Inverkan av generationsväxlingslättnad på anskaffningsutgiften för en gårdsbruksenhet

Har getts
12.2.2018
Diarienummer
A18/200/2018

Beskrivning av ärendet

I beskattningen av en överlåtelse av en gårdsbruksenhet avdras från överlåtelsepriset på egendomen dess oavskrivna anskaffningsutgift eller den högre presumtiva anskaffningsutgiften. Anskaffningsutgifterna för tillgångar som överförs när en gårdsbruksenhet bolagiseras och som jordbruksidkaren inte skrivit av i beskattningen överförs till bolagets beskattning.

Hur fastställs anskaffningsutgiften för en gårdsbruksenhet när enheten har erhållits i gåva, i arv eller i en affär av gåvokaraktär, och lättnad har enligt 55 § i arvs- och gåvoskattelagen beviljats för arvs- eller gåvoskatten?

Bakgrund

Lagstiftning som tillämpas

I 24 § i inkomstskattelagen föreskrivs att en person som bedriver jord- eller skogsbruk inte vid beskattningen anses upphöra med sin verksamhet till den del de tillgångar och skulder som hänför sig till den tidigare verksamheten vid en ändring av verksamhetsformen överförs till samma värde till ett aktiebolag som hen grundar för att överta verksamheten och vars aktier hen tecknar. (kontinuitetsprincipen)

Enligt 21 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk (GårdsSkL) beskattas vinster från överlåtelse av en gårdsbruksenhet eller del därav på det sätt som föreskrivs i inkomstskattelagen.

Enligt 46 § 1 mom. i inkomstskattelagen räknas vinsten av egendomsöverlåtelse ut så att från överlåtelsepriset dras av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna delen av anskaffningsutgiften för egendomen och utgiften för vinstens förvärvande. Det belopp som skall dras av utgör för annan skattskyldig än samfund samt öppet bolag och kommanditbolag alltid dock minst 20 procent och, om den egendom som skall överlåtas har varit hos överlåtaren i minst 10 års tid, minst 40 procent av överlåtelsepriset.

Enligt 47 § 1 mom. i inkomstskattelagen som anskaffningsutgift för egendom som erhållits vederlagsfritt betraktas värdet vid arvs- och gåvobeskattningen. Anskaffningsutgiften beräknas dock utifrån gåvogivarens anskaffningsutgift om gåvomottagaren överlåter den egendom han eller hon erhållit innan ett år har förflutit från gåvan. Vid överlåtelse efter den ovan avsedda tiden av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav som erhållits vederlagsfritt och som omfattats av den skattelättnad som avses i 55 § i lagen om skatt på arv och gåva (ArvSkL), används som anskaffningsutgift för den egendom som omfattats av skattelättnaden det värde som beräknats enligt 55 § 2 mom. i lagen om skatt på arv och gåva (gv-värdet).

I 55 § i ArvSkL föreskrivs hur gv-värdet beräknas för vissa egendomsposter vid en gårdsbruksenhet. Beräkningen grundar sig på beskattningsvärdena året innan arvs- och gåvoskatteskyldigheten började. Beskattningsvärdena fastställs enligt förskrifterna i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (värderingslagen). Från och med början av 2004 har gv-värdet för egendom varit 40 procent av dess beskattningsvärde. Före 2004 betraktades beskattningsvärdet som gv-värdet för egendom. Lättnadsbestämmelsen i 55 § i ArvSkL har mer eller mindre i sin nuvarande form varit i kraft sedan 01.07.1994. Under perioden 1.5.1979–30.6.1994 fanns motsvarande lättnadsbestämmelse i 63 a § i lagen om skatt på arv och gåva. Lättnaden kunde första gången tillämpas på en överlåtelse där arvs- och gåvoskatteskyldigheten började 01.05.1979 eller senare.

