Nedsättning för småbryggerier i Finland Detaljerad skatteanvisning

Kapitel 6 ”Beräkning av nedsättning för småbryggerier” i anvisningen har uppdaterats på grund av ändringar i lagstiftningen. I kapitel 2.1 beaktas domen HFD 2022:27, som gäller bedömning av juridiskt och ekonomiskt oberoende. I kapitel 2.3 har ett exempel på licenstillverkning lagts till, kapitlet har i övrigt inte ändrats. Anvisningen har dessutom kompletterats med några andra mindre preciseringar.

I denna anvisning behandlas nedsättning av accis på alkohol- och alkoholdrycker vad gäller öl som producerats i ett rättsligt och ekonomiskt oberoende bryggeri (nedan nedsättning för småbryggerier). Det handlar om en möjlighet till skattestöd som getts till medlemsländerna i unionslagstiftningen. Medlemsländerna har möjlighet att inom vissa gränser själva bestämma om genomförandet och villkoren för genomförandet av denna möjlighet. Den nationella lagstiftningen grundar sig i denna utsträckning på artikel 4 i direktiv 92/83/EEG (strukturdirektivet) från Europeiska gemenskapernas råd om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker och rådets direktiv (EU) 2020/1151 (ändringsdirektivet) om ändring av strukturdirektivet.

1 Litet oberoende bryggeri

Enligt 9 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994, nedan alkoholaccislagen) avser ett oberoende småbryggeri (nedan småbryggeri) ett bryggeri som  

• rättsligt och ekonomiskt är oberoende av andra bryggerier
• fysiskt sett verkar åtskilt från andra bryggerier i separata lokaler
• inte idkar licenstillverkning.

Därtill får bryggeriet under kalenderåret producera högst 15 miljoner liter öl. Accis på alkoholdrycker för ett sådant bryggeri nedsätts enligt 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen på följande sätt:

1. 50 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår är högst 500 000 liter,
2. 30 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår överstiger 500 000 liter, men inte 3 000 000 liter,
3. 20 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår överstiger 3 000 000 liter, men inte 5 500 000 liter,
4. 10 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår överstiger 5 500 000 liter, men inte 10 000 000 liter.

Enligt 9 § 2 mom. i alkoholaccislagen beaktas förpackning av öl i detaljhandelsförpackningar inte vid beräkningen av de produktionsmängder som avses i 1 mom.

Ett bryggeris förutsättningar att få nedsättning för småbryggerier bedöms varje kalenderår. Detta innebär att alla förutsättningar för nedsättning ska uppfyllas under hela kalenderåret. Om villkoren inte uppfylls under året beviljas ingen nedsättning för året i fråga.

2 Förutsättningar för nedsättning för småbryggerier

2.1 Rättsligt och ekonomiskt oberoende

2.1.1 Ägande

Om ett ägarförhållande råder mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri eller ett annat småbryggeri, kan det handla om ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande enligt 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen, varför småbryggeriet inte har rätt till nedsättning för småbryggerier.

Till exempel följande ägarförhållanden är ett hinder för nedsättning för småbryggerier:

• ett bryggeri äger direkt ett annat bryggeri antingen helt eller partiellt
• bryggerier äger varandra antingen helt eller partiellt
• två eller flera bryggerier har en gemensam ägare, och bryggerierna är inte direkt varandras ägare helt eller partiellt
• det handlar om indirekt innehav: till exempel förekommer ett eller flera andra bolag än bryggeribolag, såsom ett placeringsbolag, som ägare i ägarkedjan mellan bryggerierna. 

Ägandet kan vara fördelat över flera fysiska personer eller juridiska personer, som har en funktionell relation eller förbindelse. I så fall kan ägandet granskas som en helhet.

Samma ägares innehav kan vara fördelat i majoritetsinnehav i ett bryggeri och minoritetsinnehav i ett annat bryggeri. Också i denna situation kan det handla om ett ägarförhållande som utgör hinder för nedsättning för småbryggerier.

När Skatteförvaltningen prövar hur ägarförhållandet inverkar på oberoendet mellan bryggerierna, riktas uppmärksamhet mot bland annat:

• ägarens status (småbryggeri, stort bryggeri)  
• omfattningen på innehavet (t.ex. antalet aktier)  
• arten på innehavet (t.ex. likvärda eller på något sätt privilegierade aktier)  
• bolagsordningen eller motsvarande ägar-, inlösnings-, besluts- och ansvarsbestämmelser. 

