Inkomstbeskattning av utländska samfund i Finland

1. Allmänt

I denna anvisning beskrivs hur utländska samfund inkomstbeskattas för inkomst från Finland. Med ett utländskt samfund avses ett samfund som inte är grundat enligt finländsk lagstiftning och vars registrerade hemort inte finns i Finland.

Ett utländskt samfunds momsskyldighet beskrivs i sidan Registrering av utlänningar som momsskyldiga i Finland. Information om arbetsgivarskyldigheterna för ett utländskt samfund finns sidan och information om förskottsuppbördsregistrering i Skatteförvaltningens anvisning Förskottsuppbördsregistering och inkomstskattskyldigheten hos utländska företag.

Information i frågor som inte berör beskattning, t.ex. anmälan av filial till handelsregistret, finns på Patent- och registerstyrelsens webbplats www.prh.fi/sv.html och i företags- och organisationsdatasystemet www.ytj.fi/svenska. I frågor som berör företagsverksamhet finns även information bland annat på webbplatsen www.yrityssuomi.fi, som koordineras av arbets- och näringsministeriet.

2. Finlands beskattningsrätt enligt inkomstskattelagen

Utländska samfund är begränsat skattskyldiga i Finland. De som är begränsat skattskyldiga är i första hand skyldiga att betala skatt endast för inkomster från Finland, såsom för inkomster från en affär eller ett yrke som utövas här. Om ett utländskt samfund har ett s.k. fast driftställe i Finland är samfundet skyldigt att betala skatt för alla inkomster som avser detta fasta driftställe; även för sådan inkomst som avser det fasta driftstället och erhålls från en annan stat. Om skattskyldigheten för utländska samfund föreskrivs i 9, 10 och 13 a § i inkomstskattelagen (ISkL). 

Om Finland saknar skatteavtal med det utländska samfundets hemviststat, bestäms Finlands beskattningsrätt enligt finländsk intern lagstiftning (9 och 10 § i ISkL). Då är beskattningsrätten betydligt mer omfattande än när det finns ett skatteavtal.

Eftersom Finland i praktiken nästan alltid har ett skatteavtal med den stat där ett utländskt samfund som bedriver verksamhet i Finland har sitt hemvist granskas i denna anvisning Finlands beskattningsrätt i de fall då ett skatteavtal existerar.

3. Skatteavtalens påverkan på den finländska beskattningsrätten

Finland har ingått skatteavtal om inkomstbeskattning med cirka 70 stater. I skatteavtalen har staterna kommit överens om fördelningen av beskattningsrätten och eliminering av dubbelbeskattning i sådana situationer då en person som bor i en stat (juridisk eller fysisk person) har inkomster i den andra avtalsstaten.

Skatteavtalen kan begränsa men inte utvidga den beskattningsrätt som bygger på den finländska interna lagstiftningen. När ett skatteavtal gäller kan en inkomst t.ex. inte beskattas i Finland enbart enligt nationell lagstiftning utan grunden för beskattningsrätten måste även finns i skatteavtalet. De finländska skatteavtalen bygger i huvudsak på OECD:s modellskatteavtal (Organisation for Economic Co-operation and Development). Vid tolkningar av skatteavtalen kan kommentarerna till OECD:s modellskatteavtal användas.

Ett utländskt samfunds rörelseinkomster i Finland kan enligt skatteavtalen beskattas i Finland endast i de fall då samfundet har ett fast driftställe i landet. Såsom rörelseinkomster från ett fast driftställe beskattas också övriga inkomstslag som särskilt anges i skatteavtalen såsom fastighetsinkomster, aktieutdelningar, räntor och royaltyer. Om inkomstslagen ovan inte ingår i inkomsten för samfundets fasta driftställe i Finland kan Finland trots detta ha rätt att beskatta inkomsten enligt artikeln om inkomstslag i skatteavtalet. Royaltyer som betalas i Finland kan ofta beskattas i Finland även om företaget saknar fast driftställe i landet.

