Faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen

Har getts
15.5.2014
Diarienummer
A23/200/2014
Giltighet
- 31.12.2016
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
A95/200/2012, 18.10.2012

Denna anvisning har uppdaterats så att det i den tidigare anvisningen har gjorts några preciseringar utan att tolkningen har förändrats. Preciseringarna finns i avsnitten 1, 3, 4.1, 5.2.6, 6.1.2, 6.1.5, 6.1.6, 6.1.11, 6.2, 9.2 och 10.

1 Allmänt om ändringen av faktureringsbestämmelserna

Europeiska unionens (EU) gemensamma regler för fakturor vid mervärdesbeskattningen stiftades med rådets direktiv 77/388/EEG. Detta direktiv ändrades med direktivet 2001/115/EG. Även efter ändringarna gav direktivet EU-länderna till vissa delar flera olika tillämpningsalternativ och därför var faktureringsbestämmelserna inte enhetliga i EU-länderna.

Eftersom den första ändringen av direktivet inte helt uppnådde de mål som uppställdes godkände rådet 13.7.2010 direktivet 2010/45/EU om ändring av direktiv 2006/112/EU vad gäller reglerna om fakturering (faktureringsdirektivet). Detta direktiv innehåller ändringar som gäller skyldigheten att utfärda fakturor, innehållet i fakturor, förutsättningarna för elektronisk fakturering och förvaringen av fakturor. I faktureringsdirektivet finns bestämmelser om vilket EU-lands bestämmelser som tillämpas på faktureringen. Dessutom preciserar direktivet tidpunkten då skattefordran uppstår vid gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinterna förvärv av varor samt bestämmelser som gäller omräkning av valuta.

Mervärdesskattelagen ändrades så att den motsvarar faktureringsdirektivet med lagen om ändring av mervärdesskattelagen 29.6.2012/399. Ändringarna har trätts i kraft fr.o.m.1.1.2013 och de tillämpas när skattens prestationsskyldighet har uppstått efter 31.12.2012.

Följande ändringar vid faktureringen har tagits i bruk fr.o.m.1.1.2013:
  • i mervärdesskattelagen föreskrivs när finska bestämmelser tillämpas på faktureringen (se kap. 4 i denna anvisning)
  • man är inte längre skyldig att utfärda fakturor för förskottsbetalningar som gäller gemenskapsintern försäljning (se kap. 5.1)
  • fakturor måste utfärdas även för vissa försäljningar som sker i ett annat EU-land som är skattefria i Finland (se kap. 5.2)
  • det har bestämts en tidsfrist inom vilken fakturor för gemenskapsintern försäljning och försäljning av tjänst som beskattas enligt den andra medlemsstatens bestämmelse som motsvarar 65 § i mervärdesskattelagen ska utfärdas (se kap. 5.6)
  • kraven på uppgifter på fakturor har preciserats vid situationer med omvänd skattskyldighet, då marginalbeskattningssystemet tillämpas och när köparen utfärdar fakturan (kap. 6.1)
  • vid omräkningen av utländsk valuta till euro kan man även tillämpa den säljkurs som noterats av Europeiska centralbanken (se kap 6.1)
  • för fakturor på vilka det tillämpas lindrigare krav på de uppgifter som ska anges höjs fakturans övre gräns till 400 euro (se kap. 6.2)
  • man bör säkerställa ursprungets äkthet för fakturor samt säkerställa att innehållet hålls oförändrat och läsligt under hela förvaringstiden (se kap. 7).

I denna anvisning finns många hänvisningar till paragrafer som syftar på lagrum i den lag som trädde i kraft 1.1.2003. Skattesatserna följer skattesatserna som trädde i kraft 1.1.2013. Gällande ändringar i skattesatserna har Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av mervärdesskattelagen (RP 89/2012) getts 17.9.2012.

Denna anvisning sammanslår följande anvisningar:

Skatteförvaltningen har dessutom gett den särskilda anvisningen Försäljning till diplomater, internationella organisationer, organ inom Europeiska unionen samt försvarsmakterna i stater som är medlemmar i Atlantpakten (2.2.2011). I anvisningen behandlas även faktureringskrav.

Skatteförvaltningen ändrar med den här anvisningen sin tidigare tolkning gällande skattebehandlingen för vidarefakturering av kostnader (Skattemeddelandena 1/2004 och 1/2005). Enligt den tidigare tolkningen bestämdes skattesatsen för det egna arvodet som vidarefaktureraren lagt till självständigt. Enligt den ändrade tolkningen hör arvodet till varan eller tjänsten som vidarefaktureras och är en del av varans eller tjänstens försäljningspris. Då är arvodets skattesats samma som för varan eller tjänsten som vidarefaktureras.

2 Bokföring och verifikationer

Enligt bokföringslagen (1336/1997) är var och en som driver rörelse eller utövar yrke skyldig att föra bok över denna verksamhet. Enligt 1 § 1 mom. i mervärdesskatteförordningen ska den skattskyldige som är bokföringsskyldig registrera de affärshändelser som påverkar mervärdesskattens belopp i kronologisk ordning för att den skatt som ska betalas eller dras av ska fås fram. Registreringen görs enligt den tidpunkt då den skatt, som ska betalas eller dras av på basis av affärshändelserna, ska beaktas vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för skatteperioden.

Den skattskyldige ska lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur den. Bokföringen av de affärshändelser som inverkar på beloppet av den mervärdesskatt som ska betalas eller dras av ska basera sig på verifikationer som avses i bokföringslagen med ytterligare beaktande av vad som i mervärdesskattelagen stadgas om verifikationer (209 § i mervärdesskattelagen).

Registreringarna kan göras i en särskild faktureringsbok eller annan bok så att deras samband med bokföringen enligt bokföringslagen kan konstateras utan svårigheter. Försäljningar och inköp som omfattas av olika skattesatser ska i den systematiska bokföringen utan svårighet kunna särskiljas från varandra.

Enligt bokföringslagen ska kronologisk bokföring av kontantbetalning göras utan dröjsmål varje dag. Övriga registreringar i bokföringen får göras månadsvis eller för en period om fyra veckor senast inom fyra månader från utgången av kalendermånaden eller perioden.

En skattskyldig som är bokföringsskyldig och vars skatteperiod är en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal ska registrera de affärshändelser som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av månadsvis senast den 12 dagen i den andra månaden efter varje skatteperiod. En skattskyldig som är bokföringsskyldig och vars skatteperiod är ett kalenderår ska registrera de affärshändelser som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av i enlighet med bokföringslagen, dock månadsvis senast den 28 februari efter varje skatteperiod (2 § i mervärdesskatteförordningen).

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig ska föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur dem. Anteckningarna ska basera sig på daterade och numrerade verifikationer med beaktande av vad som i mervärdesskattelagen bestäms om verifikationer (209 § i mervärdesskattelagen).

En utlänning som driver rörelse eller utövar yrke med ett fast driftställe i Finland är bokföringsskyldig till tillämpliga delar (bokföringsnämndens utlåtande 1275/1994). En utlänning som är mervärdesskatteskyldig för sin verksamhet i Finland men som inte har ett fast driftställe i Finland är skyldig enligt mervärdesskattelagen att föra anteckningar över sin verksamhet. Det saknar betydelse om mervärdesskatteskyldigheten beror direkt på 9 § i mervärdesskattelagen eller på ansökan. Ombudet för en utlänning som blivit mervärdesskatteskyldig på ansökan svarar också för att anteckningsskyldigheten för den mervärdesskatteskyldige fullgörs.

Bokföringsnämnden har gett en allmän anvisning om bokföring av mervärdesskatt 6.5.2008. Bokföringsnämnden har även gett en allmän anvisning om bokföringens metoder och material 1.2.2011.

3 Begreppet faktura

I mervärdesskattelagens bestämmelser används begreppet faktura. I enlighet med mervärdesskattedirektivet räknas det i mervärdesskattelagen och i denna anvisning som en faktura förutom egentliga fakturor även övriga verifikationer som fungerar som fakturor. Som fakturor räknas även fakturor och alla verifikationer samt anmälningar som innehåller en ändring eller en hänvisning till den ursprungliga fakturan. En faktura kan utfärdas åt köparen i pappersform eller, om mottagaren samtycker, elektroniskt. Med en elektronisk faktura avses en faktura som ges och tas emot i elektroniskt format. EU-länderna för inte kräva särskilda förutsättningar för elektroniska fakturor.

En samlingsfaktura kan utfärdas för flera separata försäljningar av varor och tjänster.

En faktura kan bestå av flera separata handlingar. Därför måste den egentliga fakturan inte ha alla anteckningar som mervärdesskattelagen kräver om uppgifterna finns i en annan handling som både säljaren och köparen har. Också då är villkoret att den egentliga fakturan har en entydig hänvisning till denna handling. Man kan t.ex. i fakturan hänvisa till en följesedel som ges åt köparen på samma gång och där de sålda varorna har specificerats. Det räcker att handlingarna tillsammans uppfyller mervärdesskattelagens innehållskrav. Detta tillämpas dock inte på distansförsäljning eller gemenskapsintern försäljning av varor och inte heller på sådan försäljning av varor eller tjänster i ett annat EU-land, för vilken köparen på basis av omvänd skattskyldighet är skattskyldig. I de fakturor som utfärdas för dessa försäljningar måste alla betalningsuppgifter som krävs finnas.

Ett entreprenadavtal måste inte bifogas till varje faktura, utan det räcker med att man hänvisar till det genom att ange entreprenadavtalets nummer och datum samt faktureringspostens nummer. Vid mervärdesbeskattad överlåtelse av nyttjanderätt till fastighet kan fakturan bestå av avtalet mellan hyresvärden och hyrestagaren och kontoöverföringsblanketterna som hör därtill. Alla uppgifter kan också t.ex. finnas i hyresavtalet och inga betalningsverifikationer skickas.

En faktura från ett kreditkortsbolag räknas inte som en faktura som utfärdats av säljaren. En specifikation över kreditkortsinnehavarens införskaffningar som ges i samband med kreditkortsbolagets faktura är alltså inte en faktura som berättigar till avdrag. Avdraget görs utgående från den faktura som varans eller tjänstens säljare utfärdar.

