Falska meddelanden har skickats ut i Skatteförvaltningens namn. Läs mer om falska meddelanden.

Har getts
23.9.2026
Diarienummer
VH/2259/02.05.04/2026
Nyckelord
Mervärdesskatt, Skattefri hälso- och sjukvårdstjänst, Ansvarsläkartjänst, Godkännande av plan för läkemedelsbehandling, Godkännande av läkemedelslicenser för personal, Anslutningsprincipen

Ärendet som skulle avgöras var huruvida A Ab ska betala mervärdesskatt på de tjänster som gällde godkännande av enheters planer för läkemedelsbehandling och godkännande av personalens läkemedelslicenser. Bolaget sålde dessa tjänster till ett välfärdsområde som del av en helhet av ansvarsläkartjänster. 

Enligt bolagets ansökan om förhandsavgörande var syftet med A Ab:s ansvarsläkartjänster att tillhandahålla läkartjänster till äldre i deras egen boendemiljö, det vill säga till personer som bor i välfärdsområdets enheter för långvarigt och kortvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och gemenskapsboende samt personer som omfattas av hemvård. Enligt avtalet hade ansvarsläkaren det övergripande ansvaret för den medicinska vården och den samlade medicineringen av patienterna. Ansvarsläkaren gjorde en helhetsbedömning av patienten och utarbetade en vårdplan samt ansvarade för den dagliga vården av patienten tillsammans med personalen på vårdhemmet eller hemvården. 

Enligt ansökan och det bifogade avtalet skulle ansvarsläkaren godkänna varje verksamhetsenhets plan för läkemedelsbehandling med sin underskrift. Ansvarsläkaren kontrollerade att enhetens plan för läkemedelsbehandling som skulle tillämpas i patientvården och principerna i planen var ändamålsenliga och att de uttryckligen kunde tillämpas på den praktiska patientvården i enheten i fråga. Till ansvarsläkartjänsten som bolaget tillhandahöll hörde inte att utarbeta och uppdatera planen för läkemedelsbehandling, utan enhetens chef ansvarade för att planen var aktuell och uppdaterad. Dessutom ansvarade ansvarsläkaren för läkemedelslicenserna för enhetens personal och undertecknade dem på det sätt som fastställts i planen för läkemedelsbehandling. Läkemedelslicenserna fastställdes separat för varje enhet och patient. Enligt ansökan var syftet med systemet för läkemedelslicenser att säkerställa att skötaren hade tillräcklig kompetens och teoretisk kunskap för de uppgifter som skötarens grundutbildning inte automatiskt gav behörighet till. 

Enheterna för vilka bolaget tillhandahöll de tjänster som avses i ansökan om förhandsavgörande var huvudsakligen välfärdsområdets socialvårdsenheter. Företaget var på enhetsnivå registrerat i registret för tjänsteproducenter Soteri i fråga om de enheter där företaget tillhandahöll ansvarsläkartjänster. Registreringen i Soteri var under tjänstebranschen "öppenvård inom somatisk specialiserad sjukvård" och platsen där tjänsten tillhandahålls var "antingen serviceställe eller patientens eller klientens hem".  

Eftersom ansvarsläkaren enligt ansökan skulle ansvara för läkemedelsbehandlingen på enheterna, kunde tjänsterna som avsåg godkännande av enheternas plan för läkemedelsbehandling och personalens läkemedelslicenser anses ha ett nära samband med den läkarvård som ansvarsläkaren gav till patienterna. Prisen för tjänsterna för godkännande av planen för läkemedelsbehandling och läkemedelslicenserna hade inte fastställts separat som del av det pris som bolaget debiterade välfärdsområdet för ansvarsläkartjänsten. Centralskattenämnden ansåg att tjänsterna som avsåg godkännande av planen för läkemedelsbehandling och läkemedelslicenserna under de omständigheter som beskrevs i ansökan inte kunde särskiljas från den ansvariga läkarens övriga tjänster och att en sådan uppdelning av tjänsterna som ingick i den ansvarsläkartjänst som såldes till välfärdsområdet under dessa omständigheter också skulle betraktas som konstgjord. 

Den ansvarsläkartjänst som bolaget sålde utgjorde objektivt sett en enda odelbar ekonomisk prestation. Den huvudsakliga prestationen i tjänstehelheten ansågs vara den läkarvård som ansvarsläkaren gav till patienterna, det vill säga läkarvård till socialvårdsklienter inom välfärdsområdet som omfattades av serviceboende och hemvård. Under de omständigheter som beskrevs i ansökan ska de tjänster som ansvarsläkaren utförde och som avsåg godkännande av planen för läkemedelsbehandling och läkemedelslicenserna betraktas som tillägg till den skattefria tjänst enligt 34 och 35 § i mervärdesskattelagen som bolaget sålde. Därmed var bolaget inte skyldigt att betala mervärdesskatt på försäljningen av tjänsterna som avsåg godkännande av planen för läkemedelsbehandling och läkemedelslicenserna då tjänsterna såldes som en del av en tjänstehelhet av ansvarsläkartjänster.

Förhandsavgörande för tiden 23.9.2026–31.12.2027

1 § 1 mom. 1 punkten, 34 § och 35 § i mervärdesskattelagen
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 2.1 c samt artikel 132.1 b och c samt artikel 134
1 §, 3 §, 4 § och 5 § i lagen om tillsynen över social- och hälsovården

(Ej lagakraftvunnen)

Sidan har senast uppdaterats 9.10.2026