Beskattning av livförsäkring

Anvisningen anknyter till helheten: Familjerätt och beskattning, Kapitalinkomster och placeringar, Internationell beskattning

---

Med en livförsäkring avses en försäkring för en persons (den försäkrades) liv eller dödsfall. Denna anvisning behandlar beskattningen av livförsäkringar i fysiska personers inkomstbeskattning, arvs- och gåvobeskattning samt i internationella situationer.

Kapitel 3.10 i anvisningen har preciserats. I kapitlet behandlas när räntor på lån som tagits för en sparlivförsäkring får dras av som räntor på skuld för förvärvande av inkomst.

Beskattningen av livförsäkringar som arbetsgivaren har tecknat har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av frivilliga riskpersonförsäkringar som tecknats av arbetsgivaren.

1 Inledning

Med en livförsäkring avses en försäkring för en persons (den försäkrades) liv eller dödsfall. Livförsäkringar är antingen sparförsäkringar eller riskförsäkringar eller kombinationer av dessa.

En sparlivförsäkring är en försäkring som tecknats för livsfall. Sparlivförsäkringar tillhör placeringsförsäkringar enligt 5 § 12 punkten i lagen om försäkringsdistribution.

Sparlivförsäkringsbesparingen utbetalas till förmånstagaren vid en i försäkringsavtalet överenskommen tidpunkt. En sparlivförsäkring omfattar ofta försäkringsskydd i händelse av ett dödsfall.

Med en risklivförsäkring avses en försäkring där den försäkrade risken är personens bortgång. När den försäkrade personen avlidit betalas en dödsfallsersättning, dvs. försäkringssumma, till den part som fastställts som förmånstagare. En risklivförsäkring omfattar inget spar- eller placeringselement, utan försäkringspremien fastställs i huvudsak på basis av den risk som försäkras.

På basis av dödsfallsskyddet betalas en försäkringsersättning ur livförsäkringen till förmånstagaren, om den försäkrade dör innan hen uppnått den ålder som fastställts i försäkringsavtalet. Om den försäkrade avlider före den ålder som fastställts i avtalet och något dödsfallsskydd inte har anslutits till försäkringen behåller försäkringsbolaget i regel försäkringsbesparingarna.

Livförsäkringar omfattar beroende på det som har fastställts i försäkringsavtalet två eller flera parter: försäkringstagaren, den försäkrade, försäkringsgivaren och förmånstagaren. Försäkringstagaren och försäkringsbolaget är alltid parter i ett försäkringsavtal. Försäkringstagaren och den försäkrade kan vara olika personer.

Försäkringen ägs av försäkringstagaren som även ensam har rätt att bestämma över försäkringens tecknande, ändringar och uppsägning. Enligt 6 kap. 47 § i lagen om försäkringsavtal har försäkringstagaren rätt att förordna en person som i stället för försäkringstagaren eller den försäkrade har rätt till den ersättning som betalas ut enligt en personförsäkring. Denna person kallas för förmånstagare. Förmånstagaren kan vara samma person som försäkringstagaren, men är ofta en annan person.

Bestämmelser om skatteplikten för försäkringsutbetalningar från en livförsäkring finns i 32, 34, 35, 35 b och 36 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). Bestämmelser om skatteplikten för kapitalinkomst finns i ISkL 32 § och bestämmelser om begreppet livförsäkring och livförsäkringsutbetalning i ISkL 34 §. Bestämmelser om avkastning och förlust av sparlivförsäkring finns i ISkL 35 § och om förlust av fördelen med uppskjuten beskattning i situationer som uppfyller villkoren enligt bestämmelsen finns i ISkL 35 b § (Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar). Bestämmelser om vilka försäkringar som är skattefria i inkomstbeskattningen finns i ISkL 36 §.

2 Sparlivförsäkring som ett investeringsinstrument

2.1 Definitioner av livförsäkring och livförsäkringsutbetalning

Enligt ISkL 34 § 2 mom. betraktas som livförsäkring endast ett sådant försäkringsavtal som har bestämmelser om den försäkrade och förmånstagaren och som hör till livförsäkringsklasserna 1–3 enligt lagen om försäkringsklasser (526/2008). En pensionsförsäkring betraktas dock inte som livförsäkring.

Som livförsäkringsutbetalning betraktas utöver sparsumman även det belopp som erhållits såsom återbäring av försäkringspremier eller genom återköp samt det värde som räknades försäkringstagaren till godo då försäkringen ändrades till ett annat slag av försäkring (ändringsvärde).

2.2 Olika sparlivförsäkringar

Den avkastning som kumuleras på tillgångar som placerats i en sparlivförsäkring och därigenom sparlivförsäkringsbesparingen kan fastställas på två alternativa sätt.  Sparlivförsäkringar kan bygga på beräkningsränta, vara fondanknutna eller kombinationer av dessa. Tidigare byggde sparlivförsäkringarna i regel på beräkningsränta, men nuförtiden är de nästan uteslutande fondanknutna.

2.2.1 Sparlivförsäkringar som bygger på beräkningsränta

I fråga om sparlivförsäkringar som bygger på beräkningsränta beslutar försäkringsbolaget hur de tillgångar placeras som kumulerats av investerarens premier. Avkastningen av en sparlivförsäkring som bygger på beräkningsränta bildas i allmänhet av en på förhand avtalad beräkningsränta och en eventuell kundkreditering.

Sparlivförsäkringsbesparingarna krediteras regelbundet med beräkningsränta. Räntan kan anslutas till besparingarna exempelvis månatligen. Beräkningsräntan kan bestämmas enligt en fast räntegrund eller också bindas till någon rörlig räntegrund, till exempel euriborräntan. Också andra benämningar kan användas på beräkningsräntan, såsom avtalsränta.

I regel är det försäkringsbolaget som fattar beslut om kundåterbäringar. Försäkringsbolagets resultat och soliditet och också hur bolaget lyckats i sin investeringsverksamhet är omständigheter som i allmänhet påverkar beloppet av kundåterbäringen. I regel betalas kundåterbäringarna årligen. Också andra benämningar kan användas på kundåterbäring, såsom tilläggsränta.

2.2.2 Fondanknutna sparlivförsäkringar

I fråga om fondanknutna sparlivförsäkringar förvärvar försäkringsbolaget med de medel som kumulerats av försäkringstagarens premier placeringsobjekt till vars värdeutveckling försäkringstagaren själv har valt att utvecklingen av sparsumman ska bindas. Försäkringstagaren kan även byta placeringsobjekt under avtalets giltighetstid.