En verifikation som räknas som faktura behöver inte ha "Faktura" som rubrik. Handlingens tillräckliga informationsinnehåll och tillräckliga hänvisningar till övriga handlingar gör den till en faktura i mervärdesbeskattningen.

När det i samma post skickas flera elektroniska fakturor till samma mottagare behöver de gemensamma uppgifterna som hänför sig till de enskilda fakturorna nämnas bara en gång, om uppgifterna för varje faktura i sin helhet kan fås från köparen eller säljaren.

4 Vilket EU-lands faktureringsbestämmelser tillämpas

4.1 Huvudregel

På faktureringen tillämpas bestämmelserna i mervärdesskattelagen om försäljningen enligt 5 kap i mervärdesskattelagen sker i Finland.

4.2 Undantag

Mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas även i följande situationer när säljaren överlåter varorna eller utför tjänsterna från ett fast driftställe i Finland eller om överlåtandet eller utförandet inte sker från ett fast driftställe men säljarens hemort är i Finland och:

  1. säljaren utfärdar fakturan för försäljningen av varan eller tjänsten, som sker i ett annat EU-land och för vilken köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet, d.v.s. säljaren har inte en hemort eller sådant fast driftställe i ifrågavarande EU-land, som deltar vid försäljningen av varorna eller tjänsterna.
  2. försäljningen av varan eller tjänsten sker utanför EU.

Med ett fast driftställe avses ovan det fasta driftställe som tillhör säljaren, med vars personalresurser och övriga resurser varorna överlåts eller tjänsterna utförs.

Mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas inte på försäljning som sker i Finland, om säljaren är etablerad i ett annat EU-land och köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet och säljaren utfärdar fakturan. Om köparen utfärdar fakturan tillämpas mervärdesskattelagens bestämmelser. Med en säljare som är etablerad i ett annat EU-land avses en säljare, som har ett fast driftställe varifrån försäljningen (varornas överlåtelse och tjänsternas utförande) sker eller, om försäljningen inte sker från ett fast driftställe, har hemorten i ett annat EU-land.

4.3 Ett sammandrag av situationerna vid vilka mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas vid fakturering

En skattskyldig som är etablerad i Finland betyder i det följande en skattskyldig som överlåter varorna eller utför tjänsterna från ett fast driftställe i Finland eller, om överlåtandet eller utförandet inte sker från ett fast driftställe, har sin hemort i Finland.

Mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas på faktureringen alltid när:

  • En skattskyldig som etablerat sig i Finland säljer en vara eller tjänst i Finland
  • En skattskyldig som etablerat sig i Finland säljer varan som gemenskapsintern försäljning till ett annat EU-land
  • En skattskyldig säljare som etablerat sig i Finland utfärdar en faktura för försäljning av en vara eller tjänst i ett annat EU-land, för vilken köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet
  • En skattskyldig köpare som etablerat sig i Finland utfärdar en faktura för försäljningen för en säljare som etablerat sig i ett annat EU-land, för vilken köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet
  • En skattskyldig som etablerat sig i Finland säljer en vara eller tjänst utanför EU
  • En skattskyldig från utanför EU säljer en vara eller tjänst i Finland. En skattskyldig från utanför EU betyder någon som inte etablerat sig på EU:s område, d.v.s. någon som inte säljer varor eller tjänster från ett fast driftställe inom EU eller om ingen försäljning från ett fast driftställe finns, vars hemort är utanför EU.

4.4 Exempel

Exempel 1: Säljaren har etablerat sig i Finland och fakturan utfärdas av säljaren eller en finländsk köpare. Enligt bestämmelserna om försäljningsland har varan eller tjänsten sålts i Finland. Faktureringsbestämmelserna i Finlands mervärdesskattelag tillämpas på fakturan.

Exempel 2: Säljaren är etablerad i Finland och utfärdar fakturan. Varan eller tjänsten har sålts utanför EU eller enligt bestämmelserna om försäljningsland i ett annat EU-land och omvänd skattskyldighet tillämpas på försäljningen. Faktureringsbestämmelserna i Finlands mervärdesskattelag tillämpas på fakturan.

Exempel 3 : Säljaren har etablerat sig i Finland. Varan eller tjänsten har sålts i ett annat EU-land. Omvänd skattskyldighet tillämpas på försäljningen. Fakturan utfärdas av köparen. Faktureringsbestämmelserna i köparens land tillämpas på fakturan.

Exempel 4 : Säljaren är från ett annat EU-land. Köparen är etablerad i Finland och utfärdar fakturan. Köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet. Enligt bestämmelserna om försäljningsland har varan eller tjänsten sålts i Finland. Faktureringsbestämmelserna i Finlands mervärdesskattelag tillämpas på fakturan.

Exempel 5 : En säljare från ett annat EU-land utfärdar en faktura för en försäljning, för vilken köparen som etablerat sig i Finland på basis av omvänd skattskyldighet är skattskyldig, d.v.s. försäljningslandet är Finland. Faktureringsbestämmelserna i säljarens land tillämpas på fakturan.

Exempel 6 : Om försäljningen av varor eller tjänster för en försäljare som är från utanför EU enligt bestämmelserna om försäljningsland sker i Finland, tillämpas faktureringsbestämmelserna i Finlands mervärdeskattelag.

5 Skyldighet att ge faktura

5.1 Allmänt

Säljaren måste ge faktura för försäljningar som beskrivs i kapitel 5.2 nedan (209 b § i mervärdesskattelagen). För övriga försäljningar behöver säljaren inte ge en faktura som uppfyller mervärdesskattelagens innehållsmässiga krav. Det måste dock finnas en verifikation av försäljningen för bokföringen eller anteckningarna. Om säljaren ger flera fakturor för samma affär, måste de senare fakturorna hänvisa till de tidigare fakturorna som gäller samma affär.

Säljaren måste ge köparen en faktura, om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, för skattepliktig försäljning av varor och tjänster, vissa skattefria försäljningar (se kap. 5.2.2) samt för vissa försäljningar i en annan medlemsstat, som skulle vara skattefria om de skedde i Finland (se kap. 5.2.3). Detta tillämpas inte på försäljningen av skattefria finansiella tjänster och försäkringstjänster. Det är inte obligatoriskt att ge faktura för skattefria försäljningar, om de inte ger rätt till återbäring av skatten som ingår i inköpen.

En faktura måste också ges för distansförsäljning, försäljningen av nya transportmedel till privatpersoner, försäljningen av hälso- och sjukvårdstjänster till kommunen, förskottsbetalningar samt rättelseposter och ersättningar.

Man är inte skyldig att utfärda fakturor för förskottsbetalningar som gäller gemenskapsintern försäljning. Man måste ge en faktura för dessa försäljningar senast när leveransen av varorna skett. På förskottsbetalningar som fåtts före 1.1.2013 tillämpas de bestämmelser som tidigare varit i kraft.

Försäljaren kan ge en faktura också för de försäljningar, för vilka man inte är skyldig att ge faktura.

5.2 Försäljningar som vilka säljaren måste ge faktura

5.2.1 Skattepliktig försäljning

Om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, ska säljaren ge köparen en faktura för skattepliktig försäljning av varor eller tjänster. Med skattepliktig försäljning avses försäljning på vilken det enligt mervärdesskattelagens bestämmelser måste betalas skatt. Även försäljning i Finland som utförs av en utländsk är skattepliktig om köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet.

En faktura som getts av köparen räknas som given av säljaren om säljaren och köparen har kommit överens om detta och det finns ett arrangemang enligt vilket säljaren godkänner fakturan. Se kap. 5.4 Självfakturering.

5.2.2 Skattefri försäljning

Säljaren måste ge en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare en faktura för följande skattefria försäljningar:

  • försäljning och förmedling av investeringsguld (43 a § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av en upplaga av en tidning eller tidskrift till ett allmännyttigt samfund (56 § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning, uthyrning eller befraktning av fartyg med en största skrovlängd på minst 10 meter samt arbetsprestation och varor som används i arbetet på sådana fartyg (58 § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av guld till centralbanken (59 § 4 punkten i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av varor vid internationell handel (70 § och 70 b § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av tjänster vid internationell handel (71 § och 72 § i mervärdesskattelagen)
  • gemenskapsintern varuförsäljning (72 a § till 72 c § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av varor och tjänster till i andra EU-länder belägna diplomatiska beskickningar och andra beskickningar med samma status, till utsända konsulers byråer, internationella organisationer, organ inom Europeiska unionen och väpnade styrkor som tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten (72 d § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av motorfordon i vissa situationer (72 e § i mervärdesskattelagen)
  • försäljningar som hänför sig till upplagringsförfarande, friområden eller frilager (72 h § i mervärdesskattelagen)

För övriga inrikes skattefria försäljningar behöver säljaren inte ge en faktura som uppfyller mervärdesskattelagens innehållsmässiga krav.

5.2.3 Försäljning som i Finland är skattefri som sker i ett annat EU-land

Säljaren ska ge köparen en faktura om försäljningen sker i ett annat EU-land till en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare. Skyldigheten att ge faktura gäller dock bara de försäljningar som skulle vara skattefria om de säljs i Finland.

Dessa skattefria försäljningar är:

  • allmännyttiga samfunds skattefria försäljning (4 § i mervärdesskattelagen)
  • religionssamfunds skattefria försäljning (5 § i mervärdesskattelagen)
  • fastighetsöverlåtelser (27 § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster samt vissa andra tjänster i samband med detta (34 § och 36 § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av socialvårds- och utbildningstjänster (37 § och 39 § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av honorar och vissa immateriella rättigheter (45 § i mervärdesskattelagen)
  • försäljning av gångbara betalningsmedel, ordnande av lotterier, försäljning av tjänster som hänför sig till begravning, försäljning av tolkservice till döva och försäljning av självplockade vilda bär och svampar (59 § 1–3 punkterna och 5–6 punkterna)
  • försäljning av varor och tjänster om säljaren är blind och försäljning av varor och tjänster med avdragsbegränsningar (60 § och 61 § i mervärdesskattelagen).

Skyldighet att ge faktura finns inte om de varor och tjänster som nämnts ovan har sålts utanför EU.

