Mervärdesbeskattning vid distansförsäljning av varor

Har getts
28.6.2021
Diarienummer
VH/2040/00.01.00/2021
Giltighet
1.7.2021 - Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
Mervärdesskattebestämmelser om distansförsäljning i Finland A72/200 /2013, 13.5.2013

I den här anvisningen behandlas mervärdesbeskattningen vid distansförsäljning av varor. Anvisningen beskriver såväl gemenskapsintern distansförsäljning av varor som distansförsäljning av varor som importeras. Dessutom beskriver anvisningen mervärdesbeskattningen i situationer där en näringsidkare som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt gör det möjligt för en annan näringsidkare att sälja varorna till konsumenter med nyttjande av det elektroniska gränssnittet.

Distansförsäljning är försäljning av varor med transport till privatpersoner och jämförbara köpare. När den som köper varan är en näringsidkare som är införd i registret över momsskyldiga, rör det sig inte om distansförsäljning av varor. I sådana fall är försäljningen av varan till ett annat EU-land i regel gemenskapsintern försäljning och inköp från ett annat EU-land är gemenskapsinternt förvärv. Mervärdesbeskattningen i varuhandeln mellan näringsidkare behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning i EU-varuhandeln.

Mervärdesbeskattningen vid import utförd av momsskyldiga i Finland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesskatteförfarandet vid import från och med 1.1.2018.

Försäljning av tjänster är inte distansförsäljning. Information om begreppen vara och tjänst och bestämmelserna om försäljningsland för tjänster finns i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattningen av tjänster vid utrikeshandel.

Anvisningen tillämpas från och med 1.7.2021. De särskilda bestämmelser som gäller distansförsäljningen av varor och elektroniska gränssnitt i den här anvisningen tillämpas på sådan försäljning av varor för vilken skyldigheten att betala skatt uppkommer 1.7.2021 eller därefter. Skyldighet att betala skatt uppkommer i regel då den sålda varan levererats eller då vederlaget eller en del av det flutit in före leveransen av varan.

När kalenderårets omsättning räknas ut tas gemenskapsintern distansförsäljning av varor med i det tröskelvärde på 10 000 euro som avses i MomsL 69 m § bara till den del skattens betalningsskyldighet uppkommer 1.7.2021 eller därefter. Försäljningen av elektroniska tjänster, radio- och televisionstjänster och teletjänster beaktas för hela kalenderåret 2021.

Anvisningen ersätter Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesskattebestämmelser om distansförsäljning i Finland.

1 Inledning

Bestämmelserna om distansförsäljning i mervärdesskattelagen har förnyats och moderniserats. Förändringarna baseras på EU-lagstiftningen. Syftet med reformerna har varit att förenkla de nuvarande momsskyldigheterna och minska den administrativa bördan hos företag som idkar gränsöverskridande näthandel. De nya bestämmelserna om distansförsäljning tillämpas från och med 1.7.2021.

Distansförsäljning är försäljning av varor med transport till privatpersoner och jämförbara köpare (till exempel näthandel).  Gemenskapsintern distansförsäljning (på finska tidigare kaukomyynti) beskattas alltid i varans konsumtionsland om den årliga totala omsättningen för distansförsäljningen av varor samt för radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster totalt överstiger 10 000 euro för ett företag som är etablerat i EU. De landspecifika tröskelvärdena för distansförsäljningen har slopats.

Den som säljer varor ska registrera sig som momsskyldig i alla de EU-länder där denne säljer varor som gemenskapsintern distansförsäljning. Alternativt kan säljaren registrera sig som användare av den särskilda ordningen för mervärdesskatt (nedan unionsordningen) i ett EU-land. Unionsordningen gör det möjligt att centraliserat sköta deklarations- och betalningsskyldigheterna via ett EU-land och på detta sätt göra det enklare att sköta skyldigheterna beträffande mervärdesbeskattningen.

Befrielsen från mervärdesskatt vid import av varuförsändelser värda högst 22 euro har avskaffats från och med 1.7.2021. I samband med avskaffandet av skattefriheten för import har det för försändelser värda högst 150 euro skapats en egen frivillig ordning för registrering, deklaration och betalning via en enda kontaktpunkt (nedan importordningen). På så sätt underlättas den administrativa bördan för privatpersoner som normalt är de som importerar varorna.

Beträffande varor som importeras har begreppet distansförsäljning av importerade varor införts. Distansförsäljning av varor som importeras beskattas inom EU även i fall där varuköparen är importör, om försäljningen ska uppges i importordningen. Sådan försäljning beskattas i Finland om transporten av varorna till köparen avslutas här. Vid användningen av ordningen är importen skattefri och den som säljer varorna betalar månatligen skatt på försäljningen till Skatteförvaltningen via ordningen. Köparen betalar mervärdesskatten som en del av priset på varan redan vid inköp. Om den som säljer varorna är etablerad utanför Europeiska unionen ska den skattskyldige i regel utse en förmedlare som är skattskyldig och som uppfyller skyldigheterna enligt den särskilda ordningen i säljarens ställe.

Om den som säljer varor som importeras utanför EU:s mervärdesskatteområde inte använder importordningen vid distansförsäljning av varor av ringa värde som importeras, sker distansförsäljningen av de importerade varorna inte inom EU. Mervärdesskatt ska emellertid betalas vid import av varorna. När man deklarerar och betalar mervärdesskatt vid import kan man härvid använda specialarrangemanget för import, där den part som visar upp varorna för Tullen för mottagarens räkning, till exempel en transportfirma, kan deklarera och betala mervärdesskatten för mottagarens räkning enligt ett förenklat förfarande.

En betydande del av distansförsäljningen av varor sker genom användning av elektroniska gränssnitt såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller något motsvarande verktyg (nedan elektroniskt gränssnitt). Näringsidkare som gör det möjligt att sälja andra näringsidkares varor med nyttjande av ett elektroniskt gränssnitt deltar i uppbörden av mervärdesskatten. Den som upprätthåller det elektroniska gränssnittet anses under vissa villkor köpa varan från säljaren och sälja den vidare till köparen. Den som upprätthåller det elektroniska gränssnittet kan i sådana situationer registrera sig som användare av unionsordningen eller importordningen.

Den reglering som avser distansförsäljning är mycket omfattande. Europeiska unionens råd har den 5 december 2017 antagit ett direktiv om gränsöverskridande elektronisk konsumenthandel och en förordning om administrativt samarbete: rådets direktiv (EU) 2017/2455 om ändring av direktiven 2006/112/EG och 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållanden av tjänster och distansförsäljning av varor (första distansförsäljningsdirektivet), och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Dessutom antog rådet den 21 november 2019 ett direktiv som preciserar vissa bestämmelser i första distansförsäljningsdirektivet: rådets direktiv (EU)2019/1995 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller bestämmelserna om distansförsäljning av varor och vissa inhemska leveranser av varor (andra distansförsäljningsdirektivet). Rådet antog samtidigt en genomförandeförordning som kompletterar distansförsäljningsdirektiven: rådets genomförandeförordning (EU) 2019/2026 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (nedan i anvisningen genomförandeförordningen) för rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

Mervärdesskattelagen (MomsL) har ändrats genom lagen 387/2021 (RP 18/2021 rd).  Genom ändringen av mervärdesskattelagen har första och andra distansförsäljningsdirektivet genomförts. Genomförandeförordningen och förordningen om administrativt samarbete är till alla delar förpliktande och de tillämpas som sådana i alla EU-länder. Lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996) har ändrats genom lagen 388/2021.

Kommissionen har gett förklarande anmärkningar till distansförsäljningsdirektiven och genomförandeförordningen (mervärdesskattereglerna för e-handel).  Dessa förklarande anmärkningar (pdf) är inte bindande.

Unionsordningen och importordningen behandlas i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

2 Begrepp som avser distansförsäljningen av varor i mervärdesbeskattningen

2.1 Gemenskapsintern distansförsäljning av varor

Med gemenskapsintern distansförsäljning av varor avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor till köparen från ett EU-land till ett annat (till exempel näthandel). En vara anses ha transporterats av säljaren eller för dennes räkning även då säljaren indirekt deltar i transporten av varan. Förutsättningen för transport av vara behandlas i detalj i avsnitt 2.4 i anvisningen.

Det rör sig om distansförsäljning endast när varans köpare är en privatperson eller någon annan, med denne jämförbar, icke-momsskyldig köpare, för vars del inköpet av varan från ett annat EU-land inte är ett sådant gemenskapsinternt förvärv (EU-varuinköp) som avses i mervärdesbeskattningen. Förutsättningen för köparen behandlas i detalj i avsnitt 2.3 i anvisningen.

Om varan anses befinna sig i köparens land när den säljs till köparen rör det sig inte om distansförsäljning. En sådan situation kan förekomma exempelvis när en näringsidkare som säljer varan köper varan från ett annat EU-land för att själv sälja den vidare. I dessa situationer hänförs transporten mellan EU-länder endast till en försäljning (se exempel 2 i anvisningen). Kedjetransaktioner inom EU behandlas i detalj i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning i EU-varuhandeln.

Det rör sig inte om distansförsäljning av vara i följande situationer:

  • Varan är ett nytt transportmedel som avses i MomsL 26 d §.
  • Säljaren installerar eller monterar varorna i det EU-land där transporten avslutas.
  • På försäljning av varan tillämpas det finska marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter eller motsvarande förfarande som tillämpas i ett annat EU-land.
  • Det är frågan om försäljning av el, försäljning av gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller försäljning av värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.

Försäljning av punktskattepliktiga varor är distansförsäljning endast när köparen är en privatperson. Punktskattepliktiga varor behandlas i detalj i kapitel 2.5 i anvisningen.

De länder och områden vilka hör till EU:s mervärdesskatteområde har räknats upp i kundanvisningen EU:s moms- och punktskatteområde.

Exempel 1

Ett företag som är etablerat i Frankrike upprätthåller en nätbutik för att sälja kläder till privatpersoner i andra EU-länder, även till Finland. Ett transportföretag transporterar sålda kläder från Frankrike till köpare i andra EU-länder på uppdrag av säljaren. Det rör sig om gemenskapsintern distansförsäljning av varor.

Exempel 2

Ett företag som är etablerat i Finland upprätthåller en nätbutik för att sälja kläder till finländska konsumenter. Det finska företaget har inga kläder i sitt eget lager utan företaget köper kläderna från ett företag som är etablerat i Frankrike efter att företaget har mottagit en beställning. Kläderna transporteras från Frankrike direkt till konsumenter i Finland. Transporten från Frankrike till Finland sker på uppdrag av det finska företaget.

I detta fall säljs samma kläder två gånger i rad så att försäljningen endast omfattar en transport mellan EU-länder. I fallet i exemplet anses transporten från Frankrike till Finland hänföras till försäljning mellan näringsidkare (MomsL 63 c §). Sådan försäljning mellan näringsidkare behandlas som gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinternt förvärv.

När ett finskt företag säljer till konsumenter anses det inte omfatta varutransport mellan EU-länder. Det betyder att det finska företagets försäljning till konsumenterna inte är distansförsäljning utan momspliktig inhemsk försäljning i Finland.

2.2 Distansförsäljning av varor som importeras

Med distansförsäljning av varor som importeras avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor från en stat utanför EU:s mervärdesskatteområde till ett EU-land (till exempel nätbutik). En vara anses ha transporterats av säljaren eller för dennes räkning även då säljaren indirekt deltar i transporten av varan. Förutsättningen för transport av vara behandlas i detalj i avsnitt 2.4 i anvisningen.

Begreppet distansförsäljning av varor som importeras täcker såväl situationer där transporten av varorna till köparen avslutas i importmedlemsstaten som situationer där transporten avslutas i något annat EU-land än importmedlemsstaten.

Om varorna finns i ett EU-land redan innan de säljs till konsumenten kan de inte anses ha transporterats från utanför EU. Begreppet distansförsäljning av varor som importeras omfattar inte dessa situationer. Detta är fallet till exempel när varorna försätts i ett tullager inom EU, varifrån de säljs till köpare, eller fall där säljaren själv har importerat varorna till EU och de har övergått till fri omsättning inom EU innan de säljs till köparna.

Det rör sig om distansförsäljning endast när varans köpare är en privatperson eller någon annan, med denne jämförbar, icke-skattskyldig köpare, för vars del inköpet av varan från ett annat EU-land inte är ett sådant gemenskapsinternt förvärv (EU-varuinköp) som avses i mervärdesbeskattningen. Förutsättningen för köparen behandlas i detalj i avsnitt 2.3 i anvisningen.

Det rör sig inte om distansförsäljning av vara i följande situationer:

  • Varan är ett nytt transportmedel som avses i MomsL 26 d §.
  • Säljaren installerar eller monterar varorna i det EU-land där transporten avslutas.
  • På försäljning av varan tillämpas det finska marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter eller motsvarande förfarande som tillämpas i ett annat EU-land.
  • Det är frågan om försäljning av el, försäljning av gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller försäljning av värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.

Försäljning av punktskattepliktiga varor är distansförsäljning endast när köparen är en privatperson. Punktskattepliktiga varor behandlas i detalj i kapitel 2.5 i anvisningen.

Exempel 3

Ett företag som är etablerat i Kina säljer via sin egen nätbutik bruksvaror till privatpersoner i EU, även i Finland. Transporten från Kina till köparna inom EU sker på uppdrag av säljaren. Importörerna är privatpersoner. Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras.

Exempel 4

Ett företag som är etablerat i Storbritannien säljer via sin egen nätbutik bruksvaror från Storbritannien till privatpersoner i EU, även i Finland. Transporten av varorna från Storbritannien till köparna i destinationslandet för varorna sker på uppdrag av säljaren. Importen av varorna till EU sker i Nederländerna. Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras även om transporten av varorna till köparna inte avslutas i importmedlemsstaten.

Exempel 5

Ett företag som är etablerat i Finland köper bruksvaror från Kina och importerar självt varorna till Finland. När varorna har tulldeklarerats och övergått till fri omsättning i Finland säljer företaget de varor det köpt från Kina till privatpersoner i Finland och inom EU via sin egen nätbutik. Transporten av varorna till köparna sker på uppdrag av den finska säljaren. Det rör sig inte om distansförsäljning av varor som importeras eftersom varorna finns i Finland innan de säljs till köparna. Försäljningen av varorna till finländska privatpersoner är momspliktig inhemsk försäljning i Finland. Om varorna säljs med transport från Finland till privatpersoner i andra EU-länder rör det sig om gemenskapsintern distansförsäljning av varor.

2.3 Köpare vid distansförsäljning av varor

Det rör sig om distansförsäljning endast när varans köpare är en privatperson eller någon annan, med denne jämförbar, icke-momsskyldig köpare, för vars del inköpet av varan från ett annat EU-land inte är ett sådant gemenskapsinternt förvärv (EU-varuinköp) som avses i mervärdesbeskattningen. När den som köper varan är en näringsidkare som är införd i registret över momsskyldiga, rör det sig inte om distansförsäljning av varor. I sådana fall är försäljningen av varan till ett annat EU-land i regel gemenskapsintern försäljning och inköp från ett annat EU-land är gemenskapsinternt förvärv.

Köpare vid distansförsäljning av varor kan alltså vara:

  • en privatperson
  • en näringsidkare vars verksamhet i dennes eget land inte till någon del berättigar till avdrag eller återbäring (till exempel en icke-momsskyldig rörelseidkare som bedriver rörelseverksamhet i liten skala)
  • en juridisk person som inte är en näringsidkare (till exempel ett allmännyttigt samfund som inte bedriver försäljning mot vederlag)
  • en näringsidkare som i det egna landet omfattas av förfarandet med schablonberäknad kompensation för primärproduktion.

För andra än privatpersoner är förutsättningen dessutom att varuinköpet från ett annat EU-land inte är ett gemenskapsinternt förvärv (EU-varuinköp) enligt MomsL 26 c § 2 och 3 mom. och 26 f § eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land.

För ovan nämnda näringsidkare och juridiska personer, som inte är näringsidkare, är varuinköp från andra EU-länder gemenskapsinterna förvärv när beloppet på varuinköpen överskrider det landspecifika tröskelvärdet. I Finland är detta tröskelvärde 10 000 euro. När tröskelvärdet överskrids behandlas inköpen som gemenskapsinterna förvärv även under följande kalenderår oavsett beloppet på inköpen. Dessa köpare kan om de så vill frivilligt ansöka om att bli momsskyldiga för sina gemenskapsinterna förvärv även om tröskelvärdet inte skulle överskridas. Momsskyldiga köpare införs i registret över momsskyldiga för sina gemenskapsinterna förvärv.

