När du loggar in i MinSkatt får du i fortsättningen din skattepost endast elektroniskt. Läs mer om ändringen.
Denna anvisning handlar om den skattskyldiges och skattetagarens sökande av ändring i Skatteförvaltningens beslut. I anvisningen behandlas inte sökande av ändring i Skatteförvaltningens förhandsavgöranden.
Lagändringarna som trädde i kraft 14.4.2026 har beaktats så att kapitlet 4.3 Omprövningsbegäran som kommit in till Skatteförvaltningen har lagts till och ny text lagts till i kapitlet 5.4.3 om elektronisk delgivning av beslut. Till kapitel 3.1 har lagts även ett omnämnande om dispositiva yrkanden. Dessutom har vissa tekniska ändringar gjorts i anvisningen.
Frågor om ändring av beskattningen och ändringssökande behandlas också till exempel i följande anvisningar av Skatteförvaltningen:
- Kompletterande beskattningsbeslut
- Avbrytande av verkställighet
- Ändring av beskattningen på myndighetsinitiativ
- Anvisningar om skatterättelsenämndeförfarandet
- Anvisning om skattebesvärsförfarandet
- Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande
1 Inledning
Med sökande av ändring i Skatteförvaltningens beslut avses situationer där den skattskyldige, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller annan part som har rätt att söka ändring söker ändring i första instans i Skatteförvaltningens beskattningsbeslut eller ett i så kallat särskilt beslut. Med ett särskilt beslut avses Skatteförvaltningens beslut om annat än påförande av skatt. I denna anvisning avses med särskilt beslut också beslut som getts på återbäringsansökningar.
I stället för den skattskyldige kan rätten att söka ändring i vissa fall innehas av den som ansöker om återbäring, prestationsbetalaren eller ett registrerat bilskatteombud. I denna anvisning avses med skattskyldig i princip också andra parter som har rätt att söka ändring.
Anvisningen handlar om vem som har rätt att söka ändring, hur man söker ändring, vilka krav på innehåll och form som har ställts på omprövningsbegäranden samt hur tidsfristen för omprövningsbegäran fastställs. I anvisningen beskrivs även hur Skatteförvaltningen behandlar en omprövningsbegäran, innehållet i, delgivningen och verkställandet av Skatteförvaltningens beslut samt hur man söker ändring i beslutet. Anvisningen behandlar också frågor som hänför sig till ikraftträdandet och tillämpningen av bestämmelserna om ändringssökande.
I anvisningen behandlas inte korrigering på sådan korrigering av skattedeklarationer för skatter på eget initiativ som görs på eget initiativ, ändring av beskattningen på myndighetsinitiativ, kompletterande beskattningsbeslut och inte heller sökande av ändring i ett förhandsavgörande som Skatteförvaltningen meddelat.
2 Rätt att söka ändring
2.1 Rätten att söka ändring i ett beskattningsbeslut
2.1.1 Allmänt
Skatter som uppbärs av Skatteförvaltningen kan delas in i debiterade skatter och skatter på eget initiativ:
| Debiterade skatter | Skatter på eget initiativ |
|---|---|
|
|
När det gäller debiterade skatter verkställer Skatteförvaltningen beskattningen och fattar alltid ett beskattningsbeslut genom vilket den skattskyldige påförs skatt.
I fråga om skatter som betalas på eget initiativ meddelar Skatteförvaltningen i regel inte något separat beslut om påförande av skatt, utan den skattskyldige beräknar och deklarerar skattebeloppet själv och betalar det på eget initiativ till Skatteförvaltningen. Den skattskyldige ska på eget initiativ rätta de felaktiga uppgifter som hen har lämnat i sin deklaration. Skatteförvaltningen kan emellertid genom sitt beslut påföra den skattskyldige skatt som ska betalas på eget initiativ, till exempel då den skattskyldige har deklarerat skatt som ska betalas på eget initiativ till för litet belopp och inte lämnar in en rättelsedeklaration eller då den skattskyldige helt försummat att deklarera skatten som ska betalas på eget initiativ.
Skatteförvaltningen kan ändra ett beslut om debiterade skatter eller skatter på eget initiativ till den skattskyldiges för- eller nackdel också på sitt eget initiativ eller på grundval av ett beslut som fattats till följd av ändringssökande. Ändring av beskattningen på myndighetsinitiativ behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Ändring av beskattningen på myndighetsinitiativ.
Bestämmelser om sökande av ändring i inkomstbeskattningen finns i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL). Bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande tillämpas på basis av hänvisningsbestämmelserna även på många andra skatter, till exempel på fastighetsskatt. Bestämmelser om sökande av ändring i debiterade skatter finns även i enskilda skattelagar, såsom i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940, ArvskatteL) och bilskattelagen (777/2020, BilSkL).
Bestämmelser om sökande av ändring i skatter på eget initiativ finns i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016, EgenBeskL). Bestämmelser om sökande av ändring i skatter på eget initiativ finns även i enskilda skattelagar, såsom i lagen om överlåtelseskatt (931/1996, ÖSL).
På ändringssökande som gäller beslut enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978, källskattelagen) tillämpas bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande, då ändring söks i ett beslut som gäller den skattskyldige, det vill säga prestationsmottagaren. Beslut som berör prestationsbetalaren och den som är skyldig att ta ut skatt fattas enligt bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, varmed dessa bestämmelser tillämpas på sökande av ändring i dessa beslut. Motsvarande indelning tillämpas också på sökande av ändring i beslut enligt lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995) och lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990).
2.1.2 Den skattskyldiges rätt att söka ändring
Bestämmelser om den skattskyldiges rätt att söka ändring finns i huvudsak i lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bilskattelagen innehåller dock särskilda bestämmelser om rätten att söka ändring i bilbeskattningen. Därtill finns det i skattelagarna skatteslagsspecifika bestämmelser om vem som har rätt att söka ändring.
Enligt lagen om beskattningsförfarande får ändring i beskattningen sökas av:
- den skattskyldige
- varje annan vars eget skattebelopp beskattningen direkt kan påverka
- den som är ansvarig för betalningen av skatten
- en sammanslutning när dess inkomst fastställs och fördelas på delägarna.
Enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ får ändring i Skatteförvaltningens beslut med vilket skatt har påförts eller beslut rättats till den skattskyldiges för- eller nackdel eller med vilket skatteförhöjning eller förseningsavgift påförts den skattskyldige sökas av
- den skattskyldige
- den som är ansvarig för skatten
- någon annan som enligt skattelagen i fråga har rätt att söka ändring.
Bestämmelserna om vilka som har rätt att söka ändring enligt de olika skattelagarna har samlats i följande tabell:
| Lag | Beslut och rätt att söka ändring |
|---|---|
| Lagen om förskottsuppbörd |
I beslut som berör den skattskyldige:
|
| Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst |
I beslut som berör den skattskyldige:
|
| Lagen om källskatt för löntagare från utlandet |
I beslut som berör den skattskyldige:
|
| Lagen om källskatt på ränteinkomst |
I beskattningsbeslut som berör räntetagaren:
|
| Lag om skatt på arv och gåva |
I beskattningen:
|
| Lagen om överlåtelseskatt |
I beslut som gäller skyldigheten att betala skatt eller det skattebelopp som ska betalas:
|
| Fastighetsskattelagen (654/1992) |
I beskattningen:
|
| Bilskattelagen |
I beskattningen:
|
När en skattskyldig har försatts i konkurs, ändrar konkursen inte den skattskyldiges ställning vid beskattningen (19 § i inkomstskattelagen (1535/1992)). Därför fortsätter även konkursgäldenärens rätt att söka ändring i sin beskattning. Eftersom boförvaltaren av ett konkursbo utifrån allmänna konkursrättsliga principer har rätt att föra talan i ett förvaltningsförfarande som berör konkursboet, har även hen rätt att söka ändring i konkursgäldenärens beskattning.
