Företagsomstruktureringar och beskattning – aktiebyte

Av de egentliga företagsomstruktureringarna behandlas enbart aktiebyte i denna anvisning. Överlåtelsebeskattning av företagsomstruktureringar behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsebeskattning vid ändringar av företagsformen och företagsomstruktureringar. Inverkan av aktiebyte på det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktier i offentliga icke-noterade aktiebolag behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beräkning av det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktier i offentliga icke-noterade aktiebolag.

Kapitel 2.1 i anvisningen uppdaterades den 30.11.2023 på grund av beslutet HFD 2023:74.

1 Allmänt om företagsomstrukturering

Regleringen av fusion, fission, partiell fission, överlåtelse av affärsverksamhet, utbyte av aktier, flyttning av säte till en annan medlemsstat i Europeiska unionen (EU) i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (NärSkL) och bestämmelserna om fusion och fission och bestämmelsen om kringgående av skatt vad gäller företagsomstrukturering i inkomstskattelagen (ISkL) grundar sig på rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags (SE) eller en europeisk kooperativ förenings (SCE) säte från en medlemsstat till en annan (nedan direktivet om företagsomstruktureringar).

Målet med direktivet om företagsomstruktureringar är att undanröja skattemässiga hinder för omstrukturering av företagsverksamhet inom Europeiska unionen. Direktivet tillämpas i medlemsstaterna i Europeiska unionen och därtill i länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).  Vid företagsomstrukturering inom Finland tillåts samma skatteförmåner som direktivet förutsätter vid gränsöverskridande omstrukturering.

Vad gäller tolkningen av EU-skatterätten har Europeiska gemenskapernas domstol (EGD), från den 1 december 2009 Europeiska unionens domstol (EUD), en accentuerad ställning såväl i inhemska som i gränsöverskridande situationer.

Utgångsläget är att företagsomstruktureringar som har gjorts enligt direktivet om företagsomstruktureringar inte ger upphov till direkta inkomstskattepåföljder för de företag som deltar i omstruktureringen och deras ägare. Den grundläggande tanken är kontinuitetsprincipen och att beskattningen av överlåtelsevinst skjuts upp till följande överlåtelse efter omstruktureringen. Vid företagsomstrukturering bevaras anskaffningsutgifterna oförändrade i beskattningen.

Om fusion och fission föreskrivs förutom i NärSkL även i bolagsrätten, såsom i aktiebolagslagen (ABL). Bestämmelserna i NärSkL och ABL avviker delvis från varandra, på grund av vilket alla de fusioner och fissioner som uppfyller kraven i ABL inte uppfyller de förutsättningarna som föreskrivs för omstruktureringar i NärSkL. Om förutsättningarna i NärSkL inte uppfylls kan inte bestämmelserna om fusion och fission tillämpas i beskattningen. Däremot kan till exempel en fusion uppfylla förutsättningarna i NärSkL även om fusionen genomförs enligt företagsomstruktureringsbestämmelser som gäller i en tredje stat istället för bestämmelserna i ABL (se HFD 2021:36). Det finns inga särskilda bestämmelser om överlåtelse av affärsverksamhet och utbyte av aktier i bolagsrätten.

1.1 Tillämpningsområdet för bestämmelserna om företagsomstrukturering

Bestämmelserna i NärSkL 52–52 f § tillämpas på fusion, fission, verksamhetsöverlåtelse och utbyte av aktier vad gäller finska aktiebolag. Lagens 52 a–52 e § tillämpas dessutom på fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelse som gäller andra inhemska samfund enligt 3 § i inkomstskattelagen än aktiebolag. Bestämmelserna om fusion tillämpas dessutom på fusioner av finska näringssammanslutningar.

Motsvarande bestämmelser om företagsomstrukturering, med undantag för verksamhetsöverlåtelse, finns också i inkomstskattelagen (ISkL 28 §). Enligt rättspraxis (HFD 2012:24) tillämpas de principer som framgår av bestämmelserna om verksamhetsöverlåtelse i NärSkL 52 d § också på bolag som ska beskattas enligt ISkL. Enligt ISkL 45 § 5 mom. uppkommer inte skattepliktig vinst eller avdragbar förlust på grund av utbyte av aktier under det skatteår då aktierna har utbytts. Om vederlaget utgörs av pengar ska överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas i enlighet med bestämmelserna om skatt på överlåtelsevinst.

NärSkL 52 h § är en särskild bestämmelse om kringgående av skatt i anslutning till företagsomstruktureringar. Enligt denna tillämpas inte skattebestämmelserna om företagsomstrukturering, om det är uppenbart att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med arrangemangen varit att kringgå eller undgå skatt.

1.2 Internationell företagsomstrukturering

De principer som framgår av direktivet om företagsomstruktureringar tillämpas på omstrukturering av företagsstrukturer där parterna utgörs av samfund med säte i en EU-medlemsstat eller också i en EES-stat.  På vissa villkor tillämpas NärSkL 52 a–52 f § även på gränsöverskridande företagsomstruktureringar hos sammanslutningar med säte i EES-området och på europabolag (SE) och europeiska kooperativa föreningar (SCE) (så även CSN 38/2007).

Samma principer har också i rättspraxis (HFD 1997 liggare 2531) tillämpats på fusioner med bolag som finns utanför EES-området, om den fusion som sker utomlands juridiskt sett motsvarar en finsk fusion.

 Med stöd av NärSkL 52 e § tillämpas bestämmelserna om fusion, fission och verksamhetsöverlåtelse också då det övertagande samfundet är ett samfund som är hemmahörande i en annan EES-stat, om de tillgångar som överförs faktiskt knyts till ett fast driftställe som det övertagande samfundet bildar i Finland. Ett samfund har ett i NärSkL 52 e § avsedd fast driftställe i Finland om det enligt ISkL 13 a § och det aktuella skatteavtalet har ett fast driftställe här. Om tillgångarna inte faktiskt knyts till ett fast driftställe som bildas i Finland, räknas tillgångarnas utflyttningsvärde enligt NärSkL 51 e § 3 mom. minskat med den vid beskattningen oavdragna anskaffningsutgiften som skattepliktig inkomst. Om tillgångarna och reserverna senare upphör att vara faktiskt knutna till det fasta driftstället som bildas i Finland eller om den rörelse som bedrivs vid det fasta driftstället överförs till en annan stat, räknas det i NärSkL 51 e § 3 mom. avsedda utflytningsvärdet av tillgångarna minskat med den vid beskattningen oavdragna anskaffningsutgiften samt reserverna som skattepliktig inkomst. Utflyttningsbeskattning vid gränsöverskridande företagsomstruktureringar behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Utflyttningsbeskattning.

Bestämmelserna i NärSkL 52 e § 4 mom. gäller en situation där ett fast driftställe i Finland för ett samfund med säte i en annan EES-stat blir ett fast driftställe för ett annat bolag till följd av fusion, fission eller överlåtelse av affärsverksamhet enligt direktivet om företagsomstruktureringar. Via företagsomstruktureringen blir det ett fast driftställe för det nya samfund som har sitt säte antingen i den andra EES-staten eller i en tredje EES-stat. I dessa fall upplöses inte reserver som hänför sig till det fasta driftstället, utan de inräknas i den skattepliktiga inkomsten på samma sätt som de hade inräknats i inkomsten om företagsomstruktureringen inte hade ägt rum. Kontinuitetsprincipen tillämpas på beskattningen av det fasta driftstället.

2 Tillämpningsområde för bestämmelsen om aktiebyte

2.1 Allmänt

Specialbestämmelsen NärSkL 52 f § gäller aktiebyte och till denna hänvisas i ISkL 45 § 5 mom. beträffande aktieägare som överlåter aktier.  Enligt NärSkL 52 f § avses med aktiebyte ett arrangemang där ett aktiebolag skaffar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför eller, om aktiebolaget redan har mera än hälften av röstetalet, skaffar flera aktier i detta bolag.  Som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget ger det bolag som förvärvar aktierna nya aktier som det emitterar eller egna aktier som det innehar.  Som del av vederlaget får också lämnas pengar, dock inte mera än tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna.

Bestämmelsen om aktiebyte är tillämplig även på internationella aktiebyten när bytet sker mellan företag med säte i två eller flera EU-medlemsstater. Bestämmelserna om aktiebyte tillämpades när ett bolag hemmahörande i Holland köpte hela aktiestocken i ett annat bolag hemmahörande i Holland och det finländska bolaget, som var moderbolag för de aktuella bolagen, i vederlag fick aktier i det holländska bolaget som gjorde förvärvet (CSN 303/1996). På grund av principen om fri etableringsrätt i avtalet om Europeiska unionens verksamhet (SEUT) och i EES-avtalet tillämpas bestämmelsen om aktiebyte också när det mottagande bolagets säte finns i ett sådant land i Europeiska ekonomiska samarbetsregionen som inte hör till Europeiska unionens medlemsstater (HFD 2012:93).

Principen om fri etableringsrätt är dock inte tillämplig i en situation där ett bolag som finns i ett tredjeland etablerar sig i en av unionens medlemsstater (HFD:2023:74). Därför tillämpas NärSkL 52 f § och ISkL 45 § 5 mom. och motsvarande principer inte om målbolaget eller det förvärvande bolaget har sin hemvist i en stat utanför EU eller EES. Tillämpningen av bestämmelsen förhindras emellertid inte av att aktieägare som är hemmahörande i stater utanför EU eller EES deltar i aktiebytet. Då tillämpas bestämmelserna i NärSkL och ISkL vid beskattningen av aktieägare som bor i Finland.

Enligt 52 f § 2 mom. betraktas vinst eller förlust vid ett aktiebyte inte som skattepliktig inkomst eller avdragsgill utgift vid beskattningen av en aktieägare som överlåtit aktier. Som anskaffningsutgift för de aktier som mottagits vid bytet betraktas den vid beskattningen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften för de överlåtna aktierna. Till den del vederlaget utgörs av pengar betraktas aktiebytet som skattepliktig överlåtelse.

