Internprissättning av handel med varor
Vid handel med varor (”försäljningsbolag”) köper ett koncernbolag vanligen produkter av ett annat koncernbolag (”tillverkningsbolag”) och säljer dem vidare till utomstående. Internprissättning av handel med varor ska vara marknadsmässig. Det viktigaste målet vid internprissättning av försäljningstransaktioner är att säkerställa att koncernens försäljningsbolag och å andra sidan koncernens tillverkningsbolag får en vinst som motsvarar den vinst som hade flutit in till ett oberoende bolag i en motsvarande situation.
Internprissättningsprocessen för handel med varor börjar med fastställande av affärstransaktionen
Med tanke på principen om marknadsmässiga villkor är det väsentligt att fastställa en affärstranstransaktion enligt dess faktiska innehåll redan då koncernbolagen kommer överens om försäljningspriserna på varor och andra villkor. I fastställandet av en affärstransaktions faktiska innehåll identifieras relevanta kommersiella eller finansiella förhållanden och de ekonomiskt väsentliga särdrag som påverkar dessa. Dessa utgörs av avtalsvillkoren, parternas funktioner, tillgångar och risker, de överförda tillgångarnas och den tillhandahållna tjänstens särdrag, parternas och marknadens ekonomiska förhållanden och parternas affärsverksamhetsstrategier. Ovan nämnda omständigheter påverkar det resultat som ett självständigt företag förmodas göra i enlighet med principen om marknadsmässiga villkor.
I fastställandet av affärstransaktioner har funktionsbedömningen, det vill säga granskningen av parternas funktioner, tillgångar och risker, en central roll. Med den utreds de ekonomiskt viktiga funktionerna och ansvaren för parterna i affärstransaktionen, de tillgångar som parterna använt eller satsat i funktionerna och de risker som parterna bär i funktionerna. Förutom försäljnings- och marknadsföringsfunktioner omfattar försäljningsverksamhet ofta funktioner som anknyter till upphandling, transport och lagring av varor och olika ekonomiförvaltningsfunktioner. Vanliga risker i försäljningsverksamhet utgörs å sin sida av risker förknippade med prissättningen, bestämmande av produktportföljen, lageradministrering och försäljningsfordringar. I bedömningen av internprissättningen ur försäljningsbolagets synvinkel är det nödvändigt att beakta också de tillgångar som använts i affärsverksamheten. Sådana tillgångar kan utgöras av till exempel större investeringar än normalt i anläggningstillgångar och immateriella tillgångar som anknyter till verksamheten, såsom försäljningslicenser och varumärken.
Ofta försöker man klassificera försäljningsbolagets verksamhet i olika typer av verksamhetsmodeller i internprissättningen. Sådana typer av affärsverksamhetsmodeller är till exempel agent, kommissionär och försäljningsbolag med full risk. I verifieringen av om internprissättningen är marknadsmässig är ett omsorgsfullt fastställande av affärstransaktionen enligt dess faktiska innehåll dock viktigare än typindelningen.
Läs mer om fastställande av affärstransaktioner i anvisningen om dokumentation av internprissättning.
Om verifieringen av det marknadsmässiga priset
Efter att en affärstransaktion har fastställts enligt dess faktiska innehåll, granskas det hurudant pris oberoende parter hade kommit överens om för den fastställda affärstransaktionen. Den fastställda affärstransaktionen jämförs med affärstransaktioner mellan jämförbara oberoende parter och den lämpligaste internprissättningsmetoden väljs för att verifiera det marknadsmässiga priset för beskattningen. Flera olika metoder är tillgängliga för att kunna verifiera att internprissättningen är marknadsmässig och dessa har beskrivits i OECD:s riktlinjer om internprissättning. OECD:s riktlinjer om internprissättning är en viktig godkänd tolkningskälla i Finland och på det internationella planet då principen om marknadsmässiga villkor tillämpas.
Bekanta dig med OECD:s riktlinjer om internprissättning
Om valet av part som testas
I en internprissättningssituation ska en av parterna i en intressegemenskapstransaktion i typfallet väljas till den part som testas för att verifiera att priset är marknadsmässigt. Med part som testas avses en sådan part i en affärstransaktion i intressegemenskap vars relationstal för affärstransaktionen jämförs med motsvarande relationstal för en oberoende part. I praktiken beslutar man sig oftast för att bedöma marknadsmässigheten för internprissättning av koncernintern handel med varor ur försäljningsbolagets synvinkel. I en typisk situation är orsaken till att försäljningsbolaget väljs som den part som testas att försäljningsverksamhet i allmänhet inte omfattar sådana svårbedömda omständigheter (såsom patent) som gör det svårare att bedöma till exempel de priser som ska betalas till tillverkaren (se HFD 2020:34) Om det är möjligt att visa att de tillämpade villkoren och priset, vad gäller försäljningsbolaget, motsvarar de villkor som oberoende parter hade kommit överens om, är villkoren förenliga med principen om marknadsmässiga villkor också ur koncernens tillverkningsbolags synvinkel.