I fondanknutna sparlivförsäkringar är värdeutvecklingen i avtalet bunden till värdeutvecklingen av placeringsobjektet. Placerare kan också byta placeringsobjekt under den tid som avtalet är i kraft. Enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) ska försäkringsbolagen täcka försäkringstekniska avsättningar för fondförsäkringar så exakt som möjligt med tillgångar som hör till placeringsobjekt som bestämmer dessa försäkringars värdeutveckling. Försäkringsbolaget bestämmer själv med vilka placeringsobjekt det täcker ansvarsskulden. Möjliga placeringsobjekt är bland annat placeringsfonder, fondkorgar, aktier, insättningar och indexlån.

Fondanknutna sparlivförsäkringar är i regel inte kapitalskyddade. Av denna orsak kan avkastningen på en sparlivförsäkring granskad som helhet vara förlustbringande, om placeringsobjektens värdeutveckling varit negativ under avtalets giltighetstid.

3 Livförsäkringar i inkomstbeskattningen

3.1 Livförsäkringspremier i beskattningen

Den skattskyldige har rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (naturliga avdrag, ISkL 29 § 1 mom.). Utgifter som orsakats av förvärvande och bibehållande av kapitalinkomster har dessutom särskilt föreskrivits som avdragsgilla i ISkL 54 § och utgifterna för förvärvande och bibehållande av förvärvsinkomster i ISkL 93–95 a §.

Med utgift avses vederlag för materiell eller immateriell förnödenhet eller tjänst. Sparlivförsäkringspremien är inte en sådan betalning. Premien för en sparlivförsäkring är således inte en i beskattningen avdragsgill utgift som avses i dessa bestämmelser i inkomstskattelagen.

Premierna för en sparlivförsäkring har inte heller särskilt föreskrivits som avdragsgilla, och därför är premierna icke avdragsgilla i beskattningen. Försäkringspremier dras av vid beräkningen av den skattepliktiga avkastningen eller den avdragsgilla förlusten av sparlivförsäkringen.

3.2 Sparbeloppet av försäkringen

Med försäkringsbesparingen avses den försäkringsutbetalning som försäkringsbolaget betalar ut som engångsbetalning eller i flera betalningsrater till försäkringstagaren, den försäkrade eller den förmånstagare som fastställts i försäkringsavtalet när försäkringen upphör. Sparbeloppet utgörs av försäkringsbesparingens belopp då försäkringen upphör med avdrag för de arvoden som försäkringsbolaget tagit ut.

Återbetalningen av försäkringsbesparingen kan vara antingen skattepliktig i sin helhet eller endast till den del som avser avkastningen. Enligt ISkL 34 § 3 mom. är endast försäkringens avkastning skattepliktig av en utbetalning som grundar sig på en livförsäkring, om

1. utbetalningen enligt försäkringsavtalet utgörs av en sparsumma, dvs. en engångsbetalning eller flera betalningar under en kortare tid än två år efter det att den försäkrade har uppnått en viss ålder;
2. utbetalningen enligt försäkringsavtalet ska tillfalla försäkringstagaren själv, då det är han eller hon som är den försäkrade, eller hans eller hennes make, en arvinge till försäkringstagaren i rätt upp- eller nedstigande led eller hans eller hennes adoptivbarn eller dettas bröstarvinge, eller fosterbarn eller makens barn och
3. försäkringspremier inte har dragits av vid beskattningen.

Om de ovannämnda förutsättningarna inte uppfylls utgör utbetalningen skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet. Detta gäller till exempel när försäkringsutbetalningen betalas till en försäkringstagare som inte själv är försäkrad. Om det finns flera försäkringstagare bedöms det huruvida dessa villkor uppfylls per försäkringstagare. Försäkringsutbetalningen utgör skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet för de försäkringstagare som inte själv är försäkrade. Det berättas närmare om gemensamt ägda försäkringar i kapitel 3.3.1 i anvisningen.

Enligt ISkL 34 § 6 mom. jämställs avdrag för premier med att skattepliktig inkomst har kunnat överföras till försäkringen till bruttobelopp. Enligt regeringspropositionen som gäller bestämmelsen (RP 275/2018) gäller detta i praktiken utländska försäkringar.

Om en försäkringstagare som flyttat till Finland då hen varit bosatt i sin tidigare hemviststat har haft rätt att dra av försäkringspremier vid inkomstbeskattningen enligt skattelagstiftningen i sin tidigare hemviststat i fråga om försäkringar som hen tecknat där (medan hen varit begränsat skattskyldig i Finland före flytten till Finland), utgör medel som försäkringstagaren har tagit ut från försäkringen skattepliktig inkomst i sin helhet.

Sparbeloppet kan enligt det som fastställts i försäkringsavtalet betalas även till en annan person än försäkringstagaren. Om försäkringstagaren och den försäkrade är olika personer kan försäkringstagaren bestämma att sparbeloppet ska betalas till den försäkrade. Alternativt kan försäkringstagaren bestämma att sparbeloppet ska betalas till en annan person än till försäkringstagaren själv eller den försäkrade.

Om sparbeloppet betalas till någon annan än en person som nämnts i ISkL 34 §, till exempel till en sambo, som enligt ISkL 7 § inte likställs med en make eller maka, till försäkringstagarens bror, dotter eller deras barn eller försäkringstagarens kusin, utgör hela det utbetalade beloppet skattepliktig inkomst. Gåvobeskattning behandlas närmare i punkt 4.

Om försäkringsersättningen av en sparlivförsäkring med anledning av den försäkrades död betalas till en nära anhörig (hans eller hennes make, en arvinge till försäkringstagaren i rätt upp- eller nedstigande led eller hans eller hennes adoptivbarn eller fosterbarn eller makens barn) eller dödsboet, är försäkringsutbetalningen skattefri i inkomstbeskattningen (ISkL 36 § 1 mom. 1 punkten). Om det finns flera försäkrade och om skyldigheten att betala försäkringsersättningen uppkommer först efter att den sista försäkrade avlidit, bedöms släktskapsförhållandet på basis av detta sista dödsfall. Arvsbeskattningen av försäkringsutbetalningar behandlas i kapitel 4 i anvisningen.