5.2.4 Distansförsäljning och försäljning av nya transportmedel till enskilda personer

Säljaren måste ge en faktura för distansförsäljning av varor och försäljning av nya transportmedel till en enskild person i ett annat EU-land (63 a § och 72 b § 4 mom. i mervärdesskattelagen).

5.2.5 Skattefri försäljning till kommun

Säljaren måste ge en faktura när säljaren åt kommunen överlåter tjänster och varor som hänför sig till hälso-, sjuk- och socialvård samt varor, för vilka kommunerna har rätt till återbäring för den kalkylerade skatten (130 a § i mervärdesskattelagen).

5.2.6 Förskottsbetalningar

En faktura måste ges för förskottsbetalningar, med undantag för förskottsbetalningar för gemenskapsintern försäljning av varor. Som förskottsbetalningar räknas vederlag som influtit till säljaren innan varorna levererats eller tjänsterna utförts. Om hela vederlaget inte fakturerats som förskottsbetalningar bör en faktura även ges när varan har levererats eller tjänsten utförts. Då är det tydligast att bara fakturera det belopp som återstår. Alternativt går det att anteckna de tidigare fakturerade förskottsbetalningarna som avdrag på fakturan på ett sådant sätt att det inte finns risk för missförstånd samt en hänvisning till de tidigare fakturorna.

5.2.7 Rättelseposter

Säljaren måste ge en faktura för års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar samt andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter som har beviljats köparen i samband med skattepliktig försäljning och gemenskapsinternt förvärv, om de inte beaktats i tidigare fakturor. I dessa fakturor behöver inte priset per enhet sättas ut. Fakturan ges inte om rättelseposterna eller ersättningarna har beaktats i en faktura som givits tidigare antingen direkt i nyttighetens pris eller på annat sätt.

En ny faktura måste också ges när det efter faktureringen har skett en annan prisändring eller om köpet har hävts.

5.3 Gruppregistrerade näringsidkare och renägare

Mervärdesskattelagens bestämmelser gällande fakturor tillämpas på renägare i ett renbeteslag enligt renskötsellagen (848/90). En faktura behöver inte ges för försäljningar inom en skatteskyldighetsgrupp eller för försäljningar mellan renägare i ett renbeteslag enligt renskötsellagen.

5.4 Självfakturering

Köparen kan under nedan beskrivna förutsättningar ge fakturan i stället för säljaren. Till exempel vid virkeshandel och vid primärproduktionens vidareförädlingsindustri är det praxis att köparen upprättar försäljningshandlingarna. Säljaren är dock alltid ansvarig för fakturans riktighet. En faktura som getts av köparen räknas som given av säljaren om säljaren och köparen har kommit överens om detta och det finns ett arrangemang enligt vilket säljaren godkänner fakturan.

Som ett avtal räknas också en s.k. tyst överenskommelse som baserar sig på handelssed. Köparen ska tillställa säljaren varje faktura som han har upprättat för godkännande. Också godkännandet av fakturan kan vara tyst, d.v.s. om säljaren inte reagerar inom avtalad eller skälig tid på en faktura som han tagit emot, anses han ha godkänt fakturan. Om avtalet och arrangemanget existerar, betraktas en faktura som köparen gett som en av säljaren given faktura i enlighet med mervärdesskattelagen. Om säljaren konstaterar att en faktura som upprättats av köparen till någon del är felaktig är säljaren skyldig att själv utfärda en faktura som motsvarar mervärdesskattelagens krav. Denna faktura måste innehålla en hänvisning till fakturan som köparen givit.

5.5 Lägga ut faktureringen på entreprenad

Faktureringen kan läggas ut på entreprenad, d.v.s. fakturan kan upprättas också av tredje part. Utläggningen av faktureringsfunktionen till ett annat företag avlägsnar inte säljarens skyldigheter som gäller fakturor enligt mervärdesskattelagen.

5.6 Tidsfrist för att ge en faktura

Det finns en tidfrist för att ge en faktura vid gemenskapsintern varuförsäljning samt vid gränsöverskridande försäljning av tjänster, för vilka köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet i ett annat EU-land.

För gemenskapsintern varuförsäljning måste fakturan ges senast den 15 dagen under den kalendermånad som följer på den månad då varan levererats.

Om något annat EU-lands motsvarande allmänna bestämmelse (65 § i mervärdesskattelagen) som i Finland tillämpas på försäljningen av tjänster bör fakturan ges senast den 15 dagen under den kalendermånad som följer på den månad då tjänsten utförts.

Fakturan anses ha getts vid den tidpunkt då fakturans utfärdare gör fakturan tillgänglig för mottagaren. Till exempel en elektronisk faktura kan levereras till mottagaren direkt, t.ex. per e-post eller via en eller flera tjänsteleverantörer. Dessutom kan den göras tillgänglig för mottagaren t.ex. i en webbportal.

Med undantag för försäljningarna som nämnts ovan finns det ingen tidsfrist för när fakturan ska ges i mervärdesskattelagen. Enligt bokföringslagen är registreringstiden fyra månader från det att kalendermånaden eller faktureringsperioden har tagit slut.

6 Uppgifter på fakturan

6.1 Allmänna uppgifter på fakturan

209 e § i mervärdesskattelagen innehåller en förteckning över de obligatoriska uppgifterna på fakturan:

  • datum för utfärdandet av fakturan
  • löpnummer för identifiering
  • säljarens mervärdesskattenummer
  • köparens mervärdesskattenummer om köparen är skattskyldig för köpet på basis av omvänd skattskyldighet eller om det är fråga om gemenskapsintern varuförsäljning
  • säljarens och köparens namn och adress
  • varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art
  • datum för varuleveransen eller utförandet av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning
  • skattegrunden för varje skattesats, enhetspriset exklusive skatt samt prisnedsättningar eller rabatter, om dessa inte är inkluderade i enhetspriset
  • skattesats
  • skattebeloppet som ska betalas
  • anteckning om skattefriheten eller en hänvisning till den relevanta bestämmelsen i mervärdesskattelagen eller i mervärdesskattedirektivet
  • om köparen är skattskyldig, uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet”
  • om köparen själv gör upp fakturan, uppgiften ”självfakturering”
  • uppgifter om nya transportmedel
  • uppgifterna ”vinstmarginalbeskattning för begagnade varor”, ”vinstmarginalbeskattning för konstverk” eller ”vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter”
  • uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för resebyråer”
  • uppgift om försäljning av skattepliktigt investeringsguld
  • vid ändringsfakturor en hänvisning till den första fakturan

De obligatoriska uppgifterna kan vara på vilket språk som helst. Skatteförvaltningen kan vid behov i samband med övervakningen kräva att fakturan översätts.

6.1.1 Datum för utfärdandet av fakturan

Med datumet för utfärdandet avses t.ex. den dag då fakturan har sänts till köparen. Datumet för utfärdandet kan också vara den dag då fakturan har skapats, skrivits ut eller annan motsvarande dag.

6.1.2 Löpnummer för identifiering

Kravet på löpnummer baserar sig på att man med hjälp av det kan identifiera fakturan obestridligt. Det väsentliga är också att man med en systematisk serie kan konstatera om en faktura eventuellt saknas. Fakturor som utfärdas under samma räkenskapsperiod får inte ha samma löpnummer. Den mervärdesskatteskyldige får använda olika identifikationsserier. Numret behöver inte bestå av endast siffror.

Om köparen utfärdar fakturorna bör de hos säljaren vara i en komplett serie. I praktiken förutsätter detta att köparen använder säljarspecifika serier. Alternativet är att köparen använder samma löpserie för alla säljare.

Vid byteshandel kan man med samma faktura både köpa och sälja varor och tjänster. Dessa situationer uppkommer t.ex. vid bilhandel då bilhandlaren utfärdar en faktura och både den bil som säljs och bilen som köps av kunden i utbyte finns på samma faktura. Eftersom det sker två affärer numrerar bilaffären sin egen försäljningsfaktura och försäljningsfakturan för den som säljer bytesbilen, om denna måste betala mervärdesskatt för försäljningen. Fakturan får sålunda två numreringar. Bestämmelserna om uppgifter på fakturan gäller inte situationer där bytesbilens säljare är en privatperson eller om bilen varit i sådant bruk att den inte har rätt till avdrag.

Det är inte tillåtet att ange priserna och skatterna som nettopriser vid byteshandel. Med detta avses att man inte får ange de sålda och köpta nyttigheternas priser och skatter som skillnaden mellan sälj- och köppriset samt försäljningens och inköpets skatt.

6.1.3 Säljarens mervärdesskattenummer

Enligt företags- och organisationsdatalagen (244/2001) har varje näringsidkare ett FO-nummer. Näringsidkaren ska förse handlingarna som har att göra med näringsverksamheten med sitt FO-nummer. En näringsidkare antecknar dessutom sitt mervärdesskattenummer på fakturan, när han säljer varor som gemenskapsintern försäljning eller tjänster i enlighet med den allmänna bestämmelsen (65 § i mervärdesskattelagen).

Ett finländskt mervärdesskattenummer bildas av landskoden FI och FO-numret utan mellanstreck före den sista siffran. Säljaren måste anteckna sitt mervärdesskattenummer på fakturan också då det handlar om distansförsäljning av varor till ett annat EU-land eller när säljaren säljer ett nytt transportmedel till ett annat EU-land även till en köpare som inte är mervärdesskatteskyldig.

6.1.4 Köparens mervärdesskattenummer

Säljaren måste anteckna köparens mervärdesskattenummer på fakturan om köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet eller det handlar om gemenskapsintern försäljning av varor.

6.1.5 Säljarens och köparens namn och adresser

Man ska anteckna säljarens eller säljarnas namn på fakturan. Den till vilken varan eller tjänsten säljs antecknas som köpare. Fakturan måste adresseras till köparen eller till köparna, om det finns flera köpare. Om t.ex. två näringsidkare tillsammans köper en produktionsapparat bör båda köparnas namn vara antecknade på fakturan. Bara på så sätt får båda köparna göra ett avdrag för sin egen andel. Om fakturan inte har en anteckning om fördelningen mellan köparna antas det att det handlar om jämn fördelning.

På fakturan antecknas säljarens och köparens firma eller bifirma, under vilken näringsidkaren införts i handelsregistret. Om näringsidkaren inte införts i handelsregistret används det namn som finns i Skatteförvaltningens register.

När näringsidkaren fungerar i någon annans namn och för någon annans räkning, d.v.s. som förmedlare, ska den egentliga säljarens namn framgå av fakturan över den förmedlade varan.

Makar som tillsammans idkar primärproduktion bildar i mervärdesbeskattningen en sammanslutning. Av praktiska skäl är dylika sammanslutningar antecknade i registret över mervärdesskattskyldiga bara på den ena makens namn och bara denna make har ett FO-nummer. Den personens namn, som ingår i registret, antecknas på fakturan. Även den andra makens namn kan antecknas på fakturan.

Om säljarens eller köparens officiella namn är Oy Företag Ab kan företaget på fakturan vara i formatet Företag Oy, Företag Oy Ab, Oy Företag eller Företag Ab. Det viktiga är att säljaren eller köparen inte kan förväxlas med en annan näringsidkare.

Förutom namnet på säljaren och köparen kan man också anteckna t.ex. namnet på den som behandlat fakturan.

Om säljaren har flera adresser kan säljaren välja vilken adress som antecknas på fakturan. Det rekommenderas att fakturan förses med huvudkontorets adress eller adressen för det verksamhetsställe från vilket varan levereras eller tjänsten utförs. En identifierings- eller kodanteckning kan användas som adress om både säljaren och köparen och vid behov Skatteförvaltningen har tillgång till förklaringen med vilken säljaren och köparen klart kan identifieras.

Man ska anteckna köparens fullständiga adress på fakturan. I stället för gatuadressen kan adressen även vara en postboxadress eller en postnummeradress. Fakturans sändningsadress kan vara en annan än köparens adress, d.v.s. fakturan kan skickas t.ex. till en bokföringsbyrå, till en skanningstjänst, till disponenten eller till koncernens servicebolag. Utöver sändningsadressen måste man på fakturan anteckna även köparens adress. Köparens adressuppgift kan i fakturan stå också i något annat ställe än i det egentliga adressfältet.

6.1.6 De sålda varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art

Varorna individualiseras genom den kommersiella beskrivningen eller varans namn. För tjänster sker individualiseringen genom en anteckning om tjänstens art. Varorna och tjänsterna kan även beskrivas med koder om säljaren, köparen och vid behov Skatteförvaltningen har tillgång till kodförklaringen. Om kodförklaringen är separat, ska den förvaras på samma sätt som fakturan. Beskrivningen kan också ske genom en hänvisning till avtalet, beställningen eller den produktkatalog som sänts till köparen.

En anteckning om tjänsternas omfattning är nödvändig endast när det inte på annat sätt framgår av fakturan hurdant innehåll den sålda prestationen har. Om det t.ex. är fråga om tjänster som gäller hyra av vara, framgår omfattningen redan av tidpunkten för tjänstens tillhandahållande, dvs. den hyresperiod som faktureras.

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1042/2013 av den 7 oktober 2013 sätter krav också för fakturauppgifterna om elektroniska tjänster. Enligt artikel 9a i genomförandeförordningen måste den faktura som varje momsskyldig som deltar i tillhandahållandet av de elektroniska tjänsterna utfärdar eller gör tillgänglig innehålla uppgifter om dessa tjänster och tillhandahållaren av dessa. Den räkning eller det kvitto som utfärdas till eller görs tillgänglig för köparen måste dessutom innehålla specificerade uppgifter om de elektroniska tjänsterna och tillhandahållaren av dessa. Så här ska man agera i det fall att den momsskyldige har angett leverantören av de elektroniska tjänsterna som tillhandahållare av dessa tjänster och den momsskyldige inte agerat i eget namn för leverantörens räkning.

6.1.7 Datum för varuleveransen eller utförandet av tjänsterna eller betalningsdagen för förskottsbetalningar

Det är nödvändigt att datumet för varuleveransen eller för utförandet av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning antecknas på fakturan så att mervärdesskatten kan inriktas tidsmässigt korrekt. Om det inte går att exakt konstatera datumet för utförandet av tjänsterna, är det tillräckligt att nämna den månad de utfördes. Till exempel kan båtens avseglingsdag räknas som leveransdatum för en vara som sålts med handelsklausulerna FOB eller CIF.

När varans leveransdag eller tjänstens utföringsdag är samma som faktureringsdagen behöver inte uppgiften om leverans- eller utföringsdag separat anges på fakturan. Om det är möjligt kan man på fakturan använda beteckningen faktureringsdatum / varans leveransdatum eller faktureringsdatum / tjänstens utföringsdatum.

Förskottsbetalningens betalningsdag antecknas på en faktura som gäller förskottsbetalning då det är möjligt. Förskottsbetalningarnas betalningsdagar behöver inte antecknas på slutfakturan. Datumen för varuleveranserna eller utförandet av tjänsterna ska antecknas på slutfakturan.

Med en prestation av kontinuerlig karaktär avses en försäljning som sker kontinuerligt så att vederlaget är tidsbaserat, t.ex. en uthyrningstjänst. En försäljning där vederlaget betalas i flera rater eller en försäljning där vederlaget inte baserar sig på tiden utan på den mängd som levererats, räknas inte som en prestation av kontinuerlig karaktär. En byggentreprenad är t.ex. inte en prestation av kontinuerlig karaktär.

För leverans av vara eller utförande av tjänst som anses vara av kontinuerlig karaktär räknas leveransen eller utförandet ske vid redovisningsperiodens slut för varje prestation. Denna dag antecknas som leveransdag. För tydlighetens skull kan även faktureringsperioden antecknas på fakturan.

När det inte är möjligt att exakt bestämma vilken dag en vara eller tjänst levereras antecknas det på fakturan den tid inom vilken prestationen utförs.

Om varor som säljs som gemenskapsintern försäljning levereras under mer än en kalendermånad som kontinuerlig leverans, anses varorna ha levererats vid slutet av varje kalendermånad.

6.1.8 Skattegrunden, enhetspriset och rabatter

Med skattegrunden avses det pris som fås för försäljningen utan skattens andel. Skattebrunden för nyttigheter antecknas separat för varje skattesats eller skattefrihet. Dessutom ska nyttighetens enhetspris utan skatt antecknas. Till exempel i ett entreprenadavtal är det hela entreprenadpriset som är enhetspriset och vid elförsäljning är enhetspriset priset per kilowattimme. Om priset har definierats per 100 st. av en vara, är detta pris per 100 st. enhetspriset. Också ett produktpaket som säljs för ett helhetspris kan räknas som en enhet. Om pakethelheten innehåller nyttigheter som tillhör olika skattesatser görs skattespecifikationen så att skattegrunden presenteras per skattesats och skattebeloppet antingen som en sammanlagd summa eller per skattesatser. Om man med samma faktura säljer både skattepliktiga och skattefria nyttigheter, ska dessa skiljas åt tydligt.

Om prisnedsättningen eller rabatten inte är inkluderad i enhetspriset, ska deras belopp antecknas skilt för sig antingen som procent eller som belopp. Då kan rabatterna anges per nyttighetsslag eller som sammanlagt belopp av fakturans slutsumma i slutet av fakturan och specificerat per skattesats. Prisnedsättningens eller rabattens belopp behöver inte antecknas radvis utan beloppet kan antecknas var som helst på fakturan. Kravet på att anteckna rabatter gäller bara rabatter som redan getts åt köparen, d.v.s. rabatter som köparen fått vid faktureringstidpunkten. För rabatter som ges efter faktureringstidpunkten ska det ges en separat faktura.

Säljaren ska utfärda en separat faktura för villkorliga rabatter som man kommit överens om vid faktureringstidpunkten när köparen får dem till godo. Någon särskild kreditfaktura behöver ändå inte utfärdas då det gäller betalningsvillkoret för en allmän kassarabatt (t.ex. ”14 dagar –2 %, 30 dagar netto”). I en dylik kassarabatt är det fråga om mycket ringa belopp beträffande mervärdesskatten som hänför sig till rabatten. Man ska då på fakturan anteckna den mervärdesskattepliktiga slutsumman för de bägge förfallodagarna eller åtminstone kassarabattens mervärdesskattepliktiga värde färdigt beräknat. I bokföringen kan en faktura med kassarabatt noteras så att skattegrunden och mervärdesskatten som ska betalas bokförs som totalsummor utan rabatten och rabatten och mervärdesskatten som hänför sig den bokförs skilt för sig efter det att rabatten har utnyttjats. Säljaren ska alltså se till att sambandet med fakturan och betalningen existerar för att han ska kunna betala mervärdesskatten till rätt belopp. Köparen kan göra registreringarna i bokföringen på samma sätt som säljaren. Köparen måste också se till att sambandet med fakturan och betalningen existerar för att han ska kunna göra avdraget till rätt belopp.

I kreditfakturor hänvisas det då årsrabatt beviljas t.ex. till den tidsperiod, för vilken rabatten ges. Man behöver inte hänvisa till fakturorna. Det räcker med att hänvisa till tidsperioden också när krediteringen bara gäller en viss produktgrupp.

En hänvisning till den ursprungliga fakturan, med vilken näringsidkaren har överlämnat de förpackningar eller transportförnödenheter som ska återlämnas, kan i praktiken vara omöjligt. Därför görs hänvisningen till den ursprungliga fakturan då när det är möjligt.

Om köparen är skattskyldig för försäljningen måste man på fakturan anteckna skattegrunden för varje sålt varu- eller tjänsteslag, i stället för 209 e § punkterna 8, 9 och 10 i mervärdesskattelagen. Då anges alltså inte:

  • skattegrunden för varje skattesats eller skattefrihet, enhetspriset exklusive skatt eller eventuella prisnedsättningar eller rabatter i enlighet med punkt 8)
  • skattesatsen i enlighet med punkt 9)
  • skattebeloppet som ska betalas i enlighet med punkt 10)

6.1.9 Skattesats

Nyttighetens skattesats ska antecknas på fakturan när säljaren är skyldig att betala skatt för försäljningen. Om man med fakturan säljer nyttigheter som omfattas av olika skattesatser, ska man anteckna varje tillämpad skattesats på fakturan. Om omvänt förfarande tillämpas, då köparen är skattskyldig för försäljningen, anges skattesatsen inte på fakturan.