Följande föreskrifter finns om beräkningen av beskattningsvärdena för en gårdsbruksenhets fasta egendomsposter som omfattas av lättnaden som avses i 55 § i ArvSkL:

Jordbruksmark vid en gårdsbruksenhet

Enligt 20 § i värderingslagen betraktas markens genomsnittliga årliga avkastning multiplicerad med talet sju som värdet av jordbruksmark och dess växtbestånd. Varje år fastställer Skatteförvaltningen kommunspecifikt den genomsnittliga årliga åkeravkastningen per hektar så, att förändringen jämfört med den senast fastställda genomsnittliga årliga avkastningen svarar mot förändringen av konsumentprisindexet. Kontrollen görs mellan september året före skatteåret och september under skatteåret. Till värdet av täckdikad jordbruksmark läggs ett tilläggsvärde som Skatteförvaltningen varje år fastställer hektarspecifikt. Täcksdikestillägget fastställs så att dess förändring jämfört med det senast fastställda täckdikestillägget svarar mot förändringen i konsumentprisindexet mellan september året före skatteåret och september under skatteåret.

Innan värderingslagen trädde i kraft skatteåret 2006 fanns motsvarande bestämmelse i 15 § i förmögenhetsskattelagen (1993–2005), 124 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen (1989–1992) samt i 45 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen 1974 (–1988).

Skog som hör till en gårdsbruksenhet

Enligt 7 § i värderingslagen anses värdet av skog vara skogens genomsnittliga årliga avkastning multiplicerad med talet 10. Varje år fastställer Skatteförvaltningen kommunspecifikt den genomsnittliga årliga skogsavkastningen per hektar så att förändringen svarar mot förändringen i konsumentprisindexet. Kontrollen görs under perioden mellan september 2005 och september under skatteåret.

Värderingslagen trädde i kraft skatteåret 2006. Enligt 14 § i förmögenhetsskattelagen (1993–2005), 125 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen (1989–1992) och 45 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen 1974 (–1988) betraktades som värdet av skog nettoavkastningen av skog multiplicerat med talet 10. Nettoavkastningen av skog fastställdes enligt avkastningsgrunderna som föreskrivs i 11 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk. På basis av skogsmarkens egenskaper fastställdes det antal skattekubikmeter som multiplicerades med det penningvärde av en skattekubikmeter som årligen fastställdes. Penningvärdet av en skattekubikmeter fastställdes för var och en kommun och rotprisområde på basis av de genomsnittliga rotpriserna.

Byggnader och konstruktioner vid en gårdsbruksenhet, produktionsanläggningar för skogsbruk

I 23 § i värderingslagen föreskrivs att som värdet av en produktionsbyggnad eller konstruktion som hör till jordbruket anses den del av anskaffningsutgiften för byggnaden eller konstruktionen som vid skatteårets utgång inte har avskrivits vid inkomstbeskattningen. Vid beräkningen av lättnaden ska produktionsanläggningar för skogsbruk enligt 55 § i ArvSkL värderas till 40 procent av deras anskaffningsutgift som inte skrivits av i beskattningen. Enligt 31 § 2 mom. 1 punkten i värderingslagen anses som beskattningsvärdet för en produktionsbyggnad som hör till jord- och skogsbruket den del av anskaffningsutgiften för byggnaden eller konstruktionen som vid skatteårets utgång inte har avskrivits vid inkomstbeskattningen.

Innan värderingslagen trädde i kraft skatteåret 2006 fanns motsvarande bestämmelse om värdet av produktionsanläggningar för skogsbruk i 19 § i förmögenhetsskattelagen (1993–2005).

Motsvarande föreskrifter om värdet av jordbruksbyggnader och konstruktioner vid en gårdsbruksenhet fanns före 1993 i 127 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen (1989–1992) samt i 45 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen 1974 (–1988). Beskattningen av skogsbruk var då beskattning av den arealgrundade nettoavkastningen av skog där man inte separat kunde dra av avskrivningar från anskaffningsutgiften för en byggnad. Skogsbruket hörde till samma förvärvskälla som jordbruket.

Byggplats för produktionsanläggning

Enligt 55 § i ArvSkL värderas byggplatsen för en produktionsbyggnad inom skogsbruket till 40 procent av beloppet enligt grunderna i 5 kap. i värderingslagen. Enligt 5 kap. 31 § i värderingslagen anses som värdet av byggplatsen för en produktionsbyggnad inom jord- och skogsbruket värdet av jordbruksmark av motsvarande storlek multiplicerat med fyra. Enligt 21 § i värderingslagen fastställs Värdet av byggplatsen för en produktionsbyggnad inom jordbruket genom att multiplicera värdet av jordbruksmark av motsvarande storlek med fyra.

