I denna anvisning behandlas frågor i anslutning till tillämpningen av lagen om punktskatt på läskedrycker (1127/2010). Information om tillstånd i anslutning till punktbeskattning samt om deklaration och betalning av skatter finns på Skatteförvaltningens webbplats. Bestämmelser om beskattningsförfarandet i fråga om punktskatt på läskedrycker finns i punktskattelagen (182/2010) och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Punktskatt på läskedrycker betalas på lika grunder för produkter som importerats till Finland och för produkter som tillverkats här. Anvisningen innehåller de ändringar i lagen om punktskatt på läskedrycker som trädde i kraft 1.4.2026.
1 Allmänt
Nationell punktskatt på läskedrycker har uppburits sedan 1940. Lagen har uppdaterats flera gånger under årens lopp och i och med ändringarna har skattebasen utvidgats till att omfatta nästan alla drycker som dricks som sådana och produkter som används för tillverkning av drycker.
Den skattskyldige kan ansöka om förhandsavgörande antingen om den punktskatt på läskedrycker som betalas för produkten eller om skatteplikten för sin verksamhet. Ett förhandsavgörande meddelas endast på en konkret och specificerad fråga. Läs mer om ansökan om förhandsavgörande.
1.1 Tillämpningsområdet för lagen om punktskatt på läskedrycker
Produkter som omfattas av punktskatt på läskedrycker definieras i den punktskattetabell som utgör bilaga till lagen genom att hänvisa till respektive tulltariffnummer. Med tulltariffnummer avses de nummer i Kombinerade nomenklaturen (CN) som nämns i Europeiska unionens gemensamma tulltaxa och som var i kraft 1.1.2025. Den kombinerade nomenklaturen baserar sig på det globala Harmoniserade systemets HS-nomenklatur.
Punktskatt på läskedrycker uppbärs för produkter som hör till de tulltariffnummer som nämns i den till lagen fogade punktskattetabellen. Tulltariffnumret tillämpas i huvudsak med de fyra första siffrornas noggrannhet, endast icke-smaksatta växtbaserade drycker har definierats med åtta siffrors noggrannhet (2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om punktskatt på läskedrycker.
Skattepliktiga är till exempel läsk, mineralvatten, olika safter, protein- och sportdrycker, smaksatt mjölk och växtbaserade drycker samt produkter som används för att tillverka drycker. Punktskatten på läskedrycker gäller även cider som innehåller högst 1,2 volymprocent alkohol samt öl som innehåller högst 0,5 volymprocent alkohol.
Punktskatt på läskedrycker uppbärs för produkter som
- har tillverkats i Finland,
- tas emot i Finland från en annan medlemsstat i Europeiska unionen,
- importeras till Finland från ett land utanför unionen eller
- på ett otillåtet sätt förs in i Finland från områden utanför unionen. (2 § i punktskattelagen)
Med tillverkning avses också extraktion. Punktskatt på läskedrycker ska betalas av tillverkare och importörer av läskedrycker, såsom bryggerier, livsmedelsbutiker, restauranger och kaféer.
Dryckesförpackningar som innehåller en drickfärdig dryck som omfattas av tulltaxans kapitel 22 är belagda med punktskatt på dryckesförpackningar. Läs mer om punktskatten på dryckesförpackningar.
1.2 Produkter som inte omfattas av lagens tillämpningsområde
Enligt 1 § 3 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker tillämpas lagen inte på vissa produkter, om de uppfyller de krav som ställs på dem i annan lagstiftning. Punktskatten på läskedrycker omfattar således inte sådana livsmedel avsedda för specialgrupper för vilka det finns specialbestämmelser i EU-lagstiftningen, även om de skulle omfattas av tulltariffnumret 2106 eller 2202 i lagen om punktskatt på läskedrycker.
Livsmedel avsedda för specialgrupper är till sin sammansättning och tillverkningsmetod produkter som skiljer sig från sedvanliga livsmedel. De lämpar sig för personer med störningar i absorptionen och ämnesomsättningen eller som på grund av sitt särskilda fysiologiska tillstånd har nytta av kontrollerat intag av vissa ämnen i livsmedlen. Sådana produkter kan vara t.ex. kliniska näringspreparat, modersmjölksersättning, tillskottsnäring, barnmat, bantningspreparat eller läkemedel. Vad gäller livsmedel avsedda för viktkontroll har det ingen betydelse vad tillverkaren eller importören kallar livsmedlet (t.ex. måltidsersättning eller kostersättning) utan det avgörande är om de föreskrivna kraven på sammansättning uppfylls.
Även kosttillskott som uppfyller kraven i livsmedelslagen (297/2021) är sådana livsmedel på vilka lagen om punktskatt på läskedrycker inte tillämpas (1 § 3 mom. 5 punkten). Bestämmelser om kosttillskott finns i Europaparlamentets och rådets direktiv om kosttillskott (2002/46/EG) jämte senare ändringar. I Finland ansvarar Livsmedelsverket för övervakningen av kosttillskott.
Om ett livsmedel inte uppfyller de krav på sammansättning som ställs på livsmedel för särskilda näringsändamål eller om Livsmedelsverket inte anser att det är ett kosttillskott, omfattas produkten av tillämpningsområdet för lagen om punktskatt på läskedrycker, förutsatt att den ingår i det tulltariffnummer som nämns i bilagan till lagen.
Utanför tillämpningsområdet står också sådana icke-smaksatta växtbaserade mjölkersättande drycker som uppfyller de villkor som ställts för sådana drycker. För att dessa produkter inte ska omfattas av lagens tillämpningsområde får deras sockerhalt vara högst 4,8 gram per 100 milliliter dryck och deras kalciumhalt ska vara minst 119 milligram kalcium per 100 milliliter. Icke-smaksatta växtbaserade drycker är sådana produkter som hör till tulltariffnumren nedan och som uppfyller ovan nämnda villkor:
- sojabaserade drycker med en proteinhalt på minst 2,8 viktprocent som omfattas av tulltariffnummer 2202 99 11,
- sojabaserade drycker som omfattas av tulltariffnummer 2202 99 15 med en proteinhalt under 2,8 viktprocent och drycker baserade på nötter enligt kapitel 8, spannmål enligt kapitel 10 och frön enligt kapitel 12,
- drycker som omfattas av tulltariffnummer 2202 99 19 baserade på baljväxter enligt kapitel 7
Således omfattas sådana växtbaserade drycker som innehåller mer än 4,8 gram socker per 100 milliliter dryck eller som är smaksatta eller har en kalciumhalt under 119 milligram per 100 milliliter av punktskatten på läskedrycker.
