Inkomstbeskattning hos utländska rörelseidkare och yrkesutövare i Finland

I denna anvisning behandlas inkomstbeskattningen av utländska rörelseidkare och yrkesutövare i Finland. Anvisningen gäller i första hand beskattning av inkomst från rörelse eller yrke. Beskattningen av övriga inkomsttyper från Finland behandlas i särskilda anvisningar.

Anvisningen gäller endast inkomstbeskattningen hos fysiska personer. Inkomstbeskattningen av utländska samfund i Finland har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Inkomstbeskattning av utländska samfund i Finland. Det finns en särskild anvisning också för momsbeskattningen.

Kapitel 3 (Fast driftställe och stadigvarande anordning) har kompletterats. I kapitlet ges en kort definition för bygg- och installationsverksamhet. Till kapitlet har också lagts ett omnämnande av skeppsvarvets karaktär som affärsställe. Kapitel 10 (Socialförsäkringsavgifter) har kompletterats och laghänvisningarna uppdaterats.

1 Inledning

I denna anvisning behandlas inkomstbeskattningen av utländska rörelseidkare och yrkesutövare i Finland. Med utländsk rörelseidkare och yrkesutövare avses en fysisk person som bor utomlands eller flyttar tillfälligt från utlandet till Finland och som bedriver yrke eller rörelse.

Anvisningen gäller i första hand beskattning av inkomst från rörelse eller yrke. Beskattningen av övriga inkomsttyper har behandlats i särskilda anvisningar. Det finns en särskild anvisning även för momsbeskattningen.

I anvisningen ingår ett flertal exempel. De är avsedda att illustrera anvisningen och göra den lättare att läsa. När man läser exemplen bör man observera att exemplen inte egentligen bör betraktas som allmänt tillämpliga beskattningsanvisningar. Alla beskattningsbeslut måste alltid fattas fall för fall, så att man beaktar gällande bestämmelser och övriga rättsnormer.

2 Omständigheter som påverkar beskattningen

2.1 Allmänt

Beskattningen av utländska rörelseidkare och yrkesutövare är starkt beroende av om denne ska betraktas som allmänt eller begränsat skattskyldig i Finland. Ofta är det ännu viktigare om personen enligt skatteavtalet ska anses ha hemvist i Finland. Väsentligt är också om den mottagna inkomsten ska betraktas som yrkes- eller rörelseinkomst eller som någon annan inkomst, t.ex. lön. I det följande behandlas dessa frågor sammanfattningsvis.

2.2 Allmän och begränsad skattskyldighet

Enligt 9 § 1 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992, nedan ISkL) kan fysiska personer vara antingen allmänt eller begränsat skattskyldiga i Finland. Allmänt skattskyldiga betalar skatt i Finland för all sådan inkomst som de förvärvat i Finland och utomlands. Begränsat skattskyldiga betalar skatt i Finland endast på de inkomster som de intjänat i Finland. Inkomst som erhållits i Finland är exempelvis inkomst som intjänats i rörelse och yrkesutövning i Finland (ISkL 10 § 2 punkten). Begränsat skattskyldiga är dessutom skyldiga att betala skatt för all inkomst som hänför sig till ett fast driftställe i Finland (ISkL 9 § 3 mom.).

Fysiska personer som bor i Finland är allmänt skattskyldiga. En person anses vara bosatt i Finland om hen har sitt egentliga bo och hemvist här. En person anses vara allmänt skattskyldig i Finland också då hen vistas i Finland över sex månader i följd. Tillfälliga utlandsbesök anses inte avbryta sexmånaders vistelsetid i Finland (ISkL 11 § 1 mom.).

Fysiska personer som bor utomlands är begränsat skattskyldiga i Finland. En sådan person förblir begränsat skattskyldig om hen vistas i Finland högst sex månader i följd och inte har sitt stadigvarande bo och hemvist i Finland (ISkL 11 § 1 mom.). Begränsat skattskyldiga är således alla de personer som inte är allmänt skattskyldiga.

Ännu efter att en finsk medborgare har flyttat utomlands anses hen vara allmänt skattskyldig i Finland under flyttningsåret och de tre efterföljande skatteåren, förutsatt att hen inte kan bevisa att hen inte under skatteåret haft väsentlig anknytning till Finland (ISkL 11 § 1 mom.). Yrkes- och rörelseverksamhet som man bedrivit i Finland räcker ensamt för att utgöra en sådan väsentlig anknytning.

Närmare information om allmän och begränsad skattskyldighet ges i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsad skattskyldighet samt boende enligt skatteavtal – fysiska personer.

2.3 Skatteavtal

Skatteavtal är bilaterala eller multilaterala statsfördrag som reglerar hur rätten att beskatta inkomster fördelas mellan Finland och den andra avtalsslutande staten. Finlands skatteavtal grundar sig i regel på OECD:s modell för skatteavtal (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, nedan OECD, och Model Convention with respect to Taxes on Income and Capital, nedan modellskatteavtalet). När man tolkar skatteavtalen kan man använda modellskatteavtalets kommentar som hjälp.

Enligt de skatteavtal Finland ingått beskattas inkomsten av rörelse och yrke i första hand i den avtalsslutande stat där personen enligt skatteavtalet är bosatt. Om en person bedriver rörelse- eller yrkesverksamhet från ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i en annan skatteavtalsstat, får den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns beskatta rörelse- eller yrkesinkomsten (OECD artikel 7 och 14). Enligt vissa skatteavtal kan en rörelseidkare och yrkesutövare beskattas för yrkesinkomsten i den stat där hen vistas i över 183 dagar under 12 efterföljande månader. Då förutsätts inte att staten är denna persons skatteavtalsmässiga hemviststat eller att personen anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i arbetsstaten.

I skatteavtalen ingår självständiga bestämmelser om vilken stat som ska betraktas som personens hemviststat när man tillämpar skatteavtalet. Dessa bestämmelser ingår i regel i skatteavtalets 4 artikel. Utgångspunkten är att en person anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där hen enligt den interna lagstiftningen i staten bor.

En person kan dock ibland vara bosatt i två olika stater enligt den interna lagstiftningen i båda staterna (s.k. dubbelboende). I skatteavtalen ingår bestämmelser om vilken stat som då ska betraktas som personens skatteavtalsenliga hemviststat.

Det är också viktigt att komma ihåg att skatteavtalets bestämmelser om hemvist endast reglerar personens hemvist då skatteavtalet ska tillämpas. Skatteavtalets bestämmelser har däremot ingen betydelse när man ska avgöra om en person är allmänt eller begränsat skattskyldig i Finland.

Finland har skatteavtal med cirka 70 stater. Bestämmelserna om beskattning av rörelseidkare och yrkesutövare varierar i de olika skatteavtalen, varför man inför beskattningsbeslut alltid måste iaktta vad som överenskommits mellan de avtalsslutande staterna. På Skatteförvaltningens webbplats www.skatt.fi finns en förteckning över gällande skatteavtal. Avtalstexterna finns också på adressen www.finlex.fi.

Om en rörelseidkare och yrkesutövare kommer från en sådan stat med vilken Finland inte ingått skatteavtal, beskattas hen i Finland endast på basis av bestämmelserna i den interna lagstiftningen i Finland.

Närmare information om hur den skatteavtalsenliga hemviststaten ska fastställas finns i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsad skattskyldighet – fysiska personer.

2.4 Inkomst av rörelse och yrke eller lön

2.4.1 Typ av inkomst

Skattebehandlingen av inkomst som en rörelseidkare och yrkesutövare intjänat i Finland är i hög grad beroende av om inkomsten ska betraktas som inkomst av rörelse och yrke eller som någon annan inkomst. Inkomsttypen avgör vilka bestämmelser det är i den nationella skattelagstiftningen och i skatteavtalet som ska tillämpas. En central fråga i samband med ersättningar för ett arbete, uppdrag eller en tjänst är att avgöra om ersättningen ska betraktas som rörelse- och yrkesinkomst eller som lön.

2.4.2 Inkomst av rörelse och yrke

Med inkomst av rörelse och yrkesutövning avses sådan inkomst som beräknas enligt lagen om beskattning av näringsverksamhet (360/1968, NärSkL). Rörelseverksamhet är sådan planmässig verksamhet som bedrivs i vinstsyfte under en viss tid eller tills vidare och som i allmänhet riktas till en relativt stor grupp av kunder. Karakteristiskt för rörelseverksamhet är också att man investerar kapital i verksamheten och att verksamheten bedrivs med risk. Yrkesverksamhet liknar rörelseverksamhet, men den bedrivs i mindre skala och den ofta grundar sig på yrkesutövarens eget kunnande och egen yrkeskunskap. Yrkesverksamheten kräver i allmänhet inte så mycket kapital som rörelseverksamheten, varför risken i allmänhet är mindre. Inkomsten av rörelse- och yrkesverksamhet kan flyta in t.ex. genom försäljning av varor och tjänster eller genom investeringsverksamhet. Till den del inkomsten har mottagits i vederlag för arbete, uppdrag eller tjänst, anses inkomsten vid förskottsuppbörden utgöra sådan ersättning för arbete som avses i 25 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL).

