CSN:2016/27

A Ab:s moderbolag var den svenska B AB. A Ab bedrev
sin x-affärsverksamhet bl.a. i Sverige, Danmark och Norge. Vid beskattningen av A Ab hade det genom verksamheten uppstått fasta driftställen i staterna i fråga.

Det var avsikten att A Ab skulle fusioneras med sitt svenska moderbolag enligt 16 kap. i ABL och 52 a, 52 b och 52 e § i NärSkL. Tillgångar, skulder och reserver av A Ab:s fasta driftställen i Sverige, Danmark och Norge skulle till följd av fusionen överföras från A Ab till det svenska moderbolaget.

I skatteavtalet mellan de nordiska länderna (FördrS 26/1997) undanröjs dubbelbeskattningen med avräkningsmetoden. Vad angår arrangemanget i ansökan kunde således inkomsten som räknas till A Ab beskattas i Finland enligt 52 e § 3 mom. i NärSkL. Även om bestämmelsen tillämpas enligt 52 § 2 mom. i NärSkL endast på bolag som bosätter sig i någon EU-medlemsstat, tillämpades principerna som framgår av bestämmelsen också på tillgångarna och skulderna av A Ab:s fasta driftställe i Norge, då man beaktade HFD:s avgörande 2012:93 och EUD:s dom C-48/11.

Artikel 10 2 punkten i direktivet om företagsomstrukturering som 52 e § 3 mom. i NärSkL grundar sig på ger medlemsstaten rätt att beskatta alla de vinster som ett fast driftställe har fått till följd av fusion, fission, partiell fission och överföring av tillgångar. När det inte framgick i förberedelserna av 52 e § 3 mom. i NärSkL att det inte var avsikten att direktivet om företagsomstruktureringar skulle sättas i kraft i den omfattning som nämndes i det och det inte direkt framgår av lagrummets ordalydelse att detta var avsikten, räknades hela det sannolika överlåtelsepriset av dessa fasta driftställen som A Ab:s inkomst, inklusive eventuell goodwill av dessa verksamhetshelheter.

Beloppet på skatten som ska dras av som avsett i 52 e § 3 mom. i NärSkL beräknas enligt lagrummets ordalydelse och artikel 10 2 punkten i direktivet om företagsomstrukturering efter bestämmelserna i den stat där det fasta driftstället ligger. Det som dras av är den skatt som skulle ha betalats för samma inkomst i staten där det fasta driftstället ligger utan bestämmelserna i direktivet om företagsomstrukturering.

Det står i ansökan att enligt Sveriges och Norges skattebestämmelser skulle överföringen av medel under vissa förutsättningar vara en skattemässigt neutral överlåtelse också utan bestämmelserna i direktivet om företagsomstrukturering. Detta ansågs ha ingen betydelse då man beaktade att avsikten med direktivet om företagsomstrukturering är att flytta fram överlåtelsevinstbeskattningen av medlen som ska överföras enligt direktivet till en senare överlåtelse. Enligt 52 § 3 mom. i NärSkL avräknades således från skatten som betalats i Finland den skatt som skulle ha betalats för samma inkomst i staten där det fasta driftstället ligger om bestämmelserna i direktivet om företagsomstrukturering fattades som om överföringen av medel vore skattepliktig överlåtelse enligt bestämmelserna i den staten.

Skatten som föreskrivits i 52 e § 3 mom. i NärSkL ansågs motsvara utflyttningsbeskattningen som behandlades i EUD:s domar C-371/10, C-38/11 och C-64/11. Enligt EUD:s etablerade rättspraxis hindrar FEUF artikel 49 sådan skatteuppbörd vid utflyttningstidpunkten. Därför ansågs det att A Ab inte kan påföras skatt enligt 52 e § 3 mom. i NärSkL genast vid fusionstidpunkten.

Förhandsavgörande för åren 2016–2018. Omröstning 5-3 (gängse värde) och 7-1 (skatteuppbörd).

52 e § 1 och 3 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
Rådets direktiv 2009/133/EG artikel 10
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artikel 49
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-fördraget) artikel 31

HFD 25.4.2018, L 1963 årsboken (partiellt upphävt)