De särskilda ordningarna för mervärdesskatt

Har getts
15.6.2021
Diarienummer
VH/1625/00.01.02/2021
Giltighet
1.7.2021 - Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.

I denna anvisning behandlas de särskilda ordningarna för mervärdesskatt: tredjelandsordningen, unionsordningen och importordningen, sådana de lyder från och med 1.7.2021. I anvisningen behandlas därtill det nationella förfarandet för deklaration av försäljning på Åland.

Det är frivilligt att registrera sig i de särskilda ordningarna. Det är möjligt att göra en registreringsanmälan till de särskilda ordningarna vars tillämpningsområde har utvidgats i MinSkatt från och med 1.4.2021. Om registreringsanmälan görs 1.4–30.6.2021, träder registreringen till denna del i kraft 1.7.2021. Registrering i tredjelandsordningen eller unionsordningen kan träda i kraft före 1.7.2021 enbart om den skattskyldige säljer radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster eller teletjänster till konsumenter i EU. I så fall gäller registreringen före 1.7.2021 enbart försäljning av tjänsterna i fråga.

Om en näringsidkare är registrerad i tredjelandsordningen eller unionsordningen direkt före 1.7.2021, fortsätter registreringen automatiskt från och med 1.7.2021.

Denna anvisning tillämpas på försäljning av varor eller tjänster vilken hör till tillämpningsområdet för en särskild ordning i vilken skyldigheten att betala skatt uppkommer 1.7.2021 eller därefter. Skyldighet att betala skatt uppkommer i regel då den sålda varan levererats eller då den sålda tjänsten tillhandahållits, eller då vederlaget eller en del av det flutit in före leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten. Skyldighet att betala skatt vid distansförsäljning av varor som importeras från utanför EU uppkommer dock då betalningen godkänns.

Skatteförvaltningens anvisning Den särskilda ordningen för mervärdesskatt tillämpas fortfarande på försäljning av radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster eller teletjänster vilken hör till tillämpningsområdet för en särskild ordning i vilken skyldigheten att betala skatt uppkommer före 1.7.2021 och på skatteperioder för unionsordningen eller tredjelandsordningen vilka upphör före 1.7.2021.

1 Inledning

En särskild ordning för mervärdesskatt förenklar förfarandena för anmälning och betalning av mervärdesskatt i viss försäljning av varor och tjänster till konsumenter. En skattskyldig som använder en särskild ordning registrerar sig i den särskilda ordningen i identifieringsmedlemsstaten och sköter de deklarations- och betalningsskyldigheter som anknyter till mervärdesbeskattningen av försäljningen av varor och tjänster och hör till tillämpningsområdet för den särskilda ordningen i hela EU på centraliserat sätt via detta EU-land.

I denna anvisning behandlas tre separata särskilda ordningar som baserar sig på rådets direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet): tredjelandsordningen, unionsordningen och importordningen. Därtill behandlas deklaration av försäljning av tjänster till konsumenter i landskapet Åland (Åland) och distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland.

De särskilda ordningarna tillämpas från och med 1.7.2021 på följande försäljningar:

  • Tredjelandsordningen gäller tjänster som sålts av en skattskyldig som är etablerad utanför Gemenskapen till konsumenter i Gemenskapen.
  • Unionsordningen gäller tjänster som en skattskyldig som är etablerad i Gemenskapen sålt till konsumenter i Gemenskapen, gemenskapsintern distansförsäljning av varor och försäljning av varor inom ett EU-land som möjliggörs av en marknadsplats.
  • Importordningen gäller distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU.

Skattefriheten för försändelser värda högst 22 euro avskaffas från och med 1.7.2021. I princip kan en köpare av en vara från och med denna tidpunkt lämna in en försändelsespecifik tulldeklaration för varje försändelse som kommer från ett område utanför EU och betala mervärdesskatt på importen till Tullen, varefter Tullen överlåter varan för fri omsättning i Finland

Den nya importordningen kan från och med 1.7.2021 tillämpas på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till konsumenter, då det verkliga värdet på varuförsändelsen är högst 150 euro och varorna inte är punktskattepliktiga. En skattskyldig som säljer en vara eller en skattskyldig marknadsplats, som anses ha sålt en vara i mervärdesbeskattningen, kan välja om den tar ut mervärdesskatt av köparen och betalar skatt på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU genom att använda importordningen i stället för att köparen betalar mervärdesskatten i samband med importen.

Om en skattskyldig som bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU inte använder importordningen, är det från och med 1.7.2021 möjligt att använda det nya specialarrangemanget för import för betalning av mervärdesskatt på importen, då varuförsändelsens verkliga värde är högst 150 euro och varorna inte är punktskattepliktiga. Specialarrangemanget för import omfattas av Tullens behörighetsområde och Tullen ger närmare anvisningar om det. I specialarrangemanget uppbär den person som uppvisar en vara för Tullen, till exempel ett postverk eller ett transportbolag, mervärdesskatt på importen av den person till vilken varan är avsedd och deklarerar och betalar mervärdesskatten till Tullen månatligen. Utöver importordningen och specialarrangemanget för import är det vid import fortfarande möjligt att använda den sedvanliga förtullningsprocessen jämte tillhörande förenklingar.

Det är frivilligt att registrera sig i de särskilda ordningarna. En skattskyldig som inte använder en särskild ordning, är skyldig att registrera sig som mervärdesskattskyldig i de EU-länder, där hen säljer tjänster eller varor till konsumenter. Vad gäller distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU är en försäljare som inte registrerat sig i importordningen dock skyldig att registrera sig som mervärdesskattskyldig enbart om hen själv verkar som importör av varor i Gemenskapen.

Kommissionen har i anknytning till denna lagändring gett ut förklarande anmärkningar om mervärdesskattelagstiftningen (pdf) och förklarande anmärkningar om tullagstiftningen, vilka inte binder EU-länderna. Därtill har  kommissionen gett ut en guide (pdf), som behandlar registreringen och deklaration och betalning av skatt i de särskilda ordningarna.

2 Begrepp som anknyter till anvisningen

I detta kapitel definieras de begrepp som anknyter till de särskilda ordningarna och används i denna anvisning.

EU, EU-land, EU:s mervärdesskatteområde och Gemenskapen

Med ovan nämnda begrepp avses i denna anvisning allmänt ett område inom vilket mervärdesskattedirektivet tillämpas. I Finland hör alla andra områden utöver landskapet Åland till EU:s mervärdesskatteområde.  De länder och områden vilka hör till EU:s mervärdesskatteområde har räknats upp på Skatt.fi-sidan EU:s moms- och punktskatteområde.

Då artikel 8 i protokollet rörande Irland/Nordirland i EU-utträdesavtalet för Storbritannien (2019/C 384 I/01) är i kraft, tillämpas bestämmelserna om varor i unionsrätten, såsom bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet, också på Storbritannien och i Storbritannien vad gäller Nordirland. Detta innebär bland annat att:

  1. varuförsäljning från Gemenskapen till en konsument i Nordirland behandlas som gemenskapsintern distansförsäljning av varor, på vilken det är möjligt att tillämpa unionsordningen, och att
  2. varuförsäljning från områden utanför Gemenskapen till en konsument i Nordirland behandlas som distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU, på vilken det är möjligt att tillämpa importordningen.

I dessa särskilda ordningar har Nordirland en landskod som börjar på XI. Försäljning av varor till konsumenter i Nordirland deklareras inte i tredjelandsordningen eller i unionsordningen.

Identifieringsmedlemsstat

Identifieringsmedlemsstaten är det EU-land där den skattskyldige registrerar sig som användare av en särskild ordning, lämnar in skattedeklarationerna och betalar skatten. Identifieringsmedlemsstaten förmedlar uppgifter om skattedeklarationen och avgifter betalningar till konsumtionsmedlemsstaten.

Konsumtionsmedlemsstat

Konsumtionsmedlemsstaten är det EU-land, där en tjänst eller en vara enligt bestämmelserna om försäljningsland i mervärdesskattelagstiftningen anses ha sålts och vars skatt ska betalas på försäljningen. Konsumtionsmedlemsstaten får deklarationsuppgifterna som hör till en särskild ordning och betalningarna från identifieringsmedlemsstaten.

Etableringsmedlemstat

Etableringsmedlemsstaterna är i unionsordningen följande EU-länder, som inte är identifieringsmedlemsstater:

  • Det EU-land, där den skattskyldige har ett fast driftställe, från vilket tjänster säljs.
  • Det EU-land varifrån försändelsen eller transporten av varor som en skattskyldig säljer börjar, oberoende av om den skattskyldige har ett fast driftställe i landet i fråga.

Skattskyldig

Med skattskyldig avses en person som bedriver försäljning av en vara eller en tjänst som hör till tillämpningsområdet för en särskild ordning och som är betalningsskyldig för mervärdesskatten på försäljningen i fråga i konsumtionsmedlemsstaten.

Förmedlare

Med förmedlare avses en i Gemenskapen etablerad person som en skattskyldig som bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU utnämnt som skyldig att betala skatt och som fullgör de skyldigheter som fastställts i importordningen i ifrågavarande skattskyldigs namn. Förmedlare finns enbart i importordningen

Konsument

Med konsument avses det följande:

  • När det handlar om en köpare av en tjänst i tredjelandsordningen och unionsordningen: en annan än en näringsidkare. I praktiken privatpersoner och juridiska personer vilka inte är näringsidkare, det vill säga vilka inte bedriver försäljning av varor och tjänster i form av rörelse. Med konsument avses dock inte en juridisk person som inte är en näringsidkare, men som införts i registret över mervärdesskattskyldiga (till exempel på grund av omvänd skattskyldighet).
  • När det handlar om köpare av varor i unionsordningen och importordningen: en skattskyldig eller en juridisk person som inte är skattskyldig, vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är mervärdesskattepliktiga, eller en annan person som inte är skattskyldig. I praktiken utgörs dessa personer av till exempel en privatperson, en näringsidkare, vars verksamhet inte i någon utsträckning berättigar till avdrag eller återbäring (till exempel utövare av verksamhet i liten skala) och en juridisk person, som inte är en näringsidkare (till exempel en förening eller en stiftelse, vilken inte bedriver försäljning mot vederlag).

Näringsidkare och juridiska personer, vilka inte är näringsidkare, är konsumenter enbart om deras köp i destinationslandet för varan inte överskridit gränsvärdena för beskattning av gemenskapsinterna förvärv och de inte fått ett beslut om beskattning av gemenskapsinterna förvärv av skattemyndigheten i destinationslandet för varan, trots att gränsvärdet i fråga inte överskridits.

Gemenskapsintern distansförsäljning av varor

Med gemenskapsintern distansförsäljning av varor avses försäljning i vilken försäljaren eller någon för försäljarens räkning sänder eller transporterar en vara till köparen från ett EU-land till ett annat. Varan anses ha sänts eller transporterats för försäljarens räkning också då försäljaren indirekt deltar i försändelsen eller transporten av varan. Det handlar om distansförsäljning enbart, om köparen av varan är en konsument.

Det handlar dock inte om distansförsäljning vid försäljning av följande varor:

  • Ett nytt transportmedel enligt 26 d § i mervärdesskattelagen (1501/1993) (MomsL).
  • En vara som en försäljare installerar eller monterar i destinationslandet för varutransporten.
  • El, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.
  • En vara på vars försäljning marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter enligt 79 a § i MomsL eller ett motsvarande förfarande i ett annat EU-land använts.

I fråga om försäljning av punktskattepliktiga varor handlar det om distansförsäljning enbart då köparen är en privatperson.

Gemenskapsintern distansförsäljning av varor behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av distansförsäljning av varor.

Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU

Med distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU avses försäljning i vilken försäljaren eller någon för försäljarens räkning sänder eller transporterar en vara från ett område utanför Gemenskapen till köparen till ett EU-land. Varan anses ha sänts eller transporterats för försäljarens räkning också då försäljaren indirekt deltar i försändelsen eller transporten av varan. Det handlar om distansförsäljning enbart, om köparen av varan är en konsument.

Det handlar dock inte om distansförsäljning vid försäljning av följande varor:

  • Ett nytt transportmedel enligt 26 d § i MomsL.
  • En vara som en försäljare installerar eller monterar i destinationslandet för varutransporten.
  • El, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.
  • En vara på vars försäljning marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter enligt 79 a § i MomsL eller ett motsvarande förfarande i ett annat EU-land använts.

Det handlar inte heller om distansförsäljning då en vara transporteras från ett område utanför Gemenskapen till ett tullager, innan det säljs till konsumenter i Gemenskapen. I så fall sänds eller transporteras inte varan till köparen från ett område utanför Gemenskapen.

I fråga om försäljning av punktskattepliktiga varor handlar det om distansförsäljning enbart då köparen är en privatperson.

Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU redogörs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av distansförsäljning av varor.

Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland

Med distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland avses försäljning i vilken försäljaren eller någon för försäljarens räkning transporterar varor från ett område utanför Gemenskapen till en köpare i landskapet Åland, under förutsättning att importen sker i landskapet och att säljaren inte installerar eller monterar varorna i landskapet. En vara anses ha transporterats av försäljaren eller för dennes räkning också då försäljaren deltar indirekt i transporten av varan. Det handlar distansförsäljning enbart om köparen är någon annan än en näringsidkare.

Det handlar dock inte om distansförsäljning vid försäljning av följande varor:

  • Ett nytt transportmedel enligt 26 d § i MomsL.
  • El, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.
  • En vara på vars försäljning marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter enligt 79 a § i MomsL eller ett motsvarande förfarande i ett annat EU-land använts.

Marknadsplats

Med marknadsplats avses i denna anvisning följande skattskyldiga:

  • I unionsordningen en skattskyldig som genom att använda en marknadsplats, en plattform, en portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt möjliggör gemenskapsinterna överlåtelser av varor av näringsidkare som inte är etablerade i Gemenskapen (såväl vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor som då försändelsen och transporten av en vara börjar och slutar i samma EU-land) till en konsument.
  • I importordningen en skattskyldig som möjliggör distansförsäljning av varor som importerats från områden utanför EU och vars verkliga värde är högst 150 euro och som görs via ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande.

