Apoteksskatt Detaljerad skatteanvisning

Apoteksskatten är en skatt som betalas på eget initiativ på apoteksrörelsens läkemedelsförsäljning. I denna anvisning behandlas apoteksskattelagens bestämmelser som anknyter till grunden för apoteksskatten och beräkningen av skattebeloppet, tillhörande tolkningsfrågor samt förfarandet som tillämpas på apoteksskatten.

Anvisningen har uppdaterats på grund av ändringarna i apoteksskattelagen (770/2016). Apoteksskattelagen har ändrats så att grunden för apoteksskatten är den sammanlagda vinstmarginalen för läkemedelsförsäljning från den skattskyldiges apoteksverksamhetsställen utan mervärdesskattens andel. Apoteksskatteskalan är fortfarande progressiv, men stegen i skatteskalan grundar sig på läkemedelsförsäljningens vinstmarginalgrupper och skalan innehåller sju steg. Poster utanför skattegrunden har ändrats, eftersom det när apoteksskatten grundar sig på vinstmarginalen för läkemedelsförsäljning inte längre är nödvändigt att dra av försäljningen av andra produkter än läkemedel eller en del av detaljhandelspriset på dyra läkemedel för att korrigera det så kallade negativa försäljningsbidraget. En innehavare av apotekstillstånd som håller ett filialapotek kan göra ett avdrag i euro från skattegrunden. Nya poster utanför apoteksskattegrunden är försäljning av egenvårdsläkemedel som ingår i det begränsade urvalet av egenvårdsläkemedel i läkemedelslagen (395/1987) samt apotekets läkemedelstillverkning för egen försäljning.

Lagen om ändring av apoteksskattelagen (1427/2025) trädde i kraft 1.1.2026 och lagen tillämpas första gången på apoteksskatt som ska betalas för skatteåret 2026. På apoteksskatt som ska betalas för tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av ändringslagen.

Med avvikelse från 5 § 3 mom. i apoteksskattelagen används vid beräkningen av den apoteksskatt som ska betalas för skatteåren 2026–2027 som inköpspris för läkemedlet i stället för det mervärdesskattefria inköpspriset enligt bokföringen det mervärdesskattefria inköpspriset vid tidpunkten för försäljningen av läkemedlet.

1 Inledning

Kapitel 6 i läkemedelslagen innehåller bestämmelser om rätten att bedriva apoteksverksamhet. Apoteksrörelse får drivas av en fysisk person som har tillstånd av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea). Också Helsingfors och Östra Finlands universitet har rätt att bedriva apoteksverksamhet.

Apoteksskattelagen stadfästes 9.9.2016. Den upphävde lagen om apoteksavgift (148/1946) och förordningen (SRf 1180/2002) om apoteksavgift för kulturhistoriskt värdefulla apotek. I och med apoteksskattelagen ändrades benämningen apoteksavgift till apoteksskatt, och uppgifterna som anknyter till apoteksskatten överfördes till Skatteförvaltningen 01.01.2017.

Apoteksskattelagen har ändrats genom lag (1427/2025) och lagen tillämpas första gången på apoteksskatt som ska betalas för skatteåret 2026. I fortsättningen är grunden för apoteksskatten den sammanlagda vinstmarginalen för läkemedelsförsäljning från den skattskyldiges apoteksverksamhetsställen utan mervärdesskattens andel. Apoteksskatteskalan omfattar sju steg som grundar sig på vinstmarginalgrupperna för läkemedelsförsäljning.

Apotekaren räknar ut, deklarerar och betalar på eget initiativ apoteksskatten till Skatteförvaltningen enligt följande anvisning. Apoteksskatten beräknas för varje skattskyldig, och inte för varje apotek. Detta påverkar i synnerhet när apotekaren byts mitt under kalenderåret och en apotekare kan ha två huvudapotek samtidigt.

Enligt landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland (6/1947) betalar apotekarna på Åland en apoteksavgift till landskapsstyrelsen. Därför betalas ingen apoteksskatt för apoteksverksamhet på Åland.

2 Tillämpningsområde och skattskyldighet

2.1 Skattskyldighet

Enligt 1 § i apoteksskattelagen ska den skattskyldige betala apoteksskatt till staten på läkemedelsförsäljningen från den apoteksrörelse som den skattskyldige driver. Enligt 3 § i apoteksskattelagen är apotekarna, Helsingfors universitet och Östra Finlands universitet skyldiga att betala apoteksskatt.

Enligt 38 § 6 punkten i läkemedelslagen avses med apotekare en person som har beviljats tillstånd att hålla apotek. Med stöd av 42 § 1 mom. i läkemedelslagen har Helsingfors universitet rätt att bedriva ett apotek i Helsingfors och Östra Finlands universitet att bedriva ett apotek i Kuopio. I denna anvisning avses med apotekare både privata apotekare och universitet som bedriver apoteksverksamhet.

2.2 Begrepp

Enligt 38 § 5 punkten i läkemedelslagen avses med apoteksrörelse drivande av apoteksverksamhet på ett apotek, filialapotek, serviceställe för apotek eller via ett apoteks webbtjänst. Med termen apoteksrörelse avses i denna anvisning en apoteksrörelse som bedrivs av en skattskyldig, och som förutom huvudapoteket kan omfatta ett eller flera filialapotek, ett serviceställe för apotek och webbtjänst. En skattskyldigs apoteksverksamhet behandlas som en enda rörelse, även om den skattskyldige under skatteåret bedriver apoteksverksamhet med stöd av flera apotekstillstånd.

Enligt 38 § 1 punkten i läkemedelslagen är ett apotek en verksamhetsenhet inom läkemedelsförsörjningen vars ansvarsområde omfattar detaljförsäljning, distribution och tillverkning av läkemedel samt rådgivning och service som gäller läkemedel. Ett filialapotek är enligt 38 § 2 punkten i läkemedelslagen ett apoteks separata verksamhetsställe vars ansvarsområde motsvarar apotekets ansvarsområde. Ett filialapotek kan utgöra antingen ett villkor eller en rättighet. Med filialapotek som förenas med villkor avses ett filialapotek som Fimea har fastställt som villkor för huvudapotekstillstånd (läkemedelslagen 40 § 2 mom.). Om drivandet av ett filialapotek inte har ställts som villkor för apotekstillstånd, ska tillstånd för filialapotek sökas separat och då är det fråga om ett filialapotek som utgör en rätt.