2.2 Aktiebyte i bolagsrätten

Bestämmelserna om aktiebyte tillämpas i enlighet med ordalydelsen när det bolag som skaffar aktierna och målbolaget är aktiebolag. Därmed kan bara aktier i ett aktiebolag vara föremål för bytet, inga andelar i andra samfund. ABL har inga specialbestämmelser om aktiebyte, utan aktiebyte är ett särskilt skatterättsligt begrepp. Ur bolagsrättens synvinkel handlar aktiebyte om en riktad emission som sker på apportvillkor. Eftersom man vid en riktad emission avviker från gamla aktieägares företrädesrätt till teckning, förutsätts att det bolag som genomför den riktade emissionen har vägande ekonomisk grund för detta och en 2/3 majoritetsbeslut på bolagsstämman.

2.3 Parter vid ett aktiebyte och förvärv av bestämmanderätten

Ett aktiebyte involverar tre parter: det bolag som förvärvar aktierna, målbolaget vars aktier förvärvas och bolagets delägare (de som överlåter aktierna).

Bestämmelserna tillämpas oberoende av om aktierna räknas till den överlåtande aktieägarens inkomst enligt ISkL eller NärSkL (ISkL 45 § 5 mom. och NärSkL 52 f § 2 mom.). Inkomstskattelagen för gårdsbruk (GårdSkL) innehåller inga bestämmelser om företagsomstruktureringar, men i rättspraxisen har man ansett att de allmänna bestämmelserna om skattskyldighet i inkomstskattelagen även kan tillämpas på dem som beskattas enligt GårdSkL (CSN 42/2009, som gällde fission). Även bestämmelsen om aktiebyte kan enligt Skatteförvaltningens uppfattning bli tillämplig om aktierna i målbolaget hör till aktieägarens inkomstkälla inom gårdsbruket.

Överlåtaren kan vara en fysisk person, ett dödsbo, en koncern eller ett samfund. Målbolaget kan vara ett bolag som beskattas antingen enligt NärSkL eller ISkL. Bestämmelsen om aktiebyte kan tillämpas även när det bolag som förvärvar aktierna beskattas enligt inkomstskattelagen (HFD 2006 liggare 943).

NärSkL 52 f § gäller fall där ett aktiebolag förvärvar majoriteten av rösterna i målbolaget. I rättspraxisen har man ansett att det i NärSkL 52 f § med förvärv av majoriteten av röstetalet avses verklig rätt att utöva rösträtt på bolagsstämma med stöd av de förvärvade aktierna (HFD 2001 liggare 92 och CSN 114/2000). Antalet aktier eller den relativa andelen är därmed inte avgörande om bolagsordningen har en bestämmelse om begränsningen av rösträtten eller om aktierna ger ett olika antal röster. Om bolaget har aktier med olika rösträtt kan majoritet uppnås redan genom förvärv av ett litet antal aktier.

På basis av egna aktier som aktiebolaget innehar får man inte rösta på bolagsstämman. Rätten att teckna aktier genom optionsrätt eller annan särskild rättighet medför inte heller rösträtt på bolagsstämman. Därför tas bolagets egna aktier eller optionsrätter inte i beaktande när man bedömer om majoriteten av röstetalet i målbolaget har förvärvats genom aktiebyte.

Huruvida kravet på majoriteten av röstetalet uppfylls granskas enligt situationen vid tidpunkten för genomförande av aktiebytet (se CSN 6/2003).

Aktierna i det bolag som är föremål för bytet kan förvärvas av flera olika aktieägare under förutsättning att de aktier som byts samtidigt tillsammans ger den behövliga majoriteten av röstetalet (CSN 219/1996). NärSkL 52 f § kan tillämpas på alla överlåtelser som hör till samma helhet. Bestämmelsen om aktiebyte kan tillämpas t.ex. i situationer där giltighetstiden för ett bytesanbud förlängs eller bolaget gör ett nytt bytesanbud som hör till samma helhet (CSN 166/1999).

2.4 Vederlag

I NärSkL 52 f §, som handlar om aktiebyte, förutsätts att nya aktier som förvärvande bolaget emitterar eller egna aktier som det innehar ska utgöra vederlag. Som vederlag får också lämnas pengar. Vederlaget i form av pengar får utgöra tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna. Penningvederlag kan således inte betalas till den del teckningspriset för vederlagsaktierna tas upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital.

EUD har behandlat förhållandet mellan kontantvederlag, eller kontant betalning, och motprestation i ett förhandsavgörande (C-321/05 Kofoed). EUD har konstaterat att kontant betalning och förvärvsförfarandet utgör en del av samma transaktion. Den kontanta betalningen utgör en integrerad del av det vederlag som det förvärvande bolaget utger till delägarna i målbolaget för att få aktiemajoritet. Som kontant betalning kan således inte betraktas en penningprestation som det fövärvande bolaget betalar till målbolagets delägare endast på grund av att penningpresationen har ett tidsmässigt eller annat samband med förvärvstransaktionen eller att den möjligen görs i ett bedrägerisyfte. En kontant betalning är en prestation som har karaktären av ett genuint, bindande vederlag vid förvärvstransaktionen. I varje enskilt fall måste hänsyn tas till omständigheterna och det måste prövas huruvida betalningen i form av pengar har karaktären av bindande vederlag för förvärvet. I detta fall konstaterade EUD bland annat att en utdelning som ett förvärvande bolag lämnar till delägarna i det förvärvade bolaget kort efter utbytet av aktierna eller andelarna, som dock inte utgör en integrerad del i det vederlag som det förvärvande bolaget har att betala, inte får tas med vid beräkningen av ”kontant betalning” enligt artikel 2 d i direktivet.

I centralskattenämndens förhandsavgörande CSN 49/2008 betraktades utdelning som ett målbolag betalade till det förvärvande bolaget inte som penningvederlag vid aktiebytet, eftersom det i detta fall fanns andra företagsekonomiska orsaker till företagsomstruktureringen.

Inlösningsvederlag eller gottgörelse som betalas med stöd av lag till exempel för delägare som inte godkänner det offentliga anbudet om aktiebyte räknades inte med i vederlaget i form av pengar på 10 procent (HFD 2003:13). Skatteförvaltningen anser att motsvarande princip kan tillämpas på ett penningvederlag som betalats på basis av ett obligatoriskt köpeanbud som avses i värdepappersmarknadslagen (746/2012).

Penningvederlaget räknas inte per aktieslag utan som en helhet (CSN 115/2001, ingen ändring HFD 9.1.2003 liggare 14).  Vid beräkningen av penningvederlagets maximibelopp bör det från fall till fall bedömas vilka prestationer som har karaktären av bindande vederlag för förvärvet av aktierna i målbolaget.

I beslutet HFD 2014:151 ansågs ett byte och ett köp vara en helhet då makarnas aktieöverlåtelser hade genomförts samtidigt och makarna tillsammans kommit överens om överlåtelsevillkoren. I beslutet HFD 2020:71 förvärvade D Ab 87,3 procent av aktierna i ett målbolag genom ett köp där vederlaget bildades av kontantvederlag och skuldebrev. D Ab förvärvade också resten av målbolagets aktier genom att använda sina nyemitterade aktier som vederlag. Det hade avtalats om alla transaktioner i samma avtal. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att överlåtelse av målbolagets aktier mot de nya aktier som det förvärvande bolaget emitterade skedde som en del av ett arrangemang där hela aktiestocken i målbolaget hade bytt ägare. Eftersom det vederlag som i arrangemanget lämnades i pengar var mer än tio procent av motsvarande andel aktier som lämnats som vederlag, kunde NärSkL 52 f § inte tillämpas på överlåtelsen av aktierna mot D Ab:s nya aktier.

Bestämmelsen om aktiebyte tillämpas inte i en situation där man grundar ett nytt aktiebolag genom att placera aktier i ett tidigare ägt bolag som apport i det bolag som ska grundas (HFD 2005 liggare 254). Vederlaget ska bestå av emitterade aktier som är antingen nya aktier eller egna aktier i bolagets besittning.

3 Grunderna för beskattningen vid aktiebyte

3.1 Kontinuitetsprincipen vid beskattningen av delägarna

Kontinuitetsprincipen i NärSkL 52 f § 2 mom. och ISkL 45 § 5 mom. gäller bara aktieägare som överlåtit aktier på apportvillkor. Vid beskattningen av en aktieägare som överlåtit aktier betraktas vinst eller förlust vid ett aktiebyte inte som skattepliktig inkomst eller avdragsgill utgift under skatteåret. Syftet med bestämmelsen är att lindra beskattningen av överlåtelsevinst vid beskattningen av aktieägarna så att uppskov beviljas till den tidpunkt när de aktier som erhållits vid bytet överlåts vidare. Tidpunkten för anskaffningen av aktierna ändras inte, varav följer att även beräkningsgrunderna för anskaffningsutgiftsantagandet är oförändrade. Detsamma gäller beräkning av ägotiden enligt NärSkL 6 b §. Anskaffningstidpunkterna för utbytta aktier överförs till de aktier som erhållits vid bytet. Som anskaffningsutgift för de vid bytet erhållna aktierna betraktas den icke avskrivna anskaffningsutgiften i beskattningen av de överlåtna aktierna.

Aktiebytet betraktas som en skattepliktig överlåtelse till den del vederlag erhålls i form av pengar vid bytet. Detta leder till att en skattepliktig överlåtelsevinst eller en överlåtelseförlust kan uppkomma för de delägare i målbolaget som deltagit i bytet. Beskattningen verkställs antingen utifrån ISkL eller NärSkL beroende på till vilken inkomstkälla aktierna har hört medan de ägdes av överlåtaren. Överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas så att man från det erhållna penningvederlaget som anskaffningsutgift avdrar samma relativa del av anskaffningsutgiften som motsvarar penningvederlagets relativa andel av hela vederlaget.

Om värdet på någon delägares tillgångar minskar och värdet på andra delägares tillgångar ökar som ett resultat av omstruktureringen, bör det granskas om det enda eller huvudsakliga ändamålet med omorganiseringen är att kringgå eller undgå skatt eller om en beskattningsbar gåva bildas vid omorganiseringen. Kringgående av skatt behandlas närmare i kapitel 5.

