Vilka arrangemang ska rapporteras?

Ja, om landet är på svarta listan under arrangemanget.

Betalningar mellan företag i intressegemenskap till länder på svarta listan är rapporteringspliktiga arrangemang. Återkommande betalningar behöver emellertid inte rapporteras flera gånger utan betalningar som har en likadan grund och som riktar sig till ett land kan rapporteras på en gång. I beskrivningen av arrangemanget ska grunden för betalningarna och orsaken till att de är återkommande anges.

En enskild betalning ska rapporteras separat om det sker en väsentlig förändring i betalningsgrunden eller omständigheterna som gör att betalningen ska betraktas som ett nytt arrangemang.

Finansiella instituts sedvanliga produkter är till exempel

• bostadslån
• placeringsprodukter som grundar sig på den nationella lagstiftningen, exempelvis placeringsförsäkringar, fonder, aktiesparkontot och aktieplaceringar
• pensionsarrangemang som är förenliga med den nationella lagstiftningen, exempelvis lagstadgade och frivilliga pensionsprodukter
• liv- och skadeförsäkringsprodukter som grundar sig på den nationella lagstiftningen.

Utgångspunkten är att man inte behöver rapportera.

Utifrån kännetecknet som hänför sig till automatiskt utbyte av upplysningar ska ett arrangemang rapporteras om det förknippas med undvikande eller kringgående av finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar om finansiella konton.

• Om en betalning innebär att medel överförs bortom betalarens förmögenhet, som till exempel när en faktura betalas, handlar transaktionen inte om ett rapporteringspliktigt finansiellt konto.
• Om betalningen däremot överför medel för placering till exempel i en placeringsfond, blir medlen kvar inom betalarens förmögenhet. Då handlar det om ett rapporteringspliktigt arrangemang, under förutsättning att medlen inte längre omfattas av skyldigheten att lämna upplysningar om finansiella konton.

Nej. Ett finskt kommanditbolag är en självständig juridisk person som är skattskyldig enligt inkomstskattelagen och som i Finlands skatteavtal betraktas som en i Finland bosatt person. Finland är den skatterättsliga hemviststaten för ett sådant kommanditbolag. Om betalningens mottagare är ett finskt kommanditbolag, har mottagaren således en skatterättslig hemviststat och kännetecknet för ett rapporteringspliktigt arrangemang uppfylls inte enbart på den grunden.

Exempelvis i följande situationer behöver ett arrangemang inte rapporteras:

Ett koncernbolag med hemvist i utlandet har för avsikt att överföra en unik och värdefull immateriell tillgång till moderbolaget i Finland. Det utländska bolaget förvärvades en gång i tiden genom ett företagsköp och bolaget har därefter drivit verksamheten självständigt. Bolaget har redan länge haft verksamhet på en etablerad och stabil marknad. Den immateriella tillgångens pris på marknadsvillkor bestäms så att man tillämpar sedvanliga kassaflödesbaserade värdebestämningsmetoder. Kassaflödesprognoserna upprättas för tidpunkten för överföringen utifrån ledningens prognoser. Prognoserna kan betraktas som tillförlitliga med hänsyn till branschen. Diskonteringsräntan bestäms omsorgsfullt och den grundar sig på jämförelsematerialet. Bestämningen av diskonteringsräntan förknippas inte med särskilt osäkra antaganden.

Även om föremålet för överföringen i exemplet är en unik och värdefull immateriell tillgång – som det inte finns tillförlitliga jämförelseuppgifter för – kan priset fastställas tillförlitligt med hjälp av värdebestämningsmetoderna. Eftersom de kassaflödesprognoser och övriga antaganden som använts vid värdebestämningen inte är särskilt osäkra, handlar det i princip inte heller om en svårvärderbar immateriell tillgång.

Ja. Ett arrangemang är rapporteringspliktigt om arrangemanget inbegriper en koncernintern gränsöverskridande överföring av funktioner, risker eller tillgångar (22 § 3 punkten i lagen om rapporteringspliktiga arrangemang i fråga om beskattning). Vid fusionen upplöses det finska bolaget utan likvidationsförfarande och koncerninterna funktioner, risker eller tillgångar överförs vid fusionen juridiskt sett över gränsen från Finland till Sverige enligt kontinuitetsprincipen. Då minskar det överlåtande finska bolagets prognosticerade årliga resultat före räntor och skatter, dvs. EBIT, permanent till under 50 procent, eftersom bolagets verksamhet juridiskt sett läggs ned i Finland.

Arrangemanget behöver dock inte rapporteras till Skatteförvaltningen om det inte uppfyller det så kallade EBIT-testet som lagen förutsätter. På basis av EBIT-prognoser bedöms om prognosticerade årliga EBIT av den överlåtande parten under en period på tre år efter överföringen är mindre än 50 procent av vad de kunde ha varit om överföringen inte hade gjorts.

Tjänsteleverantören ska lämna upplysningar om arrangemanget till Skatteförvaltningen inom 30 dagar räknat från det att någon av de rapporteringströsklar som definierats i lagen om rapporteringspliktiga arrangemang har överskridits. När en tjänsteleverantör har planerat arrangemanget, kan arrangemanget anses vara tillgängligt för genomförande senast när förhandsavgörande kan ansökas i ärendet. Att man ansökt om förhandsavgörande eller om avgörandet är positivt eller negativt påverkar inte rapporteringsplikten av arrangemanget.

Om den skattskyldige inte ansöker om ett förhandsavgörande, överskrids rapporteringströskeln när tjänsteleverantören presenterar planen för sin kund. Rapporteringströskeln överskrids oberoende av om kunden beslutar att genomföra arrangemanget eller inte.