Stödpersons- och stödfamiljsverksamhet i beskattningen

Har getts
11.5.2020
Diarienummer
VH/3239/00.01.00/2020

Beskrivning av ärendet

Detta ställningstagande redogör för skattebemötandet av ersättningar som betalats till stödpersoner och stödfamiljer och de kostnader som orsakats av stödpersons- och stödfamiljsverksamhet och som stödpersoner och stödfamiljer kan dra av i sin beskattning.

Bakgrund

Stödpersonsverksamhet

Med stödpersonsverksamhet avses styrd frivilligverksamhet som kan vara regelbunden eller oregelbunden beroende på situationen. Det är vanligtvis olika slags allmännyttiga samfund, organisationer och offentliga samfund (exempelvis kommuner) som arrangerar stödpersonsverksamhet. Stödpersonen fungerar som stöd, hjälp och sällskap för barn, unga, seniorer, personer med funktionsnedsättning, ensamförsörjare, rehabiliteringsklienter m.fl. I typfallet sker detta annanstans än hemma hos stödpersonen, till exempel träffas stödtagaren och stödpersonen i stödtagarens egen livsmiljö inom ramen för gemensamma aktiviteter eller fritidsintressen.

Stödpersonsverksamheten kan vara frivilligarbete som bedrivs helt utan ersättning, exempelvis i form av vänverksamhet. Kommunen har en skyldighet att ordna stödpersonsverksamhet som en socialtjänst antingen själv eller genom att upphandla tjänsten från den tredje sektorn. I så fall betalas till stödpersonen i allmänhet olika kostnadsersättningar och/eller ett arvode (arbetsersättning). Betalning av arvoden inverkar på skattefriheten för stödpersonens ersättningar. Den stödverksamhet som avses i detta ställningstagande bedrivs i allmänhet inte i anställningsförhållande.

Stödfamiljsverksamhet

En kommun har en skyldighet att ordna stödfamiljsverksamhet som en socialtjänst (barnskyddslagen 36 § och socialvårdslagen 28 §) antingen själv eller som en köpt tjänst från den tredje sektorn. I stödfamiljsverksamhet deltar stödtagaren i det normala vardagslivet i stödfamiljen och övernattar hos stödfamiljen till exempel under veckoslut eller lov. Kostnader orsakas av verksamheten för stödfamiljen och de ersätts i allmänhet till stödfamiljen. I typfallet betalas till stödfamiljen ett arvode (arbetsersättning) och en kostnadsersättning enligt barn och eventuellt resekostnader separat utifrån en reseräkning. I lagstiftningen finns det inte bestämmelser om beloppet på vårdarvoden och kostnadsersättningar som ska betalas till stödfamiljer.

Bestämmelserna om avdrag av kostnader och resekostnadsersättningar

Skattepliktig inkomst är den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde, med undantag för vissa begränsningar. Den skattskyldige har rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande. (Inkomstskattelagen (ISkL) 29 §)

Endast en arbetsgivare kan betala skattefria resekostnadsersättningar. Dylika ersättningar är färdkostnadsersättningar, dagtraktamenten, måltidsersättningar och logiersättningar. (ISkL 71 § 1 mom.)

Med resekostnadsersättning som arbetsgivaren betalat för en arbetsresa jämställs sådan resekostnadsersättning som ett delvis skattefritt samfund som avses i ISkL 21 § (exempelvis en kommun eller församling) eller ett allmännyttigt samfund som avses i 22 § betalat, förutsatt att resan har gjorts till förmån för ovan nämnda samfund och på uppdrag av detta (ISkL 71 § 3 mom.). Ersättningarna är skattefria med stöd av 71 § 3 mom. i ISkL även om den skattskyldige inte står i ett anställningsförhållande till parterna eller på annat sätt inte får lön för det arbete till vilket resan anknyter.

Av denna resekostnadsersättning räknas dock som skattefri inkomst endast dagtraktamentet för högst tjugo dagar under ett kalenderår, logiersättningen och resekostnadsersättningen, som trots 72 § 4 mom. kan betalas också för resor som gjorts från den skattskyldiges bostad. Resekostnadsersättningar för resor som gjorts med något annat än ett kollektivtrafikmedel är skattefria upp till högst 3 000 euro under ett kalenderår. (ISkL 71 § 3 mom.)

