Sjukförsäkringsavgift

Denna anvisning behandlar den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift i beskattningen. Anvisningen har uppdaterats med procentsatserna för 2019 och ibruktagandet av inkomstregistret har lett till ändringar i punkterna 3.5.2, 3.5.3, 4.5.3, 4.6 och 4.7. Därtill har det i förteckningen i anvisningens punkt 4.5.2 för att förtydliga lagts till ersättning för inkomstbortfall enligt patientskadelagen och lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag.

Anvisningen är avsedd att användas av såväl de försäkrade som försäkrarna. Anvisningen redogör för huvuddragen i fastställandet av den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Sjukförsäkringsavgifter för hushållsarbetsgivare har behandlats också i Skatteförvaltningens anvisning Hushållen som uppdragsgivare.

1 Inledning

1.1 Lagstiftning som gäller sjukförsäkring

Det finns bestämmelser om sjukförsäkring i sjukförsäkringslagen (1224/2004, SFL). Med sjukförsäkringslagen tryggas en försäkrads rätt till ersättning för nödvändiga kostnader vid behandling av sjukdom och för inkomstbortfall till följd av kortvarig arbetsoförmåga samt graviditet och vård av barn (SFL 1:1).

Förutom den nationella lagstiftningen påverkar EU-lagstiftningen den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan EU-medlemsstaterna eller arbetar i en annan EU-medlemsstat. Bestämmelserna i EU-förordningarna åsidosätter bestämmelserna i de nationella lagarna om dessa står i konflikt med varandra. De viktigaste förordningar som gäller social trygghet är:

• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan stadgan) och dess genomförandeförordning (EG) nr 987/2009, och
• Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (nedan förordningen om social trygghet).

Fastställandet av socialförsäkringsavgifter påverkas av den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen, men också av de internationella avtal om social trygghet vilka Finland ingått. Fastställandet av social trygghet i internationella situationer har behandlats närmare i de separata anvisningarna Beskattning av utlandsarbete, Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet och Beskattning av pensionsinkomster i internationella situationer.

1.2 Finansiering av sjukförsäkringen

Kapitel 18 i SFL innehåller bestämmelser om finansiering av sjukförsäkringen. Finansieringen av sjukförsäkringen har delats in i två delar: i finansiering av sjukvårdsförsäkringen och finansiering av arbetsinkomstförsäkringen.

Den som är försäkrad med en sjukvårdsförsäkring är berättigad att få de sjukförsäkringsförmåner som avses i sjukförsäkringslagen och vissa kostnadsersättningar. Såväl de försäkrade som staten deltar i finansieringen av sjukvårdsförsäkringen. De försäkrade deltar i finansieringen av sjukvårdsförsäkringen genom att betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie utifrån deras skattepliktiga inkomst (se närmare nedan i punkterna 3.1, 3.2.1 och 3.3.2). Staten finansierar ensam de nettoersättningar för sjukvårdskostnader vilka ska betalas till EU-länderna (se närmare i SFL 18:9 och 18:10).

Ur arbetsinkomstförsäkringen finansieras sådana sjukförsäkrings- och rehabiliteringsförmåner som har en fast koppling till ett arbetsförhållande eller företagande och vars belopp fastställs utifrån löneinkomsten och företagarnas arbetsinkomst. Arbetsgivarna, löntagarna och företagarna samt staten, vad gäller vissa kostnader, deltar i finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen (se närmare SFL 18:12 och 18:13.1). Arbetsgivarna deltar i finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen genom att utifrån lönerna betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (se närmare nedan i punkterna 2.3 och 4). Löntagarna och företagarna deltar i finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen genom att betala sjukförsäkringens dagpenningspremie utifrån deras skattepliktiga inkomst (se närmare nedan i punkterna 3.1, 3.2.2 och 3.3.3).

I enlighet med lagen om pension för företagare (1272/2006, FöPL) debiteras av försäkrade företagare också en så kallad tilläggsfinansieringsdel för företagare, med vilken man finansierar vissa ersättningar under självrisktiden, vilka hör till sjukdagpenningen och betalas till dessa FöPL-försäkrade företagare (se närmare i SFL 8:10 och 18:13.2 och nedan i punkt 3.3.4).

1.3 Årlig justering av sjukförsäkringsavgifterna

Sjukförsäkringsavgifterna är avgifter av skattekaraktär och det finns bestämmelser om grunderna för justering av dessa i sjukförsäkringslagen. Avgiftsprocenten för sjukförsäkringsavgifterna fastställs i en förordning av statsrådet som utfärdas årligen (SFL18:23, 18:24 och 18:24 a). Vad gäller avgiftsprocenterna för år 2019 finns det bestämmelser i statsrådets förordning om avgiftsprocentsatsen för sjukförsäkringsavgifter 2019 (909/2018, nedan SRF).

Avgiftsprocenterna för sjukförsäkringsavgifter behandlas mer ingående i punkterna 3.2.3 och 3.3.4 och 4.4 nedan. Tabellen nedan innehåller ett sammandrag över procenttalen för den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (arbetsgivarens socialskyddsavgift före år 2017) under åren 2010–2019.

taulukon kuvaus, esteettömyyttä silmälläpitäen, ei näy kuin ruudunlukijoille

År	Dp-premie %	Förhöjning av FöPL-företagarens dp-premie %	Sv-premie %	Förhöjd sv-premie %	Arbetsgivares sf-avgift %
2010	0,93	0,12	1,47	1,64	2,23
2011	0,82	0,10	1,19	1,36	2,12
2012	0,82	0,15	1,22	1,39	2,12
2013	0,74	0,14	1,30	1,47	2,04
2014	0,84	0,13	1,32	1,49	2,14
2015	0,78	0,13	1,32	1,49	2,08
2016	0,82	0,13	1,30	1,47	2,12
2017	1,58*	0,06	0,00	1,45	1,08
2018	1,53**	0,17	0,00	1,53	0,86
2019	1,54***	0,23	0,00	1,61	0,77
	*Om lön- eller arbertsinkomst är 14.000 euro eller mer, i annat fall 0,00 %
	**Om lön- eller arbersinkomst är 14.020 euro eller mer, i annat fall 0,00 %
	***Om lön-eller arbetsinkomst är 14.282 euro eller mer, i annat fall 0,00 %

2 Skyldigheten att betala försäkringsavgifter

2.1 Försäkrade enligt sjukförsäkringslagen

Det finns bestämmelser om tillämpningsområdet för sjukförsäkringslagen i SFL 1 kap. 2 §. Enligt denna paragraf fastställs tillämpningsområdet för sjukförsäkringslagen i stor utsträckning utifrån boendet enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993, lagen om tillämpningsområdet).

Sjukförsäkring i Finland grundar sig på boende, arbete, bedrivande av företagsverksamhet eller familjemedlemskap. Boende i Finland enligt lagstiftningen om social trygghet kan avvika från boende enligt inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) eller skatteavtalet. Beslut om huruvida en person hör till den finländska sociala tryggheten fattas av Folkpensionsanstalten och i vissa situationer av Pensionsskyddscentralen. Läs mer om tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet på Folkpensionsanstaltens sidor.

I vissa situationer är det möjligt för en person att fortsättningsvis omfattas av den boendebaserade sociala tryggheten, trots att personen vistas utomlands. Inverkan av en utlandsvistelse på tillämpningen av lagstiftningen om den sociala tryggheten har behandlats närmare i Skatteförvaltningens separata anvisning Beskattning av utlandsarbete.

Sjukförsäkring av arbetstagare som kommer från utlandet till Finland har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet och Fastställande och beskattning av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och den försäkrades sjukförsäkringspremie 2018 i en tabell.

2.2 Pensionstagare som bor utomlands

Skyldigheten att betala försäkringsavgifter för sjukförsäkring grundar sig i utgångspunkten på personens ställning som försäkrad enligt sjukförsäkringslagen (se punkt 2.1 ovan). Undantaget till detta utgörs under vissa förutsättningar av pensionstagare som bor utomlands i EU-/EES-området eller i Schweiz, i den utsträckning som det handlar om sjukförsäkringens sjukvårdspremie. Påförande av sjukvårdspremie utifrån pensioner som betalas ut från Finland till utlandet har behandlats närmare nedan i punkt 3.4.3 och i Skatteförvaltningens separata anvisning Beskattning av pensionsinkomster i internationella situationer.