3.3 Återköp av försäkring

Försäkringstagaren har rätt att säga upp sin livförsäkring innan den i försäkringsavtalet fastställda giltighetstiden för försäkringen löper ut. Om besparing har uppkommit av de premier som försäkringstagaren har betalat, har försäkringstagaren rätt att få en sparandel som räknats ut enligt försäkringsvillkoren, dvs. återköpsvärde (3 kap. 13 § i lagen om försäkringsavtal).

Återköpsvärdet betalas till försäkringstagaren, varmed i regel endast avkastningens andel av återköpsvärdet utgör skattepliktig kapitalinkomst för försäkringstagaren (ISkL 34 §). Förutsättningen i det här fallet är emellertid att försäkringstagaren själv är försäkrad. Om den försäkrade är en annan person än försäkringstagaren själv och prestationen betalas till försäkringstagaren, utgör återköpsvärdet skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet. Återköpsvärdet utgör skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet även i de fall då försäkringsutbetalningen tillfaller till en annan person än de som nämnts i ISkL 34 § 3 mom.

Avkastningens andel beräknas genom att från återköpsvärdet dra av totalbeloppet av de betalda försäkringspremierna. Om försäkringen tecknats av den försäkrades arbetsgivare, ska såsom försäkringspremier dras av det belopp som ansetts ingå i den försäkrades lön (ISkL 35 §).

Återköp av försäkring kan även vara partiellt. Försäkringsbolaget betalar endast en del av försäkringens återköpsvärde till försäkringstagaren. I dessa fall finns besparing kvar i försäkringen och försäkringen förblir giltig.

Den i kapitel 3.2 nämnda och i ISkL 34 § 3 mom. 1 punkten fastställda maximala tidsfristen för utbetalningen på två år tillämpas inte på andra försäkringsutbetalningar än på det sparbelopp som betalas ut när försäkringen upphör då den försäkrade uppnått en viss ålder. Sålunda räknas inte exempelvis utbetalningen av återköp som skattepliktig kapitalinkomst för försäkringstagaren eftersom hen gör partiella återköp under giltighetstiden för försäkringen under mer än två år.

Enligt ISkL 35 § 1 mom. anses som avkastning av en sparlivförsäkring som avses i 34 § 3 mom. den del av försäkringens sparbelopp som överskrider beloppet av försäkringspremierna. Av prestationer som med stöd av ett avtal har betalats ut som försäkringsutbetalning, betalning av återköpsvärde (helt eller partiellt) eller under någon annan benämning betraktas som skattepliktig inkomst för det år prestationen betalades den relativa andel som vid betalningstidpunkten motsvarar den återstående avkastningens andel av det återstående sparbeloppet.

3.4 Beskattningen av utbetalningen av återköp när försäkringen har flera ägare

Det är möjligt att flera personer tillsammans äger rätterna som grundar sig på en sparlivförsäkring. Då förutsätter försäkringsbolaget vanligtvis att ägarna av bråkdelarna av försäkringen tillsammans fattar alla beslut som gäller försäkringen. Om ägarna till exempel vill göra ett partiellt återköp av försäkringen behövs alla delägares samtycke.

Om alla beslut som gäller försäkringen fattas tillsammans enligt beskrivningen riktas varje försäkringsdelägare i beskattningen en sådan andel av utbetalningen av återköpet som motsvarar hens ägarandel. I dessa fall avgörs försäkringsutbetalningens skatteplikt (om endast avkastningen eller hela utbetalningen är skattepliktig kapitalinkomst) och beräknas det skattepliktiga inkomstbeloppet separat för varje delägare. Detta görs enligt huruvida delägaren själv är försäkrad med försäkringen och vilket belopp det är som beaktas som hens kapitalandel när avkastningen som ingår i försäkringsutbetalningen räknas ut. I fråga om försäkringsutbetalningens skatteplikt har det ingen betydelse hur delägarna sinsemellan har kommit överens om delningen av medlen från försäkringen genom återköp. Om medel delas på annat sätt än i proportion till ägarandelarna, måste situationen också bedömas ur gåvobeskattningens perspektiv. 

Ägarna av en försäkring som ägts i bråkdelar kan senare tillsammans bestämma att försäkringen spjälkas upp i flera försäkringar, så att varje delägare har får en försäkring i eget namn med medel i proportion till sin ägarandel. Tekniskt kan uppspjälkningen genomföras så att medel från den gemensamt ägda försäkringen överförs till nya försäkringar.

När en sparlivförsäkring som ägts i bråkdelar spjälkas upp i separata sparlivförsäkringar genom ett gemensamt beslut är det fråga om en åtgärd där delägarna disponerar över medlen i den ursprungliga gemensamt ägda försäkringen. Då anses den ursprungliga gemensamt ägda försäkringen bli återköpt i sin helhet och de skattepåföljder som hänför sig till återköpet avgörs separat för varje delägare av försäkringen enligt det som beskrivs tidigare i den här anvisningen. Medlen som överförts till nya försäkringar skapar den försäkringspremie enligt vilken avkastningen beräknas av den nya försäkringen som varje delägare tecknat.

3.5 Avbrott i betalning av försäkringspremier och ändring av försäkringen till en annan försäkring

Enligt 3 kap. 13 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal har försäkringstagaren rätt att avbryta premiebetalningen och enligt försäkringsvillkoren få en försäkring som motsvarar försäkringens sparandel (fribrev) eller få en sparandel som räknats ut enligt försäkringsvillkoren (återköpsvärde), om besparing har uppkommit av de premier som försäkringstagaren har betalat.

Då återköpsvärdet betalas eller försäkringspremier återbetalas till försäkringstagaren, utgör i regel endast avkastningens andel skattepliktig kapitalinkomst för försäkringstagaren (ISkL 34 § 2 mom.), om villkoren i ISkL 34 § 3 mom. uppfylls. Beskattningen av återköpsvärdet har behandlats mer ingående i kapitel 3.3.

En sparlivförsäkring kan även ändras till en annan typ av försäkring. Även i dessa fall beskattas försäkringens avkastning som kapitalinkomst. Som försäkringsutbetalning betraktas förändringsvärdet, dvs. det värde som räknats försäkringstagaren till godo då försäkringen ändrats till en annan typ av försäkring. I förarbetena till lagen (RP 109/1988 rd) har det konstaterats att en ändring av försäkringen till en annan slags försäkring i praktiken innebär att en pensionsförsäkring ändras till livförsäkring.

