Internprissättning vid förändringar av affärsverksamhetsmodellen
På grund av företagsekonomiska skäl sker ofta avsevärda förändringar i koncernbolagens verksamhet. Dessa gäller bolagens funktioner, tillgångar och risker. Också transaktioner som anknyter till förändringssituationer ska vara marknadsmässiga och till koncernbolag bör betalas en ersättning som motsvarar den ersättning som under motsvarande omständigheter skulle ha betalats till oberoende bolag.
Förändringar i affärsverksamheten ska bedömas i ljuset av principen om marknadsmässiga villkor
Förändringar i affärsverksamheten gäller i typiska situationer i koncerner till exempel utvidgning av affärsverksamheten, ändringar av avtalsvillkor eller överföring av immateriella tillgångar, avsevärda risker, en enskild funktion eller en verksamhetsgren inom koncernen.
Då affärsverksamheten förändras ska det i ljuset av principen om marknadsmässiga villkor bedömas om sådan värdefull egendom som oberoende parter hade betalat en ersättning för har överförts mellan koncernbolagen. Å andra sidan är det nödvändigt att bedöma affärstransaktioner mellan koncernbolagen i den nya situationen efter förändringen.
Om ett koncernbolags affärsverksamhet utvidgas ur internprissättningssynvinkel, är det synnerligen viktigt att rikta uppmärksamhet mot eventuell ökning av de verksamhetsrelaterade riskerna. Ett exempel på en sådan situation är att en marknadsföringstjänst som ett koncernbolag erbjuder i det inledande skedet utvecklas till en självständig försäljningsverksamhet med full risk. Det ökade risktagandet leder till att de förväntade intäkterna ökar i affärsverksamheten. Då verksamheten utvidgas och blir mer komplex finns det skäl att rikta uppmärksamhet också mot immateriella tillgångar som olika koncernbolag eventuellt drar nytta av och ägandet av denna egendom. Avsevärda förändringar i funktionerna, tillgångarna och riskerna hos ett koncernbolag leder ofta till att det kan finnas ett behov av att uppdatera eller till och med avsevärt ändra de internprissättningsmetoder som tillämpats tidigare och de antaganden som gjorts vid tillämpningen av dessa för att säkerställa att internprissättningen är marknadsmässig.
På grund av företagsekonomiska orsaker är det möjligt att en koncern ändrar avtalen mellan koncernbolagen eller till och med helt säger upp avtalen i vissa situationer. Till exempel kan villkoren i ett distributionsavtal för ett koncernbolag som verkat som distributör av produkter avsevärt ändras eller så kan avtalet sägas upp då koncernen omstrukturerar sin försäljningsverksamhet. Koncernens moderbolag kan säga upp tillverkningsavtalet för koncernens tillverkningsbolag och ingå ett motsvarande tillverkningsavtal med koncernbolag som verkar i ett land med lägre produktionskostnader.
I en sådan förändringssituation ska det bedömas om oberoende parter hade kommit överens om att betala en ersättning till den part till vars nackdel avtalet ändras. Vid internprissättningen ska man göra en uppskattning av den ersättning som eventuellt ska betalas, vilken påverkas av fakta och förhållanden i varje enskilda fall. Då den ersättning som ska betalas för en förändring av affärsverksamheten fastställs finns det skäl att beakta bland annat följande omständigheter:
- Har det bolag till vars nackdel avtalet ändras gjort avsevärda investeringar under giltighetstiden för det uppsagda avtalet?
- Vem drar nytta av sådana eventuella investeringar?
- Om avtalet de facto överförs till ett annat bolag som hör till samma koncern, drar det bolag som fortsätter verksamheten nytta av de investeringar som det bolag som avstår från verksamheten gjort eller dess immateriella tillgångar, såsom avsevärda och långvariga kundrelationer?
Förutom eventuella kostnader som ska betalas för att ändra avtalsförhållandet finns det skäl att analysera situationen efter förändringen ur internprissättningssynvinkel. Funktionerna, tillgångarna och riskerna kan fördela sig mellan koncernbolagen på ett nytt sätt, om avtalsvillkoren ändras avsevärt. Detta kan påverka till exempel valet av den lämpligaste internprissättningsmetoden och den praktiska tillämpningen av metoden till exempel vad gäller jämförelseobjekt. Flera olika metoder är tillgängliga för att kunna verifiera att internprissättningen är marknadsmässig för beskattningen och dessa har beskrivits i OECD:s riktlinjer om internprissättning. OECD:s riktlinjer är en viktig godkänd tolkningskälla i Finland och på det internationella planet då principen om marknadsmässiga villkor tillämpas.
Bekanta dig närmare med OECD:s riktlinjer om internprissättning
Omstrukturering av affärsverksamheten
Med omstrukturering av affärsverksamheten avses överföring av funktioner, tillgångar eller risker mellan koncernbolag. Omstrukturering av affärsverksamheten kan innebära till exempel att en enskild funktion, såsom en försäljningsenhet eller en forsknings- och produktutvecklingsenhet, överförs från ett koncernbolag till ett annat. Å andra sidan kan det också handla om en omfattande omstrukturering som gäller hela koncernen, då koncernens affärsverksamhetsmodell ändras.