Skatteförvaltningen avgör från fall till fall vilken innehavsandel, som då den överskrids, leder till att bryggeriet förlorar sitt rättsliga och ekonomiska oberoende. Ett beroendeförhållande uppkommer inte mellan bryggerier, om det handlar om ett ringa innehav och nedan refererade omständigheter som påverkar oberoendet inte anknyter till innehavet eller förekommer i samband med det.

2.1.2 Ledning

När beroendeförhållandet enligt 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen bedöms, beaktas också hur ledningen av bryggerierna ordnats. Mellan bryggerierna finns det ett beroendeförhållande, om samma person eller personer är beslutsfattare i två eller flera bryggerier.

Beslutfattarna utgörs av bland annat

• verkställande direktörer för företag
• andra i ledande ställning  
• förtroendevalda som ägarna valt eller utsett, såsom ledamöter av ett bolags styrelse eller motsvarande organ och suppleanter till dessa. 

Samma persons roll i beslutsfattandet kan variera i olika bryggerier (verkställande direktör, styrelseledamot, suppleant).

Med tanke på bedömningen är det avgörande om samma person kan påverka beslutsfattandet i två eller flera bryggerier. Det är inte av betydelse om bevisning lagts fram om faktisk påverkan. Vare sig dominerande beslutanderätt eller majoritetsinnehav förutsätts. Bryggeriernas storlek är inte av betydelse (småbryggeri, stort bryggeri, koncern), eftersom det handlar om en möjlighet att påverka två företags verksamhet.

Betydelsen av ledningen har behandlats i EU-domstolens (nedan EUD) dom C-83/08 (Gluckauf Brauerei vs. HzA Erfurt). I domen riktades uppmärksamhet mot möjligheten för samma person att påverka beslutsfattandet i två eller flera bryggerier.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt avgörande HFD 2022:27 bedömt småbryggeriet A Ab:s juridiska och ekonomiska oberoende i alkoholbeskattningen. Fallet gällde en situation där verkställande direktören för småbryggeriet A Ab och styrelseledamot C hade motsvarande ställning också i ett annat småbryggeri, B Ab. Dessutom ägde B Ab en del av aktierna i A Ab. HFD ansåg att C hade en faktisk möjlighet att påverka båda bolagens affärsverksamhetsbeslut och eftersom det fanns strukturella kopplingar mellan bolagen i form av ägande och rösträtt kunde A Ab inte anses vara ett juridiskt och ekonomiskt oberoende småbryggeri. Av denna anledning var A Ab inte berättigat till nedsättning för småbryggerier.

HFD:s avgörande gällde A Ab:s beskattning. Det är dock viktigt att beakta att om det finns ett beroendeförhållande mellan två bryggerier är ingetdera bryggeriet berättigat till nedsättning för småbryggerier.

2.1.3 Andra arrangemang

Skatteförvaltningen gör en övergripande bedömning av beroendeförhållandet mellan bryggerierna. I bedömningen beaktas alla kända direkta eller indirekta omständigheter, som eventuellt påverkar det rättsliga eller ekonomiska beroendeförhållandet. Sådana kan vara till exempel

• lån och delägarlån till bryggeribolaget
• inlösningsmöjligheten
• delägaravtal
• villkoren i genomförda eller planerade aktieemissioner och apportvillkor.

Uppmärksamhet riktas också mot skillnader mellan olika bolagsformer (delägare, ansvarig bolagsman, tyst bolagsman, annan). Bolagiseringar, det vill säga till exempel indelning av bryggeriets verksamhet mellan syster- och dotterbolag, beaktas också då oberoendet bedöms. I bedömningen är det möjligt att också beakta tidigare ägarförhållanden och förfarandena för beslutsfattande om de fortfarande påverkar bolagets affärsverksamhet. 

Alkohollagens 17 § innehåller bestämmelser om detaljhandelstillstånd för hantverksöl vad gäller försäljningslokaler som finns i anslutning till bryggeriet. Förutsättningarna för detaljhandelstillstånd för hantverksöl är inte helt identiska med förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier. Förutsättningen för detaljhandelstillstånd är att tillverkaren är oberoende av och fysiskt åtskilt från andra tillverkare av alkoholdrycker, medan förutsättningen för nedsättning för småbryggerier är att bryggeriet är oberoende av och fysiskt åtskilt endast från andra bryggerier. Även förutsättningen för produktionsmängd är olik. I samband med ett ärende som gäller ett detaljhandelstillstånd för hantverksöl avgörs inte förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier. Detaljhandelstillståndet för hantverksöl och ett småbryggeris rätt till nedsättning för småbryggerier grundar sig på olika lagstiftningar (alkohollagen, lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker), vars efterlevnad övervakas av olika myndigheter.