Ovan nämnda skattskyldiga anses i mervärdesbeskattningen själva ha köpt och sålt varorna i fråga till konsumenten. Det finns närmare information om bestämmelserna om marknadsplatser i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av distansförsäljning av varor. Bokföringsskyldigheten för en marknadsplats redogörs å sin tur i kapitel 7.4.

Enligt artikel 9a.1 i genomförandeförordningen är en marknadsplats i princip skattskyldig också för försäljning av elektroniska tjänster till konsumenter. Behandling av elektroniska tjänster behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster.

3 Tillämpningsområdet för de särskilda ordningarna

3.1 Tillämpningsområdet för tredjelandsordningen

Tredjelandsordningen kan användas av en skattskyldig som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe i Gemenskapen och som säljer tjänster till konsumenter i Gemenskapen.

Tredjelandsordningen tillämpas på alla tjänster som säljs till konsumenter som en skattskyldig som använder denna särskilda ordning säljer i Gemenskapen enligt bestämmelserna om försäljningsland. Tjänsterna kan vara till exempel tjänster som anknyter till en fastighet, persontransporttjänster, varutransporttjänster, inträdesbiljetter till evenemang, restaurang- och måltidstjänster, radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster, teletjänster och förmedlingstjänster. Närmare information om bestämmelserna om försäljningsland finns i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattningen av tjänster vid utrikeshandel.

Exempel 1: A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Norge och det har inte något fast driftställe i EU. A säljer sporadiskt byggtjänster till finländska konsumenter i Finland. Under förutsättning att ett fast driftställe inte bildas för A utifrån dess verksamhet i Finland eller annanstans i EU, kan A registrera sig i tredjelandsordningen och betala skatt på försäljningen av dessa byggtjänster i denna särskilda ordning.

När identifieringsmedlemsstaten för en skattskyldig är Finland, tillämpas tredjelandsordningen också på försäljning av tjänster till konsumenter på Åland.

3.2 Tillämpningsområdet för unionsordningen

Unionsordningen kan användas av följande skattskyldiga:

  • En skattskyldig som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i Gemenskapen och som säljer tjänster till konsumenter i Gemenskapen.
  • En skattskyldig som bedriver gemenskapsintern distansförsäljning till konsumenter. I så fall är det inte av betydelse om den skattskyldige har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe i Gemenskapen.
  • En marknadsplats som möjliggör en utanför Gemenskapen etablerad försäljares försäljning av varor och anses sälja varorna till konsumenter, då försändelsen eller transporten av varorna börjar och slutar i samma EU-land.

Unionsordningen tillämpas på alla tjänster och varor som en skattskyldig som använder denna särskild ordning sålt till konsumenter i Gemenskapen på detta sätt. Tjänsterna är till exempel fastighetsrelaterade tjänster, persontransporttjänster, varutransporttjänster, inträdesbiljetter till evenemang, restaurang- och måltidstjänster, radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster, teletjänster och förmedlingstjänster. Närmare information om bestämmelserna om försäljningsland finns i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattningen av tjänster vid utrikeshandel.

Unionsordningen tillämpas dock inte på försäljning av tjänster i ett sådant EU-land där den skattskyldige har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe. I en sådan situation ska skatt på försäljningen av tjänsten betalas direkt till EU-landet i fråga. Till exempel i Finland betyder detta att en skattskyldig för att betala skatt ska anmäla sig som mervärdesskattskyldig för affärsverksamhet och deklarera skatten på försäljning av tjänsten med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ.

Exempel 2: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. A bedriver försäljning av elektroniska tjänster till konsumenter i EU. A kan registrera sig som användare av unionsordningen i Finland och deklarera och betala skatt på elektroniska tjänster som sålts annanstans i Gemenskapen än i Finland i den särskilda ordningen. A deklarerar försäljningen av tjänster till konsumenter i Finland på deklarationen för skatter på eget initiativ.

Exempel 3: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. A bedriver försäljning av varor till konsumenter i Gemenskapen. A skickar ut varor enbart från Finland. A kan registrera sig som användare av unionsordningen i Finland och deklarera och betala skatt för varor som sålts till konsumenter och skickats till andra EU-länder i den särskilda ordningen. A deklarerar försäljningen av varor till konsumenter i Finland på deklarationen för skatter på eget initiativ.

Exempel 4: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. A bedriver försäljning av varor till konsumenter i Gemenskapen. A sänder varor såväl från Finland som från Nederländerna. A kan registrera sig som användare av unionsordningen i Finland och deklarera och betala skatt för varor som sålts till konsumenter och skickats till andra EU-länder i den särskilda ordningen. Också distansförsäljningen av varor från Nederländerna till Finland anmäls i den särskilda ordningen. A anmäler dock sådan försäljning av varor i vilken transporten börjar och upphör i Finland med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ.

Exempel 5: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland och det har inte något fast driftställe i Gemenskapen, t.ex. i Fastlandsfinland. A bedriver försäljning av varor till konsumenter i Gemenskapen. A sänder varor uteslutande från ett lager som finns i Fastlandsfinland. A kan registrera sig som användare av unionsordningen i Finland och deklarera och betala skatt för varor som sålts till konsumenter och skickats till andra EU-länder i den särskilda ordningen. A deklarerar försäljningen till konsumenter i Finland på deklarationen av skatter på eget initiativ.

3.3 Tillämpningsområdet för importordningen

Importordningen tillämpas på all distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till konsumenter, då det handlar om varor som ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro (den allmänna tullfrihetsgränsen enligt artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1186/2009) och produkterna inte är punktskattepliktiga.

En skattskyldig som använder importordningen debiterar köparen för mervärdesskatt på försäljning av en vara enligt den skattesats som tillämpas i konsumtionsmedlemsstaten i samband med försäljningen av varan och betalar mervärdesskatt på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU i importordningen.

När importordningen tillämpas på försäljning av varor, ska man i samband med importen av varor till tullmyndigheten anmäla det mervärdesskattenummer som börjar på IM för den skattskyldige som säljer varan (se kapitel 4.1.4.3). Till följd av anmälningen av detta mervärdesskattenummer befrias importen av varan till Gemenskapen från mervärdesskatt. En skattskyldig som använder importordningen ska följaktligen se till att tullanmälaren av en försändelse har detta mervärdesskattenummer till sitt förfogande. Skatt betalas då enbart på försäljning av en vara som omfattas av tillämpningsområdet för importordningen, inte på importen av varan.

Mervärdesskatt ska dock betalas på importen av en vara, om det mervärdesskattenummer som börjar med IM inte anmäls till tullmyndigheten i samband med importen av varan eller om det nummer som anmälts på tulldeklarationen inte längre är i kraft. I så fall betalas inte mervärdesskatt på försäljningen av varan i importordningen för att hindra dubbelbeskattning.

Importordningen tillämpas inte på punktskattepliktiga produkter. Punktskattepliktiga produkter omfattar till exempel alkoholprodukter, läskedrycker och tobaksprodukter. Parfymer och eau de toilette-produkter är inte punktskattepliktiga, men tullfrihet tillämpas inte på dessa. Med andra ord är det möjligt att tillämpa importordningen på parfymer och eau de toilette-produkter, men i samband med importen av dessa ska tull betalas till tullmyndigheten.

Importordningen kan användas av följande skattskyldiga:

  • En skattskyldig som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe i Gemenskapen och som bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till konsumenter.
  • En skattskyldig som bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU och som företräds av en förmedlare i importordningen, med sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe i Gemenskapen.
  • En skattskyldig som är etablerad i ett sådant tredjeland med vilket EU ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd som motsvarar tillämpningsområdet för rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning (avtal om ömsesidigt bistånd) och som bedriver distansförsäljning enbart från landet i fråga. Dessa tredjeländer räknas upp i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/942.

Exempel 6: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Fastlandsfinland. A bedriver varuförsäljning från Kina till konsumenter i Gemenskapen. A kan registrera sig som användare av importordningen i Finland och deklarera och betala skatt på distansförsäljningen av varor som importeras från områden utanför EU i den särskilda ordningen. Importordningen tillämpas också då en vara säljs till finländska konsumenter.

Exempel 7: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Kina. A bedriver varuförsäljning från Kina till konsumenter i Gemenskapen.  A har inte något fast driftställe i Gemenskapen. A utnämner förmedlare B, som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. A kan företrädd av förmedlaren använda importordningen och deklarera och betala skatt på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU i den särskilda ordningen.

Exempel 8: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Norge. A bedriver varuförsäljning till konsumenter i Gemenskapen enbart från Norge. EU och Norge har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd. A kan registrera sig som användare av importordningen utan förmedlare i ett valfritt EU-land och deklarera och betala skatt på distansförsäljning av varor som importeras från Norge i den särskilda ordningen. Om A börjar sälja varor också från ett annat område  utanför Gemenskapen än Norge, ska A utnämna en förmedlare för att fortsätta användningen av importordningen.

Exempel 9: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i landskapet Åland. A bedriver varuförsäljning från Åland till konsumenter i Gemenskapen. A utnämner förmedlare B, som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. A kan företrädd av förmedlaren använda importordningen och deklarera och betala skatt på distansförsäljningen av varor från Åland i den särskilda ordningen. Importordningen tillämpas också då en vara sänds från Åland till en konsument i Fastlandsfinland.

När identifieringsmedlemsstaten för en skattskyldig är Finland, tillämpas importordningen också på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland. Importordningen är dock inte tillämplig för försäljning av varor, om varutransporten till Åland börjar i Fastlandsfinland eller annanstans i Gemenskapen eller om importen av en vara som ska transporteras från ett område utanför Gemenskapen till Åland sker i Gemenskapen.

Om importordningen tillämpas på import och försäljning av varor, är det inte möjligt att tillämpa den specialarrangemanget för import som hör till Tullens behörighet på importen.

Fastställandet av det verkliga värdet på en försändelse och varor

Med försändelse avses varor som packats samman och sänts på samma gång av sändaren (till exempel en försäljare) till samma mottagare (till exempel en konsument i EU) och som omfattas av samma transportavtal.

Varor som sänds till samma mottagare, anses ha sänts separat i följande situationer:

  • Varorna beställs och sänds separat.
  • Varorna beställs på samma gång, men sänds separat.

Importordningen kan dock inte tillämpas i en situation där en beställning av en försäljare överstiger 150 euro, men de varor som beställningen i fråga innehåller sänds med separata försändelser, vars verkliga värde är högst 150 euro. I denna situation ska mervärdesskatt på import betalas på dessa separata försändelser.

Begreppet verkligt värde definieras i artikel 1.48 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446. Denna definition tillämpas i importordningen. Med verkligt värde avses det följande:

  • I fråga om varor av kommersiell natur: priset för själva varorna när de säljs för export till unionens tullområde, exklusive transport- och försäkringskostnader om dessa inte ingår i priset och inte anges separat på fakturan, och exklusive alla andra skatter och avgifter som kan fastställas av tullmyndigheterna utifrån relevanta dokument.
  • I fråga om varor av icke-kommersiell natur: det pris som skulle ha betalats för själva varorna om de hade sålts för export till unionens tullområde

Närmare information om försändelser och fastställande av det verkliga värdet finns i de förklarande anmärkningarna av kommissionen rörande mervärdesskattelagstiftningen (pdf) och de förklarande anmärkningarna om tullagstiftningen.

3.4 Deklaration av försäljning som sker på Åland

De särskilda ordningarna i kapitlen 3.1–3.3 tillämpas inte på försäljningar på Åland eftersom Åland är ett tredje territorium utanför EU:s mervärdesskatteområde. Undantaget till denna huvudregel är situationen då den skattskyldiges identifieringsmedlemsstat är Finland. Då tillämpas tredjelandsordningen på försäljning av tjänster till konsumenter på Åland (se kapitel 3.4 och 8.1) och importordningen tillämpas på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU, då transporten av varan upphör på Åland och varan importeras till Åland (se kapitel 3.3).

I Finland används dock ett förfarande för deklaration av försäljning på Åland, vilket baserar sig på den nationella lagstiftningen. Det tillämpas av skattskyldiga som använder de särskilda ordningarna enligt kapitel 3.1–3.3, då de förutsättningar som lagts fram i detta kapitel uppfylls. Deklarationsförfarandet tillämpas på sådan försäljning på Åland vilken motsvarar den försäljning som hör till tillämpningsområdet för de särskilda ordningarna. En skattskyldig som använder en särskild ordning ska inte registrera sig som mervärdesskattepliktig i Finland, om hen har nedan nämnda försäljningar på Åland.

Förfarandet för deklaration av försäljning på Åland tillämpas på följande försäljningar:

  • Försäljning av en tjänst till en konsument, då tjänsten utifrån bestämmelserna om försäljningsland i den finländska mervärdesskattelagstiftningen har sålts på Åland.
  • Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland till en konsument då det är fråga om varor som ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro, och varorna inte är punktskattepliktiga.

Förfarandet för deklaration av försäljning på Åland tillämpas inte på följande försäljningar:

  • Distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU, om varan importeras till Fastlandsfinland eller ett annat EU-land innan den transporteras till Åland.
  • Försäljning av varor från Fastlandsfinland eller ett annat EU-land till Åland.

Användningen av förfarandet för deklaration av försäljning på Åland förutsätter inte att den skattskyldige registrerar sig som mervärdesskattskyldig i Finland. Det tillämpas på försäljning av tjänster av en skattskyldig:

  • som är registrerad antingen i tredjelandsordningen eller unionsordningen i vilket EU-land som helst förutom Finland (identifieringsmedlemsstaten är något annat EU-land än Finland), och
  • som har varken sitt säte för den ekonomiska verksamheten eller ett fast driftställe på Åland eller i Fastlandsfinland.