2.4.3 Lön

Med lön avses enligt 13 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd varje slag av lön, arvode, förmån och ersättning som fås i arbets- eller tjänsteförhållande. Som lön betraktas även mötesarvode, personligt föreläsnings- eller föredragsarvode, arvode för medlemskap i förvaltningsorgan, verkställande direktörs arvode, lön som lyfts av en bolagsman i ett öppet bolag eller ett kommanditbolag samt ersättning för förtroendeuppdrag. Dessa prestationer utgör lön också då mottagaren inte är i arbetsförhållande med utbetalaren.

Frågan om en ersättning som betalats för ett arbete, uppdrag eller en tjänst ska betraktas som lön i beskattningen i Finland avgörs alltid enligt finsk lagstiftning. Om en på utlandet bosatt person i Finland får en prestation som enligt finsk lagstiftning anses utgöra lön, har det ingen betydelse för beskattningen i Finland om mottagaren samtidigt anses vara företagare eller om betalningen anses utgöra lön i en annan stat. Exempelvis föreläsningsarvoden som grundar sig på personlig verksamhet anses inte utgöra lön i alla stater. Om ett föreläsningsarvode emellertid betalas av en finsk utbetalare ska man dock tillämpa skatteavtalets bestämmelser om beskattning av lön om arvodet i den finska beskattningen anses utgöra lön.

Valet mellan lön eller arbetsersättning är en helhetsbedömning. I bedömningen iakttas de principer som framgår av Skatteförvaltningens anvisning Lön och arbetsersättning i beskattningen.

3 Fast driftställe och stadigvarande anordning

3.1 Förhållandet mellan inkomstskattelagen och skatteavtalen

Rörelseidkare och yrkesutövare som är allmänt skattskyldiga i Finland är enligt inkomstskattelagen skyldig att betala skatt för inkomster som de förvärvat i Finland och utomlands. Begränsat skattskyldiga betalar skatt endast på de inkomster som de förvärvat i Finland. Om en begränsat skattskyldig har ett fast driftställe i Finland för att kunna bedriva näringsverksamhet, är en sådan person skyldig att betala skatt för all den inkomst som hänför sig till det fasta driftstället. Skattepliktig inkomst är således inkomst som man förvärvat såväl i Finland som utomlands. Inkomsten kan hänföra sig till det fasta driftstället exempelvis då en rörelseidkare och yrkesutövare överlåter en vara eller tjänst till en kund i lokaler som anses utgöra ett fast driftställe för honom.

Begreppet fast driftställe har definierats i 13 § i inkomstskattelagen. Enligt detta lagrum avses med fast driftställe en plats på vilken det för näringsverksamhetens stadigvarande bedrivande finns en särskild plats för affärsverksamhet eller där särskilda anordningar vidtagits. Med fast driftställe avses enligt 13 a § i inkomstskattelagen t.ex. en plats där företagets ledning, filial, kontor, industrianläggning, produktionsanläggning, verkstad eller butik eller annat stadigvarande inköps- eller försäljningsställe finns. Vid byggnadsentreprenad avses som fast driftställe den plats där entreprenadverksamhet har bedrivits i betydande omfattning.. Också ett skeppsvarv anses vara ett sådant geografiskt stadigvarande affärsställe som kan utgöra fast driftställe för en rörelseidkare eller yrkesutövare, förutsatt att verksamheten är tidsmässigt stadigvarande.

Skatteavtalen kan emellertid medföra begränsningar till det som i inkomstskattelagen anges om Finlands beskattningsrätt. Rätten att beskatta inkomst av rörelse- och yrkesverksamhet fördelas mellan Finland och den andra avtalsslutande staten antingen enligt artikeln om självständig yrkesutövning eller artikeln om inkomst av rörelse. Om det i skatteavtalet ingår en särskild bestämmelse om beskattning av inkomst av självständig yrkesutövning (OECD 14 artikel), fördelas rätten att beskatta fysiska personers rörelse- och yrkesinkomst enligt den (se kapitel 3.2).

Om skatteavtalet inte innehåller särskilda bestämmelser om beskattning av inkomst av självständig yrkesutövning, fördelas rätten att beskatta fysiska personers rörelse och yrkesinkomst enligt bestämmelserna om beskattning av rörelseinkomst (se kapitel 3.3).

3.2 Självständig yrkesutövning och stadigvarande anordning

3.2.1 Självständig yrkesutövning

I flera av Finlands skatteavtal ingår särskilda bestämmelser om beskattning av inkomst från självständig yrkesutövning. Dessa bestämmelser finns i regel i skatteavtalets 14 artikel. Enligt skatteavtalen får inkomst som förvärvats genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet beskattas endast i den stat där personen enligt skatteavtalet har hemvist. Om personen som bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hens förfogande för att utöva verksamheten, får inkomsten beskattas också i den stat där den stadigvarande anordningen finns.

Som fritt yrke betraktas enligt skatteavtalen t.ex. självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som bedrivs av läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor. Begreppet självständig yrkesutövning har inte definierats uttömmande i skatteavtalen, utan man anser att begreppet omfattar all sådan självständig verksamhet som en fysisk person kan bedriva för att förvärva inkomst. Av den anledningen betraktas som självständig yrkesutövning all rörelse- och yrkesverksamhet som bedrivs av fysiska personer (se kapitel 2.4.2). Verksamheten ska vara självständig, varför sådan verksamhet inte kan betraktas som självständig yrkesutövning för vilken ersättningen utgör lön som avses i 13 § i lagen om förskottsuppbörd.

3.2.2 Stadigvarande anordning

I Finlands skatteavtal definieras inte uttryckligen när och hur en stadigvarande anordning ska anses uppstå. Av den anledningen anses stadigvarande anordningar uppstå i princip under samma förutsättningar som fasta driftställen (se kapitel 3.3). Att det uppstår en stadigvarande anordning anses i allmänhet förutsätta att verksamheten som bedrivs är tidsmässigt och geografiskt bestående. En stadigvarande anordning kan vara exempelvis en lokal, t.ex. en advokats kontor, en konstutövares ateljé eller en läkares mottagningsrum. Som stadigvarande anordning kan också betraktas en bostad i Finland.

En stadigvarande anordning kan också uppstå någon annanstans än i rörelseidkarens och yrkesutövarens egna lokaler. Så kan vara fallet t.ex. om yrkesverksamhet bedrivs i kundföretagets lokaler.

Ett skeppsvarv anses som affärsställe enligt huvudregeln, varför rörelseidkare och yrkesutövare som arbetar där kan ha en stadigvarande anordning på varvet. Då skeppsvarvet blir en stadigvarande anordning för rörelseidkaren och yrkesutövaren, tillämpas inte skatteavtalets eventuella tidsgränser för byggnads-, installations- och monteringsverksamhet.

Enligt skatteavtalen med de baltiska länderna och vissa andra stater anses ett fast driftställe uppstå också i och med att en rörelseidkare eller yrkesutövare vistas i Finland 183 dagar under en sammanhängande period på 12 månader. T.ex. en estnisk maskinentreprenör som är underentreprenör för en finsk byggfirma anses ha en stadigvarande anordning i Finland om denne utför entreprenadarbete för en tid som överskrider den ovan nämnda tidsgränsen.

Inkomstskattelagen eller Finlands interna lagstiftning i övrigt känner inte till begreppet stadigvarande anordning. Det har dock ingen betydelse, eftersom ett sådant fast driftställe som avses i 13 a § i inkomstskattelagen anses uppstå redan på samma eller lindrigare grunder än en sådan stadigvarande anordning som avses i skatteavtalen. Om en företagare således enligt bestämmelserna i skatteavtalet anses ha en stadigvarande anordning i Finland, anses företagaren också ha ett fast driftställe enligt den interna lagstiftningen.

3.2.3 Beskattningsrätt som grundar sig på vistelse

Enligt Finlands skatteavtal har Finland alltid rätt att beskatta inkomster som en rörelseidkare eller yrkesutövare med hemvist i den andra avtalsslutande staten erhållit från yrke hen bedrivit i Finland även om hen vistas i Finland 183 dagar under en sammanhängande period på 12 månader. Då kan Finland beskatta yrkesinkomsten, även om yrkesutövaren inte har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. Vistelsen behöver inte vara oavbruten. Sådana skatteavtal är t.ex. det nordiska skatteavtalet samt skatteavtalen med Azerbajdzjan, Egypten och Tjeckien. I dessa fall beskattas inkomsten enligt kapitel 4.2.1 i denna anvisning.

3.3 Beskattning av rörelseinkomst och fast driftställe

3.3.1 Beskattning av rörelseinkomst

En del av Finlands skatteavtal innehåller inte särskilda bestämmelser för beskattning av inkomst från självständig yrkesutövning. Då fördelas rätten att beskatta fysiska personers rörelse och yrkesinkomst mellan avtalsslutande stater enligt bestämmelserna i den artikel i skatteavtalet som reglerar beskattningen av rörelseinkomst. Dessa bestämmelser ingår i regel i skatteavtalets 7 artikel.