Innan värderingslagen trädde i kraft fanns motsvarande föreskrifter i 16 § i förmögenhetsskattelagen (1993–2005), 126 § inkomst- och förmögenhetsskattelagen (1989–1992) samt i finansministeriets beslut 899/1975 om byggplats för en produktionsanläggning som utfärdades med stöd av 45 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen 1974.

Bostadsbyggnad på en gårdsbruksenhet

Enligt 55 § i ArvSkL värderas bostadsbyggnaden på en gårdsbruksenhet till 40 procent av beloppet enligt grunderna i 5 kap. i värderingslagen. Enligt 5 kap. 30 § i värderingslagen är värdet av byggnaden dess återanskaffningsvärdet från vilket åldersavdragen har gjorts. Närmare bestämmelser om uträkning av återanskaffningsvärdet utfärdas genom förordning av finansministeriet.

Innan värderingslagen trädde i kraft skatteåret 2006 fanns motsvarande bestämmelser i 18 § och 24 § i förmögenhetsskattelagen (1993–2005), 127 § och 131 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen samt i 45 § i inkomst- och förmögenhetsskattelagen 1974 (–1988).

Situationer då gv-värdet tillämpas i beskattningen av överlåtelsevinsten av en gårdsbruksenhet och i en förändring av verksamhetsformen

När behövs gv-värdet i beskattningen av en överlåtelsevinst?

Endast en överlåtelse av en gårdsbruksenhets fasta egendom beskattas i enlighet med inkomstskattelagen. En överlåtelse av annan egendom beskattas i enlighet med GårdsSkL. En gårdsbruksenhets fasta egendom omfattar alla markområden samt markägarens byggnader på dessa. Beskattningen av en överlåtelse och den bestämmelse om skattefrihet för en överlåtelse som ofta tillämpas i denna behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av generationsväxlingar vid gårdsbruksenheter avsnitten 2.2.2 och 2.4.2.1. En skattepliktig överlåtelsevinst beräknas på det sätt som beskrivs i anvisningen. Från försäljningspriset avdras anskaffningspriset och försäljningskostnaderna eller den så kallade presumtiva anskaffningsutgiften för egendomen som ska överlåtas.

Vid beräkningen av en överlåtelsevinst är anskaffningsutgiften gv-värdet i den utsträckning säljaren fått den egendom som hen överlåter i gåva eller arv som beviljats lättnad. Till anskaffningsutgiften räknas dessutom utgifter för grundlig förbättring av egendomen under säljarens ägartid. Säljarens avskrivningar dras av från anskaffningsutgiften.

I gårdsbruksenhetens inkomstbeskattning fortsätter gåvo- eller arvtagaren med stöd av GårdsSkL 19 § att dra av anskaffningutgifter för produktionsbyggnader och täckdiken genom avskrivningar på de utgiftsrester som överlåtaren hade, och inte på egendomens gv-värde. Av denna anledning erhålls de anskaffningsutgifter som används i beskattningen av överlåtelser av produktionsanläggningar och täckdiken inte direkt på basis av utgiftsresterna för dessa i jordbruksbeskattningen. De anskaffningsutgifter för produktionsanläggningar och täckdiken som används i beräkningen av överlåtelsevinsten måste således beräknas separat så att man i beräkningen använder gv-värden som värde av de andelar som erhållits som gåva eller arv.

Gv-värdena är ofta så låga att man vid beräkningen av en överlåtelsevinst drar av den presumtiva anskaffningsutgiften i stället för dessa (20 eller 40 procent av försäljningspriset enligt ägartiden). En jämförelse av fördelaktigheten av anskaffningsutgiften och den presumtiva anskaffningsutgiften görs separat för gåvoandelen och för den köpta delen, om en gårdsbruksenhet erhållits i en affär av gåvokaraktär. Ett exempel på detta finns i avsnitt 2.4.2.1 i anvisningen Beskattning av generationsväxlingar vid gårdsbruksenheter.

När behövs gv-värdet i bolagiseringen av en gårdsbruksenhet?