Uppdelningen i inkomstslag i skatteavtalet har ingen direkt effekt på den finländska uppdelningen i inkomstkällor och inte heller på vilken nationell bestämmelse som tillämpas vid den slutliga beskattningen i Finland. Ett skatteavtal kan endast begränsa tillämpningen av den nationella lagstiftningen om detta skulle medföra en beskattning som strider mot skatteavtalet.

På skatteförvaltningens webbplats internationella situationer finns en förteckning över Gällande skatteavtal 1.1.2011.

4. Fast driftställe i inkomstbeskattningen

4.1. Huvudregel

Begreppet fast driftställe enligt den nationella lagstiftning som tillämpas på inkomstbeskattning är definierat i 13 a § i ISkL. I praktiken definieras ett fast driftställe enligt det skatteavtal som tillämpas i respektive fall, eftersom det i de situationer som rör skatteavtal utöver den interna lagstiftning som möjliggör omfattande beskattningsrätt även tillämpas bestämmelser i skatteavtalet som kan begränsa tillämpningen av den interna lagstiftningen. Definitionen på ett fast driftställe i de skatteavtal som Finland har ingått baserar sig i regel på artikel 5 i OECD:s modellskatteavtal. Definitionen av fast driftställe i de olika avtalen kan dock avvika från varandra i enskilda detaljer.

Med fast driftställe avses i inkomstbeskattningen en fast plats för affärsverksamhet där samfundets verksamhet bedrivs helt eller delvis. En sådan plats för affärsverksamhet kan vara vilken som helst lokal, anläggning eller annan plats för bedrivande av verksamhet som används för samfundets affärsverksamhet. Ett fast driftställe kan utgöras av en plats för samfundets ledning, filial, kontor, fabrik, verkstad eller en plats där naturtillgångar utvinns. När ledningen och administrationen för ett samfund som är verksamt utomlands finns i Finland anses detta utgöra ett fast driftställe i Finland.

Platsen för affärsverksamheten ska vara stadigvarande både geografiskt och tidsmässigt. Ett fast driftställe kan t.ex. utgöras av en torgplats. En plats för affärsverksamhet kan också finnas i ett annat företags affärslokaler, t.ex. då det utländska samfundet löpande disponerar bestämda lokaler som helt eller delvis ägs av det andra företaget.

Det är inte möjligt att ange en exakt tidsgräns för en verksamhets varaktighet, men en ytterst temporär och kortvarig affärsverksamhet utgör i allmänhet inget fast driftställe för ett samfund. Om en plats för affärsverksamhet inte har etablerats för ett rent temporärt ändamål kan detta utgöra ett fast driftställe trots att det i praktiken endast existerar under en mycket kort tid beroende på verksamhetens speciella karaktär eller på att verksamheten upphör i förtid på grund av någon särskild omständighet. Om ett samfund t.ex. anskaffar butikslokaler och börjar sälja varor i denna butik kan verksamheten anses utgöra ett fast driftställe från verksamhetens början trots att verksamheten i ett senare skede måste avbrytas i förtid av något skäl. Om en plats för affärsverksamhet, som ursprungligen var avsedd att vara temporär, används för ett samfunds verksamhet så länge att verksamheten inte längre kan anses vara temporär, betraktas platsen för affärsverksamheten som ett fast driftställe retroaktivt från verksamhetens början.

Ett samfund måste bedriva affärsverksamhet helt eller delvis vid denna stadigvarande plats för affärsverksamhet för att den ska betraktas som ett fast driftställe. Vanligtvis förutsätter en affärsverksamhet även att personal arbetar för samfundets räkning. Detta är dock inte nödvändigt, eftersom ett fast driftställe även kan utgöras av en maskin eller en anordning som fungerar utan personal.

Observera att ett fast driftställe definieras i mervärdesbeskattningen enligt delvis andra grunder än i inkomstbeskattningen. Ett samfund kan ha ett fast driftställe i mervärdesbeskattningen men inte i inkomstbeskattningen, och undantagsvis även tvärtom. Information om hur ett fast driftställe definieras i mervärdesbeskattningen finns i sidan Registrering av utlänningar som momsskyldiga i Finland.