Enligt bestämmelserna om beskattning av rörelseinkomst i skatteavtalen ska inkomst av rörelse som företag i en avtalsslutande stat förvärvar beskattas endast i hemviststaten, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på det här sättet, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till det fasta driftstället (OECD 7 artikel).

Fast driftställe har i allmänhet definierats i skatteavtalets 5 artikel. Definitionen varierar lite mellan de olika skatteavtalen, men i praktiken uppstår ett fast driftställe alltid enligt samma principer. I skatteavtalen anses att ett fast driftställe i regel uppstår i och med att det finns en stadigvarande plats för affärsverksamhet eller så länge som ett bygg- eller installationsprojekt pågår. Också en osjälvständig representant kan anses ha ett fast driftställe i Finland.

I det följande behandlas förutsättningar för när ett fast driftställe ska anses uppstå. Samma förutsättningar tillämpas också när man ska avgöra om den som utövar i skatteavtalet avsett självständigt yrke anses ha stadigvarande anordning i Finland (se kapitel 3.2). Kraven för att det uppstår ett fast driftställe har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Inkomstbeskattning av begränsat skattskyldiga utländska samfund i Finland − Rörelseinkomst och andra inkomster från Finland.

3.3.2 Stadigvarande plats för affärsverksamhet

Enligt Finlands skatteavtal anses en rörelseidkare och yrkesutövare ha fast driftställe i Finland om verksamheten bedrivs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet i Finland. Ett fast driftställe kan vara t.ex. kontor, verkstad eller något annat verksamhetsställe (OECD 5 artikel 1 och 2 punkten). En sådan stadigvarande plats för affärsverksamhet kan också vara rörelseidkarens eller yrkesutövarens bostad i Finland om verksamheten de facto bedrivs därifrån. Rörelseidkaren eller yrkesutövaren behöver inte äga eller hyra en plats för sin affärsverksamhet, utan det räcker att det finns en plats som faktiskt används.

Ett affärsställe ska vara geografiskt och tidsmässigt stadigvarande för att det ska betraktas som fast driftställe. Geografiskt stadigvarande betyder att affärsstället ska finnas på en viss plats eller inom ett visst område. Tidsmässigt stadigvarande betyder att en tillfällig och kortvarig rörelseverksamhet i allmänhet inte anses bilda ett fast driftställe i Finland. I beskattningspraxis och i OECD:s kommentarer har verksamhet som varar kortare tid än sex månader i allmänhet inte ansetts vara stadigvarande. Däremot kan affärsverksamhet som varar längre än så i allmänhet ses som stadigvarande. Tillfälliga avbrott i verksamheten beaktas inte då man bedömer om verksamheten är tidsmässigt stadigvarande eller inte.

Rörelseverksamheten behöver inte vara oavbruten. T.ex. ett tillfälligt stånd på mässcentrum under en enskild mässa anses inte utgöra fast driftställe. Däremot kan ett salustånd på ett torg eller köpcentrum betraktas som fast driftställe.

Att ett fast driftställe uppstår förutsätter dessutom, att rörelseidkaren eller yrkesutövaren bedriver verksamhet från detta fasta driftställe. Rörelseverksamheten förutsätter i allmänhet att rörelseidkaren eller yrkesutövaren eller en anställd till denne arbetar på det fasta driftstället. Det är dock inte alltid nödvändigt. T.ex. en rörelseidkare eller yrkesutövare som äger en webbserver kan ha sitt fasta driftställe på en webbplats på servern.

Plats för företagsledning betraktas alltid som fast driftställe. Plats för företagsledning kan vara t.ex. företagarens bostad i Finland då företagaren har hemvist i en annan stat och verksamheten i verkligheten leds från bostaden. Ett fast driftställe kan uppstå också någon annanstans än i rörelseidkarens eller yrkesutövarens egna lokaler, t.ex. i kundföretagets lokaler.

Fast driftställe uppstår inte genom funktioner av förberedande eller biträdande art, även om sådana bedrivs från ett fast driftställe. Förberedande eller biträdande funktioner kan vara t.ex. reklam och datainsamling (OECD 5 artikel 4 punkten). Om funktionen utgör en väsentlig del av företagets rörelseverksamhet eller det är fråga om en tjänst som tillhandahålls för utomstående, kan den inte betraktas som förberedande eller biträdande funktion. T.ex. datainsamling som utförs av en företagare i syfte att göra marknadsundersökningar betraktas inte som förberedande eller biträdande verksamhet, eftersom det är fråga om en tjänst som företagaren säljer till utomstående.

3.3.3 Bygg- och installationsverksamhet

Med bygg- och installationsverksamhet avses byggande och sanering av byggnader, vägar, broar och kanaler. Till bygg- och installationsarbeten hör även installation av rörsystem samt grävnings- och muddringsarbeten (OECD). En rörelseidkare eller yrkesutövare anses ha ett fast driftställe i Finland om hen utför ett byggnads-, anläggnings- eller installationsprojekt som överskrider den tidsgräns som anges i skatteavtalet mellan Finland och hemviststaten (OECD 5 artikel 3 punkten). Beroende på skatteavtalet kan tidsgränsen vara antingen 6, 9, 12 eller 18 månader. I de flesta skatteavtalen är tidsgränsen 12 månader.

Tidsgränsen fastställs skilt för varje projekt. Det betyder att ett enskilt bygg- eller installationsprojekt måste överskrida tidsgränsen i skatteavtalet för att bilda ett fast driftställe för företagaren. Om de flesta projekten hör ihop och bildar en kommersiell och geografisk helhet, kan deras längder räknas ihop. Projekten betraktas som en helhet också då ett enskilt projekt indelas i mindre delprojekt.

Förutsättningarna för stadigvarande anordning och fast driftställe fastställs i regel enligt samma principer. Av den anledningen ska skatteavtalets tidsgränser för byggnads- eller installationsverksamhet i artikeln om beskattning av rörelseinkomst också tillämpas när man avgör om en i Finland bedriven byggnads- eller installationsverksamhet ska anses utgöra fast driftställe i Finland. Det förutsätter dock att skatteavtalet inte innehåller uttryckliga bestämmelser om när en stadigvarande anordning ska anses komma till vid självständig yrkesutövning.

Om en rörelseidkare eller yrkesutövare har flera projekt i Finland, vistas hen vanligtvis så länge i Finland att hen blir allmänt skattskyldig och anses enligt skatteavtalet ha hemvist i Finland (se kapitlen 2.2 och 2.3). I sådana fall är det inte viktigt för beskattningen i Finland om byggprojektet varar så länge att företagaren anses ha fast driftställe i Finland, eftersom Finland i varje fall i egenskap av skatteavtalsenliga hemviststat har rätt att beskatta inkomsten.

3.4 Förhållandet mellan artikeln om självständig yrkesutövning och artikeln om inkomst av rörelse

Rätten att beskatta inkomster av rörelse och yrke fördelas oftast mellan de avtalsslutande staterna oberoende av om man tillämpar artikeln om inkomst av rörelse eller artikeln om yrkesutövning. Av den anledningen har artikel 14 i OECD:s modell för skatteavtal upphävts år 2000. I de nyaste av Finlands skatteavtal ingår inga särskilda bestämmelser om beskattning av yrkesinkomst. Därför fastställs rätten att beskatta såväl rörelse- som yrkesinkomst vid tillämpningen av skatteavtalen enligt artikeln om rörelseinkomst.

4 Beräkning av den beskattningsbara inkomsten hos begränsat skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare

4.1 Fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland

En begränsat skattskyldig rörelseidkare och yrkesutövare är skyldig att betala skatt för all inkomst som hänför sig till ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i Finland (ISkL 9 § 3 mom.). Bestämmelser om beskattningen av begränsat skattskyldigs inkomster finns i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978, källskattelagen).

I 13 § 5 mom. i källskattelagen anges att inkomster som hänför sig till ett fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland ska beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL). Om en begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare får också andra inkomster i Finland, beskattas inkomsterna beroende på inkomsttypen antingen enligt källskattelagen eller enligt lagen om beskattningsförfarande.

Beskattningen av begränsat skattskyldiga rörelseidkares och yrkesutövares fasta driftställe eller stadigvarande anordningar i Finland verkställs enligt samma regler som hos de rörelseidkare och yrkesutövare som är allmänt skattskyldiga i Finland. Den skattepliktiga inkomsten från ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning som ingår i näringsverksamhetens förvärvskälla ska beräknas enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och inkomsten beskattas enligt inkomstskattelagen (13 a § 1 mom. i källskattelagen).

Den beskattningsbara inkomst som det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen genererat fastställs på basis av skattedeklarationen (BFL 7 §). Därför måste rörelseidkare och yrkesutövare lämna en skattedeklaration för sin näringsverksamhet i Finland (se kapitel 8).