2.2 Fysisk åtskildhet

En förutsättning för nedsättning för småbryggerier är att bryggeriet verkar fysiskt åtskilt från övriga bryggerier. När Skatteförvaltningen prövar åtskildheten, riktar den uppmärksamhet bland annat mot om bryggeriet finns i samma eller en annan byggnad tillsammans med de närmaste bryggerierna. Enbart läget i samma byggnad innebär inte nödvändigtvis att kravet på fysisk åtskildhet inte uppfylls. Om två bryggerier finns i olika lokaler och byggnader men på samma tomt, kan de ha samma adress och gemensamma lokaler, såsom kontor, matsal, garage eller lager. I bedömningen riktas därtill uppmärksamhet mot om bryggerierna använder till exempel en gemensam gård, port, ingång eller brygga. I varje situation bedöms det separat hur ovan beskrivna eller motsvarande situationer påverkar kravet på fysisk åtskildhet.

Om två eller flera bryggerier har ett tillverkningstillstånd enligt 14 § i alkohollagen, utifrån vilket bryggerierna kan använda samma lokaler och anordningar, kan användarna av dessa lokaler och anordningar inte ses som bryggerier som fysiskt sett verkar åtskilda från andra bryggerier.

Exemplet inleds

Exempel 1: Bryggerierna A och B finns i samma byggnad. I byggnaden finns också andra företags verksamhetsställen. Bryggerierna har samma gatuadress. Bryggerierna A och B har separata lokaler som är stängda för andra. Bryggerierna använder inte heller varandras lokaler eller utrustning, och de har inga gemensamma lokaler. Bryggerierna samarbetar inte med varandra. Bryggerierna anses vara fysiskt åtskilda från andra bryggerier på ett sätt som avses i 9 § i alkoholaccislagen.

Exemplet avslutas

Om bryggeriet inte har egna produktionsanordningar, men det utifrån ett hyresavtal har ett tillverkningstillstånd enligt 14 § i alkohollagen vilket kan användas för ett annat bryggeris anordningar, uppfyller inte bryggeriet kravet på fysisk åtskildhet, eftersom det producerar öl med dessa anordningar. Följaktligen kan inte bryggeriet få nedsättning för småbryggerier.

Kravet på fysisk åtskildhet uppfylls inte heller i de ovan nämnda situationerna av det bryggeri som äger anordningarna. Detta beror på att två (eller flera) bryggerier har tillverkningstillstånd för samma anordningar.

Det är också möjligt att öltillverkningen ordnats på så sätt att ett företag inte har en egen tillverkningsplats och inte heller i alkohollagen och punktskattelagen förutsatta tillstånd för tillverkning av alkohol. Sådana företag är i verkligheten beställare av öltillverkning eller grossisthandlare och de har inte rätt till nedsättning för småbryggerier. Det öl som dessa företag låtit tillverka räknas in i produktionsmängden för de bryggerier som de facto tillverkat ölet. Ölet berättigar till nedsättning för småbryggerier, om den faktiska tillverkaren uppfyller förutsättningarna för nedsättningen för småbryggerier. I denna situation är det inte nödvändigt att pröva kravet på fysisk åtskildhet, eftersom den andra parten i arrangemanget inte är ett bryggeri.

Högsta förvaltningsdomstolen har 27.4.2018 gett ett beslut (HFD 2018:62), enligt vilket ett avtal mellan två bryggerier om produktion av öl fysiskt i samma lokaler och med samma anordningar, stred med kravet på fysisk åtskildhet i 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen. Förutsättningar för nedsättning för småbryggerier var inte längre uppfyllda efter att ett sådant samarbete inletts.

2.3 Förbud mot licenstillverkning

Ett bryggeri som idkar licenstillverkning kan inte få nedsättning för småbryggerier.

Licens innebär rätt att använda immateriella tillgångar som ägs av någon annan. Immateriella tillgångar utgörs av bland annat firmanamn, patent, varumärken och modeller. Även recept och tillverkningsmetoder, know-how och affärshemligheter är immateriella tillgångar.

Firma avser ett namn som en näringsidkare kan använda i sin verksamhet.

Patent är ett sätt på vilket man kan skydda tekniska, industriellt använda uppfinningar (t.ex. vissa tillverkningsmetoder kan beviljas patent).

Varumärke avser ett kännetecken (t.ex. produktnamn eller logotyp), som används för att avskilja varor.

Modell avser den yttre formen på en produkt eller en del av denna (t.ex. en flaska eller burk i vilken öl har förpackats).