2.3 Arbetsgivare

Arbetsgivarna deltar i finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen genom att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (SFL 18:4, 18:7 och 18:12). Det finns bestämmelser om sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift beskrivs närmare nedan i punkt 4.

3 Den försäkrades sjukförsäkringspremie

3.1 Allmänt om den försäkrades sjukförsäkringspremie

Enligt sjukförsäkringslagen deltar personer som är försäkrade i Finland i finansieringen av de förmåner som nämns i sjukförsäkringslagen genom att utifrån deras skattepliktiga inkomst betala den försäkrades sjukförsäkringspremie. I princip är alla som är försäkrade enligt sjukförsäkringslagen i Finland skyldiga att betala den försäkrades sjukförsäkringspremie enligt bestämmelserna i sjukförsäkringslagen (SFL 18:5.1).

Ingen sjukförsäkringspremie fastställs för en försäkrad under hans eller hennes dödsår (SFL 18:5.3). Ingen sjukförsäkringspremie påförs heller om ett internationellt för Finland bindande avtal om social trygghet eller EU-lagstiftningen hindrar att premien påförs.

Den försäkrades sjukförsäkringspremie utgörs av sjukförsäkringens sjukvårdspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie (SFL 18:4 och 18:5). Premierna har en annorlunda finansieringsbas och också en annan grund (läs närmare om finansieringsbasen i punkt 1.2 ovan och om grunderna för premierna i punkterna 3.2–3.3 nedan). De särskilda avgiftsgrunder som anknyter till internationella situationer och som föreskrivits i sjukförsäkringslagen har behandlats nedan i punkt 3.4.

3.2 Sjukförsäkringspremie för löne- och förmånstagare

3.2.1 Grunden för sjukvårdspremien

Sjukförsäkringens sjukvårdspremie debiteras av alla försäkrade, oberoende av den försäkrades ålder. Sjukförsäkringens sjukvårdspremie för en lön- eller förmånstagare påförs i utgångspunkten utifrån den beskattningsbara inkomsten i den försäkrades kommunalbeskattning (SFL 18:14.1).

I regel utgörs avgiftsgrunden för sjukvårdspremien följaktligen av alla inkomster för den försäkrade vilka beskattas i kommunalbeskattningen, det vill säga löne-, pensions-, förmåns- och andra förvärvsinkomster. Utifrån pensions- och förmånsinkomster påförs sjukvårdspremien förhöjd (beloppet på sjukvårdspremien har behandlats mer ingående nedan i punkt 3.2.3).

3.2.2 Grunden för dagpenningspremien

3.2.2.1 Löneinkomster

Sjukförsäkringens dagpenningspremie tas ut enbart av löntagare och företagare, det vill säga att dagpenningspremie inte debiteras till exempel från pensionsinkomst. Försäkrads skyldighet att betala sjukförsäkringspremie börjar från början av den kalendermånad som följer efter den månad då man fyller 16 år och fortsätter till och med utgången av den kalendermånad, då den försäkrade fyller 68 år (SFL 18:5.2). Dagpenningspremie påförs följaktligen inte för en person som är under 16 år eller över 68 år.

Sjukförsäkringens dagpenningspremie fastställs i utgångspunkten utifrån den beskattningsbara löneinkomsten och arbetsinkomsten för den försäkrade (SFL 18:15.1). Den skattepliktiga löneinkomst som ligger till grund för dagpenningspremien utgörs av den löneinkomst som ligger till grund för dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen.

Det finns bestämmelser om löneinkomst som utgör grund för dagpenningspremien i SFL 11:2 kap. 3–5 mom. Löneinkomst är:

• förskottsinnehållningspliktig lön, arvode och ersättning som avses i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL),
• arvode för idrottsman,
• lön enligt 4 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978, KällSkL) och personlig ersättning för en utövande konstnär eller idrottare enligt 3 § i samma lag,
• förskottsinnehållningspliktig lön enligt 13 § i FörskUL för arbete utomlands enligt 77 § i ISkL,
• kompletteringsdagpenning som betalas ut av en sjukkassa enligt sjukförsäkringslagen (1164/1992), och
• drickspengar som fåtts inom ramen för ett arbetsförhållande.

Också kostnadsersättningar som ska ses som lön utgör lön som ligger till grund för dagpenning (se närmare i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor).

3.2.2.2 Poster som inte hör till löneinkomst

I enlighet med det som lagts fram ovan i punkt 3.2.2.1 är i princip alla löner, naturaförmåner, provisioner, bonusar och tillägg vilka fåtts inom ramen för ett arbetsförhållande löneinkomst som utgör grund för en dagpenningspremie. Vad gäller dagpenningspremie är dock definitionen av lön som fås inom ramen för ett arbets- eller tjänsteförhållande snävare än i lagen om förskottsuppbörd.

Sjukförsäkringslagen innehåller separata bestämmelser om vissa poster som inte ses som lön som utgör grund för sjukförsäkringens dagpenningspremie, trots att de är skattepliktiga. Det handlar om poster, utifrån vilka sjukförsäkringens dagpenningspremie inte betalas. De utgör inte heller vederlag för arbete som utförts av arbetstagaren och som ska ses som avgiftsgrund för dagpenningspremien, trots att de anknyter till arbetsförhållandet.

Följande poster ses inte som lön som utgör grund för dagpenningspremien (SFL 18:15.2 och 11:2.4):

1. en personalförmån som fåtts av arbetsgivaren (Personalförmåner vid beskattningen),
2. ränteförmåner i samband med lån som erhållits på grundval av anställning,
3. förmåner från personalemission, om majoriteten av personalen kan använda förmånen,
4. en i 66 § i ISkL avsedd förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption, eller en prestation som är baserad på ett anställningsförhållande och som fastställs enligt förändringen av värdet på bolagets aktier (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av anställningsoptioner),
5. en premie som ges i form av sådana aktier i arbetsgivarbolaget eller ett annat bolag som hör till samma koncern eller en liknande ekonomisk sammanslutning som arbetsgivarbolaget och som noteras på en fondbörs som övervakas av myndigheterna eller i form av en placeringsdeposition eller på annat motsvarande sätt, eller helt eller delvis i form av pengar i stället för aktier, förutsatt att värdet på en sådan förmån som fås i form av en premie beror på hur värdet av aktierna utvecklas under en period på minst ett år efter att premien utlovats (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av anställningsoptioner),
6. lön för väntetid (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av prestation som anknyter till ett avslutat anställningsförhållande),
7. ersättning som ska betalas för ett arbetsavtal eller ett tjänsteförhållande som avslutats (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av prestation som anknyter till ett avslutat anställningsförhållande),
8. föreläsnings- eller föredragsarvoden, mötesarvoden och arvoden för medlemskap i förvaltningsorgan som inte grundar sig på ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, om arbetstagarens pensionspremie inte behöver betalas utifrån de arbetspensionslagar som ska tillämpas på personen (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattningen av arvoden till medlemmar i förvaltningsorgan och till verkställande direktörer),
9. i personalfondslagen (934/2010, PFL) avsedda personalfondavsättningar och tilläggsdelar till dessa, vilka överförts till en personalfond eller lyfts kontant, eller en fondandel som tagits ut ur personalfonden (Se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av inkomster från personalfonder),
10. personalfondsavsättningar och tilläggsdelar till dessa enligt personalfondslagen, vilka utifrån 37 § i PFL tagits ut kontant som en premie enligt fondreglerna, under förutsättning att avsättningen fastställts utifrån omständigheter som mäter effektiviteten i verksamheten eller enligt ett vinstpremiesystem som ämbetsverket eller kommunen tillämpar (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av inkomster från personalfonder),
11. poster som med stöd av bolagsstämmans beslut betalas till en anställd i form av vinstutdelning eller som kontant vinstpremie, förutsatt att den kontanta vinstpremien betalas till hela personalen och att syftet inte är att med hjälp av den ersätta det lönesystem som fastställts i ett kollektivavtal eller arbetsavtal, och att grunderna för beräkning av den kontanta premien överensstämmer med 10 punkten och 2 § 2 mom. 3 punkten i PFL och att bolagets fria kapital är större än det sammanlagda beloppet av den kontanta vinstpremie och den utdelning som ska betalas till aktieägarna och vilka fastställs vid bolagsstämman (se Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av inkomster från personalfonder).