2.1.3 Skattetagarnas rätt att söka ändring
Även skattetagare kan söka ändring i beskattningen av skattskyldiga. Den primära instansen vid skattetagarnas ändringssökande är Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Rättsbevakningsenhetens uppgift är att bevaka statens, kommuners, församlingars och Folkpensionsanstaltens rätt vid sökande av ändring i beskattningen. Bevakning av skattetagarnas rätt behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Bevakning av skattetagarnas rätt inom Skatteförvaltningen.
Kommuner, församlingar och Folkpensionsanstalten har dessutom en självständig rätt att söka ändring då ändringssökandet gäller dem i egenskap av skattetagare. Kommuner får söka ändring i inkomstbeskattningen och fastighetsbeskattningen samt i fastställandet av sammanslutningens inkomst och fördelningen av den. Församlingar får söka ändring i kyrkobeskattningen och Folkpensionsanstalten i sjukförsäkringsavgiften. I praktiken är det emellertid sällsynt att någon annan av skattetagarnas representanter än rättsbevakningsenheten söker ändring.
Kommunernas rätt att söka ändring i beskattningen av ett samfund eller en samfälld förmån har begränsats till den kommun som är samfundets eller den samfällda förmånens hemkommun. Om makar har olika hemkommuner, har vardera makens hemkommun rätt att söka ändring i kommunalbeskattningen av makarna. Har en person som för hela skatteåret ska beskattas som begränsat skattskyldig fått inkomster från landskapet Åland, har den åländska kommunen rätt att söka ändring i beskattningen.
Efter att skattetagarens tid för sökande av ändring har gått ut kan den skattskyldige fråga Skatteförvaltningen om skattetagaren har sökt ändring i hens beskattning. Om ett besvärsärende inletts kan man tillfråga antingen förvaltningsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens registratorskontor, beroende på vilkendera instans det är fråga om. Den myndighet hos vilken ändring har sökts bereder den skattskyldige tillfälle att ge sitt bemötande om skattetagarens besvärsskrift om ärendet kommer att prövas.
2.2 Rätten att söka ändring i Skatteförvaltningens särskilda beslut
Utöver egentliga beskattningsbeslut fattar Skatteförvaltningen med stöd av de olika skattelagarna även så kallade särskilda beslut som avser Skatteförvaltningens beslut om annat än verkställd beskattning. Sökande av ändring i ett särskilt beslut kan förutsätta att man begär ett överklagbart beslut. Ett beslut ska begäras separat om man till exempel söker ändring i ett beslut om ändring av skattekortet. Detta gäller även sökande av ändring i beslut i enlighet med lagen om källskatt för löntagare från utlandet och lagen om källskatt på ränteinkomst.
Särskilda beslut är till exempel beslut på återbäringsansökningar, beslut om dispens för avdrag av förluster och beslut om anteckning av olika skatteslag i registret. Särskilda beslut är även beslut om uppbörd och indrivning av skatter och avgifter och redovisning av dessa till skattetagarna, åläggande av ansvar separat från beskattningsbesluten samt vissa beslut som gäller övervakning av deklarationer.
Det finns bestämmelser om särskilda beslut i lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter på eget initiativ, men även i vissa skattelagar, till exempel lagen om förskottsuppbörd, lagen om skatteuppbörd (11/2018), källskattelagen, bilskattelagen, punkskattelagen (182/2010), mervärdesskattelagen (1501/1993) och lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995, förseningsräntelagen).
I lagen om beskattningsförfarande finns en uttömmande förteckning över särskilda beslut som hänför sig till inkomstbeskattningen, förskottsuppbörden och källbeskattningen då beslutet handlar om beskattningen av den skattskyldige eller en person som likställs med den skattskyldige. Bestämmelserna om parter som har rätt att söka ändring i dessa särskilda beslut har samlats i tabellen nedan.
| Särskilt beslut | Rätt att söka ändring |
|---|---|
|
|
|
|
|
|
|
|
I lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter på eget initiativ och i vissa skattelagar finns det föreskrifter om vem som har rätt att söka ändring i de särskilda beslut som gäller skatter på eget initiativ vilka sammanställts till tabellen nedan. Tabellen är inte uttömmande.
| Särskilt beslut | Rätt att söka ändring |
|---|---|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Det finns därtill bestämmelser om särskilda beslut rörande skatter på eget initiativ bland annat i mervärdesskattelagen, punktskattelagen och i flera separata punktskattelagar. Ändring i dessa särskilda beslut kan sökas på det sätt som anges i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter på eget initiativ.
Enligt bilskattelagen får ändring i ett särskilt beslut sökas av den som ett beslut avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel beslutet direkt påverkar. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har rätt att söka ändring på statens vägnar.
En skattskyldig, den som är ansvarig för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i särskilda beslut om skatteuppbörd. Om det är fråga om sökande av ändring i beslut om användning av återbäring som avses i lagen om skatteuppbörd, får den som är ansvarig för skatten söka ändring endast om hens återbäring har använts till betalning av skatter som denne ansvarar för.
Som särskilt beslut betraktas även beslut som gäller återbäringsansökningar. Det är möjligt att ansöka om återbäring av skatt till exempel i mervärdesbeskattningen (MomsL 129 e §, MomsL 133 c §, MomsL 156 §, MomsL 156 l §), överlåtelsebeskattningen (L om överlåtelseskatt 40 §), bilbeskattningen (BilSkL 27 § och 29 §) och punktbeskattningen (PunktskatteL 83 a §). Ändring i beslut som gäller återbäringsansökningar får sökas av den som har ansökt om återbäring och av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.
3 Omprövningsbegäran
3.1 Allmänt om omprövningsbegäranden
Ändring i Skatteförvaltningens beskattningsbeslut och särskilda beslut kan sökas hos skatterättelsenämnden med en begäran om omprövning. Sökande av ändring hos skatterättelsenämnden är gratis.
Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns bland annat i lagen om beskattningsförfarande, lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, förvaltningslagen och lagen om Skatteförvaltningen (503/2010). Inom beskattningen tillämpas i första hand bestämmelserna om omprövningsförfarande i skattelagstiftningen, eftersom förvaltningslagen är en allmän lag och därmed sekundär i förhållande till speciallagarna om beskattningen. Bestämmelserna i förvaltningslagen kan dock komplettera bestämmelserna om omprövningsförfarandet inom beskattningen. Tillämpningen av förvaltningslagen på omprövningsförfarandet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande.
Ändring som söks genom en omprövningsbegäran ska i regel vara sådan som påverkar beskattningen. Omprövningsbegäran ska gälla ett myndighetsbeslut med vilket ett visst ärende har avgjorts på ett sätt som är bindande för part och parten har ett rättsligt behov av att få ändring i avgörandet. I annat fall anses att ändringssökanden inte har något ekonomiskt intresse i ärendet och således inte heller något behov av rättsskydd.