4.2. Byggnads- och installationsverksamhet

En plats där byggnads-, installations- eller monteringsverksamhet bedrivs utgör ett fast driftställe om verksamheten pågår i över 6, 12 eller 18 månader. Kraven på verksamhetens varaktighet varierar beroende på skatteavtal. Enligt skatteavtalet mellan Finland och Estland utgör t.ex. ett entreprenadobjekt ett fast driftställe om entreprenadverksamheten pågår i över 6 månader.

Verksamheten anses i allmänhet börja då förberedelserna inför arbetet inleds i det land där arbetet utförs. Arbetet anses vara slutfört när arbetet är klart eller när arbetet oåterkalleligt har upphört. Huvudregeln är att även tillfälliga avbrott i arbetet räknas in i varaktigheten för en arbetsplats.

Om ett samfund genomför flera projekt i samma stat utförs i allmänhet en individuell bedömning av att tidsgränsen uppfylls för varje projekt. Om projekten är bundna till varandra och bildar en såväl kommersiellt som geografiskt enhetlig helhet kan varaktigheten för projekten räknas samman. Om ett bestämt projekt artificiellt splittras upp i flera delar granskas projekten som en helhet.
 
När varaktigheten för en huvudentreprenörs verksamhet bedöms, beaktas även den tid då huvudentreprenören sköter verksamheten med hjälp av en underentreprenör via underentreprenad. För underentreprenören kan entreprenaden utgöra ett fast driftställe om verksamheten överskrider den tidsgräns som krävs eller om den i övrigt uppfyller kraven för bildandet av ett fast driftställe.

4.3. Förberedande och biträdande funktioner

Förberedande och biträdande funktioner utgör inte ett fast driftställe för ett samfund även om förutsättningarna för ett fast driftställe uppfylls i övrigt. Förberedande och biträdande funktioner kan t.ex. utgöras av reklamverksamhet, informationsinsamling, upprätthållandet av ett informationskontor eller vetenskaplig forskning. En plats för affärsverksamhet som endast existerar för lagring, utställning eller utlämning av varor som tillhör ett samfund utgör t.ex. inget fast driftställe. En verksamhet av förberedande eller biträdande karaktär bör dock alltid bedömas utifrån de enskilda omständigheterna.

Om biträdande eller förberedande funktioner utgör en väsentlig del av ett samfunds affärsverksamhet eller om sådan verksamhet bjuds ut utanför samfundet utgör de ett fast driftställe. Exempelvis kundservice till huvudrörelsens kunder såsom garantireparationer och tillhandahållande av reservdelar från en fast plats för affärsverksamheten kan inte anses var enbart en biträdande eller förberedande funktion. Dessa tjänster utgör en egen helhet i samfundets affärsverksamhet, och sådan verksamhet kan inte anses vara enbart biträdande.

4.4. Representantsituationer

En representant kan utgöra ett fast driftställe för ett samfund även om samfundet i sig inte har tillgång till en stadigvarande plats för affärsverksamhet.

En s.k. osjälvständig representant kan utgöra ett fast driftställe för sin huvudman om representanten faktiskt är behörig att ingå avtal eller ta emot beställningar i samfundets namn. En ytterligare förutsättning är att representanten använder sin fullmakt enligt reglerna. En osjälvständig representant kan vara en fysisk person eller ett företag. En osjälvständig representants verksamhet utgör ett fast driftställe endast om den verksamhet som företaget själv bedriver utgör ett fast driftställe.

Ett fast driftställe uppkommer inte då ett samfund bedriver sin verksamhet via en självständig förmedlare, en kommissionär eller en annan självständig representant. En självständig representant ska vara både ekonomiskt och juridiskt oberoende av det samfund vars verksamhet representanten sköter.

