I denna anvisning behandlas löntagarens rätt att i beskattningen dra av resekostnader som uppstått i arbetet. Avdraget av kostnader som uppstått för löntagaren påverkas av om kostnaderna är kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller kostnader för arbetsresor. En närmare redogörelse för resekostnader inom specialbranscher finns i Skatteförvaltningens anvisning Resekostnader för arbetstagare inom specialbranscher.
Eurobeloppen i anvisningen har uppdaterats för att motsvara Skatteförvaltningens beslut och harmoniseringsanvisning.
1 Inledning
Löntagare kan i sin beskattning dra av kostnader för resor som arbetet har gett upphov till. Avdragbarheten påverkas av om kostnaderna är kostnader för resor mellan hemmet och arbetsplatsen eller resekostnader för arbetsresor.
Bestämmelser om avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i löntagarens beskattning finns i 93 § och 95 § 1 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). Löntagaren får dra av resekostnader och andra kostnader som följer av en arbetsresa i form av utgifter för förvärvande av inkomst enligt ISkL 29 § och ISkL 95 § 1 mom. 4 punkten.
Skatteförvaltningen utfärdar varje år två beslut om resekostnader:
- Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar år 2025 (senare kostnadsbeslutet). I beslutet ges bland annat maximibeloppet på skattefria ersättningar för arbetsresor som arbetsgivaren kan betala till arbetstagaren. Skatteförvaltningen ger ut beslutet för det kommande året i november–december. (Länk till beslutet 2026)
- Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2025 (senare beslutet om resekostnadsavdrag). Av beslutet framgår hur avdraget som beviljas för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen ska beräknas då det billigaste fortskaffningsmedlet anses vara något annat än ett kollektivtrafikmedel. Skatteförvaltningen ger ut ett beslut om beskattningen för det innevarande året i oktober–november följande år, dvs. cirka ett år senare än kostnadsbeslutet.
Dessutom utfärdar Skatteförvaltningen årligen en s.k. harmoniseringsanvisning i syfte att främja en rätt och enhetlig beskattning:
- Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen för 2025 (senare harmoniseringsanvisning). I anvisningen anges bland annat storleken på det avdrag som den skattskyldige kan få när arbetsresan har ökat dennes levnadskostnader. Avdragsbeloppet skiljer sig från det belopp som arbetsgivaren kan betala skattefritt till arbetstagaren i form av dagtraktamente. Skatteförvaltningen ger ut det innevarande årets harmoniseringsanvisningar vanligtvis i december.
Till denna anvisning har bifogats en tabell med sammandrag av resekostnadsersättningar och -avdrag. I tabellen ges information om storleken av resekostnadsersättningar som arbetsgivare kan betala skattefritt till sina arbetstagare. Av tabellen framgår också hur stora kostnader arbetstagaren kan yrka på som avdrag i sin beskattning för de resor som arbetsgivaren inte har ersatt.
2 Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
2.1 Egentlig arbetsplats
Med resor mellan bostaden och arbetsplatsen avses resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen. Den egentliga arbetsplatsen är den plats där löntagaren stadigvarande utför sitt arbete (ISkL 72 b § 1 mom.). En sådan stadigvarande arbetsplats finns eventuellt inte till exempel på grund av arbetets rörlighet. Som egentlig arbetsplats anses då den plats där arbetstagaren avhämtar arbetsorder eller där hen förvarar sina arbetsplagg, redskap och material. Som egentlig arbetsplats kan också betraktas någon annan plats som är motsvarande med tanke på arbetets utförande. (ISkL 72 b § 2 mom.)
2.2 Dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen
En löntagare får i sin beskattning dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen som utgifter för förvärvande av förvärvsinkomst. Också utgifter för resor mellan en sekundär arbetsplats och ett inkvarteringsställe som är nödvändigt med tanke på den sekundära arbetsplatsens placering dras av som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (se kapitel 5).
Den skattskyldige kan dra av sina resekostnader endast till ett belopp som svarar mot driftskostnaderna för det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet och det billigaste biljettpriset, oavsett vilket fordon den skattskyldige de facto har använt för resan. Självriskandelen av löntagarens resekostnader är 900 euro per år (för år 2024–2026). Av resekostnaderna är avdragbar alltså endast den del som överstiger 900 euro. För år 2024–2026 är avdragets maximibelopp 7 000 euro. (ISkL 93 § 1 mom.)
Huomio osio alkaa
Exempel 1: Löntagarens resekostnader för 2025 är 7 000 euro beräknat enligt billigaste transportmedel. Efter att självriskandelen 900 euro har dragits av är resekostnaderna 6 100 euro. Löntagaren kan i sin beskattning för 2025 dra av 6 100 euro i kostnader mellan bostaden och arbetsplatsen. Löntagaren behöver inte själv dra av självriskandelen.
Huomio osio päättyy
Självriskandelen för en arbetssökande som har varit arbetslös under en del av året minskas för åren 2024-2026 med 80 euro för varje full ersättningsmånad för vilken arbetssökanden har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller dagpenning för att trygga försörjningen i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller moderskapspenning i enlighet med sjukförsäkringslag, särskild moderskapspenning, faderskapspenning, graviditetspenning, särskild graviditetspenning, föräldrapenning eller delvis föräldrapenning). I dessa fall är dock självriskandelen av resekostnaderna för år 2024-2026 dock alltid minst 160 euro).
Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar. Om den skattskyldige har fått jämkad arbetslöshetsförmån eller partiell föräldrapenning under skatteåret, konverteras ersättningsdagarna till hela ersättningsdagar då man beräknar hela ersättningsmånader. (ISkL 93 § 4 mom.)
Löntagaren får dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen endast för den tid som personen arbetat och enligt de förverkligade resorna. I allmänhet kan avdraget beviljas för 11 arbetsmånader. Avdrag beviljas inte för perioder med distansarbete, semester, alterneringsledighet, arbetskommendering eller andra perioder som avbryter resandet.
2.3 Egentlig arbetsplats på annan ort eller i ett annat land
Löntagarens egentliga arbetsplats och bostad som hen anskaffat på grund av sitt arbete kan finnas på någon annan ort eller i ett annat land än där hen och hens familj har sin egentliga bostad. ISkL 93 § 1 mom. innehåller ingen definition av vad som betraktas som bostad. Med bostad avses i regel ett ställe där en löntagare stadigvarande bor. Vanligtvis är det fråga om löntagarens hem.
Som resa mellan bostaden och arbetsplatsen anses enligt etablerad beskattnings- och rättspraxis även en resa som företas av en skattskyldig som arbetar och bor på någon annan ort för att på veckoslut och andra lediga dagar vara hos sin familj. En löntagare kan dra av resekostnaderna för besök hos familjen såsom utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. En resa som berättigar till avdrag kan i allmänhet göras en gång per vecka. Avdraget beräknas enligt kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet. Andra fortskaffningsmedel än kollektivtrafiken kan anses billigast endast då kollektivtrafik inte alls är tillgänglig eller då man inte genom kollektivåkning hinner åka hem till familjen under veckoslut eller ledigheter.
Enligt beskattnings- och rättspraxis kan sådana resekostnader dras av endast om personen har familj. I beskattningen anses personen ha familj om hen är gift eller lever i registrerat partnerskap. Personen anses ha familj också om hen har en sambo och de har tidigare varit gifta med varandra eller i ett registrerat partnerskap eller de har eller har haft ett gemensamt barn. (ISkL 7 §). Enligt beskattningspraxis anses en person ha familj också om hen har minderåriga barn med vilka hen bor tillsammans.
Barnlösa makar kan inte dra av kostnaderna för besök hos varandra om de har olika hemkommuner eller någondera är begränsat skattskyldig.
Om en löntagare som inte har familj har två bostäder, anses den egentliga bostaden i beskattningen vara den bostad som ligger i närheten av dennes egentliga arbetsplats. Den andra bostaden anses i beskattningen vara en annan bostad (exempelvis fritidsbostad, andra bostad e.d.) och då är löntagarens kostnader för resor till och från bostaden inte avdragbara.
Huomio osio alkaa
Exempel 2: Löntagaren bor i Helsingfors med sin sambo. Hens egentliga arbetsplats ligger i Uleåborg. Löntagaren arbetar vanligtvis 1–2 dagar i veckan på distans i sitt hem i Helsingfors. När hen arbetar i Uleåborg övernattar hen i en etta som hen hyrt. Löntagaren kan inte dra av kostnader för resor mellan Helsingfors och Uleåborg i sin beskattning eftersom hen i beskattningen inte betraktas som en person med familj och således är hens egentliga bostad hyresbostaden i Uleåborg, vilken ligger närmare hens egentliga arbetsplats.
Exempel 3: Löntagaren bor ensam i Helsingfors. Hens egentliga arbetsplats ligger i Uleåborg. Löntagaren arbetar vanligtvis 3 dagar i veckan på distans i sitt hem i Helsingfors. När hen arbetar i Uleåborg övernattar hen på ett hotell. Hotellinkvarteringen betraktas inte som boende, varför löntagaren i beskattningen anses ha en enda bostad (i Helsingfors). Då kan löntagaren i sin beskattning dra av kostnaderna för resor mellan Helsingfors och Uleåborg som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Däremot kan löntagaren inte dra av kostnaderna för inkvarteringen, eftersom hen inte är på en sådan arbetsresa som avses i ISkL 72 §.
Huomio osio päättyy
Enligt rättspraxis (se till exempel HFD 2016:188) har en frånskild person rätt dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen på någon annan ort om barn som står under de frånskilda makarnas gemensamma vårdnad tidvis bor i hens bostad. Då anses resorna ha gjorts till en bostad där den frånskilda personen bor med sin familj en del av tiden.
Både sådana som har och inte har familj får dra av kostnaderna för resor mellan den egentliga arbetsplatsen och en (arbets)bostad som finns i närheten av arbetsplatsen som resor mellan bostaden och arbetsplatsen räknat enligt kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet.
2.4 Billigaste fortskaffningsmedel
2.4.1 Avdrag för resor med kollektivtrafikmedel
Löntagaren kan dra av kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen beräknade enligt det billigaste fortskaffningsmedlet och priset på den billigaste biljetten. Som billigaste fortskaffningsmedel betraktas i allmänhet kollektivtrafik och som förmånligaste biljett serie- eller zonbiljett eller motsvarande. Också kostnaderna för veckoslutsresor dras av enligt kollektivtrafikens taxor.
