Beskattning av renhushållningen

I Finland bedrivs rennäringen i renbeteslag. Beskattningen av renhushållningen baseras också på renbeteslagspecifika uppgifter. För inkomstbeskattningen beräknas den genomsnittliga avkastningen per inräknad ren för varje renbeteslag. Vid mervärdesbeskattningen utgör ett renbeteslag och alla dess delägare, dvs. renägare, en renbeteslagsgrupp som betraktas som en skattskyldig.

Bedrivande av renskötsel regleras i renskötsellagen. Ytterligare information om renbeteslagen och renskötsel finns på Renbeteslagsföreningens webbplats (på finska, www.paliskunnat.fi).

Renskötselår och skatteår

Renskötselåret börjar i början av juni och slutar i slutet av maj följande år. Renskötselåret är även renbeteslagens räkenskapsperiod. Vid beskattningen av renhushållningen är skatteåret alltid det renskötselår som har slutat under kalenderåret. T.ex. baseras beskattningen av renhushållningen under skatteåret 2019 på uppgifterna för renskötselåret 1.6.2018–31.5.2019.

Nettoavkastning från renhushållning

Som inkomst av renskötsel anses den nettoavkastning som renskötseln uppskattas ha lämnat i renbeteslaget under renskötselåret i fråga om varje över ett år gammal ren (inkomstskattelagen 44 §). Statsrådet utfärdar en förordning om den avkastningsgrund för renhushållningen som tillämpas i beskattningen av inkomsterna från renhushållning i de olika renbeteslagen. Förordningen utfärdas årligen senast den 10 december. Förordningen baseras på det förslag till avkastningsgrunderna som Renbeteslagsföreningen och Skatteförvaltningen lägger fram.

Beräkning av avkastningsgrunder

Beräkningen av avkastningsgrunderna baseras på de uppgifter som Renbeteslagsföreningen samlar in från renbeteslagen enligt Skatteförvaltningens anvisningar. Uppgifterna hämtas i huvudsak från renbeteslagens bokföring och de uppgifter som renägarna registrerar för sin mervärdesbeskattning. Vid beräkningen av avkastningsgrunderna använder man momsfria inkomst- och kostnadsbelopp.

Vid beräkningen av avkastningsgrunderna beaktas bland annat följande inkomster:

  • inkomster från renar som sålts till inköpare
  • inkomster från direktförsäljning av renkött
  • värdet av renkött, horn, hudar och övriga delar av ren som renägare själv har använt
  • ersättningar för trafikskador
  • ersättningar för renar som dödats av rovdjur
  • djurbaserade stöd som betalats för renar till renbeteslagets delägare
  • övrigt stöd som erhållits för idkande av renhushållning
  • övriga inkomster som behandlats i renbeteslagets bokföring.

Som kostnader vid beräkningen av nettoavkastningen beaktas de utgifter för renhushållningen som inkluderats i renbeteslagets bokföring. Vidare beaktas renägarnas personliga utgifter for renhushållningen som inte inkluderats i renbeteslagets bokföring. Sådana utgifter för renägare är:

  • inhägnads- och utfodringskostnader
  • märknings- och försäljningskostnader. Om märkningen och försäljningen sker genom talkoarbete, ska arbetstagarspecifika arbetsdagböcker föras för kostnaderna.
  • driftskostnaderna för snöskotrar och fyrhjulingar samt för övriga maskiner som används vid renhushållningen och avskrivningarna på anskaffningsutgifterna
  • mindre inköp som hänför sig till renhushållningen, såsom arbetsredskap och utrustning
  • kostnaderna för veterinärtjänster
  • avskrivningarna för byggnadskostnaderna för konstruktioner som hänför sig till renhushållningen
  • bilkostnaderna för sådana arbetsresor som hänför sig till renhushållningen och som renbeteslaget inte ersätter
  • kostnaderna för deltagande i renbeteslagets möten.

Vid beräkningen av avkastningsgrunderna beaktas inte de årsavgifter som renbeteslaget tar ut från delägarna. Dessa betraktas inte som renbeteslagets inkomst, eftersom de beaktas som renägarnas egna kostnader.