4.5. Undantag som berör sjöfart och luftfart

Ett flertal skatteavtal innehåller bestämmelser om att inkomster från fartyg eller luftfartyg i internationell trafik endast beskattas i den stat där samfundets ledning finns. I dessa fall saknar Finland undantagsvis rätt till beskattning av inkomster från ett fast driftställe trots att t.ex. ett utländskt flygbolag har ett permanent försäljningskontor i Finland.

5. Inkomster från fast driftställe

5.1. Bokförings- och revisionsskyldighet

Ett utländskt samfund är bokföringsskyldigt för verksamheten vid ett fast driftsställe i Finland. Bestämmelserna i den finländska bokföringslagen tillämpas i tillämpliga delar på skötseln av bokföringen.

Ett utländskt samfunds bokföringsmaterial för den verksamhet som bedrivs i Finland ska i princip förvaras i Finland. Bokföringsmaterialet får dock förvaras tillfälligt någon annanstans än i Finland för skötsel av bokföringen eller för upprättande av bokslut och verksamhetsberättelse. Räkenskapsperiodens verifikationer och det övriga bokföringsmaterialet får ständigt förvaras elektroniskt i en annan medlemsstat på villkor att en datorförbindelse i realtid till uppgifterna säkerställs (2 kap. 9 § i bokföringslagen).

Ett utländskt samfunds fasta driftställe i Finland måste ordna revision i Finland, om samfundets bokslut inte upprättas, granskas och offentliggörs enligt EG:s rättsakter eller på motsvarande sätt (1 kap. 1 § i revisionslagen). I praktiken gäller revisionsskyldigheten utländska samfunds fasta driftställen utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eftersom den lag som tillämpas på utländska samfund inte i allmänhet motsvarar EG:s rättsakter. Särskilda revisionsföreskrifter gäller för utländska kredit- eller finansinstituts filialer och utländska försäkringsbolags representationer.

5.2. Marknadsvillkorsprincip vid inkomstbeskattning

När ett utländskt samfund har ett fast driftställe i Finland har Finland rätt att beskatta den inkomst det fasta driftstället genererar. Inkomsterna från ett fast driftställe fastställs enligt marknadsvillkorsprincipen. Den andel av ett samfunds intäkter och kostnader som ett självständigt och separat samfund skulle generera genom att bedriva motsvarande verksamhet under liknande förhållanden hänförs till det fasta driftstället.

Ett fast driftställe kan fungera tillsammans med samma samfunds övriga enheter (t.ex. med huvudrörelsen eller med ett fast driftställe i ett annat land). Även i dessa funktioner ska marknadsvillkorsprincipen i regel följas. Om marknadsvillkorsprincipen inte har följts och ett fast driftställes inkomst av detta skäl har blivit lägre eller förlusten har blivit större än i annat fall, rättas beskattningen av det fasta driftstället enligt 31 § i lagen om beskattningsförfarande (BFL) och enligt skatteavtalets artikel om rörelseresultat (rättelse av internprissättning) (artikel 7 i modellavtalet). Till den beskattningsbara inkomsten läggs i detta fall det belopp som inkomsten skulle ha stigit till om villkoren hade motsvarat dem som hade avtalats mellan sinsemellan oberoende parter.

5.3. Inkomster och utgifter i inkomstbeskattningen

Ett utländskt samfund betalar samfundsinkomstskatt på inkomsterna från ett fast driftställe i Finland. Den beskattningsbara inkomsten för ett fast driftställe beräknas på samma sätt som för ett finländskt samfund, till vilka bl.a. finländska aktiebolag hör. På den verksamhet som bedrivs vid ett fast driftställe tillämpas lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (NärSkL).

Till inkomsterna från ett fast driftställe räknas driftställets samtliga inkomster från näringsverksamheten. Till inkomsterna räknas även räntor, aktieutdelningar, royaltyer och överlåtelsevinst för egendom som tillhör det fasta driftstället. Alla utgifter som orsakas av den verksamhet som har bedrivits vid det fasta driftstället är avdragbara såsom avskrivningar enligt NärSkL på de anläggningstillgångar som tillhör det fasta driftstället liksom även löner som hänför sig till det fasta driftstället samt reserveringar. Avdragbara utgifter är även sådana kostnader för ledning och förvaltning som hänför sig till det fasta driftstället.

