CSN:2020/26

Enligt ansökningshandlingarna hade sökanden en placeringsbunden livförsäkring från försäkringsbolaget B som var registrerat i en annan EU-stat. Försäkringsbolaget B:s försäkringsrepresentant och försäkringsombud i Finland var C:s filial som hörde till samma koncern. Avkastningen av sökandens livförsäkring var till den del som behandlades i detta sammanhang bunden till den underliggande egendomens värdeutveckling, och sökanden kunde välja de placeringsobjekt till vilka han ansåg att försäkringens värde skulle kopplas. Sökanden lämnade sina begäranden om ändring av allokeringar till C:s filial som tog emot uppdragen för försäkringsbolaget B:s räkning och kontrollerade att de motsvarade försäkringsavtalet.

Tillgångarna som utgjorde täckning för den ansvarsskuld som följde av sökandens placeringsbundna livförsäkring var i försäkringsbolaget B:s besittning. Försäkringsbolaget B hade också i och för sig rätt att besluta om hur det skulle täcka ansvarsskulden som följde av den underliggande egendom som sökanden hade valt. Försäkringsbolaget B hade dock instruerat C:s filial så att sådana ändringar av ansvarsskulden som följer av de allokeringsändringar som sökanden har begärt bör täckas som sådana genom uppdrag som motsvarar de på förhand godkända placeringsobjekten.

När sökanden i stället för att begära ändring av allokering hos Försäkringsbolaget B hade begärt ändring av en tredje part, dvs. C:s filial som var försäkringsombud och utförde uppdragen enligt begärandena, ansåg centralskattenämnden att man till den del som ansökan gällde i sökandens beskattning hade tillämpat det särskilda beskattningsförfarande för vissa försäkringar som avses i 35 b § 1 mom. 4 punkten och 2 mom. i inkomstskattelagen på den placeringsbundna livförsäkringen. Förhandsavgörande för skatteåren 2020–2021.

35 b § 1 mom. 4 punkten och 2 mom. i inkomstskattelagen

Omröstning 6–2

(Ej lagakraftvunnet)