Om en gårdsbruksenhet bolagiseras genom en ändring av verksamhetsformen som avses i 24 § i inkomstskattelagen, ska tillgångarna enligt kontinuitetsprincipen överföras till bolagets beskattning till samma värden som de hade i den tidigare verksamhetsformen. En ändring av verksamhetsformen till ett aktiebolag behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisningar Ändring av verksamhetsformen till aktiebolag samt i avsnitt 7.4.2 i anvisningen Generationsväxling i ett aktiebolag.

Vid en bolagisering har gv-värdet betydelse endast när överföringsvärdet av markgrund fastställs. Värdena av byggnader, täckdiken och löse egendom överförs som sådana från jordbrukets inkomstbeskattning till bolagets beskattning. Anskaffningsutgiften för mark har ingen betydelse i inkomstbeskattningen av fysiska personers jordbruk till följd av att den i regel får dras av först i beskattningen av en överlåtelsevinst (skogsavdraget utgör undantag). Av denna anledning blir värdena av jordbruksmark, skog, tomtmark och annan mark i bolagets beskattning de anskaffningsutgifter som bildats för ägaren när denna förvärvat eller fått en gårdsbruksenhet och som skulle användas i beräkningen av överlåtelsevinsten, om hen sålde gårdsbruksenheten. Anskaffningsutgiften är således gv-värdet i den utsträckning egendomen erhållits i gåva eller arv som beviljats lättnad.

Tillämpningen av skogsavdraget kan också påverka värdet av skog som överförs till bolagets beskattning, om man på basis av skog som erhållits i gåva eller arv har fått rätt till skogsavdrag. Detta behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Skogsavdrag (ändring av verksamhetsform behandlas i avsnitt 3.4).

Utredning av gv-värdena

Avsnitt 2.5.5.3 i anvisningen Beskattning av generationsväxlingar vid gårdsbruksenheter innehåller en redogörelse för tillämpningen av 55 § i ArvSkL och fastställandet av gv-värdet. Arvs- eller gåvoskatten kan enligt föreskrivna förutsättningar beviljas lättnad, antingen i sin helhet eller delvis.

I arvs- och gåvoskattebeslutet nämns tillämpningen av lättnadsbestämmelsen, om den har tillämpats. Det nedsatta värdet av tillgångar tas inte alltid upp i beslutet eller dess bilagor. I beskattningen behöver man inte fastställa gv-värdet för egendom, om lättnad har beviljats på hela arvs- eller gåvoskatten. Gv-värdena har fastställts, om lättnad delvis har beviljats för arvs- eller gåvoskatt, men dessa har inte alltid antecknats i beslutet. De tillämpade gv-värdena borde i dessa situationer redas ut med hjälp av de övriga handlingarna som anknyter till beslutet och som på grund av de begränsade förvaringstiderna för beskattningshandlingar inte alltid står till förfogande.

Gv-värdena grundar sig alltid på beskattningsvärdena året före det år då gåvoskattskyldigheten började, och därför kan de bedömas och fastställas i efterhand. I detta ställningstagande beskriver man hur gv-värdena kan fastställas på ett tillräckligt tillförlitligt sätt i det fall, om bevis på vilka värden de facto har tillämpats inte står till förfogande.

Här behandlas endast anskaffningsutgiften som bildats på basis av en vederlagsfri gåva eller ett arv. I beskattningen av överlåtelsevinster och vid bolagiseringar beaktas som anskaffningsutgift dessutom beloppet av en icke-avskriven anskaffningsutgift som bildats på basis av ett betalt vederlag, om egendom har förvärvats i en affär av gåvokaraktär eller på annat sätt delvis mot vederlag.

Ställningstagande

I beskattningen av en överlåtelsevinst och en ändring av verksamhetsform tillämpas som gv-värden de nedsatta värden som fastställts i gåvo- och arvsbeskattningen av egendom. Om dessa värden inte kan redas ut, kan gv-värdena vid avsaknad av annan utredning bedömas och fastställas i efterhand på följande sätt:

Åker och täckdiken

Gv-värdet av en åker som erhållits i gåva eller arv före 2004 har varit åkerns beskattningsvärde året innan. Gv-värdet av en gåva som erhållits 2004 eller senare har varit 40 procent av beskattningsvärdet året innan. Beskattningsvärdet för en åker har varit den genomsnittliga årliga avkastning enligt kommunen där åkern finns multiplicerad med talet 7. Den årliga avkastningen ges årligen i Skatteförvaltningens beslut om genomsnittlig årlig avkastning av åker och täckdikningstillägg. Beslutet finns i författningssamlingen (Finlex) samt sedan 2005 på Skatteförvaltningens webbplats.