Avdragbara utgifter är i allmänhet inte räntor och royaltyer som det fasta driftstället betalar till en annan enhet (t.ex. huvudrörelsen), eftersom detta inte avser faktiska betalningar till utomstående. Det fasta driftstället i Finland för det utländska samfundet X kan t.ex. inte betala ränta till X i hemviststaten, eftersom samma juridiska person avses.

5.4. Inkomster från en sammanslutning

Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut (HFD 2002:34) ska en utdelad inkomst från en näringssammanslutning som beskattas som en bolagsmans inkomst bedömas utifrån sammanslutningens verksamhet vid beskattningen av bolagsmannen. Om t.ex. ett finländskt kommanditbolag bedriver näringsverksamhet i Finland är inkomstandelen till en begränsat skattskyldig utländsk bolagsman inkomst från näringsverksamhet.

Inkomster från ett utländskt samfund som erhålls av en bolagsman i en finländsk sammanslutning ska deklareras i skattedeklarationen såsom övriga rörelseinkomster.

Om ett utländskt samfund är tyst bolagsman i ett finländskt kommanditbolag som enbart bedriver kapitalplaceringsverksamhet beskattas det utländska samfundet endast för en sådan sammanslutnings inkomster till den del som den aktuella inkomsten skulle ha varit beskattningsbar inkomst direkt från Finland för samfundet. Förutsättningen är att det finns ett skatteavtal mellan den stat där den skattskyldige tysta bolagsmannen har sin hemvist och Finland (9 § 5 mom. i ISkL).

5.5. Ett fast driftställes förluster

Om rörelsen vid ett fast driftställe medför förluster dras dessa av från driftställets vinster under de följande tio skatteåren med samma villkor som för finländska samfund. Bestämmelserna om förlustutjämning i inkomstskattelagen tillämpas sålunda även på fasta driftställen. Om över hälften av aktierna i ett fast driftställes huvudrörelse byter ägare får inte driftstället utan dispens dra av de förluster som uppkommit före ägarbytet. Dispens behövs även om motsvarande ägarbyte sker i ett företag som äger minst 20 procent av aktierna i huvudrörelsen. Ett börsföretag får dock dra av förlusterna efter ett ägarbyte utan dispens (122 § i ISkL).

6. Verkställande av beskattning, skatteövervakning och försummelsesituationer

6.1. Skattedeklaration

Om ett utländskt samfund har ett fast driftställe i Finland ska samfundet årligen lämna en skattedeklaration för intäkter, kostnader, tillgångar och skulder som hänförs till det fasta driftstället. Ett utländskt samfund betalar skatt enligt den normala samfundsskattesatsen (26 procent bl.a. åren 2009 och 2010) för den inkomst som den enhet som verkställer beskattningen fastställer enligt uppgifterna i deklarationen med tillhörande bilagor.

Utländska samfund lämnar sin skattedeklaration vid den tidpunkt som bestäms enligt räkenskapsperiodens slut på samma sätt som de inhemska samfunden. Skattedeklarationen lämnas senast fyra månader efter utgången av slutmånaden för samfundets räkenskapsperiod. Räkenskapsperioden för ett utländskt samfunds fasta driftställe fastställs enligt räkenskapsperioden för huvudrörelsen. Det är viktigt att korrekta uppgifter om räkenskapsperioden anges redan vid registreringen för att beskattningen ska kunna verkställas vid rätt tidpunkt. Förändringar i räkenskapsperiodens sluttidpunkt ska anmälas till Skatteförvaltningen.

Ett utländskt samfund ska lämna skattedeklarationen till Skatteförvaltningen. Ett utländskt samfund kan också lämna skattedeklarationen till en finländsk ambassad utomlands, som utan dröjsmål ska skicka deklarationen till den enhet som verkställer beskattningen.