Det är möjligt att i en omprövningsbegäran framställa ett primärt yrkande och dessutom ett sekundärt yrkande, ifall skatterättelsenämnden avslår det primära yrkandet.
Ändring kan i regel sökas i beskattningen för det skatteår eller den skatteperiod vars skattebelopp ändringen påverkar. Avvikande från denna huvudregel söks ändring i inkomstbeskattningen
- i beslut som gäller fastställd förlust för det skatteår som beslutet om den fastställda förlusten avser
- i beslut som gäller oavdragbara nettoränteutgifter för det skatteår som beslutet om de oavdragbara nettoränteutgifterna avser
- i beslut som gäller skatteunderskott vid studielånsavdrag för det skatteår som beslutet om skatteunderskott vid studielånsavdrag avser.
Skatten ska betalas även om omprövning begärts. En obetald skatt som förfallit till betalning kan skickas för indrivning genom utsökning. Skatteförvaltningen kan emellertid på ändringssökandens begäran förbjuda utsökning av skatten eller förordna att utsökningen ska avbrytas. Under tiden för verkställighetsförbud eller -avbrott läggs det emellertid dröjsmålspåföljder på skatten. Påföljderna ska betalas till den del omprövningsbegäran inte bifalls. Förbud mot och avbrytande av verkställighet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Avbrytande av verkställigheten.
En omprövningsbegäran kan inledas och behandlas först efter att beskattningen för skatteåret har verkställts och beskattningen slutförts eller ett annat beskattningsbeslut fattats. När en skattskyldigs omprövningsbegäran av inkomstbeskattningen, tonnagebeskattningen, fastighetsbeskattningen eller bilbeskattningen kommer in ska Skatteförvaltningen avgöra först om omprövningsbegäran ska behandlas enligt förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut eller enligt omprövningsförfarandet. Omprövningsbegäran som gäller de övriga skatteslagen behandlas alltid enligt omprövningsförfarandet.
Omprövningsbegäran behandlas enligt förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut om den skattskyldige anger i sin omprövningsbegäran inkomst, avdrag eller annan uppgift som påverkar beskattningen och som inte deklarerats tidigare eller som i övrigt inte har använts som grund för beskattningsbeslutet. Ändring i ett kompletterande beskattningsbeslut söks hos skatterättelsenämnden med en begäran om omprövning. Förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Kompletterande beskattningsbeslut.
Vissa bestämmelser om inkomstskatt ger den skattskyldige möjlighet att till exempel välja till vilket belopp ett visst avdrag ska göras eller i vilkendera makens beskattning avdraget ska beaktas. Sådana yrkanden kallas för dispositiva yrkanden.
En del av bestämmelserna om dispositiva yrkanden förutsätter att den skattskyldige ska framställa sitt yrkande innan hens beskattning har slutförts. För vissa dispositiva yrkanden finns det däremot ingen tidsfrist i lag. Bland annat regleringen av tidsfristerna påverkar om ett dispositivt yrkande som framställts i omprövningsbegäran först efter att beskattningen slutförts eller ändring av ett sådant yrkande kan godkännas i beskattningen. Närmare information om dispositiva yrkanden och rätten att framställa sådana har beskrivits närmare i Skatteförvaltningens anvisning Kompletterande beskattningsbeslut.
Skatteförvaltningen fattar även beslut i vilka ändring inte kan sökas genom omprövningsbegäran. Till exempel i Skatteförvaltningens förhandsavgöranden och Skatteförvaltningens beslut som meddelats med anledning av omprövningsbegäran kan ändring sökas genom att anföra besvär hos förvaltningsdomstolen och i centralskattenämndens förhandsavgöranden genom att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.
Därtill fattar Skatteförvaltningen beslut i vilka ändring inte får sökas alls. Ändring får inte sökas till exempel i beslut som Skatteförvaltningen meddelat i inkomstbeskattningen, fastighetsbeskattningen eller arvs- och gåvobeskattningen om förlängning av tidsfristen för att lämna in skattedeklaration, utredningar som ska fogas till den eller en annan anmälan. I bilskattelagen anges att ändring inte får sökas i ett beslut om undanröjande av ett användningsförbud. I lagen om skatteuppbörd anges å sin tur att ändring inte får sökas genom omprövningsbegäran eller genom att anföra besvär i sådana beslut om befrielse från skatt som meddelats med stöd av denna lag.
Ändring får inte heller sökas till exempel i Skatteförvaltningens beslut om förlängning av tidsfristen för påförande eller rättelse av skatt till den skattskyldiges nackdel. I samband med ändringssökande som hänför sig till det egentliga beskattningsärendet kan sökanden emellertid be att besvärsinstansen undersöker om det finns förutsättningar för att förlänga tidsfristen.
På motsvarande sätt får ändring inte heller sökas i ett beslut om införande av ett automatiserat beslutsfattande. Bestämmelser om beslut om införande finns i 28 d § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). För varje automatiserat beslutsförfarande fattar Skatteförvaltningen ett beslut om införande. Beslutet innefattar grunderna för införandet av det automatiserade beslutsförfarandet och relevant dokumentation som beskriver beslutsförfarandet. Beslutet om införande publiceras på Skatteförvaltningens webbplats i det allmänna datanätet (Automatiserat beslutsfattande).
Beslutet om införande är ett beslut som bereder ett automatiserad behandling av ärenden. Utgående från 6 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) kan beslutet därför inte överklagas. Om den skattskyldige anser att det automatiserade beslutsförfarande som har tillämpats på hens beskattningsbeslut inte till någon del är lagenligt, kan hen även åberopa denna grund om hen söker ändring i beslutet.
3.2 Innehållskrav och formella krav på omprövningsbegäran
I skattelagstiftningen är det enda innehållskravet och formella kravet på en omprövningsbegäran att begäran ska framställas skriftligen. Eftersom det inte finns andra bestämmelser, ska förvaltningslagen till övriga delar tillämpas på innehållskraven och de formella kraven. I förvaltningslagen anges utöver bestämmelserna om den skriftliga formen att en omprövningsbegäran ska tillställas den behöriga myndigheten. En omprövningsbegäran som gäller beskattningen ska riktas till skatterättelsenämnden.
Enligt förvaltningslagen ska en omprövningsbegäran redogöra för
- beslut i vilket omprövning söks
- hurdan omprövning som begärs och
- grunderna för omprövningsbegäran.
Till exempel i en omprövningsbegäran som gäller inkomstbeskattningen ska uppges vilket skatteår omprövningsbegäran gäller och på vilket sätt och på vilka grunder beskattningsbeslutet ska ändras. Syftet med bestämmelsen om formen av omprövningsbegäran är inte enbart att fastställa de formella kraven, utan också att handleda den skattskyldige att formulera sitt krav tillräckligt tydligt.
Om omprövningsbegäran inte uppfyller de formella kraven eller annars är bristfällig, uppmanar Skatteförvaltningen den skattskyldige att komplettera sin omprövningsbegäran så att de uppgifter som behövs för att behandla ärendet framgår av begäran. Behandlingen av en begäran om omprövning av skatter på eget initiativ avviker emellertid till denna del från behandlingen av en begäran om omprövning av till exempel inkomstbeskattningen, eftersom den skattskyldige ska på eget initiativ korrigera de felaktiga uppgifterna i sin deklaration av skatter på eget initiativ och ändring kan sökas endast i det beslut som Skatteförvaltningen har fattat. Det betyder att till exempel en rättelsedeklaration som kommit in efter att beslut som gäller samma skatteperiod har fattats inte kan som sådan betraktas som en omprövningsbegäran som hänför sig till beslutet.
Innan rättelsedeklarationen behandlas kan Skatteförvaltningen be den skattskyldige att lägga fram ytterligare utredningar. Den fortsatta behandlingen av ärendet beror på hurdan tilläggsutredning den skattskyldige lägger fram.
Om den skattskyldige meddelar att en ny uppgift om en skatt på eget initiativ anknyter till ett ärende som Skatteförvaltningen avgjort genom beslut och preciserar sin begäran så att den uppfyller de krav som fastställts för innehållet av en omprövningsbegäran, behandlas den nya uppgiften enligt förfarandet för omprövningsbegäran. Om den skattskyldige inte redogör för huruvida den nya deklarationsuppgiften anknyter till det ärende som avgjorts genom beslut eller inte, behandlas deklarationen som en korrigerad skattedeklaration och inte som omprövningsbegäran.
Om den skattskyldige meddelar att den nya uppgiften anknyter till ett ärende som avgjorts genom beslut men ärendet fortfarande är oklart, ber Skatteförvaltningen om tilläggsutredningar. Om den skattskyldige inte lägger fram en tillräcklig tilläggsutredning, behandlas ärendet enligt förfarandet för omprövningsbegäran. Beroende på ärendet kan skatterättelsenämnden i dessa fall antingen avslå omprövningsbegäran, lämna begäran utan prövning eller upphäva det ursprungliga beslutet och återförvisa ärendet till Skatteförvaltningen för ny behandling.
En omprövningsbegäran undertecknas av den som söker ändring eller den som företräder honom eller henne. Undertecknaren kan vara till exempel:
- den skattskyldige
- den skattskyldiges make eller maka om det är fråga om inkomst av jordbruk eller näringsverksamhet som makarna bedriver tillsammans eller något annat som direkt påverkar denna makes eller makas beskattning
- vårdnadshavaren av ett minderårigt barn
- intressebevakare
- dödsbodelägare vid beskattning av dödsbon
- ansvarig bolagsman för beloppet av intäkter och medel av ett öppet bolag eller ett kommanditbolag samt för fördelningen av dessa
- delägarna tillsammans vid beskattning av en annan sammanslutning om de inte kommit överens om annat; i praktiken anses i regel att en delägare agerar med de övriga delägarnas samtycke
- styrelsen och person som enligt handelsregistret har firmateckningsrätt för beskattning av aktiebolag.
Andra än ovan nämnda personer ska ha en fullmakt. Enligt förvaltningslagen ska ett ombud förete fullmakt eller på något annat tillförlitligt sätt visa att hen har rätt att företräda huvudmannen. Fullmakten ska på myndighetens anmodan specificeras, om det råder oklarhet om behörigheten eller dess omfattning. En advokat och ett offentligt rättsbiträde ska dock förete fullmakt endast om Skatteförvaltningen eller skatterättelsenämnden bestämmer det.
En omprövningsbegäran behöver inte kompletteras med en underskrift, om de behövliga individualiseringsuppgifterna om den skattskyldige angetts i den och det inte finns orsak att misstänka att någon annan än den skattskyldige själv har avfattat omprövningsbegäran eller att innehållet i den har ändrats.
4 Tidsfrist för omprövningsbegäranden
4.1 Tidsfristen för en omprövningsbegäran av en skattskyldig
4.1.1 Beskattningsbeslut om debiterade skatter
Bestämmelserna om tidsfrister för omprövningsbegäranden i lagen om beskattningsförfarande tillämpas på inkomstbeskattningen, fastighetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen. Tidsfristen för omprövningsbegäran i bilbeskattningen finns i bilskattelagen. Enligt bestämmelserna ska omprövningsbegäran framställas inom tre år räknat från ingången av året efter skatteårets utgång. Treårsfristen beräknas från ingången av året efter utgången av skatteåret som bestäms enligt skatteslag.
- I inkomstbeskattningen består skatteåret av ett kalenderår eller de räkenskapsperioder som har gått ut under kalenderåret.
- I arvs- och gåvobeskattningen är skatteåret det kalenderår då arvlåtaren har avlidit, gåvotagaren har fått gåvan i sin besittning eller skattskyldigheten annars inträtt.
- I fastighetsbeskattningen är skatteåret det kalenderår för vilket fastighetsskatten ska betalas.
- I bilbeskattningen är skatteåret det kalenderår under vilket skyldigheten att betala skatt har uppkommit.
I vissa fall kan grunden för rättelse av beskattningen emellertid uppstå först efter att tidsfristen för ändringssökande har löpt ut. Sådana situationer är till exempel ändringar av köpesumman på grund av uppfyllandet av ett villkor i avtalet eller en överraskande omständighet som senare kommit fram. Ibland kan köpesumman minska först så sent efter året för köpet att tidsfristen för ändringssökande i beskattningen för detta år redan har löpt ut. En motsvarande situation kan uppstå till exempel då utbetald lön återkrävs av löntagaren utan grunder.
För att behålla sin möjlighet till ändringssökande kan den skattskyldige lämna in en omprövningsbegäran innan tidsfristen för ändringssökande har löpt ut även om till exempel ett villkor i överlåtelseavtalet ännu inte har realiserats eller beloppet av lön som återkrävs ännu inte är känt. I dessa situationer ska den skattskyldige redogöra i sin omprövningsbegäran för vilken omständighet som påverkar beskattningen för skatteåret i fråga begäran gäller och be att omprövningsbegäran behandlas först efter att till exempel tidsfristen för villkoret i köpebrevet har löpt ut eller att ett avgörande meddelats i en civilrättslig process som hänför sig till ärendet.
4.1.2 Beskattningsbeslut om skatter på eget initiativ
Enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska en omprövningsbegäran som gäller Skatteförvaltningens beslut om en skatt som ska betalas på eget initiativ framställas inom tre år från ingången av det år som följer på det kalenderår som omfattar den skatteperiod för skatten i fråga för vilken skatten borde ha deklarerats och betalats.
Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är ett kalenderår och skatteperioden för skatten i fråga är en kalendermånad, beräknas tidsfristerna från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som omfattar den skatteperiod för vilken skatt borde ha deklarerats och betalats. Om den skatteperiod som ska tillämpas vid den skattskyldiges mervärdesbeskattning är ett renskötselår, beräknas tidsfristerna för mervärdesskatten från ingången av det år som följer på utgången av renskötselåret.
Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i lagen om överlåtelseskatt tillämpas bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på omprövningsbegäranden inom överlåtelsebeskattningen. Tidsfristen för en omprövningsbegäran som den skattskyldige och den som är ansvarig för skatten lämnar in är tre år från ingången av året efter skatteårets utgång. I överlåtelsebeskattningen är skatteåret det kalenderår under vilket äganderätten till fastigheten eller värdepappret har överlåtits eller skattskyldigheten annars inträtt.
