Bonus i beskattningen

Har getts
23.3.2012
Diarienummer
470/39/2011
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om skatteförvaltningen
Ersätter anvisningen
Anvisning Dnr 71/39/2000, 18.2.2000

Denna anvisning ersätter Skatteförvaltningens anvisning Dnr 71/39/2000, 18.2.2000. Anvisningen har omarbetats i sin helhet och kompletterats med rättspraxis. I anvisningen behandlas bonusar och motsvarande förmåner i privatpersoners inkomstbeskattning. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa förskottsinnehållning har behandlats i kapitlet 1.3. I detta sammanhang behandlas inte frågor som gäller momsbeskattningen.

1 Bonusar och motsvarande förmåner i mottagarens inkomstbeskattning

1.1 Allmänt

1.1.1 Stamkundsförmåner

Nuförtiden erbjuder företag olika kundförmåner under benämningen bonus och de har också olika slags stamkundsprogram. Till exempel affärskedjor som idkar handel med konsumtionsvaror ger sina s.k. stamkunder förmåner i pengars värde under benämningen bonus eller motsvarande. Förmånerna grundar sig på beloppet av inköp. Stamkunderna kan använda förmånerna också i andra kedjors butiker eller få ersättningen i form av pengar. I vissa fall har stamkunderna beviljats rabatt eller stamkundsoptioner.

Exempelvis flygbolag erbjuder sina kunder förmåner som grundar sig på avgiftsbelagda flygresor eller inköp. Även hotellkedjor och bensinstationer kan ha motsvarande förmånssystem. Använder man kreditkort kan man få bonuspoäng som man kan använda för olika slags förmåner. Även bankerna har bonussystem som kan utnyttjas för att betala bankavgifter. Dessutom har aktieköpare i vissa fall fått s.k. bonusaktier.

Genom att rikta marknadsföringen till stamkunderna vill företagen poängtera att det lönar sig att koncentrera sina inköp. Stamkundsprogrammen har traditionellt gett konsumenterna mer i vederlag ju mer de köper. Genom att visa upp stamkundskortet eller på något annat sätt vid inköp eller beställning kan kunden

  • få stamkundsrabatt
  • samla in bonus i form av pengar eller poäng
  • få eventuella stamkundspresenter eller specialerbjudanden
  • dra nytta av andra koncentreringsförmåner.

1.1.2 Bonussystem och koncentreringsförmån

Som bonussystem kallas arrangemang där kunden får använda förmåner (insamlade bonusar eller poäng) för betalning i andra företag inom samma samarbetsgrupp. I dessa system bekostas förmånen av den part som ursprungligen sålt produkten eller tjänsten till kunden och alltså inte av det företag där kunden väljer att använda förmånen. Kunden vet inte vem den slutgiltiga betalaren av förmånen är.

Typiskt för en koncentreringsförmån är att den som beviljar förmånen bekostar den och får även ekonomisk nytta av arrangemanget.

1.1.3 Administrering av bonussystem

Ett bonussystem kan administreras av ett s.k. bonusföretag som ansvarar för kundkontona i hela systemet och beräknar återbäringarna. Bonusföretaget kan skicka förmånskupongerna till stamkunderna efter bonusperiodens utgång eller betala bonusen på ett konto och sköta penningrörelsen mellan de butiksägare som deltar i systemet.

I verkligheten får kunden en förmån av rabattkaraktär för sina inköp som under bonusperioden berättigat honom till återbäring:

1) återbäringarna som var och en av kunderna erhållit allokeras i systemet enligt försäljningarna från var och en av butiksägarna; och

2) butiksägarna gör betalningar till systemet i förhållande till försäljningarna till ett belopp som motsvarar varje enskild kunds respektive återbäringar.

I stället för ett särskilt bonusföretag kan vissa företag ha en särskild avdelning som tar hand om bonussystemet i sin helhet.

1.1.4 Tillämpade bestämmelser

I inkomstskattelagen (ISkL) ingår inga uttryckliga bestämmelser om bonusar e.d., utan skattskyldigheten bestäms enligt de allmänna bestämmelserna. Skattepliktig inkomst är enligt 29 § i inkomstskattelagen den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde, med de begränsningar som anges i lag. Inkomstskattelagens begrepp inkomst är omfattande, vilket konstateras även i lagens initialdokument (RP 200/92). Den skattskyldiges samtliga inkomster och förmåner i pengars värde utgår således skattepliktig inkomst, om inte annat uttryckligen anges i lag eller om det inte är fråga om en sådan förmån som enligt vedertagen rätts- och beskattningspraxis inte anses ingå i begreppet inkomst.

Kapitalinkomst är avkastning av egendom, vinst av egendomsöverlåtelse och annan inkomst som kan anses ha influtit av egendom (ISkL 32 §). Förvärvsinkomst är enligt ISkL 61 § annan inkomst än kapitalinkomst.

1.2 Förmåner till privathushållet

1.2.1 Allmänt

I beskattningen av fysiska personer anses kundförmåner som man fått i form av återbäring, förmånskupong, bonus eller motsvarande som har något annat namn i regel utgöra skattefri inkomst. En sådan skattefri förmån kan exempelvis vara en flygresa som erhållits på basis av privathushållets inköp. Det är fråga om motsvarande förmåner också då t.ex. ett konsumentandelslag delar ut förmåner till sina medlemmar på basis av inköp till privathushållet vilka medlemmarna själv gjort och betalat. Det blir inga problem i inkomstbeskattningen då kunden själv betalat inköpen på basis av vilka förmånerna beviljas. I sådana fall kan förmånerna i regel betraktas som rabatt som beviljats kunden i efterhand.

Utgifterna för dessa förmåner får inte dras av i beskattningen. Av samma orsak räknas rabatter på levnadskostnaderna inte heller som skattepliktig inkomst. Se dock kapitlet 1.6 Förmåner från krediter, besparingar, försäkringar och motsvarande. I kapitlet 1.5 behandlas särskilt de förmåner man erhållit från näringsverksamhet, gårdsbruk eller annan förvärvsverksamhet.

Om en privatperson får förmån på basis av en avdragbar utgift som någon annan betalat, anses förmånen utgöra annan skattepliktig förvärvsinkomst för honom. En sådan situation kan uppstå t.ex. då den skattskyldige får dra av kostnaderna för en flygresa såsom utgift för inkomstens förvärvande och samtidigt samlar han in bonuspoäng för flygresan. Förmånens värde och deklarationsskyldighet har behandlats närmare i kapitlet 1.3 Förmåner från arbets- och tjänsteförhållande.