Utländska samfund lämnar sin skattedeklaration i tillämpliga delar på samma av Skatteförvaltningen fastställda blanketter som de inhemska samfunden. Skattedeklarationen lämnas på blankett 6B, 3052r Skattedeklaration för näringsverksamhet - Samfund. Även blankett 62, 3050r Specifikation av reserveringar, upp- och nedskrivningar samt avskrivningar av förslitning underkastade anläggningstillgångar för avskrivningar ska fyllas i om avskrivningar görs på de anläggningstillgångar som tillhör det fasta driftstället. Blanketterna finns förutom på finska och svenska även på engelska. Blanketterna finns på Skatteförvaltningens verksamhetsställen och på Skatteförvaltningens webbplats. Ytterligare information om lämnandet av skattedeklaration finns .

För fasta driftställen ska en kopia på resultat- och balansräkningen upprättade enligt finländsk bokföringslag bifogas skattedeklarationen. Om det fasta driftstället har tillgångar och skulder ska uppgifter om tillgångarna anges på balansräkningen. Vid behov ska den skattskyldige lämna en översättning av handlingar på utländska språk. Handlingarnas ska översättas till finska, svenska eller engelska av en officiell translator eller annan behörig person.

Skattedeklarationen kan lämnas elektroniskt. Ytterligare information om elektronisk skattedeklaration finns på webbplatsen http://www.vero.fi/katso_etusivu. Om skattedeklarationen lämnas på papper ska deklarationen undertecknas av en person som har rätt att teckna firmanamnet. Dessutom ska namn och adress på samfundets representant eller kontaktperson i Finland anges på deklarationen.

Ytterligare information om deklarationsskyldigheten och ifyllandet av skattedeklarationen finns i den deklarationsanvisning som publiceras årligen. Deklarationsanvisningen följer med som bilaga till den skattedeklaration som skickas med post till de skattskyldiga. Deklarationsanvisningen finns också på Skatteförvaltningens webbplats.

6.2. Skatteövervakning och fastställande av försummelsepåföljder

Skatteförvaltningen övervakar skattskyldigheten för utländska samfund på samma sätt som för inhemska samfund. I övervakningen ingår förutom verkställandet av beskattningen och kontrollverksamheten även bl.a. handledning och rådgivning liksom även övervakning av anmälnings- och betalningsskyldigheterna. Även ett aktivt och löpande informationsutbyte mellan myndigheter som bygger på de internationella avtalen ingår som en väsentlig funktion i skatteövervakningen.

Vid försummelse av deklarationsskyldigheten kan en skatteförhöjning påföras ett utländskt samfund enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning (Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen för beskattningen 2010). För ett fast driftställe kan en skatteförhöjning påföras i samband med verkställandet av beskattningen, t.ex. om ett samfund inte har lämnat skattedeklaration i rätt tid. Skattförhöjningen påförs enligt 32 § i BFL.
 
Om ett utländskt samfund inte anses utgöra ett fast driftställe och samfundet inte lämnar någon skattedeklaration eller om deklarationen inte ens efter rättelse kan läggas till grund för beskattningen måste beskattningen verkställas enligt uppskattning. Till en beskattning enligt uppskattning hör alltid en skatteförhöjning. I situationer med avsiktlig försummelse kan även separata kännetecken för ett skattebrott uppfyllas enligt strafflagstiftningen.

7. Beskattning när ett utländskt samfund saknar fast driftställe

I detta kapitel beskrivs de vanligaste inkomsterna för ett utländskt samfund för vilka Finland kan ha rätt till beskattning trots att det utländska samfundet saknar fast driftställe i Finland.