Tidsfristen för sökande av ändring i beskattningsbeslut i sådana situationer i strid med bestämmelserna vilka avses i punkskattelagarna räknas från utgången av det kalenderår då skyldigheten att betala skatt uppkommit.
4.1.3 Särskilda beslut
Tidsfristen för att göra en omprövningsbegäran av ett särskilt beslut är i allmänhet 60 dagar från delgivningen av beslutet. Tidsfristen för sökande av ändring i beslut om vissa återbäringsansökningar är dock tre år från början av året efter skatteårets eller kalenderårets utgång. Sådana beslut är till exempel beslut på en ansökan om återbäring i överlåtelsebeskattningen (ÖSL 40 §), bilbeskattningen (BilSkL 27 § och 29 §), mervärdesbeskattningen (MomsL 129 e §, MomsL 133 c §, MomsL 156 §, MomsL 156 l §) och punktbeskattningen (PunktskatteL 83 a §).
I överlåtelsebeskattningen är skatteåret för återbäringsansökningar det kalenderår under vilket äganderätten till fastigheten eller värdepappret har överlåtits eller skattskyldigheten annars inträtt. I bilbeskattningen är skatteåret för återbäringsansökningar det kalenderår under vilket Skatteförvaltningen fattat ett beslut om återbäring av skatt i ärendet.
I mervärdesbeskattningen och punktbeskattningen räknas treårsfristen för sökande av ändring i återbäringsbeslut i regel från utgången av det kalenderår som omfattar den tidsperiod som beslutet om skatteåterbäringen gäller. Om räkenskapsperioden för ett företag som ansöker om skatteåterbäring till ett energiintensivt företag är en annan period än kalenderåret, räknas tidsfristen för omprövningsbegäran från början av det kalenderår som följer efter utgången av räkenskapsperioden.
4.1.4 Särskilda bestämmelser om tidsfristen
Trots tidpunkten då den allmänna tidsfristen för sökande av ändring går ut kan omprövningsbegäran emellertid alltid läggas fram inom 60 dagar räknat från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet. Delgivning av beslut behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande.
4.2 Tidsfristen för en omprövningsbegäran av skattetagarna
Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten ska framställa en omprövningsbegäran inom fyra månader efter att inkomstbeskattningen eller fastighetsbeskattningen av den skattskyldige har slutförts. Skattetagarna får emellertid alltid lämna in omprövningsbegäran inom 60 dagar räknat från att beslutet fattades.
Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska göra en omprövningsbegäran inom 60 dagar från arvs- och gåvobeskattningen från den dag då beskattningen verkställts eller ändrats. Också en omprövningsbegäran som gäller skatter på eget initiativ och bilbeskattning ska göras inom 60 dagar från beslutet.
Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska begära omprövning av särskilda beslut i alla skatteslag inom 60 dagar från beslutet.
4.3 Omprövningsbegäran som kommit in till Skatteförvaltningen
Omprövningsbegäran kan lämnas elektroniskt i Skatteförvaltningens e-tjänst (MinSkatt) eller med blanketter som publicerats på vero.fi. Omprövningsbegäran kan också göras med en fritt formulerad skrivelse.
En omprövningsbegäran ska tillställas Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. På tidsfristen för ett omprövningsärende som inletts elektroniskt tillämpas lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Enligt 11 § anses elektroniska dokument som lämnats till en myndighet ha kommit in inom utsatt tid, om dokumentet kommer in senast den sista dagen av den utsatta tiden. Det betyder i praktiken att en elektronisk omprövningsbegäran har kommit in i tid då den anländer till Skatteförvaltningen senast på den sista dagen av den utsatta tiden före kl. 24.00. Om tidsfristen för omprövningsbegäran har varit 13.4.2026 eller tidigare, anses en elektronisk omprövningsbegäran ha inletts inom den utsatta tiden då den har kommit in till Skatteförvaltningen senast på den sista dagen av tidsfristen kl. 16.15.
På tidsfristen för omprövningsbegäranden som lämnas in på papper tillämpas lagen om beräknande av laga tid (150/1930, lagen om tidsfrister). En omprövningsbegäran på papper ska lämnas in till Skatteförvaltningen antingen fysiskt eller per post senast klockan 16.15 samma dag som tidsfristen löper ut (lagen om tidsfrister 6 § 1 mom. i lagen om tidsfrister och 5 b § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021)). Omprövningsbegäran kan lämnas i vilket som helst av Skatteförvaltningens verksamhetsställen. Den skattskyldige har ansvaret för att hen lämnar sin omprövningsbegäran som skickas per post ska lämnas till posten i så god tid att den är framme hos Skatteförvaltningen senast under den sista dagen av tidsfristen för sökande av ändring kl. 16.15.
Om den sista dagen av tidsfristen för en omprövningsbegäran infaller på helgdag, självständighetsdagen, första maj, julaftonen, midsommaraftonen eller söckenlördag, får omprövningsbegäran lämnas in elektroniskt eller på papper till Skatteförvaltningen under den första vardagen därefter (5 § i lagen om tidsfrister). Omprövningsbegäran som kommit in efter den utsatta tiden avvisas utan prövning.
5 Handläggning av omprövningsbegäranden
5.1 Allmänt
Skatterättelsenämnden avgör omprövningsbegäranden som gäller beskattningen. Skatteförvaltningen kan emellertid avgöra den skattskyldiges omprövningsbegäran till den del omprövningsbegäran bifalls i sin helhet. Skatteförvaltningens avgöranderätt gäller inte rättsbevakningsenhetens omprövningsbegäranden.
Om omprövningsbegäran inte bifalls i sin helhet, bereder Skatteförvaltningen ärendet och ger sitt beslutsförslag till skatterättelsenämnden. Beredningen av ärendet omfattar utredning av ärendet, eventuellt hörande av parterna och upprättandet av ett beslutsförslag.
Om båda makarna har framställt omprövningsbegäran, behandlas dessa tillsammans på grund av eventuella följdändringar. Även om endast en av makarna framställt en sådan omprövningsbegäran som förutsätter behandling av skatterättelsenämnden, behandlar skatterättelsenämnden även den andra makens omprövningsbegäran.
När en skattskyldig har lämnat en omprövningsbegäran inom den utsatta tiden, har hen rätt att lämna in kompletterande tilläggsutredningar i ärendet tills ärendet har avgjorts. Om tiden för sökande av ändring har gått ut men den skattskyldiges omprövningsbegäran ännu inte har behandlats, kan den skattskyldige lägga till en ny motivering till sin omprövningsbegäran som är under behandling. Detta förutsätter dock att det ursprungliga yrkandet med anledning av motiveringen inte blir mer omfattande.
Efter att tiden för sökande av ändring har gått ut kan den skattskyldige även framställa yrkanden som gäller fel i förfarandet och andra biyrkanden som gäller en omprövningsbegäran under behandling, till exempel på att verkställigheten av den skatt som begäran gäller ska avbrytas. Efter att tiden för sökande av ändring har gått ut kan den skattskyldige dock inte framställa sådana nya yrkanden som gör den ursprungliga omprövningsbegäran mer omfattande.