Gv-värdet av täckdiken har uteslutande grundat sig på täckdikningstillägget som årligen fastställts genom de ovan nämnda besluten om avkastning av åker. Gv-värdet per täckdikad hektar var före 2004 täckdikningstillägget direkt, och sedan 2004 40 procent av täckdikningstillägget. Enligt 19 § i GårdsSkL har utgiftsresten för täckdiken däremot överförts från överlåtarens beskattning till gåvomottagarens jordbruksbeskattning. På denna har inte gåvoskatt betalats.

Den anskaffningsutgift som i en senare överlåtelse ska dras av i beräkningen av överlåtelsevinsten erhålls därför inte direkt från den senaste utgiftsresten för täckdiken, utan denna måste korrigeras så att den ursprungliga anskaffningsutgiften för en gåvoandel blir täckdikningstillägget i stället för den överförda utgiftsresten. Det enklaste sättet att göra korrigeringen är att först i fråga om gåvan räkna ut skillnaden mellan utgiftsresten som överförts till inkomstbeskattningen och täckdikningstillägget som använts i gåvobeskattningen. Skillnaden som erhållits på detta sätt dras sedan av från den senaste utgiftsresten. Vid beräkningen av anskaffningsutgiften läggs skillnaden till den senaste utgiftsresten, om täckdikningstillägget varit högre än den överförda utgiftsresten. Anskaffningsutgiften för täckdikena anses vara 0 euro, om beloppet efter avdraget av avskrivningarna är negativt.

I en ändring av verksamhetsformen överförs utgiftsresten för täckdikena på grund av kontinuitetsprincipen till bolagets beskattning i den form utgiftsresten varit i den senaste jordbruksbeskattningen. Av denna anledning har täckdikenas gv-värde inte någon betydelse i en ändring av verksamhetsformen, och täckdikningstillägget beaktas inte när värdet av en åker som överförs till bolagets beskattning fastställs.

Skog

Gv-värdet av skog som erhållits i gåva eller arv före 2004 har varit skogens beskattningsvärde året innan, och i fråga om gåvor och arv som erhållits 2004 eller senare 40 procent av beskattningsvärdet föregående år. Beskattningsvärdet för skog har varit den genomsnittliga årliga avkastning eller nettoavkastning enligt kommunen där skogen finns multiplicerad med talet 10.

Från och med 2006 ges den årliga avkastningen varje år i Skatteförvaltningens beslut om genomsnittlig årlig avkastning av skog. Besluten finns både på Skatteförvaltningens webbplats och i författningssamlingen (Finlex). Före 2006 fastställdes penningvärdet av skattekubikmeter för varje kommun och rotprisområde varje år i Statsrådets beslut angående intäktsgrunderna vid beskattningen av inkomster som erhållits av skogsbruk. Den årliga nettoavkastningen av skog kan beräknas genom att multiplicera antalet skattekubikmeter med penningvärdet av skattekubikmeter, om man känner till antalet skattekubikmeter i skogen och rotprisområdet (till exempel från en gammal 2A-blankett).

Den årliga avkastningen av skog och beskattningsvärdet som grundar sig på denna i överlåtelser före 2006 kan uppskattas med hjälp av skogens beskattningsvärde det senaste skatteåret och förändringen i konsumentprisindexet, om man inte känner till antalet skattekubikmeter i skogen. Enligt 7 § i värderingslagen fastställs den årliga avkastningen av skog sedan 2006 utifrån förändringen i poängtalet för september i indexet. Indexet visar med tillräcklig noggrannhet prisutvecklingen även för tiden före 2006 då det årligen fastställda penningvärdet av en skattekubikmeter följde förändringarna i de genomsnittliga rotpriserna. Det är lättast att hitta poängtalen som används i beräkningen i levnadskostnadsindexet 1951:10=100.