I de situationer som avses ovan i punkt 11 förutsätts dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren inte ingåtts beträffande betalningen av vinstpremie och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie och att vinstpremierna betalas därefter. En ytterligare förutsättning är att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller på något annat motsvarande sätt (SFL 18:2.5).

Inkomster som beskattats enligt uppskattning enligt 27 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL) på grund av att skattedeklaration inte har inlämnats, beaktas inte som arbetsinkomst. (SFL 11:2.6).

3.2.3 Premiebeloppet

Den sjukförsäkringens sjukvårdspremie som tas ut av försäkrade år 2019 är 0,00 procent av den i kommunalbeskattningen beskattningsbara förvärvsinkomsten och andra avgiftsgrunder enligt sjukförsäkringslagen (SRf 1 § 1 mom.). Den nuvarande betalningsprocenten grundar sig på det förhandlingsresultat som arbetsmarknadens centralorganisationer uppnått i februari 2016 (det så kallade konkurrenskraftsavtalet), enligt vilket sjukförsäkringsavgiften för alla arbetsgivare sänktes från och med år 2017. I detta samband sänktes också sjukförsäkringens sjukvårdspremie för löntagare enligt ändringen av statens finansieringsdel och dagpenningspremien för andra än låginkomsttagare höjdes på motsvarande sätt (se närmare i regeringens proposition 199/2016 rd).

Sänkningen av sjukvårdsavgiften utifrån ovan nämnda konkurrenskraftsavtal tillämpas inte på pensions- och förmånsinkomst. Sjukvårdspremien påförs följaktligen fortsättningsvis förhöjd enligt sjukförsäkringslagen utifrån pensionsinkomst, föremånsinkomst och en annan sådan inkomst, utifrån vilken sjukförsäkringens dagpenningspremie inte betalas (SFL 18:20.2). Också personer under 16 år och över 67 år betalar förhöjd sjukvårdspremie, eftersom sjukvårdspremie ska betalas förhöjd på sådana prestationer utifrån vilka dagpenningspremie inte betalas.

År 2019 är ovan nämnda förhöjda sjukvårdspremie 1,61 procent (SRf 1 § 2 mom.). I allmänhet utgörs grunden för förhöjd premie av pensioner och försmånsinkomster utifrån vilka dagpenningspremie inte betalas, eftersom de utgör löne- eller arbetsinkomst.

Förhöjd sjukvårdspremie påförs på differensen mellan den skattepliktiga förvärvsinkomsten i kommunalbeskattningen och den inkomst som ligger till grund för dagpenningspremien (SFL 18:20.3). Om avgiftsgrunden för dagpenningspremien är lika stor eller större än grunden för sjukvårdspremien, debiteras inte förhöjd sjukvårdspremie. Detta kan vara fallet då den försäkrades pensions- och förmånsinkomster är låga jämfört med löne- och arbetsinkomsterna.

Den dagpenningspremie för sjukförsäkringen vilken ska tas ut år 2019 av löntagare och företagare är 1,54 procent av löneinkomst, arbetsinkomst och annan avgiftsgrund för dagpenningspremien enligt sjukförsäkringslagen. Dagpenningspremie tas dock inte alls ut av sådana löntagare och företagare som har låga inkomster, det vill säga vars årliga löne- och arbetsinkomst totalt understiger 14.282 euro (SFL 18:24a.1 och SRf 2 § 1 mom.). Om det sammanlagda beloppet på löne- och arbetsinkomsten är 14.282 euro eller mer, tas dagpenningspremie ut också utifrån den inkomstdel som understiger gränsen.

Läs om grunderna för årlig justering av sjukvårdspremien och dagpenningspremien ovan i punkt 1.3.

3.3 Sjukvårdspremie för företagare och stipendiater

3.3.1 Allmänt om försäkring av företagare och stipendiater

Företagare är i allmänhet skyldiga att försäkra sig själva i enlighet med FöPL i ett arbetspensionsbolag eller en pensionskassa eller i enlighet med lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006, LFöPL) i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Närmare information om försäkringsskyldigheten i olika situationer ges av pensionsförsäkringsbolagen, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och Pensionsskyddscentralen.

Pensionsanstalten fastställer för företagare en årlig arbetsinkomst (FöPL-arbetsinkomst) som motsvarar företagarens arbetsinsats enligt FöPL. Pensionsanstalten fastställer FöPL-arbetsinkomsten utifrån de uppgifter som företagaren gett i sin ansökan, företagarens verksamhetsförhållanden och Pensionsskyddscentralens anvisningar.

LFöPL-försäkring grundar sig på arbetsinkomsten enligt LFöPL (LFöPL -arbetsinkomst), som beskriver en lantbruksföretagares arbetsinsats på sin gård. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fastställer en årlig LFöPL-arbetsinkomst för lantbruksföretagare (närmare information om fastställandet av LFöPL-arbetsinkomst här).

Också stipendiater som bor i Finland och som arbetar utifrån ett stipendium som beviljats från Finland försäkrar sig enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (se närmare i LFöPL 1 a, 8 a, 8 b och 10 a §). Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fastställer också för dessa stipendiater en årlig LFöPL-arbetsinkomsten för den tid som de arbetar utifrån stipendiet.

Sjukförsäkringspremier för en person som bedriver affärsverksamhet fastställs för företagsverksamhetens vidkommande på basis av FöPL- eller LFöPL-inkomsten och för övriga eventuella förvärvsinkomsters vidkommande utifrån den förvärvsinkomst som fastställts i beskattningen. Följaktligen fastställs den försäkrades sjukförsäkringspremie som en företagare betalar utifrån inkomsterna av företagsverksamheten utifrån en annan grund än de skatter som påförs för företagaren.

Skatteförvaltningen får årligen uppgifter om beloppet på FöPL- och FöPL-arbetsinkomsten av pensionsförsäkringsanstalterna. Utifrån denna uppgift räknar Skatteförvaltningen sjukförsäkringspremien på så sätt att arbetsinkomsten ersätter den i lagen separat nämnda förvärvsinkomsten av företagsverksamhet då beskattningen verkställs (se närmare nedan i punkterna 3.3.2 och 3.3.3). Också sjukvårdspremien och dagpenningspremien för ovan nämnda stipendiater fastställs på samma sätt som för företagare som försäkrats enligt pensionslagen för lantbruksföretagare.

3.3.2 Grunden för sjukvårdspremien

Sjukförsäkringens sjukvårdspremie debiteras av alla försäkrade, oberoende av den försäkrades ålder. Sjukförsäkringens sjukvårdspremie för en lön- eller förmånstagare påförs i utgångspunkten utifrån den i kommunalbeskattning beskattningsbara inkomsten för den försäkrade (SFL 18:14.1). Den fastställda FöPL- eller LFöPL-arbetsinkomsten ersätter dock förvärvsinkomsten av företagsverksamhet då sjukvårdspremien fastställs.

Enligt sjukförsäkringslagen (SFL 18:14.2) används den arbetsinkomst som fastställts för respektive år utifrån FöPL och LFöPL som grund för sjukförsäkringens sjukvårdspremie för försäkrade, i den utsträckning som denna arbetsinkomst ersätter

• en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägares eller dennes familjemedlems lön från sammanslutningen
• en familjemedlems eller en dödsbodelägares lön av företagsverksamhet eller jordbruk
• lön från ett aktiebolag eller något annat bolag i fråga om en sådan arbetstagare som inte anses stå i anställningsförhållande till bolaget i fråga
• arbetsersättning och bruksavgift från eget företag
• förvärvsinkomstandelen av näringsverksamhet eller jordbruk
• förvärvsinkomstandelen för en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägare
• förvärvsinkomst av renskötsel
• värdet av leveransarbete
• förvärvsinkomstandelen av vinstutdelning som en delägare fått från ett bolag eller av överskott en andelslagsmedlem eller en aktieägare fått från andelslag samt förtäckt vinstutdelning i fråga om en sådan arbetstagare som inte anses stå i anställningsförhållande till bolaget eller anslaget i fråga, och
• stipendium.

När sjukvårdspremien för företagare, lantbruksföretagare och stipendiater fastställs iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna om beräkning av den beskattningsbara inkomsten i kommunalbeskattningen. Följaktligen räknas till exempel det avdrag för förvärvsinkomster vilket ska göras i kommunalbeskattningen utifrån den arbetsinkomst som ersätter förvärvsinkomsten. Slutresultatet är en inkomst som räknats på samma sätt som den beskattningsbara inkomsten i kommunalbeskattningen, där den fastställda arbetsinkomsten använts som inkomst i stället för de ersatta inkomsterna. När sjukvårdspremien fastställs görs dock inte ett avdrag av försäkringspremier som betalats med stöd av FöPL eller LFöPL (SFL 18:14.3).

