CSN:2018/43

Enligt ansökan var sökanden en avtalsbaserad öppen fastighetsfond enligt den schweiziska lagstiftningen om placeringsfonder. Sökanden var inte en separat juridisk person enligt den schweiziska lagstiftningen. Sökanden var inte skattskyldig i Schweiz för indirekta inkomster utifrån fastighetsinnehaven, utan sökanden var undantagen skatt på denna inkomst med en specialbestämmelse, om förutsättningarna var uppfyllda. Sökanden var inte bosatt i Schweiz på det sätt som avses i skatteavtalet. När sökanden delade den influtna vinsten vidare till placerarna, sågs denna vinstutdelning som dividendinkomst för placerarna i Schweiz, utifrån vilken en källskatt på 35 % i princip togs ut i Schweiz. Sökanden förvaltades av ett separat fondbolag, och det hade också ett separat förvaringsinstitut. Sökanden, fondbolaget och förvaringsinstitutet övervakades av den schweiziska finanstillsynsmyndigheten.

Med beaktande av de uppgifter om sökanden vilka lagts fram i ansökan var det motiverat att se sökanden som ett separat skattskyldigt samfund enligt ISkL 3 § i Finland. Vid tillämpning av ISkL 20 § 1 mom. skulle det beaktas att bestämmelsen i fråga tillämpades enbart på finländska aktörer. Sökanden uppfyllde inte heller förutsättningarna för specialplaceringsfonder enligt 27 § i lagen om placeringsfonder vad gäller minimiantalet teckningar för varje fondandelsägare. Sökanden kunde följaktligen inte ses som en specialplaceringsfond vid tillämpning av ISkL, vilken vore ett skattefritt samfund enligt ISkL 20 §.

Utifrån den utredning som getts i anmälan handlade det om så kallade direkta placeringar och fastighetsplaceringar enligt EUF 64.1. Bestämmelsen i ISkL 20 § hade varit i kraft redan från och med 31.12.1993 och den tillämpades enbart på finländska aktörer, förutom om till exempel EU-rätten ledde till annat. Med hänsyn till EUF 64.1, förutsatte EU-rätten inte att bestämmelsen om skattefrihet enligt ISkL 20 § tillämpas på inkomst från Finland för den utländska sökanden i situationen enligt ansökan. Det ansågs inte att artikeln om diskrimineringsförbud i inkomstskatteavtalet utgjorde ett hinder för att den inkomst som fåtts från Finland beskattades direkt som inkomst för sökanden i den situation som beskrevs i ansökan.

Centralskattenämnden ansåg att den inkomst som sökanden fått från de finländska fastigheterna eller aktierna i fastighetsbolagen i den beskrivna situationen inte kunde undantas skatt i Finland utifrån ISkL 20 § 1 mom.

Skatteåren 2018-2019

Artikel 64 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Avtal mellan Republiken Finland och Schweiziska edsförbundet om undvikande av dubbelbeskattning vad gäller inkomst- och förmögenhetsskatt, artikel 24
Inkomstskattelagen 20 §

HFD 30.1.2020 L 413 (upphävt)