Rörelseidkare och yrkesutövare beskattas i Finland på basis av det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens nettoinkomster. Som det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens inkomst i Finland beskattas alla inkomster som hänför sig till driftstället eller anordningen, oberoende av om inkomsterna har förvärvats i Finland eller utomlands. Från inkomsten av det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen dras av kostnaderna för inkomstens förvärvande, räntorna och de förluster från tidigare år som fastställts för driftstället eller anordningen.

Dividender, räntor och royaltyer som en rörelseidkare eller yrkesutövare erhållit i Finland beskattas som del av det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningens inkomster, förutsatt att de hänför sig till det fasta driftstället. Det är således inte skatteavtalets bestämmelser om respektive inkomsttyp som ska tillämpas på fördelningen av rätten att beskatta det fasta driftställets dividender, räntor och royaltyer, utan beskattningsrätten avgörs enligt bestämmelserna om beskattning av inkomst av yrke och rörelse.

Det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens skattepliktiga inkomst fördelas enligt 38 § i inkomstskattelagen i kapital- och förvärvsinkomst på basis av det fasta driftställets nettoförmögenhet i näringsverksamheten. Nettoförmögenheten räknas ut enligt lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005). Vid beräkning av nettoförmögenheten beaktas endast de tillgångar och skulder som hänför sig till det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens näringsverksamhet. Vid uträkningen av nettoförmögenheten beaktas också tillgångar (och skulder) som finns utomlands, förutsatt att de hänför sig till det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens näringsverksamhet.

Den rörelseidkare eller yrkesutövare som är begränsat skattskyldig för hela skatteåret betalar skatt på företagsinkomstens förvärvsinkomstandel enligt en genomsnittlig kommunalskatteprocent och vid statsbeskattningen enligt en progressiv inkomstskatteskala. Om en utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare är allmänt skattskyldig under en del av året, betalar hen kommunalskatt för hela skatteåret enligt inkomstskattesatsen i den kommun som var hens hemkommun enligt 5 § i lagen om beskattningsförfarande (15 § 2 mom. i källskattelagen).

Av företagsinkomstens kapitalinkomstandel betalas 30 procent i inkomstskatt. Skatten fastställs dock till 34 procent till den del summan av kapitalinkomstandelen och beloppet av övriga kapitalinkomster som ska beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande överstiger 30 000 euro under kalenderåret (15 § 1 mom. i källskattelagen).

Storleken av en utländsk rörelseidkares och yrkesutövares skatteprocent på förvärvs- och kapitalinkomster fastställs enbart på basis av de inkomster som beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande och som Finland enligt respektive skatteavtal har rätten att beskatta. Källskattepliktiga inkomster som erhållits i Finland eller utlandsinkomster påverkar inte skatteprocenten (13 a § 2 mom. i källskattelagen). Om en utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare har varit allmänt skattskyldig en del av året, fastställs skatteprocenten på basis av de förvärvsinkomster som hen mottagit både såsom allmänt skattskyldig och såsom begränsat skattskyldig.

Om det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens verksamhet är förlustbringande, fastställs för rörelseidkaren eller yrkesutövaren en förlust av näringsverksamheten. En sådan förlust får dras av från den inkomst som beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande under de tio följande skatteåren. En rörelseidkare eller yrkesutövare kan också yrka på att det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens förluster ska dras av enligt ISkL 59 § från de skattepliktiga kapitalinkomster som ska beskattas i Finland enligt lagen om beskattningsförfarande. Om förlustbeloppet överstiger beloppet av kapitalinkomsterna, uppstår underskott av kapitalinkomstslaget, som under vissa förutsättningar får dras av från skatten på förvärvsinkomsterna.

Inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas endast på personer som är allmänt skattskyldiga i Finland (ISkL 7 § 2 mom.). Av den anledningen kan inte heller inkomstskattelagens bestämmelser om företagarmakar tillämpas på begränsat skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare (se ISkL 14 § 2 mom. och 38 § 1 mom.).

4.2 Utan fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland

4.2.1 Rörelseidkare och yrkesutövare med hemort i en skatteavtalsstat

Om det finns ett skatteavtal mellan Finland och rörelseidkarens eller yrkesutövarens hemviststat, får Finland i regel inte beskattas hens i Finland intjänade inkomster av yrke eller rörelse, förutsatt att hen inte anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. I undantagsfall ger skatteavtalet Finland rätten att beskatta sådana rörelse- eller yrkesinkomster som en rörelseidkare eller yrkesutövare mottagit i Finland också i sådana fall att hen vistas i Finland 183 dagar under 12 successiva månader (se kapitel 3.2).

Då en begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare inte anses ha ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i Finland men Finland enligt skatteavtalet får beskatta inkomsten på basis av vistelse i Finland, måste rörelseidkaren eller yrkesutövaren betala 35 procent i källskatt på sina arbetsersättningar (3 § 1 mom. och 7 § 1 punkten i källskattelagen). Om rörelseidkaren eller yrkesutövaren inte har införts i förskottsuppbördsregistret ska den finska arbetsgivaren ta ut skatten. Om rörelseidkaren eller yrkesutövaren har införts i förskottsuppbördsregistret, kommer Skatteförvaltningen att påföra skatten (16 § 2 mom. i källskattelagen).

Andra än källskattepliktiga näringsinkomster – exempelvis inkomst av varuförsäljning – beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande (13 § 1 mom. 1 punkten i källskattelagen).

Om en yrkesutövare tjänar också andra än näringsinkomster i Finland – t.ex. dividend, ränta eller royalty – beskattas dessa inkomster i regel separat från de finska yrkesinkomsterna (jfr situationen enligt kapitel 4.1). Finlands beskattningsrätt avgörs då på basis av den artikel i skatteavtalet som gäller inkomsttypen i fråga. Inkomsten omfattas av källskatt i Finland, förutsatt att det inte anges i skatteavtalet att Finland inte får beskatta inkomsten. Källskatten på dividend, ränta och royalty är 30 procent, om inte skatteavtalet förutsätter att en lägre procentsats ska tillämpas (7 § 1 punkten i källskattelagen).

Förskottsuppbörden på begränsat skattskyldigas inkomster och förfarandet vid uttagning av källskatt behandlas närmare i kapitel 7.3.

4.2.2 Rörelseidkare och yrkesutövare med hemort i en stat som inte är en skatteavtalsstat

En begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare med hemort någon annanstans än i en skatteavtalsstat är alltid skyldig att betala källskatt i Finland för yrkes-. eller rörelseverksamhet som hen bedriver i Finland, även om hen inte anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. Då måste hen betala skatt till den del av rörelse- och yrkesinkomsten som anses ha uppkommit genom verksamheten som bedrivits i Finland (BFL 83 §). Rörelse- eller yrkesinkomst från Finland är exempelvis ersättning för arbete som utförts i Finland.

Beskattningen av rörelse- och yrkesinkomst från Finland avgörs i enlighet med om det är fråga om arbetsersättning eller annan sådan inkomst enligt lagen om förskottsuppbörd på vilken förskottsinnehållning ska verkställas eller om det är fråga om någon annan typ av inkomst. Om inkomsttypen är sådan på vilken förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd ska verkställas, ska den finländska prestationsbetalaren alltid ta ut källskatt på inkomsten. Andra rörelse- och yrkesinkomster beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande. På dessa inkomster fastställer Skatteförvaltningen för rörelseidkaren och yrkesutövaren en förskottsskatt.

Källskattesatsen på arbetsersättningar är 35 procent. Om en rörelseidkare eller yrkesutövare får också andra inkomster i Finland – t.ex. dividend, ränta eller royalty – verkställs beskattningen på dessa enligt källskattelagen och skilt från rörelse- och yrkesinkomsterna.

4.3 Undanröjande av dubbelbeskattning

Rörelseidkare och yrkesutövare som bor utomlands betalar vanligtvis skatt på sina globala inkomster i hemviststaten. Enligt de skatteavtal Finland har ingått är det i regel hemviststaten som är skyldig att undanröja dubbelbeskattningen. Om en i Finland begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare beskattas både i Finland och i hemviststaten för samma inkomst, är hemviststaten i regel skyldig att undanröja dubbelbeskattningen på inkomst som erhållits i Finland då beskattningen i Finland har verkställts enligt skatteavtalet.

5 Beräkning av den beskattningsbara inkomsten hos allmänt skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare

5.1 Allmänt

Rörelseidkare och yrkesutövare som är allmänt skattskyldiga i Finland är skyldiga att betala skatt för rörelse- och yrkesinkomst som de förvärvat i Finland och utomlands (ISkL 9 § 1 mom.). Då verkställs beskattningen enligt lagen om beskattningsförfarande. Den beskattningsbara inkomsten beräknas enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och beskattningen verkställs enligt inkomstskattelagen. Förskottsuppbörden på den beskattningsbara inkomsten verkställs antingen i form av förskottsbetalning eller förskottsinnehållning (se kapitel 7.2).

Skatteavtalen kan emellertid begränsa Finlands rätt att beskatta allmänt skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare. Det beror på att den som är allmänt skattskyldig i Finland kan enligt skatteavtalets bestämmelser om boende anses ha hemvist i den andra avtalsslutande staten. Också till övriga delar kan skatteavtalet begränsa Finlands rätt att beskatta inkomster som förvärvats någon annanstans än i Finland.

5.2 Rörelseidkare och yrkesutövare som enligt skatteavtalet har hemvist i Finland

Då en rörelseidkare eller och yrkesutövare som är allmänt skattskyldig i Finland också enligt skatteavtalet anses ha hemvist i Finland, begränsar skatteavtalet inte Finlands rätt att beskatta inkomster hen förvärvat i Finland. Om en rörelseidkare eller yrkesutövare får sådan inkomst från en annan stat som också kan beskattas där, ska en eventuell dubbelbeskattning i regel undanröjas i Finland.

I fråga om finska medborgare som flyttat utomlands ska man beakta bestämmelsen i 11 § 1 mom. i inkomstskattelagen. Enligt den kan en person betraktas som allmänt skattskyldig i Finland också efter att hen flyttat utomlands.

5.3 Rörelseidkare och yrkesutövare som enligt skatteavtalet har hemvist i den andra avtalsslutande staten

Då en i Finland allmänt skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare enligt skatteavtalet har hemvist i någon annan stat än i Finland, hindrar skatteavtalet Finland att beskatta hen om hen inte enligt skatteavtalet anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. Uppkomsten av fast driftställe eller stadigvarande anordning avgörs enligt principerna i kapitlen 3.2 och 3.3 i denna anvisning.

Om en rörelseidkare eller yrkesutövare anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland, beskattas hen endast för de inkomster som hänför sig till det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen och för de övriga inkomster som hen erhållit i Finland. Beskattningen av de inkomster som är skattepliktiga i Finland verkställs enligt samma principer som gäller allmänt skattskyldiga. Rätten att beskatta de inkomster som inte hänför sig till det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen fastställs enligt skatteavtalets bestämmelser för respektive inkomsttyp.

I undantagsfall kan skatteavtalet ge Finland rätten att på basis av vistelse i Finland beskatta inkomster av yrke och rörelse som erhållits i Finland, även om man inte anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland (se kapitel 3.2). Då får rörelseidkaren eller yrkesutövaren beskattas i Finland för endast de inkomster som har erhållits i Finland.

I ovan nämnda fall är det vanligtvis rörelseidkarens och yrkesutövarens skatteavtalsenliga hemviststat som är skyldig att undanröja dubbelbeskattningen.

6 Förskottsuppbördsregistret och Skatteförvaltningens övriga register

6.1 Ansökan om registrering

En utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare är i vissa fall skyldig att anmäla sig till Skatteförvaltningens register. Sådana register är registret över momsskyldiga och arbetsgivarregistret. I dessa register kan man i regel också ansöka om en frivillig registrering. Dessutom kan en utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare ansöka om förskottsuppbördsregistrering. En rörelseidkare och yrkesutövare inom byggbranschen är dessutom skyldig att anmäla sig till skattenummerregistret (se kapitel 15).

En rörelseidkare eller yrkesutövare kan anmäla sig till registren elektroniskt på e-tjänsten FODS eller på en pappersblankett. För att kunna registrera sig ska en rörelseidkare och yrkesutövare i allmänhet ha en finländsk personbeteckning.

Vid sidan om Skatteförvaltningens register kan en utländsk rörelseidkare och yrkesutövare vara skyldig att anmäla sig till Patent- och registerstyrelsens handelsregister. Man anmäler sig till registret med samma Y-blankett som till Skatteförvaltningens register. Ytterligare information om registreringar finns på Patent- och registerstyrelsens webbplats prh.fi.

En rörelseidkare och yrkesutövare ska se till att registeruppgifterna är uppdaterade. Av den anledningen måste hen anmäla alla sådana ändringar som påverkar registeruppgifterna. Skattedeklarationer ska lämnas elektroniskt på e-tjänsten YTJ (FODS) eller på en pappersblankett. När en utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare lägger ned sin verksamhet i Finland, måste hen lämna en elektronisk nedläggningsanmälan i webbtjänsten YTJ (FODS) eller på en pappersblankett.

Läs mer i anvisningen Att inleda verksamhet i Finland

6.2 Förskottsuppbördsregistret

En utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare kan ansöka om registrering i Skatteförvaltningens förskottsuppbördsregister. Det lönar sig att ansöka om förskottsuppbördsregistrering om rörelseidkaren eller yrkesutövaren har många uppdrag i Finland. Då behöver prestationsbetalaren inte ta ut skatt på de utbetalda arbetsersättningarna eller bruksavgifterna. Registreringen i förskottsuppbördsregistret påverkar inte rörelseidkarens och yrkesutövarens skyldighet att betala inkomstskatt.

En allmänt skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare kan införas i förskottsuppbördsregistret. Hens skatteavtalsenliga hemviststat spelar ingen roll.

En begränsat skattskyldig rörelseidkare och yrkesutövare kan införas i förskottsuppbördsregistret om hen har fast driftställe eller en stadigvarande anordning i Finland eller om hen har hemvist i en stat med vilken Finland har ingått ett skatteavtal (FörskUL 25 § 3 mom.). Annars kan en begränsat skattskyldig inte införas i förskottsuppbördsregistret.

Skatteförvaltningen avför ur förskottsuppbördsregistret en rörelseidkare och yrkesutövare som lägger ner sin näringsverksamhet i Finland (FörskUL 26 § 1 mom.). Rörelseidkaren och yrkesutövaren ska därför anmäla om nedläggningen av näringsverksamheten i webbtjänsten YTJ (FODS) eller på en pappersblankett.

Skatteförvaltningen kan när som helst avregistrera en skattskyldig som gör sig skyldig till väsentliga försummelser (FörskUL 26 § 2 mom.). Skatteförvaltningen kan avföra ur förskottsuppbördsregistret eller vägra registrera en rörelseidkare eller yrkesutövare registrering som väsentligen försummar skattebetalningen, bokföringsskyldigheten, den deklarationsskyldighet som gäller beskattningen eller sina andra skyldigheter i fråga om beskattningen. Också försummelser i en annan stat kan tas i beaktande, varför också de kan leda till avregistreringen.

6.3 Registret över momsskyldiga

En utländsk rörelseidkare och yrkesutövare som bedriver momspliktig verksamhet ska anmäla sig till registret över momsskyldiga om hen i momsbeskattningen anses ha fast driftställe i Finland. Om hen inte anses ha fast driftställe i momsbeskattningen ska momsen i regel betalas av köparen, ifall denne är momsskyldig i Finland (omvänd momsskyldighet). I vissa fall är en rörelseidkare och yrkesutövare dock alltid skyldig att anmäla sig till registret över momsskyldiga.

Med fast driftställe avses enligt 11 § i mervärdesskattelagen (1501/1992, MomsL) ett stadigvarande affärsställe, från vilket rörelsen helt eller delvis bedrivs. Vid byggnads- eller installationsverksamhet ses ett objekt där en entreprenad eller flera successiva entreprenader pågår över nio månader som ett fast driftställe. Begreppet fast driftställe i momsbeskattningen uppstår således enligt samma principer som fast driftställe i inkomstbeskattningen. Det är dock viktigt att observera att förutsättningarna för fast driftställe är olika i momsbeskattningen och inkomstbeskattningen. Det är således möjligt att en utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare anses ha fast driftställe i Finland i momsbeskattningen, men sakna fast driftställe i inkomstbeskattningen, eller tvärtom.

Ytterligare information om registreringen som momsskyldig finns i Skatteförvaltningens anvisning Registrering av utlänningar som momsskyldiga i Finland.

6.4 Arbetsgivarregistret

I arbetsgivarregistret införs arbetsgivare som betalar lön regelbundet i Finland (FörskUL 31 §). Om det för en rörelseidkare eller yrkesutövare uppstår ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i Finland jämställs hen med en finsk arbetsgivare. Hen ska då anmäla sig till arbetsgivarregistret om hen regelbundet betalar lön till minst två löntagare i Finland. Hen ska dessutom anmäla sig till arbetsgivarregistret om hen betalar lön till minst sex löntagare vars anställningsförhållande inte varar ett helt kalenderår.

Om en rörelseidkare eller yrkesutövare inte anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland är hen inte skyldig att anmäla sig till arbetsgivarregistret. Också då kan hen registrera sig frivilligt som arbetsgivare.

Närmare information om arbetsgivarens skyldigheter finns i kapitlen 11 och 12 i denna anvisning.

6.5 Kontroll av registeruppgifterna

Uppgiften om en utländsk rörelseidkare och yrkesutövare har införts i förskottsuppbördsregistret eller Skatteförvaltningens övriga register är offentlig. Förvärvarens momsregistrering kan kontrolleras i företags- och organisationsdatasystemet på adressen ytj.fi.

7 Förskottsuppbörd på skattepliktiga inkomster i Finland

7.1 Förskottsbetalning

Som betalning för skatt som debiteras på basis av inkomst av näringsverksamhet verkställs i regel förskottsbetalning, oberoende av om det är fråga om allmänt eller begränsat skattskyldiga (jfr situationerna i kapitel 4.2). Den skattskyldige ska då på eget initiativ betala den debiterade skatten på Skatteförvaltningens konto i en eller flera rater senast den förfallodag som anges i förskottsdebetsedeln (FörskUL 23 §).

7.2 Allmänt skattskyldig rörelseidkare och yrkesutövare

Resultatet av en allmänt skattskyldig rörelseidkares eller yrkesutövares näringsverksamhet beskattas genom förskottsbetalning, förutsatt att inkomsten är av sådant slag att den utan hinder av ett eventuellt skatteavtal kan beskattas i Finland. För resultatet av näringsverksamhet verkställs således förskottsbetalning då rörelseidkaren eller yrkesutövaren enligt skatteavtalet har hemvist i Finland eller då rörelseidkaren eller yrkesutövaren har hemvist i den andra skatteavtalsslutande staten men inkomsten hänför sig till hens fasta driftställe eller stadigvarande anordning i Finland.

Om en allmänt skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare inte har införts i förskottsuppbördsregistret ska utbetalaren av en arbetsersättning verkställa förskottsinnehållning på ersättningen. Enligt 3 § i förordningen om förskottsuppbörd (1124/1996, FörskUF) ska förskottsinnehållningen verkställas enligt 60 procent på bruttobeloppet eller enligt en lägre procentsats som anges i skattekortet. Förskottsinnehållningen verkställs alltid efter avdrag av moms (FörskUF 15 § 4 mom.). Om förskottsinnehållning verkställts på arbetsersättningen, verkställs ingen förskottsbetalning.

Det fastställda förskottet och den verkställda förskottsinnehållningen räknas rörelseidkaren och yrkesutövaren till godo vid verkställande av beskattningen (BFL 34 § 1 mom.).

7.3 Begränsat skattskyldig rörelseidkare och yrkesutövare

Förskottsuppbörden på begränsat skattskyldiga rörelseidkares och yrkesutövares näringsinkomster som ska beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande verkställs i form av förskottsbetalning. Förskottsbetalningen verkställs enligt lagen om förskottsuppbörd (källskattelagen 16 § 4 mom.). Förskottsbetalning ska verkställas t.ex. på näringsinkomster som hänför sig till ett fast driftställe i Finland.

Om en begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare har införts i förskottsuppbördsregistret, behöver en finsk utbetalare av arbetsersättningar inte ta ut källskatt på ersättningen. Om rörelseidkaren eller yrkesutövaren har införts i förskottsuppbördsregistret, måste betalaren ta ut källskatt (3 § 1 mom. i källskattelagen). Skatten utgör 35 procent av arbetsersättningens belopp exklusive moms (7 § 1 punkten och 8 § i källskattelagen). Betalaren av en arbetsersättning får före källskatt dra av 510 euro för varje månad då arvode flutit in. Om arbetsersättning har flutit in för en kortare tid än en månad, är avdraget 17 euro per dag. Avdraget förutsätter i bägge fall att ersättningstagaren visar upp ett källskattekort till utbetalaren (6 § i källskattelagen).

Källskatt tas inte heller ut på arbetsersättningar då rörelseidkaren eller yrkesutövaren visar upp ett källskattekort eller en annan utredning om att någon skatt enligt skatteavtalet inte ska tas ut (10 e § 1 punkten i källskattelagen). Skatteavtalet hindrar beskattningen då man inte enligt skatteavtalet anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland och skatteavtalet inte ger Finland rätten att beskatta yrkesinkomst från Finland på basis av vistelsens längd. Av utredningen ska framgå rörelseidkarens eller yrkesutövarens namn, födelsetid och eventuellt skatteregistreringsnummer i hemviststaten samt adress i hemviststaten (10 § i källskattelagen).

Om en arbetsersättning uteslutande eller huvudsakligen betalats för ett sådant byggnadsarbete, installations- eller sammansättningsarbete, transportarbete eller städ-, omsorgs- eller vårdarbete som utförts i Finland, ska källskatt alltid tas ut, förutsatt att ersättningstagaren inte har införts i förskottsuppbördsregistret eller lägger fram ett källskattekort (10 e § 2 mom. i källskattelagen).

Det fastställda förskottet räknas rörelseidkaren och yrkesutövare till godo vid verkställande av beskattningen. Vid användningen av förskott iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande (16 § 1 mom. i källskattelagen).

Om källskatt har tagits ut hos en begränsat skattskyldig rörelseidkare och yrkesutövare på inkomst som ska beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande, räknas källskatten till godo vid verkställande av beskattningen på samma sätt som förskottsinnehållningarna (18 § i källskattelagen). En sådan situation är t.ex. då källskatt tagits ut på en arbetsersättning som räknats som inkomst för det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen i Finland. Vill man räkna källskatten till godo så förutsätts det att inkomsten och den uttagna skatten har anmälts till inkomstregistret eller att rörelseidkaren eller yrkesutövaren lägger fram en sådan verifikation på prestationen och den uttagna skatten som avses i 5 § i förordningen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (1228/2005).

Källskatteprocenten i sådana källskattekort som ges till begränsat skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare är i allmänhet 35, som motsvarar den slutliga källskatten. Om det emellertid är uppenbart att den begränsat skattskyldiga rörelseidkaren eller yrkesutövaren anses ha ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning i Finland, kan Skatteförvaltningen efter eget övervägande ge denne ett sådant skattekort där innehållningsprocenten har beräknats på basis av de uppskattade inkomsterna för skatteåret. På det här sättet kan beloppet av uttagen skatt motsvara bättre den skatt som fastställs för den skattskyldige när beskattningen verkställs enligt lagen om beskattningsförfarande. Ett sådant skattekort kan dock ges endast på den skattskyldiges egen begäran.

8 Skattedeklarationen

Den beskattningsbara inkomsten hos utländska rörelseidkare och yrkesutövare fastställs på basis av uppgifterna i skattedeklarationen (BFL 7 § 1 mom.). Bestämmelser om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter finns i 2 kapitlet i lagen om beskattningsförfarande samt i Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska ingå i en skattedeklaration.

Skatteförvaltningen skickar skattedeklarationsblanketter för näringsverksamhet och den förhandsifyllda skattedeklarationen till alla sådana allmänt och begränsat skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare som har införts i Skatteförvaltningens register för sin näringsverksamhet. Allmänt och begränsat skattskyldiga använder likadana skattedeklarationsblanketter.

En skattedeklaration för näringsverksamhet ska alltid returneras (BFL 7 § 3 mom. och 16 § i källskattelagen). I skattedeklarationen anges alla sådana näringsinkomster som är skattepliktiga i Finland, sådana tillgångar och skulder som hänför sig till näringsverksamheten i Finland samt alla andra sådana uppgifter som behövs för att verkställa beskattningen. Skattedeklarationen för näringsverksamhet måste lämnas in också då Finland inte har rätt att beskatta rörelseidkarens och yrkesutövarens näringsinkomster. Då ska man ge i skattedeklarationen en utredning om varför Finland inte har rätt att beskatta inkomsterna.

Uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen ska kontrolleras. Om det finns brister eller fel i uppgifterna, ska den skattskyldige lämna in en skattedeklaration och deklarera till Skatteförvaltningen de uppgifter som saknas eller som rättats (BFL 7 § 3 mom. och 16 § i källskattelagen). Skattedeklaration för rörelseidkare eller yrkesutövare lämnas in elektroniskt. Skattedeklarationen kan också postas till den adress som står på blanketten eller till någon annan av Skatteförvaltningens enheter.

9 Bokföringen

Det fasta driftställets beskattningsbara inkomst fastställs på basis av bokföringen. En utländsk rörelseidkare och yrkesutövare ska enligt bokföringslagen (1336/1997) ha bokföring över det fasta driftställets inkomster, utgifter och övriga affärstransaktioner. Om bokföring inte har förts eller det fasta driftställets eller den stadigvarande anordningens beskattningsbara inkomster inte på något annat sätt kan utredas pålitligt, kan inkomsterna uppskattas (BFL 27 §). Enligt 3 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande ska skatt betalas på inkomst som man mottagit under skatteåret. Enligt 2 momentet sammanfaller skatteåret med kalenderåret. Om den räkenskapsperiod som avses i bokföringslagen inte utgörs av ett kalenderår, sammanfaller skatteåret med den eller de räkenskapsperioder som har löpt ut under kalenderåret.

Rörelseidkare och yrkesutövare kan vid sidan om Finland vara bokföringsskyldig också i en annan stat. Bokföringsnämnden har konstaterat i sitt utlåtande att räkenskapsperioden för en utländsk rörelse saknar betydelse när man fastställer räkenskapsperioden för en utländsk bokföringsskyldig i Finland (Bokföringsnämnden 1375/1996). Trots det är det önskvärt om en utländsk rörelseidkare och yrkesutövare har samma räkenskapsperiod i Finland som hen har enligt bokföringslagen i den andra staten. Då kan man i allmänhet t.ex. undanröja dubbelbeskattningen på ett effektivt sätt.

10 Socialförsäkringsavgifter

Utländska rörelseidkare och yrkesutövare är skyldiga att betala skatt och även den försäkrades sjukförsäkringspremie (dagpennings- och sjukvårdspremie), om de är företagare eller bor i Finland i enlighet med 4–10 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019). Sjukförsäkringspremien påförs i regel på basis av den arbetsinkomst som fastställts för företagaren för respektive år (SjukförsäkringsL 18 kap. 14 § 2 mom. och 18 kap. 15 § 1 mom.). Om företagaren är försäkrad i Finland men någon företagarens arbetsinkomst inte fastställts för hen, fastställs sjukvårdspremien utifrån den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen. Då påförs dagpenningspremien endast utifrån eventuella löneinkomster.

På personer som kommer till Finland från EU/EES-området, Schweiz eller en socialskyddsavtalsslutande stat för att bedriva företagsverksamhet tillämpas EU:s socialskyddsförfattningar eller -avtal. Enligt dem tillämpas på företagsverksamheten i regel endast de socialskyddsbestämmelser som gäller i arbetsstaten. Huvudregeln gäller dock inte t.ex. då den som kommer från något av dessa länder till Finland tillfälligt för att bedriva företagsverksamhet visar upp ett intyg (t.ex. A1 eller E101) som bevis på att hen omfattas av socialskyddslagstiftningen i ursprungslandet. Också en företagare som kommer från Storbritannien till Finland kan ha ett A1-intyg, vilket betyder att hen inte betalar socialskyddsavgifter i Finland. Företagare som kommer till Finland från andra än de ovan nämnda länderna omfattas av den nationella socialskyddslagstiftningen i Finland.

Med företagare avses enligt 1 kap. 4 § 9 punkten i sjukförsäkringslagen en person som är skyldig att teckna försäkring enligt 1 § 2 mom. i lagen om pension för företagare (1272/2006). Enligt det senare lagrummet är en företagare som bor och bedriver verksamhet i Finland skyldig att försäkra sig för ålderdom, invaliditet och dödsfall på ett sådant sätt som anges i lagen. En företagare behöver dock inte bo i Finland på ett sådant sätt som förutsätts i lagen om pension för företagare om företagaren som bedriver företagsverksamhet i Finland är bosatt i en annan EU- eller EES-stat.

En utländsk rörelseidkare och yrkesutövare kan vara skyldig att teckna sig en pensionsförsäkring enligt lagen om pension för företagare. Pensionsskyddscentralen ger ytterligare information (etk.fi). Försäkringsbolag ger ytterligare information om olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringar.

11 Skyldigheter i samband med lönebetalningen

En utländsk rörelseidkare och yrkesutövare kan ha anställda. Om en rörelseidkare eller yrkesutövare är allmänt skattskyldig i Finland, måste hen i princip fullgöra alla arbetsgivarskyldigheter i den finska lagstiftningen. Hen ska t.ex. verkställa förskottsinnehållning på de skattepliktiga löner som hen betalat i Finland samt lämna anmälningarna till inkomstregistret (se kapitel 12). En rörelseidkare och yrkesutövare är också skyldig att betala arbetsgivarens sjukförsäkringspremie på de löner som hen enligt sjukförsäkringslagen betalat för arbetstagare som är försäkrade i Finland och som inte lägger fram intyget för utsänd arbetstagare.

Arbetsgivarskyldigheterna i den finska lagstiftningen gäller i regel inte begränsat skattskyldiga. Fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland anses vara jämförbar med det att lönen betalas av en finsk arbetsgivare. Av den anledningen gäller de ovan nämnda arbetsgivarskyldigheterna enligt den finska lagstiftningen också begränsat skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare, ifall de anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. Samma arbetsgivarskyldigheter gäller också utländska företagare som frivilligt ansökt om registrering i Skatteförvaltningens arbetsgivarregister.

Läs mer om naturaförmåner i Skatteförvaltningens anvisning Utländska företag i Finland – arbetsgivarens skyldigheter. Utländska hyrda arbetstagare och deras arbetsgivare har vissa särskilda arbetsgivarskyldigheter. Närmare information om dessa finns i Skatteförvaltningens anvisning Utländska hyrda arbetstagare och finsk beskattning. Information om arbetsgivarens skyldigheter finns även i anvisningen Att inleda verksamhet i Finland

En utländsk rörelseidkare och yrkesutövare kan ha även andra arbetsgivarskyldigheter än sådana som grundar sig på skattelagstiftningen. Arbetsgivaren kan vara skyldig att teckna en pensionsförsäkring, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring samt grupplivförsäkring för sina anställda. Till dessa försäkringar hör även betalningsskyldigheter e.d. som han måste fullgöra. Försäkringar beviljas av försäkringsbolag. Skyldigheten att teckna en försäkring fastställs på basis av lagstiftning som gäller försäkringen i fråga. Skatterelaterade frågor – såsom om en rörelseidkare eller yrkesutövare ska betraktas som allmänt eller begränsat skattskyldig i Finland och om hen anses ha fast driftställe i Finland – påverkar inte försäkringsskyldigheten.

12 Anmälan till inkomstregistret

En utländsk rörelseidkare eller yrkesutövare är i vissa fall skyldig att lämna in anmälningar till inkomstregistret om de utbetalda prestationerna. Bestämmelser om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter finns i 3 kapitlet i lagen om beskattningsförfarande samt i 6 och 8 § i lagen om inkomstdatasystemet. Skyldigheten att lämna uppgifter är beroende av om rörelseidkaren eller yrkesutövaren är allmänt eller begränsat skattskyldig och om hen anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. Uppgiftsskyldigheten beror också på om företagaren som betalar lön har anmält sig till Skatteförvaltningens arbetsgivarregister. Också den utbetalda prestationens typ har betydelse.

Allmänt skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare är i regel skyldiga att till Skatteförvaltningen lämna anmälningar till inkomstregistret om alla utbetalda skattepliktiga prestationer, t.ex. löner (BFL 15 § 1 mom. och 15 a §). Arbetsersättningar behöver i regel inte anmälas om mottagaren av ersättningen är i förskottsuppbördsregistret. Ett undantag till regeln är arbetsersättningar till begränsat skattskyldiga fysiska personer som alltid måste anmälas.

En begränsat skattskyldig rörelseidkares eller yrkesutövares fasta driftställe eller stadigvarande anordning i Finland jämställs med allmänt skattskyldiga betalare. En begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare är således skyldig att anmäla eller deklarera alla de prestationer som hänför sig till hens fasta driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. En sådan prestation är t.ex. lön till en person som arbetat i det fasta driftstället i Finland. Om arbetet emellertid utförs utomlands behöver lönen inte anmälas, även om den hänför sig till ett fast driftställe här.

En begränsat skattskyldig rörelseidkare eller yrkesutövare ska dessutom anmäla sådana löner som betalats till allmänt skattskyldiga för arbete som utförts i Finland, även om hen inte anses ha fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland. Dessutom ska hen alltid anmäla löner som hen betalat till en arbetstagare som han hyrt till den part som låtit utföra ett arbete, förutsatt att skatteavtalet inte hindrar att skatt tas ut på arbetstagarens lön (BFL 15 a §). Anmälan ska också alltid lämnas om arbetstagaren är försäkrad i Finland.

Läs mer om anmälningar till inkomstregistret Anmälan av information till inkomstregistret: internationella situationer

13 Skattenummer och offentligt skattenummerregister

Om en rörelseidkare eller yrkesutövare bedriver verksamhet inom byggbranschen, ska hen i regel för att bli släppt in på bygget ha ett fotoförsett personkort som avses i 52 a § i arbetarskyddslagen (738/2002). Det personliga skattenummer som registrerats i skattenummerregistret på basis av arbete på byggbranschen ska vara synligt på personkortet. Skattenumret ges till varje fysisk person som registrerats i Skatteförvaltningens kundregister (2.1 § i skattenummerlagen). Om en rörelseidkare och yrkesutövare inte är i Skatteförvaltningens kundregister, ska hen för att kunna få ett skattenummer besöka skattebyrån och registrera sig. I detta sammanhang påförs även förskottsskatt eller personen ges ett skattekort.

Om en rörelseidkare eller yrkesutövare har anställda som arbetar på ett bygge, ska också de ha ett personkort där skattenumret står innan de kan arbeta på bygget. Av den anledningen måste också de registreras i Skatteförvaltningens kunddatabas.

Skattenummerförfarandet utvidgas från och med 1.7.2022 så att den omfattar byggbranschen och skeppsbyggnadsbranschen. Efter det ska den som arbetar på ett varvsområde ha ett fotoförsett personkort av vilket arbetstagarens personliga skattenummer som registrerats i skattenummerregistret på basis av arbete inom skeppsbyggnadsbranschen framgår.

Läs mer om registrering och skattenummer i Skatteförvaltningens anvisning Skattenumret och det offentliga skattenummerregistret

14 Särskilda frågor

14.1 Resor som hänför sig till näringsverksamheten samt tilläggsavdrag

Utgifterna för resor som hänför sig till näringsverksamheten är i regel avdragbara från näringsinkomsterna (NärSkL 7 §). Till reseutgifter räknas t.ex. utgifterna för resande och logi. Från inkomsten av näringsverksamhet får dras av även utgifter för en bil som ingår i näringsverksamhetens förvärvskälla till den del bilen har använts för resor i näringsverksamheten. Sådana utgifter får i regel dras av i beskattningen till deras faktiska belopp som dragits av i bokföringen. En rörelseidkare och yrkesutövare är emellertid berättigad till tilläggsavdrag som avses i 55 § i näringsskattelagen.

En rörelseidkare eller yrkesutövare får enligt NärSkL 55 § 1 mom. 1 punkten dra av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan maximibeloppet av skattefria dagtraktamenten och den ökning av bokförda faktiska levnadskostnader som kommit till på grund av arbetsresan. Med arbetsresa avses en resa som en rörelseidkare eller en yrkesutövare tillfälligt företar i anslutning till näringsverksamheten utanför sitt ordinarie verksamhetsområde. Med ordinarie verksamhetsområde avses det område där rörelseidkaren och yrkesutövaren normalt bedriver sin verksamhet.

En rörelseidkare och yrkesutövare får såsom tilläggsavdrag enligt NärSkL 55 § 1 mom. 2 punkten dra av skillnaden mellan maximibeloppet av den skattefria kilometerersättningen och utgifterna för sådana resor i anslutning till näringsverksamheten med en bil som utgör privata tillgångar. Resorna mellan bostaden och det fasta driftstället berättigar inte till avdrag. Avdraget förutsätter körjournal eller någon annan pålitlig utredning om körningarna med bilen. Annars kan avdraget inge beviljas.

Också en utländsk rörelseidkare och yrkesutövare får göra tilläggsavdrag på de inkomster som beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande. Berättigade till avdrag är således både såväl allmänt skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare som sådana begränsat skattskyldiga rörelseidkare och yrkesutövare som i Finland har inkomster som beskattas enligt lagen om beskattningsförfarande, t.ex. inkomst som hänför sig till ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning.

I 72 a § i inkomstskattelagen anges att som tillfälligt arbete betraktas arbete i ett och samma arbetsställe som varar högst tre år.  Samma tidsgräns för tillfälligt arbete tillämpas också i beskattningen av utländska rörelseidkare och yrkesutövare, oberoende av om denne är allmänt eller begränsat skattskyldig i Finland.

I 72 § 4 mom. i inkomstskattelagen anges att som arbetsresa inte betraktas resa mellan den skattskyldiges bostad och den egentliga arbetsplatsen och inte heller veckosluts- och liknande resor mellan bostaden och ett särskilt arbetsställe under pågående arbetskommendering. Kostnaderna för dessa resor får dock dras av på samma sätt som kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, dvs. enligt det billigaste fortskaffningsmedlet (ISkL 93 § 3 mom.).

Samma princip tillämpas också i beskattningen av utländska rörelseidkare och yrkesutövare. En rörelseidkare och yrkesutövare får således dra av kostnaderna för resor mellan hemviststaten och det tillfälliga arbetsstället i Finland enligt det billigaste fortskaffningsmedlet som finns till buds. Det billigaste fortskaffningsmedlet kan också vara flygplan. Tilläggsavdrag beviljas inte på dessa resor. Ett undantag är resorna i början och i slutet av ett arbetsprojekt samt då arbetet avbryts t.ex. under helger, sjukdom eller av annat motsvarande skäl. Tilläggsavdrag kan beviljas på basis av dessa resor.

14.2 Utövare av konst

Inkomsten som en konstutövare mottagit för sin personliga verksamhet kan antingen utgöra lön eller yrkesinkomst. Konstutövare som anses vara egenföretagare omfattas delvis av olika bestämmelser än övriga yrkesutövare. Skillnader ingår både i den interna lagstiftningen i Finland och i skatteavtalen.

En allmänt skattskyldig konstutövare är skyldig att betala skatt för sina inkomster i Finland och utomlands, oberoende av om det är fråga om inkomst av personlig verksamhet eller annan inkomst (ISkL 9 § 1 mom.). Skatteavtal kan emellertid begränsa Finlands beskattningsrätt. En begränsat skattskyldig konstutövare är skyldig att betala skatt i Finland för inkomster som förvärvats genom konstutövarens personliga verksamhet i Finland eller ombord på ett finskt fartyg (ISkL 9 § 1 mom. och 10 § 4 b punkten). Beskattningen förutsätter således inte att utbetalaren av prestationen ska ha hemvist i Finland. Också beskattningen av inkomst från annan personlig verksamhet avgörs enligt de bestämmelser som reglerar inkomsttypen i fråga.

Med personlig verksamhet avses t.ex. uppträdande i Finland. Inkomst av personlig verksamhet är således till exempel honorar och deltagandearvoden. Som inkomst av personlig verksamhet betraktas däremot inte sådana inkomster som grundar sig på något annat än personligt arbete, såsom olika inkomster av typ royalty.

I Finlands skatteavtal ingår särskilda bestämmelser om beskattning av inkomster som konstutövare erhållit av personlig verksamhet. Dessa bestämmelser ingår i regel i skatteavtalets 17 artikel. Bestämmelserna anses vara primära i förhållande till skatteavtalets bestämmelser om beskattning av yrkes- eller rörelseinkomst. Bestämmelserna tillämpas således utan hinder av skatteavtalets bestämmelser om rörelse- och yrkesinkomst.

Enligt skatteavtalet beskattas inkomster av konstutövares verksamhet i hemviststaten. Inkomsten som en konstutövare mottagit för sin personliga verksamhet kan emellertid beskattas också i den stat där konstutövaren bedrivit den verksamhet för vilken han mottagit inkomsten (OECD 17 artikel). Enligt skatteavtalen får Finland således i regel beskatta den inkomst konstutövare med hemvist utomlands mottagit för sådan personlig verksamhet som de bedrivit i Finland. Beskattningsrätten förutsätter inte att man har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Finland eller vistas i Finland för en viss tid.

Källskatt ska betalas även på ersättning som grundar sig på personlig verksamhet av en begränsat skattskyldig konstutövare, oberoende av om ersättningen ska betraktas som lön eller inte samt oberoende av om ersättningen betalas till konstutövaren själv eller till någon annan (3 § 1 mom. i källskattelagen). Källskattesatsen på ersättningar är 15 procent av ersättningens bruttobelopp. När källskatt tas ut får man inte göra avdrag enligt 6 § i källskattelagen eller andra avdrag (6 § och 7 § 5 punkten i källskattelagen).

Avvikande från detta får en begränsat skattskyldig konstutövare med hemort i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet yrka avdrag för kostnader som har ett direkt ekonomiskt samband med en ersättning som betalats för personlig verksamhet i Finland. I stället för en källskatt om 15 procent betalas då skatt enligt 15 § i källskattelagen. Rätten att dra av direkta kostnader förutsätter dock att den skattskyldige yrkar på avdrag för sina kostnader i samband med att hen ansöker om källskattekort eller framställer ett rättelseyrkande enligt 11 § 2 mom. i källskattelagen (7 a § i källskattelagen). I det förstnämnda fallet iakttas de direkta kostnaderna i källskattesatsen och i det sistnämnda fallet betalar Skatteförvaltningen den skatt som tagits ut till ett för stort belopp i återbäring. Betalaren av prestationen kan inte på eget initiativ beakta direkta kostnader när hen tar ut källskatt.

Tillämpningen av skatteavtal och andra specialfrågor i anknytning till beskattningen av en uppträdande artist behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av uppträdande artister i internationella situationer.

Eftersom i källskattelagen anges särskilt att betalaren är skyldig att ta ut källskatt på ersättningar för konstutövares personliga verksamhet, måste betalaren ta ut källskatt på ersättningen oberoende av om konstutövaren har införts i förskottsuppbördsregistret eller inte. Eftersom registreringen inte befriar betalaren från skyldigheten att ta ut källskatt, behöver begränsat skattskyldiga konstutövare inte heller införas i förskottsuppbördsregistret, förutsatt att de inte bedriver annan närings- eller förvärvsverksamhet i Finland.

 

Ledande skattesakkunnig Sami Varonen

 

Ledande skattesakkunnig Mervi Hakkarainen