3.3.3 Grunden för dagpenningspremien

Sjukförsäkringens dagpenningspremie tas också ut av företagare. Försäkrads skyldighet att betala sjukförsäkringspremie börjar från början av den kalendermånad som följer efter den månad då man fyller 16 år och fortsätter till och med utgången av den kalendermånad, då den försäkrade fyller 68 år (SFL 18:5.2). Dagpenningspremie påförs följaktligen inte för en person som är under 16 år eller över 68 år.

Sjukförsäkringens dagpenningspremie fastställs i utgångspunkten utifrån den beskattningsbara löneinkomsten och arbetsinkomsten för den försäkrade (SFL 18:15.1). Den fastställda FöPL- eller LFöPL-arbetsinkomsten ersätter dock förvärvsinkomsten av företagsverksamhet då dagpenningspremien fastställs. Läs mer om andra avgiftsgrunder för sjukvårdspremien än förvärvsinkomst av företagsverksamhet ovan i punkt 3.2.2.

Enligt sjukförsäkringslagen (SFL 18:15.3) används den arbetsinkomst som fastställts för respektive år med stöd av FöPL och LFöPL som grund för sjukförsäkringens dagpenningspremie för försäkrade, i den utsträckning som denna arbetsinkomst ersätter

• en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägares eller dennes familjemedlems lön från sammanslutningen
• en familjemedlems eller en dödsbodelägares lön av företagsverksamhet eller jordbruk
• lön från ett aktiebolag eller något annat bolag i fråga om en sådan arbetstagare som inte anses stå i anställningsförhållande till bolaget i fråga
• arbetsersättning från eget företag
• förvärvsinkomstandelen av näringsverksamhet eller jordbruk
• förvärvsinkomstandelen för en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägare
• förvärvsinkomst av renskötsel
• värdet av leveransarbete, och
• stipendium.

Ovan uppräknade inkomster som ersätts är i stor utsträckning samma som de inkomster som ersätts vad gäller avgiftsgrunden för sjukvårdspremien för företagare (se ovan i punkt 3.3.2). Som undantag från avgiftsgrunden för sjukvårdspremien är bruksavgift från ett eget företag, dividend eller förvärvsinkomstandelen av överskott samt förtäckt dividend dock inte en grund för dagpenningsförmåner och dagpenningspremien för företagare och stipendiater.

Om en person som är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen är befriad från försäkringsskyldigheten enligt FöPL eller LFöPL eller om den försäkrade utifrån dessa lagar inte är skyldig att teckna en försäkring, kan inte FöPL- eller LFöPL-arbetsinkomsten användas som avgiftsgrund för att ersätta ovan uppräknade inkomster. Dagpenningspremien för en sådan person fastställs utifrån ovan uppräknade inkomster och löneinkomst som inte ingår i dessa, till exempel löneinkomst som fåtts utifrån ett arbets- eller tjänsteförhållande (SFL 18:15.4).

Utifrån FöPL-arbetsinkomsten påförs förhöjd dagpenningspremie för företagare (SFL 18:21.2, se nedan i punkt 3.3.4). Förhöjd dagpenningspremie påförs inte utifrån LFöPL-arbetsinkomsten.

3.3.4 Premiebeloppet

Den sjukvårdspremie för sjukförsäkringen vilken ska tas ut av försäkrade år 2019 är 0,00 procent av den i kommunalbeskattningen beskattningsbara förvärvsinkomsten och andra avgiftsgrunder enligt sjukförsäkringslagen (SRf 1 § 1 mom.). Sjukvårdspremien är dock 1,61 procent av pensionsinkomst, förmånsinkomst eller annan inkomst på vilken dagpenningspremie inte betalas (SFL 18:20.2, SRf 1 § 2 mom., läs närmare om förhöjd sjukvårdspremie ovan i punkt 3.2.3).

Den dagpenningspremie för sjukförsäkringen vilken ska tas ut år 2019 av löntagare och företagare är 1,54 procent av löneinkomst, arbetsinkomst och annan avgiftsgrund för dagpenningspremien enligt sjukförsäkringslagen. Dagpenningspremie tas dock inte ut av sådana löntagare och företagare som har låga inkomster, det vill säga vars årliga löne- och arbetsinkomst totalt understiger 14.282 euro (SFL 18:24a.1 och SRf 2 § 1 mom.). Om det sammanlagda beloppet på löne- och arbetsinkomsten är 14.282 euro eller mer, tas dagpenningspremie ut också utifrån den inkomstdel som understiger gränsen.

Självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen är kortare för företagare som försäkrats enligt FöPL än för löntagare. Därför tas utöver dagpenningspremien en tilläggsfinansieringsandel för företagare ut av FöPL-försäkrade företagare (SFL 18:13.2, se också ovan i punkt 1.2). Den tilläggsfinansieringsandel för företagare som ska tas ut år 2019 av företagare är 0,23 procent av arbetsinkomsten enligt försäkringen enligt FöPL (SRf 2 § 2 mom.). Förhöjd dagpenningspremie påförs inte utifrån LFöPL-arbetsinkomsten.

Läs om grunderna för årlig justering av sjukvårdspremien och dagpenningspremien ovan i punkt 1.3.

3.4 Särskilda avgiftsgrunder

3.4.1 Förvärvsinkomst för begränsat skattskyldiga

Om en person är begränsat skattskyldig i Finland enligt inkomstskattelagen, är han eller hon skyldig att betala skatt till Finland enbart för inkomster härifrån. I fråga om avgiftsgrunden för den försäkrades sjukförsäkringspremie vilken tas ut utifrån löneinkomst för en begränsat skattskyldig avviker grunden för premien för allmänt skattskyldiga i vissa situationer. Begränsat skattskyldiga och deras beskattning har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsat skattskyldighet och Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet.

Om en begränsat skattskyldig arbetstagare är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen (se ovan i punkt 2.1) och bestämmelserna om beskattning av källskatt i KällSkL tillämpas på hans eller hennes förvärvsinkomst, används i regel som grund för fastställandet och betalningen av sjukförsäkringspremien och dagpenningspremien (SFL 18:16.1):

• den lön som omfattas av källskatt vad gäller löneinkomst (KällSkL 4 §), och
• vad gäller personlig ersättning till utövande konstnärer och idrottare källskattepliktig personlig ersättning (KällSkL 3 §).

För att begränsat skattskyldiga inte ska vara i en sämre ställning än allmänt skattskyldiga, räknas de poster som räknats upp ovan i punkt 3.2.2.2 inte in i ovan nämnda lön. Avdraget enligt 6 § i KällSkL dras inte av från den lön för en begränsat skattskyldig vilken utgör grund för premierna. Ärendet har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet.

Om en begränsat skattskyldig som arbetar i Finland är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen (se punkt 2.1 ovan) och bestämmelserna om BFL tillämpas på hans eller hennes beskattning, påförs den försäkrades sjukvårdspremie och dagpenningspremien på samma sätt som för en allmänt skattskyldig (SFL 18:16.3, se ovan punkterna 3.2 och 3.3). Den del av avgiftsgrunden utifrån vilken premien påförs fås genom att använda samma beräkningssätt som i 14 § i KällSkL. På pensionsinkomst tillämpas olika bestämmelser (se nedan i punkterna 3.4.3 och 3.4.4).

Om det handlar om en från Finland utsänd arbetstagare som blivit begränsat skattskyldig trots att han eller hon fortsättningsvis är försäkrad i Finland, utgör försäkringslönen enligt arbetspensionslagarna undantagsvis grund för sjukförsäkringens sjukvårds- och dagpenningspremie (SFL 18:18.2). Detta förutsätter att den försäkrades pensionsskydd ordnats antingen för att det är obligatoriskt eller för att det är frivilligt utifrån arbetspensionslagarna. Detta har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete.

