CSN:2025/37

A Öb har fungerat som kurir åt C Ab. C Ab var ett teknologiföretag som tillhandahöll en digital plattform där C Ab:s samarbetspartners kunde erbjuda sina produkter till konsumentkunder antingen för avhämtning eller leverans av C Ab:s kurir. I praktiken utförde bolagsman B i det öppna bolaget transportuppdragen.

I ärendet skulle det avgöras om de arvoden som C Ab betalat till A Öb skulle betraktas som inkomst från näringsverksamhet eller som lön till B i anställningsförhållande.

Transportuppdragen avtalades med konsumentkunden i C Ab:s namn, som också fastställde priset för transporterna. Transporten utfördes av en kurir, som C Ab betalade ett fast arvode för uppdraget. Centralskattenämnden ansåg att transporten i dessa fall utfördes för C Ab:s räkning som en del av bolagets kärnverksamhet och att transportförhållandena motsvarade arbete som normalt utförs i ett anställningsförhållande. Det hade ingen avgörande betydelse att arvodet grundade sig på transportuppdrag, eller att C Ab inte ansvarade för att kuriren faktiskt fick transportuppdrag när han loggade in på plattformen.

Uppdragen togs emot och markerades som utförda på C Ab:s digitala plattform. Kuriren var skyldig att följa säkerhetsanvisningar och bestämmelsen om en maximal leveranstid på en timme. Centralskattenämnden ansåg att kuriren de facto hade mycket begränsat utrymme att påverka hur transporten genomfördes och att C Ab åtminstone i viss mån kunde övervaka kurirens arbete. Under dessa förhållanden kunde kurirens arbete inte anses vara självständigt utan ansågs ha utförts under C Ab:s ledning och tillsyn. Det hade ingen betydelse att syftet med plattformen inte var att övervaka kurirens arbete.

Transportverksamheten uppvisade å andra sidan också drag som pekade på ett uppdragsförhållande snarare än ett anställningsförhållande. Kuriren hade rätt att själv bestämma sin arbetstid och anlita vikarier utan att meddela C Ab om detta. Kuriren utförde arbetet med egna arbetsredskap och avtalet begränsade inte kurirens rätt att erbjuda transporttjänster till konkurrenter. Kuriren hade anmält verksamheten till förskottsuppbörds- och momsregistret och ansvarade själv för sina sociala avgifter, sin pensionsförsäkring och övriga försäkringar. Kuriren hade inte rätt till ersättning vid sjukdom eller semester och erhöll ingen ersättning för arbetskostnader eller någon annan form av ersättning. Kurirens avtal kunde sägas upp med en uppsägningstid på 14 dagar.

Sammantaget vägde de omständigheter som talade för att de arvoden som C Ab hade betalat skulle betraktas som bolagsman B:s lön tyngre än de omständigheter som talade för att arvodet hade karaktären av arbetsersättning till A Öb. Arvodet betraktas således som bolagsmannens lön enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd och 61 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Förhandsavgörande för skatteåren 2025 och 2026.

Lag om förskottsuppbörd 13 §
61 § 2 mom. i inkomstskattelagen

Omröstning 4–3

(Ej lagakraftvunnet)

Överklagats