Enligt läkemedelslagen kan en apotekare ha tillstånd att hålla högst tre filialapotek (52 § 1 mom. i läkemedelslagen). Undantagsvis kan Helsingfors universitet med tillstånd av Fimea i varje särskilt fall hålla högst 16 filialapotek (52 § 4 mom. i läkemedelslagen). Enligt 38 § 3 punkten i läkemedelslagen är ett serviceställe för apotek ett separat verksamhetsställe som apotekaren svarar för och där läkemedel kan säljas. Apotekaren, Helsingfors universitetsapotek och Östra Finlands universitetsapotek får erbjuda apotekstjänster också via apotekets webbtjänst (52 b § i läkemedelslagen). Med apotekets webbtjänst avses försäljning av läkemedel som avses i 38 § 4 punkten i läkemedelslagen och som sker på basis av beställning som en kund har gjort via internet.

2.3 Apotekstillstånd och registrering

Apoteksrörelse får drivas med tillstånd av Fimea (apotekstillstånd). Tillståndet beviljas för drivande av en viss apoteksrörelse inom en kommun eller en del av denna (40 § i läkemedelslagen). Fimea utlyser ett nytt eller ledigt apotekstillstånd genom en kungörelse på centrets webbplats och apotekstillståndet ska sökas i ett förfarande enligt läkemedelslagen (43, 43 a och 43 b § i läkemedelslagen). En apotekare ska enligt 13 § i läkemedelsförordningen (693/1987) på förhand meddela Fimea datum för när hen börjar driva apoteksrörelse eller hålla filialapotek. Apoteksskattskyldigheten och det första skatteåret börjar från detta på förhand meddelade datum då apotekaren för första gången börjar driva apoteksrörelsen.

Från Fimea får Skatteförvaltningen uppgifter om personer som påbörjar eller lägger ned apoteksverksamhet. En apotekare behöver inte separat registrera sig som apoteksskattskyldig eller anmäla att apoteksskattskyldigheten upphört till Skatteförvaltningen. En apotekare ska dock på samma sätt som andra utövare av företagsverksamhet anmäla att företagsverksamhet påbörjas, ändras eller läggs ned samt uppfylla de övriga registreringsskyldigheterna i anslutning till beskattningen.

3 Beräkning av apoteksskatten

3.1 Skatteår

Skattegrunden bestäms enligt läkemedelsförsäljningens vinstmarginal under en lagstadgad period, och utifrån denna beräknas beloppet av apoteksskatten. Enligt 4 § i apoteksskattelagen är skatteåret för apoteksskatten ett kalenderår. Den skattskyldiges räkenskapsperiod påverkar inte skatteåret för apoteksskatten, utan apoteksskatten beräknas per kalenderår.

3.2 Skattegrund

Enligt 5 § 1 mom. i apoteksskattelagen utgörs grunden för apoteksskatten av den sammanlagda vinstmarginalen för läkemedelsförsäljning från den skattskyldiges apoteksverksamhetsställen utan mervärdesskatt. I 1 mom. föreskrivs om hur läkemedelsförsäljningens vinstmarginal beräknas och vilka poster som ingår i den (skattegrund). Läkemedelsförsäljningens vinstmarginal fås när anskaffningsutgifterna för läkemedel som sålts direkt dras av från vederlaget för den mervärdesskattefria läkemedelsförsäljningen från den skattskyldiges apoteksverksamhetsställen. Till denna skillnad läggs de expeditionsavgifter per leveransparti för läkemedel som avses i 58 § i läkemedelslagen (395/1987).

Med vederlag för läkemedelsförsäljning avses detaljhandelspriset utan mervärdesskatt enligt statsrådets förordning om läkemedelstaxa (713/2013, förordningen om läkemedelstaxa). Vinstmarginalen för läkemedelsförsäljningen är skillnaden mellan vederlaget för den mervärdesskattefria läkemedelsförsäljningen från den skattskyldiges apoteksverksamhetsställen och anskaffningsutgifterna för läkemedel som sålts direkt, till vilken lagts läkemedlets expeditionsavgift per leveransparti som avses i 58 § i läkemedelslagen.

Expeditionsavgiften per leveransparti tas ut av kunden vid expediering av receptbelagda läkemedel och den utgör således en fast del av försäljningen av receptbelagda läkemedel. Expeditionsavgiften per leveransparti ingår i läkemedelsförsäljningens vinstmarginal. Storleken på expeditionsavgiften per leveransparti grundar sig på förordningen om läkemedelstaxa. Expeditionsavgiften per leveransparti läggs också till detaljhandelspriset för egenvårdsläkemedel, om egenvårdsläkemedlet expedieras med recept.

Med ett direkt sålt läkemedelspreparat som nämns i 5 § 1 mom. apoteksskattelagen avses att endast anskaffningsutgifterna för sålda läkemedel kan dras av. Anskaffningsutgifterna för läkemedel som är svinn eller som ännu inte har saluförts i apotekets lager får inte dras av.

Om apotekaren avstår från sitt apotekstillstånd och med stöd av 47 § i läkemedelslagen säljer sitt läkemedelsförråd till en ny apotekare, bestäms vederlaget för läkemedelsförsäljningen och anskaffningsutgiften för den nya apotekarens läkemedelsförråd utifrån läkemedelsförrådets köpesumma. Om en apotekare som upphör med sin verksamhet får täckning för försäljningen av läkemedelsförrådet, räknas detta täckningsbidrag till apoteksskattegrunden.

Om en apotekare påbörjar eller lägger ned apoteksverksamheten mitt under ett år, beräknas skatten enbart på vinstmarginalen på läkemedelsförsäljningen från apotekarens egen apoteksrörelse.

När grunden för apoteksskatten fastställs beaktas inte vissa poster som nämns i 5 § 2 mom. i apoteksskattelagen och som behandlas närmare i kapitel 3.4 i denna anvisning.