6.1.10 Skattebeloppet som ska betalas

Med skattebeloppet som ska betalas avses den skatt som säljaren på basis av mervärdesskattelagens bestämmelser måste betala på den försäljning eller del av den som faktureras med denna faktura. På fakturan antecknas totalbeloppet av den skatt som ska betalas. Skattebeloppet behöver inte antecknas per skattesats eftersom skattebeloppet kan räknas ut utgående från de övriga uppgifterna. Det rekommenderas dock att skattebeloppet anges separat för varje skattesats.

Fakturan får inte innehålla ett skattebelopp som ingått i en tidigare faktura om det inte är fråga om en rättelsefaktura. Skattebeloppet antecknas inte heller på fakturan om marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter tillämpas på försäljningen. Om köparen är skattskyldig för försäljningen antecknas skattebeloppet inte, utan en anteckning om köparens skattskyldighet görs på fakturan.

Skattens belopp anges med två decimalers noggrannhet. Enligt den matematiska avrundningsregeln höjs den sista medtagna siffran i ett decimaltal med ett om den första siffran som inte tas med är 5 eller större. Avrundningen görs för slutsummans del på en faktura.

Beloppet som ska betalas i skatt anges i valutan för det EU-land i vilket försäljningen sker. Ett penningbelopp i utländsk valuta omvandlas till euro genom att vid tidpunkten när skattskyldigheten uppkommer (15 § eller 16 § i mervärdesskattelagen) enligt den skattskyldiges val använda den senaste säljkurs som noterats av en affärsbank eller Europeiska centralbanken (80 a § i mervärdesskattelagen). Penningbeloppet omvandlas dock enligt valutakursen för faktureringstidpunkten eller den tidpunkt då beloppet har influtit om skatten periodiseras till faktureringsmånaden eller den månad då beloppet inflyter. Om man i inrikeshandel använder någon annan valuta än euro ska säljaren anteckna skattebeloppet som ska betalas på fakturan i euro.

Fakturan får inte innehålla skattebeloppet eller skattesatsen om säljaren inte är införd i registret över mervärdesskatteskyldiga. Om registreringen av säljaren som mervärdesskatteskyldig är anhängig, får säljaren dock anteckna skatten och skattesatsen på fakturan under förutsättningen att han anger att registreringsanmälan är anhängig. Anteckningen är ”momsregistreringen anhängig”. Om köparen gör avdraget, ska han försäkra sig om att säljaren registreras som mervärdesskatteskyldig. Uppgiften om registreringen finns t.ex. på webbadressen ytj.fi.

Säljaren ska utfärda rättelsefakturor om det senare konstateras att han inte införs i registret över mervärdesskatteskyldiga. Han ska utfärda rättelsefakturorna trots att han överklagar registreringsbeslutet.

6.1.11 Anteckning om försäljningens skattfrihet

Om skatt inte behöver betalas behöver grunden för skattefriheten inte antecknas på fakturan. En anteckning om försäljningens skattfrihet räcker. Fakturan kan t.ex. förses med texten ”Skattefri försäljning”. Anteckningen kan alternativt göras också genom att hänvisa till den aktuella bestämmelsen i mervärdesskattelagen eller mervärdesskattedirektivet.

Den 1 januari 2013 trädde i kraft MomsL 209 e §. Enligt paragrafens 1 mom. ska en faktura innehålla uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet” om köparen är momsskyldig enligt MomsL 8 a–8 c §. Man kan på fakturan anteckna exempelvis ”Omvänd betalningsskyldighet, MomsL 8 c §” eller ”Reverse charge, VAT Directive art 199”.

Skatteförvaltningen rekommenderar följande anteckningssätt för att undvika oklarheter i det fall att försäljningen är momsfri eller den omvända betalningsskyldigheten ska tillämpas på försäljningen:

  • Näringsidkaren eller en juridisk person ges en faktura för skattefri försäljning när försäljningen sker i ett annat EU-land. Skyldigheten att ge faktura hänför sig till försäljningar som skulle vara skattefria om försäljningen skulle ske i Finland. Dessa försäljningar nämns i 209 b § 1 mom. 3 punkten i mervärdesskattelagen och i fakturor som hänför sig till dessa ska det stå ”omvänd betalningsskyldighet” eller ”reverse charge” eller motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet.
  • Exportförsäljning anges med anteckningen ”Moms 0 % skattefri försäljning utanför EU” eller ”70 § i mervärdesskattelagen” eller ”VAT 0 %, Export of goods” eller ”mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 146 art.”.
  • Gemenskapsintern försäljning anges med anteckningen ”Moms 0 % gemenskapsintern försäljning” eller ”VAT 0 % Intra Community supply" eller ”72 a § i mervärdesskattelagen” eller” mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 138 art.”.
  • I EU-varuhandelns trepartshandel antecknar den första säljaren förutom sitt eget mervärdesskattenummer också köparens mervärdesskattenummer och anteckningen om den gemenskapsinterna handeln på fakturan i vanlig ordning.

    Den första köparen, d.v.s. den andra säljaren, ska på fakturan anteckna förutom sitt eget mervärdesskattenummer också den andra köparens mervärdesskattenummer och göra en anteckning om att det är fråga om en situation med tre parter, t.ex. ”Trepartshandel” eller ”Triangulation”. Vid en situation med tre parter antecknas ”Moms 0 %” eller ”63 g § i mervärdesskattelagen” eller ”mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 141 art.” på fakturan.
  • Försäljningens skattefrihet kan anges för transport av varor till utanför EU med anteckningen ”Moms 0%, Varutransport utanför EU” eller ”VAT 0 %, Transport of goods outside the European Union” eller ”71 § i mervärdesskattelagen” eller ”mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 146 art.”.
  • När en finländsk näringsidkare säljer en tjänst, vars försäljningsland är ett annat land än Finland och köparen är skattskyldig ska fakturan som ges av säljaren ha en anteckning om omvänd skattskyldighet. Till exempel för försäljning av tjänst enligt den allmänna bestämmelsen (65 § i mervärdesskattelagen) antecknas det på fakturan ”Omvänd betalningsskyldighet, mervärdesskattedirektivet 44 art.” eller ”Reverse charge, VAT Directive art 44”. Detta tillämpas på köpare både inom och utanför EU.
  • För överlåtelse av rörelse helt eller delvis görs anteckningen ”Överlåtelse som avses i 19 a § i mervärdesskattelagen” på fakturan.
  • När den som producerar tjänsterna överlåter skattefria tjänster och varor som hänför sig till hälso- och sjukvård eller socialvård åt kommunen, antecknas det på fakturan för hälso- och sjukvårdens del ”försäljning som avses i 34 § i mervärdesskattelagen” och för socialvårdstjänsternas del ”försäljning som avses i 37 § i mervärdesskattelagen”.
  • När en vara eller tjänst som varit i bruk som delvis berättigar till avdrag säljs, ska skatt betalas bara till den del för vilken avdrag har kunnat göras för varan eller tjänsten. Då bör skattebeloppet som ska betalas stå på fakturan. På fakturan antecknas ”försäljning av vara/tjänst som delvis varit i användning som inte berättigar till avdrag i enlighet med vad som avses i 61 § i mervärdeskattelagen”.

6.1.12 Omvänd betalningsskyldighet

Den omvända betalningsskyldigheten tillämpas:

  • på den senare köparens inköp i den trepartshandelssituation som avses i 72 g § i mervärdesskattelagen med stöd av 2 a § i samma lag
  • när säljaren är en utländsk näringsidkare i enlighet med 9 § i mervärdesskattelagen
  • på försäljning av investeringsguld, guldmaterial eller halvfärdiga guldprodukter till en köpare som avses i 8 a § i mervärdesskattelagen
  • på försäljning av utsläppsrätter till en köpare som avses i 8 b § i mervärdesskattelagen
  • på försäljning till en köpare av byggtjänst eller uthyrning av arbetskraft i enlighet med 8 c § i mervärdesskattelagen
  • när det till näringsidkaren säljs en tjänst enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i mervärdesskattelagen som överlämnas antingen i Finland eller i ett annat EU-land, där köparens fasta driftställe eller hemort finns
  • på den senare köparens inköp i trepartshandelssituationer i annat EU-land enligt motsvarande bestämmelse som 2 a § i mervärdesskattelagen
  • på försäljningar i annat EU-land enligt motsvarande bestämmelse som 9 § i mervärdesskattelagen, när säljaren är en finländsk näringsidkare

Med omvänd betalningsskyldighet avses att det i stället för säljaren är köparen som är skattskyldig för försäljningen.

Den omvända skattskyldigheten tillämpas om den utländska säljaren inte har fast driftställe i Finland och inte har ansökt om skattskyldighet i Finland. Om en utlänning har ett fast driftställe i Finland, som dock inte deltar i ifrågavarande försäljning, tillämpas omvänd skattskyldighet.

Omvänd skattskyldighet tillämpas inte om köparen är en privatperson eller en utlänning, som inte har ett fast driftställe här och inte har ansökt om skattskyldighet. Omvänd skattskyldighet tillämpas inte heller på distansförsäljning, persontransporttjänster eller på rätten att delta i undervisnings-, vetenskaps-, kultur- eller underhållningsevenemang och andra motsvarande evenemang eller åtkomst till tjänster som direkt ansluter sig till dessa.

På fakturan antecknas ”Omvänd betalningsskyldighet” (se punkt 6.1.11).

Om köparens mervärdesskattenummer eller anteckningen ”Omvänd betalningsskyldighet” saknas på en faktura från en säljare utanför EU kan köparen också själv komplettera verifikationen från säljaren. På den kompletterade fakturan ska det framgå vilka uppgifter som är ursprungliga. Varken skattesatsen eller skattebeloppet antecknas på fakturan när omvänd skatteskyldighet tillämpas. Dessa uppgifter får köparen inte lägga till fakturan.

6.1.13 Anteckning om självfakturering om köparen utfärdar fakturan

På fakturan antecknas ”självfakturering” eller motsvarande uttryck på annat språk. Den engelska termen är ”selfbilling”.