Det är möjligt att försäkringsbolaget erbjuder försäkringstagaren en möjlighet att ändra en sparlivförsäkring som bygger på beräkningsränta till en fondanknuten sparlivförsäkring. Om parterna i försäkringsavtalet avtalar om en sådan ändring av sparlivförsäkringens avkastningsgrund och försäkringsavtalet till övriga delar bevaras oförändrad, ändras inte sparlivförsäkringen till ett annat slag av försäkring på det sätt som avses i ISkL 34 § 2 mom. och ändringen ger inte heller upphov till skattepliktig inkomst för försäkringstagaren (CSN 37/2022, till vilket HFD meddelade ett opublicerat beslut 9.3.2023 nr 752/2023: ingen ändring).

3.6 Beskattning av avkastning av försäkring

Enligt ISkL 32 § är skattepliktig kapitalinkomst avkastning av egendom, vinst av egendomsöverlåtelse och annan inkomst som kan anses ha influtit av egendom. Kapitalinkomst är bland annat avkastning av en livförsäkring.

Enligt ISkL 35 § 1 mom. betraktas som avkastning av en sparlivförsäkring den del av försäkringsbesparingen som överskrider beloppet av försäkringspremierna. Av prestationer som med stöd av ett avtal har betalats ut som försäkringsutbetalning, betalning av återköpsvärde eller under någon annan benämning betraktas som skattepliktig inkomst för det år prestationen betalades den relativa andel som vid betalningstidpunkten motsvarar den återstående avkastningens andel av det återstående sparbeloppet.

Enligt ISkL 35 § 2 mom. räknas också premier för dödsfallsförsäkring som ingår i ett och samma avtal till premier för sparlivförsäkring. Om sparlivförsäkringen tecknats av den försäkrades arbetsgivare, ska såsom försäkringspremier dras av det belopp som ansetts ingå i den försäkrades lön.

Försäkringsbolaget äger de värdepapper och andra placeringsobjekt i vilka de medel som kommit in av livförsäkringspremierna placerats, varmed den person som tecknat livförsäkringen endast har en avtalsbaserad fordringsrätt från försäkringsbolaget. Den avkastning (till exempel dividend, ränta eller överlåtelsevinst) som direkt upplupit av placeringen av livförsäkringens tillgångar utgör således inte skattepliktig inkomst för placeraren, utan inkomst för det försäkringsbolag som äger placeringsobjekten. ISkL 35 b § innehåller bestämmelser om situationer där fördelen med uppskjuten beskattning relaterad till sparlivförsäkringar och andra försäkringar går förlorad och avkastningen beskattas redan det skatteår då den flyter in till försäkringsbolaget.

Försäkringstagaren kan ha möjlighet i fråga om en fondanknuten livförsäkring att av de alternativ som försäkringsbolaget erbjuder välja de placeringsobjekt som värdeutvecklingen av försäkringen binds till. Den försäkrade kan även ha rätt att begära att försäkringsbolaget ska byta dessa placeringsobjekt. Byten av placeringsobjekt inom samma sparlivförsäkring orsakar i regel inte skattepåföljder för försäkringstagaren eller den försäkrade. Denna utgångspunkt är principen även i de nya bestämmelserna om beskattningen av sparlivförsäkringar om det inte är fråga om en situation där ISkL 35 b § ska tillämpas (RP 275/2018 s. 27). Det berättas närmare om situationer där ISkL 35 b § ska tillämpas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av kapiteliseringsavtal, kapitel 6.9.

Avkastningen och återköpet av en sparlivförsäkring beskattas först i skedet av försäkringsutbetalningen. Beräkningsräntan kan kumuleras inom en sparlivförsäkring (ränta på ränta) utan årlig beskattning av den löpande inkomsten under hela giltighetstiden för försäkringen.

För sparlivförsäkring med beräkningsränta kan utöver beräkningsränta också betalas kundåterbäring. Kundåterbäringen kan läggas till försäkringsbesparingen årligen eller det kan ha avtalats om att försäkringsbesparingen krediteras först när försäkringsavtalet löper ut eller ändras till en fondförsäkring. Kundåterbäringen som läggs till försäkringsbesparingen realiserar inte beskattningen av avkastningen vid den tidpunkt då den krediteras till försäkringsbesparingen. Kundåterbäringen beskattas först när försäkringsutbetalningen (till exempel återköp eller sparbelopp) sker (CSN 37/2022, till vilket HFD meddelade ett opublicerat beslut 9.3.2023 nr 752/2023: ingen ändring).

3.7 Förlust av försäkring i beskattningen

Det skapas förlust av en sparlivförsäkring som försäkringstagaren tecknat i syfte av att förvärva inkomst, om beloppet av betalda försäkringspremier och övriga prestationer som försäkringstagaren betalat, minskat med det belopp av betalningarna som betraktas som inkomst, är större än de belopp som under avtalstiden betalats till försäkringstagaren som försäkringsutbetalningar eller andra betalningar. En sådan situation kan uppstå till exempel i fråga om en fondanknuten sparlivförsäkring om värdet av placeringsobjekten under avtalets giltighetstid har minskat.

I ISkL 35 § 3 mom. föreskrivs det att om beloppet av prestationer som med stöd av ett avtal betalats ut under avtalsperioden minskat med det belopp som betraktas som inkomst av dem underskrider beloppet av premierna, är den förlust som uppstått till följd av detta avdragsgill från skattepliktiga kapitalinkomster för fysiska personer och dödsbon det år avtalet löper ut. Förlusten dras av under det år då avtalet löper ut varmed förlusten är slutlig. Om avtalet har löpt ut före 1.1.2020 är förlusten av ett sparlivförsäkringsavtal icke avdragsgill.

Förlusten dras av efter överlåtelseförlusterna från nettokapitalinkomsten för den fysiska person eller det dödsbo som varit försäkringstagare före andra avdrag från kapitalinkomsterna. Om en förlust inte har kunnat avdras för skatteåret beaktas detta när kapitalinkomstslagets förlust fastställs. Den beaktas dock inte när kapitalinkomstslagets underskott fastställs och ingen underskottsgottgörelse beviljas för den.

Om det är fråga om en försäkring som inte uppfyller villkoren i ISkL 34 § 3 mom. och försäkringsutbetalningarna därför anses som skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet för försäkringstagaren räknas förlusten ut genom att dra av de betalade försäkringspremierna från totalbeloppet av försäkringsutbetalningarna.

En förlust kan endast fastställas för försäkringstagaren. Om försäkringstagaren inte själv får försäkringsutbetalningen utan den betalas till någon annan kan förlusten inte fastställas eftersom försäkringen då inte betraktas tecknad i syfte att själv förvärva inkomst.