Om valet av internprissättningsmetod
Utgångspunkten är att försäljningsprisernas marknadsmässighet styrks med jämförelsepriser. Med jämförelsepriser avses de priser som hade tillämpats vid handel med varor mellan oberoende aktörer. Denna metod kallas för marknadsprismetoden (comparable uncontrolled price method, CUP). Metoden kan tillämpas bäst då ett bolag köper liknande produkter av oberoende parter eller säljer samma produkt såväl till oberoende parter som koncernbolag.
Ofta kan inte ett jämförbart pris mellan oberoende parter påvisas. I regel är produktpriser inte heller tillgängliga från offentliga databaser. I så fall är det möjligt att verifiera att internprissättningen är marknadsmässig till exempel genom att jämföra försäljningsbidragen för det bolag som testas och ett jämförbart oberoende bolag. Denna metod kallas för återförsäljningsmetoden (resale price method). Försäljningsbidragen är dock sällan jämförbara, eftersom företagens bokföringspraxis varierar. Därför beslutar man sig ofta för att bedöma rörelsevinstnivåerna, då det handlar om nettomarginalmetoden (transactional net margin method, TNMM). Jämförelse av rörelsevinstnivåerna är etablerad inhemsk och internationell praxis.
Det är möjligt att försöka reda ut rörelsevinstnivåerna för oberoende företag med kommersiella databaser (till exempel databasen Amadeus av Bureau van Dijk). Det är viktigt att fastställa sökkriterierna i databasen omsorgsfullt för att de bolag som väljs ska vara jämförbara vad gäller funktioner, risker och till exempel utnyttjande av värdefulla immateriella tillgångar. Därtill ska jämförbarheten för enskilda jämförelseobjekt bedömas omsorgsfullt i förhållande till det koncernbolag som valts ut som part som ska testas. De omständigheter som påverkar bedömningen av jämförbarheten överensstämmer med de ekonomiskt väsentliga särdrag som identifieras i samband med fastställandet av affärstransaktionerna.
Annat att beakta vad gäller internprissättning av handel med varor
Vad gäller internprissättning av handel med varor är det viktigt att beakta också följande omständigheter:
Mervärdet av immateriella tillgångar
Ett försäljningsbolags funktioner kan omfatta aktiv marknadsföring av ett varumärke. Trots att försäljningsbolaget inte själv äger en immateriell tillgång, kan dess marknadsföringsverksamhet ha en avsevärd inverkan på värdet på varumärket. Det är viktigt att identifiera också dessa situationer vid internprissättning. Att unika immateriella tillgångar utnyttjas i verksamheten kan leda till att bolaget i fråga inte kan väljas som part som testas, eftersom det inte är möjligt att hitta jämförbara transaktioner mellan oberoende parter eller oberoende bolag.
Kontinuerliga förluster
Försäljningsbolag kan på samma sätt som oberoende bolag tåla kontinuerliga förluster i vissa förhållanden (se HFD 2020:34 och HFD 2021:73). Orsaken till kontinuerliga förluster kan vara affärsstrategin, till exempel om koncernen expanderar till nya marknader. Lönsamheten för ett nytt bolags verksamhet kan i så fall vara dålig eller så kan verksamheten vara helt och hållet förlustbringande. Detta kan bero till exempel på höga kostnader i förhållande till verksamhetsvolymen, låga bidrag på grund av att företaget förvärvat/utökat en marknadsandel eller ineffektiv verksamhet. I så fall ska det bedömas om ett oberoende företag vore berett att fortsätta verksamheten på samma villkor och hur länge.
På motsvarande sätt kan koncernens försäljningsbolag fortsätta en förlustbringande verksamhet, om den verksamhet som det bedriver är till nytta för koncernen ur ett helhetsperspektiv. Ett oberoende bolag skulle i en sådan situation fortsätta sin verksamhet enbart om den fick en lämplig ersättning i förhållande till den nytta som det genererar och de funktioner som det utför.
Ändring av koncernens verksamhetsmodell
Då en koncerns verksamhetsmodell ändras är det möjligt att en del av försäljningsbolagets funktioner, tillgångar och risker överförs till ett annat koncernbolag. För försäljningsbolaget kan ändringen innebära till exempel att det övergår från återförsäljningsmodellen till agentmodellen. Överföring av ett försäljningsbolags funktioner, tillgångar och risker innebär att de förväntade inkomsterna ändras, vilket ska beaktas i bolagets internprissättningsmodell. I en förändringssituation ska de också bedömas om försäljningsbolaget ska få en separat ersättning med anledning av förändringen.
Nyckelord: