Frågan gällde huruvida de tjänster som A Ab sålde till välfärdsområdena utgjorde skattefria hälso- och sjukvårdstjänster enligt 34 och 35 § i mervärdesskattelagen. I den situation som avses i fråga 1 i förhandsavgörandet sålde A Ab läkar-, specialistläkar-, tandläkar- och specialisttandläkararbetskraft till det välfärdsområde som var beställaren för att komplettera behoven hos beställarens egna anställda i tjänste- och arbetsavtalsförhållande i frånvarosituationer och situationer där beställaren inte hade lyckats själv rekrytera tillräcklig personal. De anställda vid A Ab vars arbetsinsats i enlighet med avtalet överläts till välfärdsområdet var sådana yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som avses i lagen. I samtliga fall utförde de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården som är anställda vid A Ab samma arbete som välfärdsområdets egen personal, om välfärdsområdet producerade tjänsterna med sin egen personal, det vill säga till exempel läkarna vårdade patienterna på sjukhuset eller vid hälsovårdscentralens mottagning tillsammans med sjukskötare i tjänste- och arbetsavtalsförhållande inom välfärdsområdet. A Ab fakturerade välfärdsområdet i efterhand på basis av de utförda arbetstimmarna.
A Ab hade registrerat sig som tjänsteproducent i registret över tjänsteproducenter Soteri som avses i lagen om tillsyn över social- och hälsovården och som förs av Valvira, från och med 1.1.2026 av Tillstånds- och tillsynsverket. Dessutom hade A Ab infört i Soteri de serviceenheter genom vilka A Ab överlät arbetskraften. Till exempel överlät A Ab specialistläkararbetskraft genom serviceenheten för specialistläkarverksamhet. A Ab hade inte registrerat serviceställen i Soteri för produktion av de tjänster som avses i fråga 1, eftersom varken Valvira eller beställaren hade förutsatt detta vid överlåtandet av arbetskraft. Välfärdsområdet hade dock i enlighet med tillsynslagen registrerat de serviceställen där A Ab:s läkare arbetade på basis av avtal.
På grundval av avtalet mellan A Ab och välfärdsområdet var det väsentliga innehållet i den tjänst som A Ab överlät att överlåta den arbetsinsats som A Ab:s anställda, dvs. läkare, specialistläkare, tandläkare och specialisttandläkare, utför för välfärdsområdets bruk. Enligt avtalet överfördes lednings- och tillsynsrätten gällande de anställda till välfärdsområdet. I avtalet konstaterades att A Ab ansvarade för alla arbetsgivarskyldigheter och för skötseln av anställningsfrågor. Centralskattenämnden ansåg på basis av en helhetsbedömning av ovan nämnda omständigheter att den tjänst som avses i fråga 1 handlade om att A Ab hyrde ut arbetskraft till välfärdsområdet.
A Ab överlät inte tjänsten direkt till patienterna, utan till en enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Således var det inte nödvändigt att i större utsträckning bedöma om läkarnas arbetsprestationer i sig handlade om sådan skattefri hälso- eller sjukvård som avses i 35 § i mervärdesskattelagen. A Ab hade inte heller någon enhet som producerar hälso- och sjukvårdstjänster när det gäller de tjänster som avses i fråga 1, utan verksamheten skedde vid serviceställen som registrerats av det välfärdsområde som var beställare. I fråga 1 var den tjänst som A Ab sålde inte en sådan skattefri hälso- och sjukvårdstjänst som avses i mervärdesskattelagen och -direktivet, utan det var fråga om överlåtelse av arbetskraft, för vilket A Ab enligt de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen och -direktivet ska betala mervärdesskatt. I den situation som avses i fråga 1 sålde A Ab en sådan skattepliktig tjänst som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen till välfärdsområdet.
Fråga 2 i förhandsavgörandet gällde en situation där A Ab sålde tjänster av en utsedd specialist i internmedicin som arbetade i välfärdsområdets lokaler enligt beställarens behov. Avtalet mellan A Ab och välfärdsområdet om upphandling av tjänster av specialistläkare inom internmedicin var ett ramavtal och beställaren var inte på basis av avtalet skyldig att göra en viss mängd beställningar. Specialistläkararbetet omfattade normala arbetsuppgifter som specialistläkare i inremedicin. Specialistläkaren vårdade patienterna på välfärdsområdets sjukhus tillsammans med sjukskötare i tjänste- och arbetsavtalsförhållande vid välfärdsområdet och använde välfärdsområdets patientdatasystem. Arbetstagarens arbetslednings- och tillsynsansvar överfördes till välfärdsområdet. Patientavgifterna flöt in till välfärdsområdet, som A Ab fakturerade i efterhand på basis av de utförda arbetstimmarna.
A Ab var införd som tjänsteproducent i Soteri. A Ab hade registrerat ”Erikoissairaanhoidon lääkäripalvelut” (Läkartjänster inom den specialiserade sjukvården) som serviceenhet för tjänsterna i fråga. A Ab hade dessutom registrerat X centralsjukhus som serviceställe i Soteri.
Centralskattenämnden ansåg att under ovan beskrivna förhållanden sålde A Ab till välfärdsområdet en hälsotjänst som avses i 35 § 1 punkten i mervärdesskattelagen och som tillhandahålls av en privat tjänsteproducent enligt lagen om tillsyn över social- och hälsovården. Den tjänst som avses i fråga 2 var en sådan hälso- och sjukvårdstjänst som avses i mervärdesskattelagen och -direktivet och som är befriad från skatt. A Ab var såldes inte skyldig betala mervärdesskatt för försäljningen av de läkartjänster som avses i fråga 2 till välfärdsområdet.
.
Förhandsavgörande för tiden 19.12.2025–31.12.2026
Omröstning 4-3
Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 34 § och 35 §
Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 2 §, 24 § 2 mom. och 24 a §
Lagen om tillsyn över social- och hälsovården 1 §, 2 § 2 mom., 4 §, 5 § 1 mom. (741/2023 och 766/2024) samt 11 § 1 mom. (741/2023 och 766/2024)
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 2.1c samt artikel 132.1b och c
EU-domstolens domar i mål C-79/09, kommissionen mot Nederländerna, C-106/05, L.u.P. och C-594/13, ”go fair” Zejarbeit
(Ej lagakraftvunnet)