I ärendet avgjordes om bolaget under de omständigheter som beskrivs i ansökan kan behandla försäljning av fordon till privatpersoner som momsfri exportförsäljning enligt artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet.
Ansökan gällde en situation där bolaget överlät ett nytt eller begagnat fordon till en köpare i Finland efter köpet, varefter köparen ansvarade för transporten av fordonet utanför EU till exempel genom att köra fordonet till Norge. Alternativt kunde köparen först transportera fordonet som hen köpt av bolaget med en passagerarfärja från Finland till en annan EU-medlemsstat, såsom Estland, Tyskland eller Sverige, varifrån köparen skulle köra fordonet utanför EU. Ägarens bestämmanderätt över fordonet överfördes vid överlåtelsen till köparen. Bolaget överlät fordonet till köparen med export- eller förflyttningsskyltar och användningen av fordonet skedde enligt ansökan utanför EU. Bolaget hade ett utförselbekräftat beslut om frigörande eller någon annan utredning om exporten och om att fordonet lämnat EU. Under de omständigheter som beskrivs i ansökan lämnade fordonet således fysiskt unionens område på grund av sändning och transport.
Centralskattenämnden ansåg att bolagets försäljning till en privatperson under dessa omständigheter uppfyllde de i unionsdomstolens rättspraxis fastställda tillämpningsvillkoren i artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet, när bolaget i egenskap av överlåtare av en vara kan visa att varan hade sänts eller transporterats utanför EU. Det faktum att transporten ordnades av köparen som själv efter överlåtelsen körde fordonet utanför EU utan att annars använda fordonet inom medlemsstaternas område ökade inte risken för missbruk under omständigheterna i ansökan om förhandsavgörande jämfört med att transporten skulle ordnas av ett självständigt transportföretag på uppdrag av köparen. Mervärdesskattelagens 70 § 1 mom. 2 punkt skulle tolkas så att bolagets i ansökan om förhandsavgörande beskrivna försäljning till en privatperson uppfyllde förutsättningarna för skattefri exportförsäljning enligt lagrummet, när fordonet efter överlåtelsen transporterades utanför EU utan att man körde inom medlemsstaternas område utöver de nödvändiga körningarna som transporten krävde och när bolaget hade en tillräcklig och tillförlitlig utredning om sändning eller transport av fordon utanför EU. Centralskattenämnden ansåg att bolaget under de omständigheter som beskrivs i ansökan kan behandla försäljningen av fordonet som momsfri exportförsäljning enligt artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet när fordonet såldes till en privatperson som inte var etablerad i Finland och som körde fordonet utanför EU och fordonet inte annars användes inom unionens medlemsstaters område.
Bolagets ansökan om förhandsavgörande gällde också situationer där kunden hade sin hemort i Finland, men fordonet transporterades slutgiltigt utanför EU för att användas till exempel i landet där personens fritidsbostad var belägen.
Till denna del konstaterade centralskattenämnden att bestämmelsen i artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet endast gällde överlåtelser av varor som skickats eller transporterats utanför gemenskapen av en leverantör som inte är etablerad inom en medlemsstats område eller på dennes vägnar. Således kunde bolaget inte behandla de försäljningar som avses i ansökan där fordonet köptes av en privatperson som är etablerad i Finland, dvs. en person som hade sin hemort eller stadigvarande bostad i Finland som skattefri exportförsäljning.
Förhandsavgörande för tiden 21.8.2026–31.12.2027
Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten och 70 § 1 mom. 2 punkten
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 146.1 b
EU-domstolens domar i mål C-653/18, Unitel och C-602/24, W
(Ej lagakraftvunnet)