Smaksatta växtbaserade mjölkersättningsdrycker omfattas av tillämpningsområdet för lagen om punktskatt på läskedrycker. Med smaksättning avses t.ex. tillsats av kakao, smakämnen eller frukt i drycken. Smaksättning är också att tillsätta smakämnen i syfte att framhäva dryckens övriga smaker. Även om det tillsatta smakämnet inte kan observeras sensoriskt i drycken och det inte smakar på något sätt, är det ändå fråga om en smaksatt dryck när avsikten med tillsatsen av smakämnet har varit att framhäva någon annan smak i drycken. Smaksatta växtbaserade mjölkersättningsdrycker omfattas således av lagens tillämpningsområde. Tillsättning av socker, andra sötningsmedel eller salt betraktas inte som smaksättning.
I 1 § 3 mom. 7 punkten i lagen om punktskatt på läskedrycker föreskrivs om skattefrihet för kaffe, te och kakao. Kaffe och te som omfattas av tulltariffnummer 0901 och 0902 och därav framställda varma drycker, kakaopulver som omfattas av tulltariffnummer 1805 och 1806 och därav framställda varma drycker samt beredningar på basis av extrakter, essenser och koncentrat av kaffe och te som omfattas av tulltariffnummer 2101 och därav framställda varma drycker faller utanför tillämpningsområdet.
Lagen tillämpas inte heller på drycker som småskaliga tillverkare tillverkar i Finland eller på drycker som tillverkats av småskaliga tillverkare och importerats från andra länder (se kapitel 5).
1.3 Skattefrihet för läskedrycker
I 4 § i lagen om punktskatt på läskedrycker föreskrivs om situationer där läskedrycker är skattefria. Skattefria är bl.a. de läskedrycker som används för tillverkning av andra läskedrycker eller alkoholdrycker som avses i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994 (Finlex)). Skattefria är också sådana läskedrycker som används som råvara vid industriell produktion av andra livsmedel. En sådan råvara är till exempel saft som används för att tillverka yoghurt.
Skattefria är också läskedrycker som används för tillverkning av läkemedel som avses i läkemedelslagen (395/1987 (Finlex)) eller för tillverkning av produkter som avses i 1 § 3 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker (t.ex. kliniska näringspreparat, modersmjölksersättning och kosttillskott). Således är de läskedrycker som används för tillverkning av sådana livsmedel för särskilda näringsändamål som nämns i punkt 1.2 ovan och som inte omfattas av lagens tillämpningsområde skattefria.
En godkänd upplagshavare av läskedrycker kan sälja läskedrycker skattefritt från ett skatteupplag för ovan beskrivna ändamål. En godkänd upplagshavare som verkat som säljare ska ange produkterna som skattefria överlåtelser i sin egen skattedeklaration. Skattefriheten och grunden för den ska antecknas på fakturan eller motsvarande verifikation. Om en godkänd upplagshavare inte vid efterhandsgranskningen kan lägga fram en tillförlitlig utredning om den skattefria leveransen, ska punktskatt på läskedrycker betalas för produkterna. Om produkter som har överlåtits för ett skattefritt ändamål ändå används för ett skattepliktigt ändamål som avviker från det ursprungliga ändamålet, ska användaren lämna en skattedeklaration för dessa till Skatteförvaltningen.
Om produkter som frisläppts för konsumtion och för vilka punktskatt på läskedrycker har betalats används för ett skattefritt ändamål, kan användaren ansöka om återbäring av punktskatten på basis av skattefri användning. Läs mer om att ansöka om återbäring.
2 Produkter som omfattas av punktskatt på läskedrycker
Såsom ovan har konstaterats definieras de produkter som omfattas av punktskatt på läskedrycker i den punktskattetabell som utgör bilaga till lagen genom att hänvisa till respektive tulltariffnummer. Klassificeringen av varor enligt tulltariffnummer grundar sig på EU-bestämmelserna om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och Gemensamma tulltaxan och på de preciserande regler och förklaringar som utfärdats om tillämpningen av den. Faktorer som påverkar klassificeringen är bl.a. varornas objektiva särdrag och egenskaper, såsom ingredienser, tillverkningssätt, produktens användningsändamål och användningssätt. I Finland ansvarar Finlands tull för klassificeringen av varor i tulltariffnummer.
2.1 Tulltariffnummer som omfattas av punktskatt på läskedrycker
I tabellen nedan har exempel och beskattningspraxis avseende de berörda tulltariffnumren sammanställts, grupperade i enlighet med skattetabellen i lagen. Om det i tabellen nedan i kolumnen Tulltariffnummer endast finns fyra siffror, innebär det att alla produkter som hör till tulltariffnumret i fråga är skattepliktiga. Om det däremot i kolumnen i fråga står t.ex. ur 2106, innebär det att endast de produkter som hör till nummer 2106 som motsvarar beskrivningen i skattetabellen är skattepliktiga.