3.4.2 Utlandsarbete

I ISkL 77 § finns det bestämmelser om den så kallade sexmånadersregeln. Enligt denna regel är lön för arbete som utförts utomlands under vissa förutsättningar skattefri inkomst i Finland. Sexmånadersregeln behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete. En person som bor i Finland är i allmänhet skyldig att betala den försäkrades sjukförsäkringspremie också utifrån utlandsarbetsinkomst enligt ISkL 77 §, trots att det inte är nödvändigt att betala skatt på denna inkomst.

Grunden för sjukförsäkringens sjukvårds- och dagpenningspremie för en försäkrad person som arbetar utomlands är i regel, i stället för utlandsarbetsinkomsten, den försäkringslön enligt arbetspensionslagarna vilken ska fastställas för personen för utlandsarbetet (SFL 18:18.1). Detta förutsätter att den försäkrades pensionsskydd ordnats antingen för att det är obligatoriskt eller för att det är frivilligt utifrån arbetspensionslagarna. Om en försäkringslön enligt ovan nämnda arbetspensionslagarna inte fastställts för en försäkrad som arbetar utomlands, påförs premierna utifrån den förskottsinnehållningspliktiga lön som avses i FörskUL13 § (SFL 18:17.1).

Om en person som har skattefria utlandsarbetsinkomster är pensionsförsäkrad i FöPL- eller LFöPL-pensionssystemet för arbetet i fråga, används på samma sätt som för andra företagare den fastställda FöPL- eller LFöPL-arbetsinkomsten som grund för hans eller hennes sjukvårdspremie och dagpenningspremie i stället för den utbetalda lönen (SFL 18:17.2, se ovan punkt 3.3). Dessa personer har ingen försäkringslön.

Förskottsinnehållning som ska verkställas på inkomster av utlandsarbete (så kallad miniinnehållning) och dess belopp har behandlats närmare nedan i punkt 3.5.1. Försäkringslön och den försäkrades sjukförsäkringspremie, som ska påföras för personer som arbetar utomlands, har därtill behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete.

3.4.3 Pensioner som betalas till utlandet

En pensionstagare som bor utomlands ska i vissa fall betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie också efter att han eller hon inte längre är försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen. Om en pensionstagare som bor utomlands är begränsat skattskyldig, används som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringens sjukvårdspremie vad gäller pensionsinkomsten den pension som betalas från Finland till utlandet och från vilken gjorts de i inkomstskattelagen avsedda avdragen i kommunalbeskattningen (SFL 18:19).

Det ovan nämnda leder till att sjukvårdspremien för en begränsat skattskyldig pensionstagare fastställts utifrån samma avgiftsgrund som premien för en allmänt skattskyldig pensionstagare. Påförande av sjukvårdspremie utifrån pensioner som betalas ut från Finland till utlandet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av pensionsinkomster i internationella situationer.

3.4.4 Pension som betalats ut från utlandet

En person som bor i Finland och får pension från utlandet är i princip skyldig att betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie också utifrån pensionsinkomst från utlandet. På grund Europeiska unionens lagstiftning har dock skyldigheten att betala sjukvårdspremie eller dess maximibelopp dock begränsats i vissa situationer. Dessa situationer gäller utlandspension enligt förordningen om social trygghet eller grundförordningen, vilken betalas ut till en pensionstagare som bor i ett annat EU- eller EES-land från Finland (SFL 18:19 a). Ärendet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av pensionsinkomster i internationella situationer.

3.5 Fastställande, betalning och anmälan av premien

3.5.1 Förskottsuppbörd

Bestämmelserna i lagen om förskottsuppbörd tillämpas på förskottsinnehållning av den försäkrades sjukförsäkringspremie (SFL 18:29.1). Den försäkrades sjukförsäkringspremie tas följaktligen ut i utgångspunkten i samband med förskottsuppbörden antingen såsom förskottsinnehållning eller som förskottsuppbörd på samma sätt som skatter.

Sjukförsäkringspremien för försäkrade ingår i förskottsinnehållningsprocenten på skattekortet. Verkställande av förskottsinnehållning har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Verkställande av förskottsinnehållning. Dagpenningspremie som påförs för företagare tas ut i samband med förskottsuppbörd, varför inte heller en företagare behöver betala den separat.

Av en begränsat skattskyldig försäkrad ska arbetsgivaren ta ut den försäkrades sjukförsäkringspremie vid sidan om källskatt (se närmare i SFL 18:32). Om förskottsinnehållning verkställs på förvärvsinkomsten för en begränsat skattskyldig utifrån ett progressivt skattekort för en begränsat skattskyldig, ingår den försäkrades sjukförsäkringspremie i förskottsinnehållningsprocenten. Förvärvsinkomst för en begränsat skattskyldig som avgiftsgrund för den försäkrades sjukförsäkringspremie har behandlats ovan i punkt 3.4.1.

Ett skattepliktigt stipendium omfattas inte av skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning (Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning, A136/200/2016, 1 § 14 punkten). Därför är det möjligt att stipendiater måste betala den försäkrades sjukförsäkringspremie som kvarskatt, trots att beskattningsbar inkomst inte återstår av det skattepliktiga stipendiet i inkomstbeskattningen.

Utlandsarbetsinkomst som avgiftsgrund för den försäkrades sjukförsäkringspremie har behandlats ovan i punkt 3.4.2. På utlandsarbetsinkomst verkställs så kallad miniinnehållning enbart för att betala den försäkrades sjukförsäkringspremie. Förskottsinnehållning på utlandsarbetsinkomst verkställs i Finland år 2019 till ett belopp på 1,54 procent av den försäkrades lön, då utlandsarbetsinkomsten eller försäkringslönen är minst 14.282 euro per år.  Om utlandsarbetsinkomsten eller försäkringslönen understiger 14.282 euro per år, verkställs inte miniinnehållning (Skatteförvaltningens beslut om sättet för och storleken av förskottsinnehållning 3 a §, A126/200/2018).

3.5.2 Betalning

Förskottsinnehållning hör i egenskap av arbetsgivarprestation till de så kallade skatterna som betalas på eget initiativ på vilka det vid beskattningsförfarande och sökande av ändring tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Betalaren ska på eget initiativ beräkna skattebeloppet, granska förfallodagen och betala skatten. Då den försäkrades sjukförsäkringspremie betalas, återbetalas och tas ut tillämpas bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd.

Den försäkrades sjukförsäkringspremie betalas till Skatteförvaltningen på samma gång som förskottsinnehållning, källskatt och förskottsskatt. Anvisningar om betalning finns på webbplatsen skatt.fi till exempel under punkten Deklaration och betalning av skatter på eget initiativ och Betalning av skatter - Privatpersoner.

Skatteförvaltningen redovisar de tillgångar som flyter in av betalningarna till FPA (SFL 18:34). FPA avgör på egen hand beviljandet av förmåner oberoende av om dessa avgifter betalats till Skatteförvaltningen. FPA kan också ge ett beslut om huruvida en inkomsttagare omfattas av sjukförsäkring. Närmare uppgifter om sjukförsäkringsersättningar fås från Folkpensionsanstalten.

3.5.3 Anmälan

Då beskattningen verkställs, tillämpas lagen om beskattningsförfarande på beskattningen av allmänt skattskyldigas premier. I samband med verkställandet av beskattningen räknas, vid sidan om skatterna, beloppet på den försäkrades sjukförsäkringspremie och den del av skatterna och sjukförsäkringspremierna vilken tagits ut till för högt eller lågt belopp påförs för betalning eller återbärs.

I beskattningen grundar sig fastställandet av dagpenningspremien och sjukvårdspremien i utgångspunkten på uppgifter som fåtts av utomstående uppgiftsskyldiga. Arbetsgivare och andra anmälningsskyldiga ska från och med 1.1.2019 lämna en anmälan till inkomstregistret om betalda löner och arbetsgivarprestationer elektroniskt för varje utbetalning (lagen om inkomstdatasystemet, 53/2018). Anmälan till inkomstregistret har från 1.1.2019 även ersatt årsanmälan av löner. Detaljerade anvisningar om att anmäla löner och arbetsgivarprestationer finns på inkomstregistrets webbplats.

Du hittar tilläggsuppgifter om anmälningsförfarandet för löner och arbetsgivarprestationer som betalats före 1.1.2019 i den tidigare versionen av denna anvisning (Sjukförsäkringsavgift A50/200/2018).