3.3 Anskaffningsutgiften

För att vinstmarginalen för läkemedelsförsäljningen enligt 5 § 1 mom. i apoteksskattelagen ska kunna beräknas, ska anskaffningsutgiften för läkemedel som sålts direkt dras av från vederlaget för den mervärdesskattefria läkemedelsförsäljningen från apoteksverksamhetsställen.

Bestämmelser om definitionen av anskaffningsutgiften för läkemedel som sålts direkt finns i 5 § 3 mom. i apoteksskattelagen. Med anskaffningsutgiften för ett läkemedel som sålts direkt avses det mervärdesskattefria inköpspriset enligt apotekets bokföring för det direkt sålda läkemedelspreparatet, ökat med den expeditionsavgift som gäller det direkt sålda läkemedlet och som tas ut för den läkemedelsbeställning som läkemedelspartiaffären levererat till apoteket och det distributions- och förrättningsarvode som en producent av en maskinell dosdispenseringstjänst tar ut. Bestämmelsen i fråga tillämpas dock i sin helhet först vid beräkningen av apoteksskatten för skatteåret 2028.

Med stöd av en separat övergångsbestämmelse med avvikelse från 5 § 3 mom. i apoteksskattelagen används vid beräkningen av den apoteksskatt som ska betalas för skatteåren 2026–2027 som inköpspris för läkemedlet i stället för det mervärdesskattefria inköpspriset enligt bokföringen det mervärdesskattefria inköpspriset vid tidpunkten för försäljningen av läkemedlet. Till det mervärdesskattefria inköpspriset vid försäljningstidpunkten läggs den expeditionsavgift som gäller det direkt sålda läkemedlet och som tas ut för den läkemedelsbeställning som läkemedelspartiaffären levererat till apoteket och det distributions- och förrättningsarvode som en producent av en maskinell dosdispenseringstjänst tar ut.

Eftersom anskaffningsutgiften fastställs per läkemedelspreparat, blir de poster som läggs till inköpspriset en del av anskaffningsutgiften till den del de anknyter till det direkt sålda läkemedelspreparatet. De expeditionsavgifter som läkemedelspartiaffären tar ut av apoteket för läkemedelsbeställningar kan vara specifika för läkemedelsförpackningar eller leveranspartier. Om det är fråga om en expeditionsavgift per expeditions- eller läkemedelsparti, förutsätter fastställandet av anskaffningsutgiften att expeditionsavgiften graderas på en enskild läkemedelsförpackning. Om det i samma expedition ingår läkemedel som inte ingår i skattegrunden, får expeditionsavgiften för dessa inte dras av som en del av anskaffningsutgiften. Graderingen av expeditionsavgiften mellan läkemedel som ingår i grunden för apoteksskatten och läkemedel som inte hör till skattegrunden utförs i proportion till läkemedlens inköpspriser. Läkemedelspartiaffärerna kan på sin faktura dela in expeditionsavgiften i separata mer detaljerade delfaktorer. Som expeditionsavgift betraktas alla slags avgifter som läkemedelspartiaffären uppbär för expediering av läkemedel.

Avdrag av expeditionsavgiften som anskaffningsutgift för ett direkt sålt läkemedelspreparat förutsätter inte att expeditionsavgiften de facto har betalats. Det räcker att läkemedelspartiaffären har rätt att ta ut en expeditionsavgift av apoteket och att apotekaren enligt prestationsprincipen har infört den i sin bokföring.

Som anskaffningsutgift kan dessutom dras av det distributions- och förrättningsarvode som producenten av en maskinell dosdispenseringstjänst debiterar för ett direkt sålt läkemedel, om det direkt sålda läkemedelspreparatet är ett preparat som dosdispenseras. Till förrättningsarvodet hör till exempel frakt- och förpackningskostnader. Enligt den prestationsbaserade bokföringen kan distributionsarvodet dras av när producenten av dosdispenseringstjänster har fått rätt att ta ut arvodet av apoteket.

Vid beräkningen av apoteksskatten för skatteåret 2028 tillämpas 5 § 3 mom. i apoteksskattelagen i sin helhet, enligt vilket man med anskaffningsutgiften för ett läkemedel som sålts direkt i 5 § 1 mom. i apoteksskattelagen avser det mervärdesskattefria inköpspriset enligt apotekets bokföring för det direkt sålda läkemedelspreparatet, ökat med den expeditionsavgift som gäller det direkt sålda läkemedlet och som tas ut för den läkemedelsbeställning som läkemedelspartiaffären levererat till apoteket och det distributions- och förrättningsarvode som en producent av en maskinell dosdispenseringstjänst tar ut.

Ordalydelsen i bestämmelsen förutsätter att som anskaffningsutgift dras av den exakta bokförda anskaffningsutgiften för det direkt sålda läkemedlet vid tidpunkten för inköpet. Eftersom det i bokföringen och beskattningen är möjligt att följa upp anskaffningsutgiften för sålda läkemedel enligt den så kallade FIFO-principen (first in - first out), kan motsvarande princip i regel följas vid beräkningen av vinstmarginalen för läkemedelsförsäljningen 2028 och vid avdrag av anskaffningsutgiften för läkemedel som sålts direkt. Läkemedelspreparaten anses således ha sålts i den ordning de har skaffats. Användningen av FIFO-principen vid fastställandet av anskaffningsutgiften enligt 5 § 3 mom. i apoteksskattelagen förutsätter att apoteket följer upp anskaffningsutgifterna för omsättningstillgångar och avdrag av dem även i bokföringen och beskattningen i enlighet med FIFO-principen.

Uppföljningen av bokföringen och beskattningen enligt FIFO-principen för anskaffningsutgiften för sålda läkemedel ska ordnas så att anskaffningsutgifterna för läkemedelsförsäljning som inte ingår i skattegrunden inte dras av från försäljningspriserna för de läkemedel som ingår i skattegrunden. Till exempel när ett läkemedel säljs till en social- och hälsovårdsinstitution i enlighet med 5 § 2 mom. 2 punkten i apoteksskattelagen, avskrivs anskaffningsutgiften för läkemedlen i fråga enligt FIFO-principen från omsättningstillgångarna vid den tidpunkt då läkemedlen i fråga har överlåtits till köparen.