| Tulltariffnummer | Produkt (tabellens texter har förenklats och motsvarar inte helt texterna i den skattetabell som utgör bilaga till lagen om punktskatt på läskedrycker) |
|---|---|
| 2009 |
Ojäst saft av frukt och nötter (inbegripet druvmust, ”grape must”) och saft av grönsaker. Detta tulltariffnummer omfattar också t.ex. blandningar av olika safter och kokosvatten. Enligt 3 § i lagen om punktskatt på läskedrycker tas punktskatt på läskedrycker ut för produkter som används för framställning av drycker, också för sådan saft enligt tulltariffnummer 2009 som ska spädas ut, enligt den mängd dryck som utvinns ur produkterna. Som utspädning av drycker som skall spädas ut godkänns utspädning som leder till en sockerhalt på högst 15 viktprocent eller motsvarande söthet. Tulltariffnumret 2009 är inte bundet till varornas användningsändamål som läskedryck. På basis av detta har man i beskattningspraxisen också varit tvungen att betala punktskatt på läskedrycker för bl.a. sådan citrussaft enligt tulltariffnummer 2009 som har använts enbart för smaksättning. |
| ur 2106 |
Produkter, icke alkoholhaltiga eller med en alkoholhalt av högst 1,2 volymprocent, avsedda att användas för framställning av läskedrycker. Punktskatt på läskedrycker tas ut för produkter som hör till detta tulltariffnummer och som är avsedda för tillverkning av drycker. I beskattningspraxisen har detta syfte granskats t.ex. med hjälp av bruksanvisningen på förpackningen eller marknadsföringsmaterialet. Dryckesingrediensen kan blandas med vatten, sodavatten, mjölk eller annan vätska. Detta tulltariffnummer omfattar bl.a. dryckeskoncentrat i flytande form som ska spädas ut, med undantag av dryckesingredienser enligt tulltariffnummer 2009. Tulltariffnumret omfattar också dryckesingredienser i fast form, bl.a. olika dryckespulver, granulat eller växtdelar, som används till exempel för extraktion av örtinfusioner. Enligt 3 § i lagen om punktskatt på läskedrycker tas punktskatt på läskedrycker ut för produkter som används för framställning av drycker enligt den mängd dryck som utvinns ur produkterna. För färdig dryck godkänns utspädning som leder till en sockerhalt på högst 15 viktprocent eller motsvarande söthet. |
| ur 2201 |
Vatten, inbegripet naturligt eller konstgjort mineralvatten samt kolsyrat vatten, utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel och inte smaksatt. Detta tulltariffnummer omfattar allt färdigförpackat och osötat och inte smaksatt vatten, inklusive kranvatten, om det är förpackat i en detaljhandelsförpackning. Försäljningsförpackningens storlek har ingen betydelse. Lagens tillämpningsområde omfattar inte kranvatten som t.ex. en restaurang serverar kunden i en kanna, där man har lagt till skivor av citron eller gurka för att smaksätta vattnet. |
| 2202 |
Sötat eller smaksatt vatten, även mineralvatten och kolsyrat vatten, och andra alkoholfria drycker som dricks som sådana (alkoholhalt högst 0,5 volymprocent). Detta tulltariffnummer omfattar bl.a. olika smaksatta vatten, vanlig lemonad, t.ex. coladrycker och alkoholfria drycker med en alkoholhalt på högst 0,5 volymprocent. Andra drycker som hör till detta tulltariffnummer är till exempel energidrycker, kalla kaffe- och tedrycker och saftsoppa. Tulltariffnumret omfattar i regel alla sådana drycker som inte kräver tillredning, utan kan drickas som sådana. Tulltariffnummer 2202 omfattar bl.a. alla produkter som innehåller blandningar av frukt, bär och saft oberoende av förhållandet mellan ingredienserna. Det har heller ingen betydelse vad deras handelsnamn är, om produkten kallas t.ex. smoothie eller mellanmål. Klassificeringen av blandningar av drycker av smoothietyp, dvs. saft/juicekoncentrat och puré, under tulltariffnumret 2202 grundar sig på kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1232/2013. |
| ur 2204 |
Vin av färska druvor, inbegripet vin som tillsatts alkoholalkohol med en alkoholhalt av högst 1,2 volymprocent, även; druvmust, annan än sådan enligt nr 2009: (med en alkoholhalt av mer än 0,5 volymprocent) Detta tulltariffnummer omfattar till exempel vin med låg alkoholhalt, vars alkoholhalt är över 0,5 volymprocent, men högst 1,2 volymprocent. |
| 2205 | Vermouth och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen (med en alkoholhalt av mer än 0,5 volymprocent men högst 1,2 volymprocent) |
| ur 2206 |
Andra jästa drycker (t.ex. cider, päronvin och mjöd), blandningar av jästa drycker samt blandningar av jästa drycker och alkoholfria drycker, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans: (med en alkoholhalt av mer än 0,5 volymprocent)
Detta tulltariffnummer omfattar till exempel alkoholfattig cider med en alkoholhalt av mer än 0,5 volymprocent, men högst 1,2 volymprocent. |
| ur 2208 |
Odenaturerad etylalkohol (etanol) med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent, sprit, likör och andra spritdrycker: (med en alkoholhalt av mer än 0,5 volymprocent)
Detta tulltariffnummer omfattar olika drycker med en alkoholhalt på mer än 0,5 volymprocent, men högst 1,2 volymprocent, som inte är tillverkade av färska druvor eller genom jäsning och därmed inte omfattas av ovan nämnda tulltariffnummer 2204 eller 2206. |
| ur 3302 |
Blandningar av luktämnen samt blandningar (inbegripet alkohollösningar) på basis av ett eller flera luktämnen, av sådana slag som används som råvaror inom industrin; andra beredningar baserade på luktämnen, av sådana slag som används för framställning av drycker:
Produkter som omfattas av detta tulltariffnummer är råvaror för dryckesindustrin. |
| ur 3824 |
Kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:
Produkter som omfattas av detta tulltariffnummer är råvaror för dryckesindustrin. |
2.2 Produkternas sockerhalt
Punktskatten på läskedrycker har graderats till sex skattenivåer på basis av produktens sockerhalt. Drycker som innehåller högst 0,5 procent socker är skattemässigt sockerfria drycker och för dem uppbärs skatt på den lägsta skattenivån. Drycker som innehåller mer än 0,5 procent socker har graderats till fem olika skattenivåer på basis av den totala sockerhalten i den färdiga drycken. I fråga om dryckesingredienser bestäms produktens sockerhalt enligt sockerhalten i den färdiga drycken, tillverkad enligt tillverkningsanvisningen.
I 2 § i lagen om punktskatt på läskedrycker definieras socker som mono- och disackarider. Monosackarider är till exempel glukos, dvs. druvsocker, fruktsocker, galaktos och mannos. Disackarider är till exempel sackaros, dvs. vanligt socker. Polyoler eller sockeralkoholer är inte sådana sockerarter som avses i lagen om punktskatt på läskedrycker.
Definitionen av socker enligt lagen om punktskatt på läskedrycker innebär att drycker som sötats med konstgjort sötningsmedel alltid hör till den sockerfria produktgruppen i beskattningen av läskedrycker. En dryck klassificeras som sockerhaltig även om det socker som ingår i drycken inte har tillsatts, utan till exempel förekommer naturligt i den frukt som används vid tillverkningen.
Esimerkki alkaa
Exempel 1
Ett företag framställer apelsinjuice som dricks som sådan och vars sockerhalt är 8,4 g per 100 milliliter. Drycken anges i skattedeklarationen i produktgrupp 1E.
Exempel 2
Företag B tillverkar dryckespulver i 100 grams portionsförpackningar. Enligt tillredningsanvisningen blandas en portionsförpackning i en liter vatten. Drickspulvret i fråga ökar volymen endast i liten utsträckning. Den beskattningsbara mängden dryck är alltså en liter. Dryckesingrediensens sockerhalt är 30 gram per 100 gram pulver. I en dryck som tillretts enligt anvisningen är sockerhalten i en färdig dryck 30 gram socker per liter, dvs. 3 gram per 100 milliliter. En liter färdig dryck från portionsförpackningen deklareras i produktgrupp 2C (sockerhalt över 2,5 men högst 5 gram per 100 milliliter).
Esimerkki päättyy
2.3 Produkter som sötats med konstgjorda sötningsmedel
För sådana produkter som används för framställning av drycker, också för sådan saft enligt tulltariffnummer 2009 som ska spädas ut, betalas punktskatt på läskedrycker enligt den mängd dryck som utvinns ur produkterna. För dryckerna godkänns ett blandningsförhållande som leder till en sockerhalt på högst 15 viktprocent eller till motsvarande söthetsgrad.
