CSN:2026/16

Sökandens arbetsgivare planerade att erbjuda sin personal en motions- och kulturförmån som avses i 69 § 5 mom. i inkomstskattelagen som också skulle omfatta en möjlighet att utnyttja förmånen för att betala deltagaravgiften för rymningsspel. Sökandens avsikt var att utnyttja motions- och kulturförmånen för att betala sin deltagaravgift för rymningsspel.

Med stöd av 69 § 1 mom. 4 punkten och 5 mom. i inkomstskattelagen ansågs som skattepliktig inkomst inte en årlig förmån till högst 400 euro för sådan frivillig motions- och kulturverksamhet för arbetstagaren som arbetsgivaren erbjuder och som står till hela personalens förfogande. 

I 69 § i inkomstskattelagen föreskrevs om undantag från huvudregeln, enligt vilka ersättningar som betalats till arbetstagaren i alla former var skattepliktig inkomst. Ett sådant undantag skulle i princip tolkas snävt. I bestämmelsen definierades vad som avsågs med kulturverksamhet vid tillämpningen av bestämmelsen och det var inte fråga om en exempelförteckning. Således var inte all rekreations- och hobbyverksamhet sådan motions- och kulturverksamhet som avsågs i bestämmelsen. Centralskattenämnden ansåg att deltagande i rymningsspel inte motsvarade deltagande i evenemang eller tillställningar som räknas upp i 69 § 5 mom. inkomstskattelagen och att det inte skulle betraktas som sådan motions- eller kulturverksamhet som avses i bestämmelsen. 

Således, om sökanden använde motions- och kulturförmånen för att betala sin deltagaravgift för ett rymningsspel, ansågs förmånen inte vara en sedvanlig skattefri personalförmån enligt 69 § i inkomstskattelagen.

Förhandsavgörande för skatteåren 2026‒2027.

Inkomstskattelagen 69 § 1 mom. 4 punkten och 5 mom.

(Ej lagakraftvunnet)

Överklagats