På motsvarande sätt ska anskaffningsutgifterna för läkemedel som blir svinn avskrivas i enlighet med FIFO-principen från anskaffningsutgifterna för omsättningstillgångar i beskattningen allteftersom läkemedelssvinn upptäcks. Därmed dras anskaffningsutgifterna för läkemedelssvinn inte av från vinstmarginalen för sålda läkemedel.

3.4 Läkemedelsförsäljning som inte hör till skattegrunden

3.4.1 Allmänt

Enligt 5 § 2 mom. i apoteksskattelagen beaktas vid bestämmandet av skattegrunden inte den skattskyldiges

1. egen läkemedelstillverkning på apotek eller filialapotek eller avtalstillverkning som avses i 12 § i läkemedelslagen (395/1987),
2. läkemedelsförsäljning till social- och hälsovårdsinrättningar,
3. försäljning av sådana läkemedelspreparat avsedda för substitutionsbehandling med nikotin som enligt läkemedelslagen får säljas även på andra ställen än på apotek,
4. försäljning av egenvårdsläkemedel som hör till det begränsade urval av egenvårdsläkemedel som avses i 23 d § i läkemedelslagen.

3.4.2 Förutsättningar för beaktande

1) Med egen läkemedelstillverkning och avtalstillverkning avses annan än industriell tillverkning av läkemedel. Enligt 12 § 1 mom. i läkemedelslagen får på ett apotek och därtill hörande filialapotek läkemedelspreparat tillverkas endast för apotekets eller filialapotekets samt ett serviceställes egen försäljning (egen läkemedelstillverkning). Försäljningsbidrag som består av läkemedelstillverkning på apotek för egen försäljning räknas inte in i grunden för apoteksskatten.

Enligt 12 § 2 mom. i läkemedelslagen kan apotekaren dock låta tillverka ett visst läkemedelspreparat vid ett annat apotek och därifrån skaffa importerade enstaka råvaror för egen tillverkning (avtalstillverkning). Till grunden för apoteksskatten räknas inte försäljningsbidrag som består av ett annat apoteks avtalstillverkning till ett annat apotek eller försäljning av ett avtalstillverkat läkemedelspreparat till en kund. Apotekaren ska göra en anmälan om avtalstillverkningen till Fimea. Endast försäljningsbidraget för avtalstillverkning hos ett avtalstillverkningsapotek som gjort en anmälan till Fimea kan lämnas utanför apoteksskattegrunden.

2) Social- och hälsovårdsinstitutioner är sådana verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård enligt 2 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) som ger institutionsvård enligt 67 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och Social- och hälsovårdsministeriets förordning 1239/2022 (Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för öppenvård och institutionsvård). Ovannämnda institutioner är också enheter som tillhandahåller institutionsvård inom socialvården enligt 22 § i socialvårdslagen (1301/2014). Med institutionsvård inom socialvården avses ordnande av vård och rehabiliterande verksamhet vid en verksamhetsenhet som ger fortlöpande vård inom socialvården.

Institutionsvård tillhandahålls på ett sjukhus, en hälsocentrals bäddavdelning samt motsvarande på en socialvårdsinstitution, till exempel ett åldringshem, en centralinstitution för specialomsorg för utvecklingsstörda eller en vårdinstitution inom missbrukarvården. Enligt 68 § i hälso- och sjukvårdslagen ansvarar den behandlande enheten för de läkemedel som ges till patienten under institutionsvården. Det karaktäristiska för en socialvårdsinstitution är att man här tillhandahåller vård, rehabilitering och uppehälle för personer som kräver särskild omsorg, som inte får sjukhusvård, men som inte klarar sig hemma eller i öppenvård, trots att social- och hälsovårdstjänster ordnas regelbundet.

Serviceboende enligt 21 c § i socialvårdslagen är inte institutionsvård och läkemedelsförsäljning till en inrättning som tillhandahåller serviceboende ingår således inte i försäljning utanför skattegrunden enligt 5 § 2 mom. 2 punkten i apoteksskattelagen, dvs. försäljningen ingår i skattegrunden. Försäljning av läkemedel till privata läkar- och tandläkarmottagningar eller företagshälsovårdsenheter ingår också i skattegrunden.

Till bokföringen ska fogas en för varje verksamhetsställe specificerad utredning om läkemedelsförsäljningen till social- och hälsovårdsinrättningar, om försäljningen har utelämnats från skattegrunden. Av redogörelsen ska framgå institutionens namn och tjänsteområdeskod i enlighet med det officiella registret över verksamhetsställen (TOPI) som upprätthålls av Institutet för hälsa och välfärd (THL).

Tjänsteområdeskoder som i princip helt och hållet innehåller institutionsvård: 110, 111, 112, 113, 121, 130, 142, 150, 160, 171, 172, 173, 175, 263, 310, 330, 410, 411, 520, 530, 600 och 950. Den tjänsteområdeskod som delvis innehåller institutionsvård är 120.

Med läkemedelsförsäljning till ett verksamhetsställe vars tjänsteområdeskod är 160 avses försäljning till sjukhus vid fångvårdsinrättningar, och till denna kan försäljning till exempelvis polisstationer inte räknas. Läkemedelsförsäljning till ett verksamhetsställe vars tjänsteområdeskod är 520 eller 530 får dras av endast om verksamhetsenheten har tagits upp i förteckningen över institutioner för missbrukarrehabilitering som godkänts av FPA. FPA:s förteckning över institutioner för missbrukarrehabilitering (www.kela.fi)

Vissa verksamhetsenheter kan ha operativa enheter som tillhandahåller både öppen- och institutionsvård. I dessa operativa delar kan dock inte både öppen- och institutionsvård tillhandahållas. Läkemedelsförsäljning till dessa verksamhetsenheter får lämnas bort från skattegrunden endast till den del försäljningen riktar sig till en operativ enhet som tillhandahåller institutionsvård. Förutsättningen för beaktandet är att den skattskyldige lämnar en tillförlitlig redogörelse för och dokumentering om försäljningen. I redogörelsen uppges så exakt som möjligt den operativa enhet som tillhandahåller vård inom verksamhetsenheten, till exempel ”vårdavdelningen på hälsovårdscentralen i kommun X, kod 120, försäljningsbidrag x euro”.