Sötheten hos konstgjorda sötningsmedel jämförs med sockerhalten med en s.k. sötningskoefficient. Med sötningskoefficient avses ett siffervärde som beskriver sötningsmedlets sötningsgrad i förhållande till vanligt socker, dvs. sackaros. Sötningskoefficienten för vanligt socker är definitionsmässigt 1, och faktorerna för andra sötningsmedel anger hur många gånger sötare de är jämfört med socker. Om sötningsmedlets sötningskoefficient är till exempel 200, är det 200 gånger sötare än vanligt socker. Sötningskoefficienter används vid beräkningen av det antal liter dryck som ska deklareras för beskattning, när drycken har framställts av en dryckesingrediens som sötats med sötningsmedel. När skattebeloppet räknas ut får den färdiga dryckens söthet motsvara en sockerhalt på högst 15 viktprocent.
Om den exakta sötningskoefficienten för det konstgjorda sötningsmedel som använts i produkten inte är känd, kan nedanstående riktgivande sötningskoefficienter användas vid beräkning av punktskatten på läskedrycker. Av stevia tillverkas flera olika sötningsmedel vars sammansättning inte är identisk. De skattskyldiga ska känna till vilket ämne som har använts i produkten.
Tabellen nedan grundar sig i huvudsak på förordningen om specifikationer för tillsatser (EU 321/2012). Tillsatser som är tillåtna i drycker och livsmedel som används vid framställning av drycker inom EU regleras i EU-förordning nr 1333/2008.
| E-kod | Namn | Sötningskoefficient |
|---|---|---|
| E 950 | Acesulfam K | 200 |
| E 951 | Aspartam | 200 |
| E 952 | Cyklamater | 30 |
| E 954 | Sackariner | 300 |
| E 955 | Sukralos | 600 |
| E 959 | Neohesperidin DC | 1000 |
| E 960a | Stevioliglykosider från Stevia | 200 |
| E 960b | Stevioliglykosider som erhålls genom fermentering | 200 |
| E 960c | Enzymatiskt framställda stevioliglykosider | (i) 200 (ii) 150 (iii) 150 (iv) 150 |
| E 960d | Glukosylerade stevioliglykosider | 100 |
| E 961 | Neotam | 7000 |
| E 962 | Salt av aspartam och acesulfam | 200 |
| E 969 | Advantam | 20 000 |
(i) rebaudiosid M som framställs genom enzymatisk omvandling av steviolglykosider från stevia
(ii) rebaudiosid M som framställs genom enzymatisk omvandling av rebaudiosid A som erhålls från välrenade extrakt av steviablad.
(iii) rebaudiosid M som framställs genom enzymatisk omvandling av rebaudiosid A som erhålls från välrenade extrakt av steviablad.
(iv) rebaudiosid AM som framställs genom enzymatisk omvandling av steviosid som erhålls från välrenade extrakt av steviablad.
(källa: Kommissionens förordning (EU) nr 231/2012)
Sötheten som motsvarar en sockerhalt i en dryck som framställs av en dryckesingrediens i fast eller flytande form som innehåller ett artificiellt sötningsmedel (förkortning m, enhet viktprocent, dvs. %) beräknas enligt följande formel:
m = a*[x+∑(y*y')] / (V*10000)
a = vikten av den fasta dryckesingrediensen i kilogram (kg, t.ex. 15 g = 0,015 kg) eller volymen av det flytande koncentratet i liter
x = sockerhalten i dryckesingrediensen i enheten mg/kg eller mg/l
y = halten av sötningsmedel y i dryckesingrediensen i enheten mg/kg eller mg/l
y' = sötningsmedlet y:s relativa söthet jämfört med socker (om sötheten inte är känd, se tabellen över tillämpade sötningskoefficienter)
V = massan (vätska + ingrediens) i liter av den portion som uppstår enligt tillverkningsanvisningen (l)
10 000 = omvandlingsfaktor för att omvandla koncentrationen från enheten mg/l till enheten %
Om det finns flera sötningsmedel multipliceras halten av vart och ett med dess egen sötningskoefficient, varefter resultaten summeras. (∑(y*y')).
Esimerkki alkaa
Exempel 3
Förpackningen för en dryckesingrediens i fast form som säljs under handelsnamn X innehåller 160 g produkt. Enligt tillverkningsanvisningen löses 16 g pulver upp i 2,5 dl vatten, varvid 2,5 dl färdig dryck erhålls. Enligt receptet innehåller ett kilo (kg) pulver 10 g socker, 1000 mg sukralos och 500 mg steviolglykosider från stevia, uttryckt som steviolekvivalenter.
m (%)=(0,016 kg*[10000 mg/kg+1000 mg/kg*600+500 mg/kg*200])/(0,266 l*10000 mg/l%)=4,270677 % ≈4,3 %
Den färdiga dryckens söthet som motsvarar sockerhalt är 4,3 %, vilket är mindre än 15 %. Därför kan dryckesmängden enligt tillverkningsanvisningen användas vid beskattningen.
En förpackning innehåller 10 portioner vilket ger 10 * 2,5 dl = 25 dl = 2,5 l färdig dryck.
Exempel 4
En förpackning dryckeskoncentrat innehåller 500 ml produkt. Enligt tillverkningsanvisningen blandas en del koncentrat i fyra delar vatten. Förpackningen ger 2400 ml dryck och ingrediensernas sammanlagda massa är 2,5 kg. Enligt receptet innehåller en liter koncentrat 10 g socker, 300 mg sukralos och 80 mg steviolglykosider från stevia, uttryckt som steviolekvivalenter.
m (%)=(0,5 l*[10000 mg/l+300 mg/l*600+80 mg/l*200])/(2,4 kg*10000 mg/kg%)=4,12 % ≈4,1 %
Sötheten som motsvarar sockerhalt är 4,3 %, vilket är under 15 %, så i beskattningen kan dryckesmängden enligt tillverkningsanvisningen användas. Förpackningen ger alltså 2400 ml = 2,4 l färdig dryck och ingrediensernas sammanlagda massa är 2,5 kg. Eftersom den färdiga dryckens volym minskar med mindre än 5 procent beaktas detta inte i beskattningen (se kapitel 2.3 nedan).