7.1. Inkomst från fast egendom och aktielägenhet

Enligt finländsk intern lagstiftning har Finland rätt till beskattning av inkomster från fast egendom och aktielägenheter som finns i landet och därigenom till beskattning av bl.a. hyresintäkter och överlåtelsevinster från fastigheter eller aktielägenheter även om samfundet saknar fast driftställe i Finland (10 § i ISkL). I regel är inte Finlands rätt till beskattning begränsad i skatteavtalen, eftersom utgångspunkten för skatteavtalen är att inkomster från fast egendom alltid får beskattas i den stat där den fasta egendomen är belägen. Även om aktielägenheter inte betraktas som fast egendom i Finland innehåller nästa alla finländska skatteavtal en specialbestämmelse enligt vilken Finland har rätt att beskatta inkomster från aktielägenheter. I skatteavtalet med Spanien t.ex. saknas denna specialbestämmelse, och Finland har därför inte rätt att beskatta inkomsterna från en aktielägenhet som en person bosatt i Spanien äger i Finland.

Inkomstkällan för de inkomster ett utländskt samfund erhåller från fastigheter eller aktielägenheter fastställs enligt finländsk lagstiftning. Ett utländskt samfund ska deklarera inkomsterna från fastigheter och aktielägenheter med tillhörande utgifter genom att lämna skattedeklaration på eget initiativ. Samma bestämmelser som för fasta driftställen tillämpas på verkställandet av beskattningen och eventuella försummelser (se kapitel 6).

Från 1.1.2010 ska även inkomster från skogsbruk deklareras genom att lämna skattedeklaration. Tidigare beskattades skogsinkomster med källskatt, och då var betalaren skyldig att uppbära slutlig källskatt vid utbetalningen.

7.2. Aktieutdelningar, räntor och royaltyer m.m.

Beskattningen av en begränsat skattskyldig för aktieutdelningar, räntor och royaltyer beskrivs i Dividender, räntor och royalties till begränsat skattskyldiga. För dessa inkomster uppbär betalaren slutlig källskatt på inkomsten. Storleken på källskatten bestäms i regel enligt tillämpat skatteavtal.

Ett utländskt samfund är inte skyldigt att betala skatt för här förvärvad ränteinkomst på kontofordringar som har uppkommit vid utrikeshandeln, på medel som har deponerats i bank eller annan penninginrättning på obligationer, debenturer eller andra masskuldebrevslån eller på sådana till Finland upptagna lån som inte ska anses som jämförbara med kapitalplacering. Dessutom är ett villkor att en sådan ränteinkomst inte gäller ett utländskt samfunds fasta driftställe i Finland (9 § 2 mom. i ISkL).

7.3. Passiv placeringsverksamhet och lös egendom

Placeringsverksamhet av passiv karaktär som är riktad till Finland utgör inte som sådan ett utländskt samfunds fasta driftställe i Finland och inkomsten beskattas inte heller i Finland som rörelseinkomst. Finland kan emellertid ha rätt till beskattning av inkomsten enligt övriga inkomstslag i skatteavtalet. Övriga inkomstslag är bland annat royaltyer, ränteutdelningar och ränteinkomster liksom även inkomst från fast egendom. I respektive fall ska även rätten till beskattning i sista hand kontrolleras i det skatteavtal som tillämpas.

Överlåtelsevinster vid försäljning av värdepapper beskattas i allmänhet inte i Finland. Vinst som har uppkommit vid överlåtelse av en fastighet i Finland eller av aktier eller andelar i ett finskt bostadsaktiebolag eller annat aktiebolag eller andelslag, av vars samtliga tillgångar mera än 50 procent utgörs av en eller flera fastigheter i Finland är dock beskattningsbar inkomst (10 § 10 punkten i ISkL). Ett villkor är dessutom att ett skatteavtal inte förhindrar inkomstens beskattning i Finland.

Beskattningen av sammanslutningars inkomster beskrivs i 5.4 Inkomster från en sammanslutning.

8. Eliminering av dubbelbeskattning

Den inkomst som ett utländskt samfund erhåller från Finland beskattas ofta även i samfundets hemviststat. I syfte att undvika dubbelskattning elimineras i allmänhet dubbelbeskattningen i samfundets hemviststat. Elimineringen av dubbelbeskattning i det utländska samfundets hemviststat påverkas av statens nationella lagstiftning och skatteavtalen med hemviststaten. Därför måste elimineringen av dubbelbeskattningen separat kontrolleras i det utländska samfundets hemviststat. I allmänhet eliminerar samfundets hemviststat dubbelbeskattning antingen genom att avräkna utländska skatter eller genom att undanta inkomster från utlandet från beskattning.