De som betalar ut pensioner och förmåner lämnar fortfarande en deklaration av skatter på eget initiativ under skatteåret 2019. Betalningar som anmälts med pensionernas och förmånernas prestationsslag ingår inte i dagpenningspremiens grund. På grund av beräkningssättet för förhöjd sjukvårdspremie (se punkt 3.2.3 ovan) finns det inget behov av att separat anmäla de inkomster som utgör grunden för den förhöjda sjukvårdspremien. Även deklarationen av skatter på eget initiativ för dessa betalare slopas fr.o.m. 1.1.2020 när anmälan av pensioner och förmåner överförs till inkomstregistret.

Betalda dividender ska fortfarande årsanmälas till Skatteförvaltningen. En utdelare av dividend ska anmäla utbetalda dividender med en årsanmälan, om dividendmottagaren är försäkrad enligt FöPL eller LFöPL för verksamheten hos det bolag som delar ut dividend. Det är möjligt att dividendmottagaren inte under hela skatteåret varit försäkrad för den verksamhet som det utdelande bolaget bedriver (till exempel då största delen av bolagets aktier byter ägare mitt under året, se närmare här). Om dividendmottagaren vid tidpunkten då dividenden kunnat lyftas varit försäkrad för bolagets verksamhet, ersätter arbetsinkomsten i egenskap av grunden för sjukförsäkringspremien förvärvsinkomstandelen av den dividend som fåtts från bolaget.

3.6 Premieavdragbarheten

Sjukförsäkringens sjukvårdspremie är inte avdragbar i beskattningen. Sjukförsäkringens dagpenningspremie är avdragbar i inkomstbeskattningen (ISkL 96 § 1 mom.). Avdraget görs från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst, varför det inte inverkar på beloppet på förlust under skatteåret. Skatteförvaltningen gör avdraget på tjänstens vägnar.

På grund av ovan nämnda avdragbarhet ska arbetsgivaren i samband med löneutbetalningen underrätta löntagaren om beloppet på den sjukförsäkringens dagpenningspremie som tagits ut som förskottsinnehållning (SFL 18:30). I praktiken ges denna anmälan genom att specificera dagpenningspremiens andel på löneintyget. Det slutliga beloppet på dagpenningspremien fastställs då beskattningen verkställs.

4 Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

4.1 Betalningsskyldig arbetsgivare

En arbetsgivare är i princip skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utifrån de löner som den betalat ut (SFL 18:7 och L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 1 mom.). Lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift har samma definition av arbetsgivare som lagen om förskottsuppbörd, det vill säga den för vars räkning det arbete utförs för vilket lönen betalas. Följaktligen är alla som betalar ut lön arbetsgivare och i princip skyldiga att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Om arbetsgivarna är flera, ansvarar de solidariskt för betalningen av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Följande instanser är också i egenskap av arbetsgivare skyldiga att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 3 § 1 mom.):

• Nordiska Investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget
• den som enligt KällSkL och lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995) är skyldig att uppbära källskatt, och
• en finsk arbetsgivare som sänder en arbetstagare utomlands till ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag inom samma ekonomiska enhet eller till ett sådant utländskt företag där den finska arbetsgivaren har bestämmande inflytande.

I en situation med intressegemenskap enligt den sista punkten ovan är den finländska arbetsgivaren skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift för den utländska arbetsgivarens räkning, även om arbetet utförs för det utländska företaget och lönen betalas utomlands (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 4 mom.).

Kompletteringsdagpenning som betalas av en sjukkassa enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992) utgör löneinkomst som ligger till grund för dagpenningspremien (SFL 11:2.3). En sådan sjukkassa är också en arbetsgivare enligt L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, då den betalar kompletterande dagpenning (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 3 § 2 mom.).

I vissa situationer kan lön betalas av en ställföreträdande betalare i stället för av arbetsgivaren, det vill säga till exempel en arbetskraftsmyndighet på grund av att arbetsgivaren är insolvent. I så fall verkställs förskottsinnehållningen av den ställföreträdande betalaren (FörskUL 9 § 2 mom., läs närmare om ställföreträdande betalare i Skatteförvaltningens anvisning Verkställande av förskottsinnehållning). Skyldigheten att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ligger dock alltid på den egentliga arbetsgivaren (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 5 mom.).

Också en utländsk arbetsgivare är skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift enligt de grunder som nämns nedan, om den har ett fast driftställe i Finland och arbetet utförs för dess räkning. Arbetsgivarplikterna för utländska företag har redogjorts närmare på Skatteförvaltningens webbplats under punkten Utländska företag i Finland > Arbetsgivarskyldigheter för utländska företag.

4.2 Avgiftsgrund

4.2.1 Löner

Arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift om arbetstagaren är försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen (SFL 18:7 och L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 1 mom.).

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift är en egen avgift för arbetsgivaren, vilken i utgångspunkten fastställs utifrån det sammanlagda beloppet på de utbetalda lönerna (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 5 § 1 mom.). Löner för företagare hör till grunden för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift på samma sätt som löner för andra löntagare (jämför med den försäkrades sjukförsäkringspremie för företagare i punkt 3.3).

Lön som utgör grund för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utgörs av följande prestationer till försäkrade i Finland (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 5 § 2 mom.):

1. förskottsinnehållningspliktig lön, arvode och ersättning som avses i 13 § i FörskUL
2. kompletteringsdagpenning som betalas ut av en sjukkassa enligt sjukförsäkringslagen (1164/1992)
3. drickspengar som har fåtts i arbetsförhållande,
4. förskottsinnehållningspliktig lön enligt 13 § i FörskUL för arbete utomlands enligt 77 § i ISkL
5. lön enligt KällSkL 4 § och personlig ersättning till en utövande konstnär enligt 3 §
6. lön enligt 10 § i lagen om källskatt för löntagare från utlandet (den så kallade nyckelpersonlagen), och
7. lön enligt 2 § i lagen om beskattning av anställda vid Nordiska Investeringsbanken, Nordiska projektexportfonden, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget (562/1976).

Om en försäkrad arbetar utomlands och får skattefri utlandsarbetsinkomst enligt ISkL 77 § eller är begränsat skattskyldig, används som grund för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utlandsarbetsinkomst enligt punkt 4 i förteckningen ovan och så kallad försäkringslön i stället för lön och ersättning enligt punkt 5. Detta förutsätter att den försäkrades pensionsskydd ordnats antingen för att det är obligatoriskt eller för att det är frivilligt utifrån arbetspensionslagarna (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 5 § 3 mom.).

Om en arbetstagare är försäkrad enligt FöPL eller LFöPL, betalas arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utifrån den lön som är underkastad förskottsinnehållning (dessa personer har inte försäkringslön). Ärendet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete.

I princip räknas alla löner, naturaförmåner, provisioner, bonusar och tillägg som fåtts inom ramen för ett arbets- eller tjänsteförhållande in i grunden för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Vissa prestationer som anknyter till ett arbetsförhållande räknas in i de löner som utgör grund för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (se nedan i punkt 4.2.2) och vissa löner har separat befriats från arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (se nedan i punkt 4.3).

Skyldigheten att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift beror inte på om förskottsinnehållning verkställs på lönen eller inte. Följaktligen ska arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas utifrån till exempel lön som enbart betalas som naturaförmåner, trots att förskottsinnehållning inte kan verkställas på grund av bristen av penninglön (HFD 1982-B-II-582). Naturaförmåner beaktas i avgiftsgrunden till samma belopp som då förskottsinnehållningen verkställs (se närmare i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen).

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas inte utifrån vinstandelar, ersättningar eller arvoden som inte är ovan avsedd lön. Följaktligen betalas inte arbetsgivares sjukförsäkringsavgift till exempel utifrån ett arvode för en idrottare, eftersom arvodet inte betalas utifrån ett arbetsförhållande. Utifrån lön för idrottsman betalas arbetsgivares sjukförsäkringsavgift normalt (vad gäller utbetalningar till en idrottsutövarfond se närmare om tidpunkten för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift närmare i punkt 4.6 nedan).

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas inte heller på skattefria kostnadsersättningar. På kostnadsersättningar som ses som lön ska arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas. Detta har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor i beskattningen.

4.2.2 Poster som inte hör till löneinkomst

Definitionen av lön som fås inom ramen för ett arbets- eller tjänsteförhållande är dock snävare än i lagen om förskottsuppbörd. Sjukförsäkringslagen innehåller separata bestämmelser om vissa poster som inte ses som lön, trots att de är skattepliktiga. Det handlar om poster, som inte utgör grund för betalning av dagpenning ur en sjukförsäkring och som inte räknas som grund för dagpenningspremien som vederlag för det arbete som arbetstagaren utfört, trots att de anknyter till ett anställningsförhållande.