2.4.2 Avdrag för resor med andra fortskaffningsmedel än kollektivtrafik
Resor som berättigar till avdrag kan beräknas enligt kostnaderna för andra fortskattningsmedel än kollektivtrafiken endast i undantagsfall. Enligt etablerad beskattningspraxis kan löntagaren dra av kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än ett kollektivtrafikmedel till exempel i följande fall:
- Det finns inte överhuvudtaget någon kollektivtrafik som är tillgänglig för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
- Längden av en promenad i en riktning (till exempel från bostaden till en busshållplats) är minst 3 kilometer.
- Väntetiden under en tur- och returresa (till exempel byte av kollektivtrafikmedel) är totalt minst 2 timmar.
- Resan börjar eller avslutas på natten (kl. 00.00-05.00).
Egen bil betraktas inte som det billigaste fortskaffningsmedlet på basis av att löntagaren behöver bilen i sitt arbete, att hen samtidigt transporterar barn till dagvård eller att en resa med kollektivtrafik tar längre tid än med egen bil.
Om något annat fortskaffningsmedel anses vara billigare än kollektivtrafik, ska avdraget räknas ut enligt beslutet om resekostnadsavdrag (ISkL 93 § 2 mom.). Avdragsbeloppen per fortskaffningsmedel för 2025 är enligt beslutet om resekostnadsavdrag följande:
| Billigaste fortskaffningsmedel | Avdragsbelopp för skatteåret 2025 |
|---|---|
| Egen bil | 0,27 €/km |
| Bruksförmånsbil | 0,20 €/km |
| Bil med fri bilförmån | 0,20 €/km |
| Motorcykel eller lätt fyrhjuling | 0,22 €/km |
| Moped | 0,13 €/km |
| Cykel, lätt elfordon eller eldrivet förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots | 100 €/år |
Om löntagaren har skattefri cykelförmån som naturaförmån, kan hen inte dra av resekostnader mellan hemmet och arbetsplatsen (100 euro) för resorna på cykeln. Om cykelförmånen eller en del av den är en skattepliktig naturaförmån, får arbetstagaren för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dra av den skattepliktiga delen, dock högst 100 euro.
Det är typiskt för hjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots (till exempel balansskotrar) samt lätta elfordon (till exempel elskotrar och elsparkcyklar) att deras högsta hastighet är 15–25 km/h och maximala effekt 1 kW. Dessa fortskaffningsmedel behöver inte försäkras eller registreras, de kräver inte körkort och de omfattas i allmänhet av samma trafikregler som cyklar.
Om löntagaren för resor mellan bostaden och arbetsplatsen använder något annat fortskaffningsmedel än sådana som nämns i beslutet om resekostnadsavdrag, beviljas avdraget på basis av en tillförlitlig redogörelse för kostnaderna.
2.4.3 Avdrag för resor som delvis gjorts med kollektivtrafik och delvis med egen bil
Om kollektivtrafiken kan användas för endast en del av resan mellan bostaden och arbetsplatsen, kan löntagaren dra av resekostnaderna delvis beräknade enligt kostnaderna för kollektivtrafik och delvis enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik.
Till exempel en bil kan vara det billigaste fortskaffningsmedlet för resor från hemmet till en järnvägsstation och ett tåg från stationen till arbetsplatsen. Om löntagaren i ett sådant fall kan parkera bilen på eller i närheten av stationen, görs avdraget för resekostnaderna delvis beräknat enligt kostnaderna för den egna bilen och delvis enligt kostnaderna för kollektivtrafik. Om det inte finns någon parkeringsmöjlighet på stället där man byter trafikmedel, får resekostnaderna för hela resan dras av beräknade enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik.
Kostnader för anslutningsparkering är inte sådana avdragbara kostnader för anlitande av fortskaffningsmedlet som avses i ISkL 93 §. Av denna anledning betraktas dessa inte heller som sådana kostnader för förvärvande av inkomst som avses i ISkL 95 §. Kostnaderna för anslutningsparkering är löntagarens levnadskostnader som inte kan dras av i beskattningen.
2.4.4 Avdrag för resor i samåkningsgrupp
Löntagaren ska dra av resekostnaderna till ett belopp som svarar mot driftskostnaderna för anlitande av det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet även om hen gör resan mellan bostaden och arbetsplatsen i en samåkningsgrupp.
Den som erbjuder samåkning får som vanligt göra avdrag som beräknas utifrån kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet. Avdraget minskar emellertid om hen får ersättning för den skjuts hen erbjudit för de andra.
Om en samåkare inte betalar något för skjutsen, kan hen inte heller dra av kostnader för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen i beskattningen. Om en samåkare betalar mindre för skjutsen än taxan för tillgänglig kollektivtrafik skulle vara, är samåkningen det billigaste fortskaffningsmedlet för hen.
Huomio osio alkaa
Exempel 4: Löntagare A:s billigaste fortskaffningsmedel för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är tåg och biljetten kostar 220 euro per månad. Hen kör dock till arbetet med egen bil. Grannen B som arbetar på samma arbetsplats samåker med A och betalar A som kostnader för skjutsen 100 euro per månad.
För resorna mellan bostaden och arbetsplatsen får A göra avdrag enligt tågtaxan, dock så att den kostnad som ligger till grund för avdraget är (220 euro – 100 euro) 120 euro per månad.
Det billigaste fortskaffningsmedlet för B är grannens bil, eftersom beloppet som hen betalar för skjutsen är mindre än taxan för det billigaste fortskaffningsmedlet. Grunden för B:s avdrag är således 100 euro per månad som hen betalar till grannen för kostnaderna för skjutsen.