Vid distansförsäljning av varor som importeras till Åland från områden utanför EU tillämpas förfarandet för deklaration av försäljning på Åland av en skattskyldig som registrerat sig i importordningen i vilket EU-land som helst förutom Finland (identifieringsmedlemsstaten är något annat EU-land än Finland).

Exempel 10: Det amerikanska företaget A har registrerat sig i tredjelandsordningen i Irland. A har inte något fast driftställe i Finland. A säljer en elektronisk tjänst till en åländsk konsument. Den elektroniska tjänsten har sålts på Åland. A deklarerar skatten på försäljningen av den elektroniska tjänsten med skattedeklarationen för förfarandet för deklaration av försäljning på Åland i MinSkatt.

Exempel 11: Det estländska företaget A har registrerat sig i unionsordningen i Estland. A har inte något fast driftställe i Finland. A säljer en byggtjänst till en konsument och den gäller en fastighet som finns på Åland. Byggtjänsten har följaktligen sålts på Åland. A deklarerar skatten på försäljningen av byggtjänsten med skattedeklarationen för förfarandet för deklaration av försäljning på Åland i MinSkatt.

Exempel 12: Det nederländska bolaget A säljer en vara vars värde understiger 150 euro till en åländsk konsument. Varan skickas från Kina till Åland. A har registrerat sig som användare av importordningen i Nederländerna. Varan har sålts på Åland. A deklarerar skatten på försäljningen av varan i med skattedeklarationen för förfarandet för deklaration av försäljning på Åland i MinSkatt.

Skattedeklarationen för förfarandet för deklaration av försäljning på Åland ges enbart för sådana skatteperioder då det finns uppgifter som ska anmälas. Skattedeklarationen för förfarandet för deklaration av försäljning på Åland har samma deklarationsperioder och utsatta dagar som deklarationerna för tredjelandsordningen, unionsordningen och importordningen (se kapitel 5.2.1). I motsats till tredjelandsordningen, unionsordningen och importordningen, kan skattedeklarationen ges och skatt betalas ännu under vardagen efter den utsatta dagen för en skattedeklaration och förfallodagen för betalning, om den utsatta dagen och förfallodagen infaller på en heldag, självständighetsdagen, första maj, jul- eller midsommarafton eller en helgfri lördag. Betalningen anses ha gjorts vid den tidpunkt då betalningen debiterats från betalarens konto, under förutsättning att betalarens bank förmedlar information om betalningsdagen tillsammans med betalningen.

I förfarandet för deklaration av försäljning på Åland ges skattedeklarationen i MinSkatt. Uträttande av ärenden elektroniskt i MinSkatt kräver Suomi.fi-fullmakter (se kapitel 4.1.1).

Närmare information om situationer där försäljaren av en vara eller tjänst är etablerad på Åland eller där den vara eller tjänst sålts på Åland finns i kapitel 8.

4 Registrering till de särskilda ordningarna

4.1 Registreringsanmälan och fastställandet av identifieringsmedlemsstaten

4.1.1 Om registreringsanmälan i allmänhet

Det finns en separat registreringsanmälan för varje särskild ordning. Registreringen som användare av en särskild ordning görs genom att göra en registreringsanmälan rörande den önskade särskilda ordningen i identifieringsmedlemsstaten. Identifieringsmedlemsstaten fastställs på olika sätt i tredjelandsordningen, unionsordningen och importordningen. Registrering i olika särskilda ordningar behandlas i kapitlen 4.1.2–4.1.4.

En skattskyldig kan bara ha en identifieringsmedlemsstat i taget i en särskild ordning. Om en skattskyldig använder fler än en särskild ordning, kan identifieringsmedlemsstaten i de olika särskilda ordningarna dock utgöras av olika EU-länder.

När en skattskyldigs eller förmedlares identifieringsmedlemsstat är Finland, görs registreringsanmälan elektroniskt i MinSkatt. Uträttande av ärenden elektroniskt och inlämnande av registreringsanmälan i Finland kräver Suomi.fi-fullmakter. En företrädare för en utländsk skattskyldig ska ha en finländsk personbeteckning eller en UID-identifierare och en Suomi.fi-fullmakt för att uträtta ärenden för ett utländskt företags räkning i MinSkatt. En UID-identifierare och en Suomi.fi-fullmakt ska ansökas separat. Närmare information om uträttande av ärenden elektroniskt ges på webbplatsen E-tjänster.

Den särskilda ordningen kan användas först då registreringsanmälan godkänts och beslutet om registreringen getts. Registreringsbeslutet kan läsas i MinSkatt. Ett meddelande om att ett registreringsbeslut inkommit sänds per e-post.

När Finland är identifieringsmedlemsstat, delger Skatteförvaltningen elektroniskt i MinSkatt till vederbörande ett beslut om registrering och avregistrering och om att om att vederbörande, med avvikelse från anmälan, inte införts i registret eller avregistrerats. Handlingar anses ha blivit delgivna på den tredje dagen från det att uppgiften om delgivningen sändes till den skattskyldige eller dennes förmedlare. Om det under denna tid funnits ett tekniskt hinder för mottagning av uppgiften om delfåendet eller för åtkomst till MinSkatt, anses handlingen ha blivit delgiven på den tredje dagen från det att det tekniska hindret undanröjdes.

4.1.2 Registrering i tredjelandsordningen

En skattskyldig registrerar sig i tredjelandsordningen genom att göra en registreringsanmälan i identifieringsmedlemsstaten. En identifieringsmedlemstat är i tredjelandsordningen vilket EU-land som helst, till vilket den skattskyldige beslutar att deklarera att hen inlett verksamhet som skattskyldig i Gemenskapen.

Exempel 13: Det amerikanska företaget A säljer tjänster till konsumenter i Gemenskapen och vill använda tredjelandsordningen. A kan välja vilket EU-land som helst som identifieringsmedlemsstat. Om A väljer Finland som identifieringsmedlemstat, gör A registreringsanmälan i MinSkatt.

Exempel 14: Företag A säljer tjänster till konsumenter i Gemenskapen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland. Det har inte något fast driftställe i Gemenskapen. A kan välja vilket EU-land som helst som identifieringsmedlemsstat. Om A väljer Finland som identifieringsmedlemstat, gör A registreringsanmälan i MinSkatt.

I tredjelandsordningen får den skattskyldige ett individuellt mervärdesskattenummer (i formen EUxxxyyyyyz) av identifieringsmedlemsstaten efter godkännandet av registreringsanmälan. Detta nummer används enbart i tredjelandsordningen.

4.1.3 Registrering i unionsordningen

En skattskyldig registrerar sig i unionsordningen genom att göra en registreringsanmälan i identifieringsmedlemsstaten. Identifieringsmedlemsstaten i unionsordningen är följande EU-land:

  • Det EU-land inom vars område den skattskyldige har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, eller om sätet inte finns i Gemenskapen, i den medlemsstat där denne har ett fast driftställe.
  • Om den skattskyldiges inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Gemenskapen men har mer än ett fast etableringsställe där, ska identifieringsmedlemsstaten vara den medlemsstat med fast etableringsställe i vilken den skattskyldige anmäler att den kommer att utnyttja denna särskilda ordning. Den skattskyldige är skyldig att iaktta beslutet i fråga under kalenderåret i fråga och därpå följande två kalenderår.
  • Om den skattskyldiges säte för den ekonomiska verksamheten inte finns i Gemenskapen, och denne inte har något fast driftställe där, är identifieringsmedlemsstaten det EU-land, där försändelsen eller transporten av varorna börjar. Om det finns fler än ett EU-land varifrån försändelsen eller transporten av varor börjar, ska den skattskyldige anmäla vilket av dessa EU-länder som är identifieringsmedlemstaten. Den skattskyldige är skyldig att iaktta beslutet i fråga under kalenderåret i fråga och därpå följande två kalenderår.

Exempel 15: Företag A säljer tjänster till konsumenter i Gemenskapen och vill använda unionsordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland och därför är Finland A:s identifieringsmedlemsstat. A gör registreringsanmälan i MinSkatt.

Exempel 16: Företag A säljer varor till konsumenter inom EU och vill använda unionsordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Norge och det har inte något fast driftställe i Gemenskapen. A sänder dock varor från Finland från ett lager som en underleverantör upprätthåller till konsumenter i andra EU-länder, varför A:s identifieringsmedlemstat är Finland. A gör registreringsanmälan i MinSkatt.

En skattskyldig som är etablerad på Åland kan använda unionsordningen för försäljning av tjänster i Gemenskapen, om denne har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i Gemenskapen. En skattskyldig som är etablerad på Åland kan använda unionsordningen för gemenskapsintern distansförsäljning av varor, om denne sänder eller transporterar varor till konsumenter från ett EU-land till ett annat.

Exempel 17: Företag A säljer tjänster till konsumenter i Gemenskapen och vill använda unionsordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland. Dessutom har det ett fast driftställe i Fastlandsfinland och i Sverige. A kan välja antingen Finland eller Sverige som identifieringsmedlemsstat. Om A väljer Finland som identifieringsmedlemsstat, gör A registreringsanmälan i MinSkatt.

I unionsordningen ska den skattskyldige använda det mervärdeskattenummer som tidigare getts vid registreringen i identifieringsmedlemsstaten. En förutsättning för registrering i unionsordningen är följaktligen en gällande mervärdesskatteregistrering i identifieringsmedlemsstaten. Det mervärdesskattenummer som ges i Finland bildas av landskoden FI och en nummerserie som är densamma som FO-numret (företags- och organisationsnumret) utan strecket mellan de två sista siffrorna.

4.1.4 Registrering i importordningen

4.1.4.1 Registrering i importordningen utan förmedlare

En skattskyldig som inte använder en förmedlare, registrerar sig i importordningen genom att göra en registreringsanmälan i identifieringsmedlemsstaten. Den skattskyldiges identifieringsmedlemsstat i importordningen är följande EU-land:

  • Det EU-land, till vilket en skattskyldig som inte är etablerad i Gemenskapen beslutar att registrera sig. Detta gäller endast för en skattskyldig som är etablerad i ett tredjeland, med vilket EU ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd, och som bedriver distansförsäljning enbart från landet i fråga.
  • Det EU-land där det fasta driftställe för den skattskyldige är beläget för vilket den skattskyldige uppger sig använda importordningen, i situationer där den skattskyldiges säte för den ekonomiska verksamheten inte är inom Gemenskapen, men den skattskyldige har ett eller flera fasta driftställen där. Om den skattskyldige har fler än ett fast driftställe i Gemenskapen, binder beslutet om valet av identifieringsmedlemsstat den skattskyldige under det aktuella kalenderåret och de två följande kalenderåren.
  • Det EU-land där den skattskyldige har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.

Exempel 18: Företag A säljer varor till konsumenter i Gemenskapen på så sätt att varorna sänds till köparna från Kina. A vill använda importordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland och därför är Finland A:s identifieringsmedlemsstat. A gör registreringsanmälan i MinSkatt.

Exempel 19: Företag A säljer varor till konsumenter i Gemenskapen på så sätt att varorna sänds till köparna från Ryssland. A vill använda importordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Ryssland, men det har ett fast driftställe i Finland och Estland. A kan välja Finland eller Estland som identifieringsmedlemstat. Om A väljer Finland som identifieringsmedlemstat, gör A registreringsanmälan i MinSkatt.

Exempel 20: Företag A säljer varor till konsumenter i Gemenskapen på så sätt att varorna sänds till köparna enbart från Norge. EU och Norge har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd. A vill använda importordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Norge. A kan välja vilket EU-land som helst som identifieringsmedlemsstat. Om A väljer Finland som identifieringsmedlemstat, gör A registreringsanmälan i MinSkatt.

En skattskyldig som är etablerad på Åland och har sitt säte för den ekonomiska verksamheten eller ett fast driftställe i Gemenskapen, kan använda importordningen för distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Fastlandsfinland eller till andra EU-länder utan förmedlare.

Exempel 21: Företag A säljer varor till konsumenter i Gemenskapen på så sätt att varorna sänds till köparna från Åland. A vill använda importordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland. Dessutom har det ett fast driftställe i Fastlandsfinland och i Sverige. A kan välja antingen Finland eller Sverige som identifieringsmedlemstat. Om A väljer Finland som identifieringsmedlemstat, gör A registreringsanmälan i MinSkatt.

4.1.4.2 Registrering i importordningen företrädd av en förmedlare

Om en skattskyldig använder en förmedlare, antingen frivilligt eller på grund av att den skattskyldige inte annars kan registrera sig i importordningen, gör förmedlaren en egen registreringsanmälan om verksamheten som förmedlare och därtill en registreringsanmälan om den skattskyldige som hen företräder i identifieringsmedlemsstaten. Förmedlaren kan inte göra en registreringsanmälan för en skattskyldig som hen företräder, innan hens egen registreringsanmälan godkänts.

En person som är etablerad i Gemenskapen kan verka som förmedlare som företräder en skattskyldig, om denne uppfyller de förutsättningar som identifieringsmedlemsstaten fastställt. Förmedlarens identifieringsmedlemsstat i importordningen är följande EU-land:

  • Det EU-land där förmedlaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.
  • Det EU-land där det fasta driftställe för förmedlaren är beläget för vilket förmedlaren uppger sig använda importordningen, i situationer där förmedlarens säte inte är inom Gemenskapen, men förmedlaren har ett eller flera fasta driftställen där. Om förmedlaren har fler än ett fast driftställe i Gemenskapen, binder beslutet om valet av identifieringsmedlemsstat förmedlaren under det aktuella kalenderåret och de två följande kalenderåren.

Exempel 22: Företag A säljer varor till konsumenter i Gemenskapen på så sätt att varorna sänds till köparna från Förenta staterna. A vill använda importordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Förenta staterna, och det har inte etablerat sig i Gemenskapen. För att kunna använda importordningen måste A utse en förmedlare. A utser företaget B till förmedlare. B har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland och därför är Finland B:s identifieringsmedlemsstat. I MinSkatt gör B en egen registreringsanmälan om rollen som förmedlare och när den har godkänts även en registreringsanmälan för A:s räkning.