Licenstillverkning har inte definierats i alkoholskattelagen. I punktbeskattningen och denna anvisning avses med licenstillverkning situationer, där ett bryggeri får rätt att i sin verksamhet utnyttja någon annans varumärke, recept, tillverkningsmetod eller andra immateriella tillgångar som gäller öl. Vid licenstillverkning har ett bryggeri rätt att använda sådana immateriella tillgångar som är skyddade till följd av registrering eller etablering eller för att de anses vara affärshemligheter. Den licens som ett bryggeri beviljats kan således gälla någon annans registrerade eller oregistrerade varumärke, recept eller tillverkningsmetod. När det är fråga om ölbryggning där man utnyttjar någon annans immateriella rättigheter anses både den som beviljar och den som får licensen idka licenstillverkning.

Licenstillverkning av öl anknyter främst till tillverkningsmetoden eller receptet samt till varumärket. Licenstillverkning kan ha en koppling till exempelvis en modell via produktens individuella förpackning. Ett firmanamn kan användas till exempel i marknadsföringen.

Det är vanligt att det tas ut hyra, royaltyer eller annan ersättning för användning av en licens utifrån ett avtal. Skatteförvaltningen anser att det faktiska innehållet i ett avtal som berättigar till användning av en licens är av avgörande betydelse. Avtalets namn är inte av betydelse då Skatteförvaltningen prövar förutsättningarna att bevilja nedsättning för småbryggerier.

Förbudet mot licenstillverkning gäller öl som tillverkats antingen med bryggeriets egna anordningar eller med anordningar som en annan aktör äger.

Det handlar inte om licenstillverkning då ett annat varumärke än ett ölvarumärke används i tillverkningen av öl. Undantaget från detta utgörs dock av att varumärket avser såväl öl som andra alkoholdrycker eller produkter. Trots att ett småbryggeri betalar hyra, royaltyer eller en annan ersättning för att i tillverkningen av öl använda ett varumärke som gäller en annan produkt än öl, handlar det inte om licenstillverkning. De råvaror som används i öltillverkning, såsom olika maltsorter, jäststammar och humlesorter är ofta skyddade av råvaruleverantörernas varumärken. Användning av sådana allmänt använda råvaror i öltillverkning är dock inte förbjuden licenstillverkning som avses i alkoholskattelagen.

Det handlar således inte om licenstillverkning om man i samband med tillverkning och försäljning av öl använder så kallade egna märkesvaror eller egna varumärken (eng. private label; t.ex. Pirkka, Coop). Ett sådant märke anknyter till tillverkning och marknadsföring av produkter som säljs av en viss detaljhandlare eller detaljhandlarkedja och som hör till olika tillverkares flera olika produktgrupper. Licenstillverkning är inte heller sådan tillverkning av öl där man exempelvis använder namnet på en klädtillverkare eller uppträdande artist.

Licenstillverkning har behandlats i EUD:s dom C-285/14 (Brasserie Bouquet SA vs. Dir. Reg. d’Auvergne). I domen riktades uppmärksamhet mot tillverkningsmetoden, receptet och användningen av varumärket. Enligt domen ska begreppet licenstillverkning tolkas så att den omfattar öltillverkning som anknyter till vilket tillståndsarrangemang som helst till följd av vilket småbryggeriet inte är helt oberoende gentemot den tredje part som beviljat tillståndet. Detta är fallet när det är fråga om tillstånd att använda ett patent, ett varumärke eller en tillverkningsmetod som hör till den tredje parten.

Exemplet inleds

Exempel 2: Bryggerierna A och B samarbetar i ölframställningen. De utvecklar ett ölrecept tillsammans, men framställningen av ölet sker enbart i Bryggeri A:s lokaler. Öltillverkaren och receptägaren är Bryggeri A. Den färdiga ölen packas i en förpackning med båda bryggeriernas namn och logotyp. Bryggeri A betalar inte ersättning till B för användningen av dennes namn och logotyp, dvs. varumärke. Även om ingen ersättning betalas för användningen av varumärket är det ändå fråga om licenstillverkning.

I en situation enligt exemplet är det viktigt att beakta att

• när bryggeriet deltar i licenstillverkningen förlorar det rätten till nedsättning för småbryggerier för hela kalenderåret – inte endast på öl som framställts i samarbete utan också på allt annat framställt öl
• ingetdera bryggeriet kan få nedsättning för småbryggerier, även om framställningen skulle ske endast i den ena partens lokaler eller med ett recept som endast ägs av den ena parten.

Exemplet avslutas

3 Produktionsmässigt eller verksamhetsmässigt samarbete mellan småbryggerier

3.1 Allmänt om samarbetet

Det är möjligt att bryggerier sinsemellan utför samarbete. Innan samarbetet börjar lönar det sig att säkerställa att samarbetet inte leder till ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande. Detta leder till förlust av nedsättningen för småbryggerier.