6.1.14 Anteckningar i samband med försäljning av nya transportmedel

Med transportmedel avses i denna bestämmelse för person- eller varutransporter avsedda motordrivna marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm3 eller en effekt på över 7,2 kW och fartyg vars längd överstiger 7,5 meter samt luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg.

Skatteförvaltningen har 1.3.2010 gett anvisningarna Moms på nya transportmedel – anvisning för momsskyldiga och Privatperson köper nytt transportmedel från ett annat EU-land gällande definitionen på nytt transportmedel i mervärdesskattelagen samt dess försäljning till ett annat EU-land och förvärv från ett annat EU-land.

På försäljningsfakturan för marktransportmedel antecknas försäljningsdagen, dagen då transportmedlet togs i bruk, motorns cylindervolym eller effekt och hur många kilometer transportmedlet körts med. På försäljningsfakturan för fartyg antecknas försäljningsdagen, dagen då fartyget togs i bruk och hur många timmar det har körts eller seglats med fartyget. På försäljningsfakturan för luftfartyg antecknas försäljningsdagen, dagen då luftfartyget togs i bruk och hur många timmar det har flugits med fartyget.

6.1.15 Anteckningar i samband med marginalbeskattningsförfarandet

Om säljaren tillämpar det förfarande som avses i 79 a § i mervärdesskattelagen har köparen ingen rätt till avdrag för den skatt som säljaren betalar på vinstmarginalen. Det rekommenderas att det på fakturan antecknas att försäljningspriset inte innehåller avdragbar skatt.

På fakturan antecknas ”vinstmarginalbeskattning för begagnade varor”, ”vinstmarginalbeskattning för konstverk” eller ”vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter”. På engelska är anteckningarna ”Margin scheme – Second-hand goods”, ”Margin scheme – Works of art” och ”Margin scheme – Collector’s items and antiques”.

Skatteförvaltningen har 1.4.2010 publicerat anvisningen Marginalbeskattningsförfarande för begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter.

6.1.16 Anteckningar i samband med försäljning av resebyråtjänster

På fakturan antecknas uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för resebyråer”. På engelska är anteckningen ”Margin scheme – Travel agents”.

6.1.17 Anteckningar i samband med försäljning av investeringsguld

För försäljningen av investeringsguld finns Skatteförvaltningens anvisning Moms på investeringsguld, guldmaterial och halvfärdiga guldprodukter. I punkt 7 i anvisningen finns exempel på uppgifter på fakturan i olika situationer.

6.1.18 Ändringsfakturans anteckningar

Om den ursprungliga fakturan ändras så att en ny faktura utfärdas, ska den nya fakturan innehålla en hänvisning till den tidigare utfärdade fakturan. Kravet på hänvisning gäller alla situationer där fakturan ändras. Det väsentliga är att hänvisningen till den tidigare fakturan är entydig. Man kan använda fakturans nummer i hänvisningen. Om ändringsfakturan gäller försäljningar som ägt rum under en viss tidsperiod, kan hänvisningen gälla tidsperioden. På så sätt bör man göra t.ex. för en faktura med vilken man ger årsrabatt.

Om fakturan gäller distansförsäljning, gemenskapsintern försäljning eller gränsöverskridande försäljning, för vilken köparen är skattskyldig, och den ursprungliga fakturan ändras så att en ny faktura ges bör denna ändringsfaktura innehålla alla uppgifter. I det här fallet räcker det alltså inte med en hänvisning till den tidigare fakturan.

6.2 Lindrigare krav för uppgifterna på en faktura

I 209 f § i mervärdesskattelagen föreskrivs det om de lindrigare kraven för uppgifterna på en faktura. De lindrigare kraven för uppgifterna på en faktura gäller inte gemenskapsintern varuförsäljning (72 b § i mervärdesskattelagen), distansförsäljning av varor (63 a § i mervärdesskattelagen) eller sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i något annat EU-land och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av omvänd skattskyldighet (en bestämmelse som motsvarar 2 a § eller 9 § i mervärdesskattelagen).

I övriga fall än de som nämnts ovan räcker det att fakturauppgifterna uppfyller de lindrigare kraven när slutsumman på fakturan är högst 400 euro.

Dessutom tillämpas de lindrigare uppgiftskraven i minuthandeln eller i annan jämförbar försäljningsverksamhet som nästan uteslutande riktar sig till privatpersoner. I det här fallet har fakturans slutsumma inte någon betydelse utan den kan alltså överstiga 400 euro (mervärdesskattepliktig slutsumma). Försäljningsverksamhet som är jämförbar med minuthandel bedrivs exempelvis av kiosker, skomakare, frisersalonger eller begravningsbyråer.

Fakturauppgifter enligt de lindrigare kraven är tillräckliga också i fakturor för restaurang- eller cateringtjänster eller persontransport, med undantag för fakturor för tjänster som är avsedda för vidareförsäljning, samt för verifikationer som skrivs ut av parkeringsautomater och andra liknande anordningar.

Fakturor med lindrigare uppgiftskrav ska innehålla följande uppgifter:

  • datum för utfärdandet av fakturan,
  • säljarens namn och mervärdesskattsnummer (FO-nummer),
  • de sålda varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art,
  • det skattebelopp som ska betalas angivet per skattesats eller skattegrunden angiven per skattesats,
  • för ändringsfakturors del en hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter som ändras på fakturan.

I fakturor med lindrigare uppgiftskrav är det möjligt att ange priserna inklusive mervärdesskatt om det skattebelopp som ska betalas har antecknats på fakturan. Skattegrunden behöver alltså anges.

Fakturorna får också ha mer uppgifter än vad mervärdesskattelagens bestämmelser förutsätter.

Exempelvis på hotellfakturor, vars belopp är högst 400 euro, behöver inte köparens namn anges (namnet på övernattarens arbetsgivare) men övernattarens (arbetstagarens) namn får anges.

6.3 Övriga utredningar

6.3.1 Utredningar och anteckningsverifikationer

Mervärdesskattelagen definierar innehållskraven också för andra dokument än egentliga försäljningsfakturor, om dessa påverkar mervärdesbeskattningen (22 kap. i mervärdesskattelagen).

6.3.2 Utredning om byggtjänst

Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han köpt för en skattepliktig rörelse dra av den skatt som säljaren ska betala på byggtjänster som utförts på fastigheten (103 § i mervärdesskattelagen). Förutsättningen för denna avdragsrätt är säljarens utredning till köparen om det mervärdesskattbelopp som säljaren ska betala. Av utredningen ska framgå datumet då utredningen givits, säljarens och köparens namn, adresser samt FO-nummer, överlåtelsens art och det mervärdesskattbelopp som säljaren ska betala.

6.3.3 Utredning om energinyttighet

Köparen får göra ett avdrag för köpta energinyttigheter när faktureringen ingår i den mervärdesskattefria hyran eller det mervärdesskattefria vederlaget för fastigheten (111 § i mervärdesskattelagen). På motsvarande sätt kan avdraget göras när hyresvärden fakturerar energinyttigheten separat från hyran eller vederlaget. Köparen får dock dra av endast det belopp som motsvarar mervärdesskatten på energinyttigheter och bränsle som fastighetens ägare eller innehavare har betalat. Förutsättningen för avdragsrätten är att säljaren ger köparen en utredning om skattebeloppet på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

Utredningen ska innehålla datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt eventuella företags- och organisationsnummer, uppgift om överlåtelsens art och den månad den hänför sig till, hyrans eller bolagsvederlagets totalbelopp och energins andel av det samt skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

Utredningen måste innehålla en anteckning om försäljningens skattefrihet och om grunden för skattefriheten. Den behöver inte innehålla löpnummer eller enhetspris.

6.3.4 Utredningar av personerna som fortsätter och överlåter rörelsen

Skatt betalas inte på sådan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis som sker till den som fortsätter rörelsen om denne tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag (19 a § i mervärdesskattelagen). Personen som fortsätter en rörelse ska till den överlåter rörelsen ge en utredning om att de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Personen som överlåter en rörelse ska i fråga om begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter som överlåts till den som fortsätter rörelsen ge en utredning om att de förutsättningar som avses i 79 f § och 79 g § i mervärdesskattelagen föreligger.

Överlåtaren ska också ge den som fortsätter rörelsen en utredning om de fastigheter som överlåts. Utredningens innehåll framgår noggrannare i 209 k § och 209 l § i mervärdesskattelagen samt i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattning av fastighetsinvesteringar (14.12.2007, Dnr 1845/40/2007).

6.3.5 Anteckningsverifikationer för avdrag för ingående lager och ändring av användningsändamål

I samband med att en skattepliktig rörelse inleds får den skattskyldige på vissa undantag när göra ett avdrag från skattepliktigt anskaffade eller tillverkade varor eller tjänster som han innehar och som används för ett avdragsgillt syfte (112 § 2 mom. i mervärdesskattelagen). Dessutom får den skattskyldige göra ett avdrag för en vara eller tjänst som överförs från användning som inte berättigar till avdrag till användning som berättigar till avdrag (ändring av användningsändamål, 112 § 1 mom. i mervärdesskattelagen).

Den mervärdesskatteskyldige får dra av den skatt som inkluderats i nyttighetens inköpspris eller som betalats i samband med import, gemenskapsinternt förvärv eller tillverkning av varan. Skatten får dras av till den del som motsvarar värdet vid avdragstidpunkten. Köparen måste ha den ursprungliga fakturan över varor som köpts och dessutom en anteckningsverifikation som upprättats vid den tidpunkt varan tagits i avdragsgillt bruk.

I anteckningsverifikationen ska det antecknas verifikationens datum, den skattskyldiges namn, varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art. Dessutom bör det av verifikationen framgå den dag nyttigheten togs i avdragsgillt bruk om den inte är samma dag som verifikationens datum, den skatt som ingått i anskaffningen eller den skatt som betalats för det egna bruket samt en hänvisning till verifikationen över anskaffningen eller skatten på det egna bruket. I anteckningsverifikationen ska det också antecknas det sannolika överlåtelsepriset exklusive skatt, skattesatsen och skatten som dras av. För varor man själv tillverkat och tjänster man själv utfört görs det upp en anteckningsverifikation som innehåller inköpsverifikationerna för nyttigheterna som använts för tillverkningen av varor eller utförandet av tjänster.