Esimerkki päättyy
2.4 Produkter för tillverkning av drycker
Produkter som används för tillverkning av drycker beskattas utifrån den mängd dryck som erhålls från dem. Mängden dryck som erhålls är en litermängd färdig dryck som tillverkats enligt blandningsförhållandet. Den slutliga mängden färdig dryck kan påverkas av vilken typ av produkt som blandas i eller extraheras med vätskan. Till exempel en påse för beredning av dryck genom infusion ökar i praktiken inte volymen alls, eftersom infusionerna extraheras och inte löses upp i vattnet, och vanligtvis avlägsnas från drycken innan den konsumeras. Volymeffekten av produkter i pulverform varierar och påverkar i vissa fall mängden slutprodukt som fås. Fasta dryckesingredienser ökar vätskans volym desto mer ju större densitetsförändring som uppstår till följd av upplösningen och ju större mängd av ämnet som tillsätts i vattnet. Om en dryckesingrediens ökar eller minskar den färdiga dryckens volym endast i liten utsträckning, beaktas ändringen av volymen inte i beskattningen. När man blandar två vätskor är lösningens volym inte nödvändigtvis alltid summan av volymerna av vätskorna som blandas. I synnerhet mycket sockerhaltiga koncentrat blir mindre dryck än de ursprungliga ingrediensernas sammanlagda volym, eftersom sockermolekylerna placerar sig i vattnet så att blandningens volym är mindre (densiteten är större än hos vatten). Som liten volymförändring kan betraktas en volymförändring på högst fem procent.
Esimerkki alkaa
Exempel 5
En förpackning med en dryckesingrediens som säljs med handelsbeteckning Y innehåller 160 g dryckesingrediens. Enligt tillverkningsanvisningen blandas 16 g pulver i 2,5 dl vatten, varvid 3,25 dl dryck erhålls. Enligt uppgifterna om produktens sammansättning innehåller ett kilo (kg) pulver 10 g socker, 1000 mg sukralos och 500 mg steviolglykosider från stevia, uttryckt som steviolekvivalenter.
m (%)=(0,016 kg*[10000 mg/kg+1000 mg/kg*600+500 mg/kg*200])/(0,266 l*10000 mg/kg%)=4,270677 % ≈4,3 %
Den färdiga dryckens söthet som motsvarar sockerhalt är 4,3 %, vilket är mindre än 15 %. Därför kan dryckesmängden enligt tillverkningsanvisningen användas vid beskattningen. En förpackning innehåller 10 portioner, så en förpackning ger 10 * 3,25 dl = 32,5 dl = 3,25 l färdig dryck. Förändringen i dryckens volym beräknas 3,25 ─ 2,5 = 1,3. Dryckens volym ökar alltså med 30 %.
Esimerkki päättyy
Den färdiga dryckens volym är betydligt större än volymen på den vätska som används vid tillverkningen. Det är inte fråga om en liten volymförändring och skatten kan inte beräknas enbart baserat på den vätskemängd som anges i tillverkningsanvisningen. När skattebeloppet beräknas ska det beaktas att pulvret ökar den totala mängden färdig dryck. Skattenivån för drycken bestäms enligt sockerhalten i en dryck som tillverkats enligt tillverkningsanvisningen. Som blandningsförhållande för produkterna som används vid tillverkningen av drycken godkänns dock en sockerhalt på högst 15 viktprocent eller ett blandningsförhållande som leder till motsvarande söthet.
Även dryckesingredienserna i förpackningar avsedda för hemtillverkning av drycker omfattas av punktskatt på läskedrycker om de omfattas av de tulltariffnummer som nämns i den skattetabell som utgör bilaga till lagen om punktskatt på läskedrycker, t.ex. tulltariffnummer 2106. Sådana produkter kan vara till exempel produkter avsedda för hemtillverkning av cider, mjöd eller vin. Texten i punktskattetabellen som gäller tulltariffnummer 2106 begränsar inte tillämpningsområdet endast till produkter avsedda för tillverkning av läskedrycker som avses i lagen om punktskatt på läskedrycker. Den slutprodukt som tillverkaren definierar och konsumenten tillverkar har ingen betydelse för dryckesingrediensens skattepliktighet, utan punktskatten på läskedrycker gäller uttryckligen produkter som är avsedda för tillverkning av drycker. Enligt 3 § 2 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker tas punktskatt på läskedrycker ut för sådana produkter som används för framställning av drycker enligt den mängd dryck som utvinns ur produkterna och sockerhalten i den färdiga drycken.
2.5 Blandningsförhållande
Enligt 3 § i lagen om punktskatt på läskedrycker tas punktskatt på läskedrycker ut för produkter som används för framställning av drycker och saft enligt tulltariffnummer 2009 som ska spädas ut enligt den mängd dryck som utvinns ur produkterna. Av safterna som ska spädas ut och som hör till tulltariffnummer 2009 omfattas alla produkter av punktskatt på läskedrycker. Med blandningsförhållande avses blandningsförhållandet enligt tillverkningsanvisningen.
I beskattningen godkänns vid beräkningen av den mängd dryck som erhålls av dryckesingredienserna ett blandningsförhållande som leder till en sockerhalt på högst 15 viktprocent eller motsvarande söthetsgrad. Motsvarande söthetsgrad granskas när produkten har sötats med ett konstgjort sötningsmedel. Produkter som används för tillverkning av drycker är sådana flytande eller fasta produkter enligt tulltariffnummer 2106 som inte innehåller alkohol eller innehåller högst 1,2 volymprocent alkohol och som är avsedda att användas för tillverkning av drycker. Fasta produkter är till exempel olika pulver, påsar för beredning av dryck genom infusion, granulat eller motsvarande som extraheras eller blandas i vatten eller annan vätska för att tillreda drycken. Av produkterna enligt tulltariffnummer 2106 omfattas endast de som är avsedda för tillverkning av drycker av punktskatten för läskedrycker. Om en produkt enligt tulltariffnummer 2106 ska förtäras som sådan, till exempel energigel, uppbärs ingen punktskatt på läskedrycker för den.
Om tillverkaren eller importören inte har angett något blandningsförhållande t.ex. på försäljningsförpackningen för en infusionsdryck och det inte finns grundad anledning att använda något annat blandningsförhållande, används i beskattningen ett riktgivande blandningsförhållande där en infusionspåse eller 2 gram infusionsingredienser blandas i 250 milliliter vatten.
Esimerkki alkaa
Exempel 6
En förpackning med påsar för beredning av dryck genom infusion innehåller 20 infusionspåsar och varje påse väger 2 g. Enligt tillverkningsanvisningen extraheras påsen i 2 dl varmt vatten. En förpackning ger således sammanlagt fyra liter färdig dryck.
Esimerkki päättyy
När det på försäljningsförpackningen, i marknadsföringsmaterialet eller motsvarande för en produkt som används för tillverkning av drycker har angetts olika starka utspädningsförhållanden för olika användningsändamål, har man i beskattningspraxis godkänt skattedeklaration av dryckesmängden enligt det mindre blandningsförhållandet, förutsatt att den högsta tillåtna sockerhalten eller motsvarande söthetsgrad inte överskrids.