Exempel 23: Företag A säljer varor till konsumenter i Gemenskapen på så sätt att varorna sänds till köparna från Åland. A vill använda importordningen. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland. A har inte något fast driftställe i Gemenskapen. För att kunna använda importordningen måste A utnämna en förmedlare. A utnämner företag B till förmedlare. B har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Fastlandsfinland och därför är Finland B:s identifieringsmedlemsstat. I MinSkatt gör B en egen registreringsanmälan om rollen som förmedlare och när den har godkänts även en registreringsanmälan för A:s räkning.

4.1.4.3 Identifierare som används i importordningen

I importordningen får den skattskyldige av identifieringsmedlemsstaten, efter godkännandet av registreringsanmälan, ett individuellt mervärdesskattenummer (i formen IMxxxyyyyyyz) för tillämpning av importordningen.

Förmedlaren får ett individuellt identifieringsnummer i importordningen (i formen INxxxyyyyyyz). Därtill får varje skattskyldig som förmedlaren företräder ett individuellt mervärdesskattenummer (i formen IMxxxyyyyyyz). Dessa nummer används enbart i importordningen.

Om en skattskyldig eller förmedlare som tidigare varit registrerad i importordningen och senare avregistrerat sig därifrån registrerar sig på nytt i importordningen, får den skattskyldige ett nytt mervärdesskattenummer som börjar med IM och förmedlaren en ny identifierare som börjar med IN. Identifierare som använts tidigare används inte på nytt. Också i en situation där en skattskyldig byter förmedlare, får den skattskyldige en ny identifierare som börjar på IM.

4.2 Förmedlarens roll i importordningen

4.2.1 Förmedlarens ansvar och skyldigheter

Den förmedlare som den skattskyldige utnämnt fullgör de plikter som hör till importordningen i den skattskyldiges namn. Detta innebär till exempel att förmedlaren lämnar in skattedeklarationen och betalar skatten enligt skattedeklarationen till identifieringsmedlemsstaten. Förmedlaren anmäler också ändringar i den skattskyldiges registreringsuppgifter och nedläggning av verksamheten till identifieringsmedlemsstaten. Därtill har förmedlaren bokföring enligt kapitel 7.1 och 7.3 för den skattskyldiges räkning.

Utnämning av förmedlaren till skattskyldig undanröjer inte skyldigheten att betala skatt för den skattskyldige som utnämnt förmedlaren. Såväl förmedlaren som den skattskyldige är skyldiga att betala skatt på försäljning av den skattskyldige vilken hör till tillämpningsområdet för importordningen.

Då Finland är konsumtionsmedlemsstat betyder detta att om skatt som ska betalas inte betalats till fullt belopp eller om det i skattedeklarationen finns fel som påverkar beloppet på den skatt som ska betalas, ansvarar såväl den skattskyldige som förmedlaren gemensamt för det belopp som fattas. Skatt som inte betalats kan krävas av vilkendera som helst inom de lagstadgade tidsfristerna. Eftersom förmedlaren ska vara en person som är etablerad i Gemenskapen, hänför sig indrivningen av skatt i praktiken först till förmedlaren. Förmedlarens ansvar för skatterna för de skatteperioder då förmedlaren företrätt den skattskyldige upphör inte, trots att förmedlaren inte längre företräder den skattskyldige.

4.2.2     Utnämning av förmedlare

En skattskyldig kan utnämna enbart en förmedlare åt gången. En förmedlare kan däremot företräda flera skattskyldiga samtidigt.

Förmedlaren ska ha sitt säte för den ekonomiska verksamheten eller ett fast driftställe i Gemenskapen. Identifieringsmedlemstaten fastställs enligt förmedlarens etableringsställe (se kapitel 4.1.4.2). När Finland är identifieringsmedlemsstat, har följande förutsättningar ställts för registrering av en person som förmedlare:

  • Personen är en näringsidkare som införts i registret över mervärdesskattskyldiga i Finland.
  • Personen har inte i väsentligt försummat skyldigheterna enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) i beskattningen och personen kan inte på det sätt som avses i 26 § 3 mom. eller på en annan motsvarande grund anses försumma dessa väsentligt.
  • Personen eller, om personen är en sammanslutning eller ett samfund dess ledningsperson, har inte meddelats näringsförbud enligt lagen om näringsförbud (1059/1985).

Verksamheten som förmedlare grundar sig på ett avtal mellan förmedlaren och den skattskyldige. Förmedlaren ska vid registrering av en skattskyldig som denne företräder till registreringsanmälan foga ett avtal eller en fullmakt som redogör för förmedlarens rätt att förfara i den skattskyldiges namn i importordningen.

För att verifiera en utländsk skattskyldig och granska namnteckningsrätten ska förmedlaren foga följande handlingar till registreringsanmälan:

  • Ett utländskt utdrag som motsvarar handelsregisterutdraget rörande den skattskyldige, av vilket framgår företagets namn, hemort, bransch, räkenskapsperiod och namnteckningsrättigheter.
  • Den skattskyldiges bolagsordning, bolagsavtal eller övriga motsvarande stadgar eller en vidimerad kopia av dessa.

Om ett i den första ovan nämnda punkten utdrag som motsvarar ett utländskt handelsregisterutdrag fogas till en registreringsanmälan och det redogör för alla uppgifter som räknats upp i punkten i fråga, är det inte nödvändigt att foga de handlingar som nämns i den andra punkten till registreringsanmälan.

Om en handling på ett främmande språk fogas till anmälan, ska också en översättning av den till finska, svenska eller engelska fogas.

4.2.3 Byte av förmedlare

Den skattskyldige kan byta förmedlare. I så fall ska den tidigare förmedlaren meddela till identifieringsmedlemsstaten att hen inte längre företräder den skattskyldige eller att hen inte längre fungerar som förmedlare. Den nya förmedlaren ska göra en registreringsanmälan i identifieringsmedlemsstaten på det sätt som beskrivs i kapitel 4.1.4.2.

4.3 Ikraftträdandet för registrering

En skattskyldig och en förmedlare som agerar i dennes namn använder importordningen från och med den dag då den skattskyldige getts ett mervärdesskattenummer som börjar med IM för användning av importordningen.

Den skattskyldige använder tredjelandsordningen och unionsordningen från och med den första dagen av det kalenderkvartal som följer efter det att registreringsanmälan gjorts.

Om en skattskyldig har försäljning som hör till tredjelandsordningen eller unionsordningen redan innan början av det kalenderkvartal som följer efter att registreringsanmälan gjorts, kan dessa särskilda ordningar användas redan från och med datumet för den första försäljningen. En skattskyldig ska anmäla detta till identifieringsmedlemsstaten senast på den 10:e i månaden efter försäljningen. När Finland är identifieringsmedlemstat, görs denna anmälan i MinSkatt. Om anmälan inte görs i tid, ska den skattskyldige registrera sig som mervärdesskattskyldig i de EU-länder där försäljningarna ägt rum.

Exempel 24: Företag A har sänt en registreringsanmälan som gäller unionsordningen till Finland 1.2. A registreras som användare av unionsordningen 1.4. A har dock haft försäljning av tjänster i Tyskland redan 7.2. A gör en anmälning om detta i MinSkatt 9.3. A registreras då i unionsordningen redan 7.2, då försäljningen i Tyskland anmäls till unionsordningen med skattedeklarationen för det första kvartalet.

4.4 Ändring av registreringsuppgifter

En skattskyldig eller dennes förmedlare ska göra en elektronisk anmälan till identifieringsmedlemsstaten senast på den tionde dagen i den följande månaden om följande ändringar:

  • nedläggning av verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för en särskild ordning
  • ändringar i verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för en särskild ordning, på grund av vilka hen inte längre uppfyller förutsättningarna för användning av den särskilda ordningen i fråga (se kapitel 3 om förutsättningarna för användning av de särskilda ordningarna)
  • ändring av uppgifter som tidigare överlämnats till identifieringsmedlemstaten.

När Finland är identifieringsmedlemstat, anmäls ovan nämnda uppgifter i MinSkatt.

Om ändringar av registreringsuppgifter trots Skatteförvaltningens uppmaning inte anmäls, påförs en försummelseavgift på högst 5 000 euro för denna försummelse.

4.5 Avslutande av registrering

4.5.1 Avslutande av registrering i tredjelandsordningen

Identifieringsmedlemsstaten utesluter en skattskyldig från tredjelandsordningen i följande fall:

  • den skattskyldige anmäler till identifieringsmedlemsstaten att hen inte längre gör försäljningar av tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för tredjelandsordningen
  • det framgår på annat sätt att den skattskyldiges skattepliktiga verksamhet upphört
  • den skattskyldige uppfyller inte längre förutsättningarna för tillämpning av tredjelandsordningen (se kapitel 3.1)
  • den skattskyldige bryter ständigt mot reglerna i tredjelandsordningen (se kapitel 4.5.5).

Uteslutningen av en skattskyldig från tredjelandsordningen får verkan från och med den första dagen i kalenderkvartalet efter den dag då beslutet om uteslutning på elektronisk väg sänds till den skattskyldige.

Om en skattskyldig som använder tredjelandsordningen inte har tillhandahållit några tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för denna ordning i någon konsumtionsmedlemsstat under två konsekutiva år, anses den skattskyldiges beskattningsbara verksamhet ha avslutats. Nedläggningen hindrar inte den skattskyldige från att använda tredjelandsordningen, om hen återupptar sin verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som har uteslutits från tredjeordningen ska fullgöra alla mervärdesskatteskyldigheter avseende försäljning av tjänster som uppstår efter den dag då uteslutningen fick verkan direkt hos skattemyndigheterna i den berörda konsumtionsmedlemsstaten.

En skattskyldig som använder tredjelandsordningen får också frivilligt upphöra att utnyttja denna särskilda ordning, även om hen fortsätter att tillhandahålla tjänster som kan omfattas av tillämpningsområdet för denna särskilda ordning. Den skattskyldige ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om detta senast 15 dagar före utgången av det kalenderkvartal som föregår kalenderkvartalet under vilket hen avser att upphöra att utnyttja ordningen. Upphörandet får verkan från och med den första dagen i nästa kalenderkvartal.

De mervärdesskatteskyldigheter som avser tillhandahållanden av tjänster vilka uppstår efter den dag då upphörandet fick verkan, ska fullgöras direkt hos den berörda konsumtionsmedlemsstaten.

4.5.2 Avslutande av registrering i unionsordningen

Identifieringsmedlemsstaten utesluter en skattskyldig från tredjelandsordningen i följande fall:

  • den skattskyldige meddelar att hen inte längre säljer varor eller tjänster vilka omfattas av tillämpningsområdet för unionsordningen
  • det på annat sätt framgår att den skattepliktiga verksamhet som den skattskyldige bedriver och som omfattas av tillämpningsområdet för unionsordningen har upphört
  • den skattskyldige uppfyller inte längre förutsättningarna för tillämpning av unionsordningen (se kapitel 3.2 och 4.1.3)
  • den skattskyldige ständigt bryter mot reglerna i unionsordningen (se kapitel 4.5.5).

Uteslutningen av en skattskyldig från unionsordningen får verkan från och med den första dagen i kalenderkvartalet efter den dag då beslutet om uteslutning på elektronisk väg sänds till den skattskyldige. Om uteslutningen beror på att sätet för den ekonomiska verksamheten eller det fasta etableringsstället eller den plats från vilken försändelsen eller transporten av varor börjar har ändrats, får uteslutningen dock verkan från och med dagen för denna ändring.

Om en skattskyldig som utnyttjar en särskild ordning inte har överlåtit några varor eller tillhandahållit några tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för unionsordningen i någon konsumtionsmedlemsstat under två konsekutiva år, anses den skattskyldiges beskattningsbara verksamhet ha avslutats. Nedläggningen hindrar inte den skattskyldige från att använda unionsordningen, om hen återupptar sin verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som har uteslutits från unionsordningen ska fullgöra alla mervärdesskatteskyldigheter avseende överlåtelser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som uppstår efter den dag då uteslutningen fick verkan direkt hos skattemyndigheterna i den berörda konsumtionsmedlemsstaten.

En skattskyldig som använder unionsordningen kan också frivilligt upphöra att utnyttja denna särskilda ordning, även om hen fortsätter att leverera varor eller tillhandahålla tjänster som kan omfattas av tillämpningsområdet för denna särskilda ordning. Den skattskyldige ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om detta senast 15 dagar före utgången av det kalenderkvartal som föregår kalenderkvartalet under vilket hen avser att upphöra att utnyttja ordningen. Upphörandet får verkan från och med den första dagen i nästa kalenderkvartal.

De mervärdesskatteskyldigheter som avser överlåtelser av varor eller tillhandahållanden av tjänster vilka uppstår efter den dag då upphörandet fick verkan, ska fullgöras direkt hos den berörda konsumtionsmedlemsstaten.

4.5.3 Avslutande av registrering i importordningen

4.5.3.1 Avslutande av registrering då det handlar om en skattskyldig som inte företräds av en förmedlare

Identifieringsmedlemsstaten utesluter en skattskyldig som inte använder sig av en förmedlare ur importordningen i följande fall:

  • den skattskyldige underrättar identifieringsmedlemsstaten om att hen inte längre bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU
  • om det på annat sätt kan antas att den skattskyldiges beskattningsbara verksamhet för distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU upphört
  • den skattskyldige uppfyller inte längre förutsättningarna för tillämpning av importordningen (se kapitel 3.3 och 4.1.4.1)
  • den skattskyldige bryter ständigt mot reglerna i importordningen (se kapitel 4.5.5).