I 9 § 3 mom. i alkoholaccislagen finns det bestämmelser om produktions- eller verksamhetsmässigt samarbete, som inte ger upphov till ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande mellan bryggerierna. Sådant samarbete utgörs av anskaffning av råvaror och tillbehör som behövs i tillverkning av öl och förpackning, marknadsföring och distribution av öl. En förutsättning är att de bryggerier som samarbetar producerar sammanlagt högst 15 000 000 liter öl under kalenderåret.

Om de inkomster som fås via samarbetet står för en avsevärd del (över 50 % per kalenderår) av omsättningen för det bryggeri som fungerar som samarbetspartner, är det möjligt att ett ekonomiskt beroende uppkommer mellan partnerna. Detta leder till att samarbetspartnerna inte längre kan få nedsättning för småbryggerier.

3.2 Tillåtna samarbetsformer för småbryggerier

Enligt 9 § 3 mom. i alkoholaccislagen kan oberoende småbryggerier samarbeta när det gäller anskaffning av råvaror och förnödenheter som behövs vid ölframställningen samt förpackning, marknadsföring och distribution av öl.

Inom bryggeribranschen kan det i praktiken förekomma situationer där samarbete uppstår mellan bryggerier men som dock inte är sådant produktionsrelaterat och operativt samarbete som avses i 9 § 3 mom. i alkoholaccislagen. Skatteförvaltningen anser att sådant annat samarbete i liten skala inte leder till att rättsligt och ekonomiskt beroende uppstår.

De övriga tillåtna samarbetsformerna för småbryggerier är bland annat

• hyrning av annat lagerutrymme än skattefritt lager av ett annat bryggeri
• arrangemang som gäller omsättningen (t.ex. betalningsrörelsen, reskontra, bokföring)
• hyrning av personal
• produktutveckling (t.ex. receptutveckling)
• hyrning och underhåll av serveringsanordningar eller motsvarande anordningar och återanvändbara kärl
• anordnande av gemensamma serveringsevenemang
• samarbete i samband med import och export.

Tidigare har det inte funnits rätts- eller beskattningspraxis för andra former av samarbete än de uttryckliga former som tillåts i 9 § 3 mom. i alkoholaccislagen.

3.3 Samarbetsformer som leder till förlust av nedsättningen för småbryggerier

3.3.1 Hyrning av anordningar

Hyrning av anordningar avser en situation där ett bryggeri hyr ett annat bryggeris tillverkningsanordningar och tillverkar eget öl med dessa. Till hyrning av anordningar hör att en eller flera personer från det bryggeri som för egen användning hyrt anordningar från ett annat bryggeri deltar i tillverkningen av ölet. Parterna i ett avtal om hyrning av anordningar kan utgöras av olika bryggerier som finns i Finland eller olika bryggerier som finns i Finland och en annan stat.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut (HFD 2018:62; 27.4.2018) behandlat inverkan av ett avtal om hyrning av anordningar på nedsättningen för småbryggerier. Bakgrunden till beslutet utgjordes av en situation där ett småbryggeri hyrde tillverkningsanordningar för öl av ett annat småbryggeri, för att kunna tillverka eget öl med dessa. Till följd av detta producerade två olika bryggerier öl fysiskt sett i samma lokaler, varvid kravet på fysisk åtskildhet i 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen inte var uppfyllt. Utifrån denna grund uppfyllde bryggerierna inte längre förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier.

Om ett finländskt småbryggeri hyr anordningar av ett utländskt småbryggeri och med dessa producerar öl utomlands, räknas inte detta öl in i antalet producerade liter för det finländska småbryggeriet, trots att ölet förs till Finland. Det finns inte beskattnings- eller rättspraxis för skattebemötandet i Finland av hyrning av ett utländskt bryggeris anordningar och öl som tillverkats med dessa.

Om bryggerier hyr ut anordningar till varandra för tillverkning av andra produkter än öl, strider detta inte mot kravet på fysisk åtskildhet i 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen.

3.3.2 Avtalstillverkning av öl mellan småbryggerier

Avtalstillverkning har inte nämnts bland förutsättningarna eller hindren för nedsättning för småbryggerier och det finns inte någon definition av avtalstillverkning i lagstiftningen. Avtalstillverkning avser i praktiken situationer där

• ett annat bryggeri, en annan juridisk person eller fysisk person beställer ett parti öl från bryggeriet
• ölet har fastställts närmare i ett avtal
• beställaren deltar inte själv på något sätt i tillverkningen av ölet. 

