Tillämpningsanvisning för fastighetsskattelagen

Denna anvisning handlar om tillämpning av fastighetsskattelagen (654/1992). Anvisningen har uppdaterats för att motsvara gällande lagstiftning och rättspraxis.

1 Huvuddragen i fastighetsskattelagen

Alla fastigheter i Finland är föremål för fastighetsskatt frånsett de undantag som särskilt nämns i fastighetsskattelagen (654/1992). I fastighetsbeskattningen jämställs med fastigheter både byggnader och konstruktioner på arrenderad mark, outbrutna områden och byggnadsmark som hör till en samfällighet eller en samfälld skog. Jord- och skogsbruksmark omfattas inte av fastighetsskatt. Därtill är bland annat vattenområden, allmänna vägar, gator, torg och begravningsplatser befriade från skatt.

Skyldigheten att betala fastighetsskatt bestäms utifrån läget vid ingången av kalenderåret. Skyldig att betala skatten för en fastighet är den som äger fastigheten vid ingången av kalenderåret. En innehavare som är likställd med ägare jämställs med fastighetens ägare. Skattskyldigheten är allmän och gäller därmed även staten, kommuner, församlingar och allmännyttiga samfund. Kommuner betalar dock inte skatt för fastigheter som de äger inom den egna kommunens gränser.

Fastighetsskatten fastställs som vissa procentsatser av beskattningsvärdena på de olika delarna av en fastighet. För byggnader fastställs skattesatsen enligt användningsändamålet. För mark betalas skatt i regel enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för mark.

Beskattningsvärdet på en fastighet bestäms enligt kap. 5 i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005, nedan värderingslagen) samt de bestämmelser och beslut som utfärdats med stöd av den.

Vid fastighetsbeskattningen beräknas beskattningsvärdet enligt läget vid utgången av kalenderåret före det år då fastighetsskatten tas ut, alltså enligt 31.12 året i fråga. Exempelvis fastställs fastighetsskatten för 2026 utifrån beskattningsvärdena för 2025. Värderingen av fastigheter behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Värdering av fastigheter i fastighetsbeskattningen.

Fastighetsbeskattningen verkställs av Skatteförvaltningen (22 § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Fastighetsskatten fastställs utgående från uppgifter i Skatteförvaltningens register som lämnats av den skattskyldige, uppgifter som fåtts av utomstående med stöd av kapitel 3 i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, nedan BFL) och annan utredning som fåtts i frågan. Den skattskyldige är skyldig att granska och deklarera de uppgifter som använts som grund för fastighetsbeskattningen. Deklarationsförfarandet motsvarar det förfarande med förhandsifyllda skattedeklarationer som används i inkomstbeskattningen.

Fastighetsskatten fastställs som slutgiltig skatt. Fastighetsskatt bärs upp, drivs in och återbärs enligt vad som anges i lagen om skatteuppbörd (11/2018) eller föreskrivs med stöd av denna. Utfallet av fastighetsskatten redovisas till kommunerna. På redovisningen tillämpas bestämmelserna i lagen om skatteredovisning (532/1998).

2 Fastighetsskatteobjekt

2.1 Allmänt

Enligt 2 § 1 mom. i fastighetsskattelagen avses med fastighet en sådan tomt, lägenhet eller annan självständig enhet i Finland som har införts eller bör införas som fastighet i fastighetsregistret. De fastigheter som är helt eller delvis befriade från fastighetsskatt anges uttömmande i 3 och 4 § i fastighetsskattelagen (se kapitel 3 nedan).

Med fastigheter jämställs byggnader och konstruktioner på arrenderad mark, outbrutna områden samt byggnadsmark som hör till en samfällighet eller samfälld skog (2 § 2 mom. i fastighetsskattelagen). Dessa objekt är dock inte fastigheter i civilrättsligt hänseende.

2.2 Outbrutet område

Fastighetsskatten omfattar inte bara fastigheter utan även outbrutna områden. Enligt 2 § 2 mom. 2 punkten i fastighetsskattelagen tillämpas alla fastighetsskattelagens bestämmelser om fastigheter även på outbrutna områden. Ett outbrutet område är till exempel ett avgränsat område på 5 000 m² som ännu inte har styckats från stamfastigheten till en egen fastighet. Skatten på ett outbrutet område tas ut hos dess ägare. Stamfastighetens ägare är inte skattskyldig för det outbrutna området.

2.3 Byggnader och konstruktioner

Fastighetsskatten gäller i regel alla slags byggnader och konstruktioner, även halvfärdiga. Fastighetsskatt ska betalas både för sådana byggnader som ingår i en fastighet och för sådana byggnader eller konstruktioner som finns på annans mark oavsett arrendeförhållandets art.

Skatteobjekt är med stöd av 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen även sådana byggnader eller konstruktioner i vilka inte ingår en överförbar arrenderätt. Då påförs byggnadens ägare fastighetsskatten på byggnaderna och markägaren fastighetsskatten på marken. Om exempelvis ett bostadsaktiebolags byggnad står på en arrendetomt är bolaget skattskyldigt för byggnaden och markägaren för marken.

Enligt 2 § 3 mom. i fastighetsskattelagen är en byggnads beståndsdelar ett skatteobjekt till den del som de värderas som en del av fastigheten.

I fastighetsskattelagen finns ingen definition av byggnad eller konstruktion. Enligt vedertagen beskattningspraxis är en byggnad en konstruktion, struktur eller anläggning som är fast eller avsedd att vara stationär. Den här definitionen motsvarar i stora drag den definition av byggnad som finns i 2 § 1 mom. 5 punkten i bygglagen (751/2023).

Som konstruktioner enligt fastighetsskattelagen kan man till exempel betrakta broar, kajer, läktare och takförsedda bilplatser, PVC-hallar eller bränsledistributionsställen. Med kaj avses inte i fastighetsbeskattningen en sedvanlig bad- eller båtbrygga vid en fritidsbostad. PVC-hallar betraktas dock inte som konstruktioner enligt 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen om den skattskyldige lägger fram en redogörelse enligt vilken konstruktionen inte är avsedd för permanent bruk på fastigheten och den lätt kan monteras ner och flyttas (HFD 2016:102).

I rättspraxis har även en antennmast betraktats som en konstruktion (HFD 14.8.1997, liggare 1857). Däremot är en kraftöverföringslinje med tillhörande stolpar inte en konstruktion som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen (HFD 2000:48).

Containerbostäder och -byggnader är inte sådana byggnader eller konstruktioner som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen om den skattskyldige kan visa att de inte på ett bestående sätt betjänar användningen av fastigheten. Containerbostäderna eller -byggnaderna betjänar inte användningen av fastigheten på ett bestående sätt om den skattskyldige lägger fram en utredning om att de används tillfälligt på fastigheten, om de uppförs på fastigheten endast för tillfälligt bruk, om det inte behövs någon fast husgrund, om de lätt kan monteras ner och flyttas och även kommer att transporteras bort från fastigheten efter att den tillfälliga användningen har upphört (senast vid arrendeavtalets utgång).

Inte heller vattenlager med tillhörande expansionsutrymmen i ett säsongslager för värmeenergi som sprängts in under jord utgör sådana byggnader eller konstruktioner som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen, om det inte har uppförts några konstruktioner eller installerats ytmaterial i dem och det inte heller finns utrymme för vistelse, arbete eller passage däri. Sådana vattenlager med tillhörande expansionsutrymmen i ett säsongslager för värmeenergi är till sin byggnadstyp inte jämförbara med någon av de byggnadsklasser som definieras i värderingslagen eller i förordningen om återanskaffningsvärde (HFD 2026:12).

Maskiner och anläggningar som inte värderas som en del av byggnaden eller konstruktionen är inte byggnader eller konstruktioner enligt fastighetsskattelagen. Sådana maskiner och anläggningar är exempelvis transformatorer och pumpstationer med sina anordningsskydd. Med anordningsskydd som inte anses utgöra en konstruktion eller en byggnad enligt fastighetsskattelagen avses enbart ett anordningsskydd som är maskinens eller apparatens skyddskal utan fritt utrymme. Skyddsmaterialet och utseendet spelar ingen roll.

Om det i byggnaden eller konstruktionen förutom utrymme för maskiner och anläggningar också finns fritt utrymme för exempelvis arbete, passage, lagring eller andra ändamål är det fråga om en byggnad eller konstruktion som avses i fastighetsskattelagen.

De konstruktioner som avses i fastighetsskattelagen är inte exempelvis sådana rör eller ledningar i marken eller luften som inte ingår i en byggnad eller konstruktion.

2.4 Samfälligheter

Enligt 2 § 2 mom. 3 punkten i fastighetsskattelagen tillämpas bestämmelserna i fastighetsskattelagen på sådan byggnadsmark som hör till en samfällighet som avses i lagen om samfälligheter (758/1989) eller en samfälld skog som avses i lagen om samfällda skogar (109/2003). I övrigt ingår samfällda områden inte i fastighetsskattelagens tillämpningsområde.

3 Fastigheter som är helt eller delvis befriade från skatt

3.1 Gårdsbruksfastigheter

3.1.1 Gårdsbruksenhet

Enligt 2 § 2 mom. i inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967, nedan GårdsSkL) avses med en gårdsbruksenhet en självständig ekonomisk enhet på vilken jord- eller skogsbruk idkas. Begreppet gårdsbruksenhet har betydelse för fastighetsbeskattningen, eftersom endast sådana gårdar som betraktas som gårdsbruksenheter kan ha skog och jordbruksmark som befriats från skatt.

Med gårdsbruksenhet avses vanligen inte en fastighet under två hektar, utom om den hör till en större helhet som ska ses som en gårdsbruksenhet. Arealen i sig är ingen avgörande faktor. Det som avgör är om jord- eller skogsbruk idkas i området. Till exempel ett stort område i skärgården som endast används för rekreation betraktas inte som en gårdsbruksenhet. I princip kan å andra sidan jord- eller skogsbruk inte utövas på små arealer i syfte att förvärva stadig inkomst. Gränsdragningen mellan gårdsbruksenheter och sådana fastigheter som i sin helhet omfattas av fastighetsbeskattningen har utretts i flera prejudikat och andra beslut från högsta förvaltningsdomstolen (HFD 1996-B-552, HFD 1997:21, HFD 1997:56 och HFD 23.9.1997, liggare 2333).

