C Ab lämnade ett offentligt kontant uppköpserbjudande för aktierna i bolaget B, vilka är föremål för offentlig handel i en EU-medlemsstat. Sökanden A Ab ägde aktier i B. A Ab ingick i investerargruppen bakom C Ab, som lämnade uppköpserbjudandet. A Ab ägde tillsammans med ett annat bolag i investerargruppen mindre än hälften av aktierna och rösterna i B före uppköpserbjudandet. De övriga medlemmarna i investerargruppen och C Ab ägde inga aktier i B.
A Ab överlät inte de aktier som denne ägde i B i samband med uppköpserbjudandet. Enligt den värdepappersmarknadsrättsliga regleringen om uppköpserbjudanden som tillämpades kunde inte heller A Ab som företrädare för erbjudandesidan vara föremål för ett offentligt uppköpserbjudande. Däremot hade A Ab innan köperbjudandet offentliggjordes oåterkalleligt förbundit sig att överlåta alla sina aktier i B till C Ab mot nya aktier i C Ab så snart som möjligt efter att C Ab hade offentliggjort att köperbjudandet är ovillkorligt och förvärvet av de aktier i B som erbjöds i köpebjudandet hade genomförts och avvecklats. Det var överenskommet att värdet på aktierna skulle motsvara priset i uppköpserbjudandet.
Under erbjudandeperioden erbjöds C Ab sammanlagt mindre än hälften av de aktier i B som ägdes av andra aktörer än medlemmar i investerargruppen. C Ab beslutade att genomföra uppköpserbjudandet i enlighet med villkoren i detta.
Frågan i ärendet var huruvida kontantvederlaget för B:s aktier i samband med ett uppköpserbjudandet ska betraktas som ett separat uppköpserbjudande från det uppköpserbjudande som genomförs och avvecklas efter aktiebytet, eller om kontantvederlaget som betalas i samband med uppköpserbjudandet ska beaktas vid bedömningen av om villkoren för ett skatteneutralt aktieutbyte uppfylls även med beaktande av direktivet om företagsomstruktureringar (2009/133/EG) och dess tolkningsverkan.
Centralskattenämnden hänvisade till unionens domstols dom C-321/05, Kofoed, enligt vilken det med kontant betalning i direktiv 90/434/EEG avses penningbetalningar som till sin karaktär utgör ett verkligt vederlag för förvärvsförfarandet oavsett av eventuella skäl som ligger bakom förfarandet (punkt 28). Den kontanta betalningen utgör en väsentlig del av det vederlag som det förvärvande bolaget betalar till delägarna i målbolaget för att få aktiemajoritet i målbolaget (punkt 29).
Centralskattenämnden hänvisade även till avgörandena HFD 2020:71, HFD 2014:151 och CSN 115/2001 och konstaterade att det i situationer där det samtidigt avtalas om förvärv av aktier i målbolaget delvis mot kontant vederlag och delvis mot aktievederlag har ansetts vara fråga om åtgärder som ingår i samma helhet. I detta fall har maximibeloppet på penningvederlaget beräknats som en helhet för hela arrangemanget (förvärvsförfarandet). Tillämpandet av bestämmelsen om aktiebyte har sålunda inte bedömts separat för varje överlåtare.
I regeringens proposition RP 125/2025 rd om höjning av maximibeloppet på penningvederlag konstaterades dessutom att avsikten inte är att ändra på fastställandet av penningvederlaget jämfört med situationen nu, utan att penningvederlaget även i fortsättningen konsekvent ska beräknas som en helhet för ett arrangemang.
A Ab hade före det offentliga uppköpserbjudandet lämnades oåterkalleligt förbundit sig att överlåta sina aktier i B till C Ab mot ett aktievederlag ifall förvärvet av aktierna genom det offentliga kontanta uppköpserbjudandet genomförs. Med beaktande av detta ansåg centralskattenämnden att C Ab:s förvärv av B:s aktier delvis genom ett offentligt kontant uppköpserbjudande och delvis genom aktievederlag utgjorde ett enda förvärvsförfarande genom vilket C Ab förvärvade majoriteten av aktierna i målbolaget. Då var det penningvederlag som betalades i det offentliga uppköpserbjudandet och det aktievederlag som betalades till A Ab båda vederlag för samma förvärvsförfarande.
Som en följd av detta översteg penningvederlagets belopp 50 procent av det betalda egna kapital som motsvarar den andel av aktierna som överfördes i arrangemanget. Arrangemanget kunde därför inte anses vara ett aktiebyte i den mening som avses i 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.
Förhandsavgörande för skatteåren 2026 och 2027.
52 f § 1 och 2 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
Artikel 2.1 e och artikel 8.1 i Rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags (SE) eller en europeisk kooperativ (SCE) förenings säte från en medlemsstat till en annan
Beslutet publiceras endast som kort referat.
(Ej lagakraftvunnen)