CSN:2026/35

Sökanden var ett ömsesidigt arbetspensionsförsäkringsbolag i en annan EU-stat som erbjöd pensioner som byggde på kollektivavtal. I Finland erbjöds liknande pensioner av arbetspensionsförsäkringsbolag som också kunde verkar i den rättsliga formen av ett ömsesidigt bolag. Sökanden erbjöd även andra försäkringsprodukter som byggde på kollektivavtal.

Av sökandens verksamhet mätt i medel hänförde sig 97 procent till pensionsförsäkringsverksamheten. Sökanden placerade sina medel som en helhet, och den sökandes inkomst från Finland hänförde sig inte direkt till någon produkt. 

Centralskattenämnden konstaterade att sökanden och finländska ömsesidiga pensionsförsäkringsbolag hade samma mål och uppgift som tillhandahållare av arbetspensionsförsäkringar. Sökanden handlade i enlighet med lagstiftningen i sin hemviststat. Det hade därför ingen betydelse hur pensionsbeloppet fastställdes eller om de produkter som sökanden erbjöd till alla delar motsvarade de pensionsprodukter som finländska pensionsförsäkringsbolag erbjöd.

Centralskattenämnden ansåg att sökandens verksamhet i huvudsak kunde jämställas med verksamheten hos ett sådant finländskt ömsesidigt pensionsförsäkringsbolag som erbjöd lagstadgade pensionsförsäkringar och i till viss del med verksamheten hos andra ömsesidiga försäkringsbolag. 

Finländska ömsesidiga pensionsförsäkringsbolag är inkomstskatteskyldiga i Finland. De kunde dock med stöd av 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet dra av utgifter och förluster för inkomstens förvärvande och bibehållande, sådana var bland annat lagstadgade överföringar till ersättnings- och premiereserver enligt 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. De kunde även de dra av en sådan reserv som avses i 48 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och vars belopp motsvarade beloppet av överföringen till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret.

Med beaktande av principen om fri rörlighet för kapital enligt artikel 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och domarna C-342/10, kommissionen vs. Republiken Finland och C-641/17, College Pension Plan of British Columbia, ansåg Centralskattenämnden att sökandens situation kunde jämställas med situationen hos ett finländskt ömsesidigt pensionsförsäkringsbolag till den del dividenderna från Finland anvisades för att täcka pensionsansvaren. Det fanns då inga objektiva skillnader i sökandens situation och ett finländskt ömsesidigt pensionsförsäkringsbolags situation under dessa förhållanden, med vilka man kunde motivera skatteplikten för sökandens inkomster från Finland, eftersom finländska pensionsförsäkringsbolag de facto inte betalade skatt på sin inkomst.

Enligt den erhållna utredningen bokförde sökanden en ökning av ansvarsskulden i resultaträkningen endast till den del som arbetstagarens framtida pension var garanterad. Den avkastningsbaserade delen av det premiebaserade pensionsskyddet betalades till de försäkrade ur den fond som ingår i sökandens eget kapital. Fondens överskott kunde inte heller användas för indexhöjningar och premienedsättningar av förmånsbaserade pensioner. Fondens medel kunde delas ut som överskottsåterbäring om sökanden fick för mycket medel. Fonden fungerade även som buffert för risker i försäkringsverksamheten. Sökanden kunde inte dela ut eget kapital som sedvanlig vinstutdelning. Centralskattenämnden ansåg att överföringen av resultatet till fonden i huvudsak hade samma syfte som de överföringar som ett finländskt pensionsförsäkringsbolag gjorde för ersättnings- och premieansvar, med undantag av situationer där medel fördelades som återbäring av överskott.

På de grunder som framförts ovan kunde ett belopp som motsvarade en sådan andel av dividenden som överförts till det lagstadgade ersättnings- och premieansvaret som avses i 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet dras av från det sammanlagda beloppet av dividender som hänför sig till pensionsförsäkringsverksamheten. Vid behov jämställdes med det ansvar som avses i 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet också det belopp som bokförts i fonden för eget kapital för räkenskapsperioden till den del medlen inte delades ut som återbäring av överskottet.

Utöver pensionsförsäkringar erbjöd sökanden även andra försäkringar i anslutning till dem. Sökanden var inkomstskatteskyldig för dessa produkter i sin hemviststat. Ett finländskt ömsesidigt arbetspensionsförsäkringsbolag erbjöd inte motsvarande produkter. Ett finländskt försäkringsbolag som bedriver motsvarande försäkringsverksamhet var däremot inkomstskatteskyldigt och omfattades inte heller av den avdragsrätt som avses i 48 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. 

Bestämmelsen 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet gäller även andra försäkringsbolag än pensionsförsäkringsbolag. I 3 § 7 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst hänvisas endast till ett utländskt samfund som motsvarar en finländsk pensionsanstalt. De dividender som sökanden fick i Finland hänförde sig dock även i fråga om dessa produkter till framtida försäkringsersättningar, varvid sökandens situation objektivt kunde jämställas med situationen hos ett finländskt försäkringsbolag. Centralskattenämnden ansåg att avdrag för de överföringar till ersättnings- och premieansvaret som avses i 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet kunde göras i sökandens beskattning även till den del dess verksamhet motsvarade ett finländskt ömsesidigt försäkringsbolags verksamhet. 

Enligt den erhållna utredningen riktade den sökande inte den inkomst som han eller hon fått från Finland direkt till att täcka något visst avtalsbaserat ansvar och i den sökandes bokföring bokfördes inte överföringen till ansvarsskulden separat på utifrån dividenden från Finland. Enligt utredningen användes fonden som hänförs till eget kapital inte för att finansiera ersättningar för dessa försäkringar. Centralskattenämnden ansåg därför att det var motiverat att sökandens avdragsgilla andel av ansvaret för dessa produkter fastställdes i förhållande till den omsättning som produkterna innebär. 

Till den del dividendinkomsten från Finland av de aktier som hör till sökandens investeringstillgångar motsvarade den relativa andelen av sökandens alla inkomster från placeringsverksamheten som hänförde sig till övriga försäkringsprodukter, kunde ett avdrag  från dividendens totalbelopp göras för den andel av ersättnings- och premieansvaret som motsvarade den i Finland erhållna dividendens andel av de i 8 § 1 mom. 10 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avsedda lagstadgade överföringarna av produkternas omsättning.

I enlighet med domen C-156/17, Köln-Aktienfonds Deka, kunde sökanden åläggas att lägga fram en utredning om avdragets belopp och grunder till Skatteförvaltningen.

Förhandsavgörande för skatteåren 2026 och 2027.

Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst 3 § 1 och 7 mom., 7 § 1 mom. 3 punkten underpunkt b
Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 § 1 mom., 8 § 1 mom. 10 punkten, 48 a § 1 mom.
Artiklarna 63 och 65 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Beslutet publiceras endast som en sammanfattning.

(Ej lagakraftvunnet)