TOPI-registret som upprätthålls av THL innehåller inte alla de social- och hälsovårdsinstitutioner till vilka man har läkemedelsförsäljning som kan lämnas bort från skattegrunden. Dessa institutioner omfattar ungdomshem, barnskyddsinrättningar och vårdhem för barn, skolhem samt mottagningscentraler för asylsökande där det finns vårdplatser. Sök verksamhetsenhet från TOPI-registret (www.thl.fi)

Vid behov lämnar THL tilläggsuppgifter om institutionerna och tjänsteområdeskoderna. Ovan nämnda servicebranschkoder uppdateras inte i realtid i denna anvisning så att de motsvarar eventuella ändringar som THL gjort. Om den skattskyldige anser att den har läkemedelsförsäljning till social- och hälsovårdsinrättningar vars servicebranschkoder inte ingår i servicebranschkoderna i denna anvisning, ska den skattskyldige redogöra för att det är fråga om läkemedelsförsäljning till social- och hälsovårdsinrättningar på basis av en tillförlitlig utredning som specificeras per verksamhetsställe och som ska fogas till bokföringen. Även i detta fall ska inrättningens namn och servicebranschkod enligt THL:s officiella TOPI-register användas.

Det kan ske förändringar i verksamhetsenheternas verksamhet och deras servicebranschkoder. Därför bör man regelbundet säkerställa att fortlöpande läkemedelsförsäljning till samma verksamhetsenhet kan utelämnas när skattegrunden bestäms.

3) Försäljning av sådana läkemedelspreparat avsedda för substitutionsbehandling med nikotin som enligt läkemedelslagen får säljas även på andra ställen än apotek, inkluderas inte i skattegrunden. Detta förutsätter dock att försäljningen av nikotinsubstitutionspreparat per verksamhetsställe vid behov kan utredas med en specifikation från bokföringen.

4) Preparat som hör till det begränsade urvalet av egenvårdsläkemedel som avses i 23 d § i läkemedelslagen kan också säljas på andra ställen än apotek. Sådan försäljning av läkemedel som ingår i urvalet av egenvårdsläkemedel och som definieras i 23 d § i läkemedelslagen och i den förordning som utfärdats med stöd av den (Statsrådets förordning om ändring av läkemedelsförordningen [1439/2025] 11 §) inkluderas inte i grunden för apoteksskatten. Det har ingen betydelse för utelämnandet om man har ansökt om en utökning av försäljningskanalen för preparatet eller inte.

3.5 Skatteskala

Enligt 6 § 1 mom. i apoteksskattelagen beräknas apoteksskatten per vinstmarginalgrupp för läkemedelsförsäljningen enligt tabellen nedan.

Vinstmarginal för läkemedelsförsäljningen, euro	Apoteksskatt vid nedre gränsen för vinstmarginalen för läkemedelsförsäljningen, euro	Skatteprocent på den vinstmarginal för läkemedelsförsäljning som överskrider den nedre gränsen, %
0–249 999	0	0
250 000–499 999	0	22
500 000–799 999	55 000	37
800 000–1 099 999	166 000	39
1 100 000–1 399 999	283 000	41
1 400 000–1 699 999	406 000	42
1 700 000–	532 000	43

Skatteskalans första så kallade nollsteg täcker vinstmarginalen för apotekens läkemedelsförsäljning för 0–249 999 euro. Den andra stegen består av en vinstmarginal på 250 000–499 999 euro för läkemedelsförsäljning. Apoteksskatten vid nedre gränsen för vinstmarginalen för läkemedelsförsäljningen, dvs. 250 000 euro, är 0 euro. Om vinstmarginalen för apotekets läkemedelsförsäljning är 250 000 euro eller mindre, påförs ingen apoteksskatt.

3.6 Beräkning av skattebeloppet

3.6.1 Allmänt

Apoteksskatten beräknas separat för varje skattskyldig i enlighet med 7 § 1 mom. i apoteksskattelagen. Apoteksskatten beräknas i enlighet med 7 § 2 mom. i apoteksskattelagen enligt den sammanlagda skattegrunden för de skattskyldiges apotek, filialapotek, apotekets serviceställe och apotekets webbtjänst.

Om apoteket har ett eller flera filialapotek, görs ett så kallat filialapoteksavdrag från skattegrunden. Bestämmelser om avdraget finns i 7 § 3 och 4 mom. i apoteksskattelagen. Filialapoteksavdraget behandlas närmare i följande kapitel 3.6.2.

Enligt 7 § 5 mom. i apoteksskattelagen beräknas apoteksskatten enligt skattegrunden som bestäms i 1–4 mom. på basis av skatteskalan enligt 6 § i apoteksskattelagen. Skatteskalan tillämpas således på beräkningen av skatten först efter att den ovan beskrivna beräkningen av skattegrunden har gjorts.

3.6.2 Avdrag för filialapotek

Enligt 7 § 3 mom. i apoteksskattelagen får den skattskyldige, om ett apotek har ett eller flera filialapotek, göra följande avdrag från skattegrunden för varje månad under vilken filialapoteket har varit öppet åtminstone en dag för allmänheten under skatteåret (s.k. filialapoteksavdrag).

1. för hållande av filialapotek som utgör ett villkor för apotekstillstånd 12 500 euro per kalendermånad, och
2. för hållande av filialapotek som utgör en rätt 4 167 euro per kalendermånad.

Storleken på filialapoteksavdraget påverkas således av om det är fråga om ett filialapotek som utgör ett villkor för apotekstillståndet eller ett filialapotek för vilket den skattskyldige har ansökt om filialapotekstillstånd hos Fimea (filialapotek som utgör en rätt). Om ett filialapotek är öppet varje månad under skatteåret, dvs. kalenderåret, är avdraget för filialapoteket 150 000 euro (12 x 12 500 euro) per skatteår för det filialapotek som utgör ett villkor för apotekstillståndet och 50 004 euro (12 x 4 167 euro) per skatteår för det filialapotek som utgör en rätt. Om apoteket har flera filialapotek, beräknas filialapoteksavdraget separat för varje filialapotek.

