Internprissättning av tjänstetransaktioner
Koncernbolag kan sinsemellan erbjuda varandra flera olika tjänster, såsom förvaltningstjänster eller tjänster som anknyter till den egentliga affärsverksamheten. Ur en synvinkel som omspänner principen om marknadsmässiga villkor och internprissättning är det viktigt att säkerställa att villkoren för koncerninterna tjänstetransaktioner motsvarar de villkor som oberoende parter hade kommit överens om och att koncernbolaget som erbjuder dessa tjänster får en vinst som motsvarar vinsten som ett oberoende företag under motsvarande omständigheter skulle få.
Tjänsterna ska prissättas marknadsmässigt
Med koncerninterna tjänster avses tjänster som anknyter till koncernens egentliga affärsverksamhet, såsom försäljnings-, tillverknings-, forsknings- och produktutvecklingstjänster samt tjänster som stöder den egentliga affärsverksamheten, såsom tjänster inom ekonomiförvaltning, tekniska tjänster eller juridiska tjänster.
Målet med marknadsmässig internprissättning av tjänstetransaktioner är att debiteringen för tjänster mellan koncernbolag motsvarar den debitering som oberoende bolag hade kommit överens om i en motsvarande situation. Ur det tjänsteerbjudande koncernbolagets synvinkel innebär detta att bolaget ska få en marknadsmässig ersättning för den tjänst som det producerar. Ur det tjänsteköpande bolagets synvinkel ska ersättningen för tjänsten vara sådan som också ett oberoende bolag hade varit berett att betala för en motsvarande tjänst.
Internprissättningsprocessen för tjänster börjar med fastställande av affärstransaktionen
Med tanke på principen om marknadsmässiga villkor är det väsentligt att fastställa en affärstranstransaktion enligt dess faktiska innehåll redan då parterna kommer överens om tillhandahållande av tjänster, den ersättning som ska betalas för denna och andra villkor. För att fastställa en affärstransaktions faktiska innehåll identifieras relevanta kommersiella eller finansiella förhållanden och de ekonomiskt väsentliga särdrag som påverkar dessa. Dessa utgörs av avtalsvillkoren, parternas funktioner, tillgångar och risker, de överförda tillgångarnas och den tillhandahållna tjänstens särdrag, parternas och marknadens ekonomiska förhållanden och parternas affärsverksamhetsstrategier. Ovan nämnda omständigheter påverkar det resultat som ett självständigt företag förmodas göra i enlighet med principen om marknadsmässiga villkor. Koncerninterna tjänster kan till exempel ge avsevärt mervärde till koncernens affärsverksamhet eller vara rutinartade stödtjänster. Tjänster som ger avsevärt mervärde kan till exempel vara forsknings- och produktutvecklingstjänster.
I praktiken bedöms prissättningen av koncerninterna tjänster i de flesta fall ur producentens synvinkel, i synnerhet då produktionen av tjänster inte är förknippad med avsevärda immateriella tillgångar eller specialkunnande. Vanligen bedriver tjänstemottagaren koncernens egentliga affärsverksamhet och ansvarar för de viktigaste anknutna funktionerna och riskerna. I tillhandahållandet av tjänster begränsar sig riskerna enbart till produktionen av tjänsten.
Den ömsesidiga verksamheten mellan koncernbolag kan i praktiken omfatta ett stort antal former för att stöda verksamheten. I så fall är det viktigt att identifiera sådana samarbetsformer och definiera sådana faktiska affärstransaktioner, där oberoende parter hade kommit överens om en ersättning. Koncernerna utför dock också funktioner som har en koppling till andra koncernbolag, vilka inte ur en synvinkel som omspänner principen om marknadsmässiga villkor och internprissättning är tjänster för vilka en ersättning ska tas ut av det andra koncernbolaget. Sådana åtgärder är exempelvis så kallade ägarrelaterade tjänster som tillhandahålls aktieägarna. Internprissättningen omfattar sådana tjänster som koncernbolagen konkret kan dra nytta av i sin affärsverksamhet.
Läs mer om fastställande av affärstransaktioner i anvisningen om dokumentation av internprissättning.
Om verifieringen av det marknadsmässiga priset
Efter att en affärstransaktion har fastställts enligt dess faktiska innehåll, granskas det hurudant pris oberoende parter hade kommit överens om för den fastställda affärstransaktionen. Den fastställda affärstransaktionen jämförs med affärstransaktioner mellan jämförbara oberoende parter och den lämpligaste internprissättningsmetoden väljs för att verifiera det marknadsmässiga priset för beskattningen. Flera olika metoder är tillgängliga för att kunna verifiera att internprissättningen är marknadsmässig och dessa har beskrivits i OECD:s riktlinjer om internprissättning. OECD:s riktlinjer om internprissättning är en viktig godkänd tolkningskälla i Finland och på det internationella planet då principen om marknadsmässiga villkor tillämpas.