Om skatterättelsenämnden har fattat ett beslut om den skattskyldiges omprövningsbegäran och beslutet har vunnit laga kraft, har den skattskyldige emellertid innan tiden för sökande av ändring går ut rätt att söka ändring i samma ärende på nya grunder. Då är det inte fråga om ett ärende som redan en gång har avgjorts, vilket betyder att omprövningsbegäran kan tas upp till behandling som en ny omprövningsbegäran.
Om ändringssökanden återkallar sin omprövningsbegäran innan skatterättelsenämnden har behandlat den kommer ärendet att avskrivas. Ett beslut om att ärendet avskrivits kan inte överklagas, men ändringssökanden kan om den så önskar lägga fram en ny omprövningsbegäran i samma ärende till skatterättelsenämnden om det fortfarande finns tid kvar att söka ändring. Detta är möjligt eftersom omprövningsärendet inte har avgjorts genom avskrivningsbeslutet.
Om det inte finns någon rätt eller grund att pröva ärendet fattar skatterättelsenämnden beslut om att avvisa ärendet utan prövning. Det är också möjligt att delvis avvisa ärendet utan prövning. Ett beslut om att avvisa ärendet kan komma i fråga till exempel i följande situationer:
- Tiden för ändringssökande har löpt ut
- Ändringssökanden är en person som inte har rätt att söka ändring
- Omprövningsbegäran påverkar inte beskattningen
- Ärendet har redan avgjorts genom beslut på besvär
- Skatterättelsenämnden har inte behörighet att avgöra ärendet.
På ersättning av kostnader som hänför sig till parternas omprövningsbegäranden tillämpas förvaltningslagen, enligt vilken envar i ett förvaltningsärende svarar för sina kostnader. Om den skattskyldige i sin omprövningsbegäran har yrkat på ersättning av sina kostnader avvisas yrkandet utan prövning, eftersom ersättning av kostnader inte ingår i skatterättelsenämndens behörighet.
Närmare information om skatterättelsenämndens verksamhet och förfarandet vid skatterättelsenämnden finns i Skatteförvaltningens anvisning Anvisningar om skatterättelsenämndeförfarandet. Vidare har till exempel gemensam behandling av ärenden, tolkning och översättning, tjänstemannajäv, hörande av part samt rättelse av fel i beslutet behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande.
5.2 Behandling av ärenden som hänför sig till upphävande av beskattning enligt uppskattning
Om en skattskyldig söker ändring i inkomstbeskattning som verkställts enligt uppskattning genom att lämna en skattedeklaration efter att beskattningen har slutförts, kan Skatteförvaltningen med stöd av lagen om beskattningsförfarande upphäva beskattningen och verkställa den på nytt. Skatteförvaltningen kan också upphäva beskattningen om endast en del av den skattskyldiges inkomster har uppskattats i beskattningen enligt uppskattning, eftersom den skattskyldige inte lämnat in en skattedeklaration eller om deklarationen inte ens korrigerad kan läggas till grund för beskattningen.
På motsvarande sätt, om den skattskyldige söker ändring i bilbeskattning som verkställts enligt uppskattning genom att lämna in en skattedeklaration efter att beskattningsbeslutet har fattats, kan Skatteförvaltningen med stöd av bilskattelagen upphäva beskattningen och verkställa den på nytt. Om Skatteförvaltningen upphäver ett beskattningsbeslut med anledning av den skattskyldiges omprövningsbegäran och behandlar ärendet på nytt, kan omprövningsbegäran avgöras automatiskt (BFL 26 f § 1 mom. 2 punkten). Mer information om automatiserat avgörande av en omprövningsbegäran finns i kapitel 5.4.1 Automatiserat avgörande av ärenden.
I lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ anges att Skatteförvaltningen kan undanröja beslutet om den skattskyldige lämnar en skattedeklaration efter det att skatten för skatteperioden har påförts enligt uppskattning på grund av att skattedeklaration inte har lämnats in. I dessa fall behandlas skattedeklarationen inte som en omprövningsbegäran, utan som en försenad skattedeklaration. Om den skattskyldige emellertid framställer en uttrycklig begäran om omprövning av beskattning enligt uppskattning i stället för en skattedeklaration, behandlas begäran enligt omprövningsförfarandet.
Om överlåtelseskatt påförts enligt uppskattning på grund av att den skattskyldige inte alls lämnat in en överlåtelseskattedeklaration, och den skattskyldige lämnar skattedeklarationen först efter beslutet enligt uppskattning, betraktas den inlämnade skattedeklarationen i regel som en omprövningsbegäran. I lagen om överlåtelseskatt anges inte att Skatteförvaltningen kan undanröja ett uppskattningsbeslut i överlåtelsebeskattningen och se en överlåtelseskattedeklaration som en försenad skattedeklaration på det sätt som avses i beskattningsförfarandet för skatter på eget initiativ. I lagen om överlåtelseskatt finns det inte heller någon bestämmelse som motsvarar bestämmelsen i lagen om beskattningsförfarande om upphävande av beskattning enligt uppskattning. Därför ges ett beslutsförslag till skatterättelsenämnden med anledning av omprövningsbegäran, det vill säga den inlämnade överlåtelseskattedeklarationen, i vilket det framställs att beslutet om påförande av skatt enligt uppskattning ska upphävas och återförvisas till Skatteförvaltningen för ny behandling.
5.3 Beredning av beslut om en omprövningsbegäran
5.3.1 Utredning av ett ärende
I ärenden som handlar om en begäran om omprövning av beskattningen har både den skattskyldige och skattemyndigheten utredningsskyldighet. Den utredningsskyldighet som ålagts den skattskyldige enligt lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ är dock mer omfattande än enligt förvaltningslagen. Enligt förvaltningslagen ska den skattskyldige lägga fram en utredning om grunderna för yrkandet och också i övrigt medverka till utredningen av ärendet som hen inlett.
Enligt lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska den skattskyldige såvitt möjligt delta i utredandet av ärendet. Utredningsskyldigheten ligger huvudsakligen hos den part som har bättre förutsättningar för detta. Om den andra parten i en rättshandling som den skattskyldige företagit emellertid inte är bosatt i Finland eller parten inte har hemort i Finland och skattemyndigheten inte med stöd av ett internationellt avtal kan få tillräckligt med upplysningar om rättshandlingen eller dess andra part, är det i första hand den skattskyldiges skyldighet att lämna en utredning.
Skatteförvaltningen och skatterättelsenämnden ska för sin del se till att ett ärende utreds enligt förvaltningslagen. Enligt förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.
För att utreda ärendet kan Skatteförvaltningen per telefon eller brev be om tilläggsutredningar av den skattskyldige, en annan myndighet eller en utomstående part, som till exempel en bank. Skatteförvaltningen kan även genomföra olika granskningar. Enligt lagen om beskattningsförfarande ska den skattskyldige tillställa Skatteförvaltningen för granskning allt det material som kan behövas vid sökande av ändring i hens beskattning.
Bestämmelserna om myndighetens begäran om utredning och fristen för framläggande av utredning finns i förvaltningslagen. Enligt förvaltningslagen ska man i en begäran om utredning specificera de särskilda omständigheter om vilka utredning ska läggas fram. För framläggande av utredning ska det sättas ut en frist som är tillräcklig med hänsyn till ärendets art.