Bestämmelserna om distansförsäljning tillämpas inte när varan säljs till en köpare för vars del varuinköp från ett annat EU-land beskattas på ovan beskrivna sätt som ett gemenskapsinternt förvärv. Detta gäller även försäljning av varor som importeras till sådana köpare. Gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinterna förvärv behandlas i detalj i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning i EU-varuhandeln.

Nedan i anvisningen avses med termen konsument alla sådana personer som nämns i detta kapitel och som kan vara köpare vid distansförsäljning enligt definitionen på distansförsäljning av varor.

2.4 Säljaren ordnar transporten eller deltar i transporten

Förutsättningen för att det ska röra sig distansförsäljning av varor är att säljaren eller någon för säljarens räkning transporterar varan till köparen från ett EU-land till ett annat eller utanför EU:s mervärdesskatteområde till ett EU-land. Säljaren kan själv transportera varorna eller låta exempelvis posten eller ett annat transportföretag sköta transporten. Det rör sig alltid om distansförsäljning enligt mervärdesskattelagen om säljaren direkt eller indirekt deltar i transporten av varorna eller ordnandet av transporten och när även de övriga förutsättningarna för distansförsäljning uppfylls.

Säljaren deltar indirekt i avsändningen eller transporten av varor särskilt i följande fall (5 a artikeln i genomförandeförordningen):

  • Säljaren låter en tredje part skicka eller transportera varan som underleverans och denna tredje part levererar varan till köparen.
  • Varorna avsänds eller transporteras av en tredje part men köparen ansvarar antingen helt eller delvis för att varorna levereras till köparen.
  • Säljaren fakturerar och uppbär transportarvoden från köparen och överför dessa visare till en tredje part som ordnar med avsändning eller transport av varorna.
  • Säljaren gör reklam för en tredje parts leveranstjänst till köparen, för samman köparen och en tredje part eller annars ger den tredje parten uppgifter som behövs för att varorna ska kunna levereras till köparen.

Det rör sig om distansförsäljning när köparen genom sitt agerande deltar i att ordna transporten eller hänvisar köparen till att använda transportföretaget genom att de facto sammanföra parterna, och när även de övriga förutsättningarna för distansförsäljning uppfylls. Det är fråga om distansförsäljning även om konsumenten i dessa situationer kan betala produkterna och transporten på skilda fakturor och till olika bolag. När köparen bestämmer sig för att anlita ett transportföretag som säljaren gjort reklam för, har det inte heller någon betydelse om köparen haft möjlighet att välja någon annan än det av säljaren rekommenderade transportföretaget eller möjlighet att hämta produkterna direkt från lagret.

Enligt genomförandeförordningen anses det emellertid inte att varorna transporteras av säljaren eller för säljarens räkning om köparen transporterar varorna själv eller ordnar med transport av varorna med en tredje part och om säljaren vare sig direkt eller indirekt deltar i transporten av nämnda varor och inte på något sätt bidrar till att ordna transporten.

När en konsument som köper varan transporterar den själv eller ordnar transport med en tredje part på så sätt att säljaren på inget sätt, varken direkt eller indirekt, deltar i ordnandet av transporten av varan, handlar det inte om distansförsäljning enligt mervärdesskattelagen. I sådana fall tillämpas inte bestämmelserna om distansförsäljning på försäljningen. I dessa fall beskattas försäljningen av varan i det land där försäljningen har skett enligt bestämmelserna om försäljningsland det vill säga i regel i det land där varan har funnits innan den har transporterats till destinationslandet. Den allmänna bestämmelsen om försäljningsland inom varuhandeln beskrivs i kapitel 3 i anvisningen.

2.5 Punktskattepliktiga varor

Med de i mervärdesskattelagen nämnda punktskattepliktiga (accispliktiga) varorna avses varor som angetts i 3 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/94), i 2 § 1 mom. i lagen om tobaksaccis (1470/94), i 2 § 1 mom. i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/94) och 2 § 2 punkten a och c underpunkten i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), med undantag för sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät.

För punktskattepliktiga varors del handlar det som distansförsäljning i mervärdesbeskattningen endast när köparen är en privatperson och när förutsättningen för transport av varorna uppfylls (se kapitel 2.4 i anvisningen). Säljaren kan använda unionsordningen för att deklarera och betala den mervärdesskatt som ska betalas för gemenskapsintern distansförsäljning av punktskattepliktiga varor. Punktskatten deklareras och betalas separat.

Försäljning av punktskattepliktiga varor med transport till andra än privatpersoner är inte distansförsäljning. Mervärdesbeskattningen vid försäljning inom EU sker i konsumtionslandet på så sätt att inköpen, för andra än privatpersoner, är momspliktiga gemenskapsinterna förvärv i det EU-land dit varorna transporteras. När punktskattepliktiga varor transporteras till Finland sker det momspliktiga gemenskapsinterna förvärvet i Finland. Tröskelvärdet på 10 000 euro för gemenskapsinterna förvärv i kapitel 2.3 ovan tillämpas inte när det rör sig om punktskattepliktiga varor. Utan i detta fall är det ett gemenskapsinternt förvärv oavsett beloppet på inköpen.  Mer information om mervärdesbeskattningen vid gemenskapsinterna förvärv finns i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning i EU-varuhandeln och i kundanvisningen Moms – förvärv av punktskattepliktiga produkter från EU-området.

Mervärdesbeskattningen av punktskattepliktiga varor som importeras till Finland utanför EU:s mervärdesskatteområde sker alltid i samband med importen. Det är inte möjligt att använda importordningen vid distansförsäljning av punktskattepliktiga varor eftersom punktskatten är en del av grunden för den moms som ska betalas vid import.

Frågor som rör punktbeskattningen vid distansförsäljning av punktskattepliktiga varor behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Distansförsäljning av punktskattepliktiga produkter till Finland.

3 Allmän bestämmelse om försäljningsland i varuhandeln

Vid internationell varuhandel ska säljaren reda ut i vilket land varan enligt bestämmelserna om försäljningsland har sålts. Bestämmelserna om försäljningsland bestämmer vilket land som har rätt att beskatta försäljningen och bestämmelserna i vilket lands mervärdesskattelag, till exempel avseende mervärdesskattesats, som tillämpas på försäljningen. Om försäljningslandet är Finland tillämpas bestämmelserna i Finlands mervärdesskattelag på försäljningen och moms på försäljningen betalas till Finland om försäljningen inte i Finlands mervärdesskattelag har föreskrivits vara skattefri. Om försäljningslandet är något annat land än Finland betalas moms på försäljningen inte till Finland. Man kan ändå vara skyldig att betala moms på försäljningen till ett annat land.

Bestämmelserna om försäljningsland i den finska mervärdesskattelagen anger när försäljningen sker i Finland. Finlands bestämmelser om försäljningsland baseras på motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG). Försäljningslandet för varorna bestäms därmed i regel på ett enhetligt sätt inom hela EU och avsikten är att försäljningen av varor beskattas endast en gång i ett land inom EU. Det kan dock förekomma landspecifika skillnader mellan tolkningen av bestämmelserna.

I varuhandeln är varans belägenhet och rörelse avgörande för fastställande av försäljningsland. En allmän bestämmelse om försäljningsland inom varuhandeln ingår i 63 § i mervärdesskattelagen. Den allmänna bestämmelsen tillämpas om försäljningslandet inte fastställs enligt den särskilda bestämmelsen om försäljning.

En vara som säljs till köparen utan transport har sålts i Finland om den finns här i landet vid överlåtelsen till köparen. Om försäljningen av varan inte omfattar transport har varan således sålts i det land från vilket den överlåts till köparen.

En vara som ska transporteras till köparen har sålts i Finland om den finns här i landet när säljaren eller någon annan inleder transporten om inte annat föreskrivs genom mervärdesskattelagen. Således är försäljningslandet för en vara som säljs med transport i regel det land där transporten av varan till köparen inleds. De undantag från huvudregeln för försäljningsland vilka föreskrivs i mervärdesskattelagen för varor som transporteras till köparen omfattar distansförsäljning av varor, försäljning av varor som säljs monterade från ett EU-land till ett annat samt försäljning av el och gas eller värme- och kylningsenergi som levereras via ett nät.

En vara har också sålts i Finland om den finns utanför gemenskapen när transporten inleds, om säljaren för in den i Finland för att sälja den här i landet.  Bestämmelsen gäller en situation där varutransporten börjar utanför EU och den som säljer varan importerar den till Finland eller ett annat EU-land för försäljning. Försäljningen av en sådan vara sker i importmedlemsstaten.

Om försäljningslandet för varan enligt ovan nämnda bestämmelser om försäljningsland är ett land eller territorium utanför EU, tillämpas EU:s ordning för mervärdesskatt inte på försäljningen av varan.

4 Gemenskapsintern distansförsäljning av varor

4.1 Försäljningsland vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor

Vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor transporterar säljaren eller någon annan för säljarens räkning varor från ett EU-land till ett annat. Då är det fråga om försäljning av varan med transport.

Vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor bestäms försäljningslandet med avvikelse från den allmänna bestämmelsen om försäljningsland i kapitel 3 ovan i huvudsak i enlighet med den särskilda bestämmelsen. Genom denna särskilda bestämmelse om försäljningsland verkställs mervärdesbeskattningen vid distansförsäljning till konsumenter i det land där varorna de facto konsumeras.

Gemenskapsintern distansförsäljning av varor sker i Finland om varutransporten till köparen avslutas i Finland (MomsL 63 a § 1 mom.). Därmed beskattas gemenskapsintern distansförsäljning av varor i det land där transporten avslutas. Det årliga beloppet på den medlemsstatsspecifika försäljningen spelar ingen roll. När säljaren har gemenskapsintern distansförsäljning av varor till köpare i flera olika EU-länder finns det flera försäljningsländer och köparen ska betala mervärdesskatt i alla de EU-länder till vilka distansförsäljning av varor sker.

En verksamhetsutövare med internationell verksamhet i liten skala har rätt att låta bli att tillämpa den särskilda bestämmelsen om gemenskapsintern distansförsäljning av varor på vissa villkor. Den bestämmelse om försäljningsland som tillämpas på en verksamhetsutövare med internationell verksamhet i liten skala behandlas mer ingående i kapitel 4.2.

4.2 Bestämmelse om försäljningsland som tillämpas på en verksamhetsutövare med internationell verksamhet i liten skala

För att göra det enklare för små företag att bedriva internationell företagsverksamhet tillämpas den särskilda bestämmelsen om distansförsäljning av varor inte och försäljningslandet vid distansförsäljning är enligt den allmänna bestämmelsen det EU-land från vilket varutransporten till köparen börjar, om följande förutsättningar uppfylls (MomsL 69 m §):

  1. Säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i endast ett EU-land.
  2. Radio- och televisionssändningstjänst, elektronisk tjänst eller teletjänst överlåts till någon annan än en näringsidkare som är etablerad i något annat EU-land än det som avses i 1 punkten eller är bosatt eller stadigvarande vistas i något annat EU-land än det EU-land som avses i 1 punkten.
  3. Varorna transporteras till något annat EU-land än det som avses i 1 punkten.
  4. Det sammanlagda värdet, exklusive mervärdesskatt, av de försäljningar som avses i 2 och 3 punkten under innevarande kalenderår inte överstiger 10 000 euro, och inte heller gjorde det under det föregående kalenderåret.

När alla förutsättningar ovan uppfylls och säljaren endast är etablerad i Finland, beskattas den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor från Finland till andra EU-länder i Finland. Försäljningen beskattas i Finland på motsvarande sätt som försäljning till inhemska köpare. Om säljaren inte har registrerat sig som momsskyldig i Finland för att verksamheten sker i liten skala enligt MomsL 3 §, betalas ingen mervärdesskatt på distansförsäljningen.

På motsvarande sätt betalas i Finland ingen mervärdesskatt på distansförsäljning av varor från ett annat EU-land till Finland även om varorna transporteras till finländska konsumenter i Finland, om ovan nämnda förutsättningar uppfylls. Försäljningen beskattas i det EU-land där transporten av varan till köparen börjar.

För att bestämmelsen om verksamhetsutövare med internationell verksamhet i liten skala ska tillämpas ska säljaren ha etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ha ett fast driftställe i endast ett EU-land. Dessutom ska transporten av varan börja i detta EU-land. Om säljaren inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe i något EU-land eller säljaren har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller fast driftställe i fler än ett EU-land, är försäljningslandet vid gemenskapsintern distansförsäljning alltid det land där transporten avslutas oavsett beloppet på försäljningen.

Bestämmelsen tillämpas även i mervärdesbeskattningen av gemenskapsintern distansförsäljning av punktskattepliktiga varor (se kapitel 2.5 Punktskattepliktiga varor).

En finsk säljare ska, antingen i bokföringen eller på annat sätt, kunna följa sin omsättning som utgörs av försäljning av sådana radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster eller teletjänster som avses i MomsL 69 m § samt av gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Vid beräkning av tröskelvärdet på 10 000 euro beaktas det totala värdet på försäljningen av de tjänster och varor som avses i föreskriften exklusive mervärdesskatt, inte enbart värdet på varuförsäljningen. Tröskelvärdet är inte landspecifikt utan den omfattar hela EU. Vid beräkning av tröskelvärdet beaktas inte försäljning av andra tjänster än de som nämns i bestämmelsen, säljarens inhemska försäljning i EU-landet eller distansförsäljning av varor som importeras.

När tröskelvärdet på 10 000 euro överskrids under ett kalenderår ska säljaren från denna tidpunkt tillämpa den särskilda bestämmelsen om försäljningsland för gemenskapsintern distansförsäljning av varor och rätten att beskatta denna försäljning överförs till det EU-land där varorna finns när transporten avslutas. När tröskelvärdet överskrids är försäljningslandet för gemenskapsintern distansförsäljning av varor alltid transportens destinationsland även under följande kalenderår oavsett omsättning.

Säljaren har rätt att välja transportens destinationsland som försäljningsland vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor även om nämnda tröskelvärde på 10 000 euro inte skulle överskridas. Valet är i kraft under minst två kalenderår. Valet anses ha gjorts från och med den första dylika försäljningen där man på försäljningen har tillämpat den särskilda bestämmelsen om försäljningsland vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Säljaren anses även ha gjort sitt val om denne registrerar sig som användare av unionsordningen, eftersom det inte är möjligt att använda unionsordningen när försäljningslandet vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor är det land från vilket varan börjar transporteras till köparen.

Bestämmelsen om näringsidkare som bedriver internationell verksamhet i liten skala (MomsL 69 m §) gäller utöver gemenskapsintern distansförsäljning av varor även försäljning av radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster och teletjänster till andra än näringsidkare i andra EU-länder. Hur försäljningslandet för dessa tjänster bestäms behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster.

Om en näringsidkare som bedriver gemenskapsintern distansförsäljning utöver varor även säljer nämnda tjänster till konsumenter i andra EU-länder, bestäms försäljningslandet för dessa tjänster vid sidan av överskridande av tröskelvärdet på 10 000 euro eller säljarens val även enligt MomsL 69 i § i stället för MomsL 66 § och rätten att beskatta försäljningen av tjänsterna i fråga överförs från det land där säljaren är etablerad till det land där köparen är etablerad. Säljarens val gäller därmed både gemenskapsintern försäljning av varor och försäljning av radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster och teletjänster och säljaren kan inte välja att försäljningen av endast varor eller tjänster ska beskattas i konsumtionslandet.

Exempel 6

Företaget är endast etablerat i Finland och bedriver distansförsäljning av varor till konsumenter i Tyskland, Estland och Sverige. Det totala värdet på företagets gränsöverskridande försäljning till konsumenter exklusive mervärdesskatt kommer under innevarande år att för första gången överskrida 10 000 euro, men försäljningen till respektive EU-land uppgår högst till 35 000 euro. Företaget säljer inga tjänster.

Tröskelvärdet för en näringsidkare som bedriver internationell verksamhet i liten skala är 10 000 euro per kalenderår och den omfattar all gemenskapsintern försäljning av varor till alla EU-länder. De tidigare landspecifika tröskelvärdena för distansförsäljning (fi. kaukomyynti) (till exempel 35 000 euro) har slopats.