De poster som inte räknas in i löneinkomst som utgör grunden för dagpenningspremien har räknats upp ovan i punkt 3.2.2.2. Dessa samma poster räknas inte heller som löner som ligger till grund för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, trots att de utgör lön som är underkastad förskottsinnehållning (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 5 § 3 mom.).

4.3 Löner som är befriade från arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

4.3.1 Löner till under 16-åringar och över 68-åringar

En arbetsgivare är inte skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift för en tid innan den kalendermånad som följer den månad då arbetstagaren fyller 16 år. Ingen skyldighet att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift föreligger heller efter den kalendermånad då arbetstagaren fyller 68 år (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 2 mom. 1 och 2 punkterna).

4.3.2 Ringa löner som betalas ut av hushåll

Också hushåll kan fungera som arbetsgivare. En lättnad som gäller sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare har föreskrivits för fysiska personer och dödsbon då den lön som betalats ut inte hänför sig till näringsverksamhet eller annan verksamhet för att förvärva inkomst vilken de bedriver (till exempel uthyrningsverksamhet). Hushållslättnad har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Hushållen som uppdragsgivare.

Lättnaden gäller alltså enbart lön som ska betalas ut för arbetet för hushållets räkning. Om den lön som betalas ut för ett arbete till samma mottagare inte överstiger 1.500 euro i kalenderåret, är inte hushållet skyldigt att verkställa förskottsinnehållning (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 2 mom. 3 punkten och FörskUF 13 §).

Om lön som överstiger 1.500 euro betalas ut till en 16–67-arbetstagare under året, ska arbetsgivares sjukförsäkringsavgift dock betalas utifrån hela årets lönesumma. Rättelse av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift har behandlats nedan i punkt 4.6.

4.3.3 Sporadiska och ringa prestationer

En arbetsgivare är inte skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift om beloppet på en enskild prestation som betalas ut sporadiskt är ringa (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 2 mom. 4 punkten). En prestation är ringa om dess belopp uppgår till högst 20 euro per kalendermånad (FörskUF 14 §). Sporadiska och ringa prestationer har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Verkställande av förskottsinnehållning.

4.4 Avgiftsbeloppet

Beloppet på arbetsgivares sjukförsäkringsavgift räknas i procent utifrån den lönesumma som ligger till grund för avgiften (se ovan i punkt 4.2). Avgiften räknas utifrån hela skatteperiodens lönesumma genom att avrunda slutresultatet till närmaste cent enligt normala avrundningsregler.

Den sjukförsäkringsavgift som arbetsgivaren ska betala år 2019 är 0,77 procent av avgiftsgrunden (SRf 3 §). Betalningen är av samma belopp för alla arbetsgivare. Avgiftsprocenten för respektive år tillämpas på de löner som betalas ut under det aktuella året. Det är inte av betydelse för vilken tid lönen förvärvats.

Naturaförmånen utgör inkomst för den tidsperiod, då löntagaren har kunnat utnyttja den (nyttjandeprincipen). Avgiftsprocenten på arbetsgivares sjukförsäkringsavgift fastställs också utifrån det år då förmånen utnyttjats.

4.5 Återbäring av en betalning

4.5.1 Semesterersättning som ska betalas ut till en arbetsgivare

Enligt sjukförsäkringslagen har en arbetsgivare i vissa situationer rätt till semesterersättning Med denna ersättning ersätts arbetsgivaren för kostnader av lagstadgad semester som intjänas av en arbetstagare under familjeledighet. Det finns närmare information om semesterersättning här.

Rätt till ersättning för semesterkostnader uppkommer om arbetsgivaren enligt lag är skyldig att till arbetstagaren under tiden för semester betala semesterlön eller semesterersättning för den tid som arbetstagaren, utan att vara i arbete, fått moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning (se närmare SFL 14:1). En arbetsgivare har rätt att av Skatteförvaltningen få tillbaka en sjukförsäkringsavgift som betalatats utifrån en ovan avsedd semester eller semesterersättning (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 9 § 1 mom.).

Så kallad familjeledighetsersättning (SFL 14:4) är inte semesterersättning, utan syftet med familjeledighetsersättning är att jämna ut de kostnader som orsakas för arbetsgivare av föräldraskap. Familjeledighetsersättning har behandlats också nedan i följande punkt 4.5.2.

4.5.2 Vissa andra förmåner som ska betalas till arbetsgivaren

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas tillbaka också i vissa andra situationer där arbetsgivaren betalat lön till arbetstagaren för en period då arbetstagaren varit frånvarande från arbetet. En arbetsgivares skyldighet att betala ut lön kan följa av lagen eller till exempel av ett kollektivavtal.

En arbetstagare har till exempel under en sjukdomstid med stöd av lagstiftningen om social trygghet rätt till en förmån eller arbetsersättning för frånvarotiden. En arbetsgivare har å sin sida en skyldighet att betala lön för sjuktid för en viss tid, om arbetstagaren på grund av en sjukdom eller ett olycksfall är förhindrad att utföra arbete. I så fall får arbetsgivaren på ansökan direkt en förmån eller ersättning enligt socialförsäkringslagstiftningen, vilken arbetstagaren fått för en tid för vilken arbetsgivaren betalat ut lön till arbetstagaren.

Arbetsgivaren betalar arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utifrån arbetstagarens löner. I den utsträckning som den förmån eller ersättning som arbetstagaren får betalas på ovan nämnda sätt till arbetsgivaren, är den betalda sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare obefogad. Därför har en arbetsgivare, som på basis av lön som arbetsgivaren betalat på ansökan fått

• en dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen,
• dagpenning enligt en lagstadgad obligatorisk eller frivillig olycksfalls- eller trafikförsäkring, eller
• arbetspension, rehabiliteringspenning eller sjukpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg enligt arbetspensionslagarna,

fram till 30.4.2018 varit berättigad att från Skatteförvaltningen få tillbaka den sjukförsäkringsavgift som arbetsgivaren betalat till den del sjukförsäkringsavgiften motsvarar den dagpenning, pension, rehabiliteringspenning eller det rehabiliteringstillägg som betalats till arbetsgivaren (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 9 § 2 mom. I lagen 771/2016).

Ovan nämnda bestämmelse i 9 § 2 mom. i lagen arbetsgivares sjukförsäkringsavgift har ändrats med lagen 12.1.2018/14. Med anledning av ändringen finns det från och med 1.5.2018 ännu mer omfattande bestämmelser om situationer där arbetsgivaren har rätt till återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Enligt den nya bestämmelsen har arbetsgivaren rätt att från Skatteförvaltningen få tillbaka arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som arbetsgivaren har betalat till den del sjukförsäkringsavgiften motsvarar det belopp som betalats till arbetsgivaren, om en löntagare beviljats pension eller dagpenning som baserar sig på lag eller någon annan förmån som ersättning för inkomstbortfall och förmånen har betalats till arbetsgivaren för den tid under vilken arbetsgivaren betalat lön. Efter ändringen är det möjligt att tillämpa bestämmelsen mer flexibelt då lagstiftningen om socialförsäkring ändras.

Efter ovan nämnda lagändring gäller en arbetsgivares rätt till återbäring av en sjukförsäkringsavgift till exempel följande förmåner och ersättningar som enligt den för tillfället gällande socialförsäkringslagstiftningen ska betalas till en arbetsgivare:

• dagpenningspremie enligt sjukförsäkringslagen,
• rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005),
• ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015),
• ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015),
• ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom (1521/2016),
• ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016),
• olycksfallspension enligt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009),
• ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen (460/2016),
• ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991),
• ersättning för inkomstbortfall enligt patientskadelagen (585/1986), och
• pension, rehabiliteringspenning och rehabiliteringsförhöjning enligt arbetspensionslagarna.

Med tanke på återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift är det inte av betydelse vem som tecknat försäkringen. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska betalas på lön som överstiger förmånen eller ersättningen.