1.2.2 Personer i samma hushåll (familjehelhet)

Personer som bor i samma hushåll kan anses bilda en s.k. familjehelhet. I en familjehelhet räknas familjemedlemmarnas samtliga butiksärenden ihop, varmed familjen även beviljas högre bonusar. Alla bonusar samlas in på en ägarmedlems bonuskonto. Ägarmedlemmen är då hela familjehelhetens bonuskontoinnehavare. Insamling av bonuspoäng familjemedlemmar emellan till en familjemedlems konto betraktas inte som skattepliktig inkomst eller gåva för kontoinnehavaren om de övriga personerna som samlar bonuspoäng är:

1) mottagarens minderåriga barn oberoende av var barnet bor eller makens/sambons minderåriga barn som bor i samma hushåll med mottagaren; eller

2) mottagarens egen eller makens eller sambos fullvuxna barn eller en förälder som bor i samma hushåll; eller

3) mottagarens sambo som bor i samma hushåll; eller

4) make eller maka eller part i registrerade partnerskap.

Insamling av bonuspoäng till en av familjemedlemmarna betraktas inte som skattepliktig inkomst eller gåva, även om makarna inte har ett gemensamt barn eller även om de inte varit gifta tidigare (jfr ISkL 7 §).

1.2.3 Olika slags förmåner som beviljas hushåll

Återbäring

En återbäring som ges i pengar eller annan förmån kan jämställas med en rabatt som beviljas i efterhand i situationer där förmånerna riktas till kunderna enligt varje köpmans respektive försäljningar till varje enskild kunds privathushåll och köpmännen betalar till systemet i förhållande till försäljningarna till privathushållen ett belopp som motsvarar återbäringsbeloppet. Då är det fråga om förmåner som kan jämställas med sedvanlig rabatt. Det spelar ingen roll om den skattskyldige i dessa situationer får utnyttja förmånen t.ex. i form av förmånskuponger, varor eller pengar eller om han väljer att ge förmånen till välgörenhet. Systemet kan upprätthållas av företaget eller ett särskilt bolag som administrerar bonusarna eller förmånskorten.

Återbetalning överskott i ett andelslag

Återbetalning av överskott som betalas i form av återbäring, bonus eller något annat (också i pengar) utgör i allmänhet skattefri inkomst för ett andelslags medlemmar om det är fråga om t.ex. ett konsumentandelslag (andelshandel) där överskottet återbetalas till medlemmarna i förhållande till deras inköp till privathushållet. Undantag till huvudprincipen behandlas i kapitel 1.5 Förmåner som ansluter sig till näringsverksamhet, jordbruk eller annat inkomstförvärv och 1.6 Förmåner som ansluter sig till krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande. Beskattningen av medlemmar i andelslag och räntan på andelskapitalet i andelslagsmedlemmars beskattning har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Dnr 983/345/2006, 14.6.2006 Om beskattningen av andelslag, och i anvisningen Beskattning av dividender, Dnr 843/345/2011, 7.2.2012 i kapitel 2.9 och 3.3.

Stamkundsoptioner

Företag kan bevilja sina trogna privatstamkunder s.k. stamkundsoptioner som grundar sig på beloppet av inköp och berättigar kunden att teckna aktier i företaget. Sådana optioner kan jämställas med rabatt som kunden fått i efterskott och mottagningen av optionerna utgör inte skattepliktig inkomst hos en privatperson om optionerna beviljas på basis av inköp till privathushållet. Anskaffningspriset på en sådan option är 0 euro.

1.3 Förmåner som erhållits i arbets- och tjänsteförhållande

1.3.1 Allmänt

Många flygbolag har program där kunden efter att ha köpt ett visst antal avgiftsbelagda flygresor och andra inköp får en gratis resa eller andra förmåner och tjänster. Kunden kan vara skyldig att betala flygfältsskatter och andra avgifter när han utnyttjar bonusresorna. Bensinstationerna kan bevilja sina kunder förmåner när de tankar. Även butikerna har förmåner av olika slag. Internationella och inhemska hotellkedjor har system där kunden beviljas förmåner när de haft ett visst i reglerna nämnt antal avgiftsbelagda övernattningar på hotellet. Inkvarteringsbolaget kan bevilja kunden förmåner redan på grund av medlemskapet, såsom t.ex. gratis måltider och rabatter.

Typiskt för system av detta slag är att kunden beviljas förmåner både för sina utgifter i privathushållet och även om arbetsgivaren betalat kostnaderna. Förmåner som kunden fått på basis av privathushållets utgifter har behandlats i kapitel 1.2 Förmåner till privathushållet. I detta kapitel behandlas förmåner som man fått på basis av personens arbetsförhållande och kostnader som arbetsgivaren betalat.

1.3.2 Arbetsgivarens förmåner

Om arbetsgivaren betalat kostnaderna och arbetsgivaren också utnyttjar de förmåner som beviljats på basis av betalningarna, får arbetstagaren inte någon skattepliktig förmån av detta. Arbetsgivaren har kunnat t.ex. genom interna instruktioner förutsätta att arbetstagaren överlåter förmånerna från de olika prestationerna – såsom flygresorna och inkvarteringen – till arbetsgivaren. Att förmånen räknas arbetsgivaren till godo kan innebära också uppgraderingar till en högre nivå, användningen av bonuspoäng som betalning för överlastavgifter eller byte till ett bättre hotell under en arbetsresa.

När arbetstagaren använder bonuspoäng kan han få gratis måltider t.ex. när han övernattar på hotell. Inverkan av sådana gratis måltider på beloppet av skattefria dagtraktamenten beaktas enligt Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar för året i fråga.

1.3.3 Förmåner som tas i privatbruk

Arbetstagaren kan få utnyttja privat förmånspoängen för en av arbetsgivaren betald resa eller övernattning på hotell eller annan förmån. En sådan annan förmån kan vara t.ex. uppgradering på ett flyg som ska betraktas som privat resa. En sådan förmån utgör skattepliktig förvärvsinkomst för mottagaren. Detsamma gäller även personer i tjänsteförhållande. Förmånen anses komma i privat bruk också då den används av den skattskyldiges släkting. En sådan situation kan komma i fråga t.ex. då den skattskyldige intjänat poäng på basis av arbetsförhållandet och använder dem för att köpa flygbiljetter för sin familj.

Skattepliktiga är även företagsledningens eller förvaltningsorganmedlemmars (t.ex. VD, styrelsemedlem) förmåner oberoende av om dessa personer är i arbetsförhållande till företaget eller inte.

Förmånen utgör inte skattepliktig inkomst till den del den skattskyldige måste betala något för förmånen. I samband med t.ex. bonusresor kan kunden vara skyldig att betala flygskatter och andra avgifter.