3.8 Valutakursen för en försäkring som tecknats i utländsk valuta

Om en försäkring har tecknats i utländsk valuta ska prestationen (till exempel återköp eller partiellt återköp) i utländsk valuta omvandlas till euro enligt valutakursen vid betalningstidpunkten för prestationen. Valutakursen enligt utbetalningstidpunkten fastställer då också förhållandet mellan det kapital och den avkastning som återstår i försäkringen. Om återköpsprestationen betalas i flera poster på olika betalningsdagar ska valutakursen enligt varje utbetalningsdag i fråga användas vid beräkningen av den skattepliktiga andelen och beloppet av varje delprestation.

Om en försäkring som tecknats i utländsk valuta är förlustbringande, fastställs förlusten enligt valutakursen på slutdatumet för försäkringsavtalet. Försäkringsavtalet anses som avslutat när även den sista återköpsprestationen har betalats ut.

Det är dessutom möjligt att det uppkommer en separat beskattningsbar valutakursvinst vid växling av prestationen i valuta till euro. Valutakursförluster är däremot icke avdragsgilla för fysiska personer och dödsbon.

Om försäkringspremier har betalats i försäkringen i utländsk valuta i flera poster med olika valutakurser, används en medelkurs för dessa försäkringspremier när valutakursvinsten beräknas. Valutakursvinst uppkommer om utbetalningen i utländsk valuta omvandlas till euro enligt en högre kurs än denna medelkurs.

3.9 Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar enligt ISkL 35 b §

Med stöd av bestämmelsen i ISkL 35 b § som trädde i kraft den 1 januari 2020 kan fördelen med uppskjuten beskattning som försäkringar och kapitaliseringsavtal ofta medför gå förlorad i vissa situationer. Bestämmelsen tillämpas även på sparlivförsäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 2020.

Bestämmelsen tillämpas enligt samma principer både på sparlivförsäkringar och på kapitaliseringsavtal. Förutsättningarna för tillämpningen av bestämmelsen och de skattepåföljder som tillämpandet leder till behandlas närmare i anvisningen Beskattning av kapitaliseringsavtal.

3.10 Räntor på lån som tagits för att finansiera en livförsäkring och övriga utgifter

Enligt ISkL 54 § 1 mom. har den skattskyldige rätt att från sina kapitalinkomster dra av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande. Med stöd av bestämmelsen är även utgifter som hänför sig till sparlivförsäkringar avdragsgilla. Sådana utgifter kan vara till exempel olika slag av sakkunnigarvoden.

Däremot utgör sparlivförsäkringspremier som betalats till försäkringsbolaget inte utgifter som hänför sig till sparlivförsäkringen, utan de är kapitalplaceringar. Avdragsgilla är inte heller de delar av betalningen med vilka det täcks arvoden och andra poster som försäkringsbolaget tar ut.

Enligt ISkL 58 § 1 mom. 2 punkten har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntorna på sina skulder, om skulden hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. Avkastningen av sparlivförsäkringen är skattepliktig kapitalinkomst och sålunda kan också räntorna på lånet som tagits för att finansiera sparlivförsäkringen vara avdragbara från kapitalinkomsterna, om sparlivförsäkringen hänför sig till den skattskyldiges egen förvärvsverksamhet. Då är också de arvoden som banken tar ut för lånet och andra motsvarande kreditkostnader avdragbara utgifter för förvärvande av inkomst.

Huruvida det är fråga om den skattskyldiges egen förvärvsverksamhet eller inte när sparlivförsäkringen tecknas bedöms från fall till fall. Det väsentliga vid bedömningen är vem försäkringstagaren är (betalaren av försäkringspremien) och vem förmånstagaren är (mottagaren av försäkringsutbetalningen). Det kan också ha betydelse om försäkringsavtalet går ut först efter en lång tid (t.ex. efter 100 år) och om försäkringstagaren de facto inte själv kan få försäkringsutbetalningen även om hen är förmånstagaren i försäkringen.

Om försäkringstagaren som tagit lånet för att teckna försäkringen är samma aktör som också försäkringsutbetalningen betalas till i samband med försäkringshändelsen (förmånstagare), är räntan på skulden i princip avdragbar som ränta på skuld för förvärvande av inkomst. Om mottagaren av en dödsfallsersättning i en sådan här situation är försäkringstagarens dödsbo, är det trots detta fråga om personens egen förvärvsverksamhet.

Men däremot om försäkringsutbetalningen är avsedd att betalas ut till någon annan än försäkringstagaren, är det inte fråga om försäkringstagarens egen förvärvsverksamhet och då är räntan inte heller avdragbar. Räntan är inte avdragbar exempelvis när försäkringens förmånstagare än någon annan än försäkringstagaren.

När det bedöms om räntan på en skuld för förvärvande av inkomst är avdragbar har det ingen betydelse om försäkringstagaren har möjlighet att återköpa försäkringen delvis eller helt under giltighetstiden för den.

Förvärvssyftet med lånet kan ändras under giltighetstiden för försäkringen. Detta sker exempelvis när någon annan person byts till förmånstagare i stället för försäkringstagaren under giltighetstiden för försäkringen. Räntan på lånet som tagits för försäkringen är inte längre avdragbar efter en ändring av förmånstagarförordnandet eftersom det inte längre är fråga om försäkringstagarens egen förvärvsverksamhet.

4 Livförsäkring i arvs- och gåvobeskattningen

4.1 Bestämmelserna i lagen om skatt på arv och gåva

Bestämmelser om beskattningen av livförsäkringsersättningar som betalas med anledning av ett dödsfall finns i 7 a § i lagen om skatt på arv och gåva. Arvsskatt ska betalas utöver för den avlidnes egendom även för den livförsäkringsersättning som med anledning av arvlåtarens död erläggs till dödsboet eller förmånstagaren. Försäkringsersättningar som utgör sådan inkomst för mottagaren som omfattas av inkomstskattelagen är emellertid befriade från arvsskatt.

Om försäkringsersättningen omfattas av arvsskatt gäller detta för hela ersättningsbeloppet eftersom bestämmelserna om fridelar av försäkringsersättningar upphävdes i början av 2018. Det har ingen betydelse när beskattningen verkställts, när försäkringen trätt i kraft eller när försäkringspremierna betalats. Deklarationen av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Deklaration av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen.