9. Ansvar för den skatt som fastställts för ett utländskt samfund

9.1. Företrädare som antecknas i handelsregistret

I lagen angående rättighet att idka näring (näringslagen) föreskrivs om representanter för utländska samfund. När en utländsk näringsidkare etablerar en filial måste en grundanmälan göras till handelsregistret. Ett utländskt samfunds filial måste ha en företrädare som har rätt att ta emot stämningar eller andra delgivningar på det utländska samfundets vägnar. Företrädaren ska anmälas för anteckning i handelsregistret.

Om näringsidkaren är en utländsk sammanslutning eller stiftelse som har bildats enligt lagstiftningen i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sin stadgeenliga hemort, sin centralförvaltning eller sin huvudsakliga verksamhetsort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska företrädaren vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I övriga fall ska företrädaren vara bosatt i Finland.

Ytterligare information om ett samfunds företrädare och anmälan av filial till handelsregistret finns på Patent- och registerstyrelsens webbplats www.prh.fi/sv.html och i företags- och organisationsdatasystemet www.ytj.fi/svenska.

9.2. Företrädares skatteansvar enligt näringslagen

En företrädares skatteansvar enligt näringslagen föreskrivs i 52 § i BFL. Skatteansvaret för en företrädare enligt näringslagen avser skatter som har påförts fysiska och juridiska personer som har sin hemvist utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. På grund av detta gäller en företrädares skatteansvar enligt näringslagen inte skatter som har påförts utländska samfund med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

För en filial i Finland till ett utländskt samfund med hemvist utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller skatteansvaret den företrädare för filialen som är antecknad i handelsregistret. Om ett utländskt kreditinstitut med säte utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har en filial i Finland ansvarar chefen för filialen för den skatt som påförts kreditinstitutet.

9.3. Ansvarsgränser

Begränsningen av en företrädares skatteansvar anses vara sådan att endast en företrädare som är en i handelsregistret antecknad företrädare kan ansvara för den skatt som fastställs för ett utländskt samfund i Finland enligt näringslagen. En företrädare är inte ansvarig för den skatt som har påförts ett utländskt samfund under en period då företrädaren inte har varit företrädare för den berörda näringsidkaren (se även HFD 2006:57).

10. Nedläggning av verksamheten vid ett fast driftställe

Ett fast driftställe i Finland kan läggas ned och dess tillgångar säljas eller återföras till företagets hemviststat i samband med nedläggningen av det fasta driftstället. Beskattningen av det fasta driftstället under nedläggningsåret påverkas av metoden för nedläggningen.

När verksamheten vid ett fast driftställe i Finland avslutas genom att de tillgångar som ingår i verksamheten säljs eller om de tillgångar som ingår i ett fast driftställes förmögenhet flyttas från Finland eller på annat sätt upphör att vara bundet till ett fast driftställe i Finland, räknas det belopp som motsvarar det sannolika avyttringspriset som det fasta driftställets beskattningsbara inkomst. Förfarandet motsvarar det förfarande som tillämpas när ett finländskt samfund läggs ned. Nedläggningen av verksamheten medför dessutom att eventuella reserveringar löses upp (51 e § i NärSkL).

Ett fast driftställe kan ändras till ett självständigt företag enligt NärSkL:s bestämmelser om verksamhetsöverlåtelse. På denna situation tillämpas kontinuitetsprincipen, och filialen anses inte ha lagts ned. Bestämmelserna tillämpas endast i de situationer då ett utländskt företag har sitt hemvist i en annan medlemsstat i Europeiska unionen (52 d–e § i NärSkL).

biträdande direktör  Anneli Kukkonen

överinspektör  Mika Nissinen