Om någon annan än arbetsgivaren eller ett samfund som nämns i ISkL 71 § 3 mom. betalar resekostnadsersättningar utgör de betalda ersättningarna skattepliktig inkomst för mottagaren. Resekostnadsersättningar är skattepliktiga även om stödpersonen får arvode för sitt arbete (arbetsersättning).Då kan resekostnadsersättningar dock betalas utan att förskottsinnehållning verkställs om ersättningen betalas till en fysisk person enligt Skatteförvaltningens beslut om grunderna för och beloppen av resekostnadsersättningar (Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning, 1 § 17 punkten). I dessa situationer kan mottagaren av ersättning yrka på att kostnaderna som förorsakats av arbetet ska dras av i beskattningen som kostnader för inkomstens förvärvande.

Ställningstagande

Beskattning av en stödperson

Stödpersonen kan i sin egen beskattning dra av faktiska kostnader som orsakas av stödpersonsverksamheten om hen fått skattepliktiga inkomster från sin verksamhet (skattepliktiga arvoden eller kostnadsersättningar). Kostnader kan dras av högst till det belopp som motsvarar inkomsterna eftersom denna slags verksamhet till sin karaktär inte är förvärvsverksamhet.

Stödpersonen kan yrka på resekostnadsavdrag i sin beskattning antingen mot verifikation (t.ex. resebiljett) eller i enlighet med Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag högst till det belopp som utgör stödpersonens skattepliktiga inkomst av stödpersonsverksamheten. Om stödpersonen inte får skattepliktig ersättning för sin verksamhet, kan hen inte heller dra av eventuella kostnader som orsakats hen.

Exempel 1: Stödpersonen gör frivilligarbete som vän till en senior och träffar senioren två gånger i månaden. För verksamheten betalas ingen ersättning till stödpersonen. Det uppstår resekostnader för stödpersonen för resorna till senioren. Stödpersonen kan inte dra av resekostnaderna i sin beskattning eftersom hen inte får skattepliktig inkomst från stödpersonsverksamheten.

Man kan betala skattefria resekostnadsersättningar till stödpersonen om hen arbetar i ett anställningsförhållande. Om det inte finns något anställningsförhållande kan delvis skattefria samfund som avses i 21 § i ISkL (till exempel kommuner eller församlingar) eller allmännyttiga samfund som avses i 22 § i ISkL dock betala skattefria ersättningar för frivilligarbete som gjorts till förmån för samfundet på uppdrag av detta under de begränsningar som anges i 71 § 3 mom. i ISkL. Detta förutsätter dock att något arvode inte betalas till stödpersonen.

Exempel 2: Stödpersonen gör frivilligarbete som vän till en senior och träffar senioren två gånger i månaden. För verksamheten betalas ingen ersättning till stödpersonen. Det allmännyttiga samfund som organiserar stödpersonsverksamheten betalar resekostnadsersättningar till stödpersonen för resorna till senioren och ersätter andra kostnader mot kvitto (exempelvis teaterbiljetter). Resekostnadsersättningarna är skattefria inom ramen för ISkL 71 § 3 mom. Också ersättningarna för stödpersonens kostnader för teaterbiljetter är skattefria. Ersättningens skattefrihet är inte beroende av huruvida det allmännyttiga samfundet eller senioren ersätter teaterbiljetterna, eller om ersättningen betalas mot verifikationer eller direkt till tjänsteleverantören. I sin inkomstbeskattning får stödpersonen inte dra av kostnader till den del hen har mottagit skattefria ersättningar för dem.

Om stödpersonen får ett arvode för arbetet (arbetsersättning), är stödpersonens eventuella resekostnadsersättningar och andra ersättningar som hen har mottagit vid sidan om arvodet skattepliktiga. Betalaren kan dock betala ut resekostnadsersättningar utan att verkställa förskottsinnehållning. Förutsättningen är dock att beloppen av och grunderna för ersättningarna motsvarar Skatteförvaltningens kostnadsbeslut. Skattepliktiga resekostnadsersättningar ska anmälas till inkomstregistret. Läs mer om anmälningarna i inkomstregistrets anvisningar.

Exempel 3: Stödpersonen träffar en gång i veckan under ett par timmar ett barn som hör till en familj som behöver stöd. Kommunen betalar ett arvode per timme till stödpersonen (arbetsersättning), kostnaderna mot kvitton (t.ex. biobiljetter) och kilometerersättningar. Arvodet som har betalats, ersättningen för stödpersonens biljett och kilometerersättningen är skattepliktiga för stödpersonen, eftersom man inte kan betala skattefria resekostnadsersättningar eller andra skattefria ersättningar till en person som har tagit emot en arbetsersättning. Kommunen kan dock betala stödpersonen en skattefri ersättning för barnets biobiljett mot verifikation eftersom det är fråga om en kostnad som kommunen ska betala. Även om kilometerersättningen är skattepliktig kan kommunen betala ut ersättningen utan att verkställa förskottsinnehållning.

Stödpersonen kan yrka på avdrag för kostnaderna för stödpersonsverksamheten (biobiljetten och resorna) i sin egen beskattning. Avdrag beviljas då högst till det belopp som utgör hens skattepliktiga inkomst av stödpersonsverksamheten. Stödpersonen kan yrka på avdrag för biobiljetterna och resorna i sin beskattning också i fall att kommunen inte ersätter biljetterna och resorna.

Beskattning av en stödfamilj

Stödfamiljsverksamhet kan i beskattningen jämställas med kortvarig familjevård, som omfattas av föreskrifterna i familjevårdslagen. I så fall är ett arvode, en kostnadsersättning och ersättning av resekostnader skattepliktig förvärvsinkomst (arbetsersättning), men kostnadsersättningen berättigar till ett motsvarande avdrag i beskattningen.

Utbetalaren anmäler det betalda arvodet, kostnadsersättningen och resekostnadsersättningar som betalats separat till inkomstregistret på samma sätt som arvoden och kostnadsersättning för familjevårdare anmäls (se närmare i inkomstregisteranvisningen om anmälning av arvoden och kostnadsersättningar för familjevårdare). I så fall får stödfamiljen automatiskt ett motsvarande avdrag för kostnadsersättningen i sin beskattning.

Om kostnaderna inte syns på den förhandsifyllda skattedeklarationen under punkten ”kostnader för förvärv av andra än löneinkomster”, kan stödfamiljen i sin beskattning yrka på avdrag till ett belopp som uppgår till kostnadsersättningen utan utredning över de faktiska kostnaderna.

Kostnaderna för sedvanliga resor för att uträtta ärenden ingår i den kostnadsersättning som kommunen betalar. Ersättningar som fakturerats separat på en reseräkning och betalats anmäls till inkomstregistret som arvode för familjevårdare. En stödfamilj kan utöver kostnadsersättningar i sin beskattning dra av kostnaderna för resor som fakturerats separat och gjorts med egen bil. Avdraget görs enligt det kilometerantal som fakturerats kommunen enligt Skatteförvaltningens årliga beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen, oberoende av storleken på den reseersättning som kommunen betalat.

Exempel 4: En kommun betalar till en stödfamilj ett arvode på 30 €/dygn/barn, en kostnadsersättning på 20 €/dygn/barn och en resekostnadsersättning på 0,20 €/km utifrån en separat reseräkning. Barnet är 4 dygn per månad hos stödfamiljen. Resekostnader har uppkommit för 20 kilometer. Kommunen anmäler 124 euro som arvode för familjevårdare till inkomstregistret (4 x 30 € + 20 km x 0,20 €). Därtill anmäler kommunen 80 euro som kostnadsersättningar för familjevårdare (4 x 20 €). Stödfamiljen får i sin beskattning ett avdrag på 80 euro för kostnaderna. Därtill kan stödfamiljen i sin beskattning dra av resekostnader på 5 euro (20 km x 0,25 €). 

Om kostnader orsakats för stödfamiljen i en utsträckning som överstiger ersättningarna och ett avdrag som överstiger kostnadsersättningarna yrkas i beskattningen, ska stödfamiljen i sin beskattning uppvisa en utredning över alla kostnader som orsakas av stödfamiljsverksamheten.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Minna Palomäki