CSN:2026/9

Ärendet gällde huruvida det statsunderstöd som Transport- och kommunikationsverket (Traficom) betalade till A Ab skulle räknas som en del av skattegrunden för A Ab:s tidningsutdelningstjänst. Till A Ab betalades statsunderstöd i två olika situationer. 

Först fick A Ab statsunderstöd i en situation där det var fråga om skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster enligt 35 d § i postlagen. A Ab hade deltagit i ett urvalsförfarande där man sökte en tjänsteleverantör för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. Traficom hade på basis av detta förfarande beviljat A Ab statsunderstöd enligt 35 a § i postlagen för utdelning av dagstidningar i  stödberättigade områden under sådana vardagar då det i dessa områden inte fanns utdelning, som enligt 17 § i postlagen hör till de samhällsomfattande tjänsterna.  A Ab hade med stöd av det understödsbeslut som Traficom fattat skyldighet att sköta utdelningen av alla understödda dagstidningar inom det angivna området till samtliga enskilda prenumeranter, vars antal varierade under understödsperioden.

I sitt beslut fastställde Traficom understödets maximibelopp och understödet betalades ut i två rater. Hälften av maximibeloppet betalades i förskott och den återstående delen betalades efter stödperiodens slut på basis av en separat ansökan. Understödets slutliga belopp grundade sig på nettokostnaderna för utdelningsverksamheten och bestämdes först i det skede då de faktiska kostnaderna var kända. Understödet täckte också en rimlig vinst från tidningsutdelningen.

Dessutom fick A Ab statsunderstöd i en situation där Traficom genom ett beslut enligt 35 g § i postlagen hade ålagt A Ab en skyldighet att tillhandahålla tjänster i ett angivet område enligt 35 b § i postlagen. Enligt Traficoms beslut skulle A Ab dela ut de tidningar som omfattas av skyldigheten i enlighet med villkoren i beslutet. Traficom ersatte på ansökan i efterhand A Ab för kostnader som fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster medfört, inom ramen för det anslag som anvisats för statsunderstöd för tidningsutdelning. Kostnaderna ersattes endast till den del de inte täcktes med de avgifter som A Ab debiterade tidningsförläggarna. 

I båda de situationer som beskrivs ovan fick A Ab för utdelningen av de tidningar som omfattas av understödet av tidningsförläggarna ta ut högst det maximipris per tidning som Traficom fastställt.

A Ab:s tidningsutdelningstjänster gynnade inte klart identifierbara personer, utan alla nuvarande och framtida prenumeranter på dagstidningar inom ett visst område. Det understöd som Traficom betalade minskade inte det pris som tidningsförläggarna betalade för utdelningstjänsterna. Detta pris förblev oförändrat oberoende av hur mycket statsunderstöd A Ab fick av Traficom. Det slutliga understöd som Traficom betalade till A Ab grundade sig inte på antalet enskilda utdelade tidningar, utan på kostnaderna för utdelningsverksamheten. Det understöd som A Ab fick kunde inte fastställas i det skede då utdelningstjänsterna utfördes. Syftet med understödet var närmast att ersätta A Ab:s förluster till följd av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. Under dessa förhållanden hade statsunderstödet ingen direkt koppling till A Ab:s utdelningstjänster, utan det var fråga om skattefritt allmänt stöd.

Det statsunderstöd som Traficom betalade till A Ab skulle inte betraktas som ett understöd med direkt anknytning till utdelningstjänstens pris i de situationer som beskrivs i ansökan. A Ab skulle därför inte inkludera statsunderstödet i skattegrunden för den skatt som tas ut för utdelningstjänsten.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 73 §, 79 § och 190 a §
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 73
EU-domstolens dom i mål C-615/23, Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej

(Ej lagakraftvunnen)