Huomio osio päättyy
2.5 Personalbiljettens inverkan på avdrag av kostnader
Om arbetstagaren har fått en personalbiljett av sin arbetsgivare, får hen som resekostnader dra av antingen endast det belopp hen själv betalat eller det belopp som hen själv betalat och den andel av personalbiljetten som utgör en skattepliktig förmån. Den skattefria andelen av personbiljetten får inte dras av. Personalbiljetten utgör skattefri inkomst upp till 3 400 euro.
Huomio osio alkaa
Exempel 5: Det billigaste fortskaffningsmedlet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är kollektivtrafik. Den billigaste biljetten är periodbiljett som kostar 90 euro per månad, det vill säga totalt 990 euro för 11 månader.
En arbetstagare får personalbiljettförmånen så att arbetsgivaren ger hen vederlagsfritt en arbetsresesedel värd 20 euro per arbetsmånad för att köpa biljetter. Arbetstagaren får således arbetsresesedlar till ett värde på totalt 220 euro. Beloppet som hen själv ska betala för periodbiljetten är 70 euro per månad, dvs. totalt 770 euro.
Arbetsresesedlar är skattefria. Den skattskyldiges avdragbara resekostnader är 770 euro. Efter att självriskandelen (900 euro) har beaktats har arbetstagaren inga avdragbara kostnader kvar.
Huomio osio päättyy
Mer information om personalbiljett finns i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen.
2.6 Samtransport som ordnats av arbetsgivaren
Om en arbetstagare får en skattefri samtransport för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen, får hen inte något avdrag för dessa resekostnader.
3 Resekostnader för arbetsresor
3.1 Arbetsresa
Enligt ISkL 72 § 1 mom. avses med arbetsresa en resa som en skattskyldig tillfälligt företar till ett särskilt arbetsställe för att utföra arbetsuppgifter. Med särskilt arbetsställe avses ett ställe där arbetsuppgifter utförs tillfälligt.
Som arbetsresa betraktas inte dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se kapitel 2.2). Som arbetsresa betraktas inte heller resor mellan en sekundär arbetsplats och ett inkvarteringsställe som är nödvändigt på grund av arbetsplatsens läge (se kapitel 5) och inte heller veckoslutsresor eller motsvarande resor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället, om arbetsresan drar ut på tiden (se kapitel 3.3).
Som arbetsresor betraktas enligt ISkL 72 § 2 mom. resor till ett arbetsställe också när alla följande villkor uppfylls:
- Arbetsstället är beläget på någon annan ort än verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren.
- Arbetet är tillfälligt på det sätt som beskrivs nedan.
- Arbetsstället är beläget mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad.
- Den skattskyldige har på grund av en resa till arbetsstället övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.
Som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe betraktas arbete på samma arbetsställe i högst tre år (ISkL 72 a §).
Tidsfristerna enligt ISkL 72 b § tillämpas om arbetsstället under den tiden har varit den skattskyldiges huvudsakliga arbetsplats. Arbetet är huvudsakligt om löntagaren arbetar på samma arbetsställe mer än hälften av sina arbetsdagar. Vid en bedömning av huvudsakligt arbete beaktas också deltidsarbetsdagar och arbetstimmar som löntagaren har arbetat på arbetsstället. Om arbetstagaren har arbetat över hälften av sin sammanlagda arbetstid på arbetsstället, kan arbetet betraktas som huvudsakligt på det sätt som avses i ISkL 72 a § 3 mom.
Huomio osio alkaa
Exempel 6: En montör arbetar för ett företag inom elbranschen. Hen arbetar tre eller fyra dagar per vecka på arbetskommendering på arbetsstället X. Kommenderingen pågår i över tre år. Montörens dagliga arbetstid på arbetsstället X är 2–3 timmar. Resten av tiden arbetar hen i företagets lokaler på den egentliga arbetsplatsen och på varierande andra arbetsställen.
När arbetet granskas med tanke på antalet arbetsdagar, arbetar montören största delen av arbetsdagarna under treårsperioden på arbetsstället X. Så är dock inte fallet när man granskar antalet arbetstimmar, eftersom elmontören arbetar under häften av sin arbetstid på arbetsstället X. Eftersom arbetet på arbetsstället X inte överskrider hälften av den totala arbetstiden, betraktas X inte som montörens huvudsakliga arbetsställe.
Huomio osio päättyy
Tidsfristen beräknas från början om arbetet avbryts för minst sex månader och löntagaren under avbrottet arbetar på något annat arbetsställe.
3.2 Arbetsgivaren ersätter kostnaderna för en arbetsresa
Om arbetsgivaren ersätter löntagaren kostnader för en arbetsresa, kan löntagaren inte dra av kostnaderna i sin beskattning såsom utgifter för förvärvande av inkomst.
Arbetsgivaren kan ersätta arbetstagarens kostnader för en arbetsresa skattefritt enligt Skatteförvaltningens kostnadsbeslut. Om löntagaren har gjort arbetsresan med en tjänstecykel, som är en skattefri förmån för löntagaren, kan arbetsgivaren inte betala ut skattefria kilometerersättningar för arbetsresan. Om däremot cykelförmånen eller en del av den är skattepliktig, kan arbetsgivaren betala ut ersättning för resekostnader enligt kostnadsbeslutet (annat fortskaffningsmedel).
