CSN:2019/51

Enligt ansökan hade sökanden en sparlivförsäkring som beviljats av det ömsesidiga försäkringsbolaget B. Sökanden hade planerat att göra ett partiellt återköp av sparlivförsäkringen i januari 2020. Sökandens sparlivförsäkring var beräkningsräntebaserad och därtill fastställdes årligen en kundgottgörelse för försäkringen. Utöver detta kunde sökanden, då sparlivförsäkringen upphörde, vara berättigad till en s.k. extra tilläggsförmån, som utgjordes av försäkringstagarägarens kalkylmässiga andel av B:s överskott. Beloppet på den extra tilläggsförmånen grundade sig inte på villkoren för försäkringsavtalet, utan det räknades enligt de principer som styrelsen för B fastställde vid var tid. Rätten till en extra tilläggsförmån uppkom då försäkringen upphörde och den extra tilläggsförmånen betalades enbart då försäkringen upphörde.

Centralskattenämnden konstaterade att den extra tilläggsförmån som skulle betalas till sökanden då sparlivförsäkringen upphörde, utifrån ansökningshandlingarna, var en post utanför sparlivförsäkringen, vilken grundade sig på B:s utdelning av överskott till dess försäkringstagarägare, i stället för på försäkringsvillkoren. Utifrån denna grund skulle den extra tilläggsförmånen, i de förhållanden som beskrivits i ansökan, inte beaktas då sökandens proportionella andel av återköpet, vilken skulle räknas som inkomst, beräknades.

Förhandsavgörande för skatteår 2020.

Inkomstskattelagen 35 § 1 mom.

Lagakraftvunnet