Enligt ISkL 110 § anses en inkomst hänföra sig till det skatteår under vilket den har lyfts eller antecknats på den skattskyldiges konto eller under vilket den skattskyldige annars har kunnat förfoga över den. Inkomsten blir skattepliktig då poängerna används eller när mottagaren på något annat konkret sätt får förmånen (t.ex. presentkort/sedel e.d.). Också överlåtelse av poäng till någon annan person leder till beskattningens verkställande. Enligt vedertagen praxis innebär registreringen av bonuspoäng på bonuskontot inte att inkomstbeskattningen måste verkställas.

1.3.4 Sedvanliga förmåner från stamkundsklasser

I ett stamkundsprogram kan ingå många sedvanliga reseklassförmåner för vilka bonuspoäng inte behöver användas. Sådana kan beroende på reseklass vara t.ex. förtur på väntelistan, egen incheckning, snabbare säkerhetskontroll (fast track), fridfullt vänterum (lounge) eller möjligheten att ta med sig ytterligare bagage. Dessa förmåner kan betraktas som skattefria, eftersom deras värde är litet. Det spelar ingen roll om kundklassen helt eller delvis intjänats med bonuspoäng man mottagit för arbetsresor.

1.3.5 Skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning och betala socialskyddsavgift

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt avgörande HFD:2011:26 att arbetsgivaren inte var skyldig att verkställa förskottsinnehållning på de anställdas användning av flygpoäng som de erhållit på basis av arbetsförhållandet då förmånen beviljades av en tredje part utan arbetsgivarens medverkan. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att flygpoängen inte var en sådan förmån enligt lagen om förskottsuppbörd som kan jämställas med lön.

I fallet HFD:2011:26 var värdet av varje enskild arbetstagares förmån litet. Skatteförvaltningen anser att arbetsgivaren inte är skyldig att verkställa förskottsinnehållningen på förmåner som de anställda erhållit på basis av arbets- och tjänsteförhållandet även då förmånens värde är betydligt, om förmånen har beviljats av en tredje part utan arbetsgivarens medverkan.

Arbetsgivaren var inte heller skyldig att betala arbetsgivarens socialskyddsavgift på förmånen då den beviljades av en tredje part utan arbetsgivarens medverkan (HFD:2011:26). Däremot om arbetstagaren får förmånen med arbetsgivarens medverkan, blir arbetsgivaren skyldig att betala arbetsgivarens socialskyddsavgift.

Förmåner som en tredje part beviljar utan arbetsgivarens medverkan utgör inte skattefri inkomst hos mottagaren även om arbetsgivaren inte är skyldig att verkställa förskottsinnehållningen på förmånerna. Förmånen anses utgöra annan skattepliktig förvärvsinkomst för mottagaren.

HFD:2011:26 (HFD 23.3.2011 liggare 764)
Ett bolag hade inte övervakat hur bolagets anställda använde sina flygpoängsförmåner och hindrade dem inte att för privata ändamål göra bruk av flygpoäng från flygresor som arbetsgivaren hade betalt. Vid en skattegranskning hos bolaget hade Koncernskattecentralen år 2007 ansett att bolaget hade försummat sin skyldighet att för åren 2001–2004 verkställa förskottsinnehållning på de anställdas privata bruk av flygpoäng från resor som arbetsgivaren hade betalt. Koncernskattecentralen hade genom debitering enligt uppskattning debiterat bolaget på försummad förskottsinnehållning och obetald arbetsgivares socialskyddsavgift.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förskottsuppbörd på flygpoängsförmåner är ett område där det finns sådana öppna frågor som skulle kräva uttryckliga bestämmelser om parternas skyldigheter och värderingen av förmånerna. Enligt domstolen var det motiverat att tolka lagen om förskottsuppbörd så, att de anställdas användning av flygpoängen inte är en förmån som kan jämställas med sådan lön som avses i lagen om förskottsuppbörd. Bolaget kunde inte anses ha försummat sin skyldighet att verkställa förskottsinnehållning. Debiteringen upphävdes till ifrågavarande del.

1.3.6 Arbetstagarens deklarationsskyldighet

Arbetstagaren är skyldig att i sin skattedeklaration ange den skattepliktiga förmån som uppstår vid användningen av bonuspoäng som han erhållit på basis av arbetsförhållandet samt andra konkreta förmåner (t.ex. presentkort/betalningskupong).

1.3.7 Arbetsgivarens skyldighet att lämna uppgifter och övervakningsskyldighet

Arbetsgivaren är inte skyldig att anmäla eller övervaka arbetstagarens förmåner då förmånen beviljas av en tredje part utan arbetsgivarens medverkan. Arbetsgivaren är vanligtvis skyldig att lämna uppgifter om sådana fall där arbetsgivaren medverkar den tredje part som beviljar förmånen.

Även om arbetsgivaren inte enligt beslutet HFD:2011:26 är skyldig att verkställa förskottsinnehållning på en förmån arbetstagaren fått i form av bonuspoäng om denne mottagit förmånen utan arbetsgivarens medverkan, är det dock rekommendabelt att informera arbetstagaren om att förmånen är skattepliktig om arbetsgivaren tillåter arbetstagarna att för privata ändamål utnyttja de bonuspoäng dessa erhållit via arbets- och tjänsteförhållandet.

1.3.8 Förmånernas värde

Förmånens värde är detsamma som dess gängse värde, dvs. det gängse värdet på varan eller tjänsten. Om det faktiska värdet på förmånen inte kan fastställas, uppskattas förmånens värde på basis av priset på motsvarande varor eller produkter på marknaden.

Som värdet på en förmån som man fått i form av en flygresa kan betraktas det billigaste normalpriset på en resa med samma bolag, samma förbindelse och samma reseklass, minskat med de kostnader arbetstagaren betalat själv. Om man använt bonuspoäng för uppgraderingen av flygresan, fastställs det skattepliktiga värdet på uppgraderingen i brist på annan utredning på basis av differensen mellan det billigaste uppgraderade billjettpriset och priset på en vanlig biljett, förutsatt att arbetstagaren inte köpt den uppgraderade biljetten direkt. Om man uppgraderat reseklassen med bonuspoäng, beräknas det billigaste biljettpriset på basis av det billigaste icke-uppgraderade priset på en vanlig biljett och uppgraderingen utgör således inte skattepliktig inkomst. Samma princip kan tillämpas också på andra förmåner, såsom övernattningar på hotell. Inte heller dessa uppgraderingar utgör skattepliktiga förmåner, förutsatt att poäng inte använts för uppgraderingarna.