3.2 Anskaffningsutgiften för aktierna i målbolaget vid beskattningen av det förvärvande bolaget

NärSkL 52 f § definierar inte direkt hur anskaffningsutgiften för aktierna i målbolaget ska beräknas vid beskattningen av det förvärvande bolaget. Eftersom ett aktiebyte inte är en universalsuccession och det för det bolag som förvärvar aktierna handlar om en emission mot apportegendom kan de förvärvade aktierna i brist på en specialbestämmelse värderas vid beskattningen av bolaget till gängse värde oberoende av vad som antecknas som deras värde i bokföringen (HFD 2002:81).  

3.3 Övriga skattekonsekvenser av ett aktiebyte

Bestämmelsen om aktiebyte gäller inte beskattningen av det bolag som är föremål för aktiebytet.  Till följd av aktiebytet kan både målbolaget och det förvärvande bolaget förlora rätten att avdra gamla förluster. Så sker ifall över hälften av bolagets aktier byter ägare i samband med aktiebytet. Efter aktiebytet är det möjligt att ansöka om undantagslov för avdrag av förluster, om verksamheten i det förlustbringande bolaget fortsätter som en del av koncernen. Ägarbyte och förutsättningar för beviljande av dispens behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Fastställd förlust och ägarbyte.

Koncernbidrag förutsätter att koncernförhållandet har pågått hela skatteåret. Ett ägarbyte som sker i anslutning till aktiebytet kan därför inverka på bolagens möjligheter att ge och ta emot koncernbidrag. Förutsättningarna för att ge koncernbidrag behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Koncernbidrag.

Aktiebytet kan medföra till exempel expertutgifter för målbolaget. Närmare anvisningar om detta ingår i Skatteförvaltningens anvisning Expertarvoden i samband med anskaffning och överlåtelse av aktier i företagets inkomstbeskattning.

I samband med ett aktiebyte kan tillgångar bokas i fonden för inbetalt fritt eget kapital. Teckningspriset på vederlagsaktier som tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital betraktas som en sådan kapitalplacering som avses i ISkL 45 a § (HFD 2016:103), och av denna anledning kan en utdelning av denna beskattas som en överlåtelse, om villkoren som satts upp i lagrummet uppfylls. Beskattningen av medelutdelning behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Utbetalning av medel från fonder som hänförs till fritt eget kapital i beskattningen.

4 Utflyttningsbeskattning av fysiska personer 

NärSkL 52 f § 3 och 4 mom. föreskriver om situationer där en fysisk person som erhållit vederlagsaktier upphör att vara en i Finland bosatt skattskyldig. Uppskovet med beskattningen gäller fortfarande i en situation där en fysisk person som är delägare flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Överlåtelsevinst som uppkommit vid aktiebytet beskattas först när vederlagsaktierna överlåts, ifall överlåtelsen av aktierna sker innan fem år förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde.

Om personen bosätter sig i en stat utanför EES-området beskattas den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet i Finland. En tidsgräns på fem år har emellertid fastställts för tillämpningen av bestämmelsen.

Om personen överlåter vederlagsaktierna eller flyttar utanför EES-området först efter att det har gått fem år från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde kommer den överlåtelsevins som uppkommit vid aktiebytet inte att beskattas i Finland.

Förlust som uppkommit vid aktiebyte realiseras inte i situationer som avses i NärSkL 52 f 3 och 4 mom.

5 Kringgående av skatt i samband med företagsomstruktureringar

Med stöd av NärSkL 52 h § kan man avstå från att tillämpa bestämmelserna i NärSkL 52–52 g §, om det är uppenbart att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med arrangemangen har varit att kringgå eller undgå skatt.

NärSkL 52 h § grundar sig på artikel 15 i direktivet om företagsomstruktureringar (90/434/EES, i dag 2009/133/EG). Syftet med direktivet om företagsomstruktureringar är att undanröja skattemässiga hinder för omstrukturering i företagsverksamhet inom Europeiska unionens område, dock utan att äventyra medlemsstaternas ekonomiska intressen. Syftet med NärSkL 52 h § om kringgående av skatt är inte att hindra en normal skatteplanering, utan att hindra att förmåner som ingår i bestämmelserna om företagsverksamhet beviljas då de skattemässiga skälen utgör det enda syftet eller ett av de huvudsakliga syftena med omstruktureringen.

I tolkningen av NärSkL 52 h § ska hänsyn tas till direktivet om företagsomstrukturering, syftet med direktivet samt den avgörandepraxis hos Europeiska unionens domstol (EUD) som gäller tillämpningen av direktivet. Enligt avgörandepraxisen ska de nationella myndigheterna vid övervakningen av huruvida det enda ändamålet eller att av de huvudsakliga ändamålen med en omstrukturering är skattebedrägeri eller kringgående av skatt i vart och ett fall undersöka hela arrangemanget (se till exempel C-28/95 Leur-Bloem och C-126/10 Foggia). Enligt avgörandet C-126/10 Foggia återspeglar bestämmelsen i artikel 15.1 a i direktivet om företagsomstruktureringar den allmänna unionsrättsliga principen att rättsmissbruk är otillåtet. Tillämpningen av unionsrättens bestämmelser kan inte utsträckas till att även omfatta missbruk, det vill säga transaktioner som inte är affärsmässiga, utan endast sker i syfte att via missbruk dra nytta av de fördelar som föreskrivs i nämnda rätt.

I avgörandet C-28/95 Leur-Bloem konstaterade EUD bland annat att medlemsstaterna enligt artikel 15.1 a i direktivet om företagsomstruktureringar kan föreskriva att det förhållandet att dessa transaktioner inte har genomförts av godtagbara kommersiella skäl utgör en presumtion för skatteflykt eller skatteundandragande.  I högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2017:78 har det dock ansetts att direktivet med beaktande av domen i målet C-126/10 Foggia inte kan tolkas så att de tunna affärsekonomiska grunderna som lagts fram av den skattskyldige skapar denna typ av antagande.

Det kan således bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen om kringgående av skatt i NärSkL 52 h § endast om det är fråga om missbruk av rätt som avses i EUD:s rättspraxis. Av denna anledning kan bestämmelsen inte tillämpas, om det i arrangemanget inte uppstår konkreta skattefördelar som är främmande för systemet.  En sådan för systemet främmande skattefördel omfattar inte exempelvis ändringar i hur dividender behandlas i beskattningen eller en ökning av det övertagande bolagets nettotillgångar till följd av ett aktiebyte (HFD 2017:78) eller en överföring av förluster från ett bolag som fusioneras till det övertagande samfundet med stöd av ISkL 123 § 2 mom. (HFD 2013:126), utan dessa ska betraktas som vanliga påföljder i en skatteneutral företagsomstrukturering.

Däremot kan intjänandet av slutliga skattefördelar i form av att utöka aktiernas anskaffningsutgifter, till exempel vid aktiebyte, anses vara en konkret och för skattesystemet främmande skattefördel då syftet är att vidare överlåta målbolagets aktier (HFD 2021:65). Även en överföring av en bostad som används av aktieägare till ett bostadsaktiebolag i en fission så att aktieägarna efter fissionen kunnat använda bostaden för sitt boende utan skyldighet att betala hyra utgör en skattefördel som är främmande för systemet (HFD 2013:44).

I situationer där tillgångarnas värdestegring omfattas av beskattningen ska övergången till fördelaktigare räkneregler i vissa fall åtminstone inte i allmänhet betraktas som en faktor som automatiskt möjliggör tillämpning av NärSkL 52 h § (HFD 2022:79, se även motiveringen till beslutet HFD 2013:44). Till exempelvis en fission som leder till att den presumtiva anskaffningsutgift som avses i ISkL 46 § 1 mom. kan tillämpas vid uträkningen av överlåtelsevinsten i stället för den ursprungliga anskaffningsutgiften som är mindre än den presumtiva anskaffningsutgiften, innebär inte att tillgångarnas värdestegring helt undantas från beskattning och därför uppstår det i princip  inte några konkreta och för systemet främmande skattefördelar i en sådan situation (HFD 2022:79).

Om det i arrangemanget uppstår konkreta skattefördelar som är främmande för systemet, ska de affärsekonomiska grunder som lagts fram för arrangemanget vägas mot skattefördelarna i syfte att reda ut huruvida kringgående eller undvikande av skatt varit det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena för omstruktureringen på det sätt som avses i lagen (se till exempel HFD 2021:65, HFD 2017:78 samt C-126/10 Foggia).

Begreppet godtagbart ekonomiskt skäl ska enligt EUD:s avgörandepraxis tolkas så att man med detta avser något annat än enbart strävan efter att uppnå en skattefördel, till exempel en horisontal förlustutjämning. Beroende på omorganisering kan godtagbara affärsekonomiska grunder anses vara till exempel att omorganisera koncernstrukturen, uppnå synergifördelar, utvidga företaget, sätta företaget i säljskick, inkorporera företag i koncernen efter företagsköp, säkerställa tillgången till nya delägare, engagera personalen, underlätta generationsväxlingar och genomföra finansieringsarrangemang. Också det att en företagsomstrukturering leder till åtgärder då det gäller en omorganisering av de deltagande bolagens funktioner kan betraktas som ett godtagbart affärsekonomiskt skäl.

En företagsomstrukturering kan i kombination med åtgärder som de facto vidtas före och/eller efter skapa en helhet med tanke på beskattningen. På basis av en fallspecifik helhetsprövning kan man på denna typ av helhet tillämpa bestämmelsen om kringgående av skatt i NärSkL 52 h §, om de ovannämnda förutsättningarna uppfylls. På basis av en fallspecifik helhetsprövning kan man även ingripa i en helhet som bildas av olika åtgärder med stöd av den allmänna bestämmelsen om kringgående av skatt i 28 § i lagen om beskattningsförfarande (BFL), om förhållandet eller åtgärden givits en sådan rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syftemål, eller om köpesumman, något annat vederlag eller betalningstiden bestämts i ett köpe- eller annat avtal eller annan åtgärd vidtagits uppenbart i syfte att uppnå befrielse från skatt. Det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om kringgående av skatt på en helhet som bildas av olika åtgärder, även om BFL 52 h § inte tillämpas på själva arrangemanget (se till exempel HFD 2014:66 där man tillämpade BFL 28 § på fördelar som aktieägare hade fått).