Beskattningsvärdet under de tidigare åren kan fastställas på följande sätt:

År 2017 är den genomsnittliga årliga avkastningen av en skogshektar i den kommun där skogen finns 100 euro och beskattningsvärdet således 1 000 euro. Skogen har 1999 erhållits i gåva, och för fastställandet av anskaffningsutgiften måste man således reda ut beskattningsvärdet 1998.

Indexets poängtal för september 2017 är 1931 och för september 1998 är poängtalet 1441. Beskattningsvärdet för 1998 erhålls genom att dividera beskattningsvärdet för 2017 med poängtalet för september samma år och multiplicera resultatet med poängtalet för september 1998 (1000 € / 1931 * 1441). Som beskattningsvärde för 1998 får man 746,24 euro per hektar. Gåvan hade erhållits före 2004, och därför är gv-värdet detsamma som beskattningsvärdet.

Från en anskaffningsutgift som övergår i en ändring av verksamhetsformen kan det bli aktuellt att dra av skogsavdraget som använts, om man med gåvan fått skogsavdragsrätt (se anvisningen Skogsavdraget). Anskaffningsutgiften för skogen som överförs till bolaget blir 0, om det använda skogsavdraget som borde dras av från anskaffningsutgiften blir högre än anskaffningsutgiften. Vid beräkningen av överlåtelsevinsten påverkar inte skogsavdraget anskaffningsutgiften till följd av att skogsavdraget beaktas som ett separat tillägg till överlåtelsevinsten.

Impediment har i allmänhet också räknats till skogsområde. Dess gv-värde har varit noll.

En lättnad som avses i 55 § i ArvSkL har enligt etablerad beskattningspraxis också tillämpats på andelar i en samfälld skog, om de som en del av gårdsbruksenheten överförs till den som tar över jord- och skogsbruket. Gv-värdet av en andel i en samfälld skog grundar sig på en andelstalsenlig andel av beskattningsvärdet av en skog som hör till en samfälld skog (i fråga om överlåtelser 2004 eller senare 40 procent av beskattningsvärdet) och värdet av eventuella andra tillgångar.

Produktionsanläggningar för jordbruk

Gv-värdena av produktionsbyggnader för jordbruk som erhållits i gåva eller arv före 2004 har svarat mot deras utgiftsrest föregående skatteår i överlåtarens jordbruksbeskattning. När samma värde enligt 19 § i GårdsSkL överförts för avdrag i mottagarens jordbruksbeskattning kan anskaffningsutgiften för produktionsanläggningar anses vara den icke-avskrivna delen av anskaffningsutgiften i beskattningen.

Gv-värdet av en produktionsanläggning som erhållits i arv eller gåva 2004 eller senare har varit 40 procent av utgiftsresten föregående skatteår. Också i detta fall har utgiftsresten i sin helhet överförts till gåvotagarens jordbruksbeskattning med stöd av 19 § i GårdSkL. Av denna anledning kan inte den sista utgiftsresten för produktionsanläggningarna som sådan användas som anskaffningsutgift i beräkningen av överlåtelsevinsten, utan denna måste korrigeras. Det lättaste sättet att göra korrigeringen är att från den sista utgiftsresten dra av skillnaden mellan värdet av gåvoandelen som överförts till inkomstbeskattningen och gv-värdet som är föremål för gåvobeskattningen. Exempel:

Utgiftsresten för produktionsanläggningar som ingick i en gårdsbruksenhet som erhållits i gåva 2010 har i gåvogivarens beskattning vid utgången av 2009 varit 10 000 euro som överförts till gåvotagarens jordbruksbeskattning. Gv-värdet av produktionsanläggningarna har varit 40 procent av detta, dvs. 4 000 euro.

Gåvotagaren säljer gårdsbruksenheten, inklusive byggnaderna, 2018. Efter de avskrivningar och investeringar hen gjort är utgiftsresten för produktionsanläggningarna 31.12.2017 i hens beskattning 87 000 euro.

Vid beräkningen av överlåtelsevinsten beräknas beloppet som ska dras av som anskaffningsutgift för produktionsanläggningarna på följande sätt:

Först beräknas skillnaden mellan 10 000 euro som bildat grund för utgiftsresten när gåvan fåtts och gv-värdet på 4 000 euro som använts i gåvobeskattningen, och denna blir 6 000 euro.