Esimerkki alkaa
Exempel 7
Ett flytande dryckeskoncentrat är förpackat i 1 liters dunkar. Enligt förpackningspåskrifterna är dryckens utspädningsförhållande 1+5, dvs. till en del av dryckeskoncentrat tillsätts 5 delar vatten. I detta exempelfall är sockerhalten i koncentratet låg och påverkar inte den färdiga dryckens volym. Då ger en liter koncentrat sex liter färdig dryck. Punktskatt på läskedrycker betalas för 6 liter färdig dryck. Produktgruppen bestäms enligt sockerhalten i den färdiga drycken.
Exempel 8
En dryckesingrediensförpackning innehåller 100 g dryckesingrediens i fast form. Enligt tillverkningsanvisningen blandas 20 g pulver i 1–3 dl vatten. Enligt receptet innehåller ett kilo (kg) pulver 3000 mg sukralos. Dryckens volym är inte känd, så söthetsgraden beräknas utifrån den minsta vätskemängden enligt tillverkningsanvisningen.
m (%)=(0,020 kg*[3000 mg/kg*600])/(0,12 kg*10000 mg/kg%)=30 %
Enligt det minsta givna blandningsförhållandet blir söthetsgraden som motsvarar sockerhalten 30 %, vilket är över den tillåtna sockerhalten 15 %. Vid beräkningen av mängden färdig dryck kan inte den minsta vätskemängden enligt tillverkningsanvisningen användas. I exempelfallet är den färdiga dryckesmängd som ska uppges i beskattningen således:
V'=30/15*0,1 l=0,20 l
En förpackning innehåller 5 portioner förpackningar på 20 g, vilket ger 5 * 0,20 l = 1,0 l färdig dryck.
Exempel 9
En förpackning dryckeskoncentrat innehåller en liter dryckeskoncentrat. Enligt tillverkningsanvisningen blandas 0,5 dl (0,05 kg) koncentrat i 1–3 dl vatten. Enligt receptet innehåller en liter koncentrat 900 mg sukralos. Den mängd dryck som erhålls är inte känd, så söthetsgraden som motsvarar socker beräknas enligt tillverkningsanvisningens minsta blandningsförhållande (0,5 dl + 1 dl = 1,5 dl = 0,15 l motsvarande 0,15 kg).
m (%)=(0,050 l*[900 mg/l*600])/(0,15 kg*10000 mg/kg%)=18 %
Söthetsgraden på 18 % som motsvarar sockerhalten är över den tillåtna gränsen på 15 %, så den minsta dryckesmängden enligt tillverkningsanvisningen kan inte användas i beskattningen.
Mängden dryck som används i beskattningen är således
V'=18/15*0,15 l=0,18 l
En förpackning innehåller 20 portioner, så mängden beskattningsbar dryck i en förpackning är 20 * 0,18 l = 3,6 l.
Esimerkki päättyy
3 Inte färdigförpackade drycker tillverkade på överlåtelseplatsen
I lagen om punktskatt på läskedrycker fastställs vad som avses med inte färdigförpackad dryck. En inte färdigförpackad dryck har definierats som en dryck som har tillverkats på dryckens överlåtelseplats för direkt försäljning (2 § 1 mom. 5 punkten). Vid tolkningen av definitionerna av inte färdigförpackad dryck och direkt försäljning stöder man sig på Jord- och skogsbruksministeriets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (834/2014). I lagen hänvisas dock inte till nämnda förordning, utan definitionerna har lagts till lagen om punktskatt på läskedrycker kompletterade med villkoret att en inte färdigförpackad dryck också ska vara tillverkad på överlåtelseplatsen.
För att drycken ska vara en sådan inte färdigförpackad dryck som avses i lagen ska den vara tillverkad på det försäljningsställe från vilket den överlåts till konsumenten. Vid tillämpningen av lagen om punktskatt på läskedrycker ska drycken enligt definitionen av inte färdigförpackade drycker särskiljas från sådana inte färdigförpackade drycker som har tillverkats någon annanstans än på överlåtelseplatsen. Det är av skattemässig betydelse att skilja mellan dessa, eftersom deras skattenivå bestäms på olika grunder. När drycken överensstämmer med definitionen av en inte färdigförpackad dryck betalas skatt enligt den lägsta skattenivån och inte enligt dryckens sockerhalt.
En dryck som har tillverkats för direkt försäljning på överlåtelseplatsen förpackas antingen av konsumenten själv eller på begäran på överlåtelseplatsen. Med direkt försäljning avses i ovan nämnda förordning att drycken kan tillverkas och förpackas på överlåtelseplatsen för att påskynda och underlätta försäljningen. Drycken kan alltså också vara färdigförpackad för att påskynda och underlätta försäljningen.
För att en dryck ska beskattas enligt den lägsta skattenivån på grund av att den inte är färdigförpackad ska den både vara tillverkad och förpackad på samma plats som där den överlåts till konsumenten för förtäring. Inte färdigförpackade drycker enligt definitionen är alla läskedrycker som överlåts till slutkonsumenten till exempel i inkvarterings- och förplägnadsverksamhet, såsom kaféer, restauranger, juice- och smoothiebarer eller dagligvarubutiker, när de också har tillverkats på samma ställe.
Esimerkki alkaa
Exempel 10
På ett torgkafé pressas citrusfrukter till juice som säljs till kaféets kunder. Det är fråga om en dryck som tillverkats för försäljning på överlåtelseplatsen och som överlåts till konsumenten på samma plats där den tillverkas. Således behöver tillverkaren inte utreda dryckens sockerhalt för beskattningen och punktskatten på läskedrycker betalas enligt den lägsta skattenivån.
Exempel 11
Saft som pressats av frukt som konsumenten levererat till ett musteri förpackas till exempel i en dunk när den är färdig och överlåts till konsumenten. Saft som pressas i ett musteri är en dryck som tillverkats på överlåtelseplatsen och vars sockerhalt inte behöver utredas och för vilken musteriet betalar punktskatt på läskedrycker enligt den lägsta skattenivån.
Exempel 12
Ett kafé tillverkar istedrycker. I kallt te blandas t.ex. citronsaft, sockerlag, honung, sirap eller andra kryddor. Det är fråga om en dryck som tillverkats för försäljning på ett överlåtelseställe och som överlåts till konsumenten på samma plats där den tillverkas. Således behöver tillverkaren inte utreda dryckens sockerhalt för beskattningen och punktskatten på läskedrycker betalas enligt den lägsta skattenivån.
