CSN:2023/10

Den sökande hade i flera års tid varit anställd och delägare i A Oy. Anställningen hade upphört 2020 efter att A Oy hade hävt den sökandes anställning, varpå även den sökandes aktier i A Oy löstes in med stöd av inlösningsklausulen i delägaravtalet.

Det förekom flera olika meningsskiljaktigheter mellan den sökande och A Oy samt övriga delägare gällande den sökandes anställning och aktieägande samt upphörandet av dem. Parterna inledde förlikningsförhandlingar utanför domstolsförfarandet som resulterade i att parterna nådde förlikning i fråga om sina meningsskiljaktigheter. Enligt förlikningsavtalet som ingicks 2022 ålades den sökande att betala en förlikningsersättning på 250 000 euro, varav största delen betalades till A Oy och återstoden till A Oy:s övriga delägare.

På basis av förlikningsavtalet återkallade den sökande sitt anhängiggjorda tvistemål gällande olaglig hävning av anställningen. Åklagaren däremot återkallade åtalet mot den sökande om brott mot företagshemlighet eller försök till brott mot företagshemlighet till följd av att förlikning nåddes utanför domstolen. Dessutom kom parterna överens om att polisanmälan om den sökande, yrkandet på avtalsvite som baserar sig på påståendet att delägaravtalet bryter mot konkurrensförbudet och övriga yrkanden återkallas, att skiljeförfarandet som hänför sig till delägaravtalet inte inleds och att de förbinder sig att inte medverka i yrkanden eller åtal som eventuellt riktats eller kommer att riktas mot den sökande. Det påstådda brottet mot konkurrensförbudet har gällt den sökandes avsikt att verka som anställd och indirekt delägare i B Oy samt den sökandes arbete hos en annan arbetsgivare under tiden för oenigheten.

Centralskattenämnden ansåg att den sökande hade betalat förlikningsersättning för att undgå de civil- och straffprocesser som hänför sig till arbetet i A Oy och delägarskapet i bolaget och eventuella påföljder och kostnader som hänför sig till dessa, såsom straff, betydande skadestånd och avtalsvite. Utöver detta kan förlikningsersättningen anses ha främjat och försnabbat, till och med gjort det möjligt att den sökande kunde vara indirekt delägare, styrelsemedlem och anställd i B Oy. Däremot uteslöt förlikningsavtalet möjligheten för den sökande att få ersättningar för en eventuell olaglig hävning av anställningen. Frågan gällde således en avtalsbaserad förlikningsersättning som användes för att kvitta motstridiga och av olika skäl uppkomna yrkanden och förfaranden, och på grund av den uppnådda förlikningen saknades information om vad yrkandena skulle ha resulterat i och hur stora skadestånd, avtalsviten, böter, ersättningar för rättegångskostnader eller andra påföljder skulle ha föranletts av processerna, om dessa hade förts till slut. Betalningen av förlikningsersättningen hänförde sig till verksamhet både som anställd och i delägarställning, från vilken förvärvsinkomster och kapitalinkomster kan ha influtit.

Enligt centralsskattenämndens åsikt var det möjligt att under de rådande omständigheterna besluta om skattebehandlingen av förlikningsersättningen som en helhet då det inte var möjligt att dela in ersättningen enligt olika grunder.

På basis av ansökningsdokumenten var löneinkomsternas andel betydligt större än kapitalinkomsternas andel då såväl den sökandes inkomster från A Oy under de sista arbetsåren inklusive överlåtelsevinsten för aktierna i A Oy som den sökandes inkomstförväntningar från B Oy under de första åren granskades som en helhet. Dessutom hade den sökande, under tiden mellan det att hen arbetade i de två bolagen, varit anställd hos en annan arbetsgivare. Centralskattenämnden ansåg att hela förlikningsersättningen under dessa omständigheter kunde anses hänföra sig till det huvudsakliga inkomstslaget, det vill säga förvärvsinkomster.

Centralskattenämnden ansåg att under de omständigheter som beskrivs i ansökan kunde den förlikningsersättning som den sökande betalade betraktas som kostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande som på basis av 29 § 1 mom. i inkomstskattelagen är avdragbara från den sökandes förvärvsinkomst, då förlikningsersättningen hade betalats av flera skäl som hänför sig till det tidigare och kommande arbetet som huvudsakligen ger förvärvsinkomst och delägarställningen.

Förhandsavgörande för skatteåret 2022.

29 § 1 mom. i inkomstskattelagen

(Inte lagakraftvunnet)

Överklagats