De 6 000 euro som erhållits på detta sätt dras av från den sista utgiftsresten på 87 000 euro.

Anskaffningsutgiften uppgår således till 81 000 euro.

Anskaffningsutgiften anses vara 0 euro, om anskaffningsutgiften som beräknats på detta sätt är negativ.

I en ändring av verksamhetsformen överförs utgiftsresterna för produktionsanläggningarna på grund av kontinuitetsprincipen till bolagets beskattning så som de varit i ägarens senaste jordbruksbeskattning, och därför har gv-värdena av byggnaderna ingen betydelse i en ändring av verksamhetsformen

Produktionsanläggningar för skogsbruk

Gv-värdena av produktionsanläggningarna för skogsbruk har i överlåtelser före 2004 svarat mot deras värden i förmögenhetsbeskattningen föregående skatteår. Värdet har bildats av utgiftsresten för byggnadernas anskaffningspris, och på denna har avskrivningar kunnat göras i beskattningen av skogsbrukets kapitalinkomst. Värdena har för förmögenhetsbeskattningen beräknats på samma sätt även när skogsbeskattningen har varit arealbaserad beskattning av nettoinkomst och inga avskrivningar har kunnats göra i inkomstbeskattningen. Samma värden har använts i fastighetsbeskattningen.

I fråga om överlåtelser 2004 eller senare har gv-värdena av produktionsanläggningarna för skogsbruk varit 40 procent av utgiftsresterna eller förmögenhetsbeskattningsvärdena föregående skatteår.

Den anskaffningsutgift som ska dras av i beräkningen av överlåtelsevinsten fastställs för produktionsanläggningarna för skogsbruk på samma sätt som för produktionsanläggningar för jordbruk. Anskaffningsutgiften anses vara 0 euro, om anskaffningsutgiften blir negativ.

I en ändring av verksamhetsformen överförs utgiftsresterna för produktionsanläggningarna på grund av kontinuitetsprincipen till bolagets beskattning i den form utgiftsresterna varit i ägarens senaste skogsbeskattning. Byggnadernas gv-värde har således ingen betydelse i en ändring av verksamhetsformen.

Byggplatser för produktionsanläggningar för jord- och skogsbruk

I den etablerade beskattningspraxisen har lättnad tillämpats på byggplatserna för produktionsanläggningar för både jord- och skogsbruk. Gv-värdet av byggplatsen för produktionsanläggningar per hektar har i överlåtelser före 2004 varit beskattningsvärdet av åker föregående år multiplicerat med talet 4. Detta erhålls genom att multiplicera den fastställda årliga avkastningen av åker föregående år med talet 28. Gv-värdet av överlåtelser 2004 eller senare har varit 40 procent av beloppet som beräknats på detta sätt.

Bostadsbyggnader

Gv-värdena av bostadsbyggnader och semesterstugor har i överlåtelser före 2004 svarat mot beskattningsvärdet av dessa föregående år och i överlåtelser 2004 eller senare 40 procent av beskattningsvärdena föregående år. En närmare beskrivning av hur beskattningsvärdena fastställs finns i anvisningen Beskattningvärde på fastighet vid fastighetsbeskattningen i kapitel 3. De årliga förordningar från finansministeriet om grunderna för återanskaffningsvärdet av byggnader som tillämpas vid beräkningen av beskattningsvärdena finns i författningssamlingen (Finlex). Beskattningsvärdet av en byggnad eller grunderna för detta finns i fastighetsskattebeslutet.

Egendomsposter på vilka lättnad inte har tillämpats

Värdet av följande egendomsposter har också i arvs- och gåvobeskattningen som beviljats lättnad varit deras gängse värde:

Tomtmark för bostadsbyggnader och semesterstugor har värderats till det gängse värdet, likaså annan byggmark. Det enda undantaget är byggplatser för produktionsanläggningar för jord- och skogsbruk.

Marksubstanstäkter nämns inte i lättnadsbestämmelsen, och lättnad har inte tillämpats på dessa. En täktplats där man tagit marksubstanser enbart för eget bruk i jord- eller skogsbruk betraktas dock som skogsmark enligt det ursprungliga markanvändningsslaget, och på detta har man tillämpat lättnad som skogsmark.

 

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

ledande skattesakkunnig Tuula Pietikäinen