Bekanta dig med OECD:s riktlinjer om internprissättning
Om valet av part som ska testas
I en internprissättningssituation ska en av parterna i en transaktion i intressegemenskap i typfallet väljas till den part som testas för att verifiera att priset är marknadsmässigt. Med part som testas avses det koncernbolag som är part i en transaktion i intressegemenskap, vars affärstransaktions nyckeltal jämförs med motsvarande nyckeltal för en oberoende part. Den part som ur funktionssynvinkel är enklare väljs som den part som testas, det vill säga det koncernbolag vars verksamhet inte omfattar omständigheter som är svåra att bedöma och som gör det svårare att fastställa ett marknadsmässigt pris och att hitta jämförelseobjekt. I praktiken beslutar man sig oftast för att bedöma prissättningen av interna tjänster ur tjänstetillhandahållarens synvinkel.
Om valet av internprissättningsmetod
I utgångspunkten verifieras marknadsmässigheten i de priser som använts i tjänstetransaktioner med hjälp av jämförelsepriser. Med jämförelsepriser avses priser som tillämpats vid handel med tjänster mellan oberoende aktörer. Denna metod kallas för marknadsprismetoden (comparable uncontrolled price method, CUP). Denna metod kan tillämpas på bästa sätt då koncernbolaget köper likadana tjänster av oberoende parter eller då det koncernbolag som tillhandahåller tjänster säljer samma tjänst till oberoende och jämförbara parter.
I allmänhet finns det inte direkta jämförelseobjekt på marknaden för koncerninterna tjänster, om inte bolaget säljer samma tjänster också utanför koncernen. Därför prissätts koncerninterna tjänster i allmänhet genom att fastställa kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten och det vinstpålägg som ska räknas på dessa. Ofta bedöms rörelsevinsten i förhållande till rörelsekostnaderna. Denna metod går under namnet nettomarginalmetoden (transactional net margin method, TNMM).
De direkta och indirekta kostnaderna för produktionen av tjänsten räknas i in kostnadsbasen. Storleken på vinstpålägget fastställs enligt de producerade tjänsterna. Vanligen visas vinstpåläggets marknadsmässighet med hjälp av den rörelsevinst som räknats utifrån kostnaderna för självständiga bolag som säljer motsvarande tjänster.
Det är möjligt att försöka reda ut rörelsevinstnivåerna för oberoende företag med kommersiella databaser (till exempel databasen Amadeus av Bureau van Dijk). Det är viktigt att fastställa sökkriterierna i databasen omsorgsfullt för att de bolag som väljs ska vara jämförbara vad gäller funktioner, tillgångar och risker och till exempel utnyttjande av värdefulla immateriella tillgångar. Därtill ska jämförbarheten för enskilda jämförelseobjekt bedömas omsorgsfullt i förhållande till det koncernbolag som valts som part som testas. De omständigheter som påverkar bedömningen av jämförbarheten överensstämmer med de ekonomiskt väsentliga särdrag som identifierats i samband med fastställande av affärstransaktionen.
Annat att beakta vid internprissättning av tjänstetransaktioner
Vad gäller internprissättning av tjänster är det viktigt att beakta också följande omständigheter:
Samlade tjänster
I allmänhet samlas koncerninterna tjänster till ett visst koncernbolag då affärsverksamheten växer. Om till exempel moderbolaget producerar samma tjänst till flera koncernbolag, ska kostnaderna för att producera tjänsterna, med beaktande av vinstpålägget, fördelas på koncernbolagen enligt deras användningsgrad av tjänsterna.
Om det inte är möjligt att följa utnyttjandet av tjänster på ett pålitligt sätt, kan det vara nödvändigt att allokera debiteringarna genom att använda en mer allmän delningsgrund. Den vanligaste delningsgrunden, dock inte alltid den tillförlitligaste, är förhållandet mellan koncernbolagens omsättningar. En sådan modell för att räkna ersättningar för tjänster lämpar sig i allmänhet för tjänster som är förknippade med låga risker och som generar ett litet värde, såsom förvaltningstjänster.
Administration av tjänstefunktioner
Det kan vara nödvändigt att upprätthålla en tjänstefunktion i en koncern, trots att koncernbolagen inte utnyttjar tjänsten särskilt regelbundet. I princip kan också debiteringar för sådana så kallade beredskapstjänster vara motiverade, om upprätthållandet av tjänstefunktionen är till nytta för koncernbolaget på lång sikt.
Förändring av koncernens verksamhetsmodell
Då en koncerns verksamhetsmodell förändras är det möjligt att en del av tjänstebolagets funktioner och risker överförs till ett annat koncernbolag. En förändring av ett tjänstebolags funktioner, tillgångar och risker innebär i praktiken ett behov av att ändra det vinstpålägg som tas ut på tjänsterna. Ett bolag ska i alla förändringssituationer justera sin internprissättningsmodell och uppdatera också sin dokumentation över internprissättningen enligt förändringarna. Därtill ska de bedömas om det bolag som producerar tjänsterna borde få en separat ersättning med anledning av ändringen. Det kan handla om en sådan situation till exempel då de funktioner, tillgångar och risker som ska överföras utgör en affärsverksamhetshelhet, som är förknippade med avsevärda resultatförväntningar.
Nyckelord: