Obebyggd byggplats i fastighetsbeskattningen

Enligt 12 a § i fastighetsskattelagen (654/1992) kan kommunfullmäktige särskilt fastställa en skattesats som tillämpas på sådana obebyggda byggplatser som avses i lagen. I vissa kommuner som nämns i 12 b § i fastighetsskattelagen måste en särskild skattesats fastställas. I denna anvisning behandlas bestämmelserna som gäller skattesatsen för obebyggda byggplatser och hur de ska tillämpas, och hur kommunen ska lämna uppgifter om obebyggda byggplatser till Skatteförvaltningen.

Den här anvisningen ersätter Skatteförvaltningens tidigare separata anvisning om tillämpningen av skattesatsen på obebyggda byggplatser och den för kommuner avsedda anvisningen om att lämna uppgifter om obebyggda byggplatser till Skatteförvaltningen. Sammankopplingen av anvisningarna är en rent teknisk åtgärd för att minska antalet anvisningar som behandlar samma ärende. Den påverkar inte på något sätt beskattnings- eller rättspraxis eller Skatteförvaltningens förfaranden.

1 Allmänt 

Kommunfullmäktige kan för sådana obebyggda byggplatser som har planlagts för bostadsändamål särskilt fastställa en skattesats som är högre än övriga fastighetsskattesatser. Om en skattesats för dessa byggplatser fastställs särskilt ska den vara minst 2,00 och högst 6,00 procent. Den högre fastighetsskattesatsen gäller inte sådana byggplatser som planlagts för fritidsbebyggelse.

För kommunerna inom huvudstadsregionen och dess kransområden gäller en särskild bestämmelse enligt vilken en skattesats för obebyggda byggplatser måste fastställas. I kommunerna Borgnäs, Grankulla, Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Sibbo, Tusby, Träskända, Vanda och Vichtis ska den minsta skattesatsen för en obebyggd byggplats vara 3,00 procentenheter högre än den allmänna fastighetsskattesatsen för mark som kommunfullmäktige har fastställt. Skattesatsen kan dock fastställas till högst 6,00 procent.

I de flesta kommuner är det inte obligatoriskt att fastställa en särskild skattesats. Om skattesatsen inte har fastställts, påförs fastighetsskatten på en sådan obebyggd byggplats som planlagts för bostadsändamål enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för mark. Den allmänna fastighetsskattesatsen för mark har separerats från den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader från och med skatteåret 2024. Den nedre gränsen för skattesatsen för obebyggda byggplatser har i kommuner inom huvudstadsregionen och dess kransområden bundits till den allmänna fastighetsskattesatsen för mark.

2 Förutsättningarna för att tillämpa skattesatsen för obebyggda byggplatser

På en obebyggd byggplats är det möjligt att tillämpa en högre skattesats, om alla nedan nämnda villkor i 12 a § 2 mom. 1–7 punkten i fastighetsskattelagen uppfylls:

1) Detaljplanen har varit i kraft minst ett år före ingången av kalenderåret.

Med detaljplan avses både en detaljplan enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och en stads- och byggnadsplan enligt den gamla byggnadslagen (370/1958). Således kan exempelvis skatten i fastighetsbeskattningen för skatteåret 2025 fastställas enligt skattesatsen för obebyggda byggplatser om detalj-, stads- eller byggnadsplanen har trätt i kraft före utgången av år 2023.

Från och med skatteåret 2025 hänvisas det i 1 punkten direkt till en sådan detaljplan som avses i lagen om områdesanvändning (132/1999). Ändringen är lagteknisk och orsakar inte ändringar i beskattnings- och rättspraxis.

2) Över hälften av byggrätten för byggplatsen enligt detaljplanen har planlagts för bostadsändamål.

Mark som planlagts för bostadsändamål är sådan mark som med anteckningar eller bestämmelser i byggnadsplanen har reserverats för bostadsbyggande. Det här gäller också när området delvis kan användas även för annat ändamål. Andelen som planlagts för bostadsändamål måste dock utgöra mer än hälften av byggrätten. Områden som planlagts för annat än bostadsändamål, till exempel affärs-, kontors- eller industribyggande, omfattas alltså inte av bestämmelsens tillämpningsområde.

3) På byggplatsen finns inte någon bostadsbyggnad som används för boende och byggande av en bostadsbyggnad på den har inte påbörjats före ingången av kalenderåret.

Från och med skatteår 2025 hänvisas det i 3 punkten direkt till paragraf 108 i den nya bygglagen (751/2023). Ändringen är lagteknisk och orsakar inte ändringar i beskattnings- och rättspraxis.

Skatt på en byggplats som har ett bostadshus som används för boende kan inte påföras enligt skattesatsen för obebyggd byggplats. Som bostadshus som används för boende betraktas också fritidsbostäder som används för boende. Byggnaden kan också vara uthyrd för boende. Det har inte heller någon betydelse att endast en del av byggrätten har använts, om det på byggplatsen finns ett bostadshus som används för boende. Om bostadshuset däremot har tagits ur bruk på annat sätt än tillfälligt (t.ex. ödestuga) eller det används för annat ändamål än boende påförs skatten enligt den högre skattesatsen.

Byggarbetet anses ha påbörjats då gjutandet av grunden har inletts eller byggnadsdelar som hör till grunden har börjat installeras. Eftersom skyldigheten att betala fastighetsskatt bestäms utifrån läget vid ingången av kalenderåret (den 1 januari) ska byggandet påbörjas på det ovan nämnda sättet senast den 31 december föregående år för att skattesatsen för obebyggd byggplats inte ska tillämpas. Till exempel i fastighetsbeskattningen för skatteåret 2025 räknas inte sådana byggplatser som obebyggda på vilka byggarbetet har inletts senast den 31 december 2024.

4) Till byggplatsen finns en användbar infartsväg eller det är möjligt att ordna en sådan.

Tillämpningen av den särskilda fastighetsskattesatsen förutsätter att det till byggplatsen finns en användbar infartsväg enligt 135 § i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) eller det är möjligt att arrangera en sådan. Från och med skatteår 2025 hänvisas det i 4 punkten till 44 § 1 mom. 3 punkten i bygglagen. Ändringen är lagteknisk och orsakar inte ändringar i beskattnings- och rättspraxis.

Med användbar infartsväg eller möjlighet att arrangera en sådan avses detsamma som med en vägförbindelse som ett byggnadslov förutsätter. Om en användbar infartsväg eller möjligheten att arrangera en sådan saknas kan inte skattesatsen för obebyggd byggplats tillämpas på byggplatsen.

5) Byggplatsen kan anslutas till den allmänna vattenledningen och till avlopp på det sätt som avses i 10 § i lagen om vattentjänster (119/2001).

Enligt huvudregeln som ingår i 10 § i lagen om vattentjänster ska fastigheterna inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde anslutas till verkets vattenledning och avlopp. Med stöd av 12 § i lagen om vattentjänster ska ett vattentjänstverk för varje fastighet som ansluts till verkets ledningsnät bestämma förbindelsepunkter som ska vara belägna i fastighetens omedelbara närhet. Om en byggplats saknar kommunalteknisk beredskap för anslutning till vattenledning och avlopp kan inte skattesatsen för obebyggd byggplats tillämpas på den.

6) För byggplatsen har inte utfärdats ett byggförbud.

Om kommunen har utfärdat ett byggförbud på ett område där en detalj- eller generalplan håller på att utarbetas eller ändras, eller om kommunen i detaljplanen har förbjudit uppförandet av en ny byggnad på grund av tidsplanen för genomförandet av planen, finns det inte förutsättningar för att tillämpa skattesatsen för obebyggd byggplats. Det finns inte heller förutsättningar för att tillämpa skattesatsen för obebyggd byggplats om byggförbudet beror på en godkänd detaljplan eller en ändring av detaljplanen, förrän beslutet om godkännandet vunnit laga kraft.

7) Byggplatsen är i samma ägares ägo.

Tillämpningen av skattesatsen för obebyggd byggplats förutsätter att byggplatsen är i samma ägares ägo. Byggplatsen är i samma ägares ägo exempelvis då makar tillsammans äger byggplatsen eller byggplatsen annars är samägd i kvotdelar. Högre skattesats kan sålunda tillämpas till exempel på en byggplats som ägs av en sammanslutning.

En byggplats är i samma ägares ägo också när ett dödsbo äger den. En byggplats är likaså i samma ägares ägo då en del av den ägs av ett bolag eller en annan sammanslutning som den skattskyldige huvudsakligen äger eller då byggplatsen ägs av bolag som hör till samma koncern.

Enligt 12 a § 4 mom. i fastighetsskattelagen avses med en byggplats för bostadshus enligt detaljplanen:

1. en sådan tomt eller annan byggplats enligt detaljplanen som har antecknats i fastighetsregistret
2. en byggplats enligt detaljplanen och enligt bindande eller riktgivande tomtindelning, och
3. ett kvarter som antecknats i detaljplanen och som inte omfattas av bindande eller riktgivande tomtindelning.

Skattesatsen för en obebyggd byggplats gäller sålunda en sådan byggplats eller tomt som ingår i detaljplanen och som uppfyller de övriga villkoren för tillämpningen av en särskild skattesats. I fråga om att tillämpa den särskilda skattesatsen har det ingen betydelse om en tomtindelning har gjorts för kvarteret eller inte eller om tomten har antecknats i fastighetsregistret eller inte.

3 Kommunens skyldighet att lämna uppgifter

3.1 Allmänt om skyldigheten för kommuner att lämna uppgifter 

En kommun som fastställer en skattesats enligt 12 a eller 12 b § i fastighetsskattelagen ska enligt 20 a § i fastighetsskattelagen samtidigt årligen redogöra för de byggplatser som avses i 12 a § och 12 b § i lagen och anmäla dem och också andra nödvändiga uppgifter och dokument till Skatteförvaltningen för verkställande av beskattningen och ändringssökande. Som en obebyggd byggplats betraktas även en sådan byggplats på vilken det står en oanvändbar bostadsbyggnad.

Kommunen ansvarar för att utreda om en viss byggplats uppfyller eller inte uppfyller de i lagen fastställda villkoren för att påföra skatten. Högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD 2022:80 gäller kommunens utredningsskyldighet.

HFD 2022:80: A ägde tre bredvid varandra befinnande plantomter i staden B. Enligt detaljplanen fanns det i området för de aktuella byggplatserna och den tillfartsväg som planerats för dem en fast fornlämning som hade skyddats direkt enligt lagen om fornminnen. Den fasta fornlämningen hade för de aktuella områdena klassats av museiverket i klass I, som omfattar nationellt betydande fasta fornlämningar, vars bevarande under alla förhållanden måste värnas.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra huruvida Skatteförvaltningen utgående ifrån B stadens meddelande hade kunnat påföra förhöjd fastighetsskatt genom att tillämpa skattesatsen på plantomterna enligt den för den obebyggda byggplatser avsedda skattesatsen i 12 a § i fastighetsskattelagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade med hänvisning till bestämmelsen i 20 a § 1 mom. i fastighetsskattelagen samt dess förarbeten att kommunen är skyldig att utreda förutsättningarna för att tillämpa skattesatsen för obebyggda byggplatser. I det aktuella fallet skulle den gällande detaljplanen inte i sig anses tyda på att de obebyggda byggplatserna uppfyllde villkoren i 12 a § i fastighetsskattelagen för tillämpning av skattesats för obebyggd byggplats bland annat i förhållande till bestämmelserna i lagen om fornminnen gällande förbudet och tillståndet att rubba en fast fornlämning. Följaktligen, och eftersom B stad inte hade förebringat utredning enligt vilken villkoren för tillämpning av skattesatsen för obebyggda byggplatser skulle ha varit uppfyllda, bland annat utan hinder av lagen om fornminnen, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att villkoren för att tillämpa skattesatsen för obebyggda byggplatser inte uppfylldes.

Ovan nämnda beslut av högsta förvaltningsdomstolen innebär inte automatiskt att det inte finns förutsättningar för att påföra skattesatsen för obebyggda byggplatser för ett objekt som fredats eller skyddats med stöd av lagen om fornminnen eller en annan lag på en fastighets område. Beslutet redogör endast för att en kommun ska reda ut om förutsättningar för byggande föreligger trots fredning eller skydd, om skattesatsen för obebyggda byggplatser vill tillämpas.

Med stöd av bemyndigandet i 20 a § 2 mom. i fastighetsskattelagen utfärdar Skatteförvaltningen mer ingående bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas, vid vilken tidpunkt och på vilket sätt. Uppgifterna om obebyggda byggplatser ska lämnas till Skatteförvaltningen varje år före utgången av januari. Till exempel uppgifterna som gäller fastighetsbeskattningen för 2025 ska lämnas senast den 31 januari 2025.

3.2 Uppgifter som ska lämnas till Skatteförvaltningen

3.2.1 Ändringar i uppgifter

När en kommun för första gången fastställer en skattesats enligt 12 a § i fastighetsskattelagen ska kommunen lämna täckande uppgifter till Skatteförvaltningen om alla de obebyggda byggplatser för bostadsbyggnader enligt detaljplanen på vilka det ska tillämpas en skattesats som avses i 12 a § i fastighetsskattelagen.

Under de följande åren lämnar kommuner motsvarande uppgifter enbart om nya byggplatser som kommer att omfattas av tillämpningsområdet för 12 a eller 12 b § i fastighetsskattelagen och om de byggplatser som inte längre omfattas av tillämpningsområdet.

3.2.2 Datainnehållet i anmälan

För tillämpningen av skattesatsen för obebyggda byggplatser ska kommunen lämna följande uppgifter om en byggplats som enligt detaljplanen är avsedd för en bostadsbyggnad:

• fastighetsbeteckningen enligt fastighetsregistret
• planläggningsenheten, uppgiften behövs särskilt om en obebyggd byggplats sträcker sig över flera fastigheter eller inte täcker en hel fastighet eller om det finns flera obebyggda byggplatser på en och samma fastighet
• användningsändamålet enligt planen
• byggplatsens areal
• byggrätten
• kommunen där fastigheten finns.

Om de byggplatser som inte längre omfattas av tillämpningsområdet för skattesatsen för obebyggd byggplats ska följande uppgifter anmälas:

• fastighetsbeteckningen enligt fastighetsregistret
• planläggningsenheten
• byggplatsens areal
• byggrätten
• kommunen där fastigheten finns.

3.2.3 Hur uppgifterna ska lämnas

Uppgifterna ska lämnas till Skatteförvaltningen elektroniskt via tjänsten Ilmoitin.fi. Uppgifter ska lämnas separat om de nya byggplatser på vilka en särskild skattesats ska börja tillämpas och de byggplatser som inte längre omfattas av tillämpningsområdet för en särskild skattesats.

Kommunerna kan välja mellan två alternativa anmälningssätt:

1. Kommunen använder de Excel-blanketter som finns i tjänsten Ilmoitin.fi och matar in de behövliga uppgifterna i kolumnerna. Därefter skapar Ilmoitin.fi en CSV-fil med rätt format som kan sändas.
2. Kommunen skapar en CSV-fil i sitt eget system enligt anvisningarna och sänder filen via Ilmoitin.fi. Vid användning av detta sätt ansvarar kommunen själv för att CSV-filen har rätt format.

Det går att logga in i tjänsten Ilmoitin.fi med personliga nätbankskoder, certifikatkort eller mobilcertifikat.

Anvisningar om att anmäla med Excel-blanketter och att skapa och sända en CSV-fil finns på sidan www.ilmoitin.fi > Anvisningar och hjälpmedel > Hjälpverktyg.

4 Befrielse från skatt

Kommunen eller Skatteförvaltningen kan delvis eller helt befria från den fastighetsskatt som påförts enligt skattesatsen för en obebyggd byggplats om byggnadsprojektet har fördröjts av annan orsak än en sådan som beror på byggplatsens ägare. En sådan orsak kan till exempel vara att beviljandet av byggnadslovet har fördröjts på grund av kommunen, och att det därför inte har varit möjligt att påbörja byggandet före ingången av kalenderåret.

Kommunen äger beslutanderätten för befrielse från skatt om kommunen har förbehållit sig beslutanderätten för fastighetsskatt. På vero.fi finns en förteckning över de kommuner som lämnat in en anmälan om beslutanderätt för befrielse 1.1.2025–31.12.2027. Om kommunen inte har förbehållit sig beslutanderätten är det Skatteförvaltningen som fattar beslutet. Mer information om hur befrielse kan ansökas finns på vero.fi i artikeln Befrielse från skatt. Befrielse från skatt kan ansökas efter att skatten har påförts.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

skattesakkunnig Mikko Rongas