Exempel 13
En restaurang skaffar dryckeskoncentrat av grossisten, av vilka en del späds ut och serveras under restaurangens lunchservering och en del läggs i slushmaskinen. Dryckeskoncentrat omfattas av tulltariffnummer 2106 och punktskatt på läskedrycker har betalats för dem när de har överlåtits för konsumtion. Punktskatt på läskedrycker betalas inte för drycker som tillverkats enligt tillverkningsanvisningen, eftersom skatt redan har betalats på koncentratet baserat på den dryckesmängd som fås. Att använda ett beskattat koncentrat enligt tillverkningsanvisningen utgör inte sådan tillverkning av dryck som avses i lagen och som skulle medföra skyldighet att betala punktskatt på läskedrycker.
Exempel 14
Ett kafé tillverkar för försäljning smoothie-drycker av saft enligt tulltariffnummer 2009 som köpts som färdig, frukt, bär och andra ingredienser. Det är fråga om en dryck som tillverkats för försäljning på ett överlåtelseställe och som överlåts till konsumenten på samma plats där den tillverkas. Således behöver tillverkaren inte utreda dryckens sockerhalt för beskattningen och punktskatten på läskedrycker betalas enligt den lägsta skattenivån. Kaféet kan ansöka om återbäring av den skatt som betalats för saften enligt tulltariffnummer 2009.
Exempel 15
Vid en bardisk tillreds en alkoholfri dryckesblandning av äppeljuice, lemonad, sockerlag, kryddsirap och citronsaft. Punktskatt på läskedrycker har redan betalats för saften och lemonaden när de har överlåtits till konsumtion, så man behöver inte betala punktskatt på läskedrycker för den dryckesblandning som tillreds. Att blanda beskattade drycker med varandra är inte heller i övrigt sådan tillverkning som avses i lagen om punktskatt på läskedrycker och för vilken man borde registrera sig som de minimis-aktör eller betala skatt, om man inte är en de minimis-aktör.
Exempel 16
Av inte smaksatt rooibos, som hör till tulltariffnummer 1211, tillverkas i ett kafé en infusionsdryck som säljs till konsumenter. Råvaran enligt tulltariffnummer 1211 är skattefri. Däremot klassificeras drycker som tillverkats av inte smaksatt rooibos på kaféet och som säljs till konsumenter enligt tulltariffnummer 2202, som är skattepliktig. Då ska punktskatt på läskedrycker betalas för drycken, om kaféet inte är en de minimis-aktör.
Esimerkki päättyy
Om en dryck som är avsedd för konsumentförsäljning på en överlåtelseplats har tillverkats av en sådan småproducent som uppfyller villkoren för småskalig produktion, behöver producenten inte betala punktskatt på läskedrycker för drycker som den tillverkat (se kapitel 5). En småproducent kan inte ansöka om återbäring för beskattade råvaror som den använt i tillverkningen.
4 Praktiska situationer
I detta kapitel beskrivs hur lagen om punktskatt på läskedrycker har tillämpats i vissa praktiska situationer
Juicepress
Med juicepress avses till exempel juicepressar som finns i butiker och från vilka kunderna kan tappa färsk saft direkt i en flaska. Saften pressas från färsk frukt och den färdiga produkten omfattas av tulltariffnummer 2009. Punkt 5 i 12 § 1 mom. i punktskattelagen, där det föreskrivs om tillverkning utanför skatteupplag, lämpar sig för tillverkning av detta slag i handelslokaler och saft som pressats med juicepress är således en produkt som omfattas av punktskatt på läskedrycker, om det inte är fråga om småskalig tillverkning (se kapitel 5). Enligt nämnda punkt i punktskattelagen är den som tillverkar punktskattepliktiga produkter någon annanstans än i ett skatteupplag skattskyldig. Som tillverkare har ansetts det företag på vars ägda eller hyrda utrustning och av vars produkter juice framställs. Vid granskningen av produktionsmängderna beaktas bl.a. om företagen är verksamma under samma FO-nummer eller om de har egna FO-nummer. Drycker som tillverkas med en juicepress är oförpackade drycker och deras sockerhalt behöver inte utredas.
Slushmaskin
Med en slushmaskin kan man tillverka drycker genom att tillsätta olika dryckesingredienser, till exempel pulver eller koncentrat, i den slush som maskinen tillverkar. Om en produkt som används i en slushmaskin och som är avsedd för tillverkning av drycker omfattas av det skattepliktiga tulltariffnumret 2106, har punktskatt för läskedrycker betalats för den redan när produkten har överlåtits till konsumtion. I detta fall betalas ingen punktskatt på läskedrycker på den färdiga slushdrycken.
Shop in shop
I en butiks eller ett köpcenters lokaler kan det finnas ett självständigt försäljningsställe för läskedrycker där de drycker som säljs är avsedda att drickas omedelbart. Butiken eller köpcentret och försäljningsstället för drycker är olika företag och har olika FO-nummer. Det är då fråga om ett s.k. shop in shop-koncept. Vid försäljningsstället tillverkas safter enligt tulltariffnummer 2009 och andra drycker enligt tulltariffnummer 2202 som omfattas av punktskatten på läskedrycker. Eftersom dryckerna är avsedda att drickas omedelbart, tillämpas lagen om accis på vissa dryckesförpackningar inte på produkternas förpackningar.
När produktionsmängden för läskedrycker i ett företag som har ett försäljningsställe för läskedrycker överstiger 70 000 liter per kalenderår, ska företaget betala punktskatt på läskedrycker på de safter som det tillverkar. Skattskyldigheten och företagets produktionsmängd granskas på FO-nummernivå. Om flera försäljningsställen är verksamma under samma FO-nummer eller om tillverkaren dessutom tillverkar andra läskedrycker, räknas alla mängder producerade läskedrycker samman vid bedömningen av om det är fråga om en småproducent. Se även högsta förvaltningsdomstolens prejudikat HFD:2021:126 (Finlex).
Om det företag i vars lokaler ett annat företags försäljningsställe för läskedrycker är verksamt har egen tillverkning av läskedrycker, ska det dessutom utredas om det företag som driver försäljningsstället på det sätt som avses i 1 § 4 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker är oberoende av andra tillverkare inom samma bransch. Med andra ord ska man utreda om försäljningsstället för läskedrycker på det sätt som avses i nämnda lagrum är oberoende av det företag i vars lokaler försäljningsstället drivs. Om det finns ett beroendeförhållande uppbärs punktskatt på läskedrycker på produkter som tillverkas av båda parter, även om deras produktionsmängder är högst 70 000 liter per kalenderår.