Om löntagarens verkliga kostnader för en arbetsresa överskrider det belopp som arbetsgivaren har ersatt skattefritt, får löntagaren dra av den överskridande delen i sin beskattning som sådan utgift för förvärvande av inkomst som avses i ISkL 29 § och ISkL 95 § 1 mom. 4 punkten. Detta förutsätter att den skattskyldiges utgifter för förvärvande av inkomst är högre än det belopp som Skatteförvaltningen schablonmässigt beviljar som avdrag för förvärvande av inkomst (750 euro).
Om arbetsgivaren har ersatt arbetstagaren för endast en del av det kilometerantal som körts under arbetsresan, kan arbetstagaren i sin egen beskattning göra ett avdrag för det kilometerantal som arbetsgivaren inte har ersatt.
Huomio osio alkaa
Exempel 7: Arbetstagaren har under arbetsresan kört 100 kilometer med sin egen bil (år 2025). Arbetsgivaren har betalat arbetstagaren skattefri kilometerersättning för 70 kilometer (0,59 €/km). Arbetstagaren kan i sin egen beskattning göra avdrag för 30 kilometer (0,27 €/km), det vill säga 8,10 euro.
Huomio osio päättyy
Om arbetsgivaren har betalat arbetstagaren ett mindre belopp i kilometerersättning än vad denne kunde dra av i sin egen beskattning (0,27 €/km år 2025), kan arbetstagaren i sin beskattning dra av skillnaden mellan dessa.
Huomio osio alkaa
Exempel 8: Arbetstagaren har under en arbetsresa kört 100 kilometer med sin egen bil. Arbetsgivaren har betalat arbetstagaren 0,20 €/km i skattefri kilometerersättning för hela resan, det vill säga sammanlagt 20 euro. Arbetstagaren kan i sin egen beskattning dra av 7 euro (100 km x 0,27 € – 100 km x 0,20 €). Om arbetsgivaren hade betalat mer än 0,27 €/km i kilometerersättning, skulle arbetstagaren inte ha haft avdragbara kostnader i beskattningen.
Huomio osio päättyy
Närmare information om beskattningen av arbetsresekostnader som arbetsgivaren ersätter finns i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.
3.3 Arbetsgivaren ersätter inte kostnaderna för en arbetsresa
Om arbetsgivaren inte har ersatt kostnaderna för en arbetsresa, får arbetstagaren i sin beskattning dra av kostnaderna som utgifter för förvärvande av inkomst (ISkL 29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten). På begäran ska arbetstagaren separat för varje arbetsresa visa upp en redogörelse för arbetsresan (varifrån arbetsresan har börjat, vart resan har gjorts, resans längd, när resan har gjorts, resans syfte och vilket fordon som använts).
De kostnader för färd och inkvartering som följer av en arbetsresa dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna eller enligt beloppet i Skatteförvaltningens beslut utan självriskandel, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Avdraget beviljas dock endast om kostnaderna överstiger det avdrag för förvärvande av inkomst som beviljas på tjänstens vägnar (750 euro).
| Fordon som använts för arbetsresan | Avdragsbelopp för skatteåret 2025 |
|---|---|
| Egen bil | 0,27 €/km |
| Bil med fri bilförmån | Inget avdrag |
| Bruksförmånsbil | 0,12 €/km |
| Motorcykel eller lätt fyrhjuling | 0,22 €/km |
| Moped | 0,13 €/km |
| Cykel, lätt elfordon eller eldrivet förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots | 100 €/år |
Om arbetstagaren har gjort en arbetsresa med tjänstecykel, kan hen dra av kostnader endast om cykelförmånen eller en del av den är skattepliktig. Då kan arbetstagaren dra av den skattepliktiga andelen, dock högst 100 euro om året.
Det är typiskt för hjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots (till exempel balansskotrar) samt lätta elfordon (till exempel elskotrar och elsparkcyklar) att deras högsta hastighet är 15–25 km/h och maximala effekt 1 kW. Dessa fortskaffningsmedel behöver inte försäkras eller registreras, de kräver inte körkort och de omfattas i allmänhet av samma trafikregler som cyklar. Alternativt kan arbetstagaren dock lägga fram en utredning om de faktiska kostnaderna för till exempel en hyrd elskoter och dra av detta belopp som sådana kostnader för förvärvande av inkomst som följer av arbetsresor.
Om arbetstagaren har gjort arbetsresan med andra än ovan nämnda fortskaffningsmedel, kan arbetstagaren i brist på annan utredning dra av kostnader för fordonet enligt de maximibelopp för ersättningar som anges i Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.
3.4 Arbetskommendering och veckoslutsresor
Om en arbetstagare har ett särskilt arbetsställe på en annan ort och hen under en tillfällig arbetskommendering gör en resa mellan bostaden och det särskilda arbetsstället, anses resan vara en så kallad veckoslutsresa.
Veckoslutsresor under en arbetskommendering jämställs med resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. Löntagaren får dra av kostnaderna för resorna enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Som billigaste fortskaffningsmedel betraktas kollektivtrafikmedel, förutsatt att löntagaren genom kollektivåkning hinner besöka hemmet under veckoslutet. Den årliga självriskandelen 900 euro och det årliga maximibeloppet 7 000 euro (2024–2026) för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen gäller också avdrag av kostnader för veckoslutsresor.
Arbetsgivaren kan inte ersätta skattefritt kostnaderna för veckoslutsresor under en arbetskommendering. Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för sådana resor, utgör ersättningen skattepliktig löneinkomst för arbetstagaren. Löntagaren kan också i detta fall dra av resekostnaderna för besök till hemmet beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.