Den skattskyldige har rätt till filialapoteksavdrag, om filialapoteket har varit öppet för allmänheten. I fråga om avdraget för filialapotek har det således ingen betydelse hur mycket vinstmarginalen för filialapotekets läkemedelsförsäljning är eller om filialapotekets verksamhet överhuvudtaget är vinst- eller förlustbringande.

I fråga om filialapoteksavdraget sker granskningen per månad och man har rätt till filialapoteksavdrag om filialapoteket har varit öppet åtminstone en dag i månaden.

Exemplet inleds

Exempel 1: Apotek X har ansökt om filialapotekstillstånd hos Fimea för att driva ett filialapotek (filialapotek som utgör en rätt) och Fimea har beviljat tillståndet. Filialapoteket är för första gången öppet för allmänheten 30.10 och är verksamt fram till slutet av året. Apotek X:s avdrag för filialapotek beräknas för tre månader och beloppet för filialapoteksavdraget för skatteåret blir sammanlagt 12 501 euro (3 x 4 167 euro)

Exemplet avslutas

Avdrag får inte göras på basis av hållandet av samma filialapotek två gånger för samma kalendermånad. I bestämmelsen har man beaktat situationer där det sker förändringar i hållandet av filialapoteket under samma månad, till exempel att verksamheten avslutas och inleds på nytt eller att ett filialapotek som utgör ett villkor för apotekstillståndet ändras till ett filialapotek som utgör en rätt.

Exemplet inleds

Exempel 2: Apoteket Z har ett filialapotek som utgör ett villkor och som enligt Fimeas beslut ändras 20.8 från ett filialapotek som utgör ett villkor till ett filialapotek som utgör en rätt. För augusti beräknas filialapoteksavdraget enligt det högre avdraget som utgör ett villkor (12 500 euro). För augusti avdras filialapoteksavdraget endast en gång och utöver avdraget för filialapotek som utgör ett villkor kan man inte från augusti få avdrag för det filialapotek som utgör rätt.

Exemplet avslutas

Om filialapoteket som utgör ett villkor läggs ned mitt under året, får man i fråga om det filialapotek som utgör ett villkor filialapoteksavdraget sista gången för den månad under vilken man enligt Fimeas beslut har tillstånd att upphöra med att hålla filialapoteket.

Om det filialapotek som utgör en rätt läggs ned mitt under året, får filialapoteksavdraget sista gången för den månad då filialapoteket har den sista öppetdagen.

Exemplet inleds

Exempel 3: Apotek X har ett filialapotek som utgör en rätt och som 28.4 är öppet för allmänheten för sista gången. I maj töms filialapoteket på läkemedel, andra produkter och utrustning och slutstädning genomförs. Rätt till filialapoteksavdrag har för sista gången beviljats för april och sammanlagt blir filialapoteksavdraget för skatteåret 16 668 euro (4 x 4 167 euro).

Exemplet avslutas

Vid apoteksbyte kan en apotekare under samma skatteår bedriva apoteksverksamhet i två huvudapotek. Det andra huvudapoteket räknas i en sådan situation inte som ett filialapotek enligt 7 § 3 mom. i apoteksskattelagen och på basis av det andra huvudapoteket kan man inte få filialapoteksavdrag. Om apotekarens båda huvudapotek har filialapotek, beviljas avdrag för filialapotek på basis av alla filialapotek.

3.7 Beräkningsexempel

3.7.1 Inget filialapotek

Om apoteket inte har något filialapotek, beräknas apoteksskatten utifrån den sammanlagda skattegrunden för apoteket, apotekets serviceställe och apotekets webbtjänst enligt tabellen i punkt 3.5.

Exemplet inleds

Exempel 4: Apoteket har inget filialapotek

Räkneexempel

	skattegrund, euro
Apotek	500 000
Palvelupiste	5 000
Webbtjänst	5 000
Sammanlagt	510 000

Apoteksskatten beräknas enligt 7 § 5 mom. i apoteksskattelagen. I skattegrunden inräknas inte försäljning utanför skattegrunden enligt 5 § 2 mom. i apoteksskattelagen. Den sammanlagda skattegrunden för apoteksskatten är 510 000 euro.

Tabellen i 6 § i apoteksskattelagen:

Skattegrunden är 510 000 euro. Tabellintervallet för skattegrunden är 500 000–799 999 så apoteksskatten vid nedre gränsen för skattegrunden är 55 000 euro och skatteprocenten för skattegrunden som överskrider den nedre gränsen är 37.

Skattegrund - nedre gräns	510 000 – 500 000 = 10 000
Apoteksskatt på den andel som överskrider den nedre gränsen	10 000 x 37 / 100 = 3 700
Apoteksskatt totalt	55 000 + 3 700 = 58 700

Den skattskyldiges apoteksskatt är 58 700 euro.

Exemplet avslutas

3.7.2 Ett eller flera filialapotek

Om apoteket har ett eller flera filialapotek beräknas apoteksskatten enligt den sammanlagda skattegrunden för apotek, filialapotek, apotekets serviceställe och apotekets webbtjänst. Av den sammanlagda skattegrunden görs ett filialapoteksavdrag enligt antalet och typen av filialapotek (filialapoteksavdraget behandlas närmare i kapitel 3.6.2). Apoteksskatten beräknas enligt den skattegrund som bestäms enligt detta utifrån skatteskalan i 6 §.

Exemplet inleds

Exempel 5: Apoteket har tre filialapotek, av vilka ett utgör ett villkor och två utgör en rätt. Alla filialapoteken har varit verksamma under hela skatteåret.

Räkneexempel

	skattegrund, euro
Apotek	1 000 000
Filialapotek 1	200 000
Filialapotek 2	150 000
Filialapotek 3	50 000
Sammanlagt	1 400 000

Den skattegrund som bestäms enligt 7 § 2 mom. i apoteksskattelagen är 1,4 miljoner euro. Från denna sammanlagda skattegrund avdras filialapoteksavdraget. För ett filialapotek som utgör ett villkor är avdraget 150 000 euro (12 x 12 500 euro) och för två filialapotek som utgör en rätt är avdraget sammanlagt 100 008 euro (2 x 12 x 4 167 euro). Efter avdraget för filialapotek blir skattegrunden enligt 7 § 5 mom. i apoteksskattelagen 1 149 992 euro (= 1 400 000 € - 150 000 € - 100 008 €).