Ett tecken på försök till kringgående eller undvikande av skatt kan exempelvis vara att olika hjälpbolags- och filialstrukturer skapas, flera konsekutiva åtgärder för före-tagsarrangemang vidtas eller att tillgångar eller aktier som har förvärvats vid en överlåtelse av affärsverksamhet eller vid ett aktiebyte snabbt säljs vidare (se också FiUB 49/1995 rd, s. 2). De ovannämnda åtgärderna kan vara tecken på avsikt att undvika skatt, men som sådana innebär de inte att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelserna om kringgående av skatt uppfylls. Till exempel i högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD 2021:65 var avsikten att målbolagets aktier skulle säljas efter aktiebytet. I beslutet ansågs att aktiebytet endast var en övergångsfas i ett förfarande vars slutliga verkliga syfte inte var att utveckla koncernens verksamhet genom omstrukturering utan att sälja de till omsättningstillgångarna tillhörande aktierna i målbolagen och att tjäna in slutliga skattefördelar i form av att utöka deras anskaffningsutgifter.  Även en upplösning av det övertagande bolaget efter en fission kan under vissa förhållanden medföra att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med fissionen anses vara att kringgå eller undgå skatt (se till exempel HFD 1999:63 där NärSkL 52 g § som svarar mot dagens NärSkL 52 h § tillämpades). I en situation där en fission hade genomförts på genuint affärsekonomiska grunder och upplösningen efter fissionen inte hade planerats i förväg kunde varken bestämmelserna om kringgående av skatt i BFL 28 § eller om förtäckt dividend i BFL 29 § tillämpas (HFD 2016:115).

6 Aktiebyte som NärSkL 52 f § inte ska tillämpas på

Det är inte möjligt att tillämpa NärSkL 52 f § på ett aktiebyte, om förutsättningarna i bestämmelsen inte uppfylls eller om NärSkL 52 h § är tillämplig på omorganiseringen. I en sådan situation betraktas bytet av aktier i målbolaget som överlåtelse vid beskattningen av den part som byter aktier i målbolaget. Beskattningen av överlåtelsen bestäms då enligt bestämmelserna om beskattning av delägare. Som ett överlåtelsepris på de överlåtna aktierna betraktas det gängse värdet av aktierna i målbolaget vid bytestidpunkten.

När en fysisk person eller ett dödsbo överlåter aktier i målbolaget, utgör överlåtelsevinsterna från aktierna i princip skattepliktig inkomst i beskattningen av personen eller dödsboet och överlåtelseförlusterna är avdragsgilla med vissa begränsningar som föreskrivs i ISkL 50 §. I stället för det sammanlagda beloppet på anskaffningsutgift och utgifter för förvärvande av vinst kan överlåtelsevinsten i beskattningen av fysiska personer och dödsbon räknas ut enligt IsKL 46 § 1 mom. genom att man drar av den så kallade presumtiva anskaffningsutgiften från överlåtelsepriset, när överlåtelsevinsten beskattas enligt inkomstskattelagen. Beskattningen enligt inkomstskattelagen av överlåtelsevinster och överlåtelseförluster som fysiska personer och dödsbon fått behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

Om näringsskattelagen tillämpas på en överlåtelse i beskattningen av en delägare som har överlåtit aktier i målbolaget, inverkar aktiernas slag av tillgångar på beskattningen av överlåtelsen av aktierna i målbolaget. Beskattning av överlåtelse av aktier i näringsbeskattningen av samfund behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Skattebehandling av överlåtelse av anläggningstillgångsaktier i samfund och Slopandet av indelningen i förvärvskällor för vissa samfund.

7 Rättspraxis

7.1 Nationell rättspraxis

Allmänt om företagsomstrukturering

HFD 2021:36 X och Y ägde i sin helhet aktiestockarna i det amerikanska A Corporation och det finska B Ab. A Corporation hade för avsikt att genom gränsöverskridande fusion fusioneras med B Ab med beaktande av Förenta staternas lokala aktiebolagslagstiftning. Vid fusionen skulle A Corporation överföra alla sina tillgångar och skulder till det övertagande bolaget och fusionen skulle i Förenta staterna behandlas som en universalsuccession utan något likvidationsförfarande. I den amerikanska beskattningen ansågs A Corporations fusion med B Ab utgöra en skatteneutral omorganisering.

Frågan gällde om 52 b § 4 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet kunde tillämpas i beskattningen av X och Y. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, i motsats till centralskattenämnden, att det inte är en förutsättning för att tillämpa bestämmelserna i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet att fusionen ifråga genomförs enligt bestämmelserna om fusion i den finska aktiebolagslagen. I ärendet kunde därför inte anses att 52 b § 4 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet inte kan tillämpas i beskattningen av X och Y avseende den gränsöverskridande fusionen mellan A Corporation och B Ab på den grunden att det inte var fråga om en fusion enligt 16 kap. 19 § i aktiebolagslagen.

Centralskattenämndens förhandsavgörande upphävdes och ärendet återförvisades till centralskattenämnden för att utreda om fusionen till övriga delar uppfyllde kraven enligt 52 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

CSN 310/1996 (ingen ändring HFD 10.10.1997 liggare 2531) De aktier i ett kanadensiskt bolag som ägdes av ett finskt bolag byttes till följd av en fusion till aktier i ett nytt kanadensiskt bolag. Trots att de överlåtande bolagen hade sina säten i områden utanför Europeiska unionens medlemsstater tillämpades i beskattningen för den finska aktieägaren i det överlåtande bolaget principen som framgår av bestämmelsen i 52 b § 4 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Enligt denna princip anses inte bytet av aktier till det övertagande bolagets aktier som överlåtelse av aktier i beskattningen för aktieägaren i det överlåtande bolaget.

CSN 38/2007 Vid det finska A Ab planerade man en fusion med det isländska moderbolaget som i fråga om sin bolagsform svarade mot ett aktiebolag. Vid fusionen kvarstod A Ab:s samtliga tillgångar och skulder kvar på det fasta verksamhetsställe i Finland som det isländska moderbolaget inrättade. Avsikten var att genomföra fusionen i form av en absorptionsfusion i enlighet med fusionsdirektivet (2005/56/EG). Förutom i Europeiska unionens medlemsländer tillämpas direktivet också i andra länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet kan bestämmelserna om fusion tillämpas på bolag som har sitt säte i Europeiska unionens medlemsstater. Då hänsyn dock togs till etableringsrätten som föreskrivs i artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpades på fusionen den kontinuitetsprincip som avses i 52 a–52 b § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, trots att det övertagande bolagets säte låg i en annan stat inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än en medlemsstat i Europeiska unionen.

HFD 2012:24 Med hänsyn till bestämmelserna i Rådets direktiv 2009/133/EG och unionsdomstolens rättspraxis kunde de principer som framgår av bestämmelsen om verksamhetsöverlåtelse i 52 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas på ett bolag som beskattades enligt inkomstskattelagen.

Tillämpningsområde för bestämmelsen om aktiebyte

CSN 219/1996 A Ab, B Ab, C Ltd och D AB ingick i samma operativa helhet. A Ab:s och B Ab:s hade säte i Finland, C Ltd i England och D AB i Sverige. Bolaget hade sammanlagt 27 persondelägare från flera olika stater. X ägde 26,78 procent av A Ab, 15,87 procent av B Oy och 39 procent av C Ltd. År 1996 grundades A-Group Ltd i England i avsikt att göra det till moderbolag för A-koncernen. När X och alla andra delägare i nämnda bolag ingick avtal om aktiebyte samma dag, varvid A-Group Ltd övertog aktiestocken i de bolag som var föremål för aktiebytet, ansågs det att A-Group Ltd, med hemvist i England, förvärvade en sådan andel av A Ab och B Ab, med hemvist i Finland, samt C Ltd hemmahörande i England, att de ägda aktierna ger mer än hälften av röstetalet för alla aktier i dessa bolag. Som vederlag till aktieägarna i nämnda bolag gav A-Group Ltd nyemitterade aktier. Omstruktureringen betraktades som aktiebyte enligt NärSkL 52 f och bestämmelsen i ISkL 45 § 2 mom. kunde tillämpas på överlåtelserna av X:s aktier.

CSN 303/1996 X Ab är moderbolag i en global koncern. X Ab ägde alla aktier i X C Europe B.V och A B.V, vilka bägge var hemmahörande i Nederländerna. När X C Europe B.V. förvärvade hela A B.V:s aktiestock och som vederlag gav X Ab nyemitterade aktier, och eftersom X C Europe B.V. och A B.V. är ett samfund som avses i artikel 3 punkt a i rådets direktiv (90/434/EEG) som är skyldigt att betala samfundsskatt betraktades omstruktureringen som ett aktiebyte i enlighet med NärSkL 52 § 2 mom. och 52 f §. Därmed var överlåtelsen av aktierna i A B.V. inte någon skattepliktig överlåtelse i beskattningen av X Ab.

CSN 166/1999 Svenska X AB lade för finska Y Ab fram ett bytesanbud där alla aktier i Y Ab var föremål för bytet. X AB ägde inga aktier i Y Ab. Den tid som hade reserverats för godkännandet av anbudet om aktiebyte var ungefär två månader. X AB hade förbehållit sig rätten att förlänga giltighetstiden med högst 160 dagar. 1) Om personen A skulle byta sina aktier i Y Ab till aktier i X AB, och X AB på motsvarande sätt skulle förvärva aktier i nämnda Y Ab först efter förlängd bytesanbudstid eller i samband med förlängning av tiden, skulle bestämmelserna om aktiebyte i ISkL 45 § och NärSkL 52 f § tillämpas eftersom det handlade om samma helhet. Bestämmelserna skulle kunna tillämpas även om X AB skulle ha kommit att äga över 90 procent av Y Ab:s aktier och röster i anslutning till det egentliga bytesanbudet och aktieemissionen. 2) X AB hade eventuellt för avsikt att i stället för en förlängning av bytesanbudet göra ett helt nytt anbud som skulle riktas till de återstående aktieägarna, när bolaget redan hade kommit att äga över 90 procent av aktierna och rösterna i Y Ab. Bestämmelserna om aktiebyte kunde även tillämpas på detta byte eftersom det handlade om en åtgärd som hörde till samma egna helhet. 