Däremot betraktas en veckoslutsresa mellan bostaden och det särskilda arbetsstället på grund av ett avbrott i arbetskommenderingen inte som veckoslutsresa, utan som arbetsresa. En arbetskommendering anses bli avbruten t.ex. under helger, semestrar och sjukledigheter samt då arbetsgivaren inte ordnat inkvartering för veckosluten. En arbetskommendering avbryts också i det fall att arbetsgivaren och arbetstagaren uttryckligen har avtalat om att arbetskommenderingen avbryts och arbetstagaren reser från arbetsorten (läs även Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för arbetsresekostnader i beskattningen.)
Resor jämställs med en arbetsresa också när en kommendering inleds eller avslutas eller när arbetstagaren förflyttar sig från ett arbetsställe till ett annat. Löntagaren kan dra av kostnaderna för sådana resor på samma sätt som kostnaderna för övriga arbetsresor. Avdrag får med andra ord göras enligt de verkliga kostnaderna. Avdraget har ingen självriskandel för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen och inget maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Detta förutsätter dock att kostnaderna överskrider beloppet av avdrag för förvärvande av inkomst som beviljas schablonmässigt på tjänstens vägnar (750 euro).
Arbetstagarens familjeförhållanden påverkar inte rätten att dra av kostnaderna för veckoslutsresor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället på en annan ort. Det betyder till exempel att personer som inte har familj får dra av kostnaderna för sådana veckoslutsresor.
4 Avdrag för ökade levnadskostnader
4.1 Allmänt om avdrag för ökade levnadskostnader
En tillfällig arbetsresa kan medföra extra levnadskostnader (ökade levnadskostnader) för en löntagare. Ökade levnadskostnader omfattar till exempel rimliga extra måltidskostnader på grund av arbetsresan, extra utgifter för att hålla kontakt med hemmet (till exempel kostnader för utrikes samtal) och andra motsvarande kostnader.
Levnadskostnader är inte avdragbara kostnader i beskattningen. Däremot får en löntagare dra av ökade levnadskostnader på grund av en arbetsresa i sin beskattning om arbetsgivaren inte har ersatt dem till exempel i form av dagtraktamente. Avdraget förutsätter att arbetsresan har förorsakat löntagaren utgifter som överstiger hens normala levnadskostnader. Löntagaren kan till exempel ha haft extra matkostnader på arbetsresan jämfört med en vanlig arbetsdag.
Om arbetsgivaren har betalat kostnadsersättningar för ökade levnadskostnader som följer av en tillfällig arbetsresa till en särskild arbetsplats och kostnaderna är högre än ersättningen, kan arbetstagaren yrka på avdrag endast för den del av kostnaderna som arbetsgivaren inte har ersatt. Då ska löntagaren lämna in en utredning av att levnadskostnaderna har varit högre än ersättningsbeloppet (se HFD 2003:81 och HFD 27.10.2003 liggare 2634, där skillnaden mellan dagtraktamentet och arbetsgivarens kostnadsersättning i brist på bevis inte godkändes som avdrag).
En löntagare kan yrka på avdrag för ökade levnadskostnader antingen på basis av faktiska kostnader (se kapitel 4.2) eller ett schablonmässigt värde (se kapitel 4.3). Man bör dock observera att det i bägge fallen lönar sig att yrka på avdrag endast om de totala utgifterna för förvärvande av inkomst överstiger 750 euro (= beloppet av avdrag för förvärvande av inkomst som dras av på tjänstens vägnar).
4.2 Avdrag enligt faktiska kostnader
En löntagare kan dra det belopp av de ökade levnadskostnader baserade på verifikationer (till exempel kvitton) som överstiger hens sedvanliga levnadskostnader. För att få avdrag ska löntagaren lämna in en specificerad utredning av resan (destination, resans längd, avstånd), vad som orsakat de ökade levnadskostnaderna samt hur kostnaderna under arbetsresan avviker från hens sedvanliga levnadskostnader. Om löntagaren inte kan utreda beloppet för sina sedvanliga levnadskostnader (till exempel måltidskostnader under arbetsdagen), kan hen använda beloppet 13,25 euro per arbetsdag (Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning 2025).
Avdraget enligt faktiska kostnader är inte anknutet till kravet på arbetsresans längd eller avstånd. Det räcker att löntagaren har varit på arbetsresa och hens levnadskostnader har ökat så att de överstiger de sedvanliga levnadskostnaderna.
Huomio osio alkaa
Exempel 9: Sofia gjorde år 2025 en arbetsresa som varade fyra timmar. Under arbetsresan åt hon lunch som kostade 14 euro. Sofias arbetsgivare betalade varken dagtraktamente eller måltidsersättning till henne.
Sofia kan yrka på att hennes faktiska ökade levnadskostnader på grund av arbetsresan ska dras av i beskattningen. Eftersom Sofia inte kan utreda sina sedvanliga matkostnader per arbetsdag, kan hon ange att kostnaderna är 13,25 euro per dag. Avdragsbeloppet är då 0,75 euro (14 € – 13,25 €). På begäran ska Sofia lämna in en utredning av arbetsresan, de ökade levnadskostnaderna och hur de avviker från hennes sedvanliga levnadskostnader.