Musterier
Med musteri avses i denna anvisning en anläggning som pressar färdig, drickbar saft av äpplen, andra frukter eller bär eller rotfrukter. I sådan verksamhet är det fråga om sådan tillverkning av läskedrycker som avses i lagen om punktskatt på läskedrycker och punktskattelagen, om det inte är fråga om småskalig produktion (se kapitel 5). Det är också fråga om sådan tillverkning av läskedrycker som avses i lagen när ett musteri pressar en dryck av konsumentkundens egna råvaror. Ofta pastöriserar musteriet också drycken och kan tillsätta vitaminer, socker eller konserveringsmedel samt förpacka drycken. När ett musteri inte har tillstånd för godkänd upplagshavare är det fråga om tillverkning av läskedrycker utanför skattefrihetssystemet (12 § 1 mom. 5 punkten och 8 § 3 punkten i punktskattelagen). När drycken görs hållbar under en längre tid är det inte fråga om en inte färdigförpackad dryck som är avsedd för omedelbar förtäring. Således ska dryckens sockerhalt utredas för skattedeklarationen.
Den färdiga dryckens produktgrupp bestäms enligt den färdiga slutproduktens tulltariffnummer (2009 eller 2202) och den färdiga dryckens sockerhalt. En dryck som ett musteri tillverkar i sina egna lokaler och med egen utrustning omfattas av punktskatt på läskedrycker och skatteplikten för drycken påverkas inte av vem det är som äger råvarorna som produkten tillverkas av. Mängderna saft som tillverkats för olika kunder räknas ihop och läggs till musteriets eventuella egna produktionsmängd per kalenderår. Om konsumenten hyr lokalen och tillverkningsutrustningen av aktören och själv tillverkar saft för sina egna behov av sin egen frukt, uppbärs ingen punktskatt på läskedrycker för den färdiga drycken. Saft som pressats av ett musteri omfattas dock inte av tillämpningsområdet för lagen om punktskatt på läskedrycker om den sammanlagda mängden läskedrycker som musteriet tillverkat under ett kalenderår är högst 70 000 liter och aktören är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra tillverkare av läskedrycker.
Smaksirap
Skattebehandlingen av smaksirap som omfattas av tulltariffnummer 2106 beror på deras användningsändamål. I beskattningspraxis har smaksirap inte beskattats när de används i små mängder i drycker endast för att tillsätta smak eller färg.
5 Småproducenter av läskedrycker
Enligt 1 § 4 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker är tillverkare som är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra tillverkare inom samma bransch och vars produktion av läskedrycker är högst 70 000 liter per kalenderår befriade från punktskatt på läskedrycker. Sådana tillverkare kan till exempel vara kaféer som tillverkar produkter som inte är färdigförpackade, cateringföretag och musterier. På småproducenter tillämpas endast 1 § 5 och 6 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker, dvs. skyldigheten att registrera sig som småskalig tillverkare och meddela till Skatteförvaltningen de stöduppgifter som föreskrivs i 98 a § 4 mom. i punktskattelagen.
Om en dryck som är avsedd för konsumentförsäljning har tillverkats av en sådan småproducent som uppfyller villkoren för småskalig tillverkning, behöver småproducenten inte betala punktskatt på läskedrycker för drycker som den tillverkat. När en småproducent i sin egen tillverkningsverksamhet som råvara använder en beskattad läskedryck som tillverkats av någon annan, kan småproducenten inte ansöka om återbäring på redan betalda skatter på basis av skattefri användning. En småproducent kan inte heller skattefritt skaffa punktskattepliktiga råvaror från ett skatteupplag.
Om produktionen överstiger 70 000 liter kan aktören inte vara en sådan småproducent som avses i lagen och punktskatt på läskedrycker tas ut för hela produktionsmängden, inte endast för den del som överstiger 70 000 liter. Skatteförvaltningen kan be småproducenten uppvisa en utredning av produktionsmängden och av att tillverkaren är oberoende av andra tillverkare inom samma bransch. Skattefriheten gäller även småtillverkare som är verksamma i utlandet. Då är det läskedrycksimportören som ska lämna in en utredning.
Med mängd avses färdig dryck. Litermängden dryck som tillverkas av fasta och flytande dryckesingredienser är litermängden färdig dryck som tillverkats i enlighet med dryckens blandningsförhållande. För drycker som späds ut är den högsta tillåtna sockerhalten eller motsvarande söthet 15 viktprocent.
Det är fråga om statligt stöd av mindre betydelse som beviljas småproducenter, dvs. de minimis-stöd (kommissionens förordning (EU) 2023/2831 (EUR-Lex)). En småproducent ska i MinSkatt registrera sig i Skatteförvaltningens register över småskaliga tillverkare för punktskatt (1 § 5 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker) och lämna de uppgifter om stödmottagare som föreskrivs i punktskattelagen (98 a § 4 mom. i punktskattelagen). Registreringen ska göras innan verksamheten inleds (31 § i punktskattelagen) och därefter ska registeruppgifterna granskas och bekräftas årligen före utgången av februari (Skatteförvaltningens beslut VH/5931/00.01.00/2023).
En småskalig tillverkare ska till Skatteförvaltningen anmäla de minimis-stöd som den har fått från alla andra myndigheter under det innevarande året och de två föregående åren, så att Skatteförvaltningen innan stödet beviljas kan säkerställa att det maximala stödbeloppet på 300 000 euro inte överskrids under någon period av tre på varandra följande år. Om företaget försummar sin registreringsskyldighet kan följden vara en försummelseavgift (39 § 1 mom. 2 punkten i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ). Artikel 6 i de minimis-förordningen förutsätter att den som beviljar stödet registrerar de minimis-stöd som den beviljat i Europeiska kommissionens centralregister (eAidRegister) inom 20 arbetsdagar från det att de beviljats.
Beloppet av det de minimis-stöd som beviljats företaget fastställs första gången genom ett registreringsbeslut och därefter genom Skatteförvaltningens årliga anmälan om det beviljade stödbeloppet. Om ett företag försummar sin årliga skyldighet att bekräfta registeruppgifterna, kan Skatteförvaltningen inte bekräfta stöduppgifterna eller registrera stödet i kommissionens register. Det är då fråga om ett regelstridigt statligt stöd som kan leda till att stödet återkrävs av stödmottagaren.
Skatteförvaltningens anmälan om det årliga beviljade stödbeloppet grundar sig på de registeruppgifter som företaget fastställt i MinSkatt. Skatteförvaltningen undersöker inte uppgifterna i samband med anmälan och anmälan är inte ett bindande ställningstagande till skattestödet. Skatteförvaltningen kan återkräva stöd som beviljats på felaktiga grunder.
ledande skattesakkunnig Mika Jokinen
överinspektör Nina Kurki