För den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor är försäljningslandet från det tillfälle när tröskelvärdet överskrids det EU-land där transporten av varan till konsumenten avslutas, det vill säga i detta exempel Tyskland, Estland och Sverige. Ända tills tröskelvärdet överskrids beskattas försäljningen i Finland på motsvarande sätt som den inhemska försäljningen.

Exempel 7

Ett företag är endast etablerat utanför EU, men det har varor i lager (inget fast driftställe) i Frankrike. Företaget säljer varor via sin egen nätbutik till konsumenter i Frankrike och som gemenskapsintern distansförsäljning av varor till några andra EU-länder, däribland Finland. Det totala värdet på den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor exklusive mervärdesskatt är högst 10 000 euro per kalenderår och detta belopp har inte heller överskridits under föregående kalenderår. Företaget säljer inga tjänster.

När den som säljer varorna inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe inom EU, tillämpas tröskelvärdet på 10 000 euro inte. Vid gemenskapsintern distansförsäljning är försäljningslandet det EU-land där transporten av varan avslutas. För de varor som transporteras till Finland är försäljningslandet vid distansförsäljningen Finland. Betalning och deklaration av mervärdesskatt som ska betalas på gemenskapsintern distansförsäljning av varor behandlas i kapitel 4.4 i anvisningen.

Exempel 8

Ett företag som endast är etablerat i Finland säljer varor via sin nätbutik från sitt lager i Finland i huvudsak till konsumenter i Finland men sporadiskt även som gemenskapsintern distansförsäljning av varor till Spanien, Portugal och Sverige. Företaget bedömer att dess totala försäljning under innevarande år överskrider 10 000 euro medan det totala värdet på distansförsäljning exklusive mervärdesskatt till andra EU-länder skulle vara knappt 8 000 euro. Under det föregående året var distansförsäljningen till andra EU-länder mindre än under innevarande år.

I detta fall tillämpas tröskelvärdet på 10 000 euro. Företagets inhemska försäljning i Finland beaktas inte när tröskelvärdet beräknas. Distansförsäljningen beskattas i Finland på motsvarande sätt som försäljning till inhemska köpare.

Om företaget vill kan det även välja att destinationslandet (Spanien, Portugal och Sverige) ska vara försäljningsland vid den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor, även om tröskelvärdet på 10 000 euro inte ännu har överskridits.

Exempel 9

Ett företag är endast etablerat i Finland. Företaget säljer elektroniska tjänster till ett värde av 2 500 euro till konsumenter i Belgien och Tyskland och varor som gemenskapsintern distansförsäljning av varor från Finland till Frankrike till ett värde av 7 000 euro.

Det totala värdet av företagets gränsöverskridande försäljning av tele-, sändnings- och elektroniska tjänster samt gemenskapsintern distansförsäljning av varor är 9 500 euro, det vill säga under 10 000 euro. Det betyder att företaget kan tillämpa samma momsbehandling på denna gränsöverskridande försäljning som på försäljningen i hemlandet. Både tjänsterna och varorna säljs med finsk skatt.

Företaget kan välja att försäljningslandet är landet där köparen är etablerad (tjänster) eller destinationslandet för transporten av varor (varor) även om tröskelvärdet på 10 000 euro inte ännu har överskridits. Valet ska göras för både de elektroniska tjänsterna och distansförsäljningen av varor. Företaget är bundet av valet under två kalenderår.

4.3 Gemenskapsintern distansförsäljning av varor från Finland till ett annat EU-land

När en näringsidkare som är etablerad i Finland säljer varor via sin egen nätbutik som gemenskapsintern distansförsäljning av varor från Finland till andra EU-länder är försäljningslandet för distansförsäljningen det EU-land där transporten av varan till köparen avslutas (frånsett näringsidkare som bedriver internationell verksamhet i liten skala, se kapitel 4.2 i anvisningen).

Den som säljer varor har två alternativ:

  1. Säljaren registrerar sig som användare av så kallade unionsordningen (MomsL 133 k §) i Finland.

    Denna registreringsmedlemsstat benämns identifieringsmedlemsstat. Efter att ha registrerat sig deklarerar och betalar den finska säljaren mervärdesskatt på all sin gemenskapsinterna distansförsäljning av varor i Finland. Uppgifterna om den försäljning som omfattas av den särskilda ordningen deklareras med skattedeklarationen för den särskilda ordningen.

    Försäljningslandet (konsumtionsmedlemsstaten) får de deklarationer och betalningar som tillkommer det från Finland. Då behöver den som säljer varor inte registrera sig som momsskyldig i de EU-länder till vilka säljaren har gemenskapsintern distansförsäljning av varor.

    Det är frivilligt att använda unionsordningen. När en säljare har valt att använda unionsordningen måste säljaren tillämpa ordningen på all försäljning som omfattas av ordningen. Eftersom det är möjligt att tillämpa unionsordningen även på försäljning av tjänster, betyder registreringen som användare av ordningen att man ska deklarera såväl försäljning av de tjänster som omfattas av ordningen som den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor i den särskilda ordningen.
  1. Säljaren registrerar sig som momsskyldig i alla de EU-länder till vilka säljaren har gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Säljaren deklarerar och betalar mervärdesskatt direkt till EU-länderna i fråga.

I vartdera fallet tar säljaren ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den tillämpliga mervärdesskattesatsen i försäljningslandet. Således påverkar det valda alternativet inte beloppet på den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningen. Mer information om de mervärdesskattesatser som tillämpas i de olika EU-länderna framgår av Europeiska kommissionens databas  (Taxes in Europe Database).

Vid distansförsäljning av varor från Finland till ett annat EU-land kan säljaren även vara en näringsidkare som är etablerad i ett annat EU-land eller utanför EU. Också i dessa fall är försäljningslandet det EU-land där transporten av varorna till köparen avslutas. Det är inte möjligt att tillämpa bestämmelsen om näringsidkare som bedriver internationell verksamhet i liten skala. För att denna bestämmelse ska kunna tillämpas ska den som säljer varan vara etablerad i endast ett EU-land och transporten av varan ska börja i etableringsmedlemstaten i fråga (se även kapitel 4.2 i anvisningen).

Unionsordningen, tillämpningsområdet för ordningen, fastställandet av identifieringsmedlemsstat i olika situationer samt deklarationsförfarandet med anknytning till användningen av ordningen behandlas i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

Exempel 10

Ett företag som är etablerat i Finland säljer via sin egen nätbutik varor till konsumenter i Finland och andra EU-länder. Företaget ordnar transport av varorna till köparna. Det totala värdet på den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor exklusive moms överskrider 10 000 euro per kalenderår. Företaget säljer inga tjänster.

Försäljningen till finländska konsumenter är inte distansförsäljning. Varorna transporteras inte från Finland till ett annat EU-land med anknytning till försäljningen. Det rör sig om inhemsk försäljning i Finland.

När varorna säljs med transport till konsumenter i andra EU-länder rör det sig om gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Denna försäljning beskattas i det EU-land där transporten av varan till köparen avslutas.

Företaget kan registrera sig som skattskyldigt för sin gemenskapsinterna distansförsäljning av varor till alla de länder dit det har distansförsäljning. I detta fall deklarerar och betalar företaget mervärdesskatt på försäljningen direkt till EU-länderna i fråga. Alternativt kan företaget registrera sig i Finland som användare av unionsordningen. I sådant fall deklarerar och betalar den finska säljaren mervärdesskatt på all sin gemenskapsinterna distansförsäljning av varor i unionsordningen i Finland. Uppgifterna om den försäljning som omfattas av unionsordningen deklareras med skattedeklarationen för den särskilda ordningen. Försäljningen av varor till konsumenterna sker i båda situationerna med den mervärdesskattesats som gäller i destinationslandet.

Försäljningen av varor i Finland är inte distansförsäljning och säljaren deklarerar inte den i unionsordningen.

Exempel 11

Ett företag som är etablerat i Finland säljer via sin egen nätbutik varor som gemenskapsintern distansförsäljning av varor till andra EU-länder. Företaget har registrerat sig som användare av unionsordningen i Finland (identifieringsmedlemsstat). Företaget har ett fast driftställe även i Sverige. Företaget har registrerat sig som momsskyldigt också i Sverige.

Företaget ska tillämpa unionsordningen på all försäljning som omfattas av ordningen inom hela EU-området. Säljaren deklarerar i unionsordningen även den gemenskapsinterna distansförsäljning av varor för vars del försäljningslandet (konsumtionsmedlemsstaten) är Sverige även om företaget ingår i registret över momsskyldiga också i Sverige. Den inhemska försäljningen i Sverige är inte distansförsäljning och företaget deklarerar inte den i unionsordningen.

4.4 Gemenskapsintern distansförsäljning av varor från ett annat EU-land till Finland

När varor säljs som gemenskapsintern distansförsäljning av varor från ett annat EU-land till Finland via en nätbutik som upprätthålls av säljaren själv är Finland försäljningsland vid distansförsäljningen. Mervärdesskatt på försäljningen av varor ska betalas i Finland (frånsett näringsidkare med internationell verksamhet i liten skala, se kapitel 4.2 i anvisningen). Den som säljer varor kan vara etablerad i vilket som helst EU-land eller utanför EU.

Den som säljer varor har två alternativ:

  1. Säljaren registrerar sig som användare av unionsordningen i identifieringsmedlemsstaten. Säljaren deklarerar och betalar mervärdesskatt på sin gemenskapsinterna distansförsäljning av varor i Finland till identifieringsmedlemsstaten. Finland (konsumtionsmedlemsstaten) får de deklarationsuppgifter och betalningar som tillkommer Finland av identifieringsmedlemsstaten och säljaren behöver inte registrera sig som momsskyldig i Finland.
  2. Säljaren registrerar sig som momsskyldig i Finland. Omvänd skattskyldighet (MomsL 9 §) tillämpas inte när det rör sig om distansförsäljning av varor. Registrering av en utlänning som mervärdesskattskyldig i Finland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Registrering av en utlänning som mervärdesskattskyldig i Finland.

I vartdera fallet tar säljaren ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den tillämpliga skattesatsen i Finland.  Således påverkar det valda alternativet inte beloppet på den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningen. Information om de momssatser som tillämpas i Finland framgår av kundanvisningen Momssatser.

Vid distansförsäljning av varor från ett annat EU-land till Finland kan säljaren även vara en näringsidkare som är etablerad i Finland. Också i dessa fall är försäljningslandet Finland och mervärdesskatt på försäljningen betalas i Finland. Om den som säljer varan har registrerat sig som användare av unionsordningen, ska säljaren i enlighet med unionsordningen även deklarera sådan gemenskapsintern distansförsäljning av varor för vars del försäljningslandet är Finland även om säljaren är etablerad i Finland. Det kan vara fråga om en sådan situation till exempel när en finländsk näringsidkare har varulager i andra EU-länder ur vilka varor säljs också till konsumenter i Finland.

Exempel 12

Ett företag som är etablerat i Tyskland säljer via sin egen nätbutik varor som gemenskapsintern distansförsäljning av varor även till konsumenter i Finland. Det totala värdet på företagets gemenskapsinterna distansförsäljning av varor exklusive moms överskrider 10 000 euro per kalenderår.

Distansförsäljningen av de varor som transporteras till Finland beskattas i Finland. Om företaget har registrerat sig som användare av unionsordningen deklarerar och betalar företaget mervärdesskatt i den särskilda ordningen till Tyskland (identifieringsmedlemsstat) även för sin gemenskapsinterna distansförsäljning som hänför sig till Finland. Tyskland förser Finland med de deklarationer och betalningar som tillkommer Finland. Alternativt ska säljaren registrera sig som momsskyldig i Finland. Då deklarerar och betalar säljaren mervärdesskatt på försäljningen direkt till Finland.

Försäljningen till finländska konsumenter i Finland sker i vartdera fallet med den finska momssatsen.

Exempel 13

Ett företag är endast etablerat utanför EU, men det har varor i lager (inget fast driftställe) i Frankrike. Företaget säljer varor via sin egen nätbutik till konsumenter i Frankrike och som gemenskapsintern distansförsäljning till några andra EU-länder, däribland Finland. Det totala värdet på den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor exklusive mervärdesskatt är högst 10 000 euro per kalenderår och detta belopp har inte heller överskridits under föregående kalenderår. Företaget säljer inga tjänster.

När den som säljer varorna inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe inom EU, tillämpas tröskelvärdet på 10 000 euro inte. Vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor är försäljningslandet det EU-land där transporten av varan avslutas. För de varor som transporteras till Finland är Finland försäljningsland vid distansförsäljningen.

Företaget kan registrera sig som användare av unionsordningen. I det fallet deklarerar och betalar företaget mervärdesskatt även för sin gemenskapsinterna distansförsäljning som hänför sig till Finland till identifieringsmedlemsstaten (i detta fall Frankrike) enligt den särskilda ordningen. Identifieringsmedlemsstaten förser Finland med de deklarationer och betalningar som tillkommer Finland. Alternativt ska säljaren registrera sig som momsskyldig i Finland. Då deklarerar och betalar säljaren mervärdesskatt på försäljningen direkt till Finland.

Försäljningen till finländska konsumenter i Finland sker i vartdera fallet med den finska momssatsen.

4.5 Gemenskapsintern distansförsäljning av varor när transporten av varan börjar och slutar i ett annat EU-land

En näringsidkare som är etablerad i Finland kan vara säljare av varor vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor även i situationer där varorna transporteras från ett EU-land till ett annat och ingetdera landet är Finland.

Vid gemenskapsintern distansförsäljning är försäljningslandet det EU-land där transporten av varan avslutas. I dessa försäljningssituationer är Finland registrerings- det vill säga identifieringsmedlemsstat om en säljare som är etablerad i Finland väljer att använda unionsordningen i Finland. Om säljaren inte vill registrera sig som användare av unionsordningen ska säljaren registrera sig som momsskyldig i alla de EU-länder till vilka säljaren har distansförsäljning av varor (se även kapitel 4.3).

En finländsk säljare tar i båda fallen ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den tillämpliga mervärdesskattesatsen i försäljningslandet.

5 Distansförsäljning av varor som importeras

5.1 Allmänt

Med distansförsäljning av varor som importeras avses försäljning av varor där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varorna från en stat utanför gemenskapen till en konsument i Finland eller något annat EU-land. Distansförsäljningen av varor som importeras är således förknippad med två transaktioner ur ett momsperspektiv: import av varor och distansförsäljning av varor.

För distansförsäljningen av varor som importeras har det för försändelser av ringa värde skapats en egen registrerings-, deklarations- och betalningsordning med en enda kontaktpunkt dit en säljare av en vara, eller i vissa fall en förmedlare som agerar för säljarens räkning, kan registrera sig. Förutsättningen för att kunna tillämpa denna så kallade importordning (MomsL 133 r §) är att varorna ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro (allmän tullfrihetsgräns enligt 23 artikel i rådets förordning (EG) nr 1186/2009) och att det inte rör sig om varor som är punktskattepliktiga. I Tullens anvisningar benämns importordningen IOSS-systemet.

Det är frivilligt att använda importordningen. På distansförsäljning av varor som importeras är det således också möjligt att tillämpa förfarandet enligt mervärdesskattelagens allmänna bestämmelser. En säljare av en vara som har valt att använda den särskilda ordningen ska emellertid tillämpa den särskilda ordningen på all distansförsäljning av varor som importeras och som omfattas av den särskilda ordningen. Säljaren kan alltså inte enligt eget val tillämpa importordningen exempelvis enbart på den distansförsäljning av importerade varor som bedrivs i vissa EU-länder och förfarandet enligt de allmänna reglerna på den distansförsäljning som bedrivs i andra EU-länder.

Momsbehandlingen av import av varor och distansförsäljning av varor bestäms enligt huruvida den som säljer varorna använder importordningen eller inte. Olika situationer behandlas i kapitel 5.3-5.5 i anvisningen.

Med import av varor avses införsel av varor till ett mervärdesskatteområde enligt EU-lagstiftningen. Importen sker i Finland om varan är i Finland när den införs till EU-området. Den här huvudregeln gäller när varor importeras utanför EU:s tull- och skatteområde, till exempel när varor importeras från Kina direkt till Finland. Import är även införsel av varor från EU:s tullområde, men utanför EU:s skatteområde, till exempel import från Kanarieöarna eller Åland till Finland.