Bestämmelser om gåvobeskattningen av försäkringsersättningar finns i 18 a § i lagen om skatt på arv och gåva. Som gåva som omfattas av gåvoskatt anses försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande mottagits utan vederlag ur en försäkring. En försäkringsersättning anses inte som gåva till den del den vid inkomstbeskattningen är skattepliktig inkomst för förmånstagaren.

4.2 Hur förmånstagarförordnande påverkar i arvsbeskattningen

Försäkringsersättningen betalas till den förmånstagare som fastställts i försäkringsavtalet då en försäkringshändelse inträffar. Som förmånstagare kan det ha förordnats en viss namngiven person eller flera personer, maka/make, barn, anhöriga eller dödsboet. Om någon förmånstagare inte har förordnats betalas försäkringsersättningen till den försäkrades dödsbo.

Försäkringsersättningen som betalas till ett dödsbo tillhör arvlåtarens medel på samma sätt som all annan egendom som hen ägt vid sin död. I dessa fall fördelas försäkringsersättningen mellan arvtagarna enligt ärvdabalken eller mellan de mottagare som fastställts i testamentet som en del av övrigt arv efter den avlidne. Om arvlåtaren vid sin död var gift och makarna har giftorätt till varandras egendom, utgör den försäkringsersättning som betalas till dödsboet en del av makarnas förmögenhet som ska avvittras. Se närmare i kapitel 4.1.2 i Skatteförvaltningens anvisning Deklaration av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen.

Försäkringsersättning som betalas till en annan part än dödsboet omfattas av arvsskatt för de nära anhöriga som beskrivs närmare nedan. Försäkringsersättningen läggs till på eventuell annan egendom som förmånstagaren ärvt av arvlåtaren. Arvsskatten påförs på totalbeloppet av dessa. Om förmånstagaren inte ärver någon annan egendom, ska arvsskatt betalas endast på beloppet av försäkringsersättningen.

Ett förmånstagarförordnande framgår av försäkringsavtalet och endast försäkringstagaren kan ändra det på det sätt som fastställs i lagen om försäkringsavtal, dvs. i praktiken genom att meddela försäkringsbolaget skriftligen om ändringen innan en försäkringshändelse har inträffat. Ett förmånstagarförordnande kan vara oåterkalleligt och då kan försäkringstagaren inte ändra förmånstagare utan förmånstagarens samtycke.

Ett förmånstagarförordnande fastställer i regel vem försäkringsersättningen ska betalas till. Ett testamente eller ett avtal mellan arvtagarna har inte företräde över ett förmånstagarförordnande. Ibland bestäms det exempelvis i samband med arvskifte att fördela försäkringsersättningen på ett sätt som avviker från förmånstagarförordnandet och lagen om försäkringsavtal. Skattepåföljderna av avtalet bedöms separat i dessa fall. Om en person överlämnar en försäkringsersättning som tillhör personen själv till en annan person utan vederlag är det fråga om en gåva. Om försäkringsersättningen däremot används som vederlag för någon annan egendom exempelvis vid arvskifte, kan skattepåföljder p.g.a. en överlåtelse mot vederlag uppstå, till exempel i beskattningen av överlåtelsevinster eller i överlåtelsebeskattningen.

Om den förmånstagare som fastställts i försäkringsavtalet har avlidit innan försäkringshändelsen inträffar beror mottagaren av försäkringsersättningen på förmånstagarförordnandet och dess tolkning enligt lagen om försäkringsavtal. Beroende på dessa kan ersättningen betalas exempelvis till andra levande förmånstagare, till dödsboet eller till den ställföreträdande förmånstagare som försäkringstagaren fastställt.

Vid tolkningen av ett förmånstagarförordnande tillämpas det som föreskrivits i 49 § och 50 § i lagen om försäkringsavtal.

4.3 Avstående från försäkringsersättning

En förmånstagare kan avstå från en försäkringsersättning enligt samma förutsättningar som gäller för arv eller testamente. I beskattningen går det effektivt att avstå från en försäkringsersättning enligt ett förmånstagarförordnande genom att mottagaren endast tar emot försäkringsersättningen och avstår från arvet eller testamentet eller tvärtom. Om en förmånstagare får flera olika försäkringsersättningar, kan hen ta emot endast en del av dem och avstå från resten. Vid effektiv avsägelse betalar mottagaren arvsskatt endast för den försäkringsersättning eller det arv som hen tagit emot.

Om mottagaren avstår från försäkringsersättningen, betalas försäkringsersättningen till en ställföreträdande förmånstagare som fastställts i villkoren för försäkringsavtalet eller till andra levande förmånstagare. Försäkringsbolaget avgör mottagaren av försäkringsersättningen.

En försäkringsersättning som betalats till ett dödsbo utgör en del av dödsboets medel och är inte ett separat fång. Därmed bedöms avståendet från den på samma sätt som avståendet från arv och testamente bedöms i fråga om dödsboets övriga medel. Avsägelser i arvsbeskattningen har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Avsägelser i arvs- och gåvobeskattningen.

4.4 Försäkringsersättningar som utbetalas med anledning av dödsfall

4.4.1 Sparlivförsäkring

Om förmånstagaren av en försäkringsersättning är ett dödsbo eller en nära anhörig som avses i 34 § 3 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen, dvs. försäkringstagarens make, en arvinge till försäkringstagaren i rätt upp- eller nedstigande led eller hans eller hennes adoptivbarn eller dettas bröstarvinge, eller fosterbarn eller makens barn, ska mottagaren betala arvsskatt på hela försäkringsersättningen.

Om försäkringsersättningen betalas till en annan person än en nära anhörig som nämnts ovan, utgör hela försäkringsersättningen skattepliktig kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen.

I en sparlivförsäkring kan det finnas flera försäkrade. Typiskt är att först den sista försäkrades död är en sådan i försäkringsavtalet avsedd försäkringshändelse på grund av vilken ersättningen betalas ut. Det släktskapsförhållande som bestämmer beskattningen av dödsfallsersättningen bedöms då utifrån släktskapsförhållandet mellan den sist döda personen och mottagaren av försäkringsersättningen.

4.4.2 Risklivförsäkring

Vid dödsfall betalas försäkringsersättningen från risklivförsäkringen till den förmånstagare som försäkringstagaren fastställt eller till dödsboet.

Om förmånstagaren av försäkringsersättningen är ett dödsbo eller en nära anhörig enligt ovan, omfattas hela försäkringsersättningen av arvsskatt. Ersättning som betalas till andra parter än nära anhöriga eller dödsbon utgör för mottagaren i sin helhet kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen.