6.3.6 Förteckning över varor som flyttas till ett annat EU-land för ett bestämt ändamål

Den skattskyldige måste upprätthålla en förteckning över varor när varorna flyttas till ett annat EU-land:

  1. för arbetsprestation eller värdering som hänför sig till varan som säljs åt skattskyldiga som utförs i flyttens destinationsland, varefter varan efter arbetet återlämnas till Finland
  2. för tjänst som den skattskyldige temporärt säljer i ett annat EU-land
  3. för temporärt syfte som berättigar till tillämpandet av helt tullfritt temporärt importförfarande vid import från utanför EU.

Förteckningen kan vara i fritt formulerat format.

6.3.7 Vissa rekommendationer

Säljarens skyldighet att utfärda fakturor regleras uttömmande i 209 b § i mervärdesskattelagen. Det måste dock finnas en verifikation över försäljningen för bokföringen eller anteckningarna (2 kap. 5 § i bokföringslagen och 36 § i Skatteförvaltningens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar 1551/2011). Dessutom kan säljaren ha skyldighet att ge faktura enligt ett annat lands lagstiftning.

Skatteförvaltningen rekommenderar att följande uppgifter anges på fakturan eller verifikationen då säljaren enligt bestämmelserna i den finländska mervärdesskattelagen inte behöver ge en faktura:

  • När man säljer sådana i 4 kap. i mervärdesskattelagen avsedda skattefria nyttigheter över vilka säljaren inte är skyldig att utfärda fakturor, ska man på fakturan anteckna vilket slags nyttighet försäljningen gäller och den bestämmelse i mervärdesskattelagen som skattefriheten baserar sig på. Till exempel ”Mervärdesskattefri fastighetsöverlåtelse, 27 § i mervärdesskattelagen” eller ”Mervärdesskattefria finansiella tjänster, 41 § i mervärdesskattelagen”.
  • Skatt betalas inte på försäljning av vara eller tjänst som används för annat ändamål än sådant som berättigar till avdrag. På en verifikation över försäljning av vara eller tjänst som använts för ändamål som inte berättigar till avdrag gör man en anteckning om mervärdesskattefriheten, t.ex. ”Varor i icke avdragsgillt bruk”.

7 Säkerställningsskyldighet i samband med fakturor

Enligt bokföringslagen kan verifikationer och bokföringsnoteringar göras på ett maskinläsbart datamedium. Den bokföringsskyldiga ska vid behov se till att de är tillgängliga i läsbart skriftlig format.

Säkerställandet av att en fakturas ursprung är äkta, att innehållet i fakturan hålls oförändrat och att fakturan är läsbar ska göras under hela förvaringstiden även för en elektronisk faktura. En näringsidkare kan bestämma att säkerställningen sker på vilket som helst sätt på vilket affärsverksamheten kan övervakas, som skapar en tillförlitlig kontrollkedja mellan fakturan och överlåtandet av varor eller utförandet av tjänster.

Med ursprungets äkthet avses att man är övertygad om identiteten för överlåtaren eller utföraren eller den som utfärdar fakturan. Både säljaren och köparen kan säkerställa ursprungets äkthet oberoende av varandra. Säljaren bör säkerställa att fakturans uppgifter som gäller försäljningen och försäljaren av nyttigheterna motsvarar verkligheten. Dessutom bör säljaren säkerställa identiteten för den som utfärdar fakturan, om köparen eller en tredje part har utfärdat fakturan. En köpare som verkar som näringsidkare måste kunna säkerställa att fakturans uppgifter gällande säljarens identitet stämmer. Dessutom bör köparen säkerställa att säljaren har överlåtit varorna eller utfört tjänsterna som nämns på fakturan. Ursprungets äkthet kan säkerställas t.ex. genom att jämföra fakturans uppgifter med andra verifikationer som gäller ifrågavarande affärsverksamhet. Den skattskyldige måste förvara även de verifikationer som använts vid säkerställandet under hela förvaringstiden för fakturorna.

Med att innehållet i fakturan hålls oförändrat avses att fakturans uppgifter inte har ändrats. Både säljaren och köparen kan oberoende av varandra välja sättet på vilket de uppfyller kravet på att innehållet i fakturan hålls oförändrat eller de kan också tillsammans komma överens om säkerställandet av innehållet t.ex. med en viss teknik. Dessa säkerställningssätt måste kunna användas under hela fakturans förvaringstid. Fakturans format kan dock också konverteras. Det kan ske t.ex. om datumformatet ändras eller filformatet ändras t.ex. till XML.

Fakturans läsbarhet betyder att den ska vara läsbar för människor.

8 Förvaring av fakturor

En skattskyldig säljare ska förvara kopiorna av fakturor för rörelsemässig försäljning av nyttigheter i Finland samt mottagna fakturor över inköp av nyttigheter som anknyter till verksamheten. Den mervärdesskatteskyldige ska själv sörja för förvaringen av fakturorna oberoende av vem som upprättat dem.

Förvaringsskyldigheten gäller förutom fakturor också alla andra verifikationer som ligger som grund för bokföringar av affärshändelser som påverkar den mervärdesskatt som ska betalas eller dras av, även t.ex. fakturor som utfärdats till privatpersoner.

Den skattskyldige ska också förvara fakturor som getts för försäljning för vilken köparen är skattskyldig och som hänför sig till verksamhet som berättigar till återbäring (131 § 1 mom. 4 punkten i mervärdesskattelagen).

Dessutom bör man spara inköpsfakturorna som hänför sig till inköp för vilka näringsidkaren är skattskyldig i Finland på basis av omvänd skattskyldighet. En utländsk näringsidkare som är köpare måste bara spara de fakturor som det fasta driftstället i Finland har tagit emot.

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen ska förvara sitt anteckningsmaterial på ett sätt som motsvarar kraven i bokföringslagen (35 § i Skatteförvaltningens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar).

Fakturorna ska förvaras i Finland. Fakturor i elektroniskt format får förvaras i ett annat EU-land om lagringen har skett elektroniskt så, att en fullständig datorförbindelse i realtid till uppgifterna är säkerställd, eller om näringsidkaren är utlänning utan fast driftställe i Finland.

Fakturorna får också förvaras någon annanstans än i Finland eller i ett annat EU-land. Enligt 2 kap. 9 § 1–2 mom. i bokföringslagen får bokföringsböckerna, räkenskapsperiodens verifikationer och det övriga bokföringsmaterialet för skötseln av bokföringen eller för upprättandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen enligt 3 kap. förvaras tillfälligt någon annanstans än i Finland. Handels- och industriministeriet utfärdar genom förordning närmare bestämmelser om villkoren för förvaring utomlands.

En verifikation som den bokföringsskyldige har upprättat i Finland får föras ut ur landet, om den är en förutsättning för erhållande av en förmån som grundar sig på en utländsk myndighets verksamhet. Den bokföringsskyldige ska uppgöra en till riktigheten styrkt kopia över verifikationen innan den förs ut ur landet. I kopian eller i en bilaga till den ska finnas uppgift om när, vart och i vilket syfte verifikationen har förts ut ur landet. Kopian och bilagan till den ska inbegripas i det bokföringsmaterial som ska förvaras i Finland och på dem tillämpas det som bestäms om verifikationer. Dessa bestämmelser ska till tillämpliga delar tillämpas också av andra än bokföringsskyldiga som avses i bokföringslagen.

På skattemyndighetens uppmaning ska den skattskyldige framställa en kopia av den tekniska upptagningen, som innehåller fakturorna för den granskande personens bruk, om detta är nödvändigt för genomförandet av granskningen. Säljaren av investeringsguld ska på uppmaning visa upp materialet som identifierar kunden för granskning och lämna uppgifter om det. Skyldigheten att göra anteckningar, förvara fakturor och skyldigheten att visa upp fakturorna för granskning gäller också ombudet för den som ansökt om skattskyldighet.

Fakturorna ska förvaras minst sex år räknat från utgången av det kalenderår då räkenskapsperioden gick ut och i vilket affärstransaktionen ingick. Fakturor och verifikationer som hänför sig till betalandet av en fastighetsinvestering ska dock sparas 13 år räknat från utgången av det kalenderår då justeringsperioden har börjat. Motsvarande lagringstid gäller utredningar som överlåtaren måste ge för fastighetsinvesteringen åt mottagaren. Efter den lagstadgade sex års tidsfristen kan fakturorna och verifikationerna ersättas med en separat utredning (209 q § i mervärdesskattelagen). Skattestyrelsens beslut om utredningen som avses i 209 m § i mervärdesskattelagen (12.12.2007, Dnr 1877/40/2007) föreskriver noggrannare om utredningens innehåll.

9 Faktura som förutsättning för avdragsrätt

9.1 Den ursprungliga fakturan är i köparens besittning

Den mervärdesskyldige säljaren får dra av mervärdesskatten som ingår i en vara eller tjänst som han köpt för sin skattepliktiga rörelse av en annan skattskyldig. Med skattepliktig rörelse avses verksamhet som enligt mervärdesskattelagen medför skattskyldighet för den som säljer en vara eller en tjänst (102 § i mervärdesskattelagen). Om varan eller tjänsten tagits i sådan användning som endast delvis berättigar till avdrag, får avdrag göras endast till den del som varan eller tjänsten används för detta ändamål (117 § i mervärdesskattelagen).

En förutsättning för den skattskyldige köparens avdragsrätt är att han för den vara eller tjänst som han köpt har en faktura eller annan verifikation som kan betraktas som faktura som utfärdats av en skattskyldig säljare och som uppfyller de innehållskrav som mervärdesskattelagen ställer. Förutsättningen gäller också förhandsfakturor. Fakturan berättigar till avdrag endast om fakturainnehållet motsvarar verkligheten.

Om det handlar om ett inköp för vilket köparen enligt mervärdesskattelagens bestämmelser måste betala skatt på basis av omvänd skattskyldighet eller det handlar om avdrag av skatt som betalas för gemenskapsinternt förvärv är ett krav för avdragsrätt dessutom att köparen har fyllt den deklarationsskyldighet som föreskrivs i 162 § i mervärdesskattelagen eller att Skatteförvaltningen har debiterat skatten.

