CSN:2026/14

Sökanden hade ingått ett finansieringsavtal som bland annat innehöll en kreditlimit och möjlighet till tilläggsfinansiering. På basis av kreditlimiten (revolving loan facility) kunde sökanden lyfta lån genom att göra en uttagsbegäran till långivarens agent. Varje långivare som definierats i avtalet hade förbundit sig att senast den utbetalningsdag som angavs i uttagsbegäran tillhandahålla sin andel av det lån som skulle lyftas. Icke bindande tilläggskreditfacilitet (uncommitted accordion facility) innebar ett tilläggsfinansieringsarrangemang enligt vilket sökanden, inom ramen för maximibeloppet, kunde begära beviljande av ny tidsbunden finansiering, i vilken finansiärerna hade möjlighet att delta i.

Sökanden betalade en kreditreserveringsprovision (commitment fee) för den del av kreditlimiten och den beviljade tilläggsfinansieringen som inte lyftes som ersättning för att låntagaren hade förbundit sig att betala sökanden ett lånebelopp när sökanden meddelade att han eller hon gör ett uttag. Provisionen betalades även om lånet aldrig skulle lyftas. 

Ansökan gällde kreditreserveringsprovisionens karaktär som ränta enligt 18 a § 2 mom. lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Enligt bestämmelsen ansågs som ränta bland annat prestationer som uppkom i samband med anskaffning av finansiering. Bestämmelsen grundade sig på ATAD-direktivet, där man som exempel på de utgifter för främmande kapital som avses i direktivet nämnde arrangemangsavgifter för främmande kapital och liknande kostnader. 

Centralskattenämnden ansåg att de arrangemangssavgifter för främmande kapital och liknande kostnader som nämns i ATAD-direktivet inte skulle begränsas till att endast omfatta arvoden som benämns som arrangeringsavgifter. Dessutom skulle de prestationer som uppkommer i samband med anskaffningen av finansieringen även anses avse prestationer som uppkommer innan finansieringen lyftes, om de hade en koppling till anskaffningen av en viss finansiering med villkor för främmande kapital.

Kreditreserveringsprovisionen i fråga gällde den finansiering som avtalats i finansieringsavtalet. Provisionen betalades till långivaren för att långivaren inom ramen för avtalet hade förbundit sig att finansiera sökanden när sökanden meddelade att han skulle göra ett uttag. Beloppet av kreditreserveringsprovisionen var tidsbaserat och beräknades utifrån varje långivares andel av den kreditlimit som inte lyftes. Det var inte fråga om rådgivning, utan arvodet betalades för att hålla finansieringen tillgänglig för sökanden. Provisionen hade således ett samband med anskaffningen av en viss finansiering.

Således ansåg centralskattenämnden att kreditreserveringsprovisionen skulle betraktas som en i 18 a § 2 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avsedd prestation som uppstår i samband med anskaffning av finansiering. 

Förhandsavgörande för skatteåren 2025 och 2026.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 18 a § 2 mom.
Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 m fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, artikel 2.1, artikel 3

(Ej lagakraftvunnet)

Överklagats