Renbeteslagets genomsnittliga nettoavkastning från renhushållningen per inräknad ren räknas genom att skillnaden mellan inkomsterna och kostnaderna, dvs. totalbeloppet av nettoavkastningen, divideras med antalet inräknade renar i renbeteslaget.

Enligt etablerad praxis grundas Renbeteslagsföreningens och Skatteförvaltningens förslag till avkastningsgrunderna på den genomsnittliga avkastningen av både det avslutade renskötselåret och de två föregående åren, i praktiken på genomsnittet av dessa tre år.

Genom att använda genomsnittet för flera år undviker man kraftig variation i beskattningsgrunderna mellan olika år eller olika renägare. Betingelserna för renbeteslagets renskötsel kan variera från år till år, och alla renägare i renbeteslaget slaktar och säljer sina renar inte i like stor omfattning varje år. Inte heller de skador som drabbar renhushållningen fördelas jämt mellan renar som ägs av olika ägare under ett enskilt år. I och med att beskattningen baseras på den genomsnittliga avkastningen under en längre tid, uppnås även bättre jämlikhet bland renägarna på längre sikt.

Treårssnittet multipliceras ännu med 0,8. Syftet med koefficienten är att göra avkastningsgrunden rimligare så att största delen av renägarna har kunnat erhålla sådan avkastning från sin renskötsel.

Vid beräkningen av avkastningsgrunder beaktas också företagaravdraget på 5 %. 1,90 euro har etablerats som den nedre gränsen för uppskattad avkastning per inräknad ren (före företagaravdraget 2,00 euro). Denna avkastning tillämpas även i de renbeteslag där det kalkylmässiga treårssnittet är mindre eller negativt.

Under senare år har de högsta avkastningsbeloppen i vissa renbeteslag varit över 100 euro per inräknad ren. De stora skillnaderna i avkastningsgrunderna mellan renbeteslagen orsakas bl.a. av de olika metoderna för renskötsel mellan renbeteslagen samt varierande naturförhållanden, i synnerhet variationen i antalet rovdjur.

Hur beräknas renägarnas skattepliktiga inkomst från renhushållningen?

Skatteförvaltningen beräknar den skattepliktiga inkomsten för varje renägare genom att multiplicera avkastningsbeloppet för en inräknad ren i renbeteslaget med antalet renägarens inräknade renar. Skatteförvaltningen erhåller uppgifter om renägare och antalet renar de äger från renlängden upprättad av renbeteslaget. Renbeteslagsföreningen ska skicka renlängderna till Skatteförvaltningen elektroniskt.

Från renlängden erhåller Skatteförvaltningen också uppgifter om värdet av det arbete som renägaren har utfört för renbeteslaget. På basis av denna uppgift delar Skatteförvaltningen in de skattepliktiga inkomsten från renhushållning i renägaren förvärvsinkomst och kapitalinkomst.

Inkomsten från renhushållning utgör skattepliktig kapitalinkomst, förutom värdet av arbete som utförts för renbeteslaget som utgör förvärvsinkomst. Om renägaren inte alls har utfört något renskötselarbete för renbeteslaget, utgör hela inkomsten från renhushållningen kapitalinkomst.

Renägaren får en utredning om skatteårets reninkomster

Skatteförvaltningen skickar till renägarna en årlig utredning om de grunder som använts i renhushållningens beskattning under skatteåret samt hur mycket förvärvsinkomst och kapitalinkomst renägaren har erhållit från renhushållningen. Utredningen skickas i mars året efter skatteåret.

Utredningen innehåller även uppgifter om de dagar som renägaren utfört arbete för renbeteslaget, de skattefria ersättningar som renbeteslaget har betalat ut, de dagar som renarna varit hägnade samt uppgifter om antalet renar per typ av ren. Dessa tilläggsuppgifter har hämtats från renbeteslagets renlängd. Renägaren kan vid behov använda dessa uppgifter i sina kontakter med andra myndigheter. Om det finns fel i uppgifterna, ska renägaren be renbeteslaget att rätta dem.

Tillsammans med utredningen får renägarna även material som hänför sig till mervärdesbeskattningen.

