CSN:2018/10

Ärendet handlade om mervärdesskattebehandlingen av bettskenor sålda av A Ab.

Bettskenorna tillverkades på basis av undersökningar utförda av tandläkare. Därefter använde kunden bettskenan på frivillig grund och bettskenans verkan baserades på dess användning, inte på vårdåtgärder som en tandläkare utför.

Med beaktande av det som fastställts i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 14.11.2016 T 4802, kunde bettskenan inte som sådan betraktas som en vara som sedvanligt ingår i vården som avses i MomsL 34 § 2 mom. och som den som ger vård överlåter i samband med vården.

I och med att bettskenan inte heller kunde betraktas som en tandprotes som avses i MomsL 36 § 3 punkten, skulle mervärdesskatt betalas för försäljning av bettskenan.

Förhandsavgörande för perioden 16.2.2018–31.12.2019.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 17 §, 18 §, 34 §, 35 §, 36 § 3 punkten.
Mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) artikel 135.1 b, c och e

Omröstning 5-2.

HFD 21.11.2018, T 5397 kort referat (ingen ändring)