Vissa försäkringsersättningar har emellertid befriats från arvsskatt och separat föreskrivits att omfattas av inkomstskattelagen, såsom familjepensioner (barnpension och änkepension) trots att de betalas till en person, alltså makan eller maken, som enligt inkomstskattelagen är en nära anhörig.

4.4.3 Låneskyddsförsäkring (pantsatt livförsäkring)

Risklivförsäkringar tecknas även för att trygga återbetalningen av ett bostadslån. Dessa försäkringar kallas ofta för låneskydds- eller återbetalningsskyddsförsäkringar. Till en låneskyddsförsäkring kan det hänföra sig en dödsfallsförsäkring. Det kan på förhand ha kommits överens om ett visst belopp av den försäkringsersättning som utbetalas från en låneskyddsförsäkring. Ofta är ersättningsbeloppet det återstående lånebeloppet vid den försäkrades bortgång.

Vid den försäkrades bortgång kvittas bostadslånet, dvs. skulden, helt eller delvis. Försäkringsersättningen utgör inte skattepliktig inkomst i arvsbeskattningen, men den andel av lånet som betalas från försäkringen är på motsvarande sätt inte en avdragsgill skuld för arvlåtaren i arvsbeskattningen. Om det kvittade lånet, dvs. försäkringsersättningen, överskrider det återstående lånebeloppet, behandlas den överskridande delen i arvsbeskattningen som en sedvanlig livsförsäkringsersättning som till sitt fulla belopp omfattas av arvsskatt för en när anhörig eller ett dödsbo och utgör kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen för andra än nära anhöriga.

4.5 Försäkringsavtal som överlåts som arv

Ibland kan en avliden ägare av en försäkring ha haft försäkringsprodukter där ägarens död inte utgör en försäkringshändelse eller direkt leder till betalning av en försäkringsersättning. De rättigheter som förknippas med försäkringen och som tidigare tillhörde den avlidne upphör emellertid inte, utan överförs till dödsboet eller en person som nämnts i försäkringsavtalets villkor.

I dessa situationer ska det utredas för verkställandet av beskattningen hur rättigheterna till de medel som finns i försäkringen ändras p.g.a. dödsfallet och hurdana rättigheter till de medel som finns i försäkringen överförs till de olika personerna.

Det har betydelse exempelvis om försäkringstagarens rättigheter överförs till dödsboet eller till en annan förmånstagare eller andra förmånstagare. Det har också betydelse huruvida förmånstagaren kan ändras eller tidpunkten för försäkringshändelsen påverkas eller om det med återköp eller på ett annat sätt kan påverkas när och till vem medel från försäkringen kan betalas. Arvsbeskattningen verkställs med beaktande av dylika specifika villkor i försäkringsavtalen.

Behovet att reda ut dessa frågor betonas särskilt i situationer som nämnts i anvisningens kapitel 5.2 där det är fråga om en utländsk försäkring på vilken den finska lagen om försäkringsavtal inte tillämpas direkt.

4.6 Försäkringsersättning i gåva

Enligt 18 a § i lagen om skatt på arv och gåva anses som gåva försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande fåtts utan vederlag ur en försäkring. Gåvobeskattning kan komma i fråga för försäkringsersättningar som betalas på basis av en sparlivförsäkring om försäkringsersättningen betalas till en annan person än försäkringstagaren själv.

Försäkringsersättningen betalas till en förmånstagaren när försäkringstagaren eller den försäkrade, då försäkringstagaren inte själv är den försäkrade, uppnår den ålder eller annan dag som fastställts i försäkringsavtalet. I dessa fall utgör en försäkringsersättning som erhållits utan vederlag kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen eller gåva som omfattas av lagen om skatt på arv och gåva för mottagaren. Skattebehandlingen beror på förmånstagarens släktskapsförhållande till försäkringstagaren.

Om försäkringsersättningen betalas till en nära anhörig som avses i 34 § i inkomstskattelagen, utgör försäkringens avkastning kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen och sparsumman en gåva som omfattas av lagen om skatt på arv och gåva. Om försäkringsersättningen betalas till en annan person än en nära anhörig, utgör ersättningen kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen i sin helhet.

4.7 Exempel på beskattningen av försäkringsutbetalningar i olika förmånstagarsituationer

5 Livförsäkring i internationella situationer

5.1 Livförsäkringsutbetalningar i internationell inkomstbeskattning

Beskattningen av livförsäkringsutbetalningar i internationella situationer påverkas av huruvida prestationsmottagaren är allmänt eller begränsat skattskyldig. Beskattningen påverkas även av om mottagarens hemviststat och inkomstens källstat har ingått i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande inkomstskatter (ett skatteavtal).

Enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen är en person som bor i Finland (allmänt skattskyldig) skyldig att betala skatt till Finland för inkomst som förvärvats här och någon annanstans (ISkL 9 § 1 mom. 1 punkten). En person som enligt inkomstskattelagen inte bor i Finland (begränsat skattskyldig) är skyldig att betala skatt till Finland endast för inkomster som förvärvats här (ISkL 9 § 1 mom. 2 punkten).

Boende i Finland har definierats i ISkL 11 § 1 mom. Enligt bestämmelsen anses en person vara bosatt i Finland, om hen har sitt egentliga bo och hemvist här. Allmänt skattskyldig är även en person som vistas i Finland över sex månader i följd. En finsk medborgare anses dock vara bosatt i Finland tills tre år har förflutit efter utgången av det år under vilket hen lämnat landet, om hen inte visar att den väsentliga anknytningen till Finland har upphört tidigare.

Se ytterligare information om allmän och begränsad skattskyldighet i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsad skattskyldighet.

5.2 Beskattning av en livförsäkringsutbetalning som en allmänt skattskyldig fått

En prestation som betalats till en allmänt skattskyldig beskattas enligt inkomstskattelagens bestämmelser om livförsäkringsutbetalningar och personens beskattning verkställs enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Skatteavtal som Finland ingått kan emellertid begränsa beskattningen av livförsäkringsutbetalningar i Finland. Skatteavtal innehåller emellertid inte några bestämmelser om hur andelen av skattepliktig avkastning ska fastställas i Finland. Denna andel beräknas enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen såsom beskrivits tidigare i denna anvisning.