En arbetsgivare kan numera ansöka om så kallad familjeledighetsersättning för kostnader som orsakas av en kvinnlig anställds föräldraskap. En förutsättning för utbetalning av ersättning är att arbetsgivaren, på grund av att en arbetstagare varit gravid eller adopterat ett barn, betalat ut lön under moderns eller adoptivmoderns föräldrapenningperiod åtminstone för en månad (se närmare i SFL 14:4). Familjeledighetsersättning är inte en till löntagaren beviljad lagbaserad pension eller dagpenning eller annan förmån som ersätter inkomstbortfall och avses i 9 § 2 mom. i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Följaktligen har en arbetsgivare inte rätt till återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utifrån en familjeledighetsersättning som betalats ut till arbetsgivaren.

4.5.3 Återbäringsförfarandet

På återbäring av sjukförsäkringspremien tillämpas bestämmelserna om rättelse av misstag i 25 a § i lagen om beskattningsförfarande (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 9 § 3 mom.). Det som avses med rättelse av misstag i lagrummet i fråga behandlas närmare på inkomstregistrets webbplats. Om tillämpningen av misstagens rättelseförfarande innan 1.1.2019 hittar du i den tidigare versionen av denna anvisning (Sjukförsäkringsavgift A50/200/2018).

En arbetsgivare kan rätta en sjukförsäkringsavgift som den betalat också genom att minska det belopp som betalats till för högt belopp arbetsgivares sjukförsäkrings som betalats ut under samma kalenderår (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 9 § 3 mom.). Innan 1.1.2019 handlade det om ett kvittningsförfarande som sker med skattedeklarationen för arbetsgivarprestationer, där rättelsen av sjukförsäkringsavgiften på skattedeklarationen drogs av från den sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare som skulle betalas och beloppet som skulle rättas beaktades också i arbetsgivarens årsanmälan.

Efter den lagändring som gäller inkomstregistret och som trätt i kraft 1.1.2019, anmäls beloppet den sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare vilken ska dras av med en särskild anmälan för arbetsgivare (förfarandet har behandlats närmare i Detaljerade anvisningar om inkomstregistret).

Den sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare som ska återbäras räknas enligt sjukförsäkringsavgiftsprocenten för arbetsgivare för betalningsåret och utifrån den lön som vid utbetalningstidpunkten är underkastad arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Återbäringen gäller enbart den del av den utbetalda sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare vilken motsvarar återbäringsberättigade förmåner eller ersättningar enligt punkterna 4.5.1 och 4.5.2 ovan.

I princip rättar arbetsgivaren en sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare som den betalat ut efter att ett beslut om förmånen eller ersättningen mottagits. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska dock vara betald till Skatteförvaltningen, för att arbetsgivaren ska vara berättigad till återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Det är möjligt att FPA i vissa situationer betalar ut ovan i punkt 4.5.1 avsedda semesterersättning redan innan arbetsgivaren betalat motsvarande semesterlön till arbetstagaren. Enligt Skatteförvaltningens syn kan rättelsen i denna situation göras då semesterlönen betalats, då arbetsgivaren direkt anmäler beloppet på arbetsgivares sjukförsäkringsavgift med avdrag för ersättningen.

4.6 Fastställande, betalning, anmälan och rättelse av avgiften

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift hör i egenskap av arbetsgivarprestation till de så kallade skatterna på eget initiativ. Detta innebär att betalaren på eget initiativ ska räkna skattebeloppet, granska förfallodagen och betala skatten.

Skatteförvaltningen uppbär arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och redovisar de tillgångar som flyter in av betalningarna till Folkpensionsanstalten (FPA). Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) innehåller bestämmelser om anmälan av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, fastställande av avgiften och det övriga beskattningsförfarandet. Bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd tillämpas på skatteuppbörd av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift hänförs till den kalendermånad under vilken förskottsinnehållning på den lön som ligger till grund för den verkställts eller skatt tagits ut (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 6 §). Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas till Skatteförvaltningen i samband med förskottsinnehållningen och källskatterna. Förskottsinnehållning kan inte alls verkställas, om lönen betalas ut enbart som naturaförmån. I så fall betalas enbart arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utifrån naturaförmånen (se punkt 4.4 ovan).

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas också utifrån idrottarlön (se ovan i punkt 4.2.1). Vad gäller lön för idrottsmän som betalas som idrottsinkomst till en idrottsutövarfond enligt inkomstskattelagen betalas arbetsgivares sjukförsäkringsavgift i det skede då lönen överförs till fonden (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 7 §). Följaktligen har arbetsgivares sjukförsäkringsavgift redan under utbetalningsåret betalats utifrån den lön som överförts till idrottsutövarfonden, även om lönen inte är skattepliktig inkomst för idrottaren under betalningsåret. När tillgångar senare betalas till idrottaren från idrottsutövarfonden, betalas inkomstskatt och den försäkrades sjukförsäkringspremie utifrån dessa, men inte arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Om en arbetsgivare upptäcker att arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalats felaktigt till ett för högt eller lågt belopp, ska misstaget rättas. Det kan vara nödvändigt att justera beloppet på arbetsgivares sjukförsäkringsavgift till exempel då arbetsgivaren av arbetstagaren återkräver lön som betalats ut utan grunder. Det finns bestämmelser om rättelse av misstag som gäller arbetsgivares sjukförsäkringsavgift i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift felaktigt betalats till ett för högt belopp, kan arbetsgivaren få återbäring också genom att dra av det belopp som betalats till ett för högt belopp från samma skatteårs avgifter (se närmare om återbäringsförfarandet ovan i punkt 4.5.3). Om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift felaktigt betalats till ett för lågt belopp, ska arbetsgivaren betala dröjsmålspåföljder (se närmare nedan i punkt 4.7).

Arbetsgivare och andra anmälningsskyldiga ska från och med 1.1.2019 lämna en anmälan till inkomstregistret om betalda löner och arbetsgivarprestationer elektroniskt för varje utbetalning (lagen om inkomstdatasystemet, 53/2018). Anmälan till inkomstregistret har från 1.1.2019 även ersatt årsanmälan av löner. Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift anmäls till inkomstregistret med arbetsgivarens separata anmälan. Detaljerade anvisningar om att anmäla löner och arbetsgivarprestationer finns på Inkomstregistrets webbplats.Om anmälningsförfarandet för löner och arbetsgivarprestationer som betalats ut före 1.1.2019 hittar du mer information i den tidigare versionen av denna anvisning (Sjukförsäkringsavgift A50/200/2018).

Situationer där en prestation (arbetsersättning som betalats till exempel till ett bolag) i efterskott ses som lön för personen har behandlats i Skatteförvaltningens separat anvisning Ändringar i beskattningen när en prestation i efterhand betraktas som lön. Fastställande och rättelse av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift vad gäller lön för en arbetstagare som kommit till Finland för att arbeta från utlandet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet.

Betalning och anmälan av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift vid konkurser har behandlats i Skatteförvaltningens separata anvisning Betalnings- och deklarationsförfarandet för arbetsgivarprestationer vid konkurs.

4.7 Försummelse av betalning eller anmälan

Arbetsgivaren ansvarar för betalning av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (L om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 8 § och FUL 14 §). Om en arbetsgivare helt eller partiellt låter bli att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, påförs betalningen och den debiteras av arbetsgivaren. Det är också möjligt att beloppet på avgiften uppskattas, om arbetsgivaren inte ger nödvändiga uppgifter för att påföra denna.

Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ innehåller bestämmelser om uppskattning, rättelse och uppbörd av försummad arbetsgivares sjukförsäkringsavgift samt om påförande av skatt.

När en arbetsgivare betalar arbetsgivares sjukförsäkringsavgift för sent, ska dröjsmålsränta betalas på det belopp som betalats för sent (lagen om skattetillägg och förseningsränta 5 a och 5 b §).

Påföljdsavgifter på grund av försummad anmälan har behandlats mer ingående i inkomstregistrets anvisningar.

4.8 Avdragbarheten för en avgift

I beskattningen av en arbetsgivare är sjukförsäkringsavgifter för arbetsgivare vilka anknyter till avdragbara löner avdragbara på samma sätt som andra lönebikostnader (lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 8 § 1 mom. 4 punkten).

En hushållsarbetsgivare kan som hushållsavdrag dra av sjukförsäkringsavgifter för arbetsgivare som den betalat, om det utförda arbetet berättigar till hushållsavdrag (se närmare i Skatteförvaltningens anvisning Hushållsavdrag).

 

Ledande skattesakkunnig Tero Määttä

 

Skattesakkunnig Nella Toivonen