I mervärdesbeskattningen avses med importör den person som är skyldig att betala mervärdesskatt när en vara importeras. Mervärdesskatteskyldig för importen är en deklarant som avses i artikel 15.5 i tullkodex. Om deklaranten är ett indirekt ombud, är deklarantens huvudman dock skattskyldig beträffande importen.

Vid distansförsäljning av varor är importören i regel den konsument som köper varan. Personer som beställt varor från stater utanför EU kan befullmäktiga den som bedriver postverksamhet och ansvarar för transporten av varorna eller något annat transportföretag att sköta tullklareringen för importen för sin räkning. Tullen är behörig myndighet vad beträffar momsbeskattningen vid import om importören inte är införd i registret över momsskyldiga vid tidpunkten för godkännande av tulldeklarationen.

Mervärdesskatt ska betalas vid import av varor om det inte finns särskilda bestämmelser om skattefriheten för import i mervärdesskattelagen. Befrielsen från mervärdesskatt vid import av varuförsändelser värda högst 22 euro har avskaffats från och med 1.7.2021. Det betyder att importen av också sådana varor är skattepliktig om inte någon annan skattebefrielse ska tillämpas på importen. I princip kan en köpare av en vara lämna in en försändelsespecifik tulldeklaration till Tullen för varje försändelse som kommer från ett område utanför EU och betala mervärdesskatt på importen, varefter Tullen överlåter varan för fri omsättning i Finland

När importordningen används är importen av varor skattefri och distansförsäljningen av varorna beskattas inom EU.

Mer detaljerad information om bland annat importör och behörig myndighet vid import finns i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesskatteförfarandet vid import fr.o.m. 1.1.2018.

5.2 Försändelser vars verkliga värde är högst 150 euro

Näringsidkare som bedriver distansförsäljning av varor som importeras kan använda importordningen om de så vill. Denna ordning får dock tillämpas endast på varor som ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro.

Begreppet verkligt värde definieras i artikel 1.48 i kommissionens delegerade förordning (EG) 2015/2446. Denna definition tillämpas i importordningen vid fastställande av en försändelses verkliga värde. Med verkligt värde avses det följande:

  • I fråga om varor av kommersiell natur: priset för själva varorna när de säljs för export till unionens tullområde, exklusive transport- och försäkringskostnader om dessa inte ingår i priset och inte anges separat på fakturan, och exklusive alla andra skatter och avgifter som kan fastställas av tullmyndigheterna utifrån relevanta dokument.
  • I fråga om varor av icke-kommersiell natur: det pris som skulle ha betalats för själva varorna om de hade sålts för export till unionens tullområde.

Exempel 14

Varornas andel av fakturan: 140 EUR

Transportkostnadernas andel av fakturan: 20 EUR

Mervärdesskattens (24 %) andel av fakturan: 38,40 EUR

Fakturans slutsumma totalt: 198,40 EUR

Mervärdesskattens andel ingår inte i beräkningen av försändelsens verkliga värde. I detta fall har transportkostnadernas andel specificerats på fakturan.  Därmed inräknas inte heller transportkostnaderna i försändelsens verkliga värde. Försändelsens verkliga värde överskrider inte 150 euro. Transportkostnaderna räknas däremot med i skattegrunden för den moms som ska betalas för distansförsäljning av varor som importeras (160 euro).

Med försändelse avses varor som omfattas av samma transportavtal och som har packats samman och sänts på samma gång av samma avsändare (till exempel en säljare) till samma mottagare (till exempel en konsument i EU).

Varor som avsändaren sänder till samma mottagare anses vara separata försändelser när de beställs och sänds separat eller när de beställs samtidigt men sänds separat.

Mer information om fastställande av försändelse och verkligt värde framgår av kommissionens förklarande anmärkningar till mervärdesskattereglerna för e-handel (pdf).

5.3 Distansförsäljning av varor till Finland när distansförsäljningen inte behöver deklareras i importordningen

5.3.1 Transporten av varor till köparen avslutas i importmedlemsstaten

När en näringsidkare som utövar distansförsäljning av varor inte vill eller inte kan (om till exempel försändelsens verkliga värde överskrider 150 euro) använda importordningen för att deklarera och betala den mervärdesskatt som ska betalas för distansförsäljningen av varor som importeras, bestäms försäljningslandet för distansförsäljning av varor som importeras enligt den allmänna bestämmelsen om försäljningsland för varuförsäljning. Den allmänna bestämmelsen om försäljningsland tillämpas emellertid endast i de situationer där transporten av varorna avslutas i det land till vilket varorna importeras till EU.

Fastställande av försäljningsland enligt den allmänna bestämmelsen behandlas i kapitel 3 i anvisningen. Försäljningslandet bestäms enligt vem som är importör när en vara importeras till EU. Vid distansförsäljning av varor är importören i regel den konsument som köper varan.

5.3.1.1 Köparen av varan är importör

Vid distansförsäljning av varor som importeras transporterar säljaren eller någon annan för säljarens räkning varorna till köparen. Enligt den allmänna bestämmelsen om försäljning av varor är försäljningslandet för en vara som säljs transporterad det land där transporten av varan till köparen inleds. Vid distansförsäljning av varor som importeras inleds transporten av varorna utanför EU. Det betyder att distansförsäljningen inte sker inom EU och att mervärdesskatt på distansförsäljningen av de varor som importeras inte betalas i Finland när den som köper varan är importör.

Importen sker i Finland om varan är i Finland när den införs till EU-området. Mervärdesskatt ska betalas vid import av varor om importen inte har föreskrivits som momsfri.

När distansförsäljning av varor som importeras inte behöver deklareras enligt importordningen sker mervärdesbeskattningen av distansförsäljning av varor som transporteras och importeras till Finland alltså enligt följande:

  • Mervärdesskatt betalas inte i Finland på distansförsäljning av varor som importeras.
  • Mervärdesskatten betalas till Tullen i samband med import av varorna (konsument som importör).

Vid import av varor kan mervärdesskatten betalas genom att använda:

  • specialarrangemanget för import som avses i MomsL 97 § eller
  • det normala momsförfarandet vid import.

Det är möjligt att tillämpa specialarrangemanget för import på försändelser vars verkliga värde är högst 150 euro, dock inte på punktskattepliktiga varor, om importordningen inte tillämpas på import och försäljning av varorna. Specialarrangemanget för import är endast avsett för sådana situationer där den person som varorna är avsedda för är skattskyldig för importen och denna person inte är införd i registret över momsskyldiga. Dessutom ska transporten av varorna sluta i Finland.

I specialarrangemanget för import deklarerar och betalar den person som uppvisar varorna för Tullen, i praktiken transportföretaget, mervärdesskatten för mottagarens räkning enligt det förenklade förfarandet. Varorna anses bli uppvisade för Tullen för mottagarens räkning om den som visar upp varorna för Tullen anmäler sin avsikt att använda specialarrangemanget för import och ta ut mervärdesskatt av den person som varorna är avsedda för.

Tullen ger mer detaljerad information om specialarrangemanget för import.

Exempel 15

Ett finskt företag upprätthåller en nätbutik via vilken företaget säljer varor av ringa värde till konsumenter i Finland och Sverige. Ett transportföretag transporterar varorna med anknytning till försäljningen på den finländska säljarens uppdrag från Kina till konsumenterna (importör) i Finland och Sverige. Det finska företaget registrerar sig inte som användare av importordningen.

Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras. Distansförsäljningen av varor som importeras sker inte inom EU och mervärdesskatt på distansförsäljningen av varor betalas inte i Finland eller Sverige när den som säljer varorna inte använder importordningen.

Konsumenterna betalar mervärdesskatten i samband med import av varorna. Beträffande den import som sker i Finland är Tullen behörig myndighet när importören är en konsument.  För import som sker i Finland kan mervärdesskatten betalas genom att använda specialarrangemanget för import som avses i MomsL 97 § eller det normala momsförfarandet vid import. Importen av de varor som säljs till Sverige sker i Sverige.

5.3.1.2 Säljaren av varan är importör

Enligt den allmänna bestämmelse om försäljningsland som gäller varuhandeln är försäljningslandet för en vara som transporteras till köparen vanligen det land där transporten av varan till konsumenten inleds. Om varan finns utanför EU när transporten inleds och säljaren importerar den till Finland för försäljning, är försäljningslandet dock Finland. I detta fall är säljaren av varan importör.

När den som säljer varan är importör förekommer det i praktiken två skilda situationer när varor säljs till Finland. I ena fallet har varorna funnits utanför EU vid försäljningstidpunkten varvid försäljningen av varorna kan utgöra distansförsäljning av varor som importeras om de övriga villkoren för distansförsäljning uppfylls. Försäljningslandet vid distansförsäljning är Finland när säljaren importerar vara till Finland med anknytning till försäljningen. Den som säljer varan tar ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den tillämpliga skattesatsen i Finland.

I det andra fallet har den som säljer varan importerat den till Finland och varan har tullklarerats för fri omsättning redan innan den säljs till köparen, varvid det inte rör sig om distansförsäljning utan om inhemsk försäljning i Finland, där försäljningen inte längre hänförs till en gränsöverskridande transport (se exempel 5 i anvisningen).

I båda fallen utgörs mervärdesbeskattningen härvid av:

  • momspliktig försäljning av varor i Finland och
  • momspliktig import av varor till Finland (säljaren är importör).

När den som är skattskyldig för importen är införd i det finska registret över momsskyldiga vid den tidpunkt som tulldeklarationen godkänns, deklareras och betalas skatt för importen på eget initiativ till Skatteförvaltningen. Tulldeklarationen ska lämnas in till Tullen.

En importör som är införd i registret över momsskyldiga deklarerar på samma gång den mervärdesskatt som ska betalas och dras av för de importerade varorna om varorna kommer i sådan användning som berättigar den skattskyldiga till avdrag. Därmed uppkommer det ingen moms att betala för importen. För försäljningen av varorna i Finland måste dock mervärdesskatt betalas.

Momsförfarandet vid import behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesskatteförfarandet vid import fr.o.m. 1.1.2018.

Situationen där importören av varorna är en utländsk näringsidkare behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Registrering av en utlänning som mervärdesskattskyldig i Finland.

5.3.2 Transporten av varorna till köparen avslutas i ett annat EU-land än importmedlemsstaten

Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras även när transporten av varorna till köparen avslutas i ett annat EU-land än det där varorna importeras till EU-området, förutsatt att de övriga villkoren för distansförsäljning uppfylls. Varorna transporteras till exempel från Storbritannien via Nederländerna till Finland på så sätt att varorna importeras till EU-området i Nederländerna. I detta fall är säljaren av varan alltid importör.

Sådan distansförsäljning av varor som importeras där importen sker i någon annan medlemsstat sker i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland (MomsL 63 a § 2 mom.). Försäljningslandet vid distansförsäljning är således destinationslandet för transporten av varan.

Mervärdesskatt för distansförsäljning av varor som importeras ska betalas i Finland när transporten av varan till köparen avslutas här och varan importeras till EU i något annat EU-land. Den som säljer varan kan vara etablerad i Finland, ett annat EU-land eller i ett land utanför EU.

Den som säljer varan är alltid skattskyldig vid distansförsäljning av varan. Säljaren tar ut mervärdesskatt enligt den mervärdesskattesats som tillämpas i Finland av köparen i varans försäljningspris samt betalar skatt på sin försäljning i Finland. När distansförsäljning av varor som importeras inte behöver deklareras enligt importordningen, är en utländsk säljaren av varor skyldig att registrera sig som momsskyldig i Finland. Registrering av en utländsk näringsidkare som mervärdesskattskyldig i Finland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Registrering av en utlänning som mervärdesskattskyldig i Finland.

Import av varor sker i det EU-land inom vars område varorna är när de anländer till EU. Mervärdesskatt för importen av varor ska betalas i det EU-land där importen av varan sker om importen inte har föreskrivits som skattefri. Förfarandena vid import samt rätten till avdrag eller återbäring av mervärdesskatt som ska betalas för import bestäms enligt reglerna i EU-landet i fråga.

När distansförsäljning av varor som importeras inte behöver deklareras enligt importordningen, transporteras varorna med anknytning till försäljningen till Finland och importen sker i ett annat EU-land, sker mervärdesbeskattningen av distansförsäljning alltså enligt följande:

  • För distansförsäljning av varor ska mervärdesskatt betalas i Finland.
  • Vid import av varor ska mervärdesskatt betalas enligt reglerna i importmedlemsstaten.

En vara kan också importeras till EU först i dess slutliga destinationsland. Härvid hänförs varan till förfarandet för extern transitering för tulländamål där den först ankommer till EU och deklareras för övergång till fri omsättning först i det slutliga destinationslandet för transporten. En vara importeras till Finland om varan finns i Finland när transiteringsförfarandet avslutas och varan överlåts för fri omsättning. Vid användning av transiteringsförfarandet sker importen av varan alltså först i det slutliga destinationslandet för transporten (se kapitel 5.3.1 i anvisningen).

För varor av ringa värde (försändelsens verkliga värde högst 150 euro) är transiteringsförfarandet fr.o.m. 1.7.2021 ett obligatoriskt förfarande enligt tullagstiftningen när den som säljer varan inte använder importordningen för att deklarera och betala mervärdesskatt för distansförsäljning av varorna (artikel 221.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 i den form som den lyder ändrad genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/893). Mer information om transiteringsförfarandet fås av Tullen.

5.4 Distansförsäljning av varor i Finland som ska deklareras i importordningen

5.4.1 Försäljningsland vid distansförsäljning av varor som importeras

När en näringsidkare som bedriver distansförsäljning av varor som importeras har registrerat sig som användare av importordningen och distansförsäljning av varorna ska deklareras enligt denna ordning, bestäms försäljningslandet vid distansförsäljningen av varor som importeras enligt en specialbestämmelse. Med specialbestämmelsen om försäljningsland verkställs mervärdesbeskattningen av varorna i konsumtionslandet. Den bestämmelse som ska tillämpas fastställs enligt huruvida transporten av varorna avslutas i importmedlemsstaten eller i ett annat EU-land.

När transporten av varorna till köparen avslutas i Finland och Finland också är importmedlemsstat, bestäms försäljningslandet enligt MomsL 63 a § 3 mom. vid distansförsäljning av varor som importeras och som ska deklareras enligt importordningen. Försäljningslandet vid distansförsäljningen är Finland om transporten av varorna till köparen avslutas här.

När transporten av varorna till köparen avslutas i Finland men importmedlemsstaten är ett annat EU-land, bestäms försäljningslandet enligt MomsL 63 a § 2 mom. vid distansförsäljning av varor som importeras och som ska deklareras enligt importordningen. Försäljningslandet vid distansförsäljningen är också i detta fall Finland om transporten av varorna till köparen avslutas här. I detta fall är säljaren av varan alltid importör.

Försäljningsland vid distansförsäljning av varor som importeras är därmed alltid det EU-land där transporten av varorna till köparen avslutas när distansförsäljningen ska deklareras enligt importordningen. För fastställandet av försäljningsland spelar det ingen roll i vilket EU-land varorna importeras till EU eller vem som är importör. Försäljningslandet vid distansförsäljningen är Finland om transporten av varorna till köparen avslutas i Finland. När man använder importordningen benämns försäljningslandet konsumtionsmedlemsstat.

5.4.2 Momspliktig distansförsäljning

Vid distansförsäljning av varor som importeras ska man alltid betala mervärdesskatt i Finland när transporten av varorna till köparen avslutas här och distansförsäljningen deklareras enligt importordningen.

Vid distansförsäljning av varor som importeras kan den som säljer varorna vara etablerad i Finland, ett annat EU-land eller ett land utanför EU. Om den som säljer varorna inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe inom EU, behöver säljaren i regel en förmedlade som är etablerad inom EU för att kunna använda importordningen (se även Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt). En näringsidkare som använder importordningen eller en förmedlare som agerar för dennes räkning registrerar sig som användare av importordningen i endast ett EU-land. Registreringsmedlemsstaten benämns identifieringsmedlemsstat.

När en utländsk säljare av varor använder importordningen för att deklarera och betala mervärdesskatt på distansförsäljningen behöver säljaren inte registrera sig som momsskyldig i Finland för denna distansförsäljning.