CSN 114/2000 Det sökande bolaget ägde aktier i A Ab. Enligt A Ab:s bolagsordning fick ingen rösta med mer än 1/3 av de på stämman representerade aktierna. Nya A Ab hade gett A Ab:s aktieägare ett anbud om aktiebyte. Nya A Ab:s avsikt var att byta nyemitterade aktier till aktier i A Ab och på det sättet få över 2/3 av rösträtten i det bolag som var föremål för bytesanbudet. Efter att begränsningen av röstetalet hade beaktats skulle aktierna under alla omständigheter ge majoriteten av rösträtten för de på A Ab:s bolagsstämma representerade aktierna. Om det sökande bolaget bytte aktierna i A Ab till Nya A Ab:s nyemitterade aktier, skulle 52 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas vid beskattningen av bolaget.

HFD 22.1.2001 liggare 92 A Ab hade för avsikt att till aktieägarna i X Ab rikta en aktieemission. Enligt betalningsvillkoren var teckning av aktier möjlig endast mot apportegendom. Apportegendomen bestod av aktier i X Ab. A Ab hade för avsikt att genom aktiebyte förvärva en andel på över 50 procent av aktiestocken i X Ab. Enligt X Ab:s bolagsordning har varje delägare en röst per innehavd aktie dock så att ingen för egen och annans del får rösta med ett större röstetal än en femtedel av det på stämman representerade röstetalet. På grund av begränsningen av utövandet av röstetalet ansågs det att omstruktureringen inte kan betraktas som ett aktiebyte som är förenligt med 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet där man förutsätter att aktiebolaget förvärvar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför.

CSN 115/2001 (ingen ändring HFD 9.1.2003 liggare 14) Aktierna i X Ab var fördelade på två serier; A-aktierna berättigade till 20 röster och B-aktierna till en röst. De sökande ägde nästan alla A-aktier och ungefär hälften av B-aktierna. Y Ab hade för avsikt att förvärva hela aktiestocken i X Ab. Y Ab gjorde ett offentligt köpeanbud om B-aktierna. Samtidigt hade Y Ab för avsikt att förvärva alla A-aktier i X Ab och som vederlag ge aktieägarna nya aktier som Y Ab emitterat. De omstruktureringar genom vilka Y Ab skulle förvärva aktier i X Ab betraktades som en helhet. Eftersom beloppet av det vederlag i pengar som skulle betalas till sökandena för aktierna i B-serien översteg gränsen på 10 procent i NärSkL 52 f §, skulle förvärvet av aktierna inte ske som ett sådant aktiebyte som avses i NärSkL 52 f §. Om de sökande skulle byta sina A-aktier i X Ab till nya aktier som emitteras av Y Ab, skulle aktiebytet betraktas som en överlåtelse vid beskattningen av sökandena.

CSN 6/2003 A Ab ökade sitt aktiekapital genom att rikta en emission till X Ab och sex andra bolag så, att varje bolag hade rätt att teckna nya aktier i A Ab genom att till A Ab i form av apportegendom överlåta egna aktier som respektive målbolag ägde. Av målbolagen hade två bolag tagit konvertibla lån av bolag som var delägare i bolagen. Enligt emissionsvillkoren skulle varje bolag som tecknade aktier utöver de aktier som det ägde till A Ab som apport även överlåta de konvertibla lån som var i bolagets besittning.

På överlåtelsen av aktierna till A Ab tillämpades bestämmelsen om aktiebyte, eftersom A Ab förvärvade en sådan mängd aktier i målbolagen, att de aktier som A Ab ägde vid tidpunkten för aktiebytet gav mer än hälften av den rösträtt som alla aktier i målbolagen gav.

Skuldebreven togs inte i beaktande vid aktiebytet vid beräkningen av majoriteten av rösterna, då de inte hade konverterats till aktier fram till tidpunkten för aktiebytet. Efter omstruktureringen hade konverteringen av skuldebreven ingen inverkan på tillämpningen av bestämmelsen om aktiebyte. Apportplaceringen av konvertibla lån i A Ab behandlades i beskattningen som en händelse som kan jämställas med ett från aktiebytet separat byte.

Avsikten var att avlägsna begränsningarna av rösträtten som ingick i målbolagens bolagsordningar innan äganderätten till apportegendomen övergick till A Ab. Om begränsningarna av rösträtten inte gick att tas bort, men A Ab förvärvade en sådan mängd aktier i målbolagen, att A Ab med beaktande av rösträttsbegränsningen under alla omständigheter hade den faktiska röstmajoriteten på målbolagens bolagsstämma, tillämpades på aktiebytet bestämmelserna i NärSkL 52 f § på aktiebytet.

HFD 2003:13 Om T AB (publ.) med stöd av 6 kap. 6 § värdepappersmarknadslagen och/eller 14 kap. 19 § lagen om aktiebolag hade löst in aktier i S Abp av en aktieägare som inte hade accepterat ett offentligt erbjudande från T AB (publ.) om aktiebyte, ska inlösningsvederlaget eller gottgörelsen som betalas på grundval av 5 mom. i värdepappersmarknadslagens nämnda paragraf inte beaktas vid uträkningen av penningersättning enligt 52 f § lagen om beskattning av näringsinkomst.

CSN 2005/70 (ingen ändring HFD 21.4.2006 liggare 943) A Ab, som inte idkade näringsverksamhet, avsåg att förvärva en sådan andel av aktierna i B Ab, att aktieinnehavet ger mer än hälften av det röstetal som samtliga aktier i B Ab ger, och som vederlag till B Ab:s aktieägare ge nyemitterade aktier. Omstruktureringen betraktades som aktiebyte trots att det bolag som förvärvade aktierna inte idkade näringsverksamhet. Vid beskattningen av delägaren i B Ab tillämpades bestämmelsen om aktiebyte i ISkL 45 § 2 mom.

CSN 49/2008 X Ab idkade värdepappershandel och placeringsverksamhet. A och ett antal andra privatpersoner ägde 52 procent av aktierna i X Ab. De avsåg att genom ett aktiebyte överlåta sitt aktieinnehav i X Ab till sitt helägda bolag Y Ab. Som vederlag fick de nya aktier som Y Ab emitterade. Därefter hade X Ab för avsikt att dela ut nästan alla utdelningsbara vinstmedel till sina delägare. Omstruktureringen hängde samman med en omorganisering av X Ab:s affärsverksamhet och det fanns företagsekonomiska orsaker till omstruktureringen. Y Ab avsåg att fortsätta placeringsverksamheten och värdepappershandeln med de medel som bolaget erhöll vid utdelningen. Y Ab hade inte för avsikt att vidare överlåta de aktier i X Ab som erhållits vid aktiebytet. Utdelning som X Ab delade ut efter aktiebytet betraktades i under dessa omständigheter inte som vederlag för de aktier i X Ab som överläts till Y Ab vid aktiebytet. Vid beskattningen av A tillämpades 45 § 2 mom. i inkomstskattelagen och bestämmelserna om aktiebyte i 52 f § i näringsskattelagen på aktiebytet.

CSN 42/2009 A Ab, som ägdes av två privata familjer, idkade jordbruk och bolaget hade beskattats i enlighet med inkomstskattelagen för jordbruk. A Ab avsåg att dela de av bolaget ägda markerna, byggnaderna och övriga tillgångarna till hälften på två aktiebolag. Avsikten var att genomföra omstruktureringen som en upplösning av A Ab utan likvidationsförfarande så att bolagets samtliga tillgångar och skulder överförs på två aktiebolag och delägarna i A Ab som vederlag får nyemitterade aktier i bägge övertagande bolagen eller egna aktier som de övertagande bolagen har i sin besittning. När man beaktade 28 § i inkomstskattelagen, som innehåller allmänna bestämmelser och som hänvisar till 52 c § i näringsskattelagen, kunde man på ansökan tillämpa principerna om fission som föreskrivs i det sistnämnda lagrummet.

HFD 2012:93 De principer som framgår av 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas på ett aktiebyte, där det finska aktiebolaget A Ab till det norska bolaget B AS överlåter de aktier som A Ab äger i aktiebolaget C Ab mot ett vederlag bestående av nyemitterade aktier i B AS.

HFD 2023:74 A ägde omkring 0,61 procent av aktiestocken i B Ab. C Inc. från Förenta staterna ämnade skaffa alla aktier i B Ab genom att byta dem mot sina aktier. Det var inte meningen ge något penningvederlag.

Eftersom det bolag som genom aktiebyte skaffade aktierna i B Ab bodde i en tredje stat var det med beaktande av 52 § 2 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet inte fråga om aktiebyte enligt 52 f § 1 mom. i samma lag. Därför kunde man inte i A:s beskattning tillämpa specialbestämmelsen i 45 § 5 mom. i inkomstskattelagen om skattefrihet för överlåtelsevinst när hen överlät sina aktier i B Ab åt C Inc. I ärendet skulle avgöras om etableringsfriheten enligt art. 49 FEUF eller den fria rörligheten för kapital enligt art. 63 FEUF förutsätter att överlåtelsen i anslutning till aktiebytet ska behandlas så att A inte erhåller skattepliktig inkomst.

Med beaktande av syftet med direktivet om företagsomstruktureringar, att undanröja skattemässiga hinder för omstrukturering av företagsverksamhet inom Europeiska unionen, och EU-domstolens rättspraxis, faller det nu ifrågavarande aktiebytet inom ramen för etableringsfriheten enligt art. 49 FEUF. Nämnda artikel är inte tillämplig i förevarande fall där ett bolag från en tredje stat etablerar sig i en medlemsstat i Europeiska unionen. Den eventuella överlåtelsevinst som A erhåller i samband med bytet av B Ab:s aktier till C Inc.:s aktier är inte skattefri inkomst med stöd av etableringsfriheten.