5.3.2 Hörande av part
Med anledning av den skattskyldiges omprövningsbegäran ska Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt vid behov beredas tillfälle att bli hörd. I praktiken är detta emellertid exceptionellt. Den skattskyldiges omprövningsbegäran avgörs i regel utan att höra rättsbevakningsenheten. Hörande blir aktuellt främst om ärendet juridiskt lämnar rum för tolkning och kommer troligen att avgöras till den skattskyldiges fördel.
Om den som framställer en omprövningsbegäran är en skattetagare måste den skattskyldige alltid höras om hörandet inte är uppenbart onödigt, som till exempel då begäran avvisas utan prövning. Med anledning av rättsbevakningsenhetens omprövningsbegäran kan den skattskyldige avge ett bemötande i ärendet. Efter att den skattskyldige avgett sitt bemötande kan rättsbevakningsenheten ännu avge genmäle.
Skatterättelsenämnden avgör när det inte längre är nödvändigt att fortsätta höra parterna. I regel räcker det med en höranderunda. Utgångspunkten för processen för ändringssökande är att den som sökt ändring alltid bereds tillfälle att avge genmäle sist. Genmälet delges ännu motparten, men då bereds denne inte längre något tillfälle att avge tilläggsbemötande. Om tilläggsbemötande emellertid avges innan ärendet avgörs kommer det att tas i beaktande vid avgörandet.
5.3.3 Tidsfristen för en omprövningsbegäran
En omprövningsbegäran som gäller beskattningen ska i regel behandlas utan ogrundat dröjsmål (BFL 51 a § 4 mom., BFL 63 § 3 mom., EgenBeskL 60 § 3 mom., BilSkL 97 § 4 mom.). Vissa omprövningsbegäranden som framför allt gäller förskottsuppbörd och registrering ska dock behandlas i brådskande ordning (BFL 71 e §, EgenBeskL 69 § 1 mom.).
Behandlingen av en omprövningsbegäran kan ta en längre tid till exempel om behandlingen av ärendet förutsätter tilläggsutredningar. Om samma sakfråga överklagats till förvaltningsdomstolen om tidigare skatteår eller skatteperioder och ärendet ännu är anhängigt, bör behandlingen av omprövningsärendet dock inte förlängas genom att vänta på förvaltningsdomstolens beslut.
Om den skattskyldige meddelar att hens omprövningsbegäran hör ihop med en straff- eller civilprocess, kan behandlingen av omprövningsbegäran på den skattskyldiges begäran uppskjutas tills processen är avgjord. I dessa fall har den skattskyldige ansvaret för att behandlingstiden för omprövningsbegäran blir längre.
5.4 Omprövningsbeslut
5.4.1 Automatiskt avgörande av en omprövningsbegäran
En bestämmelse om automatiserat avgörande av omprövningsbegäranden har fogats till lagen om beskattningsförfarande (BFL 26 f § 1 mom.). Bestämmelsen avviker från 53 e § 4 mom. i förvaltningslagen, enligt vilken en begäran om omprövning eller ett jämförbart rättsmedel inte får avgöras automatiserat. Enligt bestämmelsen i lagen om beskattningsförfarande kan också en begäran om omprövning avgöras automatiserat om
- den skattskyldige i sin omprövningsbegäran framställer ett nytt yrkande eller lägger fram en ny utredning och omprövningsbegäran bifalls
- ett beslut upphävs med anledning av den skattskyldiges omprövningsbegäran och Skatteförvaltningen behandlar ärendet på nytt
- det fattas ett kompletterande beskattningsbeslut med anledning av den skattskyldiges omprövningsbegäran.
En omprövningsbegäran får i dessa fall avgöras automatiserat endast om kriterierna för automatiserat avgörande av ärenden enligt 53 e § 2 mom. i förvaltningslagen uppfylls. Enligt den aktuella bestämmelsen i förvaltningslagen kan ett ärende avgöras automatiserat när det i ärendet inte ingår omständigheter som förutsätter prövning från fall till fall eller när de i ärendet ingående omständigheter som förutsätter prövning från fall till fall har bedömts av en tjänsteman eller någon annan som handlägger ärendet. Avgörandet ska grundas på behandlingsregler som har utarbetats med stöd av tillämplig lag och förhandsprövning och som avses i 2 § 16 punkten i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019).
Enligt 53 e § 2 mom. i förvaltningslagen kan automatiserat avgörande för det första användas för ärenden vars avgörande tillräckligt entydigt kan härledas direkt från lagstiftningen och fallets faktiska omständigheter. För det andra kan det automatiserade avgörandet omfatta ärenden där den lagstiftning som ligger till grund för besluten ger mycket rum för tolkning, men där myndigheten i någon ärendegrupp har en etablerad avgörandepraxis, enligt vilken ärenden med vissa drag (typfall) alltid avgörs på samma sätt (regeringens proposition 145/2022 rd, s. 101).
Enligt 26 f § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan en begäran om omprövning avgöras automatiserat också när den är uppenbart befogad utgående från Skatteförvaltningens riskbedömning. Omständigheter som ska beaktas vid riskbedömningen är uppgifter som avviker från det normala, såsom ovanligt stora eller små numeriska värden eller motstridigheter mellan uppgifter som den skattskyldige lämnat och uppgifter som Skatteförvaltningen har samt andra motsvarande kriterier. Avgörandet ska dessutom grunda sig på behandlingsregler som utarbetats med stöd av tillämplig lag och förhandsprövning.
Riskbedömning tillämpas i praktiken endast på sådana omprövningsbegäranden som avses i 1 mom. 1 punkten, eftersom ett ärende endast i detta fall avgörs genom ett beslut om omprövningsbegäran. Däremot avgörs ärenden i situationer enligt 2 och 3 punkten antingen genom beskattning som verkställs på nytt eller vid förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut med hjälp av ett selektionsförfarande som bygger på en riskbedömning enligt 26 § 6 mom. i lagen om beskattningsförfarande.
För att en omprövningsbegäran ska kunna avgöras automatiserat krävs det att omprövningsbegäran är tillräckligt specificerad och detaljerad så att uppgifterna kan inhämtas till Skatteförvaltningens datasystem i ett strukturerat format. Om en skattskyldig i sin omprövningsbegäran har lagt fram fritt formulerade utredningar och motiveringar som stöd för sin begäran, kan begäran inte avgöras automatiserat. Dessutom förutsätter det automatiserade avgörandet att det är Skatteförvaltningen som fattar beslut om omprövningsbegäran. En omprövningsbegäran kan inte avgöras automatiserat om skatterättelsenämnden fattar ett beslut i omprövningsärendet.
För ett automatiserat beslutsförfarande fattas ett beslut om införande, som offentliggörs på Skatteförvaltningens webbplats i det allmänna datanätet (Automatiserat beslutsfattande). I beslutet om införande anges skälen för införandet av det automatiserade beslutsförfarandet och nyckeldokumentation om beslutsförfarandet. Om en omprövningsbegäran har avgjorts automatiserat, anger beslutet även var beslutet om införande finns att tillgå.
Bestämmelsen om automatiskt avgörande av en omprövningsbegäran tillämpas vid bilbeskattningen på basis av hänvisningsbestämmelser (BilSkL 65 § 1 mom.), fastighetsbeskattningen (22 § 4 mom. i fastighetsskattelagen), arvs- och gåvobeskattningen (ArvsskatteL 33 b § 1 mom.) och tonnagebeskattningen (31 § 2 mom. i tonnageskattelagen). Begäranden om omprövning av överlåtelseskatter och skatter på eget initiativ kan dock inte avgöras automatiserat, eftersom en motsvarande bestämmelse om automatiserat avgörande av en begäran om omprövning av dessa skatter inte har utfärdats.