Om en finländsk köpare, som måste betala skatt på basis av omvänd skattskyldighet, inte får en faktura av den utländska köparen är ett krav för köparens rätt att göra avdrag att köparen själv skriver en verifikation. Verifikationen måste ha de uppgifter på fakturan som mervärdesskattelagen kräver samt den skatt som betalas för inköp och gemenskapsinternt förvärv samt tillhörande skattesats.

Förutsättningen för avdragsrätten i fråga om varor som importerats är att importören har förtullningsbeslutet och därtill hörande handlingar.

Den som köper en uthyrningstjänst får dra av den skatt som ska betalas på importen av den vara som han hyr om han med anledning av den omvända skattskyldigheten ska betala skatt för att han hyr varan (113 § i mervärdesskattelagen).

9.2 Bristfälliga eller felaktiga uppgifter på faktura

Användningen av avdragsrätt förutsätter att köparen innehar originalfakturan vid den tidpunkt då avdraget görs. Om köparen tillämpar prestationsprincipen i sin bokföring, kan avdragen i praktiken göras även om köparen inte ännu fått fakturan. Om den faktura som inkommer senare inte motsvarar det gjorda avdraget, ska avdraget rättas eller om fakturan är felaktig, ska köparen begära en ny faktura av säljaren. Om fakturan är felaktig har köparen ingen avdragsrätt på basis av denna faktura utan först på basis av den rättade faktura som säljaren ger. Om fakturan är felaktig måste säljaren utfärda en ny faktura som innehåller en hänvisning till den ursprungliga fakturan.

Säljarens anteckningar på fakturan som inte motsvarar verkligheten medför ingen avdragsrätt för köparen. Om säljaren t.ex. på fakturan antecknar skatt som ska betalas trots att säljaren inte är införd i registret över mervärdesskatteskyldiga, har köparen ingen avdragsrätt trots anteckningarna på fakturan. Om det dock konstateras att köparen inte har kunnat vara medveten om säljarens felaktiga förfarande och försäljningen i allmänhet i motsvarande situation är skattepliktig, kan köparen omfattas av godtrosskydd och göra ett avdrag för inköpet.

Skatteförvaltningen kan godkänna avdraget även om den skattskyldige inte har en faktura som uppfyller kraven på innehållet om den skattskyldige på annat sätt bevisar att han har rätt till avdraget.

Köparen får göra ett avdrag för en faktura som har ett skrivfel i säljarens namn eller om sättet på vilket säljarens namn stavas skiljer sig från det namn som finns i företags- och organisationsdatasystemet eller om säljarens namn eller adress är bristfällig eftersom FO-numret identifierar säljaren i dessa fall.

Ett stavfel eller motsvarande mindre fel avlägsnar inte köparens avdragsrätt när köparen anskaffar nyttigheten till sin skattepliktiga affärsverksamhet och den inte omfattas av avdragsbegränsningar. Om det t.ex. finns ett fel i enhetspriset men fakturans slutsumma är korrekt har köparen avdragsrätt. I sådana situationer behöver köparen inte be säljaren om en korrigerad faktura.

Skatteförvaltningen kan också godkänna ett avdrag då det är fråga om små kontanta inköp för vilka det i praktiken av tekniska skäl är närmast omöjligt att få en faktura. Detta gäller t.ex. parkeringsavgifter som betalas i automat.

Om säljaren har tillämpat marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, antikviteter och samlarföremål, har köparen ingen avdragsrätt.

När varor överförs från skatteupplagringsförfarande, är förutsättningen för avdragsrätten att den skattskyldige har en uträkning över grunden för den skatt som ska betalas. Den skattskyldige ska också ha en av säljaren utfärdad faktura eller annan handling som betraktas som faktura över alla försäljningar i skatteupplag och över all import och alla gemenskapsinterna förvärv till skatteupplag. Uträkningen utgör den egentliga verifikationen för bokföringen och originalfakturorna är bilagor till den. Uträkningen bör ha en hänvisning till dessa fakturor.

Det rekommenderas att köparen kontrollerar säljarens mervärdesskattskyldighet för att försäkra sig om sin egen avdragsrätt. Kontrollen kan göras på FODS-informationstjänsten på adressen www.ytj.fi eller per telefon på Skatteförvaltningens servicenummer.

Se även Skatteförvaltningens anvisning Avdragsrätt för inköp som skett av säljare som inte är införd i registret över momsskyldiga (6.10.2000, Dnr 2694/40/2000).

10 Vidarefakturering av kostnader

Ett skattskyldigt företag kan ibland betala kostnader som hör till ett annat företags skattepliktiga affärsverksamhet i det andra företagets ställe, t.ex. rese- och hotellkostnader för en arbetstagare som arbetar i ett annat företag inom samma koncern.

Om ett skattskyldigt företag vidarefakturerar kostnader som betalats i ett annat företags ställe handlar det om en skattepliktig försäljning. Om företaget lägger sitt eget arvode till faktureringen (t.ex. ett faktureringstillägg) är detta arvode en del av det skattepliktiga försäljningspriset. Arvodets skattesats är samma som för kostnaden som vidarefaktureras.

Arvodet utgör en del av momsfri försäljning om försäljningen av den kostnad som vidaredebiteras (t.ex. ett visum) är momsfri. Om vidaredebiteringen innehåller både momsfria och momspliktiga tjänster hänförs arvodet till både den momsbelagda och momsfria delen. Skattesatsen för den momspliktiga andelen av arvodet är densamma som skattesatsen för den tillhandahållna momspliktiga tjänsten.

På vidarefakturering tillämpas mervärdesskattelagens bestämmelser gällande försäljningslandet för en vara eller tjänst. Om varan eller tjänsten som vidarefaktureras har sålts i ett annat EU-land eller utanför EU, betalas ingen skatt till Finland för försäljningen. En sådan tjänst är t.ex. reklamtjänst, för vilken omvänd skattskyldighet tillämpas på näringsidkaren.

Exempel 1:

Företaget A ordnar ett gemensamt evenemang för flera företag i Finland. Evenemanget kan vara ett möte, en utbildning eller en representation. Företaget A betalar evenemangets kostnader, t.ex. hyra för lokaler, mat- och kaffeservering samt kostnader för resa och logi, och fakturerar företagen B och C deras andel av dessa kostnader som sådana utan att lägga till egna kostnader eller täckning.

Vid vidarefakturering av B och C lägger A till skatter i enlighet med skattesatserna på de ursprungliga inköpsfakturorna. A drar av skatterna för de ursprungliga inköpsfakturorna från sin egen andel förutsatt att A:s egen andel inte är en icke-avdragsgill representationskostnad. Om evenemanget är ett icke-avdragsgillt representationsevenemang för A, får A dra av skatterna för de köpta varorna och tjänsterna bara till den del som dessa vidarefaktureras av B och C. B och C drar av den skatt som ingår i A:s fakturering, om anskaffningarna är avdragsgilla.

Exempel 2 : Företaget A har å företaget B:s vägnar betalat B:s andel av persontransport till branschmässa i Finland. Företaget A drar av den skatt som ingår i den ursprungliga fakturan i sin egen beskattning och fakturerar av företaget B dess andel med 10 procents skattesats. Om företaget A:s andel räknas som representationskostnad eller annars icke-avdragsgill kostnad kan företaget A inte dra av skatten för inköp som ingår i den egna andelen utan A kan bara dra av skatten för inköpet till den del som kostnaden vidarefaktureras av B.

Exempel 3 : Företaget A har å en utländsk näringsidkares vägnar betalat hyran för inkvartering som hänför sig till en branschmässa i Finland och fakturerar detta av utlänningen.

Dessutom fakturerar A sitt arvode. Försäljningslandet för hyran för inkvartering är Finland så skatten på försäljningen betalas till Finland. Företaget A drar av den skatt som ingår i hyran för inkvartering i sin egen beskattning och fakturerar av utlänningen hyran för inkvartering samt sitt eget arvode med 10 procents skattesats.

Exempel 4 : Företaget A har å en utländsk näringsidkares vägnar betalat en reklamtjänst och vidarefakturerar detta av utlänningen. Dessutom fakturerar A sitt arvode. Reklamtjänst är en tjänst som avses i 65 § i mervärdesskattelagen och har sålts i det land i vilket köparens fasta driftställe finns eller där köparen har sin hemort. Sålunda betalas skatten på försäljningen enligt köparens verksamhetsställe eller hemort. Företaget A drar av skatten som ingår i reklamtjänstens inköpspris i sin egen beskattning och vidarefakturerar utlänningen utan mervärdesskatt. På fakturan antecknas t.ex. ”Köparen är skattskyldig” eller ”Reverse charge”.

Exempel 5 : Företaget A har å det andra företaget B:s vägnar betalat logi på hotell för 150 euro (moms 10 %), måltider för 100 euro (moms 14 %) och hyra för mötesutrymme för 200 euro (moms 24 %). Allt har skett i Finland. Företaget A drar av i sin egen beskattning de skatter som dessa anskaffningar innehåller och vidarefakturerar av B dessa anskaffningar samt det egna arvodet på 20 euro. Företaget A fördelar sitt arvode på de olika skattesatserna i förhållande till nyttigheternas skattefria priser.

11 Förbindelseförfarande

Skatteförvaltningen kan enligt 178 § i mervärdesskattelagen låta bli att påföra en skatt, om orsaken till att det har deklarerats för lite skatt att betala eller för mycket skatt att återbära är ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket skatt eller att skatt inte har återburits. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. I förbindelsen måste varje affärstransaktion specificeras.

Bestämmelsen kan tillämpas endast i de situationer där Skatteförvaltningen annars skulle lägga fram ett efterbeskattningsförslag för mervärdesskatterna. Godkännandet av förbindelsen är beroende av prövning.

Om Skatteförvaltningen t.ex. i samband med en granskning godkänner förbindelsen behöver den skattskyldige inte utfärda nya, korrigerade fakturor.

12 Tillämpning i praktiken

Denna anvisning tillämpas från och med datumet då den utfärdats. Till de delar som anvisningen hänför sig till ändringarna i lagen om ändring av mervärdesskattelagen 29.6.2012/399, tillämpas den fr.o.m. 1.1.2013.


Päivi Taipalus
ledande skattesakkunnig

Johanna Talvitie
skattesakkunnig