Huomio osio päättyy
4.3 Avdrag på basis av ett schablonmässigt värde
Om arbetstagaren har haft ökade levnadskostnader under en arbetsresa men hen inte kan reda ut det verkliga beloppet, kan hen yrka på ett avdrag som motsvarar det schablonmässiga värdet enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning. För att få avdraget ska löntagaren separat för varje arbetsresa lämna in en redogörelse för resan (destination, resans längd, avstånd), vad som orsakat de ökade levnadskostnaderna samt hur kostnaderna under arbetsresan avviker från hens sedvanliga levnadskostnader.
För att kunna göra ett schablonmässigt avdrag förutsätts att varje arbetsresa uppfyller villkoren för tid och avstånd enligt Skatteförvaltningens kostnadsbeslut. Det schablonmässiga avdraget för inrikes resor är 19 euro för en arbetsresa som varar över 6 timmar och 35 euro för en arbetsresa som varar över 10 timmar. Det schablonmässiga avdraget förutsätter ytterligare att det särskilda arbetsstället (arbetsdestination) ligger minst 15 km från löntagarens egentliga arbetsplats eller hem, beroende på var resan har börjat, samt över 5 kilometer från såväl den egentliga arbetsplatsen som bostaden (Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisningar 2025).
Huomio osio alkaa
Exempel 10: Jimmy gjorde år 2025 en arbetsresa från företagets verksamhetsställe i Helsingfors till en kund i Åbo. Han gjorde arbetsresan med tåg och resan varade 7 timmar. På arbetsresan åt Jimmy lunch på en restaurang och på tillbakaresan på tåget köpte han kaffe och semla.
År 2025 gjorde Jimmy också en arbetsresa till Uleåborg. Resan varade 11 timmar. På arbetsresan åt Jimmy lunch och middag på restaurang och drack kaffe på flygplatsen.
Eftersom Jimmy hade extra kostnader för arbetsresan kan han yrka på avdrag för kostnaderna i beskattningen. Jimmy har inga kvitton på utgifterna från arbetsresan, varvid han kan yrka på schablonmässigt avdrag enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning, dvs. 19 euro för arbetsresan till Åbo och 35 euro för arbetsresan till Uleåborg.
Skatteförvaltningen har bett Jimmy att lägga fram en redogörelse för arbetsresorna och de ökade levnadskostnaderna. I redogörelsen berättar Jimmy att hans egentliga arbetsplats är belägen på företagets kontor i Helsingfors, därifrån han den 1 mars gjort en 7 timmar lång arbetsresa med tåg till Åbo för att träffa en kund och den 3 april en 11 timmar lång resa med flyg till Uleåborg. Enligt honom har arbetsgivaren inte betalat ersättning för de ökade levnadskostnaderna.
Jimmy berättar också att utgifterna under arbetsresan till Åbo avviker från hans sedvanliga levnadskostnader under arbetsdagen för att hans kostnader för mat på restaurang och tåg har varit högre än under en vanlig arbetsdag. Under arbetsresan till Uleåborg var Jimmys måltidskostnader högre än under en vanlig arbetsdag eftersom han åt två måltider under arbetsresan.
Exempel 11: Försäljningsrepresentant Siv utför resande arbete. På morgonen lämnar Siv hemmet och besöker under arbetsdagens lopp olika kunder i huvudstadsregionen. Hennes arbetsdag är 7–9 timmar. Hon äter varje dag lunch på olika restauranger men har inga kvitton på köpen.
Siv kan yrka på schablonmässigt avdrag för ökade levnadskostnader (19 €/dag för 2025). På begäran lämnar Siv en utredning av varje arbetsdestination, deras avstånd från hemmet, arbetsresornas längd och de ökade levnadskostnader som följer av arbetsresorna och som avviker från hennes sedvanliga levnadskostnader.
I det här exemplet har Sivs alla arbetsresor varat över 6 timmar och alla arbetsdestinationers avstånd från hennes hem har varit över 15 km. Siv förklarar att hennes utgifter för arbetsresorna avviker från hennes sedvanliga levnadskostnader då hon under sina dagliga arbetsresor måste inta måltider på olika restauranger. Siv berättar att hon inte alltid kan välja var hon äter, eftersom kundernas läge och tidsplanerna påverkar valet av lunchstället och därmed även lunchkostnaderna.
Exempel 12: Akutvårdare Verner arbetar i en ambulans. Han har ett rörligt arbete. Han väntar på följande larmuppdrag på sjukhuset som är hans egentliga arbetsplats. De enskilda arbetsresorna varar under sex timmar. Under arbetsdagen äter Verner ibland i sjukhusets socialutrymmen och ibland på restaurang. Han har inga kvitton på köpen.
I sin beskattning kan Verner inte yrka på schablonmässigt avdrag för ökade levnadskostnader, eftersom hans arbetsresor varar under sex timmar (arbetsresan avbryts när Verner besöker sin egentliga arbetsplats för att äta eller när han väntar på nytt uppdrag).
Verner kan inte heller få schablonmässigt avdrag vars belopp motsvarar måltidsersättning, eftersom det endast kan beviljas personer som arbetar inom specialbranscher (byggnads-, jordbyggnads- och skogsbranschen).
Exempel 13: Maria arbetar som matbud. Hon får lön för arbetet men inte resekostnadsersättningar.