Den som säljer varan tar ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den tillämpliga skattesatsen i Finland. Information om de momssatser som tillämpas i Finland framgår av kundanvisningen Momssatser. För att undvika dubbel beskattning vid import av en vara till Finland eller ett annat EU-land betalas ingen mervärdesskatt. Förutsättningarna för skattefri import behandlas i detalj i kapitel 5.4.3 i anvisningen.

Skyldighet att betala skatt på sådan distansförsäljning av varor som importeras och som ska deklareras i den särskilda ordningen uppstår vid den tidpunkt då köparens betalning har godkänts. Den skatt som ska betalas på denna försäljning ska hänföras till den kalendermånad under vilken betalningen godkändes.

Den tidpunkt då en näringsidkare som använder den särskilda ordningen eller när någon annan för näringsidkarens räkning mottar en betalningsbekräftelse, meddelande om att betalningen har godkänts eller en betalningsförbindelse från köparen anses utgöra tidpunkten för godkännande av betalningen. Tidpunkten för godkännande är den tidpunkt som infaller först av dessa. Ovan nämnda anses som godkännande av betalningen oberoende av när betalningen faktiskt sker. (Genomförandeförordningen artikel 61 b.)

Den som säljer varan eller en förmedlare som agerar för säljarens räkning deklarerar och betalar mervärdesskatt i identifieringsmedlemsstaten på all sin distansförsäljning av varor som importeras (oavsett försäljningsland) i importordningen. Uppgifterna om den försäljning som omfattas av importordningen deklareras med skattedeklarationen för den särskilda ordningen. Identifieringsmedlemsstaten förser Finland (konsumtionsmedlemsstaten) med de deklarationer och betalningar som tillkommer Finland.

Tillämpningsområdet för importordningen, fastställandet av identifieringsmedlemsstat i olika situationer, förmedlarens ställning, registrering för en särskild ordning samt ärenden som rör deklarering och betalning av mervärdesskatt behandlas i detaljs i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

5.4.3 Skattefri import

Importen sker i Finland om varan är i Finland när den införs till EU-området.

Import av varor till Finland är skattefri när den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningen av varorna ska deklareras i importordningen, om det individuella registreringsnummer som tilldelats den skattskyldige för användning av den särskilda ordningen har anmälts till Tullen senast när importanmälan lämnas (MomsL 94 §, 1 mom. 24 punkten). I mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) föreskrivs det om motsvarande skattefrihet (artikel 143.1 ca).

För att importen ska vara skattefri ska alltså det registreringsnummer för mervärdesskatt som ges för användning av importordningen (registreringsnummer för mervärdesskatt som börjar med IM) ha tillhandahållits Tullen när importdeklarationen ges. En säljare av varor som använder importordningen eller en förmedlare som agerar i säljarens namn ska således se till att den som lämnar importdeklarationen, det vill säga importören eller dennes representant (till exempel transportföretag), känner till registreringsnumret om säljaren inte själv importerar varorna.

Det registreringsnummer för mervärdesskatt som börjar med IM, och som ges för användning av importordningen, ska inte uppges på fakturan eller i andra motsvarande handlingar. Registreringsnumret ska förmedlas till tullmyndigheten via en säker leveranskedja. Tullmyndigheten granskar giltigheten av det givna registreringsnumret när importen sker. Det är inte möjligt att kontrollera om registreringsnumret är i kraft från någon offentlig databas.

Om det registreringsnummer för mervärdesskatt som getts för användning av den särskilda ordningen inte har tillhandahållits Tullen på ovan angivna sätt, ska den som importerar varan betala mervärdesskatt på importen. För att förhindra dubbel beskattning ska distansförsäljningen av varor i detta fall inte deklareras i importordningen.

Skatteförvaltningen är behörig myndighet vad beträffar momsbeskattningen vid import i Finland om importören är införd i registret över momsskyldiga i Finland vid tidpunkten för godkännande av tulldeklarationen. I annat fall är Tullen behörig myndighet. Importörer som har förts in i registret över momsskyldiga ska ange momsgrunden för importen av varor i sin momsdeklaration även i de fall då mervärdesskatt inte behöver betalas eller deklareras.

Exempel 16

Ett finskt företag upprätthåller en nätbutik via vilken företaget säljer varor av ringa värde till konsumenter i Finland och Estland. Ett transportföretag transporterar varorna på den finländska säljarens uppdrag från Kina till konsumenterna (importör) i Finland och Estland. Det finska företaget har registrerat sig som användare av importordningen.

Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras. Försäljningslandet vid distansförsäljning av varor som importeras är Finland för de varor som transporteras hit medan Estland är försäljningsland för de varor som transporteras dit.

Företaget tar av de finländska konsumenterna ut mervärdesskatt enligt den skattesats som tillämpas i Finland och av de estniska konsumenterna i Estland mervärdesskatt enligt den estniska skattesatsen i varornas försäljningspris.

Säljaren deklarerar och betalar mervärdesskatt på distansförsäljningen i både Finland och Estland till identifieringsmedlemsstaten, i detta fall Finland. Försäljningen deklareras med momsdeklarationen i den särskilda ordningen. Finland förser Estland med de deklarationsuppgifter och betalningar som tillkommer Estland. Det finska företaget behöver inte registrera sig som momsskyldigt i Estland för distansförsäljningen. Importen av varor till Finland och Estland är skattefri när företagets individuella registreringsnummer för användning av importordningen har meddelats Tullen vid den tidpunkt när importdeklarationen inlämnas.

Exempel 17

Ett företag säljer varor av olika värde till konsumenter överallt i Europa, även i Finland, via sin nätbutik. Företaget har sitt säte för den ekonomiska verksamheten utanför EU men ett fast driftställe i Tyskland. Ett transportföretag transporterar varorna på säljarens uppdrag direkt till konsumenterna (importörer) i Finland och andra EU-länder från ett land som är utanför EU. Företaget har registrerat sig som användare av importordningen i Tyskland.

Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras. Till den del det verkliga värdet av en varuförsändelse uppgår till högst 150 euro deklarerar företaget distansförsäljningen enligt importordningen. För denna distansförsäljnings del är försäljningslandet för varje försäljning det land där transporten av varan till köparen avslutas. För de varor som transporteras till Finland är Finland försäljningsland.

Företaget tar ut mervärdesskatt av konsumenterna i varans försäljningspris enligt den tillämpliga skattesatsen i Finland. En utländsk säljare behöver inte registrera sig som momsskyldig i Finland för sin distansförsäljning. Säljaren deklarerar och betalar mervärdesskatt på distansförsäljningen i Tyskland. Tyskland förser Finland med de deklarationer och betalningar som tillkommer Finland. Importen av varor till Finland är skattefri när företagets individuella registreringsnummer för användning av importordningen har meddelats Tullen vid den tidpunkt när importdeklarationen ges.

När det verkliga värdet på varuförsändelsen överskrider 150 euro kan distansförsäljningen inte deklareras enligt importordningen även om säljaren skulle ha registrerat sig som användare av ordningen och det är inte heller möjligt att tillämpa specialarrangemanget för import. För varor som importeras till Finland betalar konsumenterna mervärdesskatt i Finland vid importen. Tullen är behörig myndighet vad gäller sådan import. Distansförsäljning av varor som importeras sker inte inom EU för dessa varors del och mervärdesskatt på distansförsäljningen av varorna betalas inte i Finland.

Exempel 18

Ett företag som är etablerat i Storbritannien säljer varor av olika värde till konsumenter runt om i Europa, även i Finland, via sin nätbutik. Transportföretaget transporterar varorna till konsumenterna på uppdrag av säljaren. Varorna ankommer till EU i Nederländerna. Företaget har ett fast driftställe även i Irland där företaget har registrerat sig som användare av importordningen.

Det rör sig om distansförsäljning av varor som importeras även om transporten av varorna till köparna inte avslutas i importmedlemsstaten. Försäljningslandet för varje försäljning är det land där transporten av varan till köparen avslutas. För de varor som transporteras till Finland är Finland försäljningsland.

För varuförsändelser vars värde är högst 150 euro deklarerar och betalar säljaren mervärdesskatt enligt importordningen. Den som säljer varorna tar ut mervärdesskatt av konsumenterna enligt den skattesats som tillämpas i Finland i varans försäljningspris samt deklarerar och betalar skatten i Irland enligt importordningen. Irland förser Finland med de deklarationsuppgifter och betalningar som tillkommer Finland. Importen av varor sker i Nederländerna. Importen är enligt mervärdesskattedirektivet skattefri när företagets individuella registreringsnummer för användning av importordningen har tillhandahållits den behöriga tullmyndigheten senast vid inlämnandet av importdeklarationen.

När det verkliga värdet på varuförsändelsen överskrider 150 euro kan distansförsäljningen inte deklareras enligt importordningen även om säljaren skulle ha registrerat sig som användare av ordningen. Säljaren ska registrera sig som momsskyldig i Finland för denna försäljning. Säljaren tar ut mervärdesskatt enligt den mervärdesskattesats som tillämpas i Finland av de finländska konsumenterna i varans försäljningspris samt betalar skatt i Finland. Importen sker i Nederländerna.

Vid användning av transiteringsförfarandet sker importen först i det slutliga destinationslandet för transporten. Då avslutas transporten av varorna i importmedlemsstaten och momsbehandlingen vid försäljning och import bestäms på det sätt som beskrivs i kapitel 5.3.1 i anvisningen. Tullen ger mer information om transiteringsförfarandet.

5.5 Distansförsäljning till ett annat EU-land när det rör sig om varor som importeras

En näringsidkare som är etablerad i Finland kan även bedriva distansförsäljning av varor som importerar på så sätt att varorna transporteras från ett land utanför EU:s mervärdesskatteområde till ett annat EU-land utan att varan i något som helst skede finns i Finland. Dessutom kan import av varor ske i Finland även om det slutliga destinationslandet för transporten av varorna är något annat EU-land. I dessa fall sker distansförsäljning av varor som importeras inte i Finland och mervärdesskatt på försäljningen betalas inte i Finland.

Finland är dock registrerings- eller identifieringsmedlemsstat om en säljare som är etablerad i Finland väljer att använda importordningen för att deklarera och betala mervärdesskatt på distansförsäljningen till ett annat EU-land. Då är försäljningslandet vid distansförsäljningen det land där transporten av varorna till köparen avslutas.

En säljare av varor som är etablerad i Finland tar ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den mervärdesskattesats som tillämpas i det andra EU-landet och deklarerar samt betalar skatt i Finland på all sin försäljning av varor som importeras (oavsett försäljningsland) i importordningen.  Uppgifterna om den försäljning som omfattas av importordningen deklareras med skattedeklarationen för den särskilda ordningen. Finland förser försäljningslandet med de deklarationsuppgifter och betalningar som tillkommer försäljningslandet. Mer information om de mervärdesskattesatser som tillämpas i de olika EU-länderna framgår av Europeiska kommissionens databas  (Taxes in Europe Database).

Import av varor är befriad från mervärdesskatt i alla EU-länder enligt mervärdesskattedirektivet när den mervärdesskatt som ska betalas på distansförsäljningen av varor som importeras ska deklareras enligt importordningen och det registreringsnummer för mervärdesskatt som getts för användning av importordningen har tillhandahållits den behöriga tullmyndigheten i importmedlemsstaten (se även kapitel 5.4.3 i anvisningen).

Vid sådan distansförsäljning av varor som importeras där importen sker i Finland men varan transporteras till ett annat EU-land är den som säljer varorna alltid importör. Skatteförvaltningen är behörig myndighet vad beträffar momsbeskattningen vid import om importören är införd i registret över momsskyldiga i Finland vid tidpunkten för godkännande av tulldeklarationen. I annat fall är Tullen behörig myndighet.

Importen är skattefri när den mervärdesskatt som ska betalas på distansförsäljningen av varor som importeras ska deklareras enligt importordningen och det registreringsnummer för mervärdesskatt som har getts för användning av importordningen har tillhandahållits Tullen. Importörer som har förts in i registret över momsskyldiga ska uppge momsgrunden för Skatteförvaltningen för importen av varor i sin momsdeklaration även i de fall då mervärdesskatt inte behöver deklareras eller betalas.

Vid användning av transiteringsförfarandet sker importen först i det slutliga destinationslandet för transporten (se kapitel 5.3.2 i anvisningen). Tullen ger mer information om transiteringsförfarandet.

Momsförfarandet vid sådan import som omfattas av Skatteförvaltningens behörighet behandlas i Skatteförvaltningens anvisningar Mervärdesskatteförfarandet vid import fr.o.m. 1.1.2018 och Momsgrund vid import.

6 Försäljning av varor via ett elektroniskt gränssnitt såsom en elektronisk marknadsplats

6.1 Försäljning av varor som bedrivs av en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt

En ansenlig del av den distansförsäljning av varor som sker mellan EU-länder samt från länder utanför EU till EU sker via elektroniska gränssnitt. Med elektroniskt gränssnitt avses en marknadsplats, en plattform, en portal eller motsvarande redskap. Begreppet elektroniskt gränssnitt är omfattande.

En näringsidkare som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt kan via gränssnittet sälja sina egna varor eller göra det möjligt för en annan näringsidkare att sälja sina varor. Situationer där näringsidkaren säljer varor via sin egen nätbutik behandlas i kapitel 4 och 5 i anvisningen. I kapitel 6 i anvisningen behandlas situationer där en näringsidkare säljer varor via ett elektroniskt gränssnitt som upprätthålls av en annan näringsidkare.

6.2 Särskild skattskyldighet för upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt

I MomsL 19 b § föreskrivs det om den särskilda skattskyldigheten för en näringsidkare som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt. Om en näringsidkare genom att använda en marknadsplats, en plattform, en portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt för en annan näringsidkare möjliggör försäljning av varor anses den förstnämnda näringsidkaren ha sålt varorna till köparen och den andra näringsidkaren ha sålt dem till den förstnämnda näringsidkaren, under förutsättning att det är fråga om:

  1. distansförsäljning av varor som importeras och varorna ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro, eller
  2. en näringsidkare som inte är etablerad i gemenskapen som säljer varor till någon annan än en näringsidkare i Finland eller i någon annan medlemsstat.

I ovan nämnda situationer anses varorna bli sålda två gånger i mervärdesbeskattningen:

  • varorna säljs av den egentliga säljaren till den som upprätthåller gränssnittet (försäljning mellan näringsidkare) och
  • varorna säljs av den som upprätthåller gränssnittet till köparna.

Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet behandlas i momsbeskattningen i dessa situationer som den verkliga säljaren av varorna. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet är därmed skyldig att betala mervärdesskatt på försäljningen till köparna och att ombesörja de deklarationsskyldigheter som är förknippade med försäljningen.

Varor som importeras och som ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro enligt första punkten anses vara köpta och sålda av upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt oberoende av om den näringsidkare som säljer varorna via gränssnittet är etablerad inom eller utanför EU.

Den andra punkten gäller endast sådana situationer där den näringsidkare som säljer varor via ett elektroniskt gränssnitt inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe inom EU. I dessa fall gäller det närmast försäljning av varor som finns i lager inom EU-området som en näringsidkare som inte är etablerad inom gemenskapen bedriver via ett elektroniskt gränssnitt till konsumenter i EU-länder. Lagren kan finnas i flera EU-länder. Denna punkt lämpar sig för inrikes försäljning i Finland (eller ett annat EU-land) och för gemenskapsintern distansförsäljning av varor.

Bedömningen av huruvida upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet anses vara säljare av varorna enligt ovan måste göras separat för varje försäljning. Till exempel i situationer där en näringsidkare via sitt elektroniska gränssnitt möjliggör distansförsäljning av varor som importeras oavsett försändelsernas värde anses upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet ha köpt och sålt varorna enligt MomsL 19 b § endast till den del distansförsäljningen omfattar varor som ingår i försändelser vars värde är högst 150 euro. Försändelsers verkliga värde behandlas i kapitel 5.2.5.2 i anvisningen.

Exempel 19:

Ett företag upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt. Företaget är etablerat i Tyskland där företaget har egna varor i lager. Företaget bedriver följande affärstransaktioner via det elektroniska gränssnitt som företaget upprätthåller:

  1. Företaget säljer sina egna varor till köpare i Tyskland.
  2. Företaget säljer sina egna varor från Tyskland som gemenskapsintern distansförsäljning av varor till flera europeiska länder, däribland Finland.
  3. Företaget gör det möjligt för säljare som är etablerade i Tyskland att bedriva inhemsk försäljning i Tyskland.
  4. Företaget gör det möjligt för säljare som är etablerade i andra EU-länder att bedriva gemenskapsintern försäljning av varor. Varor säljs även till finländska konsumenter.
  5. Företaget gör det möjligt för säljare som är etablerade i USA att bedriva gemenskapsintern försäljning av varor. Varor säljs även till finländska konsumenter.