Arbetstagaren kan utreda förmånens gängse värde genom att lägga fram en utredning från den part som beviljat förmånen. Arbetstagaren kan också bevisa förmånens värde genom att utreda vad förmånen skulle kosta vid användningstillfället om man köpte den från en tredje part.

Exempel. Den skattskyldige har bonuspoäng som han erhållit enbart på basis av arbetsresor. Han använder poängen för att köpa en flygbiljett. Den skattskyldige anger i sin utredning att på den tid han använder förmånen en motsvarande flygbiljett kostar 300 euro om man köper den från en resebyrå eller från flygbolaget. Han tar en utskrift av utredningen. På basis av utredningen kan detta 300 euro användas som beloppet av beskattningsbar inkomst. Exemplet utgår från att det inte finns övriga kostnader för resan, såsom flygfältsskatter eller -avgifter.

Förmånen utgör inte skattepliktig inkomst till den del den skattskyldige måste betala något för den. T.ex. i samband med olika slags prisresor kan den skattskyldige åläggas att betala flygfältsskatter och andra avgifter.

Exempel. Den skattskyldige har bonuspoäng som han erhållit enbart på basis av sina arbetsresor. Han använder poängen för att köpa en flygbiljett. På basis av utredningen är flygbiljettens gängse värde 300 euro. Den skattskyldige måste betala 50 euro i olika avgifter för att få biljetten. Den skattepliktiga inkomsten uppgår alltså till 250 euro (= 300 euro – 50 euro).

1.3.9 Skattepliktiga och skattefria poäng

Om arbetstagaren använder både skattepliktiga (från arbetsgivarens resor) och skattefria (från resor som man betalat själv) bonuspoäng, utgör bara den andel av förmånens gängse värde som motsvarar de skattepliktiga poängens (av arbetsgivaren betalda resor) relativa andel skattepliktig inkomst och den andel som motsvarar de skattefria poängen (själv betalda fritidsresorna) är skattefri inkomst.

Exempel. Den skattskyldige har intjänat 800 bonuspoäng på basis av arbetsresor och 200 poäng för privata resor. Han använder alla sina 1 000 poäng för att köpa en flygbiljett. 80 % av flygbiljettens värde (= 800/(800 + 200) X 100 %) utgör skattepliktig inkomst och 20 % (= 200/(800+200) X 100 %) skattefri inkomst.

1.3.10 Användningsordning

Poängen ska användas i den ordning som anges i stamkundsprogrammets regler. Det kan stå i reglerna t.ex. att de äldsta poängen ska användas först och att poängen går ut efter en viss tid. Då tillämpas i beskattningen samma princip som i reglerna. Om användningsordningen inte fastställts i reglerna, får den skattskyldige själv avgöra i vilken ordning han vill använda sina poäng.

1.3.11 Utredningsskyldighet

Den skattskylde har i uppgift att följa upp hur användningen av bonuspoängen indelas i poäng från arbetsresor och poäng från privatresor. Den skattskyldige kan också ha två bonuskort, det ena för privata resor och det andra för arbetsresor. Då är det enkelt att följa upp hur de skattepliktiga bonusarna flyter in och används.

Om den skattskyldige inte kan utreda storleken av dels förmånen från arbetsresorna och dels förmånen från privatresorna, ska han lägga fram en annan utredning så att det skattepliktiga inkomstbeloppet kan fastställas. I brist på en sådan utredning måste förmånens värde uppskattas.

1.3.12 Sexmånadersregeln

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan förmånen från bonuspoäng inte omfattas av den s.k. sexmånadersregeln som tillämpas på utlandstjänstgöring (ISkL 77 §) då det inte är fråga om en förmån som beviljats av arbetstagaren, utan en förmån som beviljats av en tredje part utan arbetsgivarens medverkan.

1.4 Ägarföretagare/arbetstagare

1.4.1 Bonuskort för privathushållet

Om företagets (aktiebolag eller personbolag) ägarföretagare använder ett till sitt privathushåll hörande bonuskort e.d. vid betalning av företagets utgifter, anses de erhållna bonuspoängen eller i efterskott erhållna förmånerna i pengar eller förmånskuponger m.fl. utgöra annan skattepliktig förvärvsinkomst hos ägarföretagaren. Användningen av kortet utgör inte förtäckt dividend för ägarföretagaren i ett aktiebolag, eftersom förmånen inte kommit från aktiebolaget. Den inkomst som är skattepliktig hos ägarföretagaren är inte en avdragbar utgift för företaget.

Om arbetstagaren använder ett till sitt privathushåll hörande bonuskort e.d. vid betalning av arbetsgivarens utgifter, anses de erhållna bonuspoängen eller i efterskott erhållna förmånerna i pengar eller förmånskuponger m.fl. utgöra annan skattepliktig förvärvsinkomst för honom. Förmåner som man erhållit på basis av ett arbetsförhållande har behandlats närmare i kapitlet 1.3 Förmåner som erhållits i arbets- och tjänsteförhållande

Ägarföretagarens eller arbetstagarens förmån sätter igång beskattningen då bonuspoäng som influtit till privathushållet från företagets utgifter används eller då man i verkligheten tar emot förmånen (pengar/presentkort/kupong). Som skattepliktig förmån räknas inte det att förmånen används för företagets utgifter. Förmånen för ägarföretagaren eller arbetstagaren kommer till då poäng används eller vid den tidpunkt förmånen tas emot också i det fall att ägarföretagaren eller arbetstagaren överlåter förmånen eller poängen som influtit från företagets utgifter till någon annan. Företagaren och arbetstagaren måste själv anteckna den erhållna förmånen i sin skattedeklaration.

1.4.2 Företagets bonuskort

Om ett företags (aktiebolag eller personbolag) ägarföretagare i sitt privathushåll använder bonuspoäng som samlats in med företagets bonuskort e.d. eller i efterskott mottagna förmåner i pengar eller förmånskuponger, anses ägarföretagaren ha mottagit annan skattepliktig förvärvsinkomst. Detta förutsätter dock att förmånen inte bokförts såsom skattepliktig förmån hos ägarföretagaren. Användningen av kortet utgör inte förtäckt dividend för ägarföretagaren i ett aktiebolag, eftersom förmånen inte kommit från aktiebolaget utan från en tredje part.

Förmåner som mottagits av rörelseidkare eller yrkesutövare samt jord- och skogsbruksidkare läggs till det skattepliktiga resultatet från respektive verksamhet.