Bakgrunden till avtalstillverkning kan vara kapacitetsproblem, låg nyttjandegrad av produktionsanordningarna e.d. tekniska eller kommersiella orsaker. Det kan också handla om t.ex. tillverkning av en private label-produkt eller beställning av tillverkning av öl för en viss händelse, situation eller ett visst tillfälle. Beställaren kan ställa råvaror eller tillbehör till tillverkarens förfogande.

Avtalstillverkning mellan bryggerier ses som verksamhet där två olika bryggerier producerar öl fysiskt i samma lokaler och med samma anordningar. Sådant förfarande leder till förlust av nedsättning för småbryggerier.

Avtalstillverkning av en annan produkt eller annan alkohol än öl påverkar inte uppfyllandet av förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier.

4 Tillverkning av öl på order

Om beställaren av öl inte är ett bryggeri, handlar det inte om produktion av två olika bryggerier i samma fysiska lokaler och med samma anordningar, utan om tillverkning av öl på order. Detta kan också kallas avtalstillverkning av öl. Bryggeriet tillverkar ett parti öl på order av en juridisk eller fysisk person och överlåter partiet till beställaren. Beställaren är inte ett bryggeri, om beställaren saknar tillstånd för tillverkning enligt alkohollagen. Då är det fråga om sådan öltillverkning på basis av vilken bryggeriet inte förlorar rätten till nedsättning för småbryggerier. Den mängd öl som producerats inom ramen för avtalstillverkning läggs till i produktionsmängden för öltillverkaren, då nedsättningen för småbryggerier räknas.

Om den som beställer ölet inte är ett bryggeri, kan bryggeriet på order tillverka ölet med beställarens recept eller varumärke utan att det är fråga om licenstillverkning. Det gäller att beakta att beställaren då inte ger bryggeriet rätt att använda receptet eller varumärket i den övriga bryggeriverksamheten och att det tillverkade produktpartiet levereras till beställaren för försäljning eller annan användning. Om bryggeriet dock får tillstånd att använda en annans varumärke, recept eller tillverkningsmetod för öl eller någon annan immateriell tillgång i sin övriga egna bryggeriverksamhet, är det fråga om licenstillverkning, varvid bryggeriet inte har rätt till nedsättningen för småbryggerier. Licenstillverkning behandlas i avsnitt 2.3 i denna anvisning.

Exemplet inleds

Exempel 3: Företag Ab vill beställa ett parti öl för försäljning med eget recept och varumärke. Företag Ab har tillstånd för partiförsäljning av alkoholdrycker enligt alkohollagen. Men företaget saknar tillstånd för öltillverkning. Företag Ab beställer ölpartiet från Småbryggeri Ab. Företag Ab ger inte Småbryggeri Ab rätt att använda Företag Ab:s recept och varumärke i sin övriga bryggeriverksamhet. Småbryggeri Ab tillverkar ölet avtalsenligt och överlämnar partiet till Företag Ab. Småbryggeri Ab lägger till den tillverkade ölmängden i sin produktionsvolym. Småbryggeri Ab förlorar inte rätten till nedsättning för småbryggerier.

Exemplet avslutas

5 Affärsverksamhet mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri

Enligt det som presenterats ovan leder tillverkningssamarbete mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri till förlust av nedsättning för småbryggerier.

Enkom annan affärsverksamhet än verksamhet som anknyter till öltillverkning mellan ett småbryggeri och ett eller flera stora bryggerier leder inte till ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri, om affärsverksamheten inte blir huvudsaklig verksamhet för småbryggeriet (över 50 % av volymen på det öl som småbryggeriet tillverkat under kalenderåret). Sådan affärsverksamhet utgörs av

• försäljning eller annan marknadsföring av öl som ett småbryggeri tillverkat för ett eller flera stora bryggerier eller för ett grossistbolag eller motsvarande bolag som ägs av ett stort bryggeri
• distribution av öl som ett småbryggeri tillverkat, då distributören utgörs av ett eller flera stora bryggerier
• hyrning och underhåll av serveringsanordningar eller motsvarande anordningar och återanvändbara kärl.

Därtill kan bryggerierna eller de bolag som de äger av varandra skaffa öl som de tillverkat eller importerar för servering eller detaljförsäljning.

Vad gäller innehav, ledning och andra arrangemang finns det anvisningar i kapitel 2.1 "Rättsligt och ekonomiskt oberoende".