Renägarens personliga skattedeklaration

Den skattepliktiga förvärvsinkomsten och kapitalinkomsten från renhushållning har även fyllts i renägarens förhandsifyllda skattedeklaration.

I beräkningen av nettoavkastningen från renhushållning inkluderas emellertid inte räntor på lån som tagits för renhushållning eller de pensions- och olycksfallsförsäkringspremier enligt LFöPL (lagen om pension för lantbruksföretagare) som under skatteåret har betalats in. Dessa uppgifter ska anmälas till Skatteförvaltningen. Räntor på lån dras av som ränta på skuld för inkomstens förvärvande från kapitalinkomsterna och LFöPL-försäkringspremier från förvärvsinkomsterna.

Om man även idkar lantbruk och använder lantbruksprodukter (t.ex. hö) i renhushållningen, ska värdet av dessa produkter anges i skattedeklarationen för jordbruket som övrig försäljningsinkomst. Ange värdena för dessa produkter enligt de lokala försäljningspriserna. Vid renbeskattningen beaktas motsvarande värde som en kostnad vid beräkningen av avkastningsgrunderna. Eventuella lantbruksstöd anmäls som jordbruksinkomst.

Om man använder virke från egen skog i renhushållningen t.ex. till staketstolpar, är värdet av virket kapitalinkomst av skogsbruk. Detta värde ska anges i skattedeklarationen för skogsbruk. Vid renbeskattningen beaktas motsvarande värde som en kostnad vid beräkningen av avkastningsgrunderna.

Om man utnyttjar renar i stor omfattning på ett sätt som inte tillhör egentlig renhushållning, är inkomsterna av sådan verksamhet inkomster av näringsverksamhet. Sådana inkomster kan uppkomma t.ex. av vidareförädling av renkött eller utnyttjande av renar inom turism och dess sidotjänster. Ange värdet för den råvara som tagits från renhushållningen som kostnad i skattedeklarationen för näringsverksamhet. Vid renbeskattningen beaktas motsvarande värde som inkomst vid beräkningen av avkastningsgrunderna.

Deltagande i rentävlingar utgör hobbyverksamhet som inte ingår i beräkningen av avkastningsgrunderna och omfattas inte av mervärdesbeskattningen av renhushållning. Ange inkomsterna från tävlingar som övrig förvärvsinkomst. Då kan kostnader som hänför sig till tävlingsverksamheten dras av från förvärvsinkomsten. Eftersom det är fråga om hobbyverksamhet, kan eventuell förlust av verksamheten inte dras av i beskattningen.

Renägarens förskottsskatt och förskottsuppbördsregistret

Skatteförvaltningen beaktar den skattepliktiga inkomsten från renhushållning vid påförande av renägarens förskottsskatt. Inkomsterna från renhushållning beaktas enligt den senaste fastställda beskattningen. Eftersom förskottsuppbörden vid renhushållning verkställs genom förskottsskatter, behöver någon förskottsinnehållning inte verkställas på prestationer som hänför sig till renhushållningen.

Renägare som inte ännu har införts i Skatteförvaltningens förskottsuppbördsregister kan anmäla sig till registret med etableringsanmälan Y3 i FODS-tjänsten. Renägare som inte ännu innehar ett FO-nummer på grund av annan företagsverksamhet kommer att tilldelas ett FO-nummer. Därefter behöver renbeteslaget inte verkställa någon förskottsinnehållning vid betalning av ersättningar för arbete som renägaren utfört för renhushållningen.

Ett renbeteslag och renägare som hör till renbeteslaget behandlas vid mervärdesbeskattningen i fråga om renhushållningen som en enda näringsidkare, en renbeteslagsgrupp (mervärdesskattelagen, 13 c §). Detta betyder bl.a. att inköp och försäljningar inom renbeteslaget som hänför sig till renhushållningen är momsfria (från renbeteslaget till en delägare och omvänt samt från en delägare till en annan).

Försäljningen är mervärdesskattepliktig då renkött eller övriga produkter som tillhör renhushållningen säljs till köpare utanför renbeteslaget antingen genom renbeteslaget eller som direktförsäljning som renägare bedriver.