Tabellen i 6 § i apoteksskattelagen:

Skattegrunden är 1 149 992 euro. Tabellintervallet för skattegrunden är 1 100 000–1 399 999 så apoteksskatten vid nedre gränsen för skattegrunden är 283 000 euro och skatteprocenten för skattegrunden som överskrider den nedre gränsen är 41.

Skattegrund - nedre gräns	1 149 992 – 1 100 000 = 49 992
Apoteksskatt på den andel som överskrider den nedre gränsen	49 992 x 41 / 100 = 20 496,72
Apoteksskatt totalt	283 000 + 20 496,72 = 303 496,72

Den skattskyldiges apoteksskatt är 303 496,72 euro.

Exemplet avslutas

3.7.3 Apoteksbyte

Vid apoteksbyte kan en apotekare under samma skatteår bedriva apoteksverksamhet i två huvudapotek och i filialapotek i anslutning till dessa. I dessa situationer beräknas apoteksskatten enligt den sammanlagda skattegrunden för båda huvudapoteken och deras filialapotek. Apoteksskatten beräknas enligt den sammanlagda skattegrund som bestäms enligt 7 § 1–4 mom. i apoteksskattelagen utifrån den skatteskala som anges i 6 §.

Exemplet inleds

Exempel 6: Apotekaren har under kalenderåret hållit två olika huvudapotek. Apotekaren har under tiden 1.1–30.6 hållit huvudapotek A och filialapoteket X som utgör ett villkor. Apotekaren har bedrivit verksamhet i det nya huvudapoteket B under 1.5–31.12 och i verksamheten har förutom huvudapotek B även ingått filialapotek Y som utgör en rätt.

Räkneexempel

	skattegrund, euro
Huvudapotek A	300 000
Filialapotek X	100 000
Huvudapotek B	500 000
Filialapotek Y	100 000
Sammanlagt	1 000 000

Den sammanlagda skattegrunden enligt 7 § 2 mom. i apoteksskattelagen före filialapoteksavdraget är 1 000 000 euro. För filialapotek X som utgör ett villkor är filialapoteksavdraget 75 000 euro (6 x 12 500 euro) och för filialapotek Y som utgör en rätt är avdraget sammanlagt 33 336 euro (8 x 4 167 euro). Efter filialapoteksavdraget blir skattegrunden 891 664 euro (= 1 000 000 euro - 75 000 euro - 33 336 euro). På den på detta sätt uträknade skattegrunden beräknas apoteksskatten på basis av skatteskalan i 6 § i apoteksskattelagen.

Tabellen i 6 § i apoteksskattelagen:

Den sammanlagda skattegrunden för huvudapoteken A och B samt filialapoteken X och Y efter filialapoteksavdraget är 891 664 euro. Tabellintervallet för skattegrunden är 800 000–1 099 999 euro så apoteksskatten vid nedre gränsen för skattegrunden är 166 000 euro och skatteprocenten för skattegrunden som överskrider den nedre gränsen är 39.

Skattegrund - nedre gräns	891 664 – 800 000 = 91 664
Apoteksskatt på den andel som överskrider den nedre gränsen	91 664 x 39 / 100 = 35 748,96
Apoteksskatt totalt	166 000 + 35 748,96 = 201 748,96

Den skattskyldiges apoteksskatt är sammanlagt 201 748,96 euro.

Exemplet avslutas

4 Beskattningsförfaranden och skatteuppbörd

4.1 Allmänt

På apoteksskatten tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (EgenBeskL, 768/2016). Detta innebär att samma bestämmelser om förfaranden tillämpas på deklaration av apoteksskatt, påförande av skatt, sanktioner, ändringssökande, skyldighet att lämna uppgifter och annat beskattningsförfarande som på andra skatter som betalas på eget initiativ.

Också i skatteuppbörden tillämpas samma förfaranden på apoteksskatten som på andra skatter som betalas på eget initiativ.

4.2 Deklaration av skatten

Apotekaren beräknar apoteksskatten för kalenderåret och anmäler skatten på eget initiativ före utgången av februari året som följer på skatteåret. Om sista dagen i februari inte är en bankdag, anmäls apoteksskatten den bankdag som följer efter utgången av februari.

Om apoteksverksamheten upphör mitt under kalenderåret, anses skatteperioden sluta den dag då verksamheten upphör. Skatteperiodens skattedeklaration ska då lämnas senast på den allmänna förfallodagen under den andra månaden efter månaden då verksamheten upphörde.

Den allmänna förfallodagen är den 12 dagen i kalendermånaden. Om den 12:e dagen inte är en bankdag flyttas förfallodagen till följande bankdag. Om verksamheten upphör exempelvis i augusti 2026, ska skatten deklareras senast den 12 oktober 2026.

I apoteksskattedeklarationen uppges förutom betalarens specifikationsuppgifter även eurobeloppet av apoteksskatten som ska betalas med en cents noggrannhet. Bokföringsnoter eller andra utredningar skickas inte till Skatteförvaltningen, men Skatteförvaltningen kan efter behov begära att dessa läggs fram.

En apoteksskattedeklaration ska lämnas för alla skatteperioder, även om ingen apoteksskatt ska betalas. I dessa fall lämnas en deklaration med eurobeloppet 0,00.

Apoteksskatteuppgifterna deklareras elektroniskt i webbtjänsten MinSkatt (Deklarera apoteksskatten i tjänsten MinSkatt / www.vero.fi/sv/e-tjanster/minskatt) eller genom att skicka en fil från ekonomiförvaltningsprogrammet via tjänsten Ilmoitin.fi. Inloggning i tjänsten sker med personliga bankkoder eller mobilcertifikat. För att uträtta ärenden för någon annans räkning krävs Suomi.fi-fullmakt (Läs mer om Suomi.fi-fullmakt Suomi.fi-fullmakt).

4.3 Betalning av skatt

På betalningen av apoteksskatten tillämpas bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ innehåller i sin tur föreskrifter om tidsfristen för betalningen. Apoteksskatten betalas på eget initiativ före utgången av februari året efter skatteåret. Om sista dagen i februari inte är en bankdag, ska apoteksskatten betalas senast den bankdag som följer efter utgången av februari.