Information om automatiskt avgörande av ärenden finns också i Skatteförvaltningens anvisning Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande.
5.4.2 Motivering av beslut
I omprövningsbeslutet ska yrkandena i omprövningsbegäran avgöras och avgörandet motiveras. När skatterättelsenämnden behandlar en omprövningsbegäran kan den bifalla eller avslå omprövningsbegäran helt eller delvis. Skatterättelsenämnden kan även helt eller delvis upphäva beskattningen och återförvisa ärendet till Skatteförvaltningen för ny behandling.
Enligt lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska skatterättelsenämndens beslut alltid motiveras om det avviker från omprövningsbegäran. Omprövningsbeslutet behöver inte motiveras när motivering är uppenbart onödig. Motivering kan vara uppenbart onödigt då Skatteförvaltningen bifaller en omprövningsbegäran i sin helhet. Motivering av beslut har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Anvisningar om skatterättelsenämndeförfarandet och Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande.
5.4.3 Delgivning av beslut
Omprövningsbeslutet ska delges den skattskyldige. Beslutet delges i stället för den skattskyldige till dennes lagliga företrädare eller befullmäktigade, om en företrädare eller befullmäktigad som sköter skatteärenden på den skattskyldiges vägnar har anmälts som ombud till Skatteförvaltningens kundregister.
En skattskyldig kan också i sin omprövningsbegäran begära att beslutet skickas enkom till den befullmäktigade person som specificerats på omprövningsbegäran. I så fall delger Skatteförvaltningen enbart den befullmäktigade personen beslutet såsom den skattskyldige har begärt. Delgivning till samfund, samfällda förmåner och sammanslutningar sker på den adress som samfundet, den samfällda förmånen eller sammanslutningen har angett, vilken också kan vara den processadress som uppgetts i omprövningsbegäran.
Beslut delges i första hand elektroniskt via e-tjänsten MinSkatt. Under vissa förutsättningar kan beslut på papper delges per post. Närmare information om delgivningssättet finns i Skatteförvaltningens anvisning Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande (kapitel 10.3).
Skatterättelsenämndens beslut kan i enskilda fall delges även bevisligen med mottagningsbevis om det av särskilda skäl är nödvändigt. Detta är dock sällsynt i praktiken.
Beslutet delges skattetagare och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt så att rättsbevakningsenheten bereds tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna. Skatteförvaltningen kan även delge omprövningsbeslutet separat till rättsbevakningsenheten, till exempel då rättsbevakningsenheten har hörts innan ärendet har avgjorts eller då ärendet är juridiskt mycket oklart och det har avgjorts till den skattskyldiges fördel.
Delgivning av beslut till den skattskyldige och rättsbevakningsenheten behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisningar Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande och Bevakning av skattetagarnas rätt inom Skatteförvaltningen.
5.4.4 Verkställighet av beslut
Skatter är direkt utsökbara offentliga fordringar som kan drivas in genom utsökning även om påförandet eller debiteringen av fordran inte hade vunnit laga kraft. Att besvär anförts i skatterättelsenämndens beslut är därmed inte hinder för att verkställa beslutet, utan Skatteförvaltningen ändrar beskattningen omedelbart enligt skatterättelsenämndens beslut och antingen driver in den obetalda skatten med räntepåföljder eller återbetalar skatt som debiterats till ett för högt belopp inklusive ränta.
För att förhindra eller avbryta verkställigheten av ett beslut ska ändringssökanden ansöka om verkställighetsförbud eller avbrytande av verkställighet. Förbud mot och avbrytande av verkställighet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Avbrytande av verkställigheten.
6 Ändring av omprövningsbeslut
6.1 Ändringssökande i omprövningsbeslut
Ändring i ett beslut som meddelats på en omprövningsbegäran får sökas genom att anföra besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär ska anföras inom 60 dagar räknat från delfåendet av omprövningsbeslutet. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommuner, församlingar och Folkpensionsanstalten ska anföra besvär inom 60 dagar från det att omprövningsbeslutet fattades. Sökande av ändring i omprövningsbeslut behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Anvisning om skattebesvärsförfarandet.
För ändringssökande hos förvaltningsdomstolen tas ut enligt lagen om domstolsavgifter (1455/2015) en rättegångsavgift, om beslutet inte ändras till ändringssökandens fördel. Rättegångsavgiften tas ut oberoende av slutresultatet om ändringssökande gäller ett förhandsavgörande som meddelats i ett skatteärende.
6.2 Rättelse eller korrigering av fel i omprövningsbeslut
Om ett omprövningsbeslut innehåller sakfel enligt 50 § i förvaltningslagen eller uppenbara skriv- eller räknefel enligt 51 §, kan felet korrigeras på skatterättelsenämndens eller Skatteförvaltningens initiativ eller på begäran av den skattskyldige.
När skatterättelsenämnden har fattat ett beslut ansvarar nämnden för avgörandet av beslutet i sakfrågan och Skatteförvaltningen för beslutets beräkningsdel. Skatterättelsenämnden ansvarar därmed även för korrigeringen av felen i avgörandet i sakfrågan. Om beslutets beräkningsdel innehåller räknefel eller lagringsfel, ansvarar Skatteförvaltningen för rättelsen och korrigeringen av felet. När Skatteförvaltningen har fattat ett godkänt omprövningsbeslut, ansvarar Skatteförvaltningen även för avgörandet av beslutet i sakfrågan.
Om avgörandet av ett beslut i sakfrågan grundar sig på en klart felaktig eller bristfällig utredning eller en uppenbart felaktig tolkning av lag, om det har skett ett fel i förfarandet när beslutet har fattats eller om en sådan ny utredning har kommit in i ärendet som väsentligt kan påverka beslutet, kan skatterättelsenämnden och Skatteförvaltningen upphäva det felaktiga beslutet och avgöra ärendet på nytt. Bestämmelsen om sakfel i förvaltningslagen ger myndigheten rätt, men inte skyldighet, att korrigera sitt beslut. I praktiken har bestämmelsen endast tillämpats när felet i beslutet har varit entydigt och uppenbart. Därför bör den som är missnöjd med ett beslut i första hand söka ändring i beslutet hos förvaltningsdomstolen.
Om beslutets beräkningsdel innehåller räknefel eller lagringsfel, rättar Skatteförvaltningen i regel felet utifrån bestämmelserna om rättelse i skattelagstiftningen. Om tidsfristen för rättelse enligt skattelagstiftningen har gått ut, kan uppenbara räknefel eller lagringsfel korrigeras utifrån förvaltningslagen inom den lagstadgade tidsfristen på fem år.
Om skatterättelsenämnden eller Skatteförvaltningen har avslagit en begäran om korrigering av fel får ändring i beslutet inte sökas genom besvär. Mer information om korrigering av sakfel och skrivfel utifrån förvaltningslagen finns i Skatteförvaltningens anvisning Allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande.
ledande skattesakkunnig Sami Varonen
ledande skattesakkunnig Raili Knuutinen
Sidan har senast uppdaterats 24.6.2026