CSN:2026/6

Sökanden, som hade bildats enligt tysk lagstiftning, var en alternativ investeringsfond som avses i AIFM-direktivet och den hade under 30 andelsägare. Sökanden hade inte delat ut vinst till andelsägarna. Sökanden fick dividendinkomst från Finland. 

Frågan var om sökanden, med beaktande av fri rörlighet av kapital enligt artikel 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, kunde jämställas med en specialplaceringsfond som avses i 20 a § i inkomstskattelagen.

Centralskattenämnden ansåg att kriteriet för vinstutdelning i 20 a § 3 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen inte var ett motsvarande formellt kriterium som i domen C-342/20, A SCPI, som endast aktörer på den inhemska marknaden kunde uppfylla eller som utländska aktörer med motsvarande kännetecken vanligtvis inte uppfyllde. Frågan gällde det materiella kravet för skattefri verksamhet vars syfte enligt regeringens proposition 304/2018 rd. var att begränsa den skatteuppskovsförmån som uppstår i och med att beskattningen av andelsägare i fonder med få ägare blir uppskjuten. Kriteriet för vinstutdelning kunde således inte betraktas som en sådan begränsning av den fria rörligheten för kapital som är förbjudet enligt artikel 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Centralskattenämnden ansåg att till den mån sökandens inkomst hade räknats som en del av sökandens andelsägares inkomst under det år då inkomsten influtit antingen i form av inkomstposter som skulle betraktas som utdelad vinst eller enligt regeln för inkomstposter som erhållits från Tyskland, kunde förfarandet jämställas med faktisk vinstutdelning på motsvarande sätt som i domen C-156/17, Köln-Aktienfonds Deka när man prövar om villkoren i 20 a § 3 mom. i inkomstskattelagen uppfylls.

Däremot var förfarandet inte jämförbart till den del beskattningen av sökandens överlåtelsevinster eller andra influtna inkomstposter blev uppskjuten och inkomstposterna enligt tysk lagstiftning ansågs bli utdelade till sökandens andelsägare först under det 15:e skatteåret efter att de hade realiserats. Centralskattenämnden ansåg att målet, avsikten och innehållet som eftersträvades enligt tysk lagstiftning till denna del inte motsvarande syftet enligt 20 a § 3 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen att begränsa skatteuppskovsförmånen hos andelsägare i fonder med få ägare.

I inkomsten av sökandens andelsägare för 2026 ansågs ingå 33,61 procent av den vinst som flutit in för sökanden under samma år, minskat med orealiserade värdestegringar. Centralskattenämnden ansåg att den inhemska fond som förväntades dela ut årligen minst tre fjärdedelar av räkenskapsperiodens vinst till sina andelsägare, minskat med orealiserade värdestegringar, och den utländska fond som inte delade ut vinst och av vars vinst endast en tredjedel ansågs ha delats ut till andelsägarna, minskat med orealiserade värdestegringar, inte i en motsvarande situation kunde jämställas med varandra på ett objektivt sätt. 

Sökanden kunde därmed inte jämställas med en sådan inhemsk specialplaceringsfond som uppfyller kraven för skattefrihet 20 a § i inkomstskattelagen. Till följd av detta var sökandens dividender från ett finskt offentligt noterat bolag inte källskattefria med stöd av 3 § 10 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst.

Förhandsavgörande för skatteåret 2026.

20 a § 3 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen
3 § 10 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst
Artikel 63 och 65 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(Ej lagakraftvunnen)