Mer information om betalning av apoteksskatten i webbtjänsten MinSkatt(www.vero.fi/sv/e-tjanster/minskatt/).

Om en apotekare lägger ned sin verksamhet mitt under kalenderåret, anses skatteperioden sluta den dag då verksamheten upphör. Skatteperiodens skatt ska då betalas senast på den allmänna förfallodagen den andra månaden efter månaden då verksamheten upphörde. Om verksamheten upphör exempelvis i augusti 2026, ska apoteksskatten för 2026 betalas senast på den allmänna förfallodagen i oktober, den 12 oktober 2026.

För betalning av apoteksskatten används vid skattens förfallodag inbetalningar och återbäringar. Inbetalningar kan inte riktas till apoteksskatten utan de används till betalning av den skattskyldiges skatter i den användningsordning som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd.

4.4 Rättelse av fel

Om man efter att skattedeklarationen har lämnats upptäcker ett fel i deklarationen, ska detta korrigeras genom att lämna in en ersättande deklaration för skatteperioden till vilken felet hänför sig. Ett fel i en skattedeklaration ska rättas inom tre år räknat från början av det på kalenderåret följande året då skatten för skatteperioden borde ha deklarerats och betalats.

Ett fel av ringa ekonomisk betydelse får korrigeras till den innevarande skatteperioden. Ett ringa fel ska rättas utan oskäligt dröjsmål när felet har upptäckts. Skatteförvaltningen har utfärdat närmare anvisningar om när ett fel ska betraktas som ringa samt om andra förfaranden som ska iakttas när ett fel rättas (Förfarande som ska iakttas vid rättelse av fel se Skatteförvaltningens beslut om rättelse av fel i en skattedeklaration).

4.5 Påförande av skatt samt sanktioner

Om en deklaration om apoteksskatten inte lämnas in, sänder Skatteförvaltningen en uppmaning om att lämna in deklarationen. Uppmaningen innehåller en uppskattning av apoteksskattens belopp. Om en deklaration, trots uppmaningen, inte lämnas in påför Skatteförvaltningen en apoteksskatt för betalning enligt en uppskattning. Skatteförvaltningen påför eller rättar skatten också i andra situationer till den skattskyldiges fördel eller nackdel om skatten som ska betalas är för stor eller för liten. Skatten kan i regel påföras under de tre år som följer efter skatteårets utgång.

På apoteksskatten tillämpas bestämmelserna om förseningsavgift och skatteförhöjning i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Skatteförvaltningen har gett en separat anvisning om påföljdsavgifter för skatter på eget initiativ Påföljdsavgifter för skatter på eget initiativ.  

4.6 Ändringssökande

Bestämmelser om sökande av ändring i skatter som betalas på eget initiativ finns i 10 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Ändring i Skatteförvaltningens beslut om apoteksskatt ska sökas hos skatterättelsenämnden med undantag av förhandsavgöranden. Begäran om omprövning ska i regel framställas inom tre år från utgången av skatteåret. Den ska framställas skriftligen och lämnas till Skatteförvaltningen inom utsatt tid. Ändring får inte sökas om ärendet redan har avgjorts genom ett beslut med anledning av besvär.

Ändring i skatterättelsenämndens beslut får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvären ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av beslutet som gäller begäran om omprövning. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

I ett förhandsavgörande som getts av Skatteförvaltningen (kapitel 4.9 i anvisningen) söks ändring i första hand genom att anföra besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär på förhandsavgörande ska anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

Läs mera om sökande av ändring på Skatteförvaltningens webbplats (www.skatt.fi)

4.7 Utomståendes skyldighet att lämna uppgifter

Skatteförvaltningen har enligt den särskilda skyldigheten att lämna uppgifter rätt att från utomstående få nödvändiga uppgifter för övervakningen av apoteksskatten och påförande av skatt till exempel när den skattskyldige själv inte lämnar någon deklaration om apoteksskatten. Alla ska således på Skatteförvaltningens uppmaning lämna uppgifter som kan behövas för den skattskyldiges beskattning eller behandlingen av ett ärende i anslutning till ett ändringssökande. Skatteförvaltningen kan av en utomstående begära uppgifter på basis av namn, bankkontonummer, kontotransaktion eller någon annan motsvarande specificering. Om de uppgifter som begärts framgår av handlingar som innehas av en utomstående eller på annat sätt innehas av denna, ska denna part uppge dessa för Skatteförvaltningen, om hen inte enligt lagen har rätt att vägra vittna i ärendet. Man får dock inte vägra att lämna uppgifter som gäller den ekonomiska situationen och som påverkar beskattningen.

4.8 Bokföringen

Enligt 26 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska en apoteksskatteskyldig anordna sin bokföring så att av den på ett tillförlitligt sätt framgår de faktorer som är av betydelse för fastställandet av apoteksskatten. Den som är apoteksskattskyldig ska separat följa upp och dokumentera försäljningsbidraget för läkemedelsförsäljning enligt apoteksskattelagen, den försäljning och anskaffningsutgifter som ligger till grund för det samt sådan försäljning utanför skattegrunden som påverkar beräkningen av skattegrunden. Den skattskyldige ska enligt 21 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på Skatteförvaltningens uppmaning lämna förutom skattedeklaration även kompletterande verifikationer, uppgifter och utredningar som kan behövas för påförandet av skatt.

4.9 Förhandsavgörande

Skatteförvaltningen kan på den skattskyldiges skriftliga ansökan ge ett förhandsavgörande om apoteksskatten. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande iakttas på yrkande av sökanden med bindande verkan så som bestäms i avgörandet.

I ansökan om förhandsavgörande specificeras frågan i vilken förhandsavgörande söks och framläggs den utredning som behövs för avgörande av ärendet. Frågan i förhandsavgörandet kan gälla till exempel skattegrunden och den försäljning som inte ingår i skattegrunden. Mer information om ansökan om förhandsavgöranden finns i Skatteförvaltningens anvisning Att göra en ansökan om förhandsavgörande och att meddela beslut i ärendet.

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

ledande skattesakkunnig Olavi Tuomi