Gårdsbruksfastigheter är inte helt befriade från fastighetsskatt. Fastighetsskatten omfattar dels gårdsbruksenhetens bostads- och produktionsbyggnader och marken där de står, dels de områden som fastställts som byggnadsmark. Enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning som meddelas årligen ska en gårdsbruksenhets byggnadsmark delas in i byggnadsplats för bostadsbyggnader och byggnadsplats för produktionsbyggnader. Om inte annan utredning finns anses byggnadsplatsen för bostadsbyggnader utgöra hälften av arealen, dock högst 10 000 m².

Av områdena på en jordbruksfastighet omfattar fastighetsskatten även annan mark för gårdsbruksekonomi (så kallad impediment), marktäktsområden samt så kallade specialområden, såsom golfbanor, idrottsplaner, campingområden, fiskodlingsbassänger och slalombackar.

3.1.2 Skog och jordbruksmark

Enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen betalas fastighetsskatt inte på skog eller jordbruksmark. Även om skog och jordbruksmark utgör det viktigaste undantaget till fastighetsskattens tillämpningsområde, har definitionerna av begreppen inte direkt intagits i fastighetsskattelagen. Däremot ingår definitioner av skog och jordbruksmark i värderingslagen. Utifrån hänvisningarna till värderingslagen i 15 § i fastighetsskattelagen anses att skog och jordbruksmark i fastighetsskattelagen avser detsamma som skog och jordbruksmark i värderingslagen.

Skogsmark definieras i 7 § 2 mom. i värderingslagen. Enligt denna definition hänförs till skogsmark sådan mark som använts för eller är avsedd att användas för odling av träd och där den årliga tillväxten hos fullslutet trädbestånd som är lämpat för ståndorten i medeltal är minst 1 kubikmeter stamvirke med bark per hektar under den omloppstid som ger den högsta medelavkastningen. Skog som inte ger en avkastning på minst 1 m3 virke per år räknas inte som skogsmark utan som annan gårdsbruksmark (31 a § i värderingslagen).

Jordbruksmark är enligt 20 § 1 mom. i värderingslagen åker, trädgård, naturäng och naturbete som används varaktigt inom jordbruket. Som trädgård betraktas inte husbehovsträdgårdar. En husbehovsträdgård anses i allmänhet ingå i byggplatsen.

Skattefriheten för jordbruks- och skogsmark behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Skattebefrielse för jordbruks- och skogsmark i fastighetsbeskattningen.

3.1.3 Handelsträdgårdar

När ett gårdsbruk odlar plantor, blommor, bär och dylika, beskattas verksamheten vanligen enligt GårdsSkL, varmed områdena för dessa ändamål anses vara jordbruksmark som är fri från fastighetsskatt.

Om verksamheten är så omfattande att den inte kan betraktas som gårdsbrukets binäring och den beskattas enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968, NärSkL), betraktas området inte som jordbruksmark som är fri från fastighetsskatt.

När bär och frukter odlas i liten skala annanstans än på en gårdsbruksenhet, beskattas verksamheten vanligen enligt inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) som så kallad annan förvärvsverksamhet. Dylika områden omfattas av fastighetsbeskattningen.

3.1.4 Skillnaden mellan byggnadsmark respektive skog och jordbruksmark

Enligt 29 § 1 mom. i värderingslagen syftar fastighetsskattepliktig byggnadsmark även på sådana områden i en gårdsbruksenhet som reserverats för byggnadsmark i en detaljplan. För ett sådant område fastställs fastighetsskatt även om skog fortfarande växer i området eller det används som jordbruksmark.

Byggnadsmark som ingår i en gårdsbruksenhet men inte i en detaljplan (till exempel område som reserverats för byggande i en stranddetaljplan eller en generalplan) blir enligt 29 § 2 mom. i värderingslagen byggnadsmark från och med att den skattskyldige börjar sälja byggplatser. Om en reserv av byggnadsplatser överlåts som jordbruksmark eller skog i samband med en större enhet blir inte det område som reserverats för byggande fastighetsskattepliktigt förrän den nya ägaren börjar sälja byggnadsplatser. Vad föregående ägare sålt saknar betydelse i sammanhanget.

Om byggnadsplatser som hör till en gårdsbruksenhet befinner sig i flera separata helheter som är avsedda för byggande, exempelvis vid olika sjöar, fastställs fastighetsskatt bara för de byggnadsmarkshelheter där försäljning inletts (HFD 9.5.2007 liggare 1220).

Om ett stranddetaljplaneområde utvidgas betraktas det som en ny planläggningsförrättning. Den nya stranddetaljplanens tomtreserv blir fastighetsskattepliktig när den första byggplatsen säljs i det nya planområdet. När en reserv av byggnadsplatser blir fastighetsskattepliktig beror alltså dels på den helhet som byggnadsmarken utgör, dels på respektive planåtgärd.

Situationen är annan om den skattskyldige inte säljer byggnadsplatser utan bara antingen arrenderar ut dem eller själv bygger exempelvis semesterstugor i området. Då utgör endast de utarrenderade och bebyggda byggnadsplatserna byggnadsmark (HFD 1993-B-530). Resten av området är fortfarande skog, jordbruksmark eller annan gårdsbruksmark beroende på vad marken i verkligheten används till.

När skog eller jordbruksmark på en gårdsbruksenhet ändras till byggnadsmark ska områdets gränser och värderingsprinciper utredas omsorgsfullt. Enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning anses arealen för en byggplats för outbrutna bebyggda semesterstugtomter i brist på annan utredning vara 2 000 m². Arealen för en byggplats för produktionsbyggnader inom jordbruket anses i brist på annan utredning vara 2 000 m². Arealen för en byggplats för produktionsbyggnader inom skogsbruket anses i brist på annan utredning vara 500 m².

3.1.5 Annan gårdsbruksmark

Till annan gårdsbruksmark hör enligt 31 a § 2 mom. i värderingslagen sådana områden som inte regelbundet ger jordbruks- eller skogsbruksavkastning. Sådana områden är exempelvis impediment som hänför sig till jord- och skogsbruket, kraftlinjegator vilkas bredd är minst tio meter och hälften av kraftlinjegatornas randområden samt minst fem meter breda diken, rörnätsområden och byggda vägar som är försedda med behövliga diken. Dessa områden omfattas i sig av fastighetsskatten men värdet av dem anses vara noll enligt 31 a § 1 mom. i värderingslagen.

3.1.5.1 Frilufts- och rekreationsområden och parker på en gårdsbruksfastighet

Planbestämmelser kan begränsa utnyttjandet av en skog på ett sätt som är bindande och permanent för markägaren. Då handlar det om områden som anvisats som frilufts- och rekreationsområden eller parker i en detaljplan. Sådana områden är antingen skogsmark eller specialområden. På samma sätt som skyddsområden faller dessa skogbevuxna planområden utanför fastighetsbeskattningen antingen som skog eller som specialområde utan fastställt beskattningsvärde.

3.1.5.2 Privatvägar på en gårdsbruksfastighet

Till skillnad från allmänna vägar omfattas privatvägar av fastighetsskatt. Vägar på en gårdsbruksenhet värderas dock vanligen inte i fastighetsbeskattningen. Om det är fråga om vägar som går genom jordbruksmark eller skog, lämnas de obeskattade, eftersom de inte anses ha något värde Löper en privatväg på en gårdsbruksenhet däremot genom byggnadsmark, ingår den i byggnadsmarken och beskattas som en del av den.

3.1.6 Marktäktsområden

Marktäktsområden är enligt 31 § 1 mom. i värderingslagen till exempel stenbrott och grus-, ler- och torvtäkter. Marktäkter på en gårdsbruksfastighet blir fastighetsskattepliktiga när man börjar sälja marksubstans från området. Skatten fastställs enligt läget vid ingången av följande kalenderår.

Eget bruk, tillstånd för marktäkt eller kartläggning leder inte i sig att fastighetsskatt påförs. I sådana fall anses att området är skog eller att det liknar impediment. Skattskyldigheten för ett marktäktsområde avgörs utifrån de allmänna bestämmelserna i fastighetsskattelagen (se kapitel 4 nedan).

Små skogsområden (under 0,3 ha) inne i eller vid randen av ett marktäktsområde värderas inte separat som skogsmark utan de anses ingå i marktäktsområdet och i dess värde. Större skogsområden inom ett marktäktsområde räknas som skogsmark.

3.2 Andra särskilda områden

Fastighetsskatten omfattar även områden mellan och kring slalombackar, golfbanor eller racerbanor som i verkligheten används för att skydda verksamheten eller skilja områden från varandra eller vara hinder till exempel på en golfbana. Då virke säljs från sådana områden rör det sig inte om sådan skattefri skogs- eller jordbruksmark som avses i fastighetsskattelagen.

Den sammanlagda arealen av sådana fastighetsskattepliktiga områden kan uppgå till tiotals hektar och även enskilda områden kan omfatta flera hektar. Däremot kan sådana skogsområden i utkanten som på grund av sitt läge inte betjänar verksamheten i området vara fastighetsskattefri skog (HFD 2015:90).

HFD 2015:90

Ett bolag bedrev golfbaneverksamhet på sina fastigheter, vilkas sammanlagda areal var cirka 160 hektar. På fastigheterna fanns sammanlagt cirka 32,5 hektar skog. För bolaget hade gjorts en skogsvårdsplan och bolaget hade beviljats certifikat, enligt vilka de metoder och tillvägagångssätt som iakttogs i skogsbruket på dessa områden motsvarade kravet i det nationella skogscertifieringssystemet. Bolaget hade också egen personal som skötte skogen. Under åren 2006–2012 hade bolaget varje år sålt virke. Bolaget yrkade på att vissa på sex av fastigheterna belägna stora och sammanhängande skogsskiften med en sammanlagd areal av 16,1 hektar skulle betraktas som sådan i 3 § 1 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen avsedd skog för vilken fastighetsskatt inte skulle betalas.

Högsta förvaltningsdomstolen tog hänsyn till fastigheternas användningsändamål och läge. Bolaget ansågs ha bedrivit skogsbruk. Skogsskiften som var belägna i utkanten av golfbanan och låg så att de inte utgjorde en del av det egentliga golfbaneområdet betraktades som skog som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen. Som skog betraktades inte skogsskiften som låg mellan spelfälten inom det egentliga golfbaneområdet.

3.3 Ödekyrkor, slott, fästningar och kloster

Enligt 3 § 2 mom. i fastighetsskattelagen påförs fastighetsskatt inte för ödekyrkor, slott, fästningar eller kloster. Dessa objekt är befriade från fastighetsskatt av kulturhistoriska skäl. Kyrkor som inte längre används för regelbundet församlingsarbete betraktas som ödekyrkor. Till samma grupp räknas även ett antal sakristior av sten. Sammandraget i bilaga 1 är en förteckning över de ödekyrkor, slott och fästningar som är befriade från skatt.

Bestämmelsen om skattefrihet för ovan nämnda objekt är uttömmande. Alla övriga fastigheter av motsvarande slag (till exempel muséer) som inte omnämnts separat är fastighetsskattepliktiga oavsett eventuellt kulturhistoriskt värde. Den speciella karaktären hos dessa objekt beaktas vid behov vid värderingen av fastigheten.

3.4 Fastigheter som används för övervakningen av Finlands territorium och för försvarsmaktens behov

Enligt 3 § 1 mom. 3 punkten i fastighetsskattelagen betalas fastighetsskatt inte på byggnader eller konstruktioner som används för övervakning av Finlands territorium eller för andra fastigheter till den del de används för försvarsmaktens behov som fästningsverk, militär-, flyg- eller flottbas, forsknings- eller försöksanstalt, förråd eller depå. Dessa objekt är främst sådana som man av försvarsrelaterade skäl har kunnat bygga utan bygglov.

3.4.1 Fastigheter i försvarsmaktens bruk

Fastighetsskatt fastställs för garnisonsbyggnader med sociala funktioner, sjukhus och klädvårdsverkstäder. Därtill fastställs skatt för kontors- och bostadsbyggnader (inklusive kaserner) förutom när dessa ligger i ett fästningsverk eller en militärbas. Den skattefrihet som nämns i 3 § 1 mom. 3 punkten i fastighetsskattelagen gäller emellertid inte försvarsmaktens kontors- och bostadsbyggnader i historiska fästningar, såsom Sveaborg.

Begreppet militärbas har inte definierats i lagen. Vid fastighetsbeskattningen räknas som militärbaser operativa kommandoplatser som försvarsministeriet betraktar som baser, stridsledningscentraler, radarstationer och -centraler, sambandscentraler, mottagnings-, avsändnings- och förmedlingsstationer, stationer för flygtrafiktjänster, övningsområden, och lägerområden med konstruktioner och byggnadsbeståndet vid dessa baser.

3.4.2 Byggnader eller konstruktioner som används för övervakningen av Finlands territorium

Fastighetsskatt fastställs inte för sådana byggnader och konstruktioner som används för övervakningen av Finlands territorium. Gränsbevakningsväsendet har hand om territorialövervakningen, det vill säga övervakningen av Finlands territoriella integritet. Byggnader eller konstruktioner som används för territorialövervakningen är till exempel observationstorn, patrullstugor, baser och bevakningsstationer. Gränsbevakningsväsendets övriga byggnader omfattas av fastighetsbeskattningen.

Fastigheter eller delar av fastigheter som används för tullövervakning och passkontroll betraktas inte som byggnader eller konstruktioner för territorialövervakning.

3.5 Naturskyddsområden

Enligt 3 § 1 mom. 4 punkten i fastighetsskattelagen ska fastighetsskatt inte betalas för områden som skyddats med stöd av 47 § i naturvårdslagen (9/2023), med undantag för byggnader och konstruktioner som finns på området och dessa byggnaders och konstruktioners byggplatser.

Enligt 43 § 1 mom. i naturvårdslagen är naturskyddsområden nationalparker, naturreservat och övriga naturskyddsområden. Nationalparker och naturreservat kan inrättas enbart i områden som tillhör staten.

Bestämmelsen i 47 § i naturvårdslagen handlar om inrättande av naturskyddsområden i områden som tillhör enskilda. Befrielsen från fastighetsskatt omfattar inte sådana byggnader, konstruktioner och deras byggplatser som finns i ett område som har skyddats med stöd av 47 § i naturskyddslagen. Byggnaderna, konstruktionerna och byggplatserna omfattas fortfarande av fastighetsskatt, det vill säga byggnaderna och tomterna är fastighetsskattepliktiga för ägaren och utgör objekt som ska värderas enligt de allmänna bestämmelserna i värderingslagen.

Befrielsen från fastighetsskatt gäller inte sådana naturskyddsområden enligt 43 § i naturskyddslagen som finns i områden som tillhör staten. Dessa områden är i Forststyrelsens besittning och de hör till samma ekonomiska helhet med sådan ekonomiskog som Forststyrelsen besitter, varvid de enligt 31 a § 1 mom. i värderingslagen ska värderas som annan gårdsbruksmark till noll euro.

På naturskyddsområden som finns i statens områden kan det dock också finnas byggnader samt mark som omfattas av fastighetsbeskattningen och ibland också specialområden som är föremål för fastighetsskatt, såsom mark för slalombacke i en nationalpark.

3.6 Vattenområden

Enligt 3 § 1 mom. 4 punkten i fastighetsskattelagen är allmänna vattenområden befriade från fastighetsskatt. Allmänna vattenområden är Finlands territorialvatten till havs och stora fjärdar i sjöar i den utsträckning de ligger utanför byarågång. Allmänna vattenområden är statens egendom. Utöver allmänna vattenområden är även övriga vattenområden befriade från fastighetsskatt. Begreppet vattenområde motsvarar definitionen i vattenlagen (587/2011).

3.7 Torg, gator, vägar och allmänna spårtrafikled osv.

Enligt 3 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen behöver fastighetsskatt inte heller betalas för fastigheter i den utsträckning de används som torg, öppen plats, gata, byggnadsplaneväg, allmän väg, allmän spårtrafikled eller rullbana på ett allmänt flygfält. Orsakerna till skattefriheten för dessa områden är främst administrativa.

3.7.1 Torg, öppen plats och gata

Begreppen torg, öppen plats och gata i fastighetsskattelagen betyder detsamma som i bygglagen. Dessa områden är befriade från fastighetsskatt endast om de i en detaljplan har anvisats för det aktuella ändamålet eller i en fastställd gatuplan definierats som områden som behövs för gata och om de tagits i bruk för detta ändamål.

Ett område som i den första fastställda detaljplanen har anvisats som gatuområde befrias från fastighetsskatt senast när kommunen tar gatuområdet i besittning. Över besittningstagandet görs i kommunen ett protokoll och en karta. I ett detaljplaneområde föregås besittningstagandet av ett gatuområde i regel av en allmän mätning av området, varvid gatuområdet övergår i kommunens ägo och befrias från fastighetsskatt redan på denna grund.

I ett planändringsområde befrias en gata i allmänhet från fastighetsskatt när kommunen tar över området och börjar bygga gatan. Samma gäller öppna platser och torg.

3.7.2 Landsväg (Allmän väg)

Till vägen hör ett vägområde och anslutningsområden. När en vägplan har fastställts och man har beslutat att bygga vägen har väghållaren rätt att ta i besittning det område som behövs för vägen. Från och med tidpunkten för besittningstagandet faller vägområdet utanför fastighetsbeskattningen.

Utanför fastighetsbeskattningen lämnas enbart de markområden som finns omedelbart under vägen och dess anslutningsområde, till exempel under en rastplats. Däremot omfattar fastighetsbeskattningen anknytande markområden och byggnader, exempelvis servicestationer eller byggnader och konstruktioner ovanpå, under eller mellan delar av trafikleden.

3.7.3 Allmän spårtrafikled

Allmänna spårtrafikleder är befriade från fastighetsskatt. Privata järnvägar är däremot inte befriade från fastighetsskatt. En skattefri spårtrafikled omfattar bangårdsområdet, områden under spåren även utanför det egentliga bangårdsområdet, konstruktioner och anordningar som tjänar spårtrafiken (till exempel ställverk) och perronger inklusive deras tak.

Fastighetsskatt fastställs för stationsbyggnader och deras byggnadsplatser, lager- och verkstadsbyggnader och -konstruktioner och deras byggnadsplatser samt gårdsområden och anslutande parker. Fastighetsskattepliktiga är även byggnader och konstruktioner under eller ovanpå spårlederna frånsett sådana som omedelbart tjänar spårtrafiken.

3.7.4 Flygfält

Startbanor och speditionsområden på flygfält är befriade från fastighetsskatt om de används för allmänna trafikändamål. Med en rullbana avses endast det asfalterade område som används som en rullbana av flygplan för start, landning och rullning. Grönområden och säkerhetsområden mellan rullbanorna betraktas inte som fastighetsskattefria rullbaneområden. Däremot är flygfältsbyggnaderna inte befriade från fastighetsskatt.

I försvarsmaktens militära bruk anses vara flygfält där mer än hälften av användningen består av militär luftfart. Den del av dessa flygfält som är i militärt bruk omfattas inte av fastighetsbeskattningen med stöd av 3 § 1 mom. 3 punkten i fastighetsskattelagen. På flygfält i sambruk tillämpas till övriga delar de allmänna bestämmelserna om flygfält.

Skogsklädda skyddszoner kring flygfälten lämnas utanför fastighetsbeskattningen antingen eftersom de är skogsmark eller på grund av att något beskattningsvärde i allmänhet inte fastställts för dem som skog som har klassificerats som specialområde på grund av områdets begränsad användning (trädbeståndet får inte vara högre än 12 meter).

För områden i flygfältens omedelbara omgivning, där trädbeståndet har avverkats helt, fastställs ett särskilt värde utifrån vilket fastighetsskatten fastställs.

3.8 Begravningsplats

Med stöd av 3 § 2 mom. 2 punkten i fastighetsskattelagen betalas fastighetsskatt inte på begravningsplatser som upprätthålls av kyrkosamfund eller andra allmänna begravningsplatser som grundats med behörigt tillstånd. Enligt punkten i fråga är privata gravplatser inte sådana begravningsplatser som ska betraktas som fastighetsskattepliktiga.

Fastighetsskatt betalas även på begravningsplatsers jordfästningskapell och kyrkor med byggplats, frånsett skattefria ödekyrkor.

3.9 Kommunernas fastigheter

Med stöd av 3 § 3 mom. i fastighetsskattelagen betalar en kommun inte skatt för fastigheter som den äger inom kommunens gränser. Skattefriheten gäller också sådana kommunala fastigheter där kommunen idkar affärsverksamhet i egenskap av kommunalt affärsverk.

Däremot gäller skattefriheten inte privaträttsliga kommunägda samfund, varför till exempel bolagiserade energibolag är skyldiga att betala fastighetsskatt till kommunen för sina fastigheter. En samkommun (förr kommunförbund) är också utan undantag skyldig att betala skatt för sina fastigheter (till exempel sjukhus) till den kommun där fastigheten finns även om kommunen själv är medlem i den aktuella samkommunen.

Arrendetomter som ägs av kommunerna omfattas inte av fastighetsbeskattningen eftersom skatten på en arrendetomt ska betalas av ägaren. Genom att kommunen är ägare behöver den inte betala skatt till sig själv.

Kommunen är dock skyldig att betala skatt för de fastigheter den äger utanför sina gränser. Därmed betalar kommunen skatt till andra kommuner för byggnader och byggnadsmark som kommunen äger i rekreationsområden i dessa kommuner.

3.10 Fastigheter för representationer och konsulat

Med stöd av 4 § i fastighetsskattelagen behöver skatt inte betalas på en fastighet om beskattningen strider mot ett internationellt avtal som binder Finland. De avtal som gäller undvikande av dubbelbeskattning och kringgående av skatt innehåller vanligtvis inte uttryckliga bestämmelser om fastighetsskatten. I vissa andra internationella avtal som binder Finland ingår emellertid bestämmelser på grund av vilka främst fastigheter för främmande staters representationer och konsulat är skattefria på vissa villkor.

Om en diplomatisk representation eller ett konsulat bedriver verksamhet i en del av en fastighet som representationen eller konsulatet besitter genom aktieinnehav i ett bostads- eller fastighetsaktiebolag, befrias inte bostads- eller fastighetsaktiebolaget från fastighetsskatt. Om däremot bostads- eller fastighetsbolaget i sin helhet är i den diplomatiska representationens eller konsulatets besittning har någon fastighetsskatt enligt vedertagen beskattningspraxis inte tagits ut.

3.11 Gruvor

I likhet med övriga industrianläggningar ska fastighetsskatt betalas för marken och byggnaderna på fastigheter som används för gruvdrift. Gruvgångar som uppstår vid sprängning av tunnlar eller som kommer ur användning när gruvdriften avslutas är inte fastighetsskattepliktiga konstruktioner utan anses höra till sprängningsprocessen.

Transportbanden, rören och dylika systemdelar i gruvverksamheten är maskiner eller anläggningar och de omfattas därför inte av fastighetsskatt. I den utsträckning som de beviljats bygglov anses de dock vara fastighetsskattepliktiga byggnader eller konstruktioner. Gruvgångar som inte längre ingår i sprängningsprocessen utan kommit i annat bruk är konstruktioner som omfattas av fastighetsskatt.

Områden som förvaltas med stöd av gruvlagen (621/2011) jämställs inte i fastighetsbeskattningen med sådana stenbrott eller grus-, ler- och torvtäkter eller motsvarande förmåner som avses i 31 § 1 mom. i värderingslagen. Gruvlagen gäller letning och utvinning av fyndigheter som innehåller gruvmineral, guldvaskning på statsägd mark, avslutning av dessa verksamheter och gruvförrättning.

Enligt gruvlagen är en gruvrätt inte beroende av äganderätt till fastigheten i fråga eller fastighetsägarens samtycke, utan den grundar sig på inmutnings- och utmålsansökningar för ens eget eller någon annans område som en myndighet har godkänt. Gruvrätten står således inte i ett likadant beroendeförhållande till marken som den rätt till stenbrott eller grus-, ler- eller torvtäkt som avses i 31 § 1 mom. i värderingslagen och kan alltså inte betraktas som en sådan förmån som avses i momentet i fråga (HFD 9.5.2014 liggare 1536).

Även om ägarens rättigheter i gruvlagen har preciserats efter att beslutet meddelades, kan ägaren fortfarande inte hindra verksamhet som är förenlig med gruvlagen. En gruvrätt har således inte under gruvlagens tid haft ett likadant beroendeförhållande till marken som de rättigheter och förmåner som avses i 31 § 1 mom. i värderingslagen.

4 Skattskyldighet

4.1 Allmänt

Skattskyldigheten enligt fastighetsskattelagen är allmän. Det betyder att fastighetsskatt påförs även de skattskyldiga som enligt ISkL är befriade från inkomstskatt. Skattskyldiga är därför även staten och kommunerna samt deras inrättningar, samkommuner, församlingar och övriga religiösa samfund samt olika allmännyttiga föreningar (se kap. 5.6 nedan) och stiftelser. Även för dem påförs fastighetsskatt på andra än de fastigheter eller fastighetsdelar som enligt fastighetsskattelagen uttryckligen befriats från skatt.

Skattskyldiga är till exempel ungdoms- och idrottsföreningar, politiska partier och deras lokalorganisationer, arbetsmarknadsorganisationer, lantbrukssällskap, ideella föreningar samt stiftelser som grundats i syfte att stödja vetenskap och konst. Skattskyldiga är därmed även till exempel Helsingfors universitet (10 a § i fastighetsskattelagen), Oy Yleisradio Ab och Oy Alko Ab. För begränsat skattskyldiga fastställs fastighetsskatten på samma grunder som för allmänt skattskyldiga.

4.2 Ägare

Enligt huvudprincipen i fastighetsskattelagen är den som äger fastigheten vid in-gången av kalenderåret skyldig att betala fastighetsskatt. För bostads- och fastighetsaktiebolag innebär ägarens skattskyldighet att skatten på fastigheten påförs bolaget, inte aktieägarna. Fastighetsskatten kan fastställas även om företagets räkenskapsperiod inte sammanfaller med kalenderåret.

Om en fastighet är utarrenderad är det fastighetsägaren som ska betala fastighetsskatt, inte innehavaren. Arrendeförhållandets art saknar betydelse. Om marken och byggnaden tillhör olika ägare, betalar markägaren fastighetsskatt för marken, medan byggnadens eller konstruktionens ägare betalar skatt för denna.

Fastighetsskatteplikten bestäms utifrån den privaträttsliga ägaren, inte utifrån hur fastighetsägaren beskattas vid inkomstbeskattningen. Om till exempel en fastighet ägs av ett öppet bolag eller ett kommanditbolag fastställs skatten alltid för bolaget oberoende av huruvida bolagets inkomst fördelas på delägarna vid inkomstbeskattningen. Om bolaget använder en fastighet som en av delägarna äger, påförs den faktiska ägaren, det vill säga delägaren, fastighetsskatten även om bolaget skulle ha behandlat fastigheten som en del av sina tillgångar.

Enligt 6 § 2 mom. i fastighetsskattelagen påförs ett oskiftat dödsbo skatt på en fastighet som boet äger.

Den som äger ett outbrutet område är enligt 6 § 4 mom. i fastighetsskattelagen skyldig att betala skatt på området. Stamfastighetens ägare är inte skattskyldig för det outbrutna området.

Då en fastighet ägs av två eller flera personer fastställs fastighetsskatten separat för respektive ägare på basis av dennes ägarandel av fastigheten. Enligt 9 § i fastighetsskattelagen är varje delägare endast skyldig att betala skatt på sin egen andel av fastigheten. Då äkta makar som äger en fastighet gemensamt fastställs fastighetsskatten i proportion till deras ägarandelar.

Om en fastighet har förvärvats för ett bolag som ska bildas eller för något annat oregistrerat samfund, är det enligt 10 § i fastighetsskattelagen den som har förvärvat fastigheten som är skattskyldig tills äganderätten övergår till samfundet eller bolaget i fråga eller till någon annan förvärvare.

Om en byggfirma köper en byggplats för ett bostadsaktiebolag som ska bildas är det byggfirman som ska betala fastighetsskatten om inte bolaget har grundats och äganderätten överförts till bolaget före tidpunkten för fastställandet av skatten. Äganderätten till byggplatsen överförs till köparen när bostadsaktiebolagets bolagsstämma har godkänt affären som bindande för sig. Detsamma gäller i fråga om en halvfärdig eller färdigställd byggnad som byggs på byggnadsplatsen.

Fastighetsskattelagen innehåller inga särskilda bestämmelser om konkurs. Fastighetens ägare är skattskyldig, även om ägaren är konkursgäldenär.

4.3 Ägarbyten

Skyldig att betala fastighetsskatt är den som är fastighetens privaträttsliga ägare vid ingången av kalenderåret (5 och 6 § i fastighetsskattelagen). När en fastighet byter ägare måste ägaren vid denna tidpunkt ibland redas ut med hjälp av avtalsklausulerna för fastighetsköpet. I allmänhet ges dessa avtal betydelse. Om till exempel ett köpebrev upprättas i december 2025 och i det avtalas att äganderätten och besittningen övergår till köparen 1.1.2026, är köparen fastighetsskatteskyldig för år 2026. Om inget annat har avtalats i köpebrevet, övergår ägandet och besittningen av fastigheten på köparen när köpebrevet undertecknas.

Om fastighetsaffären har ingåtts med äganderättsförbehåll, är köparen ägare till fastigheten från och med besittningens övergång, även om äganderätten enligt villkoren i köpebrevet överförs till hen först senare. Om både besittningen och äganderätten i början av kalenderåret kvarstår hos säljaren, är säljaren likaså skyldig att betala fastighetsskatt.

Om överlåtelsen av fastigheten konstateras ogiltig, är fastighetens ursprungliga ägare skyldig att betala fastighetsskatt.Om ogiltigheten inte hade konstaterats när beskattningen verkställdes, kan fastighetsskatten påföras rätt ägare genom skatterättelse. Förfaringssättet är i allmänhet likadant vid köp som hävts genom domstolsbeslut. I domstolsbeslut finns vanligtvis ett omnämnande om när äganderätten ändras. Samma förfaringssätt tillämpas också om köpeavtalet har hävts genom en frivillig överenskommelse om resultatet hade kunnat vara likadant via domstolsbehandling, till exempel på grund av att det finns ett väsentligt kvalitetsfel på fastigheten.

Om ett fastighetsköp hävs frivilligt handlar det om ett nytt köp. Även om den nya köparen önskar häva köpet är hen skyldig att betala fastighetsskatt om hen äger fastigheten vid ingången av kalenderåret. Förfaringssättet är detsamma vid köp som med stöd av utsökningsbalken (705/2007) konstaterats vara ett arrangemang som ska förbigås. Köparen är skattskyldig för den tid som hen har haft lagfart till fastigheten (HFD 2013:4).

Fastighetsöverlåtelser som kräver tillstånd eller samtycke (av till exempel make eller domstol) är i allmänhet giltiga från första början även om tillståndet eller samtycket ges i efterhand (HFD 2011:67). Om samtycke eller tillstånd inte fås har något ägarbyte inte skett och säljaren är fortsättningsvis fastighetsskatteskyldig.

I fastighetsförrättningar som inte grundar sig på förvärv (till exempel styckning) börjar skattskyldigheten för den nya fastigheten från och med registreringsdagen. Om till exempel slutmötet om styckningen av en fastighet som har ägts i kvotdelar har hållits 11.12.2025 och de nya lägenheterna har tagits upp i fastighetsregistret 5.2.2026, är ägarna av kvotdelarna fastighetsskatteskyldiga för 2026.

4.4 Innehavare som är likställd med ägare

Med innehavare som är likställd med ägare avses den som vid ingången av kalenderåret har ständig besittningsrätt till fastigheten (5 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen). De fall som avses i detta sammanhang härrör från tidigare fastighetsförhållanden och är nuförtiden sällsynta.

En mer betydande grupp av innehavare som är likställda med ägare utgörs av dem som har vederlagsfri besittningsrätt till fastigheten med stöd av antingen 3 kap. 1 a § 2 mom. i ärvdabalken (40/1965), ett testamente eller någon annan grund vars giltighet inte baserar sig på ett avtal som ingåtts av fastighetens ägare eller tidigare ägare (5 § 2 mom. i fastighetsskattelagen). I dessa situationer har ägarens rätt till fastigheten begränsats kraftigt på grund av omständigheter som inte beror på ägaren själv.

Som innehavare som är likställd med ägare betraktas exempelvis en efterlevande make som oavsett bröstarvingar eller testamentstagare har rätt att odelat besitta den bostad som makarna använt som gemensamt hem eller någon annan bostad som ingår i kvarlåtenskapen och lämpar sig för den efterlevande maken. Innehavare som är likställd med ägare är även den som genom besittningsrättstestamente har fått rätt att besitta en fastighet som ingår i boet.

Med ägare likställs även den som har donerat en fastighet men förbehållit sig besittningsrätten. Om till exempel föräldrarna donerar en fritidsfastighet till sina barn men förbehåller sig besittningsrätten till fastigheten, påförs föräldrarna fastighetsskatten. I en sådan situation är föräldrarna innehavare som är likställda med ägare i fastighetsbeskattningen.

Om en fastighetsägare ger besittningsrätten till en fastighet som gåva men förbehåller sig äganderätten, är mottagaren av besittningsrätten i fastighetsbeskattningen en innehavare som är likställd med ägare. Inverkan av donation av besittningsrätten vid inkomstbeskattningen samt arvs- och gåvobeskattningen behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av besittningsrätt vid överlåtelse av egendom.

Besittnings- och äganderätten kan separeras även så att till exempel far- eller morföräldrarna donerar besittningsrätten till sina barn och äganderätten till sina barnbarn. I en sådan situation är innehavare som är likställda med ägare far- eller morföräldrarnas barn som har fått besittningsrätten till fastigheten i gåva av sina föräldrar.

Om det i andra än ovan nämnda situationer uppkommer en besittningsrätt till en fastighet, beskattas ägaren för hela fastigheten och innehavaren av besittningsrätten inte behöver betala någon fastighetsskatt alls. Med andra ord kan en sådan med ägare likställd innehavare som avses i fastighetsskattelagen inte uppkomma genom att säljaren förbehåller sig besittningsrätten till fastigheten i samband med ett köp eller annat förvärv mot ersättning. Om till exempel föräldrarna säljer en fastighet till sitt barn och förbehåller sig besittningsrätten under sin återstående livstid ska barnet betala fastighetsskatten enligt hela fastighetens beskattningsvärde utan avdrag för värdet på besittningsrätten.

Ägaren eller en sådan innehavare som är likställd med ägare betalar skatt på den del av fastigheten som hen äger eller till vilken hen har en besittningsrätt som likställs med ägande.

5 Fastställande av skatt

5.1 Fastställande av procentsatsen för fastighetsskatt

Fastighetsskatten fastställs som vissa procentsatser av beskattningsvärdena på de olika delarna av en fastighet. Kommunfullmäktige bestämmer årligen på förhand storleken av kommunens fastighetsskattesatser och fastställer samtidigt inkomstskattesatsen för finansåret (11 § 2 mom. i fastighetsskattelagen). Fastighetsskatten fastställs alltid enligt den procentsats som fastställts av kommunen där fastigheten ligger.

Enligt 11 § 6 mom. i fastighetsskattelagen ska kommunen meddela fastighetsskattesatserna till Skatteförvaltningen senast 17.11 året före skatteåret. Skatteförvaltningen kan förlänga tidsfristen för meddelandet. Har kommunen inte lämnat anmälan inom föreskriven tid, beaktas i beskattningen fastighetsskattesatsen för det föregående året, dock minst den lägsta skattesatsen enligt lagen. Om den fastighetsskattesats som en kommun anmält till Skatteförvaltningen avviker från det som föreskrivs i fastighetsskattelagen, beaktas i beskattningen den närmaste lagstadgade skattesatsen.

Varje kommun ska fastställa minst fyra fastighetsskattesatser. Enligt 11 § 3 mom. i fastighetsskattelagen ska kommunen fastställa en allmän fastighetsskattesats för mark och byggnader, enligt 12 § 1 mom. i fastighetsskattelagen en skattesats som tillämpas på byggnader som huvudsakligen används för stadigvarande boende och enligt 13 § 1 mom. i fastighetsskattelagen en skattesats för byggnader av vilkas lägenhetsyta mer än hälften används huvudsakligen för annat boende än stadigvarande boende enligt 12 §.

Kommunen kan välja att fastställa särskilda skattesatser också för allmännyttiga samfund och för vissa inrättningar. Därtill kan kommunen fastställa en särskild skattesats för obebyggda byggplatser som avses i 12 a § 2 mom. i fastighetsskattelagen. I vissa kommuner ska kommunen med stöd av lagen fastställa en särskild skattesats för obebyggda byggplatser. Alla dessa kommuner räknas upp i 12 b § 1 mom. i fastighetsskattelagen.

Enligt 11 § 2 mom. i fastighetsskattelagen fastställs fastighetsskattesatserna med en hundradels procents noggrannhet. Det går inte att fastställa egna procentsatser för olika delar av kommunen, olika grupper av skattskyldiga eller olika slag av tomter.

Fastighetsskattesatsen för en byggnad bestäms enligt dess huvudsakliga bruk.

5.2 Allmänna fastighetsskattesatser

Enligt 11 § 3 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas den allmänna fastighetsskattesatsen för mark och den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader som kommunen fastställt på de fastigheter som enligt fastighetsskattelagen är skattepliktiga, om inte något annat följer av 12, 12 a, 12 b, 13, 13 a eller 14 §.

Enligt 11 § 4 mom. i fastighetsskattelagen ska kommunens allmänna fastighetsskattesats för mark år 2026 vara minst 1,30 och högst 2,00 procent av beskattningsvärdet på fastigheten. Den allmänna fastighetsskattesatsen för mark tillämpas på all mark frånsett sådan som omfattas av fastighetsskattesatsen för allmännyttiga samfund eller skattesatsen för obebyggda byggplatser som kommunen fastställt och som är högre än den allmänna skattesatsen för mark.

Enligt 11 § 5 mom. i fastighetsskattelagen ska den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader år 2026 vara minst 0,93 och högst 2,00. Bestämmelsen tillämpas också på konstruktioner.

5.3 Skattesats för byggnader som används för stadigvarande boende

Skattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende tillämpas på byggnader som huvudsakligen används för detta ändamål. Enligt 12 § 1 mom. i fastighetsskattelagen ska skattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende fastställas för år 2026 till minst 0,41 och högst 1,00.

Skatten på mark till en byggnad i stadigvarande bostadsbruk fastställs enligt den allmänna skattesatsen för mark.

5.3.1 Byggnad som används för stadigvarande boende

Enligt 12 § 2 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas skattesatsen för en byggnad som används för stadigvarande boende på hela byggnaden, om minst hälften av byggnadernas lägenhetsyta används för stadigvarande boende. Om mindre än 50 procent är i stadigvarande bostadsbruk tillämpas den separata skattesatsen för en byggnad för stadigvarande boende inte på en enda del av byggnaden.

Om till exempel den mindre lägenheten i ett parhus mäter 50 m² och används i sin helhet för boende, men 170 m² av den större lägenheten på 300 m² används som kontor och de återstående 130 m² för boende, används hela huset för annat än för stadigvarande boende trots att största delen av ytan i hela byggnaden är i bostadsbruk.

Enligt 12 § 2 mom. i fastighetsskattelagen är en lägenhet i stadigvarande bostadsbruk om den i huvudsak är avsedd för denna användning och inte används för annat. Om till exempel en lägenhet enligt bolagsordningen är en bostadslägenhet men den används som kontor är den inte i stadigvarande bostadsbruk. Om lägenheten däremot inte är avsedd för stadigvarande boende utan har antecknats som affärslokal i bolagsordningen, betraktas den inte som en lägenhet som används för stadigvarande boende även om den de facto är i stadigvarande bostadsbruk.

En lägenhet anses vara i stadigvarande bostadsbruk även om mindre än hälften av lägenheten till exempel används för näringsverksamhet. Vid beräkningen beaktas endast ytan för de enskilda lägenheterna, inte andra lokaler som hör till byggnaden, såsom källare och trapphus.

5.3.2 Stadigvarande boende

Det som avgör då man fastställer det huvudsakliga användningsändamålet för en byggnad är den verkliga användningen av byggnaden (och dess lägenheter) vid kalenderårets ingång. För stadigvarande boende används åtminstone en sådan byggnad eller lägenhet där en person har sin egentliga bostad och sitt hem såsom avses i lagen om hemkommun (201/1994) (HFD 2013:30). I stadigvarande bostadsbruk är även sådana lägenheter som i inkomstbeskattningen behandlas som stadigvarande bostäder (HFD 2011:82).

När det gäller fastighetsskatten har det ingen betydelse om byggnaden eller lägenheten används för stadigvarande boende av dess ägare, ägarens familjemedlemmar, hyresgäster eller arbetstagare.

En bostad behöver inte vara bebodd för att anses vara i stadigvarande bostadsbruk. En lägenhet eller en byggnad är i stadigvarande bostadsbruk även om den i huvudsak har avsetts för detta ändamål och inte används för annat.

Också studentbostäder och internat som används för boende under läsåret kan betraktas som bostäder för stadigvarande boende även om en studerande har annan hemort enligt lagen om hemkommun. Bostäder för stadigvarande boende är även till exempel pensionärshem som är avsedda för stadigvarande boende.

En person kan i regel endast ha en egen stadigvarande bostad i sitt bruk, vilken berättigar till en lägre fastighetsskattesats.

För en fritidsbostad kan den skattesats som gäller för stadigvarande bostadsbyggnader tillämpas, om byggnaden lämpar sig för åretruntboende och även används för stadigvarande boende. En ytterligare förutsättning är att personen inte äger eller innehar någon annan bostad som lämpar sig för stadigvarande boende och att personens hemkommun är densamma som den kommun där fritidsbostaden är belägen (HFD 2007:55).

Däremot betraktas sjukhus, servicehem, mottagningscentraler, fängelser, kaserner och liknande inrättningar inte som byggnader avsedda för stadigvarande boende.

Som byggnader som används för stadigvarande boende betraktas inte heller vårdhem där personer bor framför allt för vårdtjänsters skull, eftersom de inte längre klarar av att bo självständigt utan behöver vård och omsorg dygnet runt (HFD 1996-B-554 och HFD 2017:35)

Enligt 12 § 4 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas skattesatsen för en stadigvarande bostad även på separata byggnader i anslutning till byggnader i stadigvarande bostadsbruk, såsom bastubyggnader, separata ekonomibyggnader och garage. På dessa tillämpas skattesatsen för stadigvarande bostad även när en sådan till gårdsplanen hörande byggnad eller en del av byggnaderna är belägen på en annan fastighet.

Också till exempel på en separat parkeringshall som samägs av flera bostadsaktiebolag tillämpas skattesatsen för stadigvarande boende om bilplatser i parkeringshallen ägs av bostadsaktiebolagen och används av dem som bor där och parkeringshallen sålunda betjänar fastighetens boendefunktion. Parkeringshallen anknyter i dylika fall direkt till de bostadsbyggnader bostadsaktiebolagen äger (HFD 2017:45).

Skattesatsen på stadigvarande bostadsbyggnader kan tillämpas också på ett separat parkeringshus som befinner sig på fastigheten och som direkt ägs av ett eller flera bostadsaktiebolag, om parkeringshuset har en direkt anknytning till bostadsbyggnader på basis av detaljplan och avtalsarrangemang. Det spelar ingen roll att även andra än invånarna i dessa bostadsaktiebolag kan ha möjligheten att skaffa sig en parkeringsrätt i parkeringshuset (HFD 2025:10).

I prejudikatet HFD 2009:26 ägdes och användes en del av parkeringshallen av andra än bostads- och fastighetsbolagen. Parkeringshallen betraktades inte som en bostadsbyggnad eller som en separat ekonomibyggnad och garagebyggnad i anslutning till en bostadsbyggnad. På hallbyggnaden tillämpades därför den allmänna fastighetsskattesatsen.

I praktiken utgår beskattningen från att egnahemshus, radhus, flervåningshus och andra byggnader som lämpar sig för åretruntboende används för stadigvarande boende, förutsatt att de inte huvudsakligen är i annan användning. Om man vet att en sådan byggnad huvudsakligen används för annat ändamål än stadigvarande boende, tillämpas på byggnaden antingen den allmänna skattesatsen för byggnader eller skattesatsen som fastställts för andra bostadsbyggnader.

5.4 Skattesats för andra bostadsbyggnader

Enligt 13 § 1 mom. i fastighetsskattelagen fastställer kommunfullmäktige särskilt en skattesats för byggnader av vilkas lägenhetsyta mer än hälften används huvudsakligen för annat boende än sådant stadigvarande boende som avses i 12 §. Enligt lagen ska skattesatsen år 2026 vara minst 0,93 procent och högst 2,00 procent.

Skattesatsen för övriga bostadsbyggnader tillämpas på bostadsbyggnader som inte används för stadigvarande boende. Skattesatsen för övriga bostadsbyggnader tillämpas bl.a. på följande byggnader:

egentliga sommarstugor och övriga fritidbyggnader samt kolonistugor
så kallade andrabostäder
semesterandelsbolag
bostadsbyggnader som används av ett företags personal för rekreationsändamål eller tillfälligt boende
bostäder som reserverats för fritidsboende
bostäder som håller på att byggas för fritidsboende
ekonomibyggnader och garage i anslutning till ovan nämnda bostäder som är belägna på samma gårdsplan.

Enligt 13 § 4 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas skattesatsen för andra bostadsbyggnader inte på byggnader som hör till en härbärgeringsrörelse (hotell, motell och semesterstugor i näringsverksamheten) som drivs som näringsverksamhet och inte heller på byggnader som används för inkvarteringsverksamhet som enbart bedrivs i samband med jordbruk. I dessa fall bestäms skatten enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader.

Även tillämpningen av skattesatsen för andra bostadsbyggnader avgörs separat för varje byggnad. Skattesatsen tillämpas på sådana byggnader där över hälften av lägenheternas yta används för annat boende än stadigvarande boende eller har reserverats för detta ändamål. Detsamma gäller byggnader som håller på att byggas.

I fråga om skattesatsen saknar det betydelse om byggnaden eller lägenheten används av ägaren eller är uthyrd. Beslutet fattas enligt om det gäller stadigvarande eller annat boende.

5.5 Skattesatsen för vissa anläggningar

Med stöd av 14 § 1 mom. i fastighetsskattelagen kan kommunfullmäktige särskilt fastställa en skattesats som ska tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk eller en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Skattesatsen för ovan nämnda kan fastställas till högst 3,10 (år 2026) men dock minst till den allmänna fastighetsskattesats för byggnader som kommunen fastställt.

Den fastighetsskattesats som tillämpas på anläggningarna enligt 14 § i fastighetsskattelagen gäller endast byggnader och konstruktioner. Skatten på byggnadens mark och vattenkraft fastställs enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för mark.

Skatten på andra byggnader än sådana som direkt betjänar kraftverket fastställs enligt den allmänna fastighetsskattesatsen på byggnader. I finansministeriets förordning om grunderna för återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner (682/2024) har bland annat kontors-, lager-, verkstadsbyggnader och bostadshus samt fiskodlingsanstalter betraktats som byggnader som omedelbart tjänar kraftverket.

Den ovan nämnda skattesats som bestämts separat med stöd av 14 § 1 mom. i fastighetsskattelagen får tillämpas endast om kraftverkets nominella effekt överskrider 10 megavoltampere eller, om flera kraftverk är anslutna till ett distributionsnät enligt 3 § 2 punkten eller ett högspänningsdistributionsnät enligt 3 § 3 punkten i elmarknadslagen (588/2013) eller ett stamnät enligt 31 § 1 mom. 1 punkten i den lagen via en gemensam anslutningspunkt, den sammanräknade nominella effekten överskrider 10 megavoltampere.

Som kraftverk betraktas alla slags anläggningar som producerar elkraft. Sådana är förutom vattenkraftverk även sådana kraftverk som producerar el, det vill säga kärnkraftverk, vindkraftverk, solkraftverk och anläggningar som använder bränslen. Enligt 14 § 2 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas inte en separat kraftverksprocentsats på kraftverk vars nominella effekt är högst 10 megavoltampere. På dessa kraftverk tillämpas den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader.

Som kraftverk betraktas inte värmeverk eller värmecentraler som enbart producerar värme eller idkar distribution av energi. Om både el och värme produceras i samma anläggning, ska byggnadens användningsändamål bestämmas utifrån det huvudsakliga användningsändamålet (HFD 13.4.2007 liggare 980). Skattesatsen för vissa anläggningar (kraftverksprocenten) tillämpas inte heller på anläggningar som producerar energi för värmecentraler i anslutning till bostadshus eller för industrianläggningars interna processer.

5.6 Skattesats för allmännyttiga samfund

Med stöd av 13 a § i fastighetsskattelagen kan kommunfullmäktige bestämma en separat fastighetsskattesats som tillämpas på byggnader som ägs av ett allmännyttigt samfund och på marken till dessa. Fastighetsskattesatsen för allmännyttiga samfund kan vara minst 0,00 procent och högst 2,00 procent (år 2026).

En förutsättning för tillämpandet av denna skattesats är att byggnaden på fastigheten huvudsakligen är i allmänt eller allmännyttigt bruk. Skattesatsen för allmännyttiga samfund kan inte tillämpas enbart på mark (till exempel en idrottsplan utan byggnader).

Syftet med paragrafen ska beaktas när kommunen fastställer fastighetsskattesatsen för allmännyttiga samfund. Om kommunen fastställer skattesatsen för allmännyttiga samfund till mer än 0,00 procent, ska skattesatsen dock vara lägre än de allmänna fastighetsskattesatser som kommunen har fastställt (den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader och den allmänna fastighetsskattesatsen för mark).

Huruvida ett samfund är allmännyttigt avgörs utifrån 22 § i inkomstskattelagen. Enligt 22 § 1 mom. i inkomstskattelagen är ett samfund allmännyttigt då

det verkar enbart och omedelbart för allmän fördel i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse,
dess verksamhet inte enbart gäller begränsade personkategorier,
det inte genom sin verksamhet bereder dem som är delaktiga i samfundet ekonomisk förmån i form av dividend eller vinstandel eller i form av sådan lön eller annan gottgörelse som är större än skäligt.

Som konstateras ovan ska en byggnad som ägs av ett allmännyttigt samfund huvudsakligen vara i allmänt eller allmännyttigt bruk för att fastighetsskattesatsen för allmännyttiga samfund ska vara tillämplig.

Användning för allmännyttigt ändamål avser att samfundets allmännyttiga syfte genomförs på fastigheten eller att fastigheten hyrs ut för allmännyttig verksamhet. Användning för allmänt ändamål avser att fastigheten används för samhälleliga behov, till exempel som skola, kyrka, bibliotek eller statligt ämbetsverk. Gårdsbruksenheter eller skogshemman kan endast i undantagsfall vara i allmänt eller allmännyttigt bruk, till exempel om de används för forskning och undervisning.

Om en byggnad som ägs av ett allmännyttigt samfund till exempel endast används för rekreationsbruk av samfundets medlemmar, tillämpas inte fastighetsskattesatsen för allmännyttiga samfund (HFD 1979-II-507).

Bestämmelsen om 13 a § i fastighetsskattelagen kan inte tillämpas på en sådan byggnad jämte markbotten som ägs av ett i 21 § 2 mom. i inkomstskattelagen avsett religionssamfund, eftersom religionssamfund inte är sådana allmännyttiga samfund som avses i ISkL 22 § (HFD 16.4.2004 liggare 826).

5.7 Skattesats för obebyggd byggplats

Med stöd av 12 a § i fastighetsskattelagen kan kommunfullmäktige fastställa en skattesats för obebyggda byggplatser till 2,00–6,00 (år 2026). Skattesatsen för en obebyggd byggplats tillämpas bara på sådana obebyggda byggplatser som uppfyller följande krav i 12 a § 2 mom. i fastighetsskattelagen:

en sådan detaljplan som avses i lagen om områdesanvändning (132/1999) har varit i kraft minst ett år före ingången av kalenderåret,
över hälften av byggrätten för byggplatsen enligt detaljplanen har planlagts för bostadsändamål,
det varken finns någon bostadsbyggnad på byggplatsen som används för boende eller börjat byggas någon bostadsbyggnad på den före ingången av kalenderåret på det sätt som avses i 108 § i bygglagen (751/2023). (Även byggnader som används för fritidsboende är bostadsbyggnader, se HFD 14.7.2010 liggare 1717.),
det till byggplatsen finns en i 44 § 1 mom. 3 punkten i bygglagen avsedd användbar infartsväg eller är möjligt att ordna en sådan,
byggplatsen kan anslutas till en allmän vattenledning och till avlopp på det sätt som avses i 10 § i lagen om vattentjänster (119/2001),
det för byggplatsen inte har utfärdats ett sådant byggförbud som avses i 38 eller 53 § eller i 58 § 5 mom. i lagen om områdesanvändning, och
byggplatsen har samma ägare.

Enligt 12 § 5 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas den separata skattesatsen inte på byggplatser som planlagts för fritidsbebyggelse.

Med stöd av den särskilda bestämmelsen i 12 b § 1 mom. i fastighetsskattelagen ska vissa kommuner fastställa en skattesats för obebyggda byggplatser, som är minst 3,00 procentenheter högre än den allmänna fastighetsskattesatsen för mark (år 2026). Även i dessa kommuner får skattesatsen för en obebyggd byggplats vara högst 6,00 procent.

Denna specialbestämmelse gäller följande kommuner och kranskommuner i huvudstadsregionen: Borgnäs, Esbo, Grankulla, Helsingfors, Hyvinge, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Sibbo, Träskända, Tusby, Vanda och Vichtis.

Tillämpningsområdet för skattesatsen för obebyggda byggplatser behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Obebyggd byggplats i fastighetsbeskattningen.

6 Särskilda drag i den åländska fastighetsbeskattningen

På Åland ska fastighetsskatt betalas årligen till kommunen i enlighet med fastighetsskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 1993:15). Denna lag gör den riksomfattande fastighetsskattelagen (654/1992) med vissa avvikelser tillämplig också i landskapet Åland. Särdrag som gäller fastighetsbeskattningen på Åland behandlas i den fördjupade anvisningen Beskattningen på Åland.

7 Verkställande av beskattning

7.1 Allmänt

Att verkställa fastighetsbeskattningen hör till Skatteförvaltningens uppgifter (22 § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Skatteförvaltningen verkställer fastighetsbeskattningen utifrån de uppgifter som finns i Skatteförvaltningens register, de uppgifter som den skattskyldige har lämnat och de uppgifter som har fåtts av utomstående uppgiftsskyldiga med stöd av 3 kap. i BFL och utifrån annan utredning som fåtts i ärendet (22 § 3 mom. i fastighetsskattelagen). Uppgifterna i Skatteförvaltningens register underhålls bland annat utifrån uppgifter från andra myndigheter. Sådana myndigheter är Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Lantmäteriverket och de kommunala planläggnings- och byggnadsmyndigheterna.

Skatteförvaltningen kan begära uppgifter från andra myndigheter uttryckligen för fastställandet av fastighetsskatten (18 § i fastighetsskattelagen). Därtill har Skatteförvaltningen rätt att vid behov be om granskning av fastighetsuppgifter hos den som för fastighetsregistret, byggnadsmyndigheten i kommunen där fastigheten finns eller någon annan kommunal myndighet. Den behöriga myndigheten är enligt lag skyldig att granska uppgifternas riktighet om saken framgår av de uppgifter som myndigheten förfogar över (19 § i fastighetsskattelagen).

Fastighetsbeskattningen slutförs specifikt för varje skattskyldig. Beskattningens slutdag meddelas i beskattningsbeslutet. Om den skattskyldige kompletterar eller rättar sina fastighetsuppgifter före slutförandet av beskattningen, slutförs beskattningen den dag som har antecknats i det nya beskattningsbeslutet.

Skatteförvaltningen kan trots dagen för slutförande av beskattningen fortsätta beskatta den skattskyldige, om en kontrollåtgärd är oavslutad. Skatteförvaltningen ska före slutförandet av beskattningen meddela den skattskyldige att beskattningen fortsätter. Beskattningen slutförs då den dag som har antecknats i det nya beskattningsbeslutet. Fastighetsbeskattningen slutförs senast vid utgången av oktober under skatteåret.

Fastighetsskatten tas inte ut i förskott, utan skatten tas alltid ut som en slutgiltig skatt. På allmänna principer som ska iakttas vid beskattningen, gemensam behandling av ärenden, hörande, automatiserat avgörande av ett ärende och motivering av beslut tillämpas vad som föreskrivs om dessa i lagen om beskattningsförfarande (22 § 4 mom. i fastighetsskattelagen). Den skattskyldige ska med andra ord höras om myndigheten avviker väsentligt från de uppgifter som denne lämnat för fastighetsbeskattningen (BFL 26 § 3 mom.).

7.2 Fastighetsbeskattningsbeslut

Enligt 24 § 1 mom. i fastighetsskattelagen ska ett beskattningsbeslut och anvisningar för sökande av ändring sändas till de skattskyldiga som har påförts fastighetsskatt. Enligt lagen ska följande uppgifter antecknas i beskattningsbeslutet:

uppgifter som specificerar den skattskyldige
den myndighet som verkställt beskattningen jämte kontaktuppgifter
de fastigheter för vilka den skattskyldige ska betala skatt
dessa fastigheters värde samt beloppet av den skatt som ska betalas (24 § 2 mom. i fastighetsskattelagen).

Om en byggnad hör till de klasser som avses i 12–14 § i fastighetsskattelagen, ska också detta antecknas i beskattningsbeslutet. På beskattningsbeslut tillämpas dessutom vad som i 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om meddelande om automatiskt avgörande av ärenden (24 § 2 mom. i fastighetsskattelagen).

Fastighetsskatt tas inte ut om beloppet av den skattskyldiges skatt är mindre än 10 euro (22 § 2 mom. i fastighetsskattelagen). Gränsen på 10 euro i lagen gäller separat för varje skattskyldig.

Vid behov kan en utredning om fastighetsuppgifterna sändas även då den skattskyldige inte påförs fastighetsskatt eftersom skattebeloppet understiger det minsta belopp som debiteras, om uppgifterna måste kontrolleras exempelvis av övervakningsskäl. Samtidigt får den skattskyldige ett beskattningsbeslut som beräknats utgående från de uppgifter som antecknats i utredningen samt inbetalningskort för betalning av skatten.

7.3 Den skattskyldiges deklarationsskyldighet

I samband med debitering av fastighetsskatt sänder Skatteförvaltningen den skattskyldige förutom beskattningsbeslutet även en utredning om de fastighetsuppgifter som använts som grund vid fastighetsbeskattningen (16 § i fastighetsskattelagen). I utredningen ska den skattskyldige enligt 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen granska följande uppgifter om mark:

areal
byggrätt
planläggning
strandrätt
användningsändamål
ägande- och besittningsrätt.

Den skattskyldige ska granska de uppgifter och det användningsändamål som använts som grund för beräkningen av byggnadens återanskaffningsvärde (16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Exempelvis gäller granskningsskyldigheten för ett småhus inte bara byggnadens användningsändamål utan även året för färdigställandet, ytan och den bärande konstruktionen samt om byggnaden saknar vattenledning, avlopp, centralvärme eller el.

Den skattskyldige är skyldig att granska uppgifterna om marken och byggnaderna samt anmäla eventuella fel till Skatteförvaltningen. Utöver fel ska skattskyldiga till Skatteförvaltningen anmäla fastigheter och byggnader som saknas i utredningen samt ombyggnad och betydande reparationer av byggnader, uppgifter om stenbrott samt grus-, ler- och torvtäkt eller annan motsvarande förmån som avses i 31 § 1 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen samt uppgift om att en byggnad har rivits eller tagits ur bruk (16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen).

Samtidigt med anmälan av en byggnad som saknas ska den skattskyldige även lämna uppgifterna om fastigheten där byggnaden finns så att byggnaden kan allokeras till rätt fastighet och byggplats.

Fastighetsskatten berör i regel alla byggnader och konstruktioner. I Skatteförvaltningens register saknas emellertid sådana små byggnader och konstruktioner av ringa ekonomisk betydelse som det inte kommer uppgifter om via kommunens byggnadstillsyn (exempelvis byggnader och konstruktioner som är mindre än 30 m2). För att bygga dessa byggnader och konstruktioner krävs i allmänhet inte bygglov eller ens anmälan till byggnadstillsynen.

Sådana små byggnader och konstruktioner som avses ovan är gårdsbyggnader av lätt konstruktion på gårdar till egnahemshus och fritidsbostäder, exempelvis lekstugor, trädgårdsskjul, vedskydd, soptunneskydd och andra motsvarande byggnader samt sedvanliga bryggor och andra konstruktioner på sommarstugor. Om en sådan byggnad eller konstruktion vars area är högst 5 m2 saknas i utredningsdelen behöver den inte anmälas för fastighetsbeskattningen. En bastu är dock en värmeisolerad ekonomibyggnad som ska deklareras i en fastighetsskattedeklaration, även om dess area är under 5 m².

I Skatteförvaltningens beslut om lämnande av skattedeklaration och fastighetsuppgifter föreskrivs hur och när fastighetsuppgifter ska lämnas. Enligt 16 a § i fastighetsskattelagen ska samfund och samfällda förmåner lämna in de uppgifter som avses i 16 § elektroniskt. Utifrån en särskild grund kan Skatteförvaltningen godkänna att uppgifter lämnas in i pappersform. En annan skattskyldig som fått ett fastighetsbeskattningsbeslut kan för fastighetsbeskattningen meddela sådana fel och brister i utredningen som avses i 16 § i fastighetsskattelagen elektroniskt till Skatteförvaltningen via e-tjänsten MinSkatt. Deklarationsskyldigheten gäller även om den skattskyldige inte har fått ett fastighetsbeskattningsbeslut men äger en fastighetsskattepliktig fastighet vid ingången av skatteåret.

Uppgifterna om fel och brister i en utredning som avses i 16 § i fastighetsskattelagen kan också lämnas på blanketter som Skatteförvaltningen har fastställt. De korrigerade uppgifterna ska lämnas till Skatteförvaltningen senast den dag som anges på beskattningsbeslutet. Om makar äger en fastighet tillsammans räcker det med en gemensam deklaration. Om den skattskyldige kompletterar eller rättar sina fastighetsuppgifter före slutförandet av beskattningen, slutförs beskattningen den dag som har antecknats i det nya beskattningsbeslutet.