Uteslutningen av en skattskyldig från importordningen ska få verkan från och med den första dagen i månaden efter den dag då beslutet om uteslutning på elektronisk väg sänds till den skattskyldige, med undantag för följande situationer:

  • Uteslutningen beror på att sätet för den ekonomiska verksamheten eller det fasta etableringsstället har ändrats, då uteslutningen får verkan från och med dagen för denna ändring.
  • Om uteslutningen beror på den skattskyldiges upprepade underlåtenhet att följa reglerna i denna ordning (se kap. 4.5.5), varvid uteslutningen ska få verkan från och med dagen efter den dag då beslutet om uteslutning på elektronisk väg sändes till den skattskyldige.

Om en skattskyldig som utnyttjar en särskild ordning inte överlåtit några varor som omfattas av tillämpningsområdet för ordningen i någon konsumtionsmedlemsstat under två konsekutiva år, antas den skattskyldiges beskattningsbara verksamhet ha avslutats. Nedläggningen hindrar inte den skattskyldige från att använda importordningen, om hen återupptar sin verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som använder importordningen utan förmedlare kan frivilligt sluta använda ordningen. Den skattskyldige ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om detta senast 15 dagar före utgången av den månad som föregår den månad under vilket hen avser att upphöra att utnyttja ordningen. Upphörandet får verkan från och med den första dagen i nästa månad, och den skattskyldige tillåts inte längre  använda den särskilda ordningen för överlåtelser av varor från och med den dagen.

4.5.3.2 Avslutande av registrering då det handlar om en skattskyldig som företräds av en förmedlare

Identifieringsmedlemsstaten utesluter en skattskyldig som använder sig av en förmedlare ur importordningen i följande fall:

  • om förmedlaren underrättar identifieringsmedlemsstaten om att denne skattskyldig inte längre bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU.
  • om det på annat sätt kan antas att denne skattskyldiges verksamhet för distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU har upphört.
  • den skattskyldige uppfyller inte längre förutsättningarna för tillämpning av importordningen (se kapitel 3.3 och 4.1.4.2)
  • den skattskyldige i fråga ständigt bryter mot reglerna i importordningen (se kapitel 4.5.5).
  • förmedlaren meddelar till identifieringsmedlemsstaten att hen inte längre företräder den skattskyldige i fråga.

Uteslutningen av en skattskyldig från importordningen får verkan från och med den första dagen i månaden efter den dag då beslutet om uteslutning på elektronisk väg sänds till den skattskyldige, med undantag för situationer då uteslutningen beror på den skattskyldiges upprepade underlåtenhet att följa reglerna i denna ordning (se kapitel 4.5.5), varvid uteslutningen får verkan från och med dagen efter den dag då beslutet om uteslutning på elektronisk väg sändes till den skattskyldige.

Om en skattskyldig som utnyttjar en särskild ordning inte överlåtit några varor som omfattas av tillämpningsområdet för ordningen i någon konsumtionsmedlemsstat under två konsekutiva år, anses den skattskyldiges beskattningsbara verksamhet har avslutats. Nedläggningen hindrar inte den skattskyldige från att använda importordningen, om hen återupptar sin verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som använder importordningen med en förmedlare kanfrivilligt sluta använda den särskilda ordningen. Förmedlaren ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om detta senast 15 dagar före utgången av den månad som föregår den månad under vilket den skattskyldige avser att upphöra att utnyttja ordningen. Upphörandet får verkan från och med den första dagen i nästa månad, och den skattskyldige ska inte längre tillåtas använda ordningen för överlåtelser av varor från och med den dagen

4.5.3.3 Giltigheten för mervärdesskattenummer som används i importordningen

Med undantag för den situation som nämns i kapitel 4.5.3.1, där en skattskyldig kontinuerligt försummat att iaktta reglerna i importordningen, gäller det mervärdeskattenummer som börjar på IM och getts för användning av importordningen också i den tid som är nödvändigt för import på varor som överlåtits innan uteslutningsdagen. Denna tid kan vara högst två månader från den nämnda dagen. Identifieringsmedlemsstaten fastställer giltighetstiden i samband med uteslutningen.

Exempel 25: En skattskyldig har uteslutits från importordningen, eftersom hen meddelat till identifieringsmedlemsstaten, att hen inte längre bedriver distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU. Identifieringsmedlemsstaten har bekräftat uteslutningen från importordningen från och med 1.10.2021. Identifieringsmedlemsstaten bekräftar i samband med uteslutningen att den skattskyldiges mervärdesskattenummer som börjar på IM är i kraft fram till 30.11.2021. En skattskyldig kan fram till 30.11.2021 använda sitt mervärdesskattenummer som börjar med IM, då importdeklarationen för varor som importeras från områden utanför EU och omfattas av tillämpningsområdet för importordningen och vars försäljning lett till en skyldighet att betala skatt som uppkommit före 1.10.2021 inges till till en tullmyndighet.

Exempel 26: En skattskyldig har uteslutits från importordningen, eftersom hen ständigt försummat att iaktta reglerna i importordningen. Identifieringsmedlemsstaten har bekräftat uteslutningen från importordningen från och med 10.9.2021. En skattskyldig kan fram till 9.9.2021 använda sitt mervärdesskattenummer som börjar med IM, då importdeklarationen för varor som importeras från områden utanför EU och omfattas av tillämpningsområdet för importordningen vars försäljning lett till en skyldighet att betala skatt uppkommit före 10.9.2021 inges till en tullmyndighet.

4.5.3.4 Avregistrering av en förmedlare

En förmedlare vars identifieringsmedlemsstat är Finland stryks ur registreringsregistret, om

  • förmedlaren inte under två på varandra följande kalenderkvartal har agerat som förmedlare för en skattskyldig som använder importordningen
  • förmedlaren inte längre uppfyller förutsättningarna för att verka som förmedlare (se kapitel 4.2.2)
  • förmedlaren ständigt bryter mot reglerna i importordningen (se kapitel 4.5.5).

Om det faktum att förmedlaren inte iakttar reglerna i importordningen beror på att den skattskyldige som förmedlaren företräder inte överlämnar nödvändiga uppgifter för förmedlaren eller pengar för att betala skatt, ska förmedlaren ge information om detta till identifieringsmedlemstaten senast då identifieringsmedlemstaten hör förmedlaren om strykande från registreringsregistret.  I så fall kan identifieringsmedlemsstaten utesluta den skattskyldige som förmedlaren företräder från importordningen i stället för att stryka förmedlaren från registreringsregistret.

Om en förmedlare uppfyller ett av kriterierna för strykning, ska identifieringsmedlemsstaten stryka förmedlaren ur registreringsregistret och utesluta skattskyldiga som företräds av den förmedlaren från importordningen.

Strykning av en förmedlare från registreringsregistret får verkan från och med den första dagen i månaden efter den dag då beslutet om strykning på elektronisk väg sändes till förmedlaren och de skattskyldiga som denne företräder, utom i följande situationer:

  • Strykningen beror på att sätet för den ekonomiska verksamheten eller det fasta etableringsstället har ändrats, då strykningen från registreringsregistret får verkan från och med dagen för denna ändring.
  • Strykningen av förmedlaren från registreringsregistret beror på dennes upprepade underlåtenhet att följa reglerna i importordningen (se kapitel 4.5.5), då strykningen från registreringsregistret får verkan från och med dagen efter den dag då beslutet om strykning på elektronisk väg sändes till förmedlaren och de skattskyldiga som denne företräder.

Om en förmedlare vill avsluta sin verksamhet i importordningen, ska denne göra en anmälan om detta till identifieringsmedlemstaten. I så fall stryker identifieringsmedlemstaten förmedlaren från registreringsregistret. I så fall utesluts de skattskyldiga som förmedlaren företräder från importordningen på det sätt som beskrivs i kapitel 4.5.3.2. Den skattskyldige ska för att fortsätta användningen av importordningen utnämna en ny förmedlare, eller registrera sig i importordningen utan förmedlare, om hen uppfyller förutsättningarna enligt kapitel 4.1.4.1.

4.5.4 Byte av identifieringsmedlemsstat

4.5.4.1 Byte av identifieringsmedlemsstat på grund av att förutsättningarna inte längre uppfylls

Om en skattskyldig som använder unionsordningen inte längre uppfyller förutsättningarna för etablering enligt kapitel 4.1.3, är det EU-land i vilket den skattskyldige registrerats som användare av unionsordningen inte längre identifieringsmedlemsstat.

Om den skattskyldige i fråga fortfarande uppfyller förutsättningarna för användning av unionsordningen, ska hen för att fortsätta användningen av den särskilda ordningen, som ny identifieringsmedlemsstat, anmäla det EU-land där hen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller om hens säte för den ekonomiska verksamheten inte finns inom EU, det EU-land i vilket hen har ett fast driftställe. Om en skattskyldig som använder unionsordningen för överlåtelse av varor inte är etablerad inom EU, ska hen, som ny identifieringsmedlemsstat, anmäla det EU-land, från vilket hen sänder eller transporterar varor.

Om identifieringsmedlemstaten byts på ovan nämnda sätt, tillämpas ändringen från och med den dag då den skattskyldige inte längre har något säte för den ekonomiska verksamheten eller fast driftställe i det EU-land, som tidigare anmälts som identifieringsmedlemsstat, eller från den dag då den skattskyldige slutar sända eller transportera varor från EU-landet i fråga.

Exempel 27: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utanför Gemenskapen. A sänder från varor till konsumenter i andra EU-länder från både Finland och Tyskland. A använder unionsordningen i Finland. Försändelsen av varor från Finland upphör 16.2, då Finland också upphör att vara identifieringsmedlemsstat. A anmäler Tyskland som ny identifieringsmedlemsstat och fortsätter användningen av unionsordningen i Tyskland från och med 16.2.

Om en skattskyldig eller dennes förmedlare som använder importordningen inte längre uppfyller förutsättningarna för etablering enligt kapitel 4.1.4, är det EU-land i vilket den skattskyldige eller dennes förmedlare registrerats som användare av importordningen inte längre identifieringsmedlemsstat.

Om den skattskyldige i fråga eller dennes förmedlare fortfarande uppfyller förutsättningarna för användning av importordningen, ska hen för att fortsätta användningen av den särskilda ordningen som ny identifieringsmedlemsstat anmäla det EU-land där hen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller om hens säte för den ekonomiska verksamheten inte finns i Gemenskapen, det EU-land i vilket hen har ett fast driftställe.

Om identifieringsmedlemstaten byts på ovan nämnda sätt, tillämpas ändringen från och med den dag då den skattskyldige inte längre har något säte för den ekonomiska verksamheten eller fast driftställe i det EU-land som tidigare anmälts som identifieringsmedlemsstat.

Exempel 28: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. A använder importordningen i Finland. A:s säte för den ekonomiska verksamheten flyttas till Sverige 16.1, då Finland upphör att vara identifieringsmedlemsstat. A anmäler Sverige som ny identifieringsmedlemsstat och fortsätter användningen av unionsordningen i Sverige från och med 16.1.

Om identifieringsmedlemsstaten byts i ovan nämnda situationer, ska den skattskyldige eller dennes förmedlare anmäla ändringen till bägge behöriga EU-länder senaste på den tionde i månaden efter förändringen. Den skattskyldige ska till den nya identifieringsmedlemsstaten anmäla registeruppgifter på det sätt som de ska anmälas då den särskilda ordningen används för första gången. När dessa anmälningar ska göras till Finland, görs anmälningarna i MinSkatt.

4.5.4.2     Frivilligt byte av identifieringsmedlemstat

En skattskyldig som använder tredjelandsordningen och vill byta identifieringsmedlemsstat, ska avsluta registreringen i den tidigare identifieringsmedlemsstaten (frivilligt avslutande) och göra en registreringsanmälan i den nya identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som använder unionsordningen eller importordningen eller en förmedlare som byter identifieringsmedlemsstat utan att ett fast driftställe upphör eller sätet för den ekonomiska verksamheten överförs, ska avsluta registreringen i den tidigare identifieringsmedlemsstaten (frivilligt avslutande) och göra en registreringsanmälan i den nya identifieringsmedlemsstaten. Valet av identifieringsmedlemstat binder den skattskyldige under innevarande och följande två kalenderår.

Ovan nämnda val binder dock inte i importordningen en sådan skattskyldig som är etablerad i ett tredjeland, med vilket EU ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd och som bedriver distansförsäljning enbart från landet i fråga.

Exempel 29: Företag A har registrerat sig om användare av tredjelandsordningen i Finland. A vill byta sin identifieringsmedlemstat till Frankrike. A meddelar 2.3 att det avser avsluta användningen av tredjelandsordningen i Finland. A:s registrering i Finland avslutas 1.4, då A lämnar in skattedeklarationen för tredjelandsordningen till Finland för den skatteperiod som utgörs av kalenderårets första kvartal.  A gör registreringsanmälan 2.3 till Frankrike. A fortsätter användningen av tredjelandsordningen från och med 1.4 i Frankrike.

4.5.5 Ständiga brott mot reglerna i en särskild ordning

En skattskyldig eller förmedlare anses ha ständigt brutit mot reglerna i någon av de särskilda ordningarna åtminstone i följande fall:

  • Identifieringsmedlemsstaten har utfärdat påminnelser till den skattskyldige eller dennes förmedlare för de tre närmast föregående deklarationsperioderna och mervärdesskattedeklarationen har inte lämnats in för var och en av dessa deklarationsperioder inom tio dagar efter det att påminnelsen har skickats ut.
  • Identifieringsmedlemsstaten har utfärdat påminnelser om betalningar som saknas till den skattskyldige eller dennes förmedlare för de tre närmast föregående deklarationsperioderna och den skattskyldige eller dennes förmedlare har inte betalat det mervärdesskattebelopp som deklarerats för en sådan deklarationsperiod till fullt belopp inom tio dagar efter det att påminnelsen skickats ut. Detta tillämpas dock inte då det återstående obetalda beloppet understiger 100 euro för var och en av dessa deklarationsperioder.
  • Den beskattningsbara personen eller dennes förmedlare, efter en begäran från identifieringsmedlemsstaten och en månad efter en efterföljande påminnelse underlåtit att göra de uppgifter som avses i kapitel 7.2 och 7.3 tillgängliga på elektronisk väg.