Prestationen kan även betalas från en stat med vilken Finland inte har något skatteavtal. I dessa fall kan en utbetalning från en livförsäkring inkomstbeskattas i denna andra stat enligt dess interna lagstiftning. I dessa fall undanröjer Finland dubbelbeskattningen vad gäller en eventuell skatt till en annan stat med avräkningsmetoden enligt lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning (1552/1995).

På ett sparlivförsäkringsavtal som tecknats hos en utländsk försäkringsgivare tillämpas samma bestämmelser som på ett sparlivförsäkringsavtal som tecknats hos ett finländskt försäkringsbolag, om den utländska sparlivförsäkringen till sitt innehåll motsvarar en sparlivförsäkring som tecknats hos ett finländskt försäkringsbolag.

5.3 Beskattning av en livförsäkringsutbetalning som en begränsat skattskyldig fått

Begränsat skattskyldiga är i Finland skattskyldiga endast för inkomster som förvärvats i Finland. Exempel på olika slag av inkomster som förvärvats i Finland räknas upp i ISkL 10 §. Livförsäkringsutbetalningar har inte nämnts i förteckningen i ISkL 10 §. Förteckningen betraktas som uttömmande endast i fråga om de inkomster som tas upp i förteckningen. Livförsäkringsutbetalningar som betalats av ett finländskt försäkringsbolag eller ett utländskt försäkringsbolags finländska filial har i vedertagen beskattningspraxisen betraktats som inkomst som förvärvats i Finland.

Livförsäkringsutbetalningar som betalats till en begränsat skattskyldig kan enligt ISkL 36 § 1 mom. vara skattefria i inkomstbeskattningen. Om de inte är skattefria beräknas det skattepliktiga beloppet av dem såsom beskrivits i kapitel 3.5. En begränsat skattskyldig persons inkomst beskattas enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978, källskattelagen).

Förlust på grund av att en livförsäkring upphört kan inte dras av från inkomst som omfattas av källskatt. Om en begränsat skattskyldig från Finland får beskattningsbar kapitalinkomst med stöd av lagen om beskattningsförfarande kan förlust av en sparlivförsäkring dras av från sådan inkomst med stöd av ISkL 35 §.

5.4 Skatteavtalens inverkan på beskattningen av livförsäkringsutbetalningar

5.4.1 Inkomstbeskattning

Syftet med de skatteavtal som Finland ingått är att fördela beskattningsrätten mellan avtalsstaterna och att undvika internationell dubbelbeskattning. Skatteavtalen innehåller inkomstslagspecifika bestämmelser om hur beskattningsrätten på prestationen fördelas mellan käll- och hemviststaten samt hur dubbelbeskattningen undanröjs i båda avtalsstaterna.

Skatteavtalen kan alltså begränsa Finlands rätt att beskatta inkomst i situationer där mottagaren av en livförsäkringsutbetalning bor i Finland samt i situationer där prestationen betalas från Finland till en person som inte är bosatt i Finland.

De skatteavtal som Finland ingått innehåller inte någon särskild artikel om livförsäkringsutbetalningar. Staternas rätt att beskatta inkomst av livförsäkringar fastställs utifrån bestämmelserna om inkomst som inte särskilt tas upp i skatteavtalet (artikel 21 i OECD:s modellskatteavtal). Enligt de flesta skatteavtal har personens hemviststat uteslutande rätt att beskatta inkomsten, men enligt vissa skatteavtal kan inkomsten även beskattas i källstaten.

Därmed har Finland rätt att beskatta livförsäkringsutbetalningar som betalats till en allmänt skattskyldig om personen även enligt skatteavtalet är bosatt i Finland. Då det är fråga om en prestation som mottagits från den andra skatteavtalsstaten, har Finland i regel inte förpliktelse att undanröja dubbelbeskattningen eftersom skatteavtalens artikel om inkomst som inte särskilt tas upp i skatteavtalet oftast ger uteslutande rätt att beskatta inkomsten endast till personens hemviststat.

Om skatteavtalet emellertid ger livförsäkringsutbetalningens källstat rätt att beskatta inkomsten undanröjs dubbelbeskattningen i Finland enligt bestämmelserna i skatteavtalet med staten i fråga.

Källskatt tas inte ut i Finland på en livförsäkringsutbetalning som betalats från Finland till en begränsat skattskyldig om det skatteavtal som Finland ingått ger personens hemviststat uteslutande rätt att beskatta inkomsten. För de avtalsstaters del som gett Finland rätt att beskatta dessa prestationer kan källskatt tas ut i Finland.

Förlust som uppstått p.g.a. att en sparlivförsäkring upphört kan inte dras av från kapitalinkomsterna och beaktas inte vid fastställandet av förlusten för kapitalinkomstslaget, om det skatteavtal som tillämpas i situationen förhindrar Finland från att beskatta livförsäkringsutbetalningar (se även kapitel 5.2).

5.4.2 Arvsbeskattning

Enligt 4 § i lagen om skatt på arv och gåva (senare ArvsskatteL) ska arvsskatt betalas då arvlåtaren eller arvtagaren är bosatt i Finland. Arvsskatteskyldigheten börjar vid arvlåtarens bortgång. Arvsskatt ska betalas även för en försäkringsersättning som erhållits på basis av en livförsäkring till de delar som försäkringsersättningen inte är skattepliktig i inkomstbeskattningen i Finland (ArvsskatteL 7a §). En person som är bosatt i Finland ska betala arvsskatt för försäkringsersättningar även om den försäkrade eller den som har rätt till sparmedlen vid sin bortgång varit bosatt utomlands. Det som är avgörande för arvsbeskattningen är alltså hemviststaten vid personens bortgång, inte hemviststaten då försäkringspremierna betalats.

Ibland kan ett skatteavtal leda till att Finland inte har rätt att beskatta försäkringsersättningen i inkomstbeskattningen. Eventuellt skatteavtal om inkomstbeskattning upphäver emellertid inte Finlands beskattningsrätt på försäkringsersättningen i arvsbeskattningen. Om Finland har rätt att beskatta ersättningen endast i arvsbeskattningen, är försäkringsersättningen skattepliktig i arvsbeskattningen även för andra än nära anhöriga, eftersom den inte är skattepliktig i inkomstbeskattningen på det sätt som avses i ArvsskatteL 7 a §. Närmare information om arvs- och gåvobeskattning i internationella situationer finns i Skatteförvaltningens anvisning Arvs- och gåvobeskattning i internationella situationer.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä                                             

ledande skattesakkunnig Anna-Leena Rautajuuri