Med tanke på internprissättningen är det i omstrukturering av affärsverksamheten viktigt att fastställa affärstransaktionen enligt dess faktiska innehåll. I 31 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs det att relevanta kommersiella eller ekonomiska förhållanden och de ekonomiskt väsentliga särdrag som påverkar dem identifieras i fastställande av transaktioner. Dessa ekonomiskt väsentliga särdrag utgörs av avtalsvillkoren, parternas funktioner, tillgångar och risker, de överförda tillgångarnas och den tillhandahållna tjänstens särdrag, parternas och marknadens ekonomiska förhållanden och parternas affärsverksamhetsstrategier. Omstruktureringen kan bedömas bland annat ur följande synvinklar:
- Vem fattade beslut om omstruktureringen och vem förväntas dra nytta av denna?
- Hur förändras de funktioner som ett finländskt bolag utför i sin affärsverksamhet?
- Vilka egendomsposter, såsom anläggningstillgångar, lager, patent eller varumärken, överförs vid omstruktureringen?
- Överförs immateriella tillgångar från ett koncernbolag till ett annat vid omstruktureringen?
- Hur förändras riskerna för ett finländskt bolag, såsom marknads-, lager-, kreditförlust- och säkerhetsrisker?
- Hur ändras de förväntade intäkterna för det bolag som är föremål för omstruktureringen i och med omstruktureringen?
Också i samband med omstrukturering ska det bedömas om oberoende parter hade kommit överens om att betala en ersättning till den part vars funktioner, tillgångar eller risker överförs. Det kan vara befogat att betala en ersättning, om något som är värdefullt ur företagsekonomisk synvinkel överförts från ett koncernbolag till ett annat.
Tillförlitlig jämförelsedata för att tillämpa marknadsprismetoden vid omstrukturering av affärsverksamhet är i allmänhet inte tillgänglig, eftersom motsvarande omstrukturering ofta inte kan hittas mellan parter som är oberoende av varandra. Därför används vanligen andra metoder, som också oberoende parter hade använt, då man fastställer en marknadsmässig ersättning med anledning av omstruktureringen. En av de metoder som används mest är metoden för diskonterade framtida kassaflöden. Vid omstrukturering är det möjligt att fastställa en marknadsmässig ersättning genom att jämföra kassaflödena för ett bolag om den nuvarande verksamheten hade fortsatt med de förväntade kassaflödena för bolaget efter förändringen.
Som en följd av omstruktureringen ska förändringar som ägt rum i ett koncernbolag beaktas i internprissättningen efter en omstrukturering, eftersom bolagets intressegemenskapstransaktioner och internprissättningsmodell oftast ändras. Till exempel ett så kallat tillverkningsbolag med full risk kan vid en omstrukturering ändras till en kontraktstillverkare med låg risk. Det kan anses att utgångspunkten är att bolaget efter omstruktureringen på nytt ska fastställa sina transaktioner i intressegemenskap och verifiera att internprissättningen är marknadsmässig.
Vid en omstrukturering av affärsverksamheten är det möjligt att en hel verksamhetsgren överförs. Föremålet för överföringen utgörs då av en helhet som kan utföra de funktioner som överförs och bära de förknippade riskerna. Samtidigt överförs också de tillgångar som anknyter sig till denna helhet. Parterna i omstruktureringen ska ha realistiska förutsättningar att utföra funktionerna och ansvara för de relaterade riskerna också efter struktureringen. I sådana situationer är det väsentligt att reda ut om något värdefullt som anknyter sig till affärsverksamheten vid sidan om intäktspotentialen överförs tillsammans med verksamhetsgrenen.
Vad gäller internprissättning verifieras en marknadsmässig ersättning för överföringen av en verksamhetsgren i princip med metoder som två oberoende parter hade använt vid förvärv av affärsverksamhet. I så fall understryks bland annat vikten av att det förmodas att verksamheten fortsätter i en odefinierad tid (ongoing concern), även om enskilda egendomsposter har en viss ekonomisk livslängd. Värdet på en verksamhetsgren är i allmänhet alltid ett annat än summan av de enskilda egendomsposterna. Det är viktigt att beakta de förväntade intäkterna och riskerna vad gäller verksamhetsgrenen. Då metoden för diskonterade framtida kassaflöden tillämpas, återspeglar sig de förväntade intäkterna och riskerna på den diskonteringsränta som ska tillämpas.
Omsorgsfull dokumentation är till nytta
Förändringar i affärsverksamheten kan leda till avsevärda förändringar i koncernbolagens funktioner, tillgångar och risker. På grund av förändringarna är det ofta också nödvändigt att ändra internprissättningsmodellen för koncernen, för att säkerställa att internprissättningen är marknadsmässig i beskattningen. När man i en förändringssituation utreder den ersättning som eventuellt ska betalas, behövs ofta information om fördelningen av funktioner, tillgångar och risker mellan koncernbolagen såväl före som efter förändringen. Därför är det viktigt att koncernbolagens verksamhet och förändringar i dessa dokumenteras omsorgsfullt utifrån uppdaterade uppgifter.
Bekanta dig närmare med anvisningen om dokumentation av internprissättning.
Nyckelord: