Beskattning av försäkringspremier i Finland

Har getts
27.10.2020
Diarienummer
VH/2783/00.01.00/2020
Giltighet
27.10.2020 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)

Anvisningen har uppdaterats eftersom terminologin i den lagstiftning som hänvisas till i anvisningen har ändrats. Sådan ändrad lagstiftning är lagen om skatteuppbörd (11/2018), lagen om försäkringsdistribution (234/2018) som gäller försäkringsmäklare och -ombud samt lagen om trafiksäkerhetsavgift (471/2016). Dessutom har hänvisningen till Europeiska gemenskapernas råds tredje direktiv om annan direkt försäkring än livförsäkring (92/49/EEG), som upphävts, ändrats till Europaparlamentets och rådets gällande direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (2009/138/EG, Solvens II). Därtill har avsnittet om förfarande preciserats och vissa tekniska korrigeringar gjorts i anvisningen.

Anvisningen ersätter Skatteförvaltningens Anvisning om försäkringspremieskatt (Dnr A233/200/2016) 7.2.2017.

1 Allmänt

Om skatt på försäkringspremier föreskrivs i lagen om skatt på vissa försäkringspremier (20.12.1966/664, nedan även försäkringspremieskattelagen). Om bland annat betalning av skatten, deklarationsskyldighet, verkställande av beskattningen och skatterepresentant gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i avdelning II i mervärdesskattelagen (1501/1993, nedan även MomsL), i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016), lagen om skatteuppbörd (11/2018) eller i annan lag (7 § i försäkringspremieskattelagen).

Försäkringspremieskattskyldighet förutsätter att den skattskyldige uppfyller vissa skyldigheter. Den skattskyldige ska själv anmäla sig som skattskyldig, anmäla om ändringar i grunduppgifterna (till exempel räkenskapsperiod, bransch, adress) och till sist även anmäla om nedläggande av verksamheten. Ändringarna görs på antingen etableringsblanketten (blanketterna Y1, Y2 eller Y3) eller ändrings- och nedläggningsanmälan (blanketterna Y4, Y5 eller Y6). Blanketterna kan laddas ned från ytj.fi/sv. Försäkringspremieskatten är en skatt som betalas på eget initiativ, vilket innebär att den skattskyldige beräknar, betalar och deklarerar skatten varje månad på eget initiativ.

2 De som bedriver försäkringsverksamhet i Finland

I Finland kan försäkringsverksamhet bedrivas förutom av finska försäkringsbolag och andra försäkringsanstalter, som pensionsstiftelser och -kassor, även av utländska försäkringsbolag. Deras verksamhet regleras av flera lagar, bland annat försäkringsbolagslagen (521/2008) som gäller de finska försäkringsbolagen, lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) som tillämpas på de utländska försäkringsbolagen, lagen om försäkringsdistribution (234/2018) som reglerar försäkringsmäklarnas och ombudens samt försäkringsgivarnas verksamhet, lagen om brandskyddsfonden (306/2003) som gäller brandskyddsavgiften, lagen om trafiksäkerhetsavgift (471/2016), lagen om tillämplig lag vid vissa försäkringsavtal av internationell karaktär (91/1993) samt lagen om försäkringsavtal (543/1994) avsedd för reglering av försäkringsavtalen.

Tillsynsinstansen för de försäkringsbolag, andra försäkringsanstalter och försäkringsmäklare som bedriver försäkringsverksamhet i Finland är Finansinspektionen. Beslut om försäkringsbolags koncessioner fattas av Finansinspektionen. Arbetspensionsförsäkringsbolagens koncessioner beviljas av statsrådet.

2.1 Finländska idkare av försäkringsverksamhet

Enligt 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen (521/2008) kan ett försäkringsbolag vara antingen ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag. Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarna och, i enlighet med vad i bolagsordningen bestäms, garantikapitalets ägare. Delägare i ett försäkringsaktiebolag är aktieägarna. Innan verksamheten inleds ska för det försäkringsbolag som grundas ansökas om koncession hos Finansinspektionen. Om finska försäkringsföreningars verksamhet föreskrivs i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987).

2.2 Utländskt EES-försäkringsbolag

Om ett utländskt försäkringsbolags rätt att bedriva försäkringsrörelse i Finland föreskrivs i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995). Ett utländskt EES-försäkringsbolag är ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2 § i lagen om utländska försäkringsbolag). Till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet hör EU-medlemsstaterna, Norge, Island och Liechtenstein.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag kan grunda en filial i Finland eller bedriva verksamhet utgående från fritt tillhandahållande av försäkringstjänster. Principen med en enda koncession i EU:s försäkringsdirektiv gör det möjligt att ett utländskt EES-försäkringsbolag inte behöver tillstånd från de finska myndigheterna om det grundar en filial i Finland eller börjar fritt tillhandahålla försäkringstjänster utgående från ett utländskt driftställe. Både grundande av en filial och fritt tillhandahållande av försäkringstjänster omfattas dock av ett anmälningsförfarande (notifikation) som föreskrivs i lagen om utländska försäkringsbolag.

Finansinspektionen för en förteckning alla de EES-försäkringsbolag som har en filial i Finland eller som lämnat in anmälan att de fritt tillhandahåller försäkringstjänster.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster från ett utländskt driftställe och som är försäkringspremieskattskyldigt här, ska för betalningen av skatten ha en skatterepresentant med hemort i Finland. (2 § 3 mom. i försäkringspremieskattelagen).

2.2.1 Filial

Innan ett utländskt EES-försäkringsbolag kan grunda en filial i Finland, ska Finansinspektionen av den myndighet som i försäkringsbolagets hemstat svarar för försäkringstillsynen få en etableringsanmälan med erforderliga bilagor (kapitel 2 i lagen om utländska försäkringsbolag). Ytterligare information om att grunda filial ges av Finansinspektionen.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster från en här befintlig filial och som är försäkringspremieskattskyldigt här behöver ingen skatterepresentant i försäkringspremiebeskattningen.

2.2.2 Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster

Ett utländskt EES-försäkringsbolag får börja fritt tillhandahålla försäkringstjänster i Finland sedan bolaget av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i bolagets hemstat har underrättats om att myndigheten har sänt anmälan om inledande av fritt tillhandahållande av försäkringstjänster till Finansinspektionen (11 § i lagen om utländska försäkringsbolag).

Med fritt tillhandahållande av försäkringstjänster avses att ett utländskt EES-försäkringsbolag utgående från ett utländskt driftställe ingår skadeförsäkringsavtal om i Finland belägna risker eller livförsäkringsavtal med i Finland bosatta fysiska personer och företag som är verksamma här (5 § i lagen om utländska försäkringsbolag).

2.3 Försäkringsbolag etablerade utanför EES-området

Med ett försäkringsbolag etablerat utanför EES-området, dvs. ett försäkringsbolag från tredje land, avses ett utländskt försäkringsbolag vars hemviststat inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2 § i lagen om utländska försäkringsbolag).

Försäkringsbolag från tredje land ska ha koncession beviljad av Finansinspektionen för att kunna bedriva försäkringsrörelse i Finland. 

2.4 Försäkringsmäklare och -ombud, dvs. försäkringsförmedlare

Om försäkringsmäklare och -ombud samt försäkringsgivare föreskrivs i lagen om försäkringsdistribution (234/2018). Med försäkringsmäklare avses en fysisk eller juridisk person som inte är försäkringsgivare eller anställd hos en sådan och som mot vederlag bedriver direktförsäkringsdistribution med stöd av ett uppdragsavtal med en annan kund än en försäkringsgivare som bedriver direktförsäkring eller som mot vederlag bedriver återförsäkringsdistribution (5 § 1 mom. 2 punkten i lagen om försäkringsdistribution). Endast en sådan fysisk person eller ett sådant samfund som har godkänts i Finansinspektionens försäkringsmäklarregister får bedriva försäkringsmäklarverksamhet i Finland.

Lagen om försäkringsdistribution gäller även ombud som representerar försäkringsbolag. Med försäkringsombud avses en fysisk eller juridisk person som inte är försäkringsgivare eller anställd hos en sådan och som mot vederlag bedriver försäkringsdistribution för försäkringsgivarens räkning och på dennes ansvar, eller en fysisk eller juridisk person som inte är en sådan försäkringsgivare eller anställd hos en sådan som bedriver återförsäkring, och som mot vederlag bedriver återförsäkringsdistribution för återförsäkringsgivarens räkning och på dennes ansvar (5 § 1 mom. 3 punkten i lagen om försäkringsdistribution). Ombuden arbetar under försäkringsbolagets tillsyn och ansvar. En förutsättning för ombudsverksamheten är under vissa förutsättningar en motsvarande anmälningsskyldighet till Finansinspektionen som för försäkringsmäklarna.

3 På vilka försäkringar ska skatten betalas?

3.1 Skattepliktiga och skattefria försäkringar

På försäkringspremier betalas skatt till staten om egendom i Finland eller till här bedriven verksamhet ansluten eller annan härvarande förmån är försäkrad med stöd av försäkringsavtalet (försäkringspremieskattelagen 1 §). Således betalas försäkringspremieskatt förutom på sakförsäkringar även på andra försäkringar som beviljas av skadeförsäkringsbolag såsom ansvars-, rättsskydds-, avbrotts- och trafikförsäkringar.

Försäkringspremieskatt betalas dock inte på försäkringspremier som grundar sig uteslutande på följande försäkringsavtal:

  • personförsäkringsavtal (bl.a. olycksfalls-, liv- och pensionsförsäkringar);
  • försäkringsavtal enligt patientskadelagen (585/1968);
  • kredit- eller återförsäkringsavtal;
  • avtal om transportförsäkring av en vara som exporteras, importeras eller transiteras eller
  • avtal om försäkring av huvudsakligen i utrikesfart använt sjö- eller luftfartyg eller annan rörlig transportmateriel.

Exempel:

  1. Om flyttgodset har försäkrats med en transportförsäkring av en vara som exporteras eller importeras, betalas försäkringspremieskatt inte på försäkringspremierna.
  2. Transportförsäkring av en vara som exporteras är fri från skatt också om försäkringen gäller från tillverkarens lager till avseglingshamnen till fartyget eller bredvid fartyget. Fast försäkringen gäller endast när varan är i Finland, är det fråga om en transportförsäkring av varor som exporteras som uppfyller kraven för skattefriheten.
  3. När man tagit en försäkring för varutransport från Helsingfors till Mariehamn, är varan hela tiden i Finland och försäkringspremieskatt ska betalas på den. Ålands skattegräns gäller enbart momsbeskattningen och accisbeskattningen och inverkar alltså inte på tillämpningsområdet av försäkringspremieskattelagen.

Rättspraxis:

HFD 2016:67

A Ab hade betalat försäkringspremieskatt för skadeförsäkringar som tecknats för luftfartyg, så att skatt hade betalats till den del som luftfartygen hade använts i inrikesfart. Enligt utredning från A Ab hade andelen inrikesflygningar som utförts med de luftfartyg som försäkringen gällde understigit 50 procent såväl för alla luftfartyg som för varje månad.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att luftfartygen var sådana huvudsakligen i utrikesfart använda luftfartyg som avses i 1 § 2 mom. i lagen om skatt på vissa försäkringspremier och att befrielsen av dessa från försäkringspremieskatt gällde hela försäkringspremien. Förutsättningarna för befrielsen skulle inte bedömas dygnsvis.

3.2 Riskens belägenhet

Landet där risken är belägen har en avgörande betydelse med tanke på medlemsstaternas beskattningsrätt. Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (2009/138/EU, Solvens II) innehåller bestämmelser om indirekta skatter som tillämpas på försäkringsavtal. Enligt direktivet ska försäkringsavtal omfattas av de indirekta skatter på försäkringspremier (till exempel försäkringspremieskatt) och skatteliknande avgifter som påförs i den medlemsstat där risken är belägen.

I lagen om utländska försäkringsbolag definieras en risk som är belägen i Finland. Enligt 6 § i lagen är risken belägen i Finland i följande situationer:

  1. Försäkringsobjektet är antingen en fastighet eller byggnad som finns i Finland. Om försäkringsobjektet är en byggnad som finns i Finland och dess lösöre, är även risken för lösöret belägen i Finland, om lösöret har försäkrats genom samma försäkringsavtal som byggnaden.
  2. Försäkringsobjektet är ett i Finland registrerat fordon.
  3. Risk i samband med resa eller semester anses vara belägen i Finland, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat försäkringen i Finland.
  4. I andra fall än de som nämns i 1–3 anses risken vara belägen i Finland, om försäkringstagaren är varaktigt bosatt här. Om försäkringstagaren är en juridisk person, anses risken vara belägen i Finland, om den juridiska personen har ett driftställe här som försäkringen hänför sig till.

Rättspraxis:

HFD 2019:47

A Ltd som var hemmahörande i Storbritannien tillhandahöll ”warranty & indemnity”-försäkringar i samband med företagsförvärv och ansvarsförsäkringar relaterade till skatteansvar som tecknades av säljare eller köpare. En försäkring som tecknades av säljaren täckte, bland annat, rättegångskostnads- och skadeståndsansvar med anledning av ett åsidosättande från säljaren av utfästelser som lämnats i köpekontraktet, upp till ett högsta belopp. En försäkring som tecknades av köparen kompenserade köparen för den ekonomiska skada köparen lidit till följd av att säljaren åsidosatt de utfästelser som lämnats. När det gäller skatteansvarsförsäkringen skyddades antingen  säljaren eller köparen från det ansvar för skatteskulder som målföretaget ådragit sig före förvärvet.

I ärendet skulle avgöras om A Ltd var skyldigt att erlägga skatt på försäkringspremier i Finland för försäkringspremier som uppbars med stöd av nämnda försäkringsavtal, i en situation där försäkringstagaren var ett finskt aktiebolag och målföretaget ett utländskt företag, samt i en situation där försäkringstagaren var ett utländskt företag och målföretaget ett finskt företag.

Efter att ha begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkningen av direktivet om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet 2009/138/EG yttrade högsta förvaltningsdomstolen att A Ltd skulle erlägga skatt på försäkringspremier som uppburits med stöd av nämnda försäkringsavtal i en situation där försäkringstagaren var ett i Finland etablerat företag. I en situation, då försäkringstagaren inte etablerat sig i Finland, skulle skatt på försäkringspremier inte erläggas.

Enligt ovan nämnda HFD-beslut definieras riskens belägenhet i försäkringar liknande den aktuella enligt försäkringstagarens etableringsställe. Vanligtvis kan en sådan försäkring tecknas av antingen säljaren eller köparen av det bolag som köpet avser. Om det är säljaren som tecknar försäkringen är risken vanligtvis belägen där säljaren är etablerad. Har köparen har tecknat försäkringen är risken vanligtvis belägen där köparen är etablerad. Om det är koncernens moderbolag som tecknat försäkringen och ett dotterbolag antingen ägde eller kommer att äga det bolag som köpet avser avgörs platsen där risken är belägen enligt dotterbolagets etableringsställe. Platsen för försäkringstagarens etableringsställe fastställs således enligt det koncernbolag till vars verksamhet försäkringen hänförs och var detta bolags etablerings- och hemort finns, som den aktuella risken är hänförlig till. Denna tolkning baserar sig på EU-domstolens dom i målet C-191/99, Kvaerner plc (se närmare kapitel 4.2  Skattskyldig i egenskap av försäkringstagare).

4 Försäkringspremieskattskyldig i egenskap av försäkringsgivare eller försäkringstagare

Om försäkringspremieskattskyldighet föreskrivs i 2 § i försäkringspremieskattelagen. Det är antingen försäkringsgivaren eller försäkringstagaren som är skattskyldig.

4.1 Skattskyldig i egenskap av försäkringsgivare

I regel är försäkringsgivare som bedriver försäkringsrörelse i Finland försäkringspremieskattskyldiga, dvs. skyldiga att betala skatt till staten för de skattepliktiga försäkringspremier som de erhåller med stöd av försäkringsavtal. I praktiken är dock försäkringsgivaren inte skattens slutliga betalare utan försäkringsgivaren debiterar både försäkringspremien och skatten av försäkringstagaren och betalar skatten vidare till staten. Förutom finska försäkringsbolag eller -föreningar kan också utländska EES-försäkringsbolag (filial i Finland eller fritt tillhandahållande av försäkringstjänster) samt försäkringsbolag från tredje länder som är belägna utanför EES-området (filial i Finland) vara skattskyldiga försäkringsgivare. Ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster från ett utländskt driftställe och som är försäkringspremieskattskyldigt här, ska för betalningen av skatten ha en skatterepresentant med hemort i Finland.

4.2 Skattskyldig i egenskap av försäkringstagare

I vissa situationer kan försäkringstagaren, antingen en privatperson eller ett företag, vara försäkringspremieskattskyldig. Försäkringstagaren är försäkringspremieskattskyldig om en försäkringspremieskattepliktig försäkringspremie betalas till en försäkringsgivare som inte bedriver försäkringsrörelse i Finland. I praktiken är det fråga om situationer där försäkringsavtalet ingås med ett sådant försäkringsbolag utanför EES-området som inte bedriver försäkringsrörelse i Finland, dvs. som inte har filial här. En motsvarande situation uppkommer när försäkringen tas av en sådan försäkringsgivare verksam inom EES-området som inte gjort någon anmälan om fritt tillhandahållande av försäkringstjänster till Finansinspektionen (10 och 11 § i lagen om utländska försäkringsbolag). När exempelvis en finsk privatperson försäkrar sin finska egendom i ett sådant försäkringsbolag, ska han registrera sig som försäkringspremieskattskyldig och betala försäkringspremieskatten till staten. En försäkringspremieskattskyldig försäkringstagare kan i motsvarande situationer vara också till exempel ett finskt eller utländskt företag, en förening eller en stiftelse.

Då försäkringstagaren tecknar en försäkring i ett EES-försäkringsbolag är det skäl att kontrollera om försäkringsgivaren är försäkringspremieskattskyldig. Om försäkringsgivaren inte är skattskyldig och inte gjort någon anmälan till Finansinspektionen om fritt tillhandahållande av försäkringstjänster, ska försäkringstagaren registrera sig som skattskyldig (se kapitel 5.2. Försäkringstagare) och betala försäkringspremieskatt på de skattepliktiga försäkringspremierna. I Finansinspektionens register kan man kontrollera om anmälan lämnats in.

En försäkringsmäklare som förmedlar försäkringar kan inte vara försäkringspremieskattskyldig för de förmedlade försäkringarna, eftersom det är antingen försäkringsgivaren eller försäkringstagaren som är försäkringspremieskattskyldig.

Exempel: En finsk privatperson tar en försäkring för tillgångar i Finland hos ett försäkringsbolag etablerat utanför EES-området. Privatpersonen är försäkringspremieskattskyldig i egenskap av försäkringstagare och ska anmäla sig som försäkringspremieskattskyldig.

Rättspraxis

HFD 20.06.2002 T 1537:

Det utländska moderbolaget i en internationell koncern hade tagit en försäkring hos ett utländskt försäkringsbolag för sina koncernbolag i olika länder, bland annat i Finland. Förmånerna som hänförde sig till verksamheten som koncernens finländska dotterbolag, A Ab, bedrev här var försäkrade genom arrangemanget. Försäkringsavtalet med det utländska försäkringsbolaget hade ingåtts av koncernens utländska moderbolag som också betalade försäkringspremierna i sin helhet till försäkringsbolaget. För att täcka kostnaderna av försäkringen betalade det finländska dotterbolaget A Ab sin andel av dem till koncernens utländska moderbolag enligt fakturor.

Det finländska dotterbolaget A Ab, som inte omfattades av försäkringen som försäkringstagare utan som försäkrad, var inte skyldigt att betala försäkringspremieskatt för de premier som bolaget hade betalat till koncernens utländska moderbolag och som hänförde sig till de aktuella försäkringarna.

I ovan nämnda och i andra motsvarande fall då man med ett försäkringsavtal har försäkrat egendom i Finland eller till här bedriven verksamhet ansluten eller annan härvarande förmån, ska försäkringspremieskatt enligt försäkringspremieskattelagen betalas i Finland. Då ska man utreda om koncernens utländska moderbolag (försäkringstagare) ingått ett försäkringsavtal med ett utländskt EES-försäkringsbolag eller med ett försäkringsbolag etablerat utanför EES-området. Om koncernens utländska moderbolag ingår ett försäkringsavtal med ett utländskt EES-försäkringsbolag, är försäkringsgivaren, dvs. EES-försäkringsbolaget skyldigt att registrera sig som försäkringspremieskattskyldigt i Finland. Om det utländska moderbolaget ingår ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag etablerat utanför EES-området, är det utländska moderbolaget i egenskap av försäkringstagare skyldigt att registrera sig som försäkringspremieskattskyldigt i Finland.

Europeiska gemenskapernas domstols (EUD) dom i målet C-191/99, Kvaerner plc  

I sitt beslut av 14.6.2001 C-191/99 har Europeiska gemenskapernas domstol tagit ställning till en medlemsstats beskattningsrätt i följande situation:

Moderbolaget i Förenade kungariket tog i ett försäkringsbolag som bedriver verksamhet i samma stat ansvarsförsäkringar för hela koncernens affärsverksamhet och riksomfattande skadeförsäkringar. Ett av koncernbolagen bedrev verksamhet i Nederländerna. Moderbolaget ägde aktierna av det bolag som ägde 100 % av aktierna i respektive koncernbolaget.

I sitt beslut i ärendet konstaterade EUD följande: Det är enligt artiklarna 2 c, 2 d sista strecksatsen och 3 i rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG, tillåtet för en medlemsstat att av en juridisk person som är etablerad i en annan medlemsstat utta skatt på försäkringspremier som denna juridiska person har betalat till en försäkringsgivare, som likaledes är etablerad i en annan medlemsstat, för att täcka de risker som är förbundna med den verksamhet som utövas i dess direkta eller indirekta dotterbolag som är etablerat i den medlemsstat där beskattningen sker. Detsamma gäller om den juridiska personen som har betalat premierna och den juridiska person vars verksamhetsrisker täcks är två bolag i samma koncern som är knutna till varandra på ett annat sätt än genom ett moder-/dotterbolagsförhållande.

För tolkningen av begreppen försäkringstagare eller medlemsstat där risken är belägen i den mening som avses i artikel 2 d sista strecksatsen i direktiv 88/357, har det inte någon betydelse hur den premie som hänför sig till den försäkrade risken faktureras eller betalas inom bolagskoncernen. Europeiska rådets tredje skadeförsäkringsdirektiv (92/49/EEG) innehåller bestämmelser om indirekta skatter som tillämpas på försäkringsavtal. Enligt artikel 46 punkt 2 i direktivet tillämpas på varje försäkringsavtal endast de till den medlemsstat där risken är belägen hänförda indirekta skatter och tilläggsavgifter av skattenatur som avses i artikel 2 strecksats d i direktivet 88/357/EEG (andra skadeförsäkringsdirektivet). Den stat där risken är belägen är således avgörande också med tanke på en medlemsstats beskattningsrätt. Enligt europeiska domstolens dom i ärendet C-191/99 tillämpas principen även i situationer att försäkringstagaren är ett bolag som hör till samma koncern som den försäkrade men som inte är belägen i den medlemsstat där den försäkrade risken är belägen.

5 Registrering som försäkringspremieskattskyldig

Patent- och registerstyrelsen och Skatteförvaltningen upprätthåller tillsammans företags- och organisationsdatasystemet (FODS) på webbplatsen ytj.fi. Med systemet är det möjligt att med en och samma anmälan lämna in sina uppgifter till båda myndigheterna antingen med blanketten för etableringsanmälan (blankett Y1, Y2 eller Y3) eller med blanketten för ändrings- och nedläggningsanmälan (blankett Y4, Y5 eller Y6). De olika företagsformerna har egna blanketter. Den som lämnar in en anmälan väljer rätt Y-blankett enligt sin företagsform. Blanketterna kan laddas ner från ytj.fi/sv.

5.1 Finländska idkare av försäkringsverksamhet

Försäkringsbolag eller -förening eller annan försäkringsanstalt anmäls till Skatteförvaltningens register med etableringsanmälan Y1. Om försäkringsbolaget eller -föreningen eller annan försäkringsanstalt redan har ett FO-nummer, anmäls försäkringspremieskattskyldigheten med blankett Y4. På sidan 4 i Y-blanketten finns det en punkt ”Tilläggsuppgifter". I denna punkt anmäler försäkringsgivaren sig som försäkringspremieskattskyldig, samt begynnelsedagen för registreringen. Till anmälan ska också fogas en fritt formulerad redogörelse, vilken typ av försäkringar det är fråga om.

5.2 Försäkringstagare

I vissa situationer är försäkringstagarna försäkringspremieskattskyldiga. Således kan försäkringspremieskattskyldighet uppstå för ett finskt eller utländskt företag eller en privatperson.

När ett annat företag än sådant som bedriver försäkringsverksamhet anmäler sig som försäkringspremieskattskyldigt, används etableringsblanketten avsedd för respektive företagsform (Y1, Y2 eller Y3). Om företaget redan har ett FO-nummer, används blanketterna Y4, Y5 eller Y6.

En privatperson anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig med etableringsblankett Y3. Om han eller hon redan har ett FO-nummer, anmäls försäkringspremieskattskyldigheten med blankett Y6.

På sidan 4 i Y-blanketten finns det en punkt ”Tilläggsuppgifter". I denna punkt anmäler försäkringstagaren sig som försäkringspremieskattskyldig, samt anger begynnelsedagen för registreringen. Till anmälan ska också fogas en fritt formulerad redogörelse som beskriver för vilken typ av försäkringar försäkringspremieskattskyldigheten uppstår.

5.3 Utländska företag och näringsidkare

För att registrera sig ska det utländska företaget eller näringsidkaren lämna in etableringsanmälan (blankett Y1, Y2 eller Y3). I samband med etableringsanmälan ska det utländska företaget också ge en beskrivning av den utövade rörelseverksamheten. Beroende på företagsformen ges beskrivningen i samband med etableringsanmälan på bilageblanketten:

  • Skatteförvaltningens bilageblankett 6204r: Registrering av ett utländskt företag (bilaga till blankett Y1 och Y2) eller
  • Skatteförvaltningens bilageblankett 6206r: Registrering av utländsk enskild näringsidkare eller jord- och skogsbruksidkare (bilaga till blankett Y3)

Då verksamheten ändras från den tidigare meddelade verksamheten, ska blanketterna för ändrings- och nedläggningsanmälan vid behov lämnas in och Skatteförvaltningens bilageblankett 6204 eller 6206 ska då bifogas. Bilageblanketterna finns i anslutning till etableringsanmälan på FODS:s webbplats ytj.fi/sv. En utländsk näringsidkare kan inte göra en etableringsanmälan eller ändring- och nedläggningsanmälan elektroniskt.

Den som anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig eller ansöker om försäkringspremieskattskyldighet ska innan verksamheten inleds lämna in följande handlingar till Skatteförvaltningen:

  1. Etableringsanmälan (Y1, Y2 eller Y3) och bilageblankett 6204 eller 6206 (beroende på företagsformen).
  2. Ett utländskt utdrag som motsvarar handelsregisterutdraget och av vilket framgår företagets namn, hemort, verksamhetsområde, räkenskapsperiod samt firmateckningsrättigheterna.
  3. Bolagsordning, bolagsavtal eller andra motsvarande stadgar eller en vidimerad kopia av dessa.
  4. Fullmakt om anmälan undertecknas av någon annan än en person med firmateckningsrätt i företaget.
  5. Ett försäkringsbolag som är etablerat utanför EES-området ska dessutom lämna in koncessionen som Finansinspektionen beviljat företaget.

Om Skatteförvaltningen tillställts det utländska utdrag som svarar mot ett handelsregisterutdrag som avses i punkt 2, behöver handlingarna som nämns i punkt 3 inte lämnas in. Om en handling på ett främmande språk fogas till anmälan, ska även en översättning av handlingen till finska, svenska eller engelska fogas till denna. Fullmakten som nämns i punkt 4 utgör ett undantag till detta, till vilken alltid ska fogas en översättning till finska eller svenska.

Om den som anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig inte har hemvist eller ett fast driftställe i Finland, ska denne dessutom lämna in de handlingar gällande representant vilka nämns i kapitel 5.5.

Handlingarna ska undertecknas på behörigt sätt, och undertecknaren ska ha firmateckningsrätt hos näringsidkaren. Om undertecknaren bemyndigats, ska den bemyndigade ha en fullmakt av en sådan person som har firmateckningsrätt hos näringsidkaren.

När en utländsk näringsidkare registrerats som försäkringspremieskattskyldig för försäkringsverksamhet, omfattas näringsidkaren av samma rättigheter, skyldigheter och andra regler som försäkringspremieskattskyldiga i Finland i allmänhet.

Vart ska handlingarna skickas?

Registreringsanmälan och övriga handlingar postas på adressen:

PRS - SKATTEFÖRVALTNINGEN
Företagsdatasystemet
PB 2000
00231 HELSINGFORS

Alternativt kan handlingarna lämnas in på Skatteförvaltningens kontor eller Patent- och registerstyrelsen.

5.4 Filial som ska antecknas i handelsregistret

En utländsk näringsidkare kan i Finland grunda en filial som införs i handelsregistret. En utländsk näringsidkares filial i Finland är en del av ett utländskt samfund eller en utländsk stiftelse som i Finland bedriver fortlöpande affärs- eller yrkesverksamhet i det utländska samfundets eller den utländska stiftelsens namn och för dess räkning.

Handelsregistret som förs av Patent- och registerstyrelsen är ett officiellt och offentligt register över företag. Om en utländsk näringsidkare grundar en filial, ska en etableringsanmälan lämnas in till handelsregistret innan verksamheten påbörjas. Om det utländska samfund eller den utländska stiftelse som grundar filialen finns utanför EES-området, ska ett tillstånd för att grunda filialen sökas hos Patent- och registerstyrelsen. EES-området omfattar EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein.

Om en utländsk näringsidkare börjar bedriva försäkringspremieskattepliktig rörelse från en filial som redan tidigare förts in i handelsregistret, ska en ändringsanmälan om detta lämnas in till Skatteförvaltningen. För detta ändamål används blanketten för ändrings- och nedläggningsanmälan (Y4–Y6). Om en utländsk näringsidkare säljer försäkringar inte bara via en filial som registrerats som försäkringspremieskattskyldig i Finland utan även från huvudkontoret eller filialer belägna i andra länder, förs dessa inte separat in som försäkringspremieskattskyldiga. Filialen i Finland är skattskyldig i den utländska näringsidkarens ställe, och deklarerar och redovisar för varje skatteperiod skatten som i Finland ska betalas till finska staten.

Patent- och registerstyrelsen handlägger ärenden i anknytning till grundande och registrering av en filial. Läs mer om grundande av en filial på Patent- och registerstyrelsens webbplats. Närmare uppgifter fås också från Patent- och registerstyrelsens servicenummer +358 (0) 29 509 5900. Skatteförvaltningen handhar registreringen i Skatteförvaltningens register, som till exempel registreringen som försäkringspremieskattskyldig.

5.5 Skatterepresentant

Enligt 2 § 3 mom. i försäkringspremieskattelagen ska ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster enligt vad som särskilt bestäms om saken, för betalningen av skatten ha en av Skatteförvaltningen godkänd representant med hemort i Finland. Skatteförvaltningen kan som förutsättning för att godkänna representanten kräva att säkerhet ställs för skattebetalningen. På representanten tillämpas 173 a § i mervärdesskattelagen.

Representanten ska ha sin hemort i Finland. En förutsättning för godkännanande är att representanten har tillräckligt med kunnande och sakkunskap att sköta sina representantuppgifter. En representant ska i allmänhet vara införd i handelsregistret. Privatpersoner godkänns som representanter endast i undantagsfall.

Den som ansöker om försäkringspremieskattskyldighet ska för utnämnandet av representant till Skatteförvaltningen, utöver de i kapitel 5.3 nämnda handlingarna, lämna in även följande uppgifter och handlingar:

  • Den finska representantens förbindelse att verka som representant enligt 2 § 3 mom. i försäkringspremieskattelagen, om etableringsanmälan är undertecknad av den utländska näringsidkaren.
  • En i regelrätt ordning, av den utländska näringsidkaren utfärdad fullmakt för representanten att verka som representant enligt 2 § 3 mom. i försäkringspremieskattelagen och en översättning av fullmakten till finska eller svenska.
  • Representantens namn, FO-nummer och kontaktuppgifter. Ifall representanten verkar inom någon annan än bokföringsbranschen behövs även en redogörelse för representantens förmåga att sköta uppgifterna som representant enligt försäkringspremieskattelagen.

Representanten svarar för att fullgöra de administrativa skyldigheter som försäkringspremieskattskyldigheten medför för den utländska näringsidkaren som på ansökan blivit försäkringspremieskattskyldig. En förutsättning för att bli godkänd som representant är vanligen att representanten själv kommer att sköta den skattskyldiges bokföringsuppgifter eller dylika uppgifter. Samtliga relevanta omständigheter som är av betydelse för att kunna fastställa skatten på ett tillförlitligt sätt ska framgå av representantens bokföring över näringsidkarens rörelse. Bokföringsmaterialet ska bevaras i Finland under den tid som föreskrivs i bokföringslagen (1335/1997) (bokföringslagen 2 kap. 9 §). Om en utländsk näringsidkare inte är bokföringsskyldig, ska representanten föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur dem.

Representanten ska på uppmaning av Skatteförvaltningen visa upp huvudmannens bokföringsmaterial för granskning. Representanten svarar dock inte för betalning av skatt som påförts den utländska näringsidkaren.

Representanten kan bytas ut genom att man skickar en förhandsanmälan till Skatteförvaltningen och lämnar in de handlingar som nämns ovan om den nya representanten. En förutsättning för byte av representant är att Skatteförvaltningen godkänner också den nya representanten. Om näringsidkaren eller representanten själv har meddelat att han eller hon slutar som representant, men näringsidkaren trots uppmaning inte utsett en ny representant som Skatteförvaltningen godkänner, kan Skatteförvaltningen anse att näringsidkarens skattskyldighet är avslutad.

6 Den försäkringspremieskattskyldiges skyldigheter

Skatteförvaltningen skickar ett meddelande om införandet i registret och anvisningar om deklaration och betalning till den skattskyldige. Försäkringspremieskattedeklarationen och -betalningen ska däremot skötas på den försäkringspremieskattskyldiges eget initiativ.

I företags- och organisationsdatasystemets informationstjänst är det möjligt att granska om näringsidkarens försäkringspremieskatteregistrering är i kraft.

6.1 Deklaration och betalning av skatten

Närmare information om deklaration och betalning finner du i Skatteförvaltningens anvisningar:

Försäkringspremieskatten deklareras på skattedeklarationen för skatter på eget initiativ. Skattedeklarationen ska lämnas in elektroniskt. En deklaration på papper är möjlig enbart av en särskild orsak, till exempel då elektronisk deklarering är omöjlig på grund av ett tekniskt hinder. Vid deklaration på papper används blanketten Deklaration av skatter på eget initiativ (4001r).

6.2 E-tjänster och fullmakt

Elektronisk deklaration görs i tjänsten MinSkatt. I tjänsten MinSkatt kan man förutom att deklarera försäkringspremieskatt också bland annat:

  • deklarera andra skatter på eget initiativ
  • lämna in inkomstskattedeklaration för samfund
  • läsa beslut, besvara begäran om utredning och framföra begäran om omprövning
  • granska betalningsinformation och gå direkt till betalning.

Till och med 31.12.2020 kan du som representant för ett företag autentisera dig med en Katso-kod när du loggar in i myndigheters e-tjänster, till exempel MinSkatt. Om du sköter skatteärenden på någon annans vägnar ska du i stället för Katso-auktoriseringarna ansöka om Suomi.fi-fullmakter. Katso-auktoriseringar ändras inte automatiskt till Suomi.fi-fullmakter.

Du kan ge ett ombud fullmakt att sköta dina personliga eller ditt företags skatteärenden på dina vägnar. Ge fullmakten i Suomi.fi.

Representanten för ett utländskt företag ska ha en finländsk personbeteckning eller en UID-identifierare och en Suomi.fi-fullmakt för att sköta ärenden på det utländska företagets vägnar till exempel i MinSkatt.

Närmare information om hur du sköter ärenden i Skatteförvaltningens e-tjänster finner du här:

6.3 Ändringar i och nedläggande av verksamhet

Ändringar i uppgifter som givits i etableringsanmälan ska anmälas på blanketten för ändringsanmälan. När rörelseverksamheten läggs ned ska näringsidkaren lämna in en nedläggningsanmälan. På basis av nedläggningsanmälan antecknas rörelseverksamheten som avslutad. Skyldigheten att deklarera skatt upphör dock först vid den tidpunkt då näringsidkaren avförts från registret.

7 Skattegrunden och skattens belopp

Försäkringspremieskatten utgör 24 % och den beräknas på basis av antingen de premier som influtit eller som betalats (3 och 4 § i försäkringspremieskattelagen). I fråga om brandförsäkringar inräknas även brandskyddsavgiften på 3 % i skattegrunden. I fråga om trafikförsäkringar inräknas trafiksäkerhetsavgiften som uppbärs av försäkringstagaren i skattegrunden (HFD 2017:194).

Försäkringsgivaren beräknar skatten på basis av de försäkringspremier som influtit under månaden. Till exempel i november erhåller försäkringsbolaget sammanlagt 12 400 euro (10 000 +2 400) i försäkringspremier och försäkringspremieskatter som uppburits hos försäkringstagarna. Försäkringsbolaget betalar försäkringspremieskatten 2 400 euro vidare till staten.

Om försäkringstagaren är försäkringspremieskattskyldig, beräknar försäkringstagaren skatten på basis av de försäkringspremier som han betalat under månaden. Till exempel i november har försäkringstagaren betalat försäkringsbolaget 100 euro i försäkringspremier. Försäkringstagaren betalar skatten 24 euro direkt till staten.  Försäkringstagaren ska då anmäla sig som försäkringspremieskattskyldig.

Försäkringspremieskatt betalas inte på försäkringsmäklarens, alltså försäkringsförmedlarens, arvode som uppbärs hos kunden, alltså försäkringstagaren.

8 Rådgivning

Skatteförvaltningen ger skriftlig eller muntlig handledning i ärenden som gäller försäkringspremiebeskattningen. På skatt.fi finns alla Skatteförvaltningens blanketter och anvisningar rörande försäkringspremiebeskattningen.

Kontaktbegäranden i ärenden som gäller försäkringspremiebeskattning kan skickas till e-postadressen vakuutusmaksuvero(a)vero.fi. Skatteförvaltningens servicetelefon besvarar också frågor som gäller försäkringspremiebeskattningen: +358 (0) 29 497 008 (på finska), +358 (0) 29 497 015 (på svenska) och Tax Service for Businesses +358 (0) 29 497 051 (på engelska). Det går också att kontakta Skatteförvaltningen via MinSkatt.

Ett avgiftsbelagt förhandsavgörande kan sökas hos antingen Skatteförvaltningen eller centralskattenämnden (7 § i försäkringspremieskattelagen, MomsL 189–190a §).

8.1 Handledning och diskussion på förhand

Skatteförvaltningen ger muntlig eller skriftlig handledning i ärenden som gäller förfarande. Handledningen är avgiftsfri. Man kan inte söka ändring i den genom besvär.

Samfund, exempelvis aktiebolag, har möjlighet att be Skatteförvaltningen om en diskussion på förhand i anknytning till krävande skattefrågor. Att diskutera på förhand kan för ett företag vara ett alternativ till att ansöka om förhandsavgörande (se närmare Diskussioner på förhand är avsedda för utmanande skattefrågor)

8.2 Förhandsavgörande

Skatteförvaltningen meddelar på ansökan ett förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på sökandens enskilda affärstransaktion. En förutsättning för förhandsavgörandet är att ärendet är viktigt för sökanden. Ansökan om förhandsavgörande ska göras skriftligt.

Också centralskattenämnden kan på ansökan meddela förhandsavgöranden om försäkringspremieskatt. En förutsättning för förhandsavgörandet är att det är viktigt att få ärendet avgjort med tanke på lagens tillämpning i likadana fall eller med hänsyn till enhetligheten i beskattningspraxis eller om det finns något annat synnerligen vägande skäl att avgöra ärendet. Sökanden ska i sin skriftliga ansökan individualisera den fråga i vilken förhandsavgörande söks.

Både centralskattenämndens och Skatteförvaltningens förhandsavgöranden är avgiftsbelagda. Förhandsavgörandet meddelas på viss tid, dock högst till utgången av det kalenderår som följer på det år då förhandsavgörandet meddelades. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande ska på yrkande av den som meddelats avgörandet iakttas med bindande verkan under den tid för vilken det meddelas. Förhandsavgörandet är bindande endast när uppgifterna som framställts i ansökan om förhandsavgörande motsvarar verkligheten. Skatteförvaltningens förhandsavgöranden kan sökas också via MinSkatt.

9 Sökande av ändring

I ärenden som gäller försäkringspremieskatt söks ändring hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning som ska inlämnas till Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. Begäran om omprövning kan skickas in via MinSkatt. Begäran om omprövning ska framställas inom tre år från och med ingången av året som följer på det kalenderår då skatten på försäkringspremier för den aktuella skatteperioden borde ha deklarerats och betalats. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är ett kalenderår, räknas treårsfristen från och med ingången av året efter räkenskapsperiodens utgång, under vilket skatten för den innevarande skatteperioden skulle ha deklarerats och betalats.

Omprövning får dock alltid begäras inom 60 dagar från det att den skattskyldige har fått del av beslutet. Omprövning av registreringsbeslut ska begäras inom 60 dagar räknat från den dag då sökanden fick del av Skatteförvaltningens beslut.

Skatterättelsenämndens beslut i ärenden som gäller skatt på försäkringspremier överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär över förhandsavgöranden ska dock anföras direkt hos Helsingfors förvaltningsdomstol.  Förvaltningsdomstolens beslut överklagas hos Högsta förvaltningsdomstolen. Besvär över centralskattenämndens förhandsavgöranden ska anföras hos Högsta förvaltningsdomstolen. 

10 Försäkringstjänster och moms

Försäljning av försäkringstjänster är momsfri (MomsL 44 §). I momsbeskattningen avses med försäkringstjänster förutom den försäkringsverksamhet som försäkringsbolagen bedriver också bland annat den försäkringsverksamhet som bedrivs av försäkringsföreningar, försäkringskassor, arbetslöshetskassor och pensionsstiftelser. Också återförsäkringsverksamhet och förmedling av försäkringar är momsfria.

Moms ska således inte betalas på försäljningen av försäkringstjänster, dvs. försäkringspremier som uppbärs med stöd av ett försäkringsavtal.

Enligt momslagen anses som momsfria försäkringstjänster även vissa försäkringstekniska tjänster såsom behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötsel av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet. Andra försäkringstjänster än de som nämns i momslagen är med stöd av de allmänna bestämmelserna i momslagen momspliktiga.

De som bedriver momspliktig verksamhet kan inte dra av den försäkringspremieskatt som ingår i försäkringspremierna i sin momsbeskattning. Även om man till många delar tillämpar momsbestämmelserna i försäkringspremiebeskattningen, tillämpas momsbeskattningens avdragssystem inte på den. Således beräknar och betalar de försäkringspremieskattskyldiga försäkringspremieskatten direkt antingen på basis av de influtna eller betalda försäkringspremierna.

 


ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

 

specialsakkunnig Jani Onnela