6 Beräkning av nedsättning för småbryggerier

6.1 Öl som producerats i Finland

Nedsättningen för småbryggerier bestäms utifrån mängden öl som producerats under kalenderåret. Nedsättningen beräknas stegvis enligt produktionsmängden så att den utgör antingen 50 procent, 30 procent, 20 procent eller 10 procent av den fulla alkoholskatten på öl. Därför kan nedsättningen variera under samma kalenderår och en del av de ölsorter som tillverkas av samma tillverkare kan vara berättigade till en 50 procents nedsättning och en del till en mindre nedsättning.

Skattskyldig är ofta en godkänd upplagshavare som

• själv har tillverkat och överlåtit öl för konsumtion, eller
• har skattefritt skaffat småbryggeriöl som producerats i Finland av en annan godkänd upplagshavare och överlåtit öl för konsumtion.

Ölproducentens tillverkningsbokföring ska redogöra för den skattenedsättningsklass som varje produktionsparti hör till. I alkoholskattedeklarationen anges öl i den produktgrupp för nedsättning för småbryggerier till vilken produktionspartiet hör.

Exemplet inleds

Exempel 4: Ett småbryggeri tillverkar öl och överlåter öl som det tillverkat för konsumtion i Finland. Bryggeriet anger de ölsorter som tillverkats i början av året i alkoholskattedeklarationens produktgrupp 1294, varvid ölen får en 50 procents nedsättning på full alkoholskatt. I november överskrider bryggeriets produktionsmängd enligt tillverkningsbokföringen 500 000 liter. Öl som tillverkats efter överskridningen anges i produktgrupp 1295, som berättigar till en nedsättning på 30 procent.

Även om gränsen på 500 000 liter överskrids under kalenderåret behöver bryggeriet inte korrigera alkoholskattedeklarationerna. Detta beror på att rabatten bestäms på basis av produktionsmängden enligt tillverkningsbokföringen och bryggeriet har varit berättigat till en nedsättning på 50 procent i fråga om ölproduktionen från början av året.

Exemplet avslutas

Om ett småbryggeri skattefritt säljer öl till en annan godkänd upplagshavare, ska det i sälj- eller transportdokument tydligt antecknas hur stor skattenedsättning ölpartiet i fråga berättigar till. Om mottagaren vidareöverför ölet skattefritt, ska denne göra motsvarande anteckning i dokumenten. Således kan den som slutligen överlåter öl för konsumtion och betalar alkoholskatten anmäla ölet under rätt produktgrupp i skattedeklarationen.

Om det framgår att ett småbryggeri inte har uppfyllt villkoren för nedsättning för småbryggerier under kalenderåret, förloras rätten till nedsättning för hela året. Då ska den skattskyldige korrigera alkoholskattedeklarationerna och full alkoholskatt ska betalas för all öl som tillverkats under året i fråga. Förlust av rätten till nedsättning kan till exempel bero på att bryggeriets årliga produktionsmängd överstiger 15 miljoner liter eller att något annat villkor som nämns i denna anvisning inte uppfylls.

Förfarandena för överföring av småbryggeriöl behandlas i punkt 6.3.

6.2 Småbryggeriöl som importerats till Finland

6.2.1 Småbryggeriöl som tillverkats i en annan EU-medlemsstat eller utanför EU

Småbryggeriöl som importeras till Finland från en annan EU-medlemsstat eller från ett land utanför EU har rätt till nedsättning av alkoholskatten under samma förutsättningar som småbryggeriöl som tillverkats i Finland. Detta innebär att samma produktionsgränser och andra villkor som anges i tidigare kapitel i denna anvisning tillämpas.

Den som importerar eller för konsumtion överlåter öl ska lägga fram en tillförlitlig utredning över att ölet producerats i ett bryggeri som uppfyller förutsättningarna för tillämpning av nedsättning för småbryggerier i Finland.

Om bryggeriet är beläget i en annan EU-medlemsstat kan det ha ett intyg som utfärdats av en myndighet som bekräftar att det är fråga om ett oberoende småbryggeri som avses i strukturdirektivet. Uppgiften om intyget förmedlas till mottagaren via EMCS-systemets e-AD- eller e-SAD-följedokument. I följedokumentet nämns då ett intyg som utfärdats av en myndighet och att produkterna har tillverkats av ett småbryggeri som fått intyget.

I vissa medlemsstater kan småbryggerier själva utfärda intyget. Då antecknar bryggeriet (avsändaren) produktionsmängden i flytningsdokumentet och bekräftar att de övriga kraven i direktivet uppfylls.

I Finland godkänns både myndighetsintyg och intyg som bryggeriet själv utfärdat. Intyget berättigar dock inte automatiskt till skattenedsättning, utan tillverkaren ska också de facto till alla delar uppfylla villkoren för skattenedsättning.