En skattedeklaration som har kommit in elektroniskt anses ha lämnats vid rätt tidpunkt om den har kommit in till en förmedlare av deklarationstjänster inom den utsatta tiden och förmedlaren har gett avsändaren en elektronisk bekräftelse på att deklarationen har tagits emot.

Ankomstdagen för en fastighetsskattedeklaration som har kommit in per post anses vara den dag då deklarationen har kommit in till Skatteförvaltningens postbox eller Skatteförvaltningen fått en avisering om att försändelsen har ankommit till ett postföretag.

Enligt 16 § 3 mom. i fastighetsskattelagen ska en skattskyldig som inte har fått den utredning som avses i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen och som vid ingången av kalenderåret har ägt en skattepliktig fastighet för fastighetsbeskattningen utan uppmaning lämna Skatteförvaltningen de uppgifter om mark och byggnader som avses i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen.

Om den skattskyldige inte korrigerar de uppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen anses hen ha lämnat uppgifter för fastighetsbeskattningen enligt den utredning som skickats till hen (16 § 4 mom. i fastighetsskattelagen). Försummelse av deklarationsskyldigheten kan leda till skatteförhöjning med stöd av lagen om beskattningsförfarande (25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen).

Information om skatteförhöjning och andra påföljdsavgifter i fastighetsbeskattningen finns i Skatteförvaltningens anvisning Påföljdsavgifter i fastighetsbeskattningen.

Bestämmelsen om kompletterande beskattningsbeslut ingår i 25 § i fastighetsskattelagen. Enligt bestämmelsen ska på kompletterande beskattningsbeslut tillämpas det som anges om kompletterande beskattningsbeslut i lagen om beskattningsförfarande. I praktiken betyder det att på kompletterande beskattningsbeslut tillämpas bestämmelserna i BFL 51 a §.

Skatteförvaltningen meddelar ett kompletterande beskattningsbeslut om den skattskyldige i en begäran om omprövning lämnar en uppgift som påverkar fastighetsbeskattningen och som hen inte har lämnat tidigare eller som inte har ingått i grunden för fastighetsbeskattningsbeslutet. Förfarandet behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Kompletterande beskattningsbeslut.

7.4 Fastighetsbeskattningens offentliga uppgifter

En bestämmelse om offentliga uppgifter om fastighetsbeskattningen ingår i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999). Enligt 6 § 1 mom. 1 punkten i nämnda lag är följande uppgifter om fastighetsbeskattningen offentliga:

fastighetsbeteckningen
fastighetens kalkylerade fastighetsskatt
den fastighetsskatteskyldiges namn.

Ovan nämnda uppgifter blir offentliga sådana de är vid tidpunkten för slutförande av beskattningen vid ingången av november under skatteåret (6 § 2 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter). Uppgifterna finns att få hos Skatteförvaltningen utifrån fastighetsbeteckningen. Fastighetsuppgifter kan inte sökas enligt den fastighetsskattskyldiges namn.

7.5 Förhandsavgörande

Enligt fastighetsskattelagen kan Skatteförvaltningen på den skattskyldiges skriftliga ansökan meddela ett avgiftsbelagt förhandsavgörande som gäller fastighetsskatt. Om sökanden så begär ska ett lagakraftvunnet förhandsavgörande iakttas med bindande verkan på det sätt som bestäms i avgörandet (21 § i fastighetsskattelagen). Ansökan om förhandsavgöranden beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Att göra en ansökan om förhandsavgörande och att meddela beslut i ärendet.

8 Ändringar i fastighetsskatten

Ändring får sökas i en verkställd fastighetsbeskattning. I Skatteförvaltningens anvisning Sökande av ändring i Skatteförvaltningens beslut berättar vi hur den skattskyldige kan söka ändring.

Information om myndighetens rätt att söka ändring finns i Skatteförvaltningens anvisning Ändring av beskattningen på myndighetsinitiativ.

9 Särskilda bestämmelser

9.1 Skatteansvar för fastighetsskatt

Om skatteansvar föreskrivs i tillämpliga delar i lagen om beskattningsförfarande och lagen om skatteuppbörd (36 § i fastighetsskattelagen). Den som ansvarar för fastighetsskatten har också rätt att anföra besvär över skatten. Delägare i ett dödsbo ansvar för den fastighetsskatt som påförts dödsboet. Bolagsmän i ett öppet bolag och ansvariga bolagsmän i ett kommanditbolag ansvarar för bolagets fastighetsskatt.

Fastighetsskatt tas inte ut hos beskattningssammanslutningar, utan sammanslutningsdelägaren har i proportion till sin ägarandel ansvaret för den fastighetsskatt som fastställs för beskattningssammanslutningen. Eventuella avtal om delning av besittning påverkar inte fastighetens ägarförhållanden. Äganderätten hänförs fortfarande utifrån ägarandelen till hela fastigheten – inte till en del av fastigheten, även om besittningen hade delats genom avtal.

I 36 § 2 mom. i fastighetsskattelagen ingår en särskild bestämmelse med stöd av vilken ansvaret för fastighetsskatt har utvidgats. Om fastighetsskatten har debiterats men inte betalats för det skatteår då äganderätten till fastigheten enligt avtal har överförts, ansvarar enligt detta moment även den nya ägaren och innehavaren som är likställd ägare för skatten.

9.2 Befrielse från skatt

Fastighetsskatt ska enligt bestämmelserna i fastighetsskattelagen tas ut hos alla fastighetsskattepliktiga fastighetsägare. Det är inte möjligt att exempelvis befria vissa skattskyldiga i förväg från betalning av skatten. Det är dock möjligt att tillämpa lagen om skatteuppbörd på fastighetsskatten.

Befrielse från skatt kan ansökas endast i enskilda fall och inte förrän fastighetsskatten har debiterats. Befrielse kan beviljas endast om villkoren i 47 § i lagen om skatteuppbörd uppfylls.

Befrielse från fastighetsskatt beviljas av antingen kommunen eller skatteuppbördsmyndigheten. Kommunen kan bevilja befrielse i de fall där kommunen har rätt att avgöra beskattningen (48 § i lagen om skatteuppbörd). Om kommunen inte har förbehållit sig beslutanderätten fattar skatteuppbördsmyndigheten beslut om befrielse från skatt (47 § i lagen om skatteuppbörd).

9.3 Fastighetsskattestöd för produktionsbyggnader inom jordbruket vid fastighetsbeskattningen för 2022

Enligt 34 § i fastighetsskattelagen (687/2022), som lagts till som en tillfällig bestämmelse, kunde jordbruksidkare ansöka om tillfälligt stöd för fastighetsskatt utifrån fastighetsskatt som de betalat år 2022 på produktionsbyggnader inom jordbruket.

Jordbruksidkarna kunde ansöka om stöd om fastighetsskatten på produktionsbyggnader inom jordbruket var minst 10 euro. Stödbeloppet var högst 35 000 euro.

Förutsättningen för stödet var att den andel som foder, bränsle, smörjmedel, el och gödselmedel utgör av utgifterna för jordbruksinkomstens förvärvande före reserveringarna enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk, avskrivningarna enligt 8–10 § i den lagen samt räntekostnaderna var minst 15 procent.

Stödet gällde endast produktionsbyggnader inom jordbruk – inte mark eller produktionsbyggnader inom skogsbruk. Stödet gällde inte heller byggnader som hör till näringsverksamhet. På rättelse, ändringssökande, dröjsmålspåföljder, ränta som ska återbetalas, skatteförhöjning, straffpåföljder, skatteuppbörd och återkrav av stöd tillämpas de bestämmelser som tillämpas på den fastighetsbeskattning som verkställs och den fastighetsskatt som ska påföras för skatteår 2022.

10 Skatteuppbörd

Uppbörd, indrivning och återbäring av fastighetsskatt verkställs enligt bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd eller enligt vad som föreskrivs eller besluts med stöd av denna lag (28 § i fastighetsskattelagen). Skatteförvaltningen är skatteuppbördsmyndighet. Även vid redovisning av fastighetsskatt till kommunerna iakttas i tillämplig utsträckning bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd (31 § i fastighetsskattelagen).

11 Fastighetsskattens avdragsgillhet vid inkomstbeskattningen

Enligt fastighetsskattelagen ges separata bestämmelser om fastighetsskattens avdragsgillhet vid inkomstbeskattningen (40 § i fastighetsskattelagen). Det här är bestämmelserna 8 § 1 mom. 15 punkten i NärSkL, 6 § 1 mom. 13 punkten i GårdsSkL, 31 § 3 punkten i ISkL). Enligt dessa paragrafer är fastighetsskatten avdragsgill till den del fastigheten används för näringsverksamhet, jord- eller skogsbruk eller annat inkomstförvärv. Om fastigheten används bara delvis för inkomstförvärvet är skatten avdragsgill i proportion till denna andel.

Det tillfälliga fastighetsskattestöd för produktionsbyggnader inom jordbruk vilken tillämpats skatteåret 2022 minskar beloppet på den fastighetsskatt som dras av i inkomstbeskattningen av jordbruk.

Inkomstskattelagstiftningen har inga särskilda bestämmelser om periodisering av avdragsgill fastighetsskatt. På periodiseringen tillämpas de allmänna bestämmelserna i respektive lag. Vid beskattning enligt ISkL eller GårdsSkL dras fastighetsskatten av enligt kassaprincipen från inkomsten för det skatteår under vilket fastighetsskatten har betalats.

I beskattning enligt NärSkL är huvudregeln prestationsprincipen. Enligt prejudikatet HFD 1981-II-524 uppkom skyldighet att betala gatuavgift först när kommunstyrelsen fastställde och debiterade gatuavgiften. Samma periodiseringsregel lämpar sig även för avdrag av fastighetsskatt. Därmed dras den fastighetsskatt som fastställts för ett företag av från intäkterna för den räkenskapsperiod under vilken skatten debiteras.

Fastighetsskatten dras av från inkomsterna av den förvärvskälla där fastigheten har använts för inkomstförvärvet. Om en fastighet ägs av ett dödsbo, en fastighetssammanslutning eller en näringssammanslutning, dras fastighetsskatten av vid beräkningen av sammanslutningens inkomster och inte vid beskattningen av delägarna.

Bilaga

Ödekyrkor, slott och fästningar etc. som befriats från skatt. (pdf)

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Jaana Kuisma