Då en arbetsgivare i sitt privathushåll använder förmåner som företaget samlat in med bonuskort e.d. eller förmåner som företaget i efterskott fått i pengar eller i form av bonuskuponger anses förmånerna utgöra annan skattepliktig förvärvsinkomst hos mottagaren. Förmåner som man erhållit på basis av ett arbetsförhållande har behandlats närmare i kapitlet 1.3 Förmåner som erhållits i arbets- och tjänsteförhållande

Ägarföretagarens eller arbetstagarens förmån initierar beskattningen då man använder bonuspoäng som influtit genom företagets bonuskort används eller då man i verkligheten tar emot förmånen (pengar/presentkort/kupong). Någon skattepliktig förmån uppstår inte om förmånen används för företagets utgifter. Den förmån ägarföretagaren eller arbetstagaren erhållit realiseras då poäng används eller förmånen tas emot också i det fall att ägarföretagaren eller arbetstagaren överlåter förmånen eller poängen från företagets bonuskort till någon annan. Företagaren eller arbetstagaren måste själv deklarera den erhållna förmånen i sin skattedeklaration.

1.5 Förmåner inom näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet

1.5.1 Kundåterbäring

Kundåterbäringar som hänför sig till näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. En sådan kundåterbäring kan vara t.ex. en förmån som beviljas en taxiföretagare vid tankning.

Den kundåterbäring vi avser här behandlas i mottagarens beskattning t.ex. som rättelsepost för köp och försäljningar och den anses utgöra i beskattningen skattepliktig inkomst som hänför sig till respektive förvärvskälla. Skatteplikten beror på att förmånstagaren har kunnat dra av prestationerna från inkomsten av respektive verksamhet.

I motsats till många andra branscher är virkeshandeln till sin karaktär sådan att köparen genom kundåterbäringarna försöker få säljarna – dvs. skogsägarna – att förbinda sig till köparen. Skogsbolagen kan bevilja virkesförsäljarna bonuspoäng på basis av vilka bolaget betalar extra för följande virkesförsäljning (om den realiseras inom en viss tid). Även om poängen har intjänats på basis av föregående försäljning, anses tillägget utgöra pris på det virkesparti vid vars överlåtelse det betalas. Bonusen kan också ges i form av rabatter på skogsbolagets skogstjänster. Då är bolagets faktura och således också skogsägarens avdrag i skogsbrukets kapitalinkomstbeskattning mindre till ett belopp som motsvarar bonusens värde och någon särskild skattepliktig inkomst uppstår inte.

1.5.2 Återbetalning av överskott

Överskott som andelslag återbetalat på basis av anskaffningar för näringsverksamhet, gårdsbruksverksamhet eller annan förvärvsverksamhet utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Överskottsåterbäringarna beaktas i beskattningen såsom t.ex. rättelseposter för köp och försäljningar. Återbäring av överskott från ett aktiebolag anses utgöra inkomst i den förvärvskälla till vilken anskaffningen hör (HFD:1997:80 och HFD:1997:85). Om överskottsåterbetalningen hänför sig till medlemmens näringsverksamhet, ska den intäktsföras enligt NärSkL 19 § 1 mom. under det år då andelslaget fattat beslut om att överskott ska återbetalas. Hos medlemmar som beskattas enligt inkomstskattelagen och inkomstskattelagen för gårdsbruk avgörs intäktsföringstiden på basis av mottagningstiden.

1.5.3 Utdelning av förmåner

Den skattskyldige kan ha centraliserat anskaffningarna till privathushållet och verksamheten i samma ställe. Då ska den skattskyldige indela kundåterbäringarna i andelar vars storlek motsvarar den mottagna förmånen från respektive verksamhet: privathushåll, näringsverksamhet, gårdsbruk eller annan förvärvsverksamhet. Den skattskyldige är skyldig att utreda hur förmånerna influtit från varje verksamhet. För att underlätta utredningsskyldigheten kan man använda olika bonuskort för olika typer av verksamhet. I fråga om privathushållet bör man iaktta särskilt de poster som behandlas i kapitel 1.6.

Om det inte är möjligt att utreda exakt i vilken omfattning förmånerna erhållits och till vilken verksamhet de hänför sig, ska den skattskyldige i varje fall ge en utredning på basis av vilken andelarna kan uppskattas. Som grund för uppskattningen kan användas t.ex. en indelning enligt huvudsakliga köpplatser.

1.6 Förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster

1.6.1 Allmänt

Företag inom finansierings- och försäkringsbranschen har beviljat kunderna förmåner och rabatter som har kallats t.ex. bonusar. Förmånerna kan vara t.ex. sådana som beviljas på basis av lån, depositioner, försäkringar, fondplaceringar e.d. En sådan förmån kan till sin karaktär motsvara ränta, såsom t.ex. förmåner som beviljas på basis av bankdepositionernas genomsnittliga saldo eller placeringarna i placeringsfonder. En sådan förmån kan också utgöra ersättning eller rabatt som beviljats på basis av förvarsavgifter för värdepapper eller banktjänstavgifter.

Principerna i detta kapitel för lån, besparingar, placeringar och försäkringar tillämpas också på andra företag än dem som är verksamma inom finans- och försäkringsbranschen till den del företagen beviljar bonusar på basis av lån, besparingar, placeringar och försäkringar. Om den skattskyldige betalar en vara eller tjänst med kreditkort, anses bonusen från ett sådant köp inte vara sådan bonus som beviljats på basis av lån. Däremot anses sådana bonusar som beviljas på basis av kreditkortsskuld utgöra bonusar som har beviljats på basis av krediten.

1.6.2 Återbetalning av överskott

En återbetalning av överskott från ett andelslag till medlemmarna anses utgöra skattepliktig kapitalinkomst om den huvudsakligen betalas på basis av krediter, depositioner och andra motsvarande poster (HFD:2009:9). I detta fall återbetalades överskottet till andelslagsmedlemmen i form av pengar. Man kan dra den slutsatsen av avgörandet att en återbetalning i form av pengar eller annan förmån är skattepliktig om den väsentligen betalas på kundens krediter, depositioner och placeringar eller andra motsvarande poster. Det spelar ingen roll om det är fråga om en s.k. konsumtionskredit eller ett bostadslån. Konsumentandelslag har behandlats i kapitel 1.2 Förmåner till privathushållet.

HFD:2009:9 (HFD 26.1.2009 liggare 164)
En andelsbank hade i avsikt att till sina medlemskunder återbetala överskott såsom intjänad bonus i proportion till hur mycket kunden hade använt bankens tjänster under räkenskapsperioden. Det intjänade beloppet som skulle återbetalas till kunden baserade sig väsentligen på beloppet av kundens krediter och bankdepositioner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att återbetalningen var kapitalinkomst som kunden hade fått på basis av sin andel i andelsbanken och att den således var skattepliktig kapitalinkomst för en medlemskund. Medlemskunden fick inte som utgifter för förvärvande och bibehållande av denna inkomst dra av serviceavgifter eller räntor på krediter som kunden hade betalt till banken. Förhandsavgörande för åren 2007–2008.

1.6.3 Gottgörelser

I Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2002:10 ansågs gottgörelser som kunden beviljats på basis av bank-, placerings- och försäkringstjänster utgöra skattepliktig kapitalinkomst till den del gottgörelserna betalas i form av pengar eller med dem jämförbara förmåner. För en anställd i ett bolag inom den koncern som beviljat förmånen var förmånen skattepliktig förvärvsinkomst (HFD:2002:10). Centralskattenämnden hade i sitt tidigare förhandsavgörande ansett att det inte var fråga om en skattepliktig förmån till den del förmånen användes endast för kommande serviceavgifter som uppgick till 33,64 euro (200 mark). Förmånen ansågs då utgöra sedvanlig rabatt i stället för gottgörelse och rabatten betalades i första hand av det bolag som beviljat förmånen. Också en vara som koncernen valt och gett till kunden i gåva vars värde uppgick högst till 33,64 euro (200 mark) ansågs vara en sedvanlig skattefri rabatt. Ovan nämnda förmåner är dock skattefria också för anställda inom koncernen om de ges till hela personalen. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte centralskattenämndens beslut till deras del.

HFD:2002:10 (HFD 25.1.2002 liggare 172)
En kund som hade använts sig av bank-, placerings- eller försäkringstjänster till ett sammanlagt värde av minst 75 000 mark i en bank- och försäkringskoncern och som hade ingått ett kundavtal med koncernen ansågs ha fått skattepliktig kapitalinkomst i och med att koncernen beviljade honom:

  • en fondplacering om högst 200 mark
  • högst 200 mark i pengar, då kunden fritt kan besluta om summan ska användas för att betala serviceavgifter eller till något annat ändamål
  • högst 200 mark laddat i ett kontantkort, eller
  • en gåva i form av en vara efter eget val till ett värde av 200 mark.

För en anställd inom koncernen utgjorde dessa förmåner skattepliktig förvärvsinkomst.

Om den skattskyldige får välja mellan en penningsumma (eller med den jämförbar förmån) eller rabatt på serviceavgifterna, anses förmånen vara skattepliktig i bägge fall (CSN 23/2011, CSN 47/2011). Det spelar ingen roll när beloppet betalas eller med den jämförbara förmånen ges. Med möjligheten att välja ett penningbelopp jämförlig är också det att prestationen betalas för att man inte använt tjänster eller använt dem endast i ringa grad.

CSN 23/2011
X Bank Ab hade i avsikt att införa ett nytt bonussystem genom vilket banken beviljade sina kunder bonus som inflöt på bonuskontot på basis av i vilken omfattning kunden anlitade tjänster. Kunden fick 0,25 procent i bonus på det sammanlagda beloppet av sina krediter, besparingar och placeringar då det sammanlagda beloppet av månatliga transaktioner hos en personkund uppgick till minst 5 000 euro i månaden. Kunden hade enligt bonusvillkoren rätt att ta emot de influtna bonusarna antingen i form av pengar eller använda dem som betalning för olika serviceavgifter eller dylika.

Med beaktande av att kunden fick välja mellan olika tillvägagångssätt, ansågs kunden ha använt influtna inkomster när han använde bonusarna som betalning för serviceavgifterna och andra utgifterna. Bonus som A hade fått och som han efter eget gottfinnande kunde få i pengar eller använda som betalning för serviceavgifter och andra utgifter ansågs utgöra skattepliktig inkomst. Eftersom förmånen inflöt genom placeringar, krediter och besparingar, ansågs inkomsten vara jämförlig med inkomst som kan anses ha influtit av egendom och den ansågs således utgöra kapitalinkomst. Förhandsavgörande för år 2011. (lagakraftvunnet)

CSN 47/2011
X Bank Ab hörde till bolagsgrupp Y som tillhandahöll bank-, placerings- och försäkringstjänster. Kunderna fick bonus för det sammanlagda beloppet av bank- och försäkringsärenden (besparingar, lån, övriga krediter, placeringsförsäkringar, fondplaceringar och försäkringsavgifter).

Bonusarna betalades inte ut i form av pengar. De oanvända bonusarna gick ut om kunden inte använt dem inom utsatt tid.

Om bankkund A fick använda bonusarna efter eget gottfinnande som betalning för olika slags försäkringspremier, serviceavgifter eller dylika i bolag som hörde till Y-gruppen, ansågs A få en skattepliktig förmån. Eftersom förmånen inflöt genom A:s placeringar, krediter och försäkringar, ansågs inkomsten vara jämförlig med inkomst som influtit av egendom och den ansågs således utgöra kapitalinkomst. Om banken bestämde hur kunden skulle använda bonusarna och kunden inte fick välja användningsändamålet, skulle bonusarna betraktas som av grupp Y beviljad sedvanlig rabatt som inte var skattepliktig förmån hos A. Förhandsavgörande för åren 2011–2013. Inkomstskattelagen 29 § och 32 § (lagakraftvunnet)

Om en förmån kunden erhållit från ett bonussystem är skattepliktig till följd av att förmånen betalas i pengar eller med dem jämförbar prestation (möjlighet att välja), anses förmånerna i princip vara skattepliktiga om de erhållits väsentligen på basis av krediter, placeringar, besparingar, försäkringar eller motsvarande. Kriteriet för väsentligheten är 50 %. Om över 50 % av förmånerna i systemet inflyter genom andra poster än krediter, placeringar, depositioner, försäkringar och andra motsvarande, anses skattepliktiga vara endast de förmåner som erhållits på basis av placeringarna, depositionerna, försäkringarna och motsvarande.

Andra förmåners skatteplikt avgörs då antingen enligt kapitel 1.2 Förmåner till privathushållet eller kapitel 1.5 Förmåner inom näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet. Då ska man kunna skilja mellan de olika posterna, annars anses alla förmåner vara skattepliktiga. Likaså ska man kunna fastställa i vilken ordning poängen har använts, eftersom de kan ha flutit in på olika grunder (krediter, placeringar, depositioner, försäkringar och motsvarande, samt på basis av anskaffningar till privathushållet eller banktjänster). Den som beviljat förmånen måste kunna särskilja förmånen, eftersom denne också är skyldig att lämna in årsanmälan om de skattepliktiga förmånerna. Årsanmälningarna behandlas närmare i kapitlet 1.6.6.

Kapitalinkomst anses enligt ISkL uppstå då en förmån betalas i pengar eller i form av förmånskuponger eller motsvarande. Förmåner av detta slag anses inte utgöra inkomst som omfattas av lagen om källskatt på ränteinkomst (28.12.1990/1341 jämte senare ändringar). Om förmånen ges i form av bonuspoäng, blir den enligt vedertagen praxis skattepliktig först när bonuspoängen används. Också överlåtelse av poäng till någon annan person gör att beskattningen måste verkställas. Om en persons egna bonuspoäng emellertid automatiskt används för att täcka serviceavgifter som tillhör en annan person inom samma familjehelhet, anses överlåtaren av poängen inte få skattepliktig förmån av överlåtelsen. Begreppet familjehelhet har definierats i kapitlet 1.2 Förmåner till privathushållet. Om den skattskyldige får välja om bonuspoängen används för att täcka hans egna serviceavgifter eller någon annans serviceavgifter inom samma familjehelhet, får den skattskyldige till följd av möjligheten att välja en skattepliktig förmån.

1.6.4 Slutsatser från rättspraxis

På basis av Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden HFD:2002:10 och HFD:2009:9, centralskattenämndens avgöranden CSN 23/2011 och CSN 47/2011 samt det vida begreppet inkomst i ISkL kan man dra följande slutsatser: Förmåner som beviljas på basis av krediter, besparingar, placeringar, försäkringar och andra motsvarande utgör skattepliktig kapitalinkomst då de betalas i form av pengar, förmånskuponger eller motsvarande eller då kunden får bestämma själv hur han vill använda förmånen. Då spelar det ingen roll om räntorna på krediten är avdragbara eller inte.

Denna princip tillämpas dock inte i följande fall 1–3:

1) Då förmånen är sedvanlig och skälig och den används automatiskt för att täcka serviceavgifter inom samma bolag utan att det är möjligt att ta ut förmånen i form av pengar. Det som ska betraktas som sedvanligt och skäligt avgörs fall för fall. Också i situationer där förmånen automatiskt används som betalning för serviceavgifter inom samma koncern eller motsvarande ekonomiskt konsortium och förmånen betalas slutligt av den som beviljat förmånen (bolag från vilket denna post med skatteeffekt flutit in) utan att det är möjligt att ta ut förmånen i form av pengar.

I dessa fall är förmånen skattefri för mottagaren. Om den skattskyldige emellertid kan välja för vilka tjänster han vill använda den post han mottagit för skatteeffektiva poster, anses förmånen vara skattepliktig och hela systemet är således skattepliktig. Den skattskyldige får inte ha möjligheten att disponera över förmånen för att den ska vara skattefri.

Exempel. Den skattskyldige har 100 000 euro i deposition för vilken han får 3 % i ränta. Den gängse räntan är 3 %. Därtill får den skattskyldige 0,25 % i bonus. Bonusen kan anses vara sedvanlig och rimlig. Om däremot den skattskyldige får t.ex. 0,5 % i ränta och 2,75 % i bonus, anses bonusen inte vara sedvanlig och rimlig.

Med ekonomiskt konsortium avses i detta sammanhang en ekonomisk gruppering av typ koncern där parterna har ett beroendeförhållande som grundar i lag och där parterna kan fungera under samma namn. Ett annat ekonomiskt konsortium som motsvarar koncern är t.ex. en sammanslutning som avses i 2 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker, finans- och försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (1 kap. 3 § i L om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 30.7.2004/699 jämte senare ändringar) samt försäkringsgrupper enligt försäkringsbolagslagen (26 kap. 1 § 1 mom. 10 punkten i FörsäkringsbolagsL 18.7.2007/521 jämte senare ändringar).

I situationer där förmånen går till s.k. partnerföretaget eller ett utomstående företag som serviceavgift, anses förmånen vara en skattepliktig förmån som är jämförbar med pengar. Med partnerföretag avses här ett företag som hör t.ex. till samma kedja men som inte uppfyller kraven för att vara koncernföretag eller med det jämförbart ekonomiskt konsortium. Ett sådant samarbete grundar alltså på avtal.

Med serviceavgift avses i detta sammanhang det pris bolaget eller ett företag inom samma ekonomiska konsortium tar ut för en tjänst det tillhandahåller. Som serviceavgift kan inte betraktas t.ex. placeringar i placeringsfonder men däremot kan tecknings- eller förvaltningsavgifter som tas ut för placeringen. Försäkringspremierna och de övriga avgifterna kan jämföras med serviceavgifter.

Serviceavgifter kan inte användas som betalning för varor eller andra föremål än tjänster. Undantagsvis kan till den skattskyldige ges varor som har ringa värde om det är fråga om en engångsföreteelse och den skattskyldige inte på något sätt kan välja gåvan.

2) Kunden beviljas rabatt på serviceavgifter på basis av krediter, besparingar, placeringar, försäkringar och andra motsvarande poster i ett bolag som hör till samma ekonomiska gruppering och rabatten betalas i sin helhet av det bolag som beviljat rabatten (koncentreringsförmån). För att rabatten inte ska vara skattepliktig måste båda kraven uppfyllas. Rabatten kan tekniskt sett beviljas t.ex. i form av bonuspoäng då rabatten via bonussystemet betalas av betalningstagaren, dvs. den som beviljat rabatten.

I centralskattenämndens avgörande som utgör grunden för Högsta förvaltningsdomstolens beslut KHO:2002:10 ansågs en sedvanlig rabatt om 33,63 euro (200 mark) från serviceavgiften vara skattefri då kunden fick rabatten såsom specialerbjudande när han ingick avtalet. Kunden skulle ha bank-, placerings- eller försäkringstjänster minst till ett belopp om 12 614,09 euro (75 000 mark).

Som sedvanlig och skälig rabatt kan anses sådan rabatt som ges till bästa kunder eller att tjänsten ges till självkostnadspris och när det gäller avtal som gäller tills vidare eller är annars långvariga en kort period av avgiftsfria tjänster i början av avtalstiden.

3) det är fråga om en kombination av punkterna 1) och 2).

Exempel. Den skattskyldige har en besparing om 100 000 euro på bank och på basis av den får han 100 bonuspoäng vars värde i pengar är 100 euro. Bonuspoängen används automatiskt för att täcka serviceavgifterna för den skattskyldige eller personer inom samma familjehelhet utan att den skattskyldige får välja. Förmånen är inte skattepliktig. Det är inte heller fråga om en skattepliktig förmån då bonuspoängen används automatiskt också för att täcka serviceavgifter i bankens dotterbolag. Om den skattskyldige emellertid får välja hur han använder sina 100 bonuspoäng, är förmånen skattepliktig. Och vidare om beloppet 100 euro betalades ut i pengar till den skattskyldige, är även det skattepliktig inkomst. Situationen är likadan om den skattskyldige i exemplet i stället för en besparing om 100 000 euro hade ett lån om 100 000 euro och han fick 100 bonuspoäng för det.

1.6.5 Avdragande

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt avgörande HFD:2009:9 behandlat skatteavdrag från skattepliktiga förmåner. Enligt ISkL 54 § hade den skattskyldige rätt att från sina kapitalinkomster dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande. Serviceavgifterna till banken utgör levnadskostnader och de är således icke-avdragbara från den skattepliktiga överskottsåterbäringen. I situationer där serviceavgifterna hänför sig till näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet får avgifterna dras av i respektive förvärvskälla. Rätten att i inkomstbeskattningen dra av räntorna på lån som utgör grunden till överskottsåterbetalningen avgörs enligt de allmänna bestämmelserna (ISkL 58 §). Man får inte dra av räntorna från överskottsåterbetalningen som utgifter för inkomstens förvärvande.

1.6.6 Skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning och lämna in årsanmälan

Den som betalar ut en skattepliktig bonus är skyldig att verkställa en normal förskottsinnehållning och lämna in årsanmälan. Om bonusen inte ens till någon del betalas i pengar kan förskottsinnehållningen inte verkställas. Detta påverkar dock inte skatteplikten. Årsanmälan ska lämnas in också i dessa fall.

1.7 Bonusar och rabatter och deras inverkan på privathushållets skatteavdrag

1.7.1 Bonusar

Att använda skattepliktiga bonusar som betalning för avdragbara avgifter (t.ex. ränta på bostadslån eller förvarsavgifter för värdepapper) påverkar inte avdragbarheten av dessa utgifter. Om förmånerna som beskrivits i kapitlet 1.6 är skattepliktiga, är det logiskt att också de belopp som betalats med bonusarna får dras av. På motsvarande sätt får de belopp som betalats med skattefria bonusar inte dras av i beskattningen.

Exempel. Den skattskyldige har en besparing om 100 000 euro på bank och på basis av den får han 100 bonuspoäng vars värde i pengar är 100 euro. Bonuspoängen används automatiskt som betalning för ränta på bostadslån. Eftersom bonuspoängen inte betraktas som skattepliktig inkomst då de automatiskt och utan möjlighet att välja användningsändamålet används som betalning för räntan på bostadslånet, beviljas den skattskyldige inte avdrag för den ränta på bostadslån han betalat med de skattefria bonuspoängen.
Exempel. Den skattskyldige har en besparing om 100 000 euro på bank och på basis av den får han 100 bonuspoäng vars värde i pengar är 100 euro. Den skattskyldige får bestämma själv hur han vill använda bonuspoängen. Han väljer att använda poängen för att avbetala räntan på bostadslånet. Bonuspoängen anses utgöra skattepliktig inkomst, eftersom den skattskyldige får välja användningsändamålet. Den skattskyldige beviljas också avdrag för den del av räntan på bostadslånet som han betalat med bonuspoängen, dvs. till ett värde på 100 euro.

1.7.2 Rabatter

Om man beviljas rabatt på avdragbara avgifter, får rabattens del av avgiften inte dras av. Rabatten kan förverkligas tekniskt antingen så att kunden beviljas rabatt direkt (t.ex. koncentreringsförmån) eller via ett bonussystem.

2 Anskaffningspriset och -tiden för s.k. bonusaktier

Det finns arrangemang där bolaget har sålt aktier i sin besittning till investerare. T.ex. när staten sålde sina aktier i X Ab erbjöd den vid till allmänheten riktade försäljningen en bonusförmån till privatpersoner så att köparen efter ett års innehav fick en gratisaktie för varje tio aktier. I sådana arrangemang är rätten till bonusaktierna villkorlig. Bonusaktien ges av staten som säljer aktierna och alltså inte av det bolag vars aktier det är fråga om.

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan man anse att en sådan bonusaktie har förvärvats mot vederlag. Bonusaktiens förvärvstid räknas från den tidpunkt då de ursprungliga aktierna har förvärvats.

Anskaffningsutgiften bestäms på basis av det pris som betalades vid förvärvet av de aktier som berättigar köparen till bonusaktien. Anskaffningsutgiften för en aktie räknas i ovan nämnda fall så att man dividerar priset på tio aktier med elva. Denna beräknade anskaffningsutgift används när man beräknar den vinst eller förlust som uppstår vid överlåtelse av de ursprungliga aktierna och bonusaktierna. Vid beräkningen används den presumtiva anskaffningsutgiften om den är större än den faktiska anskaffningsutgiften på aktien.

Exempel. Personen köpte 10 aktier till ett pris om 5,50 euro dvs. han betalade sammanlagt 55 euro för aktierna. Enligt villkoren är han berättigad till ytterligare en aktie om han har behållit aktierna i minst ett års tid. Efter ett år äger han 11 aktier, vars sammanlagda anskaffningspris är 55 euro, dvs. 5 euro/st. (55/11).

I ovan nämnda arrangemang får köparen bonusaktier på basis av köpavtalet då kravet om ägartid har uppfyllts. I detta fall tillämpas således inte den före 1.1.2005 tillämpade principen i ISkL 47 § 3 mom., enligt vilken anskaffningsutgiften för de tidigare aktierna inte beaktas när man beräknar anskaffningsutgiften på en sådan aktie som köparen fått teckna på basis av dem. Det nya ISkL 47 § 3 mom. som trädde i kraft 1.1.2005 kan inte heller tillämpas, eftersom det inte är fråga om aktieemission eller fondemission.

Den ovan nämnda tolkningen om beskattningen av bonusaktierna kan tillämpas också på motsvarande arrangemang. Man bör dock iaktta att dessa arrangemang i praktiken kan vara olika. Av den anledningen måste skattebehandlingen prövas fall för fall. Det ovan beskrivna förfarandet tillämpas också vid överlåtelse av aktier i utländska bolag och på aktier som man erhållit på basis av sådana aktier, ifall de övriga omständigheterna är liknande som beskrivits ovan.

Då kravet uppfylls och säljaren överlåter bonusaktien, behöver man inte betala överlåtelseskatt, eftersom mottagaren av aktierna inte i detta fall betalar vederlag för bonusaktierna.

 

Tero Määttä
Ledande skattesakkunnig

Petri Manninen
Överinspektör