CSN:2019/28

Det sökande bostadsaktiebolaget köpte el till fastigheten av elbolaget B Ab samt producerade el till fastigheten med en solelanordning. Solelen användes i första skedet i sökandens gemensamma utrymmen. I andra skedet fördelades solelen kalkylmässigt mellan användningsplatserna bakom fastighetsnätets anslutningspunkter, dvs. till aktieägarna. Aktieägarna betalade kostnaderna för anskaffningen av solelsystemet enligt grunderna för bolagsvederlaget.

Sökanden kunde överlåta överloppselen mot vederlag till elförsäljningsbolaget A Ab, som levererade elen vidare till elmarknaden. Med överloppsel avsågs den andel av elen som hade producerats med solelanordningen och som inte blivit använd efter fastighetens eget bruk och användningen i de bostäder som aktieägarna hade i sin besittning. Alternativt kunde sökanden överlåta överloppselen till A Ab utan vederlag. Man kunde även komma överens med A Ab om att A Ab skulle kanalisera eventuella intäkter från försäljningen av överloppsel till välgörenhet.

Sökanden kunde överlåta el till laddningspunkten av en aktieägares elfordon genom att sälja elen direkt till aktieägaren för användning på laddningspunkten av elfordonet. Vidare kunde sökanden överlåta el för användning på laddningspunkten även genom förmedling av C Ab. I dessa fall betalade sökanden aktieägarens laddningskostnader först med sin egen elräkning och fick senare ersättning för det från C Ab. Avtalet om laddningstjänsten slöts mellan aktieägaren och C Ab, och sökanden fick betalningen för den el som överlåtits till aktieägaren genom C Ab.

Då sökanden överlät el till aktieägare och tog ut ersättning för elen som en del av det momsfria bolagsvederlaget, var det fråga om överlåtelse av elektricitet i samband med överlåtelse av nyttjanderätt till en fastighet som avses i 27 § 2 mom. i mervärdesskattelagen, och någon mervärdesskatt behövde inte betalas på den. Sökanden behövde inte heller betala någon skatt på den el som överläts till aktieägare såsom beskrivits ovan på basis av bestämmelserna om eget bruk, eftersom den el som producerats med solelanordningen inte hade tillverkats i samband med skattepliktig rörelse såsom avses i 21 § 2 mom. i mervärdesskattelagen, utan i samband med skattefri överlåtelse av nyttjanderätt till en fastighet. Skatt på eget bruk behövde inte heller betalas på överlåtelse till aktieägare av den el som förvärvats av B Ab, eftersom den skatt som ingick i inköpspriset av elen inte till denna del var avdragsgill för sökanden. Det hade ingen betydelse för beskattningen av eget bruk att en del av den el som producerats med sökandens solelanordning såldes till A Ab.

Sökanden kunde överlåta överloppselen mot vederlag till A Ab. Att mata in el producerad med solelanordningen på nätet mot inkomster av kontinuerlig natur utgjorde utnyttjande av materiella tillgångar som betraktades som ekonomisk verksamhet som avses i momsdirektivet och rörelsemässig försäljning av varor som avses i mervärdesskattelagen (C-219/12, Finanzamt Freistadt Rohrbach Urfahr). Därmed skulle sökanden betala skatt på försäljningen av överloppselen till A Ab. Det hade ingen betydelse i ärendet huruvida verksamhet var förlust- eller vinstbringande för sökande eller huruvida A Ab nettoredovisade den el som sökanden överlät i samband med sin egen försäljning. Någon skatt skulle emellertid inte betalas om förutsättningarna för verksamhet i liten skala enligt MomsL 3 § uppfylldes.

Alternativt kunde sökanden överlåta överloppselen till A Ab utan vederlag. Överlåtelse utan vederlag skulle inte betraktas som försäljning av vara som avses i mervärdesskattelagen, varmed sökanden inte behövde betala någon mervärdesskatt på den. På denna överlåtelse skulle man inte heller betala skatt på basis av bestämmelserna om tagande i eget bruk, eftersom den el som producerades med sökandens solelanordning inte hade tillverkats i samband med skattepliktig rörelse utan i samband med skattefri rörelse. Skatt skulle inte heller betalas på vederlagsfri överlåtelse av den el som förvärvats av B Ab, eftersom den mervärdesskatt som inkluderats i inköpspriset inte var avdragsgill för sökanden.

Sökanden kunde även överlåta el till laddningspunkten av aktieägares elfordon. I dessa fall var det fråga om leverans av el i samband med en skattefri upplåtelse av användarrätten till en fastighet, och på denna skulle sökanden enligt 27 § 2 mom. i mervärdesskattelagen inte betala skatt. Under de förhållanden som beskrivits i ansökan skulle sökanden anses sälja laddningselen till aktieägaren medan C Ab fungerade som förmedlare av betalningen för aktieägaren. Det hade ingen betydelse i ärendet att sökanden debiterade aktieägaren ett separat vederlag för laddningselen eller fick annan ersättning för den från C Ab som agerade för aktieägaren.

Förhandsavgörande för perioden 14.06.2019–31.12.2020.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 punkten, 3 § 1 mom. och 2 mom., 17 §, 18 § 1 mom., 20 §, 21 § 1 mom. 2 punkten, 27 § 1 mom. och 102 § 1 mom. 1 punkten
Mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) artikel 2.1a, artikel 9.1, artikel 15.1, artikel 16.1, artikel 18a och b och artikel 168a
Europeiska domstolens dom i ärendet C-219/12 (Finanzamt Freistadt Rohrbach Urfahr)
Lagen om Skatteförvaltningen 14 § 1 mom.

Endast en sammanfattning av beslutet publiceras

HFD 18.2.2021 L 63 årsboken (upphävt)