4.5.6 Karenstid

Om en skattskyldig utesluts från någon av de särskilda ordningarna på grund av ständiga brott mot reglerna i den ordningen, ska den skattskyldige fortsätta vara utesluten från att utnyttja någon av ordningarna i alla medlemsstater under två år efter den deklarationsperiod under vilken den beskattningsbara personen uteslöts.

Det finns dock inte någon karenstid för importordningen, där uteslutningen av den skattskyldige från importordningen beror på att den förmedlare som agerar på uppdrag av den skattskyldige ständigt brutit mot reglerna. Den skattskyldige måste för att fortsätta använda importordningen i denna situation antingen utnämna en ny förmedlare eller registrera sig som användare av importordningen utan förmedlare, ifall förutsättningarna för det uppfylls.

När en förmedlare stryks från registreringsregistret för att upprepade gånger ha brutit mot reglerna i importordningen, har denne inte rätt att agera som förmedlare under två år efter den månad under vilken förmedlaren ströks från registreringsregistret.

Exempel 30: Ett beslut om uteslutning från unionsordningen sänds till en skattskyldig 12.4.2022. Uteslutningen beror på ständiga brott mot reglerna i unionsordningen. Uteslutningen träder i kraft 1.7.2022. Den skattskyldiges karenstid är i kraft fram till 30.6.2024.

Exempel 31: Ett beslut om uteslutning från importordningen sänds till en skattskyldig 12.4.2022. Uteslutningen beror på ständiga brott mot reglerna i importordningen. Uteslutningen träder i kraft 13.4.2022. Den skattskyldiges karenstid är i kraft fram till 30.4.2024.

Exempel 32: En skattskyldig är registrerad såväl i unionsordningen som i importordningen. Den skattskyldige utesluts från importordningen på grund av ständiga brott mot reglerna i importordningen. Av denna orsak utesluts den skattskyldige också från unionsordningen. Ett beslut om uteslutning från de särskilda ordningarna sänds till den skattskyldige 12.4.2022. Uteslutningen från importordningen träder i kraft 13.4.2022 och 1.7.2022 för unionsordningen. Den skattskyldiges karenstid är i kraft fram till 30.6.2024.

Exempel 33: En förmedlare avförs från registreringsregistret, eftersom hen ständigt brutit mot reglerna i importordningen. Beslutet om avförande från registreringsregistret sänds till förmedlaren 12.4.2022. Förmedlaren avförs från registreringsregistret 13.4.2022. Förmedlarens karenstid är i kraft fram till 30.4.2024.

4.5.7 Slutlig skattedeklaration

En skattskyldig eller dennes förmedlare ska lämna in en slutlig skattedeklaration för den sista skatteperioden då den skattskyldige varit registrerad i den särskilda ordningen och alla deklarationer som fattas för föregående skatteperioder och de betalningar som gäller dessa till det EU-land, som var identifieringsmedlemsstat i samband med den frivilliga nedläggningen av verksamheten, uteslutningen från ordningen eller ändringen, om:

  • den skattskyldige frivilligt avslutar användningen av en särskild ordning (inklusive situationer i kapitel 4.5.4.2, i vilka identifieringsmedlemstaten byts frivilligt)
  • den skattskyldige utesluts från en särskild ordning
  • den skattskyldige byter identifieringsmedlemstaten i unionsordningen, eftersom hen inte längre uppfyller förutsättningarna för användning av unionsordningen i ett EU-land som tidigare var identifieringsmedlemstat (se kapitel 4.5.4.1)
  • den skattskyldige byter identifieringsmedlemstat, eftersom den skattskyldige eller dennes förmedlare inte längre uppfyller förutsättningarna för användning av importordningen i ett EU-land som tidigare var identifieringsmedlemsstat (se kapitel 4.5.4.1)

En förmedlare ska lämna in den slutliga mervärdesskattedeklarationen för alla skattskyldiga för vars räkning denne agerar, liksom också alla skattedeklarationer som saknas för föregående skatteperioder och göra motsvarande betalningar till den medlemsstat som var identifieringsmedlemsstat vid tidpunkten för strykningen eller ändringen i följande fall

  • hen har strukits från registreringsregistret
  • hen byter identifieringsmedlemstat, eftersom hen inte längre uppfyller förutsättningarna för användning av importordningen i ett EU-land som tidigare var identifieringsmedlemstat (se kapitel 4.5.4.1).

5 Deklaration av mervärdesskatt

5.1 Skattedeklarationens innehåll

Med skattedeklarationen för varje särskild ordning deklareras de försäljningar som hör till den särskilda ordningen i fråga (se kapitel 3) och den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningarna enligt konsumtionsmedlemsstat, specificerade enligt konsumtionsmedlemsstaternas skattesatser, samt korrigeringar av skatt på försäljningar vilka hänför sig till tidigare skatteperioder (se kapitel 5.4).

En skattskyldig som använder unionsordningen specificerar försäljningarna på skattedeklarationen också enligt den etableringsmedlemsstat från vilken tjänsterna sålts och den etableringsmedlemsstat från vilken varorna transporterats, då det handlar om gemenskapsintern distansförsäljning. Med skattedeklarationen för unionsordningen deklareras följaktligen till exempel också gemenskapsintern försäljning av en försäljare som är registrerad i Finland från ett lager i ett annat EU-land till konsumenter i Finland. En marknadsplats som möjliggör försäljning deklarerar med skattedeklarationen för unionsordningen separat också sådan försäljning av varor i vilken transporten börjar och slutar i samma EU-land.

En skattedeklaration ska lämnas in också för en sådan deklarationsperiod under vilken den skattskyldige inte alls haft försäljning som hör till någon särskild ordning eller korrigeringar som gäller tidigare skatteperioder.

På försäljningar som hör till tillämpningsområdet för en särskild ordning tillämpas skattesatserna i konsumtionsmedlemsstaten. Om försäljningen är skattefri i konsumtionsmedlemsstaten, anmäls inte försäljningen med skattedeklarationen för de särskilda ordningarna. Från Europeiska kommissionens databas Taxes in Europe Database är det möjligt att hämta de skattesatser som tillämpas i olika EU-länder.

Skattedeklarationen ska göras i euro. Om försäljningen gjorts i annan valuta, ska växelkursen på skatteperiodens sista dag användas i skattedeklarationen. Vid konverteringen ska de växelkurser som Europeiska centralbanken publicerat för dagen ifråga användas och om kurser inte publicerats för dagen ifråga, följande publiceringsdags växelkurser.

De belopp som ingår i skattedeklarationen avrundas inte till närmaste heltal i den berörda valutan. Det exakta skattebeloppet ska deklareras och betalas.

På periodiseringen av skatt på försäljning till skatteperioderna tillämpas bestämmelserna i konsumtionsmedlemsstaten. När Finland är konsumtionsmedlemsstat, tillämpas på försäljning i Finland bestämmelserna om periodisering vad som stadgas i 133 y § och 13 kap. i MomsL om periodisering. Enligt 133 y § i MomsL hänförs skatt som betalas på distansförsäljning av varor som importeras och som ska deklareras vid användning av importordningen till den kalendermånad under vilken betalningen godkänts. Den tidpunkt då betalningen har godkänts avser den tidpunkt då betalningsbekräftelsen, meddelandet om betalningsgodkännande eller ett betalningsåtagande från köparen tagits emot av den skattskyldige som utnyttjar importordningen eller för dennes räkning, oavsett när den faktiska utbetalningen görs, beroende på vilket som inträffar först.

5.2 Den utsatta dagen för en skattedeklaration

5.2.1 Den utsatta dagen för en skattedeklaration i tredjelandsordningen och i unionsordningen

I tredjelandsordningen och unionsordningen är skatteperioden ett kvartal. Skattedeklarationen ska lämnas in senast före slutet av den månad som följer efter det kalenderkvartal som deklarationen gäller. Deklarationen för skatteperioden kan inte ges innan skatteperiodens slut. De utsatta dagarna för skattedeklarationerna är de följande:

Tabell av den utsatta dagen för en skattedeklaration i tredjelandsordningen och i unionsordningen
Skatteperiod Utsatt dag
Q1 (januari–mars) 30.4.
Q2 (april–juni) 31.7.
Q3 (juli–september) 31.10.
Q4 (oktober–december) 31.1.

Den utsatta dagen för en skattedeklaration flyttas inte fram på grund av ett veckoslut eller en helgdag.

5.2.2 Den utsatta dagen för en skattedeklaration i importordningen

I importordningen är skatteperioden en kalendermånad. Skattedeklarationen ska lämnas in senast före slutet av den månad som följer efter den kalendermånad som deklarationen gäller. Deklarationen för skatteperioden kan inte lämnas in före skatteperiodens slut. De utsatta dagarna för skattedeklarationerna är de följande:

Tabell av den utsatta dagen för en skattedeklaration i importorningen
Skatteperiod Utsatt dag
M01 (januari)

28.2. (29.2. under skottår)

M02 (februari)

31.3.

M03 (mars)

30.4.

M04 (april)

31.5.

M05 (maj)

30.6.

M06 (juni)

31.7.

M07 (juli)

31.8.

M08 (augusti)

30.9.

M09 (september)

31.10.

M10 (oktober)

30.11.

M11 (november)

31.12.

M12 (december)

31.1.

Den utsatta dagen för en skattedeklaration flyttas inte fram på grund av ett veckoslut eller en helgdag.

5.3 Inlämnade av en skattedeklaration

En skattedeklaration ska lämnas in till identifieringsmedlemstaten. När identifieringsmedlemstaten är Finland, ska deklarationen lämnas in i MinSkatt.

Om identifieringsmedlemsstaten för en särskild ordning byts mitt under skatteperioden i de situationer som avses i kapitel 4.5.4.1, ska en skattedeklaration lämnas in i bägge EU-länder för den skatteperiod under vilken bägge EU-länder varit identifieringsmedlemsstater.

Exempel 34: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland, men sätet för den ekonomiska verksamheten flyttas 16.2 till Sverige. A är en användare av unionsordningen. A har varit registrerad i unionsordningen i Finland 1.1–15.2, men byter identifieringsmedlemsstaten till Sverige från och med 16.2. A lämnar in två skattedeklarationer för skatteperioden för det första kalenderkvartalet i unionsordningen: I Finland för tiden 1.1–15.2 och i Sverige för tiden 16.2–31.3. Den deklaration som lämnats in i Finland för denna skatteperiod är en slutlig skattedeklaration enligt kapitel 4.5.7.

Exempel 35: Företag A har inte etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Gemenskapen, men det har ett fast driftställe i Finland och Estland. Det fasta driftstället i Finland upphör 16.1. A är en användare av importordningen. A har varit registrerad i importordningen i Finland 1.1–15.1, men byter identifieringsmedlemsstaten till Estland från och med 16.1. A lämnar in två skattedeklarationer för skatteperioden för det första kalenderkvartalet i unionsordningen: I Finland för tiden 1.1–15.1 och i Estland för tiden 16.1–31.1. Den deklaration som lämnats in i Finland för denna skatteperiod är en slutlig skattedeklaration enligt kapitel 4.5.7.

5.4 Korrigering av uppgifterna om skatteperioden

Ett skattebelopp som deklarerats för betalning för en viss skatteperiod kan ändras i de särskilda ordningarna genom att deklarera en korrigering som hänför sig till denna skatteperiod med en skattedeklaration för den särskilda ordningen vilken ges för en senare skatteperiod. Korrigering av uppgifterna om en skatteperiod blir aktuellt, då det finns fel i de uppgifter som deklarerats för skatteperioden i fråga.

Det finns en separat punkt för anmälning av korrigeringar på skattedeklarationen för den särskilda ordningen. Som korrigeringsuppgift deklareras den konsumtionsmedlemsstat till vilken korrigeringen anmäls, den skatteperiod till vilken korrigeringen hänför sig och beloppet i euro för korrigeringen.

Exempel 36: Företag A har registrerat sig om användare av tredjelandsordningen i Finland. A har lämnat in mervärdesskattedeklarationer för skatteperioderna Q1 och Q2. Därefter upptäcks det i företaget att skatt på 1 000 euro på försäljningar i Tyskland saknas i deklarationerna för bägge skatteperioder. Med deklarationen för skatteperioden Q3 deklarerar A tillägget av skatten på 1 000 euro till Tyskland för såväl skatteperiod Q1 som skatteperiod Q2.

Korrigeringen ska lämnas in elektroniskt till identifieringsmedlemsstaten inom tre år från den dag då den ursprungliga anmälan borde ha lämnats in. Efter denna tidpunkt ska korrigeringen anmälas direkt till konsumtionsmedlemsstaten, på det sätt som respektive konsumtionsmedlemsstat fastställt.

Om en skattskyldig eller dennes förmedlare redan lämnat in en slutlig skattedeklaration i identifieringsmedlemsstaten (se kapitel 4.5.7), är det inte längre möjligt att med skattedeklarationen för den särskilda ordningen deklarera korrigeringar som gäller den slutliga deklarationen och tidigare deklarationer, vars behov upptäcks efter att den slutliga deklarationen ingetts, utan de ska meddelas direkt till konsumtionsmedlemsstaten, på det sätt som respektive konsumtionsmedlemsstat fastställt.

När Finland är konsumtionsmedlemsstat, återbär Skatteförvaltningen skatt som deklarerats och betalats till för högt belopp, om korrigeringsuppgifterna lämnas in inom den utsatta tiden. Den utsatta tiden är tre kalenderår från utgången av det kalenderår, för vilket den skattskyldige deklarerat skatt till för högt belopp. Om den skattskyldige yrkat på återbäring inom ovan avsedda tid, kan skatten dock returneras också senare. Återbäring ansöks med Skatteförvaltningens blankett 9568r.

