CSN:2018/7

Sökanden var en pensionskassa för en fastställd yrkesgrupp i en viss delstat i Tyskland. Pensionskassan var en offentligrättslig juridisk person, i Tyskland sågs den som ett ämbetsverk och den omfattades av tyska inrikesministeriets tillsyn. Pensionskassan var ett separat skattesubjekt i Tyskland, men den hade separat föreskrivits som skattefri.

Medlemskap i pensionskassan var obligatoriskt för medlemmar i den berörda yrkesgruppen, vilka verkade i delstaten och ålagts att ansluta sig till ett riksomfattande fackförbund. Pensionskassan ansvarade för att ordna det lagstadgade pensionsskyddet för dem som ålagts att ansluta sig till kassan. Pensionskassans medlemmar hade möjlighet att betala en frivillig tilläggspremie utöver den lagstadgade minimipensionspremien. Pensionskassan erbjöd inte sina medlemmar individuella pensionsförsäkringar eller andra frivilliga tilläggspensioner. Enligt det hemvistintyg som hemviststaten utfärdat var pensionskassan berättigad till förmåner och rättigheter enligt skatteavtalet mellan Finland och Tyskland.

Med hänsyn till de i ansökan framlagda uppgifterna om pensionskassan ansåg centralskattenämnden att pensionskassan kunde jämställas främst med en finländsk pensionsstiftelse eller en annan därmed jämförbar pensionsanstalt. Bestämmelsen i 3 § 7 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig (källskattelagen) var inte ett hinder för att verkställa beskattningen av den i ansökan beskrivna och i Finland skattepliktiga fastighetsinkomsten enligt den ordning som framgår av 13 § 1 mom. 1 punkten i lagen om beskattningsförfarande (BFL). När man därtill beaktade artikeln om diskrimineringsförbud i inkomstskatteavtalet mellan Finland och Tyskland, hade pensionsanstalten rätt att i en ordning enligt BFL dra av en avdragbar utgift enligt 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet till den proportionella andel som utgiften hänförde sig till beskattningsbar inkomst i Finland.

Artikel 49 och 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Avtalet mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Tyskland om undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet samt beträffande vissa andra skatter (FördrS 17–18/1982) artikel 24
Avtalet mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Tyskland om inkomstskatt för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt (FördrS 85–86/2017) artikel 22
8 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst 3 och 13 §

Förhandsavgörande för skatteåren 2017-2018

Lagakraftvunnet