HFD 2014:151 Makarna A och B hade samtidigt till D Abp överlåtit hela aktiestocken i fastighetsaktiebolaget C Ab, som de ägde. Makarna hade även med mottagaren kommit överens om villkoren för överlåtelserna. Köpeskillingen för aktiestocken var efter justering sammanlagt 6 300 371,33 euro. Av denna fick A i enlighet med sin ägarandel 80 procent, så att av köpeskillingen 5 040 297,04 euro betalades 5 000 800 euro genom aktiebyte, som genomförde som en till A riktad emission. Återstoden, 39 497,04 euro, betalades i pengar. Till B betalades hela köpeskillingen på 1 260 074,29 euro i pengar. Eftersom det vederlag till makarna som betalades i pengar sammanlagt översteg 10 procent av det nominella värdet av de aktier som lämnades i vederlag, tillämpades vid beskattningen av A inte bestämmelsen i 45 § 2 mom. i inkomstskattelagen om aktiebyte.

HFD 2020:71 Kapitalinvesterare A hade med kapitalinvesterarna B och C avtalat att D Ab, som indirekt ägdes av den fond A förvaltade, av fonder som B och C förvaltade köper 87,3 procent av aktiestocken i E AB. Det vederlag som D Ab betalade åt de av B och C förvaltade fonderna hade bildats av kontantvederlag och skuldebrev. Enligt en så kallad drag-along -klausul i E AB:s aktieägaravtal skulle även F Ab och G Ab som var aktieägare i E AB överlåta sin ägarandel om 9,5 procent av E AB:s aktiestock till D Ab. A hade med F Ab och G Ab avtalat att F Ab och G Ab överlåter sina aktier i E AB åt D Ab som apportegendom och att F Ab och G Ab som vederlag erhåller av D Ab emitterade nya aktier. D Ab hade utöver detta av de övriga minoritetsägarna i E AB skaffat dessas andelar om 3,2 procent av aktiestocken i E AB mot sina nyemitterade aktier. Avtalet om att aktieöverlåtelserna mellan F Ab och G Ab samt D Ab skulle ske som apport hade ingåtts i samma 17.5.2018 undertecknade avtal om övriga transaktioner gällande införskaffning av E AB:s aktier och omorganiseringen av äganderätten, men i en bilaga till avtalet hade avtalats om de särskilda villkor som skulle tillämpas på de olika aktieägarnas överlåtelser. Av det sammanlagda beloppet på det vederlag D Ab hade betalat hade cirka 89 procent varit vederlag som betalts åt de fonder som B och C förvaltade.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att F Ab och G Ab hade överlåtit aktierna i E AB som var i deras ägo, åt D Ab som en del av ett arrangemang där hela aktiestocken i E AB hade bytt ägare mot vederlag som i huvudsak hade bestått av andra tillgångar än aktier mot penningvederlag. Eftersom det i pengar lämnade vederlaget var mer än tio procent av motsvarande andel aktier som lämnats som vederlag av D Ab:s betalda aktiekapital, kunde överlåtelsen av E AB:s aktier inte i F Ab:s och G Ab:s beskattning anses vara aktiebyte enligt 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Grunderna för beskattningen vid aktiebyte

HFD 2002:81 Som anskaffningsutgift för aktier som ett bolag hade anskaffat genom aktiebyte ansågs aktiernas gängse värde vid tidpunkten för aktiebytet när de senare överläts, trots att aktierna hade tagits upp till ett lägre värde i bolagets balansräkning.

HFD 4.2.2005 liggare 254 A grundade under skatteåret ett bolag, B Ab, och tecknade samtliga aktier i bolaget genom att i bolaget som apport sätta in sina aktier i C Ab. Enligt 52 f § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avses med aktiebyte, som inte har skattekonsekvenser, ett arrangemang där ett aktiebolag skaffar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför, och som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget ger nya aktier som det emitterar. När A mot apport fick aktierna i det under bildning varande bolaget B Ab, som inte var infört i handelsregistret, var det inte frågan om att B Ab emitterade sådana nya aktier som avsågs i 52 f § (1733/1995) 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och i ärendet skulle följaktligen inte tillämpas bestämmelsen i paragrafens 2 mom. om aktiebyte eller bestämmelserna om överlåtelse i 45 § 2 mom. (1734/1995) i inkomstskattelagen. Aktieplaceringen skulle därför i beskattningen behandlas som en överlåtelse och den vinst som uppstod vid överlåtelsen skulle betraktas som överlåtelsevinst som avses i 45 § 1 mom. i inkomstskattelagen.

HFD 2008:15 I ett ärende som gällde förhandsavgörande i en överlåtelseskattefråga skulle avgöras om X SA, som hade sitt säte i Luxemburg, med stöd av bestämmelserna i lagen om överlåtelseskatt kunde påföras överlåtelseskatt för de aktier i D Ab som det finska aktiebolaget Y Abp överlåter som apport till X SA och för vilka X SA som vederlag ger Y Abp nya aktier, som X SA själv emitterar.

I det förhandsavgörande som Europeiska gemenskapernas domstol gav på begäran av högsta förvaltningsdomstolen yttrade gemenskapernas domstol att Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (69/335/EEG) skall tolkas så, att artikel 12.1 c i direktivet inte är tillämplig på den finländska överlåtelseskatten som tas ut när värdepapper överlåts som tillskott till en kapitalassociation vilken lämnar sina egna nyemitterade aktier som vederlag för denna överlåtelse, och att enligt artikel 12.1 a i nämnda direktiv är det tillåtet att ta ut en sådan skatt. Med hänsyn till vad gemenskapernas domstol hade yttrat i sitt förhandsavgörande förkastade högsta förvaltningsdomstolen X SA:s besvär, i vilka yrkades att högsta förvaltningsdomstolen som nytt förhandsavgörande skulle förklara att överlåtelseskatt inte tas ut, eftersom nämnda direktiv 69/335 som en konkretisering av principen om fri rörlighet för kapital och särskilt artikel 12.1 c i direktivet är ett hinder för att ta ut skatten.

HFD 2013:27 Det offentligt noterade bolaget A Abp hade år 2002 av B mottagit ett förslag om inledande av samgångsförhandlingar. Vid dessa förhandlingar och de utredningar som föregick förhandlingarna biträddes A Abp av konsultbyråer. Förhandlingarna resulterade i ett förslag till samgångsavtal och ett därtill fogat aktiebytesanbud från B till A Abp:s aktieägare. A Abp: styrelse beslöt rekommendera sina aktieägare att anta anbudet. Sakkunnigtjänsterna i anslutning till aktiebytet och de förhandlingar som föregick detta förorsakade A Abp kostnader, som inte ansågs avdragsgilla vid efterbeskattningen av A Abp.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett anbud om att få köpa aktierna i ett listat bolag riktas till aktieägarna i målbolaget och att aktiebyte är ett arrangemang som gäller äganderätten till aktierna i målbolaget. Denna omständighet talar för att kostnaderna i saken ska anses hänföra sig till aktieägarnas verksamhet. I ett listat bolag förutsätter jämställdheten mellan aktieägarna dock att anbudet riktas till samtliga aktieägare i bolaget. Det är då naturligt att målbolagets styrelse vidtar åtgärder med tanke på aktieägarna. Till 6 kap. i värdepappersmarknadslagen, som gäller köpeanbud, har med lagen 442/2006 fogats bestämmelser om de skyldigheter som styrelsen i ett målbolag har när ett ovan nämnt anbud har riktats till målbolagets aktieägare.

År 2002 var målbolagets styrelse inte enligt någon bestämmelse i värdepappersmarknadslagen skyldig att vidta åtgärder av ovan nämnt slag. Dock hade rekommenderad praxis redan då varit att målbolagets styrelse skulle göra en bedömning av köpeanbudet och dess förmånlighet för aktieägarna. Detta följde av styrelsens skyldighet att handla i enlighet med aktieägarnas och bolagets intressen. Fastän åtgärderna formellt hade vidtagits i syfte att se till att aktieägarna fick rätt pris för sina aktier, kunde ett anbud som riktades till samtliga aktieägare i ett offentligt noterat bolag inte utvärderas på annat sätt än så att bolaget utförde värderingen. Utgifterna för kostnaderna var till sin karaktär utgifter för inkomstens förvärvande.

På bland annat dessa grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A Abp hade rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av de kostnader för sakkunnigtjänster som anbudet om aktiebyte hade förorsakat målbolaget.

HFD 2016:103 På utbetalning av medel till delägarna från fonden för inbetalt fritt eget kapital som bildats vid aktiebyte kunde man tillämpa bestämmelsen om beskattning av utbetalning av medel som överlåtelse i 45 a § i inkomstskattelagen. Förhandsavgörande för skatteåret 2016.

Kringgående av skatt i samband med företagsomstruktureringar

HFD 1999:63 I ett bolag som tillhandahöll revisions- och skattekonsulttjänster planerades en delning av bolaget i två nya bolag enligt bestämmelserna i 14 a kap. i aktiebolagslagen. Det ena av de nya bolagen skulle bedriva samma verksamhet som det överlåtande bolaget före fissionen. Till det andra bolaget överfördes egendom som inte nödvändigtvis behövs i verksamheten. Det sistnämnda bolaget skulle sedan realisera de överförda fastighetstillgångarna och bolaget upplösas senast ett år efter delningen. Enligt bolaget var delningen nödvändig för att åstadkomma en förändring av kapitalstrukturen och kunna ta in nya expertdelägare. Trots denna målsättning ansåg domstolen att arrangemangen skedde med det huvudsakliga ändamålet att kringgå eller undgå skatt och bestämde därför att bestämmelserna om delning i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet inte var tillämpliga. Förhandsavgörande för 1999.

HFD 2013:44 A Ab hade upphört med sin affärsverksamhet i turistbranschen år 2003, varefter bolaget hade börjat realisera de fritidsbostäder och de två obebyggda tomter som det fortfarande ägde. Hela A Ab hade 31.1.2008 delat sig i Fastighets Ab L och Bostads Ab R. Innan bolaget delade sig hade det fått inkomst från försäljning och uthyrning av fastigheterna.