Exempel 37: Företag A har registrerat sig som användare av tredjelandsordningen från och med 1.1.2022. I företaget upptäcks det i juni 2025 att försäljningsskatt deklarerats till ett belopp som är 1 000 euro för högt för försäljningar som ägt rum i Finland för skatteperioden Q1/2022. Den sista möjligheten att deklarera korrigeringen med skattedeklarationen för tredjelandsordningen har varit med skattedeklarationen för skatteperiod Q1/2025, under förutsättning att skattedeklarationen lämnas in senast 30.4.2025. Eftersom A inte längre kan deklarera korrigeringen med skattedeklarationen för den särskilda ordningen, kan A ansöka om återbäring av skatt med Skatteförvaltningens blankett 9568r. Ansökan ska vara framme hos Skatteförvaltningen senast 31.12.2025.

Exempel 38: Företag A har varit registrerat som användare av tredjelandsordningen i Tyskland 1.1–31.3, men från och med 1.4 bytt identifieringsmedlemsstat till Nederländerna. Efter att A lämnat in en slutlig deklaration till Tyskland upptäcks det i företaget att man med deklarationen för skatteperioden Q1 anmält 500 euro för mycket i skatt på försäljningar som ägt rum i Finland. A har redan lämnat in en slutlig skattedeklaration till Tyskland för skatteperiod Q1, varför A ansöker om skatteåterbäring med Skatteförvaltningens blankett 9568r.

Om den skattskyldige eller dennes förmedlare deklarerat skatt som ska betalas till Finland till ett för lågt belopp, påförs skatt inom den utsatta tiden enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016), det vill säga inom tre år från början av det kalenderår som omfattar den skatteperiod för skatten i fråga för vilken skatt borde ha deklarerats och betalats.

5.5 Anmälning av rättelseposter som gäller skattegrunden

Med skattedeklarationen för den särskilda ordningen deklareras rättelseposter som ska dras av från skattegrunden enligt respektive konsumtionsmedlemsstats nationella lagstiftning. Då Finland är konsumtionsmedlemsstat, deklareras med skattedeklarationen för den särskilda ordningen i 78 § i MomsL avsedda rättelseposter som minskar grunden för skatt som ska betalas i Finland, såsom rabatter, hävning av avtal och kreditförluster. En sådan rättelsepost minskar det skattebelopp som ska betalas i Finland.

Det skattebelopp som ska betalas i Finland på grund av en rättelsepost kan vara negativt under en viss skatteperiod. Om en skattskyldig som använder en särskild ordning inte kan göra avdrag enligt 78 § i MomsL till fullt belopp då den skatt som ska betalas till Finland för skatteperioden beräknas, returneras det belopp som inte dragits av till den skattskyldige.

Exempel 39: Företag A har registrerat sig om användare av unionsordningen i ett annat EU-land. A konstaterar att det har överlåtelseförlust som uppkommit av försäljning på 12 400 euro i Finland, vilken hör till tillämpningsområdet för unionsordningen och omfattas av den allmänna skattesatsen på 24 procent. Denna hänförs enligt god bokföringssed till skatteperiod Q4/2022 i unionsordningen. På grund av kreditförlusten minskar den skatt som A ska betala till Finland under skatteperiod Q4/2022 med 2 400 euro. Under skatteperiod Q4/2022 ska A betala enbart 1 000 euro i skatt i Finland. A deklarerar med skattedeklarationen för den särskilda ordningen att den skatt som ska betalas på försäljningen i Finland är -1 400 euro. Skatteförvaltningen återbär då 1 400 euro till den skattskyldige.

5.6 Avdragsrätten för en användare av en särskild ordning

Med skattedeklarationerna för de särskilda ordningarna är det inte möjligt att deklarera mervärdesskatt som ska dras av. Det är möjligt att ansöka om återbäring av mervärdesskatt som ska dras av som återbäring enligt 122 § i MomsL, då det handlar om finländsk mervärdesskatt eller som motsvarande återbäring enligt direktiven 86/560/EES eller 2008/9/EG i ett annat EU-land, då det handlar om mervärdesskatt i ett annat EU-land. Om en skattskyldig som använder en särskild ordning ska registrera sig som mervärdesskattskyldig i ett EU-land för verksamhet som inte omfattas av någon särskild ordning, ska hen dra av den mervärdesskatt som orsakats i EU-landet i fråga från sin skattepliktiga verksamhet som hör till denna särskilda ordning med den nationella skattedeklarationen för EU-landet i fråga.

Beroende på situationen, deklareras avdrag för skatt som ingår i inköp i anknytning till verksamhet som hör till tillämpningsområdet för en särskild ordning med den nationella skattedeklarationen för EU-landet i fråga, eller så återbär EU-landet i fråga skatten utifrån ansökan.

En skattskyldig som använder en särskild ordning och som inte införts i registret över mervärdesskattskyldiga i Finland har utifrån 10 kap. eller 131 § i MomsL inte rätt att dra av eller som återbäring få finländsk mervärdesskatt som ingår i inköp som hen gjort för försäljning som omfattas av tillämpningsområdet för en särskild ordning. Däremot har den skattskyldige rätt att få återbäring enligt 122 § i MomsL för dessa inköp.

En skattskyldig som använder en särskild ordning och som inte införts i registret över mervärdesskattskyldiga i Finland, har rätt till återbäring enligt 122 § i MomsL, trots att hen har ett fast driftställe i Finland, varifrån affärstransaktioner genomförs och trots att hen bedriver annan försäljning av varor och tjänster i form av affärsverksamhet i Finland än försäljning för vilken köparen med stöd av 9 § i MomsL är skattskyldig eller i vilken köparen utgörs av staten samt försäljning av transporttjänster och kringtjänster, vilken med stöd av 71, 72 d eller 72 h § i MomsL är skattefri.

Närmare information om ansökan om återbäring enligt 122 § i MomsL finns i följande anvisningar av Skatteförvaltningen:

Om en skattskyldig i Finland bedriver också verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för en särskild ordning och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få finländsk mervärdesskatt som ingår i inköp som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av tillämpningsområdet för den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 § i MomsL. Den skatt som ska dras av deklareras då med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i MinSkatt.

5.7 Påföljder av försummelser av skattedeklaration

Om en skattskyldig inte lämnar in en skattedeklaration senast inom tio dagar från förfallodagen, sänder identifieringsmedlemsstaten en påminnelse till hen rörande den försenade skattedeklarationen. När identifieringsmedlemsstaten är Finland, kan påminnelsen läsas i MinSkatt. Ett meddelande om att en påminnelse inkommit sänds per e-post.

Konsumtionsmedlemsstaten kan senare vidta åtgärder för att få en skattedeklaration. Skattedeklarationen ska dock alltid lämnas in till identifieringsmedlemsstaten.

Påföljdsavgifter som beror på försummelse av en skattedeklaration påförs enligt de nationella bestämmelserna i konsumtionsmedlemsstaten. Den skattskyldige ska betala dessa påföljdsavgifter direkt till konsumtionsmedlemsstaten.

Finland påför i egenskap av konsumtionsmedlemsstat en förseningsavgift eller skatteförhöjning för försummelse av en skattedeklaration. Om ett fel som gäller en skatteperiod i tredjeordningen eller unionsordningen korrigeras senast på den utsatta dagen för skattedeklarationen för följande skatteperiod, påförs dock inte någon förseningsavgift. Om en skattedeklaration inte alls lämnas in, är det också möjligt att påföra skatt eller påföra skatt enligt uppskattning för skatteperioden. Det finns allmän information om påföljdsavgifter i Skatteförvaltningens anvisning Påföljdsavgifter för skatter på eget initiativ.

Återkommande försummelse av skattedeklaration är en grund för uteslutning av en skattskyldig från en särskild ordning eller för att stryka en förmedlare från registreringsregistret (se kapitel 4.5.5).

6 Betalning av mervärdesskatt

6.1 Förfallodagen för skatten

Mervärdesskatt betalas då skattedeklarationen lämnas in, dock senast på den utsatta dagen för en skattedeklaration. Följaktligen är förfallodagen för mervärdesskatt den samma som den utsatta dagen för en skattedeklaration. De utsatta dagarna för en skattedeklaration har redogjorts i kapitel 5.2.

Det anses att betalningen har gjorts vid den tidpunkt då betalningen inkommit till identifieringsmedlemsstatens bankkonto. Vid betalningen ska tiden det tar för betalningen att förmedlas därmed beaktas. Därtill ska det beaktas att förfallodagen för betalningen inte flyttas fram, trots att förfallodagen för betalningen infaller på ett veckoslut eller en helgdag.

6.2 Betalning till identifieringsmedlemsstaten

Mervärdesskatt betalas till identifieringsmedlemsstaten. När den skattskyldige eller identifieringsmedlemsstaten för dennes förmedlare är Finland, är den valuta som ska användas i betalningen euro.  Vid betalningen av skatt ska de betalningsuppgifter som visas i MinSkatt användas.

På skattedeklarationerna finns det deklarationsspecifika referenser, varför betalningar av flera skattedeklarationer inte kan slås samman. Det betalda beloppet ska vara förenligt med skattedeklarationen.

6.3 Delning av en betalning till konsumtionsmedlemsstaterna

Identifieringsmedlemsstaten överför skatt som betalats enligt en skattedeklaration och hör till en konsumtionsmedlemsstat till konsumtionsmedlemsstaten i fråga.

Om en skattskyldig eller dennes förmedlare betalar den deklarerade skatten till identifieringsmedlemsstaten enbart partiellt, delar identifieringsmedlemsstaten betalningen till konsumtionsmedlemsstaterna i proportion med de skatter som hör till dem utifrån skattedeklarationen.

Exempel 40: Företag A har deklarerat ett skattebelopp på försäljning på 1 200 euro, av vilket 300 euro hör till Italien och 900 euro till Österrike. Före förfallodagen betalar A 600 euro av skatten till identifieringsmedlemsstaten, som är Finland. Finland delar en fjärdedel av betalningen på 600 euro, 150 euro (300 ÷ 1 200 × 600), till Italien och tre fjärdedelar, 450 euro (900 ÷ 1 200 × 600) till Österrike.

6.4 Återbäring av en betalning

En betalning kan återbäras till en skattskyldig eller dennes förmedlare i följande situationer:

  • Den skattskyldige eller dennes förmedlare har till identifieringsmedlemsstaten betalat ett högre belopp än det belopp som ska betalas enligt den inlämnade skattedeklarationen. I så fall återbär identifieringsmedlemsstaten det för höga beloppet till den skattskyldige eller dennes förmedlare.
  • En skattskyldig eller dennes förmedlare korrigerar uppgifter om en skatteperiod på så sätt att beloppet på den skatt som ska betalas för skatteperioden minskar i en viss konsumtionsmedlemsstat och identifieringsmedlemsstaten har redan förmedlat betalningen gällande skatteperioden i fråga till konsumtionsmedlemsstaten. I så fall återbär konsumtionsmedlemsstaten det för höga beloppet till den skattskyldige eller dennes förmedlare.
  • Konsumtionsmedlemsstaten avviker på myndighetsinitiativ från uppgifterna i skattedeklarationen till den skattskyldiges fördel eller återbär skatten med anledning av ändringssökande. I så fall återbär konsumtionsmedlemsstaten det för höga beloppet till den skattskyldige eller dennes förmedlare.

Identifieringsmedlemsstaten och konsumtionsmedlemsstaten kan använda ovan nämnda belopp som ska återbäras för att betala övriga skatter och myndighetsfordringar enligt sin nationella lagstiftning. Då Finland är konsumtionsmedlemsstat, kan återbäringen användas för att betala den skattskyldiges egna skatteskulder eller övriga fordringar. Återbäring som betalas till en förmedlare används dock inte för att betala fordringar för de skattskyldiga som förmedlaren företräder eller förmedlarens egna fordringar. Som identifieringsmedlemsstat kan Finland använda återbäringen endast då det är fråga om återbäring av en överbetalning.

Eftersom Finland i egenskap av konsumtionsmedlemsstat återbär skatt på grund av att beloppet på den skatt som ska betalas under en viss skatteperiod minskar, betalas krediteringsränta på återbäringen. På överbetalningar som återbärs betalas däremot inte krediteringsränta.

6.5 Påföljder av försummelser av betalning

Om en skattskyldig eller dennes förmedlare inte betalar en deklarerad skatt senast inom tio dagar från förfallodagen, eller betalar enbart en del av den, sänder identifieringsmedlemsstaten en anmärkning till denne om den försenade betalningen. När identifieringsmedlemsstaten är Finland, kan påminnelsen läsas i MinSkatt. Ett meddelande om att en påminnelse inkommit sänds per e-post.

Konsumtionsmedlemsstaten kan senare vidta åtgärder för att få en betalning. Betalningen kan göras till identifieringsmedlemsstaten fram till dess att konsumtionsmedlemsstaten gett en påminnelse till den skattskyldige eller dennes förmedlare på grund av försummelsen av betalningen. Därefter ska betalningen göras till konsumtionsmedlemsstaten.

Finland ger i egenskap av konsumtionsmedlemsstat en betalningsuppmaning om en obetald skatt på ett sammandrag till den skattskyldige eller dennes förmedlare. Om den skattskyldige till Finland inte ska betala annan skatt än mervärdesskatt, på vilken de särskilda ordningar som avses i kapitel 3 tillämpas, sänds sammandraget per post. I annat fall kan sammandraget läsas i MinSkatt. Beloppet enligt betalningsuppmaningen ska betalas till Finland direkt efter att indrivningen börjat, trots att det postade sammandraget inte ännu anlänt till den skattskyldige eller dennes förmedlare.

Dröjsmålspåföljder på grund av försummelse av en betalning påförs utifrån konsumtionsmedlemsstatens nationella lagstiftning. Dessa dröjsmålspåföljder ska betalas direkt till konsumtionsmedlemsstaten. Finland tar ut dröjsmålsränta på försenad betalning i egenskap av konsumtionsmedlemsstat.