I fråga om öl som importerats från länder utanför EU krävs motsvarande intyg eller annan tillförlitlig bevisning.

Ett bryggeri i Finland kan också importera öl som tillverkats av ett annat bryggeri i ett annat land själv eller till exempel via ett grossistbolag som det äger. Import eller försäljning av öl som tillverkats av andra påverkar i regel inte det i Finland belägna bryggeriets rätt att få nedsättning för småbryggerier på öl som det själva tillverkat. En förutsättning är att det inte uppstår något juridiskt eller ekonomiskt beroendeförhållande mellan bryggerierna i Finland och i ett annat land. Dessutom ska även andra förutsättningar för nedsättning uppfyllas (se kapitel 2 i anvisningen).

6.2.2 Nedsättning för småbryggerier på importerat öl

Nedsättningen bestäms på basis av produktionsmängden under det kalenderår då ölet har tillverkats. Importören ska på begäran kunna lägga fram bevisning på i vilket produktionsparti ölet har tillverkats och till vilken nedsättningsgrupp ölet hör. Om importören inte har möjlighet att få säker information om produktionspartiet, kan ölet anges i den nedsättningskategori som det utifrån tillverkarens totala produktionsmängd från föregående år hör till. Ölet placeras i den lägsta nedsättningskategorin som det kan höra till på basis av produktionsmängden föregående år.

Om ölet säljs skattefritt till en godkänd upplagshavare i Finland, ska säljaren i handlingarna inkludera ett omnämnande om skattenedsättningen och uppgifter med vilka partiet kan specificeras från importörens bokföring.

Om det senare framgår att det importerade ölet har anmälts i felaktig produktgrupp som berättigar till nedsättning för småbryggerier, ska beskattningen av ölet korrigeras. Denna situation kan uppstå till exempel när ett bryggeri som tillverkat ölet inte under kalenderåret har uppfyllt förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier i Finland. Då ska den skattskyldige korrigera alkoholskattedeklarationerna så att de motsvarar rätt produktgrupp.

6.3 Överföring av småbryggeriöl i Finland eller från Finland till en annan medlemsstat

När småbryggeriöl överförs kommersiellt från Finland till en annan EU-medlemsstat anmäls överföringen i EMCS-systemet. Avsändaren ska i flyttningsdokumentet bekräfta att ölet har tillverkats i ett oberoende småbryggeri i enlighet med direktivet. I flyttningsdokumentet uppger avsändaren också öltillverkarens produktionsmängd för föregående år i hektoliter. Ett bryggeri som inleder tillverkningsverksamhet och som inte har tillverkat produkter under föregående kalenderår kan i flyttningsdokumentet uppge en uppskattning av produktionsmängden under det första tillverkningsåret.

Skatteförvaltningen beviljar inte småbryggeriintyg, utan avsändaren ger själv nödvändiga uppgifter om tillverkaren flyttningsdokumentet. Myndigheterna i en annan medlemsstat kan begära mer information av Skatteförvaltningen om bryggeriet som tillverkat ölet. Öltillverkaren ska då på begäran tillställa Skatteförvaltningen nödvändig utredning.

Om överföringen sker i Finland genom ett förenklat förfarande (66 § i punktskattelagen), utfärdas intyget som en del av dokumentet i fråga. Tillverkaren ska då i dokumentet anteckna en försäkran om att förutsättningarna för småbryggerier uppfylls och om årsproduktionens omfattning. Såsom anges i punkt 6.2 ska tillverkaren i sälj- eller transportdokumentet också anteckna hur stor skattenedsättning ölpartiet i fråga berättigar till.

Närmare information om EMCS-systemet: EMCS-systemet.

7 Förhandsavgörande och rättelsedeklaration

I punktskattelagens 104 § finns det bestämmelser om möjligheten att ansöka om förhandsavgörande om den punktskatt som ska betalas på en produkt eller skatteplikten för verksamheten. Ett förhandsavgörande ska med bindande verkan iakttas i sökandens punktbeskattning under ett år från och med början av den kalendermånad som följer efter den dag då det utfärdats. Det är möjligt att söka ändring i förhandsavgörandet genom att anföra besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. En ansökan om förhandsavgörande ska behandlas som en brådskande ansökan.

Det är möjligt att få nedsättning för småbryggerier också i efterskott. En felangiven produktgrupp i skattedeklarationen till Skatteförvaltningen kan korrigeras genom att man lämnar in en ersättande anmälan, dvs. en rättelseanmälan. Man kan söka ändring i förtullningsbeslut genom att lämna yrkande på omprövning till Tullen.

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

överinspektör Laura Koivuniemi