Vid fissionstidpunkten hade A Ab inte längre någon affärsverksamhet och ägde två fastigheter, som låg 130 kilometer från varandra. De två delägarna i bolaget hade för avsikt att behålla den i R kommun belägna fastigheten som bostad för sin tid som pensionärer och genom fissionen underlätta försäljningen av den i K kommun belägna fastigheten. Delägarna sålde 29.8.2008 aktierna i Fastighets Ab L.

På arrangemanget, som delvis skedde i anslutning till att A Ab upphörde med sin affärsverksamhet, skulle inte tillämpas bestämmelsen om kringgående av skatt i 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet enbart på den grunden att bolaget inte längre bedrev någon aktiv affärsverksamhet. Bestämmelsen skulle inte heller tillämpas på den grunden att ett av de viktigaste syftena med arrangemanget hade varit att snabbt realisera fastigheten i K kommun.

Delägarna i det överlåtande bolaget hade dock kunnat börja använda den bostad som övergått i Bostads Ab R:s ägo på det sätt som avses i 53 § 1 punkten i inkomstskattelagen, det vill säga utan skyldighet att betala hyra, vilket inte hade varit möjligt före fissionen. Dessutom kan det senare vara möjligt att sälja bostaden så, att bestämmelserna om vinst på försäljning av egen bostad blir tillämpliga och den värdestegring som uppstått under den tid som det överlåtande bolaget ägt bostaden blir obeskattad. Eftersom med arrangemanget var förenat sådana, med fissionsbestämmelsernas syfte oförenliga skatteförmåner, var det uppenbart att det huvudsakliga ändamålet med arrangemanget hade varit kringgående eller undvikande av skatt på det sätt som avses i 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

HFD 2013:126 B Ab hade 30.4.2007 uppgått i A Ab, som hade ägt B Ab:s aktier alltsedan 1996. C Ab, vars aktier B Ab hade ägt alltsedan 1995, hade 27.4.2007 uppgått i B Ab. C Ab hade ägt 40 procent av aktierna i A Ab.

C Ab hade fastställda förluster om 623 138,15 euro från skatteåren 1998–2001, av vilket den fastställda förlusten för skatteåret 1999 hade varit 619 847,86 euro. Frågan var om A Ab hade rätt att dra av denna förlust från sin beskattningsbara inkomst.

A Ab hade som viktigaste motivering till fusionerna anfört att man genom att frångå korsägandet fick en överskådligare koncernstruktur, kunde minska administrationskostnaderna samt överföra och garantera de lån som huvudsakligen delägarna i A Ab hade gett C Ab.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A Ab hade anfört sådana skäl för fusionerna som inte var beroende av beskattningshänsyn och att det inte var uppenbart att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med arrangemangen har varit att kringgå eller undgå skatt på det sätt som avses i 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. De för C Ab fastställda förluster som övergick till det övertagande bolaget i fråga hade uppstått under A Ab:s tid som ägare och var en följd av affärsverksamheten som koncernen bedrivit. Att de fastställda förlusterna övergick till det övertagande bolaget skulle inte betraktas som en för bestämmelserna om företagsombildningar främmande skatteförmån.

Det fanns inte grunder att tillämpa 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet på nämnda fusioner. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Åbo förvaltningsdomstols beslut och satte i kraft skatterättelsenämndens beslut, enligt vilket de för C Ab fastställda förlusterna om 623 138,15 euro genom fusionen hade övergått på A Ab.

HFD 2014:66 N hade tillsammans med vissa andra personer i ledande ställning i bolaget A Abp bildat aktiebolaget B Ab, i vilket de ägde samtliga aktier. B Ab hade förvärvat aktier i A Abp mot ett vederlag som till cirka en tiondel bestod av aktiekapital i B Ab och i övrigt av lån som A Abp beviljat B Ab för anskaffningen av dessa aktier. Säkerheten för lånet var de aktier som B Ab förvärvat med lånet och enligt lånevillkoren var det bland annat möjligt att öka lånekapitalet med räntan, om B Ab inte klarade av att betala den, och att förlänga återbetalningstiden för lånet, om avvecklingen av arrangemanget sköts upp i enlighet med bestämmelserna i ett delägaravtal. B Ab:s aktieägare och A Abp var parter i delägaravtalet. Enligt delägaravtalet hade B Ab ingen annan verksamhet än att för sina aktieägares räkning äga aktier i A Abp. I delägaravtalet fanns bestämmelser bland annat om verkan av att anställningsavtalet mellan en person som deltagit i arrangemanget och A Abp upphörde samt om pantsättnings- och överlåtelsebegränsningar för aktierna i B Ab och de aktier som B Ab ägde i A Abp. Enligt delägaravtalet skulle också det avtalade ägararrangemanget beträffande aktierna i A Abp avvecklas efter en viss tidpunkt och efter ett beslut som skulle omfattas av styrelsen för A Abp och 2/3 av aktieägarna i B Ab. Den eventuella avkastningen av arrangemanget skulle då tillfalla aktieägarna i B Ab i form av aktier i A Abp, i första hand så, att B Ab fusionerades med A Abp enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen. Arrangemanget kunde också avvecklas så att B Ab sålde aktier som det ägde i A Abp antingen till A Abp eller till tredje man och med de medel som bolaget på detta sätt fick betalade tillbaka lånet till A Abp, varefter B Ab upplöstes och dess aktieägare som skiftesandel fick aktier i A Abp. Även andra medel kunde användas vid avvecklingen av arrangemanget. Enligt delägaravtalet kunde avvecklingen skjutas upp om aktiekursen för aktierna i A Abp vid den planerade avvecklingstidpunkten understeg medelpriset för de aktier i A Abp som förvärvats för arrangemanget.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att arrangemanget, när man såg det som en enda helhet, skulle bedömas enligt bestämmelserna om kringgående av skatt. Detta innebar att den inkomst som N fick genom arrangemanget med vissa begränsningar kunde betraktas som förvärvsinkomst till följd av anställningsförhållande.

HFD 2016:115 Bolagen X Ab och Y Ab, som bedrev rörelse i byggbranschen, hade år 2005 delats genom total delning enligt 52 c § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Delningen hade ansetts basera sig på sådana godtagbara affärsekonomiska orsaker som godkänns i beskattningen. Bolagen Z Ab och R Ab, som uppstått vid delningen, hade upplösts cirka två år efter att delningen genomförts. A hade varit delägare i både de delade och de upplösta bolagen.

Det gällde att avgöra om vid beskattningen av de skiftesandelar som A fick av bolagen Z Ab och R Ab skulle tillämpas bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst eller i stället bestämmelserna om kringgående av skatt i 28 § i lagen om beskattningsförfarande och bestämmelserna om förtäckt dividend i 29 § i samma lag.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en skattskyldig kan avsluta verksamheten i ett bolag som han eller hon äger och upplösa bolaget utan att i allmänhet vara skyldig att anföra affärsekonomiska orsaker för detta. I det aktuella fallet skulle dock en helhetsbedömning göras med beaktande av de tidigare bolagsdelningarna, som gett upphov till de bolag som det nu var fråga om. Den viktigaste orsaken till att X Ab och Y Ab hade delats hade varit önskan att sälja bolagen, varför delningen hade motiverats av en affärsekonomisk orsak som inte hängde samman med beskattningen.

När man nu, sedan Z Ab och R Ab upplösts, betraktade åtgärderna som en helhet, kunde det inte anses uppenbart att delningarna endast skulle ha varit ett mellanskede och att den faktiska orsaken till åtgärderna skulle ha varit att de bolag som uppstått genom delningen senare skulle upplösas och medföra lindrigare beskattning i form av beskattning av överlåtelsevinst i stället för beskattning av dividend. Bestämmelsen i 28 § i lagen om beskattningsförfarande om kringgående av skatt kunde således inte tillämpas på delningen av bolagen.

De skiftesandelar som A fick av bolagen Z Ab och R Ab kunde inte betraktas som förtäckt dividend, utan på beskattningen av dem skulle tillämpas bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst.

HFD 2017:78 A Ab bedrev placeringsverksamhet och X ägde hela aktiestocken i bolaget. B Ab var verksamt i träförädlingsbranschen och X ägde 50,60 procent av aktiestocken i bolaget. Avsikten var att genomföra ett sådant byte av aktier att A Ab emitterade aktier som X skulle teckna mot sina aktier i B Ab. Efter aktiebytet skulle A Ab komma att äga 50,60 procent av aktierna i B Ab. Inget vederlag i pengar skulle erläggas som del av arrangemanget. I ansökan om förhandsavgörande hade som företagsekonomisk orsak till arrangemanget anförts bland annat att målsättningen var att koncentrera ägandet och förvaltningen av X:s placerings- och aktietillgångar till A Ab.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en omstrukturering av verksamheten i princip var en godtagbar ekonomisk orsak till arrangemanget. Bestämmelsen om kringgående av skatt i 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet kunde bli tillämplig endast om det var frågan om sådant rättsmissbruk som unionens domstol uttalat sig om i sin rättspraxis. Eftersom det inte hade visats att det i saken skulle uppstå konkreta och systemvidriga skatteförmåner, blev de företagsekonomiska skäl som anförts till stöd för arrangemanget inte föremål för ytterligare utvärdering. Det saknades förutsättningar att tillämpa nämnda 52 h §. På överlåtelsen tillämpades 45 § 5 mom. i inkomstskattelagen och bestämmelserna om aktiebyte i 52 f § i lagen om beskattning av näringsverksamhet. Med stöd av dessa bestämmelser skulle den vinst som eventuellt uppstod vid aktiebytet inte betraktas som skattepliktig inkomst eller en eventuell förlust som avdragsgill utgift vid beskattningen av X, som ansökt om förhandsavgörandet.

HFD 2022:79 A Ab var ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag som ägdes av fem fysiska personer. Avsikten var att genomföra en total fission i A Ab, där aktieägarna i A Ab i fissionsvederlag skulle erhålla aktier i de övertagande bolagen i samma proportion som de ägde aktier i bolaget som var föremål för fissionen. Penningvederlag skulle inte betalas. Med undantag för ett övertagande bolag skulle aktierna i de övertagande bolagen som följde av fissionen säljas under åren efter fissionen. Det kommersiella skälet till arrangemanget var att omvandla de tillgångar som planerades att säljas till en form som motsvarade den tilltänkta köparens vilja.

Om försäljningen av aktierna i de övertagande bolagen som uppstod till följd av fissionen skulle avtalas i ett föravtal mellan A Ab:s aktieägare och den tilltänkta köparen. Den tilltänkta köparen hade enligt föravtalet ensamrätt att under avtalstiden köpa de aktier som avsågs i avtalet. I föravtalet definierades också bland annat förhandsvillkoren för att aktieaffärerna skulle kunna genomföras och villkoren för den slutliga transaktionen. Aktieägarna i A Ab hade enligt föravtalet inte rätt att utan den tilltänkta köparens förhandssamtycke ingå andra än ordinarie avtal som var nödvändiga för förvaltningen av fastigheterna och de bolag som bildades vid fissionen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att fissionen och den efterföljande försäljningen av aktierna i de övertagande bolagen inte ingick i samma åtgärd i den mening som avses i unionens domstolens praxis. Inget penningvederlag gavs vid fissionen. Fissionen uppfyllde de villkor som anges i 52 c § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet gällande fissionsvederlaget och därmed de formella förutsättningarna för tillämpningen av bestämmelsen.

Med hänsyn till att förhandsavgörandet gällde en planerad företagsomstrukturering prövades ärendet först med hänsyn till eventuellt kringgående av skatt mot bakgrunden av 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Med beaktande av att fissionen inte innebar att tillgångarnas värdestegring undantogs från beskattning hade inga konkreta och för systemet främmande skattefördelar påvisats uppstå. Det var därför inte möjligt att tillämpa 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet på fissionen. 28 § i lagen om beskattningsförfarande var inte heller tillämplig. Förhandsavgörande för skatteåren 2020 och 2021.

HFD 2021:65 Moderbolaget i en koncern som idkade byggföretagsverksamhet, A Ab, ägde hela aktiestocken i B Ab. B Ab ämnade genomföra en aktieemission där A Ab skulle teckna alla aktier och där A Ab skulle överlämna sina som apportegendom ägda, till omsättningstillgångarna tillhörande aktiestockar för sex bostadsaktiebolag. Inget penningvederlag skulle användas i förfarandet. Efter överlåtelserna skulle bostadsaktiebolagens aktier ingå i B Ab:s omsättningstillgångar. B Ab skulle fungera som grynderentreprenör för nämnda bostadsaktiebolag, det vill säga överlämna byggnadsentreprenaden till bostadsaktiebolagen och sälja bostadsaktiebolagens aktier vidare. Som de företagsekonomiska grunderna för förfarandet uppgavs bland annat klarläggande och stabilisering av A Ab:s verksamhet genom att rikta grynderentreprenadverksamheten till i synnerhet dotterbolagen samt att skaffa de för B Ab:s nyss påbörjade grynderentreprenadverksamhet behövliga RS-referenserna. Det gängse värdet för de av A Ab ägda aktierna i bostadsaktiebolagen var vid aktieöverlåtelsen och därmed deras anskaffningsutgift i B Ab:s beskattning, avsevärt högre än deras anskaffningsutgift i A Ab:s beskattning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att aktieöverlåtelserna är en övergångsfas i ett förfarande vars slutliga verkliga syfte är att sälja de till omsättningstillgångarna tillhörande aktierna i bostadsaktiebolagen och att tjäna in slutliga skattefördelar i form av att utöka deras anskaffningsutgifter. Genom förfarandet skapas en konkret och för skattesystemet främmande skattefördel. När skattefördelen avvägdes mot de företagsekonomiska grunderna som uppgetts för förfarandet var det uppenbart att det enda eller huvudsakliga syftet med förfarandet är att kringgå skatt eller undvika skatt. På dessa grunder kunde inte 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas på överlåtelserna av bostadsaktiebolagens aktiestockar. Förhandsavgörande för skatteåret 2019. Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 52 h §

Se och jfr HFD 2017:78

7.2 Rättspraxisen vid Europeiska unionens domstol

Sammandrag av avgörandena till den del de gäller aktiebyte

C-28/95 Leur-Bloem

Rådets direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater ska tolkas så att det gemensamma skattesystem som har införts genom detta och som innehåller olika skattemässiga förmåner, tillämpas urskillningslöst på alla affärstransaktioner där det är fråga om fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier, oavsett orsakerna till dessa vare sig de är finansiella, ekonomiska eller skattemässiga.

Av detta följer att man i artikel 2.d i direktivet, där begreppet fusion som genomförs genom ett utbyte av aktier definieras, inte kräver att det övertagande bolag som avses i artikel 2.h i direktivet bedriver företagsverksamhet eller att det är fråga om en permanent sammanslagning av två bolags företagsverksamhet till en finansiell och ekonomisk helhet. Det faktum att den fysiska personen som var den enda aktieägaren i och direktör för de förvärvade bolagen blir det förvärvande bolagets enda aktieägare och direktör utgör inget hinder för att betrakta den aktuella affärstransaktionen som en fusion som sker genom utbyte av aktier.

Artikel 11 i direktiv 90/434/EEG ska tolkas så, att för att undersöka om den planerade transaktionen har skatteflykt eller skatteundandragande som huvudsyfte eller ett av sina huvudsakliga syften, ska de behöriga nationella myndigheterna i varje enskilt fall vidta en övergripande prövning av den nämnda transaktionen. Denna undersökning ska kunna ställas under den tillsyn som utövas av domstolarna.

Begreppet godtagbart ekonomiskt skäl som avses i artikel 11 i direktivet 90/434/EEG ska tolkas så att det innebär något annat än enbart en strävan efter en skattemässig förmån, till exempel en horisontal förlustutjämning.

C-126/10 Foggia

Artikel 11.1 a i rådets direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater ska tolkas så att då det är fråga om en affärstransaktion där två bolag som hör till samma koncern fusioneras så kan man sluta sig till antagandet att den aktuella affärstransaktionen inte har genomförts på det sätt som avses i den ovan nämnda bestämmelsen ”av ett godtagbart ekonomiskt skäl” på grund av att det överlåtande företaget vid tidpunkten för fusionen inte bedriver någon form av verksamhet, att det inte har någon finansieringsandel från de övriga bolagen och att det enbart överför sådana förluster som beaktas i beskattningen till det övertagande bolaget som är stora och vars ursprung inte har definierats, trots att den aktuella affärstransaktionen har en positiv inverkan med tanke på koncernens strukturella kostnader. Det åligger den nationella domstolen att granska de omständigheter som karaktäriserar den föreliggande rättstvisten med hänsyn till huruvida sådana faktorer uppfylls i den aktuella rättstvisten utifrån vilka man på det sätt som avses i den nämnda bestämmelsen kan anta att det är fråga om skattebedrägeri eller kringgående av skatt.

Begreppen omstrukturering eller rationalisering som avses i artikel 11.1 a i direktivet 90/434 ska således uppfattas så att dessa innebär något annat än enbart en strävan efter en skattemässig förmån och att den omstrukturering eller rationalisering som vidtas enbart i syfte att uppnå ett mål av denna typ inte kan utgöra ett sådant godtagbart ekonomiskt skäl som avses i den aktuella bestämmelsen. I princip finns det således inget hinder för att en fusion som leder till en sådan omstrukturering eller rationalisering av en koncern som möjliggör en minskning av koncernens administrations- och förvaltningskostnader kan betraktas som ett godtagbart ekonomiskt skäl. Detta gäller dock inte i ett fall med en absorptionsfusion. Där framgår det att besparingar i en koncerns strukturella kostnader är helt marginella med hänsyn till den uppnådda skattemässiga förmånen.

C-321/05 Kofoed

Direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater skall tolkas så, att det gemensamma skattesystem som inrättas genom direktivet och som medför olika skatteförmåner skall tillämpas utan åtskillnad på alla fusioner, fissioner, överföringar av tillgångar och utbyten av aktier och andelar oavsett om dessa betingas av finansiella, ekonomiska eller rent skattemässiga skäl.

I detta avseende skall begreppet ”kontant betalning” till delägarna i det förvärvade bolaget inom ramen för ett utbyte av aktier eller andelar i den mening som avses i artikel 2 d i detta direktiv, avse tillhandahållande av pengar som har karaktären av ett verkligt vederlag för förvärvet, varmed avses tillhandahållanden som avtalats med bindande verkan som ett komplement till utfärdandet av värdepapper som representerar kapitalet i det förvärvande bolaget, och detta oberoende av eventuella motiv som ligger bakom förfarandet.

Det går alltså inte att klassificera pengar i den mening som avses i nämnda bestämmelse som ett förvärvande bolag tillhandahåller delägarna i ett förvärvat bolag som ”kontant betalning” endast av den anledningen att det finns ett visst tidsmässigt eller annat samband med förvärvsförfarandet, eller av den anledningen att syftet med förfarandet är skatteflykt. Tvärtom måste det med hänsyn till omständigheterna prövas i varje enskilt fall huruvida det ifrågavarande tillhandahållandet har karaktären av bindande vederlag för förvärvet.

Härav följer att en utdelning som ett förvärvande bolag lämnar till delägarna i det förvärvade bolaget kort efter utbytet av aktierna eller andelarna, som dock inte utgör en integrerad del i det vederlag som det förvärvande bolaget har att betala, inte får tas med vid beräkningen av ”kontant betalning” enligt artikel 2 d i direktivet.

C-48/11 A Ab

Artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat som innebär att ett utbyte av aktier eller andelar mellan ett bolag med hemvist i nämnda medlemsstat och ett bolag med hemvist i ett tredjeland som är part i EES-avtalet likställs med en skattepliktig aktieöverlåtelse. Artikeln utgör hinder för lagstiftningen i medlemsstaten även om endast inhemska bolag eller bolag som är etablerade i andra medlemsstater vore parter i omstruktureringen och omstruktureringen därmed skulle vara skattemässigt neutral. Artikeln utgör hinder förutsatt att det mellan medlemsstaten och tredjelandet föreligger en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden som innehåller bestämmelser om ett utbyte av upplysningar mellan de nationella myndigheterna som är lika effektivt som det utbyte av upplysningar som föreskrivs i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område och i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

ledande skattesakkunnig Hannu Luukela