CSN:2016/4

A som var ägare till en skogsgård skulle sälja virke genom s.k. rotförsäljning. A hade i avsikt att till en bank sälja en 80 procents andel av sin uppskattade köpeskillingsfordran. Enligt den uppskattade virkesförsäljningsfordrans köpvillkor skulle alla rättigheter som grundade sig på fordran övergå till banken, som hade rätt att överföra fordran som den hade köpt till en tredje part utan att höra A. Enligt avtalet var A inte ansvarig gentemot banken för virkesköparens eventuella insolvens. Banken betalade den överenskomna köpeskillingsfordran på A:s bankkonto. Banken debiterade A för räntan och behandlingsavgifterna för virkesförsäljningsfordrans kapital med tre månaders mellanrum ända till den dag då virkesköparen betalade virkesförsäljningsfordran till banken. Om den slutliga köpeskillingen enligt avverkningsavtalet understeg det belopp som överfördes till banken, skulle A enligt avtalet vara skyldig att återbetala differensen till banken eller virkesköparen.

Penningprestationen som gällde köpeskillingen som A fick måste betraktas som vederlag för virke som sålts på basis av avverkningsavtalet. Eftersom vederlaget inflöt innan virket överläts var det fråga om en förskottsbetalning. Skyldigheten att betala mom uppstod vid den tidpunkt då förskottsbetalningen flöt in. Räntan och behandlingsavgiften som banken debiterade utgjorde vederlag för bankens service. A kunde inte med dessa rater rätta momsen som skulle betalas för försäljningen av virket. A var tvungen att återbetala en del av penningprestationen som gällde köpeskillingen, A fick i motsvarande mån rätta grunden för den moms som skulle betalas för virkesförsäljningen.

Förhandsavgörande för tiden 12.2.2016–31.12.2017.

5 § 1 mom. 1 och 2 punkten, 73 §, 78 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen

Lagakraftvunnet