Den sökande ansvarade för produktionen av vissa tjänster enligt nationell lag. Det var fråga om offentliga, för alla öppna och avgiftsfria tjänster. Tjänsterna i fråga gagnade i stor omfattning olika användargrupper, till exempel medborgare, myndigheter och företag. För denna verksamhet erhöll den sökande statsunderstöd med stöd av ovan nämnda lag. Produktionen av tjänsterna gav inte den sökande omsättning eller försäljningsintäkter. Avsikten var att den sökandes kostnader för produktionen av tjänsterna skulle täckas med statsunderstödet.
De tjänster som den sökande producerade ansågs inte gagna klart identifierbara personer, utan samtliga potentiella användare. Det statsunderstöd som den sökande erhöll beräknades på det sätt som avses i EU-domstolens rättspraxis (mål C-615/23, Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej) utan hänsyn till identiteten på användarna och antalet användare av den tillhandahållna tjänsten. Statsunderstöd betalades således inte till den sökande för att denne skulle utföra tjänsterna åt en viss mottagare och stödet påverkade heller inte det pris som mottagaren i fråga betalade, eftersom tjänsterna var avgiftsfria för dem som använde dem. Statsunderstödet ansågs inte ha något direkt samband med de tjänster som den sökande utförde och utgjorde således inte ett sådant vederlag eller del därav för den sökandes skattepliktiga försäljning som avses i 73 § i mervärdesskattelagen. I det statsunderstöd som med stöd av lag skulle betalas till den sökande var det inte fråga om ett i 79 § i mervärdesskattelagen avsett understöd som direkt anknyter till priset på tjänsten, vilket skulle hänföras till skattegrunden. Det statsunderstöd som den sökande erhöll utgjorde i mervärdesbeskattningen ett skattefritt allmänt stöd.
Centralskattenämnden ansåg att det i den sökandes verksamhet inte var fråga om försäljning av tjänster mot vederlag och att det således inte var fråga om sådan affärsverksamhet som avses i mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet. Den verksamhet som den sökande bedrev med statsunderstöd skulle betraktas som verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatten. Den sökande hade inte rätt att med stöd av 102 § i mervärdesskattelagen dra av den mervärdesskatt som ingick i kostnaderna som hänförde sig till denna verksamhet.
.
Förhandsavgörande för tiden 19.12.2025–31.12.2026
Beslutet publiceras endast i sammandrag.
Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 §, 18 § 2 mom., 73 §, 79 § och 102 §
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 2.1 c, artikel 9.1, artikel 24.1, artikel 73 och artikel 168 a
EU-domstolens dom i mål C-615/23, Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej (Services de transport public)
(Ej lagakraftvunnet)