Eftersom Maria inte har någon plats där hon stadigvarande arbetar, anses hennes egentliga arbetsplats vara hemmet där hon förvarar det fortskaffningsmedel och den matbudsväska som hon använder i arbetet. Marias arbetsresa inleds när hon startar mot stället där hon hämtar maten hon ska transportera. Det är typiskt att Marias arbetsresa börjar hemifrån, men den kan också börja från en annan plats där hon råkar befinna sig när hon tar emot ett uppdrag. En arbetsresa kan dock inte kalkylmässigt börja längre bort än hemmet.
Maria äter i allmänhet lunch hemma eller köper vägkost i en butik. Maria kan inte yrka på ett schablonmässigt avdrag för ökade levnadskostnader i beskattningen, eftersom måltidsutgifterna inte avviker från hennes sedvanliga levnadskostnader. Det är också skäl att observera att Marias arbetsresa avbryts när hon äter lunch hemma.
Exempel 14: Ett kinesiskt företag har skickat arbetstagaren Li på en 8 månader lång kommendering till koncernens finländska moderbolag (1.10–31.5.). Lis egentliga arbetsplats förblir den kinesiska arbetsgivarens kontor i Shanghai, dit hon återvänder efter kommenderingen. Arbetsgivaren har betalat Lis resor till och inkvartering i Finland men betalar inte dagtraktamente under kommenderingen.
På grund av arbetet i Finland har Li köpt vinterkläder. Hon har kvitton på dessa inköp. Li har dagligen ätit lunch i personalrestaurangen eller andra restauranger i närheten av arbetsplatsen. Hon har inga kvitton på dessa köp.
Li kan yrka på schablonmässigt avdrag enligt harmoniseringsanvisningen för ökade levnadskostnader för de dagar hon har vistats i Finland (35 euro per dag). Det schablonmässiga avdraget omfattar de ökade levnadskostnaderna för vinterkläder och måltider samt andra eventuella ökade levnadskostnader.
På begäran lämnar Li en utredning av vilken det framgår att hennes egentliga arbetsplats finns i Kina och att hon arbetar i Finland på ett särskilt arbetsställe. Li har anlänt till Finland 1.10 och återvänt hem 31.5 samt vistats hela denna tid i Finland. Li berättar att utgifterna i Finland avviker från hennes sedvanliga levnadskostnader under arbetsdagen i Kina, eftersom Li under sin tjänstgöring i Finland har varit tvungen att skaffa sig vinterkläder som hon inte behöver i Kina. Även måltidskostnaderna är högre i Finland än i Kina.
Huomio osio päättyy
Om en löntagare har gjort en över 10 timmar lång arbetsresa till utlandet, kan hen som ökade levnadskostnader dra av det utrikesdagtraktamente som fastställts för landet i fråga. Även då ska löntagaren på begäran lämna ovan beskrivna utredningar av arbetsresan och de ökade levnadskostnaderna. Om en löntagare emellertid bor hos någon i hemlika förhållanden utomlands, kan de ökade levnadskostnadernas belopp i brist på annan utredning anses utgöra hälften av det utlandsdagtraktamente som fastställts för landet i fråga.
5 Resor till sekundär arbetsplats
Med sekundär arbetsplats avses ett verksamhetsställe där en löntagare arbetar regelbundet vid sidan om den egentliga arbetsplatsen. Den sekundära arbetsplatsen är belägen på en annan ort eller i ett annat land än den arbetsplats som anses vara arbetstagarens primära, egentliga arbetsplats. Den sekundära arbetsplatsen är antingen det ordinarie verksamhetsstället för arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren. Till arbetsgivarens intressesfär hör bland annat företag inom samma koncern.
Löntagaren kan dra av kostnaderna för resor till en sekundär arbetsplats som kostnader för förvärvande av inkomst. Resekostnaderna dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Avdraget kan dock beviljas endast för de kostnader som arbetsgivaren inte har ersatt skattefritt. Om löntagaren gör resan med annat än kollektivtrafikmedel, får hen göra avdrag enligt Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag.
Resorna mellan den sekundära arbetsplatsen och inkvarteringsplatsen som behövs på grund av den sekundära arbetsplatsens läge dras dock av på samma sätt som resorna mellan bostaden och arbetsplatsen (se kapitel 2).
Resorna till en sekundär arbetsplats berättigar inte till skattefritt dagtraktamente, nattresepenning eller måltidsersättning. Löntagaren kan inte heller dra av ökade levnadskostnader i beskattningen. Rimliga inkvarteringskostnader får dras av, om inte arbetsgivaren ersatt dem skattefritt.
Närmare information om sekundär arbetsplats finns i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.
ledande skattesakkunnig Tero Määttä
överinspektör Minna Palomäki
Bilaga 1
Tabell: Resekostnadsersättningar och resekostnadsavdrag för 2025
|
Arbetsgivaren kan ersätta skattefritt om villkoren uppfylls (år 2025) |
Arbetstagaren kan dra av i beskattningen om arbetsgivaren inte har ersatt (år 2025) I kapitel 3.2 beskrivs hur avdraget görs om arbetsgivaren har ersatt endast en del av kostnaderna. |
|
|---|---|---|
|
Färdkostnader för resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen |
|
Självrisk 900 euro, maximibelopp 7 000 euro |
|
Färdkostnader för arbetsresa |
(kostnadsbeslutet) |
Avdrag beviljas om löntagares alla utgifter för förvärvande av inkomst sammanlagt överskrider avdraget för förvärvande av inkomst (750 €). |
|
Ökade levnadskostnader under arbetsresa |
(kostnadsbeslutet) |
(harmoniseringsanvisningen) |