CSN:2017/34

Har getts
23.5.2017
Diarienummer
A28/8210/2017
Internationell beskattning, EU-rätt, Skatteavtal, Diskriminerande beskattning, Fastighetsplaceringsverksamhet

Sökanden var en juridisk person som var registrerad i Nederländerna och vars andelar hade noterats på börsen Euronext Amsterdam (AMX). Sökandens huvudsakliga verksamhetsområde omfattade placeringar i köpcentra i större städer. Sökanden hade ett finländskt aktiebolags karaktärsdrag, till exempel fullständig juridisk persons identitet, aktieägarnas begränsade ansvar för bolagets skulder samt aktieägarnas andel av utdelningen ur bolagets nettoförmögenhet. Sökandens andelar var aktier, och vinsten delades ut i dividender. Sökandens bolagsform (naamloze vennnootschap) hade uppgetts som en bolagsform i enlighet med Moder-dotterbolagsdirektivet (90/435/ETY).

Med tanke på de juridiska och operativa dragen var sökanden närmast ett aktiebolag som kan likställas med ett finländskt aktiebolag som bedriver fastighetsplaceringsverksamhet. Denna typ av placeringsbolag i aktiebolagsform var inte befriat från skatt på inkomst på det sätt som avses i 20 § 1 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen, och sökanden var således i enlighet med bestämmelserna gällande samfund inkomstskatteskyldigt på motsvarande sätt som finländska aktiebolag som bedriver fastighetsplaceringsverksamhet. Finland hade ingen nationell lagstiftning som kunde ha gjort det möjligt att på basis av verksamhetsformen och verksamheten ge utländska aktörer en ställning i inkomstbeskattningen som är fördelaktigare än den som finländska aktörer har.

En sökande i aktiebolagsform beskattades på samma sätt som ett fastighetsplaceringsbolag i aktiebolagsform, och därför gavs den utländska sökanden inte en annan ställning än inhemska aktörer. Av denna anledning var det i inte i denna situation fråga om annorlunda beskattning och sålunda inte heller en begränsning av rättigheterna som avses i artikel 49 eller 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I den situation som beskrevs i ansökan beskattades Sökanden på samma sätt som i motsvarande situationer i Finland, och därför var det i detta fall inte heller fråga om diskriminering som avses i skatteavtalet mellan Finland och Nederländerna. Förhandsavgörande för skatteåren 2017 och 2018.

Inkomstskattelagen 20 §.

HFD 20.3.2019 L 1024 (ingen ändring)

Sidan har senast uppdaterats 26.9.2017