Återkommande försummelse av betalning är en grund för uteslutning av en skattskyldig från en ordning eller för att stryka en förmedlare från registreringsregistret (se kapitel 4.5.5).

7 Uppgifter som ska tas upp i bokföringen

7.1 Allmänt om bokföringsskyldigheten i anknytning till de särskilda ordningarna

Alla skattskyldiga ska föra bok över varje affärstransaktion som de företagit som hör till tillämpningsområdet för varje särskild ordning. Vad gäller importordningen ska förmedlaren föra bok över affärstransaktioner för alla skattskyldiga som denne företräder. Bokföringen ska vara tillräckligt detaljerad, så att skattemyndigheterna i konsumtionssmedlemsstaten ska kunna konstatera att skattedeklarationen fyllts i på korrekt sätt (se kapitel 7.2 och 7.3).

Den skattskyldige eller dennes förmedlare ska registrera uppgifterna på så sätt att de utan dröjsmål kan göras tillgängliga på elektronisk väg vad gäller försäljningen av varje enskild vara eller varje enskild tjänst.

Bokföringen ska på begäran göras tillgänglig på elektronisk väg för identifieringsmedlemsstaten och för konsumtionsmedlemsstaten. Om en skattskyldig eller dennes förmedlare trots en uppmaning inte gör uppgifterna tillgängliga på elektronisk väg för identifieringsmedlemsstaten, är detta en grund för att utesluta den skattskyldige från en ordning eller stryka förmedlaren från registreringsregistret (se kapitel 4.5.5).

Uppgifterna ska förvaras tio år från utgången av det år då affärstransaktionen företogs.

I denna anvisning behandlas inte de krav som ställts på uppgiftsinnehållet i fakturor och verifikat. På försäljningar som hör till tillämpningsområdet för de särskilda ordningarna tillämpas identifieringsmedlemsstatens faktureringskrav. Finlands faktureringskrav behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen.

7.2 Innehållet i tredjelandsordningens och unionsordningens bokföring

Bokföring med följande uppgifter kan anses vara tillräckligt detaljerad, om det handlar om tredjelandsordningen eller unionsordningen (artikel 63c.1 i genomförandeförordningen):

  • konsumtionsmedlemsstat till vilken leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänsterna görs
  • typen av tjänster eller beskrivningen av och mängden varor som levereras
  • datum för leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna
  • beskattningsunderlag med angivande av den valuta som används
  • senare ökningar eller minskningar av beskattningsunderlaget
  • tillämpad mervärdesskattesats
  • mervärdesskattebelopp som ska betalas med angivande av den valuta som används
  • datum och belopp för mottagna betalningar
  • eventuella förskottsbetalningar som mottagits före leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna
  • om faktura utfärdas, de uppgifter som fakturan innehåller
  • vad gäller tjänster, de uppgifter som används för att fastställa den plats där kunden är etablerad eller är bosatt eller stadigvarande vistas och, vad gäller varor, de uppgifter som används för att fastställa den plats där försändelsen eller transporten av varorna till kunden börjar och avslutas
  • alla bevis på eventuella returer av varor, inklusive beskattningsunderlaget och den mervärdesskattesats som tillämpats.

7.3 Innehållet i importordningens bokföring

Bokföring med följande uppgifter kan anses vara tillräckligt detaljerad, om det handlar om importordningen (artikel 63c.2 i genomförandeförordningen):

  • den konsumtionsmedlemsstat till vilken leveransen av varorna görs
  • beskrivning av och mängden varor som levereras
  • datum för leveransen av varorna
  • beskattningsunderlag med angivande av den valuta som används
  • senare ökningar eller minskningar av beskattningsunderlaget
  • tillämpad mervärdesskattesats
  • mervärdesskattebelopp som ska betalas med angivande av den valuta som används
  • datum och belopp för mottagna betalningar
  • om faktura utfärdas, de uppgifter som fakturan innehåller
  • de uppgifter som används för att fastställa den plats där försändelsen eller transporten av varorna till kunden börjar och avslutas
  • bevis på eventuella returer av varor, inklusive beskattningsunderlaget och den mervärdesskattesats som tillämpats
  • löpnumret eller det unika transaktionsnumret
  • det unika försändelsenumret om den beskattningsbara personen direkt eller indirekt medverkar till leveransen.

7.4 Bokföringsskyldigheten för en marknadsplats

En separat bokföringsskyldighet för skattskyldiga marknadsplatser fastställs i 209 u § i MomsL. Denna bokföringsskyldighet är inte beroende av om marknadsplatsen är en användare av en särskild ordning. Motsvarande bokföringsskyldighet finns också i övriga EU-länder.

Enligt bestämmelsen ska en näringsidkare som genom att använda en marknadsplats, plattform, portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt möjliggör försäljning av en annan näringsidkares varor eller tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen, ha tillräckligt detaljerad bokföring över försäljningarna så att de medlemsstater där försäljningarna sker kan verifiera att mervärdesskatten har redovisats korrekt. 

Uppgifterna ska förvaras tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes. Uppgifter om försäljning som skett i Finland ska på begäran på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande.

Denna bokföringsskyldighet preciseras i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Utifrån artikel 54c.1 i genomförandeförordningen ska en näringsidkare enligt 209 u § i MomsL förvara följande uppgifter när det gäller leveranser där personen själv anses ha tagit emot och levererat varor i enlighet med 19 b § i MomsL eller ett annat EU-lands motsvarande bestämmelser eller om personen deltar i ett tillhandahållande av tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg för vilka personen antas agera i eget namn i enlighet med artikel 9a i genomförandeförordningen:

  • de uppgifter som räknats upp i kapitel 7.2 och 7.3 i denna anvisning, om den skattskyldige valt tillämpning av en särskild ordning enligt kapitlen 3.1–3.3 i denna anvisning,
  • tillräckligt detaljerad bokföring för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten, om den skattskyldige inte valt tillämpning av någon särskild ordning enligt kapitel 3.1–3.3 i denna anvisning.

Utifrån artikel 54c.1 i genomförandeförordningen ska en näringsidkare enligt 209 u § i MomsL förvara följande uppgifter om övriga överlåtelser och leveranser än de som avses i punkt 1:

  • namn och post- eller elektronisk adress eller webbplats på den leverantör eller tillhandahållare vars leveranser eller tillhandahållanden möjliggörs genom användning av det elektroniska gränssnittet och om följande finns tillgängliga:
  • registreringsnumret för mervärdesskatt eller leverantörens nationella skattenummer
  • leverantörens eller tillhandahållarens bankkontonummer eller nummer på virtuellt konto
  • en beskrivning av varorna, deras värde, den plats där försändelsen eller transporten av varorna avslutas tillsammans med tidpunkten för leveransen samt löpnumret eller det unika transaktionsnumret, om dessa finns tillgängliga
  • en beskrivning av tjänsterna, deras värde och information för att fastställa platsen och tidpunkten för tillhandahållandet samt löpnumret eller det unika transaktionsnumret, om dessa finns tillgängliga.

8 Försäljning av en vara eller en tjänst, då försäljaren finns på Åland eller försäljningen äger rum på Åland

8.1 En skattskyldig som använder tredjelandsordningen

Om identifieringsmedlemsstaten för en skattskyldig som är etablerad i ett område utanför Gemenskapen är Finland i tredjelandsordningen, tillämpas den särskilda ordningen på försäljning av tjänster till konsumenter på Åland, i Fastlandsfinland och i övriga EU-länder.

Exempel 41: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland och det är inte etablerat i Gemenskapen. A är registrerat i tredjelandsordningen i Finland. A säljer elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland, i Fastlandsfinland och Sverige. Vad gäller elektroniska tjänster fastställer konsumentens etableringsställe det land som har rätt att beskatta försäljningen. A tillämpar tredjelandsordningen på alla dessa försäljningar.

Om den skattskyldiges identifieringsmedlemsstat i tredjelandsordningen är ett annat EU-land än Finland, behandlas försäljningen av tjänster till konsumenter på Åland enligt följande:

  • Om en skattskyldigs identifieringsmedlemsstat i tredjelandsordningen är ett annat EU-land än Finland och den skattskyldige har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe på Åland, deklareras försäljningen med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i Finland. Detta förutsätter att den skattskyldige anmäler sig som mervärdesskattskyldig för affärsverksamhet i Finland.
  • Om en skattskyldigs identifieringsmedlemsstat i tredjelandsordningen är ett annat EU-land än Finland och den skattskyldige inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe på Åland, tillämpas förfarandet för deklaration av försäljning på Åland på försäljningarna (se kapitel 3.4).

Exempel 42: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland och det är inte etablerat i Gemenskapen. A är registrerat i tredjelandsordningen i Sverige. A säljer elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland, i Fastlandsfinland och Sverige. A tillämpar tredjelandsordningen på försäljningen i Fastlandsfinland och Sverige. A deklarerar försäljningen på Åland som inhemsk försäljning på skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i Finland.

Exempel 43: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Norge och det är inte etablerat i Gemenskapen. A är registrerat i tredjelandsordningen i Sverige. A säljer elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland, i Fastlandsfinland och Sverige. A tillämpar tredjelandsordningen på försäljningen i Fastlandsfinland och Sverige. A tillämpar förfarandet för deklaration av försäljning på Åland på de försäljningar som ägt rum på Åland.

8.2 En skattskyldig som använder unionsordningen

En skattskyldig som är etablerad på Åland och använder unionsordningen, tillämpar ordningen på försäljning av tjänster till konsumenter i Fastlandsfinland, om den skattskyldige inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i Fastlandsfinland.

En skattskyldig som är etablerad på Åland tillämpar inte unionsordningen på försäljning av tjänster till konsumenter på Åland.

Exempel 44: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet på Åland. Dessutom har det ett fast driftställe i Fastlandsfinland. A är registrerat i unionsordningen i Finland. A säljer elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland, i Fastlandsfinland eller Sverige. A tillämpar unionsordningen på försäljningen i Sverige. A deklarerar försäljningen på Åland och i Fastlandsfinland som inhemsk försäljning på skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i Finland.s.

Exempel 45: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige. Dessutom har det ett fast driftställe på Åland. A är registrerat i unionsordningen i Sverige. A säljer elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland eller i Fastlandsfinland. A tillämpar unionsordningen på försäljningen i Fastlandsfinland. Försäljningen på Åland deklarerar A som inhemsk försäljning på skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i Finland.

Om den skattskyldiges identifieringsmedlemsstat i unionsordningen är ett annat EU-land än Finland, och den skattskyldige inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe på Åland eller i Fastlandsfinland, tillämpas förfarandet för deklaration av försäljning på Åland på försäljning till konsumenter vilken sker på Åland (se kapitel 3.4).

Exempel 46: Företag A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige. A är registrerat i unionsordningen i Sverige. A har inte något fast driftställe i Finland. A säljer elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland och i Fastlandsfinland. A tillämpar unionsordningen på försäljningen i Fastlandsfinland och förfarandet för deklaration av försäljning på Åland på försäljning som ägt rum på Åland.

8.3 En skattskyldig som inte använder tredjelandsordningen eller unionsordningen

En skattskyldig som inte är registrerad som användare av tredjelandsordningen eller unionsordningen, anmäler försäljning av tjänster till konsumenter på Åland eller i Fastlandsfinland med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i Finland. Detta förutsätter anmälning som mervärdesskattskyldig för affärsverksamhet i Finland. Närmare information om registreringen i Finland finns i Skatteförvaltningens anvisning Registrering av en utlänning som mervärdesskatteskyldig i Finland.

Exempel 47: Företag A säljer elektroniska tjänster till konsumenter på Åland. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Förenta staterna, och det har inte etablerat sig i Gemenskapen. A har inte registrerat sig som användare av tredjelandsordningen. A ska följaktligen anmäla sig som mervärdesskattskyldig för affärsverksamhet i Finland, deklarera skatten på försäljningen på Åland med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ och betala skatt till Finland på försäljning som skett på Åland.

Gränsvärdet på 10 000 euro för en skattskyldig som är etablerad i Gemenskapen  tillämpas enligt artikel 59c i mervärdesskattedirektivet (69 m § i MomsL i Finland) inte om det handlar om försäljning av radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster eller teletjänster till konsumenter som är etablerade på Åland. Följaktligen ska skatt alltid betalas direkt till Finland på försäljning av dessa tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland.

Exempel 48: Företag A säljer elektroniska tjänster till konsumenter i Gemenskapen och på Åland. A har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Tyskland. A använder inte unionsordningen. A:s försäljning av elektroniska tjänster i Gemenskapen underskrider gränsvärdet på 10 000 euro och A har inte på det sätt som skattemyndigheten i Tyskland förutsätter valt att försäljningen av elektroniska tjänster beskattas vid konsumentens etableringsställe i enlighet med artikel 58.1 i mervärdesskattedirektivet. A betalar den tyska skatten på försäljningen av elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade i Fastlandsfinland till Tyskland. Eftersom gränsvärdet på 10 000 euro inte gäller för försäljning av elektroniska tjänster till konsumenter som är etablerade på Åland, ska skatt betalas till Finland på A:s försäljning till konsumenter som är etablerade på Åland. A ska följaktligen anmäla sig som mervärdesskattskyldig för affärsverksamhet i Finland, deklarera skatten på försäljningen på Åland med skattedeklarationen för skatter på eget initiativ i Finland och betala skatt till Finland på den försäljning som ägt rum på Åland.

8.4 En skattskyldig som använder importordningen

När identifieringsmedlemsstaten för en skattskyldig i importordningen är Finland, tillämpas importordningen också på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland (se kapitel 3.3).

När en skattskyldigs identifieringsmedlemsstat i importordningen är ett annat EU-land än Finland, tillämpas på distansförsäljning av varor som importeras från områden utanför EU till Åland förfarandet för deklaration av försäljning på Åland (se kapitel 3.4).

Situationer där särskilda ordningar inte tillämpas på distansförsäljning av varor till Åland behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av distansförsäljning av varor.

 

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

 

skattesakkunnig Jonas Jalava