Om renkött säljs från Finland till ett annat EU-land, t.ex. till Sverige, är försäljningen till en annan näringsidkare momsfri försäljning till EU-länder. Renbeteslaget ska lämna in en momsdeklaration och en sammandragsdeklaration om EU-försäljningarna. Om man köper in varor till renhushållningen från ett annat EU-land och försäljaren av varorna är en näringsidkare, ska man betala moms för Eu-inköp för dessa inköp. Försäljning till områden utanför EU, t.ex. till Norge, är momsfri, om förutsättningarna för skattefri exporthandel enligt mervärdesskattelagen uppfylls. För inköp för renhushållningen som görs från områden utanför EU ska man betala importmoms.

Det finns separata punkter för anmälan av dessa internationella försäljningar och inköp i delägarens momsdeklaration och renbeteslagets skattedeklaration för skatter på eget initiativ. Mervärdesskatten för EU-inköp och import är avdragbar då förvärvet avser renhushållning. Ytterligare information om utrikeshandel lämnas av renbeteslagen samt på webbplatsen Momsbeskattning vid utrikeshandel.

Renägare kan ta en liten mängd renkött eller andra produkter till sitt eget eller sin familjs bruk utan att betala mervärdesskatt. Eget bruk är momsfritt, om värdet av varorna är högst 850 euro under ett renskötselår. Om gränsen överskrids, är den del som överskrider gränsen momspliktig.

Om renbeteslaget eller en av dess delägare köper en vara eller tjänst av en annan skattskyldig för användning inom renhushållningen, får renbeteslagsgruppen dra av den moms som ingår i inköpspriset. Om den vara eller tjänst som anskaffats används även till andra ändamål än renhushållning, får renbeteslaget endast dra av den andel av mervärdesskatt som motsvarar användningen inom renhushållningen.

Delägarna i renbeteslaget får en blankett och anvisningar för anmälan av momsuppgifter från Skatteförvaltningen. Dessa skickas till delägarna tillsammans med utredningen om inkomstskatter vid renhushållning. Momsuppgifter samt kvitton för de inköp och försäljningar som hänför sig till renhushållningen ska lämnas till renbeteslaget vid utgången av renskötselåret. Kördagböcker ska lämnas in om man har använt en paketbil, en fyrhjuling eller en snöskoter för resor i samband med renhushållningen.

Renbeteslaget sammanställer momsuppgifterna för alla renägare samt momsuppgifterna för renbeteslagets bokföring. Renbeteslagsgruppen ska lämna in en momsdeklaration till Skatteförvaltningen på basis av dessa sammanräknade uppgifter. Skatteperioden för deklarationen är densamma som renskötselåret.

Renbeteslaget ska till Skatteförvaltningen betala renbeteslagsgruppens resterande moms efter att momsen för inköpen har dragits av från momsen för försäljningar.

Renägare ska se till att de betalar sin egen andel (dvs. beloppet enligt de egna momsuppgifterna) av mervärdesskatten till renbeteslaget i tid. Om renbeteslaget får återbäring av moms, betalar Skatteförvaltningen återbäringen till renbeteslaget och renbeteslaget betalar återbäring till renägarna.

Om levande renar säljs inom renbeteslaget från en delägare till en annan, beaktas denna försäljning inte vid beräkningen av avkastningsgrunder, om renarna inte flyttas bort från renbeteslagets renhushållning. I dessa fall behöver försäljaren inte heller betala någon skatt på överlåtelsevinst för försäljningen.

Om delägare i samma renbeteslagsgrupp säljer levande renar till varandra, tar man inte ut någon mervärdesskatt på försäljningen, eftersom den utgör momsfri försäljning inom gruppen.

Vid försäljning av levande renar till köpare utanför renbeteslaget utgör försäljningen emellertid normal momspliktig försäljning (skattesats 24 %) och beaktas vid beräkningen av avkastningsgrunderna.

För renar som erhålls som arv eller gåva ska man betala arvs- eller gåvoskatt enligt renarnas gängse värde. Värdet fastställs enligt den dag då renarna byter ägare. Om man erhåller en hel renboskap med renmärken, är det fråga om en företagshelhet på vilken man kan tillämpa skattelättnad vid generationsväxling i arvs- och gåvobeskattningen.