Affärstransaktionerna 1 och 2 gäller företagets egen försäljning. Företaget bedriver inhemsk försäljning av varor i Tyskland samt gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor är försäljningslandet det EU-land där transporten av varan till köparen avslutas. För de varor som säljs till Finland är Finland försäljningsland vid distansförsäljningen. Företaget kan, om det så önskar, registrera sig som användaren av unionsordningen. Momsbehandlingen vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor behandlas i detalj i kapitel 4 i anvisningen.

Beträffande affärstransaktionerna 3–5 gör näringsidkaren det möjligt för andra näringsidkare att sälja varor. I affärstransaktionerna 3 och 4 är den egentliga säljaren av varor etablerad i ett EU-land. För dessa transaktioners del anses företaget därmed inte köpa och sälja varor enligt MomsL 19 b §. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet ska dock föra räkenskaper också över dessa transaktioner (se också kapitel 6.7 och 6.8 i anvisningen).

Vid transaktion 5 anses företaget köpa och sälja varorna enligt MomsL 19 b §. Företaget som upprätthåller det elektroniska gränssnittet är skyldig att betala mervärdesskatt på den gemenskapsinterna distansförsäljningen av varor. För de varor som säljs till Finland är Finland försäljningsland. Företaget kan, om det så önskar, registrera sig som användaren av unionsordningen. Om företaget har registrerat sig som användare av ordningen redan med anledning av försäljningen i punkt två, deklarerar företaget all försäljning som omfattas av unionsordningen i enlighet med den särskilda ordningen.

Momsbehandlingen vid försäljning som sker via elektroniska gränssnitt behandlas mer ingående i kapitel 6.5 i anvisningen.

6.3 Antaganden om den egentliga säljaren och köparen av varorna

Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses vara säljare av varor som beskrivs i detta kapitel endast när varorna säljs till en icke-skattskyldig köpare. Dessutom ska den ursprungliga säljaren vara en näringsidkare. Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt behöver emellertid inte bevisa säljarens och köparens ställning separat för varje försäljning. Om upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt inte har fått motsatt information kan denne anta att en person som säljer varor via ett elektroniskt gränssnitt är skattskyldig och att den person som köper varorna i fråga inte är skattskyldig (genomförandeförordningen artikel 5 d).

Dessa antaganden kan kullkastas. I praktiken kan köparen påvisa sin ställning som skattskyldig till exempel genom att uppge sitt mervärdesskattenummer (VAT-nummer) vid beställning av varorna.

6.4 Möjliggörande av försäljning av varor

Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses ha köpt och sålt varorna vidare om denne genom att använda det elektroniska gränssnittet har gjort det möjligt för en annan näringsidkare att sälja varor (MomsL 19 b §). Möjliggörande finns föreskrivet i genomförandeförordningens artikel 5 b. Dessutom preciseras det i förordningen när en näringsidkare inte anses möjliggöra försäljning av varor via ett elektroniskt gränssnitt.

Med möjliggörande avses enligt genomförandeförordningen användning av elektroniska gränssnitt till att kunder och säljare som tillhandahåller varor för försäljning via ett elektroniskt gränssnitt finner varandra, och som en följd av det säljs varor via gränssnittet i fråga. Med detta avses att försäljningen av varor från säljare till köpare bedrivs och avslutas med hjälp av näringsidkare som upprätthåller elektroniska gränssnitt.

En näringsidkare som godkänner att en betalning tas ut av en köpare eller som ställer allmänna villkor eller förutsättningar rörande försäljningen av varan möjliggör alltid försäljning av varan. I praktiken tolkas uttrycket möjliggöra i detta sammanhang på ett omfattande sätt och en näringsidkare via vars elektroniska gränssnitt en annan näringsidkares varor säljs anses i regel möjliggöra försäljningen av varorna på det sätt som avses i mervärdesbeskattningen.

Enligt genomförandeförordningen anses en näringsidkare emellertid inte möjliggöra försäljning av varor om alla följande villkor uppfylls:

  • Näringsidkaren ställer varken direkt eller indirekt några villkor eller förutsättningar för försäljningen av varorna.
  • Näringsidkaren deltar varken direkt eller indirekt i åtgärder för att godkänna uttagandet av betalning från köparen.
  • Näringsidkaren deltar varken direkt eller indirekt i beställning eller leverans av varorna.

Alla ovanstående villkor ska uppfyllas för att näringsidkaren inte ska anses möjliggöra försäljning av varor. Om minst ett av villkoren inte uppfylls anses den näringsidkare som upprätthåller det elektroniska gränssnittet möjliggöra försäljningen av varorna.

Enligt genomförandeförordningen ska bestämmelsen om att upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses ha köpt och sålt varorna inte tillämpas på näringsidkare som endast tillhandahåller någon av följande åtgärder:

  • behandling av fakturor som är förknippade med försäljningen av varorna
  • förteckning av eller reklam för varorna
  • hänvisning eller överföring av köpare till andra elektroniska gränssnitt där varorna erbjuds för försäljning utan att ingripa i försäljningen desto mer.

Villkor om möjliggörande av försäljning behandlas mer detaljerat i kommissionens förklarande anmärkningar till mervärdesskattereglerna för e-handel (pdf).

För försäljningstransaktionen av respektive vara kan endast en upprätthållare av elektroniskt gränssnitt vara den säljare som avses i MomsL 19 b §. 

Exempel 20

Företaget A säljer varor av ringa värde via ett elektroniskt gränssnitt (elektronisk marknadsplats 1) som upprätthålls av en annan näringsidkare till finländska konsumenter. Företaget A har inte de varor som säljs på marknadsplatsen 1 i sitt eget lager utan företaget A köper varorna från den kinesiska nätbutiken B (elektronisk marknadsplats 2) efter att ha mottagit beställning och betalning. Företaget A ger anvisningar till den kinesiska nätbutiken B att skicka varorna direkt från Kina till konsumenterna i Finland.

Endast den ena av upprätthållarna av elektroniska gränssnitt som deltar i försäljningen är säljare gentemot konsumenterna på det sätt som avses i MomsL 19 b §. I det här exemplet är det den elektroniska marknadsplatsen 1 via vilken konsumenten de facto beställer varan. Den kinesiska nätbutiken B säljer varor till företaget A som anses sälja varorna till den elektroniska marknadsplatsen 1. Den elektroniska marknadsplatsen 1 anses å sin sida sälja varorna till de finländska konsumenterna.

Exempel 21

En privatperson har för avsikt att beställa varor som säljs på en elektronisk marknadsplats (elektronisk marknadsplats 1). När köpare tar sig till beställning av varorna på webbplatsen förs köparen till en annan elektronisk marknadsplats (elektronisk marknadsplats 2) där den egentliga säljaren av varorna tillhandahåller varorna för försäljning. Transaktionen genomförs slutligen via den elektroniska marknadsplatsen 2.

Även om privatpersonen först kontaktar den elektroniska marknadsplatsen 1 för den elektroniska marknadsplatsen i fråga endast köparen till en annan elektronisk marknadsplats utan att desto mera ingripa i försäljningen. Den egentliga beställningen av varan och godkännandet av betalningen sker på den elektroniska marknadsplatsen 2. I det här fallet anses den näringsidkare som upprätthåller den elektroniska marknadsplatsen 2 vara säljare av varan gentemot köparen om de övriga förutsättningarna som föreskrivs i MomsL 19 b § uppfylls. Den egentliga säljaren av varorna anses sälja varorna till den elektroniska marknadsplatsen 2. Den elektroniska marknadsplatsen 1 säljer en tjänst till den elektroniska marknadsplatsen 2.

6.5 Momsbehandling av försäljning som sker via ett elektroniskt gränssnitt

6.5.1 Hänförande av transport till försäljningen

När en vara säljs flera gånger på så sätt att endast en transport hänförs till försäljningstransaktionerna, kan samma transport hänföras till endast en försäljning. När upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses köpa och sälja varorna enligt MomsL 19 b §, anses försäljningen från upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet till köparen vara försäljning av varor som transporteras (MomsL 63 b §). Denna försäljning är distansförsäljning om förutsättningarna för distansförsäljning uppfylls.

När transporten anses vara förknippad med försäljning av varor från upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt till köparen, anses försäljningen av varorna till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet inte omfatta transport. Det betyder att den som egentligen säljer varan inte i detta hänseende bedriver distansförsäljning. Vid försäljning fastställs försäljningslandet enligt den allmänna bestämmelsen om försäljningsland vid försäljning av varor och är det land där varorna har funnits vid försäljningstidpunkten (se kapitel 3 i anvisningen).

Vid distansförsäljning av varor som importeras sker försäljningen mellan näringsidkarna i fråga inte inom EU. På denna försäljning betalas inte mervärdesskatt i Finland eller andra EU-länder. När den egentliga säljarens försäljning till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet sker inom EU är försäljningen befriad från skatt (se kapitel 6.5.2 i anvisningen).

Den egentliga säljarens försäljning till upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt och upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitts försäljning till en köpare kan också ske i olika EU-länder. Till exempel i en situation där en vara i anslutning till försäljningen transporteras från Finland till Sverige sker den försäljning som upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet bedriver i destinationslandet för varans transport, det vill säga i Sverige, och den egentliga säljarens försäljning sker i Finland.

6.5.2 Skattefrihet beträffande försäljning till upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt och dennes rätt till återbäring

Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses köpa och sälja varorna till den del försäljningen av varor sker i EU endast när den egentliga säljaren inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe inom EU. När den egentliga säljaren inte är etablerad inom EU och säljer till en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt ska ingen mervärdesskatt betalas även om försäljningen skulle ske i Finland (MomsL 60 b §).

En näringsidkare som inte är etablerad inom EU har rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med sådan momsfri försäljning som denne har utfört till sin upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt i Finland (MomsL 131 § 1 mom. 1 punkten).

När försäljningen till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet sker i Finland, ska en egentlig säljare som inte är etablerad inom EU registrera sig som momsskyldig i Finland om denne vill utnyttja sin rätt till återbäring.  Registrering av en utlänning som mervärdesskattskyldig i Finland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Registrering av en utlänning som mervärdesskattskyldig i Finland.

6.5.3 Distansförsäljning av varor som utförs av en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt

När den som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt anses köpa och sälja varorna, är den försäljning som bedrivs av upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet försäljning av varor som transporteras. Denna försäljning är distansförsäljning om förutsättningarna för distansförsäljning annars uppfylls. Det kan röra sig om antingen distansförsäljning av varor som importeras eller gemenskapsinterna distansförsäljning av varor. Begreppen definieras i kapitel 2 i anvisningen och där förklaras även förutsättningarna för distansförsäljning. Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt kan vara etablerad i Finland, ett annat EU-land eller utanför EU.

I kapitlen 4 och 5 i anvisningen beskrivs fastställandet av försäljningslandet vid distansförsäljning och momsbehandlingen vid distansförsäljning i olika situationer mer ingående. De anvisningar som ges om säljare av varor i kapitlen 4 och 5 tillämpas också på en sådan upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt som anses vara skattskyldig för försäljningen enligt den specialreglering som avser elektroniska gränssnitt.

En upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt som anses vara skattskyldig för distansförsäljning kan använda unionsordningen eller importordningen under samma förutsättningar som den verkliga säljaren av varorna. Om upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet inte är etablerad inom EU, förutsätter användningen av importordningen i regel att en förmedlare som är etablerad inom EU utses (se även Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt).

Momsbehandlingen vid distansförsäljning av varor som importeras och som utförs av upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt beror på om distansförsäljningen ska deklareras enligt importordningen eller inte. Momsbehandlingen i olika situationer vid distansförsäljning av varor som importeras behandlas i kapitel 5 i anvisningen.

Gemenskapsintern distansförsäljning av varor beskattas i regel i det EU-land där transporten av varorna avslutas (frånsett näringsidkare med internationell verksamhet i liten skala, se kapitel 4.2 i anvisningen). Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt kan registrera sig som användare av unionsordningen i ett EU-land och sköta sina skyldigheter beträffande deklarering och betalning av mervärdesskatt via detta EU-land. Alternativt kan upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt registrera sig som momsskyldig i alla de EU-länder till vilka denne i egenskap av säljare har gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Momsbehandlingen vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor behandlas i kapitel 4 i anvisningen.

Den egentliga säljaren av varorna ska förse upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet med information om bland annat de varor som säljs och vart de transporteras.

Exempel 22

Ett företag som är etablerat utanför EU har ett lager i Tyskland (inte ett fast driftställe). Företaget säljer varor med transport från Tyskland till privatpersoner i andra EU-länder, däribland Finland, via ett elektroniskt gränssnitt. Det elektroniska gränssnittet upprätthålls av en näringsidkare som har registrerat sig som momsskyldig i Tyskland och som anses möjliggöra försäljningen av varorna på det sätt som avses i kapitlen 6.2 och 6.4 i anvisningen. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet har registrerat sig som användare av unionsordningen i Tyskland.

Försäljningen av varorna anses omfatta två försäljningstransaktioner: försäljning av varor från den egentliga säljaren till upprätthållaren av gränssnittet och försäljning av varor från upprätthållaren av gränssnittet till köparna. Den försäljning som utförs av upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet till köparen är försäljning av varor som transporteras. Den egentliga säljarens försäljning till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet är inhemsk försäljning inom Tyskland.

Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet säljer varor som gemenskapsintern distansförsäljning till flera EU-länder. För de varor som transporteras till Finland är Finland försäljningsland vid distansförsäljningen. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet ska ta ut mervärdesskatt av de finländska köparna i varornas försäljningspris enligt den skattesats som tillämpas i Finland.

Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet behöver inte registrera sig som momsskyldig i Finland. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet deklarerar och betalar mervärdesskatt på distansförsäljningen i Tyskland enligt unionsordningen. Tyskland förser Finland med de deklarationer och betalningar som tillkommer Finland.

Exempel 23

Ett företag som är etablerat i Ryssland har ett lager i Finland (inte ett fast driftställe). Företaget säljer varor från Finland till privatpersoner i Finland och dessutom i stor skala till andra EU-länder via ett elektroniskt gränssnitt. Transporten till köparna sker på uppdrag av det ryska företaget. Det elektroniska gränssnittet upprätthålls av en näringsidkare som har registrerat sig som momsskyldig i Finland och som möjliggör försäljningen av varorna på det sätt som avses i kapitlen 6.2 och 6.4 i anvisningen.

Det ryska företagets försäljning av varorna anses omfatta två försäljningstransaktioner: försäljning av varor från den ryska säljaren till upprätthållaren av gränssnittet och försäljning av varor från upprätthållaren av gränssnittet till köparna. Den försäljning som utförs av upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet till köparen är försäljning av varor som transporteras. Det ryska företagets försäljning till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet är inhemsk försäljning inom Finland. 

Den inhemska försäljning som utförs av det ryska företaget i Finland är skattefri. Det ryska företaget måste dock registrera sig som momsskyldigt i Finland om företaget vill utnyttja sin rätt till återbäring.

Upprätthållaren av den elektroniska marknadsplatsen är säljare av varorna i förhållande till köparna. Till den del varorna säljs i Finland till finländska privatpersoner rör det sig om inhemsk försäljning i Finland. Till den del varorna säljs med transport från Finland till andra EU-länder rör det sig om gemenskapsintern distansförsäljning av varor. Försäljningsland vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor är destinationslandet för transporten.

Upprätthållaren av den elektroniska marknadsplatsen har två alternativ: denne kan registrera sig som momsskyldig i alla de EU-länder till vilka denne har gemenskapsintern distansförsäljning av varor, alternativt kan upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet registrera sig som användare av unionsordningen i Finland.

I det sistnämnda fallet deklarerar och betalar upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet mervärdesskatt i unionsordningen i Finland på all försäljning som omfattas av unionsordningens tillämpningsområde. Finland förser försäljningsländerna med de deklarationsuppgifter och betalningar som tillkommer dem. Om upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet registrerar sig som användare av unionsordningen, ska denne även deklarera inhemsk försäljning i Finland i ordningen (se även kapitel 6.5.4 i anvisningen).

Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet tar i båda fallen ut mervärdesskatt av konsumenten i varans försäljningspris enligt den tillämpliga skattesatsen i försäljningslandet.

Exempel 24

Ett företag som är etablerat utanför EU säljer i stor skala varor av olika värde till flera EU-länder, däribland Finland, som distansförsäljning av varor som importeras (konsument som importör) och via ett elektroniskt gränssnitt som upprätthålls av en annan näringsidkare. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet möjliggör försäljningen av varorna på det sätt som avses i kapitlen 6.2 och 6.4 i anvisningen. Den näringsidkare som upprätthåller det elektroniska gränssnittet har registrerat sig som användare av importordningen i Frankrike.

Till den del som varuförsändelsernas verkliga värde är högst 150 euro, anses upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet köpa och sälja varorna enligt MomsL 19 b §. Den försäljning av varorna som möjliggörs av det elektroniska gränssnittet anses omfatta två separata försäljningstransaktioner: försäljning av varor från den egentliga säljaren till upprätthållaren av gränssnittet och försäljning av varor från upprätthållaren av gränssnittet till köparna. Det elektroniska gränssnittets försäljning till köparen är försäljning av varor som transporteras. Denna försäljning är distansförsäljning av varor som importeras. Försäljningen av varorna till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet sker inte inom EU.

För den distansförsäljning som ska deklareras enligt importordningen är försäljningslandet det land där transporten av varan avslutas. Det finns flera försäljningsländer. För de varor som transporteras till Finland är Finland försäljningsland vid distansförsäljningen. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet tar ut mervärdesskatt av de finländska konsumenterna i varans försäljningspris enligt den tillämpliga skattesatsen i Finland. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet deklarerar och betalar mervärdesskatt på distansförsäljningen i Frankrike enligt importordningen. Frankrike förser Finland med de uppgifter och betalningar som tillkommer Finland. Importen av varor till Finland är momsfri när upprätthållaren av det elektroniska gränssnittets individuella registreringsnummer för användning av importordningen har meddelats Tullen vid den tidpunkt när importdeklarationen inlämnas.

När en varuförsändelses verkliga värde överskrider 150 euro anses upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet inte köpa och sälja varorna enligt MomsL 19 b §. Det rör sig då om den egentliga säljarens distansförsäljning av varor som importeras. Denna distansförsäljning kan inte deklareras enligt importordningen. Det går inte heller att tillämpa specialarrangemanget för import på sådan import. För varor som importeras till Finland betalar konsumenterna mervärdesskatt i Finland vid importen. Mervärdesskatt betalas inte i Finland på distansförsäljning av varor som importeras.

6.5.4 Inhemsk försäljning i Finland utförd av en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt

Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses även köpa och sälja varorna när en näringsidkare som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt gör det möjligt för en näringsidkare som inte är etablerad i EU att utföra inhemsk försäljning i Finland eller ett annat EU-land till andra än näringsidkare med användande av det elektroniska gränssnittet. När varan finns i Finland är försäljningslandet Finland för både den försäljning som utförs av den egentliga säljaren och den försäljning som utförs av upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet.

När en näringsidkare som är etablerad utanför EU säljer till en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt rör det sig om momsfri verksamhet som berättigar till återbäring (se kapitel 6.5.2 i anvisningen).

Den försäljning som en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt utför är i detta fall inte distansförsäljning utan det rör sig om inhemsk försäljning i Finland eller ett annat EU-land. Upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt kan dock tillämpa unionsordningen på sådan inhemsk försäljning i Finland eller ett annat EU-land. Om upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt har registrerat sig som användare av unionsordningen med anledning av tidigare försäljning, ska även den inhemska försäljning som utförs av upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet i Finland eller annat EU-land deklareras enligt unionsordningen. Omvänd skattskyldighet tillämpas inte på den försäljning som en upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt som använder unionsordningen utför till en juridisk person, som inte är en näringsidkare.

Om upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt inte är etablerad i Finland och inte har registrerat sig som användare av unionsordningen ska upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet registrera sig som momsskyldig i Finland när denne säljer varor till privatpersoner i Finland. Omvänd skattskyldighet går att tillämpa på försäljning till sådana juridiska personer som inte är näringsidkare (MomsL 9 §).

6.5.5 Tidpunkt för betalning av skatt och periodisering

Skyldigheten att betala skatt på sådan försäljning varor som avses i 19 b § för den näringsidkare som möjliggör försäljningen och på den försäljning som den näringsidkaren bedriver för köparen uppkommer vid den tidpunkt när köparens betalning godkänns (MomsL 16 b §).  Skyldigheten att betala skatt uppstår därmed samtidigt för vardera försäljningen.

Tidpunkten för när en betalning godkänns anses vara den tidpunkt när en näringsidkare som säljer varor via ett elektroniskt gränssnitt eller någon annan för dennes räkning tar emot en bekräftelse av betalningen, ett meddelande om godkännande av betalningen eller kundens betalningsförbindelse. Tidpunkten för godkännande är den tidpunkt som infaller först av dessa. Ovan nämnda anses som godkännande av betalningen oberoende av när betalningen faktiskt sker. (Genomförandeförordningen artikel 41 a.)

Den skatt som ska betalas på försäljningen hänförs till den skatteperiod när skyldigheten att betala skatt enligt ovanstående har uppstått (MomsL 137 a §).

6.6 Begränsat ansvar hos upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt

När upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses ha köpt och sålt varan enligt MomsL 19 b § är denne skyldig att betala mervärdesskatt på försäljningen av varan. Den egentliga säljaren av varorna ska förse upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet med information om de varor som säljs och vart de transporteras. En näringsidkare som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt är ofta beroende av att de uppgifter som de näringsidkare som säljer varor via gränssnittet i fråga är korrekta för att själv kunna deklarera försäljningen på tillbörligt sätt och betala rätt belopp på mervärdesskatten.

Enligt artikel 5 c i genomförandeförordningen är en sådan skattskyldig upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt som anses ha köpt och sålt varan själv inte skyldig att betala sådan mervärdesskatt som överskrider den mervärdesskatt som en skattskyldig har deklarerat och betalat på dessa försäljningstransaktioner om alla villkor nedan uppfylls:

  • Den skattskyldige är beroende av information från säljare som säljer varor via det elektroniska gränssnittet eller från tredje parter för att på korrekt kunna deklarera och betala den mervärdesskatt som tas ut på försäljningstransaktionerna i fråga.
  • Ovan nämnda information är felaktig.
  • Den skattskyldige kan bevisa att denne inte har varit medveten om eller skäligen har kunnat veta att informationen har varit felaktig.

Uppfyllandet av villkoren ovan ska bedömas och bevisas från fall till fall.

6.7 Bokföringsskyldighet för upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt

I MomsL 209 u § föreskrivs det om bokföringsskyldigheten för upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt. En näringsidkare som genom att använda en marknadsplats, plattform, portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt möjliggör försäljning av en annan näringsidkares varor eller tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över försäljningarna så att de EU-länder där försäljningarna sker kan verifiera att mervärdesskatten har redovisats korrekt.

Uppgifterna ska förvaras tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes. Uppgifter om försäljning som skett i Finland ska på begäran på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande.

Bokföringsskyldigheten för det elektroniska gränssnittet specificeras i genomförandeförordningen. I dess artikel 54 c.1 föreskrivs det om bokföringsskyldighet i en situation där upprätthållaren av en elektronisk marknadsplats själv anses köpa och sälja varorna enligt MomsL 19 b §. I detta fall bestäms omfattningen av bokföringsskyldigheten baserat på huruvida upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet använder en särskild ordning eller inte.

Om upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet har valt att tillämpa en särskild ordning ska de räkenskaper som förs över affärstransaktionerna inkludera de uppgifter som avses i artikel 64 c i förordningen. Artikeln i fråga innehåller en detaljerad förteckning över de uppgifter som krävs. Informationsinnehållet i bokföringsskyldigheten för upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt som använder unionsordningen och importordningen behandlas i detalj i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

Om den beskattningsbara person som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt inte har valt att tillämpa en av de särskilda ordningarna ska räkenskaperna innehålla de uppgifter som anges i artikel 242 i direktivet. Enligt artikeln ska näringsidkaren föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas och möjliggöra kontroll av skattemyndigheterna.

I en situation där upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör en annan näringsidkares försäljning utan att upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet anses köpa och sälja varorna enligt MomsL 19 b § ska upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet förvara åtminstone följande uppgifter med avseende på handeln av varor enligt artikel 54 c.2 i genomförandeförordningen:

  • namn och post- eller elektronisk adress eller webbplats för den leverantör vars försäljningar möjliggörs via det elektroniska gränssnittet och, om de finns tillgängliga,
    • säljarens registreringsnummer för mervärdesskatt eller skattenummer
    • numret på säljarens bankkonto eller virtuella konto
  • en beskrivning av varorna, deras värde, den plats där transporten av varorna avslutas tillsammans med tidpunkten för leveransen och beställningsnummer eller ett nummer som specificerar transaktionen om sådana nummer finns tillgängliga.

6.8 Den specialreglering som gäller försäljning via elektroniska gränssnitt tillämpas inte

När upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt inte anses köpa och sälja varorna på det sätt som avses i MomsL 19 b § tillämpas de allmänna föreskrifterna enligt mervärdesskattelagen. Detta är fallet när

  • det är fråga om distansförsäljningen av varor som importeras och varorna ingår i försändelser med ett verkligt värde över 150 euro eller
  • den ursprungliga säljaren vid försäljningar som sker inom EU är etablerad inom EU (till exempel i Finland).

Det måste från fall till fall bedömas om upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt säljer en tjänst till en annan näringsidkare eller om upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet agerar i eget namn varvid det kan röra sig om så kallad kommissionshandel i mervärdesbeskattningen (MomsL 19 §).

När upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt agerar som förmedlare säljer denne endast en tjänst och den egentliga försäljningen av varor sker mellan säljaren och slutkunden. Försäljningen av varor kan vara distansförsäljning av varor som importeras, gemenskapsintern distansförsäljning av varor eller inhemsk försäljning inom ett EU-land.

Enligt den bestämmelse som gäller kommissionshandel anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till köparen och huvudmannen ha sålt den till ombudet när en vara eller tjänst i ett ombuds namn säljs för huvudmannens räkning. Förmedlingsverksamhet och kommissionshandel behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Om momsbeskattning av direktförsäljning.

Vid kommissionshandel anses det i mervärdesbeskattningen ske två försäljningstransaktioner på samma sätt som vid tillämpande av MomsL 19 b §. Specialregleringen för försäljning som sker via ett elektroniskt gränssnitt enligt kapitel 6 ovan i anvisningen tillämpas dock inte i dessa fall. Momsbehandlingen av försäljningar bestäms enligt de allmänna föreskrifterna i mervärdesskattelagen.

Importordningen kan inte användas om varorna ingår i försändelser med ett verkligt värde över 150 euro. Vid distansförsäljning av varor som importeras fastställs momsbehandlingen av vardera försäljningstransaktionen vid kommissionshandel enligt vem som importerar varorna till Finland.

Vid intern försäljning i Finland eller ett annat EU-land sker vardera försäljningen vid kommissionshandel i det land där varorna finns. Skattebehandlingen av försäljningstransaktionerna fastställs enligt bestämmelserna i mervärdesskattelagen i landet i fråga. Sådan intern försäljning i Finland eller ett annat EU-land kan inte deklareras i unionsordningen.

Om varan transporteras från ett EU-land till ett annat vid försäljning i form av kommissionshandel måste man bland annat ta reda på till vilkendera försäljningen transporten mellan EU-länderna hänför sig till. Om transporten hänför sig till den första försäljningen kan försäljningen mellan näringsidkare vara momsfri gemenskapsintern försäljning om övriga villkor för gemenskapsintern försäljning uppfylls. Den gemenskapsinterna försäljningen åtföljs av inhemsk försäljning i destinationslandet för varan. Om transporten hänför sig till den sistnämnda försäljningen kan denna försäljning vara gemenskapsintern distansförsäljning av varor om förutsättningarna för distansförsäljning uppfylls. I detta fall är den första försäljningen inhemsk försäljning i Finland eller det andra EU-landet. Förutsättningarna för gemenskapsintern försäljning samt hänförande av transporten till försäljning vid kedjehandel behandlas i detalj i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning i EU-varuhandeln.

7 Fakturering

I det här kapitlet behandlas föreskrifterna om fakturering i mervärdesskattelagen endast till den del som de uttryckligen avser distansförsäljning av varor. Mer detaljerad information om de bestämmelser som rör fakturering i mervärdesskattelagen finns i Skatteförvaltningens anvisning Faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen.

På faktureringen tillämpas i regel faktureringsbestämmelserna i det land där varorna säljs. Därigenom tillämpas på faktureringen föreskrifterna i den finska mervärdesskattelagen när försäljningen sker i Finland enligt bestämmelserna om försäljningsland. Fastställande av försäljningsland vid distansförsäljning av varor behandlas i kapitlen 4 och 5 i anvisningen.

Den finska mervärdesskattelagens föreskrifter om fakturering tillämpas även när försäljningen sker utanför EU om säljaren överlåter varorna från ett fast driftställe i Finland eller om överlåtandet eller utförandet inte sker från ett fast driftställe men sätet för säljarens ekonomiska verksamhet är i Finland. Med ett fast driftställe avses ovan det fasta driftställe som tillhör säljaren, med vars personalresurser och övriga resurser varorna överlåts.

Detta kan vara fallet exempelvis när en näringsidkare som är etablerad i Finland säljer varor som distansförsäljning av varor som importeras till Finland och varorna importeras till EU här och distansförsäljningen inte deklareras enligt importordningen. När köparen är den som importerar en vara till Finland sker distansförsäljningen utanför EU.

Den finska mervärdesskattelagens föreskrifter om fakturering tillämpas på faktureringen av distansförsäljning som deklareras i unionsordningen eller importordningen om identifieringsmedlemsstaten är Finland även om försäljningslandet vid distansförsäljningen av varorna inte är Finland. Om identifieringsmedlemsstaten är ett annat EU-land än Finland tillämpas de finska faktureringsföreskrifterna på motsvarande sätt inte även om försäljningslandet för varorna är Finland. Faktureringsbestämmelserna fastställts enligt identifieringsmedlemsstat även vid inhemsk försäljning i Finland eller ett annat EU-land när upprätthållaren av ett elektroniskt gränssnitt anses ha köpt och sålt varorna enligt MomsL 19 b § och upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet deklarerar en sådan inhemsk försäljning i ett EU-land i unionsordningen (se kapitel 6.5.4 i anvisningen).

Enligt den finska mervärdesskattelagens föreskrifter om fakturering ska en faktura ges om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare. Faktura ska också ges vid distansförsäljning av varor till privatpersoner. Kravet gäller såväl gemenskapsintern distansförsäljning som distansförsäljning av varor som importeras. Skyldigheten att ge faktura gäller emellertid inte sådan gemenskapsintern distansförsäljning som ska deklareras i unionsordningen. Användning av importordningen ger inte befrielse från skyldigheten att ge faktura.

Vid distansförsäljning av varor ska säljaren säkerställa att denne själv, köparen eller en tredje part som agerar i en skattskyldig persons namn och för dennes räkning upprättar en faktura om säljaren inte använder unionsordningen. Skyldigheten att ge faktura gäller även en sådan näringsidkare som upprätthåller ett elektroniskt gränssnitt och som anses ha köpt och sålt varorna enligt den specialreglering som gäller elektroniska gränssnitt (se kapitel 6 i anvisningen).

Om fakturan gäller distansförsäljning av varor och den ursprungliga fakturan ändras så att en ny faktura ges, ska denna nya faktura inkludera alla uppgifter. I det här fallet alltså räcker det alltså inte med en hänvisning till den tidigare fakturan.

Det går inte att tillämpa de lindrigare kraven för uppgifterna på en faktura vid distansförsäljning av varor.

8 Deklarering av distansförsäljning

En näringsidkare som bedriver distansförsäljning av varor deklarerar den mervärdesskatt som ska betalas på distansförsäljning som enligt bestämmelserna om försäljningsland sålts i Finland i skattedeklarationen för skatter på eget initiativ då distansförsäljningen inte ska deklareras enligt unionsordningen eller importordningen. Skatten deklareras under punkten Skatt på inhemsk försäljning enligt skattesats.

När försäljningslandet vid distansförsäljning av varor inte är Finland ska en momsskyldig näringsidkare som bedriver distansförsäljning deklarera distansförsäljningen av varor i Finland med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ under punkten Omsättning enligt 0-skattesats. Försäljningen deklareras alltid som omsättning enligt 0-skattesats oavsett om den distansförsäljning som skett i ett annat EU-land också deklareras med en skattedeklaration i landet i fråga eller med en skattedeklaration enligt de särskilda ordningarna.

Ytterligare information om att fylla i momsdeklarationen finns i kundanvisning Så här fyller du i momsdeklarationen. Anvisningar för det deklarationsförfarande som gäller de särskilda ordningarna för mervärdesskatt ges i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt

9 Åland

9.1 Allmänt

Landskapet Åland (nedan Åland) hör inte till EU:s mervärdesskatte- eller punktskatteområde. Åland hör dock till EU:s tullunion och tullområde. Enligt artiklarna 5 och 6 i det så kallade mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) är Åland i mervärdesbeskattningen ett tredje territorium (dvs. motsvarar ett land utanför EU) i förhållande till övriga Finland och andra EU-länder.

Som en följd av denna särställning finns det en mervärdesskattegräns mellan Åland och EU:s mervärdesskatteområde. Skattegränsen innebär att mervärdesskattelagens föreskrifter om export och import rörande handel med tredjeländer tillämpas på handel och överföring av varor mellan Åland och EU:s mervärdesskatteområde.

Det finns föreskrifter om undantag till mervärdesskattelagen vilka gäller Åland i en lag om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996) (nedan speciallagen).

När varorna säljs med transport från Fastlandsfinland eller ett annat EU-land till Åland tillämpas inte de bestämmelser som gäller distansförsäljning av varor. Det rör sig inte om gemenskapsintern distansförsäljning av varor eftersom transporten av varan inte avslutas inom EU:s mervärdesskatteområde. Det rör sig inte heller om distansförsäljning av varor som importeras eftersom varorna inte transporteras från ett område utanför EU. I dessa fall tillämpas de allmänna föreskrifterna om export och import och det går inte att tillämpa unionsordningen eller importordningen på försäljningen.

Mervärdesskatt ska betalas vid import av varor till Åland om importen inte har föreskrivits som momsfri. Befrielsen från mervärdesskatt vid import av varuförsändelser värda högst 22 euro har avskaffats från och med 1.7.2021. Detta gäller även import till Åland.

I denna anvisning behandlas Ålands särställning endast ur ett perspektiv av distansförsäljning av varor. Ålands särställning och skattegräns samt mervärdesbeskattningen vid export till och import från Åland i varuhandeln behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Den åländska skattegränsen i mervärdesbeskattningen.

9.2 Distansförsäljning av varor från Åland till Fastlandsfinland

Med distansförsäljning av varor som importeras avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varorna från ett område utanför EU till en konsument i något EU-land. Eftersom Åland har tredjelandsstatus är distansförsäljning av varor från Åland till övriga Finland distansförsäljning av varor som importeras om förutsättningarna för distansförsäljning i övrigt uppfylls. Begreppet distansförsäljning av varor som importeras, förutsättningen avseende köparen av varor och förutsättningen avseende transport av varor behandlas i kapitel 2 i anvisningen.

Momsbehandlingen i olika situationer vid distansförsäljning av varor som importeras behandlas i detalj i kapitel 5 i anvisningen. Samma principer är tillämpliga också när distansförsäljningen av varor som importeras transporteras från Åland till en köpare i Fastlandsfinland med anknytning till försäljningen.

Säljaren kan välja att betala mervärdesskatt enligt importordningen på distansförsäljningen av varor som importeras. Importordningen kan tillämpas på distansförsäljningen av varor som importeras från ett område utanför EU:s mervärdesskatteområde förutsatt att varorna ingår i försändelser vars verkliga värde är högst 150 euro (allmänna gräns för tullfrihet) och att de inte är punktskattepliktiga. Om en säljare av varor är etablerad på Åland inte har ett säte för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe inom EU (till exempel i Fastlandsfinland) behöver säljaren en förmedlare som är etablerad inom EU för att kunna använda importordningen. Importordningen beskrivs i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

När importordningen används ska man för distansförsäljningen av varor som importeras betala mervärdesskatt i Finland när transporten av varorna avslutas i Fastlandsfinland. Det rör sig således inte om skattefri exportförsäljning från Åland till Fastlandsfinland. Säljaren tar ut mervärdesskatt av köparen i varans försäljningspris enligt den tillämpliga mervärdesskattesatsen i Finland. Importen av varor till Fastlandsfinland är däremot skattefri när den skattskyldiges individuella registreringsnummer för användning av importordningen har meddelats Tullen senast vid den tidpunkt när importdeklarationen ges. Momsbehandlingen vid distansförsäljning av varor som importeras när man använder importordningen varor behandlas i detalj i kapitel 5.4 i anvisningen.

När säljaren inte deklarerar sin distansförsäljning från Åland till Fastlandsfinland enligt importordningen och den köpare som importerar varan är en konsument sker försäljningen av varan på Åland och import av varan i Fastlandsfinland. I detta fall behandlas försäljningen som skattefri exportförsäljning och mervärdesskatt på importen av varan betalas i Finland. Vid import av varan kan mervärdesskatten betalas i Finland med användande av det normala momsförfarandet vid import eller under vissa förutsättningar enligt specialarrangemanget för import enligt MomsL 97 §. Tullen ger anvisningar om specialarrangemanget för import. Förutsättningarna för skattefri exportförsäljning från Åland till Fastlandsfinland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Den åländska skattegränsen i mervärdesbeskattningen.

I vissa situationer är försäljningslandet vid distansförsäljning av varor som importeras Finland och mervärdesskatt på distansförsäljningen ska betalas i Finland även om säljaren inte skulle använda importordningen. Detta är fallet när säljaren själv är importör eller när importen av varorna till EU sker i något annat EU-land än destinationslandet för transporten (Finland). Dessa situationer behandlas i kapitlen 5.3.1.2 och 5.3.2 i anvisningen.

9.3 Distansförsäljning av varor från Åland till ett annat EU-land

I kapitel 9.2 ovan behandlas distansförsäljning av varor från Åland till Fastlandsfinland. Föreskrifterna i den finska mervärdesskattelagen baseras till denna del på distansförsäljningsdirektiven så momsbehandlingen vid försäljning av varor fastställs enligt motsvarande principer även när destinationslandet för varorna är ett annat EU-land än Fastlandsfinland.

När distansförsäljningen av varor som importeras ska deklareras enligt importordningen och transporten av varorna till köparen avslutas i ett annat EU-land än Finland sker distansförsäljningen av varorna inte i Finland och någon mervärdesskatt på försäljningen ska inte betalas i Finland. Då är försäljningslandet vid distansförsäljningen av varor som importeras det land där transporten av varorna till köparen avslutas. Finland kan emellertid i vissa situationer vara registrerings- det vill säga identifieringsmedlemsstat. Importordningen och fastställande av identifieringsmedlemsstat med anknytning till användning av ordningen behandlas i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

Import av varor sker i det EU-land inom vars område varorna är när de anländer till EU. Import av varor är enligt mervärdesskattedirektivet befriad från mervärdesskatt i alla EU-länder om den skattskyldiges individuella registreringsnummer för användning av importordningen har meddelats den behöriga tullmyndigheten i importmedlemsstaten senast vid den tidpunkt när importdeklarationen ges (se även kapitel 5.4.3 i anvisningen).

När säljaren inte deklarerar distansförsäljning från Åland till ett annat EU-land enligt importordningen sker försäljningen av varor i regel på Åland. Försäljning från Åland till något annat EU-land än Fastlandsfinland behandlas i detta fall som skattefri exportförsäljning om förutsättningarna för skattefrihet uppfylls (se även Skatteförvaltningens anvisning Den åländska skattegränsen i mervärdesbeskattningen).  Mervärdesskatt på import av varor ska betalas i det land där importen sker och enligt de bestämmelser som tillämpas i landet i fråga. 

I vissa situationer är försäljningslandet vid distansförsäljning av varor som importeras det EU-land där transporten av varorna avslutas även om säljaren inte skulle använda importordningen. Detta är fallet när säljaren själv är importör i destinationslandet eller när importen av varorna till EU inte sker i destinationslandet för transporten.

9.4 Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför gemenskapen till landskapet Åland

9.4.1 Begreppet distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför gemenskapen till Åland

Med distansförsäljning av varor som importeras till landskapet Åland från en plats utanför EU avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor från en plats utanför EU till en köpare på Åland, under förutsättning att importen sker på Åland och att säljaren inte installerar eller monterar varor på Åland. En vara anses ha transporterats av säljaren eller för dennes räkning också då säljaren deltar indirekt i transporten av varan. Denna distansförsäljning har specificerats i Ålands speciallag (3 § 2 mom.) och den baseras inte på bestämmelserna i distansförsäljningsdirektivet.

För att det ska röra sig om distansförsäljning enligt ovanstående ska importen av varorna ske på Åland. Begreppet distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till landskapet Åland omfattar därmed inte en situation där importen av varorna sker på annat håll i Finland eller i ett annat EU-land även om transporten av varorna till köparen skulle avslutas på Åland.

Det rör sig inte om distansförsäljning av varor som importeras till landskapet Åland från områden utanför gemenskapen i följande fall:

  • Köparen av varan är en näringsidkare.
  • Det rör sig om försäljning av ett nytt transportmedel enligt MomsL 26 d §.
  • På försäljning av varan tillämpas det finska marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter eller motsvarande förfarande som tillämpas i ett annat EU-land.
  • Det är frågan om försäljning av el, försäljning av gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller försäljning av värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.

9.4.2 Mervärdesbeskattning av distansförsäljningen när försäljningen inte behöver deklareras i importordningen

För distansförsäljning av varor som importeras till Åland från områden utanför gemenskapen ska mervärdesskatt betalas i Finland när distansförsäljningen anses inträffa på Åland.

Enligt den allmänna bestämmelsen om försäljningsland vid varuhandel (6 § i speciallagen) har en vara som transporteras till köparen sålts på Åland om varan har funnits på Åland när transporten inleddes. Vid distansförsäljning av en vara som importeras till Åland från områden utanför gemenskapen börjar transporten av varan utanför EU. Det betyder att distansförsäljningen inte sker på Åland och mervärdesskatt på distansförsäljningen av de varor som importeras till Åland inte ska betalas i Finland när den som köper varan är importör. Härvid betalar köparen mervärdesskatt på Åland vid import. Tullen är behörig myndighet vid sådan import.

Likaså har en vara sålts på Åland när den finns utanför landskapet när transporten inleds, om säljaren för in den till Åland för att sälja den där.  I detta fall är säljaren av varan importör. Om varan vid tidpunkten för försäljningen har funnits utanför EU kan försäljningen av varan utgöra distansförsäljning om de övriga villkoren för distansförsäljning uppfylls.  Distansförsäljningen sker på Åland och mervärdesskatt på försäljningen ska betalas i Finland.  Momsbehandlingen vid import till Åland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Den åländska skattegränsen i mervärdesbeskattningen.

9.4.3 Beskattning av distansförsäljning när försäljningen ska deklareras enligt importordningen

När en näringsidkare som bedriver distansförsäljning av varor som importeras har registrerat sig som användare av importordningen och distansförsäljning av varorna ska deklareras enligt denna ordning, bestäms försäljningslandet vid distansförsäljningen av varor som importeras enligt en specialbestämmelse. Med specialbestämmelsen om försäljningsland verkställs mervärdesbeskattningen av varorna i konsumtionslandet.

Sådan distansförsäljning av varor som importeras till landskapet Åland från ett område utanför gemenskapen och som ska deklareras enligt importordningen sker på Åland (6 a § i speciallagen). Finland är försäljningsland vid sådan distansförsäljning som sker på Åland. När man använder importordningen benämns försäljningslandet konsumtionsmedlemsstat.

På distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför gemenskapen till Åland ska mervärdesskatt betalas i Finland enligt tillämplig skattesats. Säljaren tar ut mervärdesskatten från köparen i varans försäljningspris. Import av varor till Åland är skattefri när den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningen av varorna ska deklareras i importordningen, förutsatt att den individuella registreringsnummer för mervärdesskatt som behövs för användning av ordningen har tilldelats en skattskyldig som använder den särskilda ordningen har tillhandahållits Tullen senast vid inlämnande av importdeklarationen. Skattefrihet vid import beskrivs i detalj i kapitel 5.4.3 i anvisningen.

När Finland är registrerings- eller identifieringsmedlemsstat för en skattskyldig som använder importordningen deklareras och betalas skatten på distansförsäljningen av varor som importeras till Åland från ett område utanför gemenskapen till Finland i importordningen. Om identifieringsmedlemsstaten är ett annat EU-land än Finland ska för denna distansförsäljnings del inlämnas en separat deklaration och skatt betalas direkt till Finland enligt förfarande för deklaration av försäljning på Åland (det vill säga inge via identifieringsmedlemsstaten).

Importordningen och deklarationsförfarandet vid försäljning på Åland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

9.5 Försäljning som sker via ett elektroniskt gränssnitt

9.5.1 Försäljning av varor som importeras från Åland till Fastlandsfinland

När en näringsidkare genom att använda en marknadsplats, portal, plattform, eller något annat motsvarande elektroniskt gränssnitt för en annan näringsidkare möjliggör distansförsäljning av varor som importeras och varorna ingår i försändelser vars verkliga värde är högst 150 euro, anses upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet ha sålt varorna till köparen och en annan näringsidkare ha sålt dem till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet (MomsL 19 b §).

I situationerna ovan anses det i mervärdesbeskattningen således ske två försäljningstransaktioner av varorna: varorna säljs av den egentliga säljaren till den som upprätthåller gränssnittet (försäljning mellan näringsidkare) och varorna säljs av den som upprätthåller det elektroniska gränssnittet till köparna. Upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet behandlas i momsbeskattningen som den verkliga säljaren. Denna särskilda skattskyldighet för elektroniska marknadsplatser behandlas i kapitel 6 i anvisningen.

Distansförsäljning av varor från Åland till övriga Finland är distansförsäljning av varor som importeras om de övriga förutsättningarna för distansförsäljning uppfylls. Det som sägs i kapitel 6 om distansförsäljning via ett elektroniskt gränssnitt, är således även tillämpligt på situationer där distansförsäljningen av varorna sker från Åland till Fastlandsfinland.

Försäljning utförd av det elektroniska gränssnittet anses vara försäljning av varor som transporteras. Denna försäljning behandlas som distansförsäljning av varor som importeras. Försäljningen till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet sker på Åland. Detta är momspliktig försäljning.

9.5.2 Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför gemenskapen till landskapet Åland

När en näringsidkare genom att använda en marknadsplats, portal, plattform, eller något annat motsvarande elektroniskt gränssnitt för en annan näringsidkare möjliggör distansförsäljning av varor som importeras till landskapet Åland från en plats utanför gemenskapen, anses den förstnämnda näringsidkaren ha sålt varorna till köparen och den andra näringsidkaren ha sålt dem till den förstnämnda näringsidkaren. Det som konstateras ovan tillämpas emellertid endast när varorna ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro (3 § i speciallagen).

I mervärdesbeskattningen anses det således att två försäljningar har inträffat på motsvarande sätt som vid distansförsäljning från Åland till Fastlandsfinland av varor som importeras (se kapitel 9.5.1 i anvisningen). När varor säljs från områden utanför EU till Åland gäller föreskriften emellertid endast när varan importeras till Åland och transporten av varan till köparen också avslutas på Åland (se även kapitel 9.4.1 i anvisningen).

Transporten av varor från områden utanför EU till Åland anses hänföra till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittets försäljning till köparen. Denna försäljning är distansförsäljning om förutsättningarna för distansförsäljning i övrigt uppfylls. Den egentliga säljarens försäljning till upprätthållaren av det elektroniska gränssnittet är inte förknippad med transport. Det betyder således att försäljningen mellan näringsidkarna inte sker på Åland eller inom EU. På denna försäljning ska moms inte betalas till Finland.

På tidpunkten för betalning av skatt samt allokering av den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningen tillämpas det som anges i kapitel 6.5.5 i anvisningen.

 

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

skattesakkunnig Tanja Reini