CSN:2025/19

Sökanden tillhandahöll konsument- och företagskunder tillfällig inkvartering i möblerade rum enligt en flexibel avtalsmodell. Alla avtal om inkvarteringstjänster som ingåtts med kunderna var tidsbundna och i kraft högst en månad åt gången. Priset på inkvarteringstjänsten var dagsbaserat i inkvarteringsavtal som var i kraft mindre än en månad (s.k. avtal om kort vistelse) och månadsbaserat i inkvarteringsavtal som var en månad långa (s.k. avtal om flexibel vistelse). I avtalen om kort vistelse omfattade det av kunden debiterade inkvarteringspriset förutom det möblerade rummet även el, vatten, värme och internet. I avtalen om flexibel vistelse tog sökanden av kunderna ut en separat fast månadsavgift för dessa. I inkvarteringsavtalen ingick alltid städning. Sökanden marknadsförde sina inkvarteringstjänster förutom på sin egen webbplats även i tryckta medier, sociala medier, på andra internetplattformar och inkvarteringsportaler på internet. Sökanden förde ett resanderegister i enlighet med lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet.

Enligt ansökan var sökandens inkvarteringslokaler hotellbyggnader till sina tekniska egenskaper och enligt detaljplanen. En kund kunde inte uppge rummet som sin stadigvarande adress eller få till exempel FPA:s bostadsbidrag för det. Kunderna kunde välja ett fullt eller lätt möblerat rum. Till utrustningen i ett lätt möblerat rum hörde en säng eller sängar, ett bord och stolar, förvaringsutrymmen, belysning och köksapparater på basnivå inklusive diskmaskin. Dessutom hade vissa rum en tvättmaskin. Till utrustningen i ett fullt möblerat rum hörde förutom det ovan nämnda även kuddar, täcken, handdukar, lakan, gardiner och mattor samt matlagningsredskap och bestick. En del av de fullt möblerade rummen hade också en soffa eller fåtölj.

Alla kunder hade dessutom tillgång till receptionstjänster, loungeutrymmen i entréhallen som vardagsrum och arbetsområde, arbets- och konferensrum, cyklar för gemensamt bruk, gym och motionsrum, spa-avdelning, gemensamt kök och matrum samt småapparater till låns. Mot en separat avgift erbjöd sökanden kunderna olika tjänster, som tilläggsstädning, restaurangtjänster, parkeringsplatser och lagerutrymmen av olika storlek för kundernas personliga tillhörigheter.

I avtalen om kort vistelse upphörde inkvarteringsavtalet vid utgången av avtalsperioden (1 dag–1 månad). Kunden kunde förnya inkvarteringsavtalet för följande avtalsperiod genom att betala priset för följande avtalsperiod före utgången av den föregående avtalsperioden. I avtalen om flexibel vistelse skickade sökanden den 14:e i månaden ett meddelande till kunden där man frågade om kunden ville fortsätta inkvarteringsavtalet för följande månad. Om kunden inte öre den 28 dagen i föregående månad meddelade att han eller hon motsätter sig detta och om kunden betalade priset för inkvarteringen följande månad före utgången av föregående avtalsperiod, kunde ett inkvarteringsavtal ingås för följande månad.

Till den del sökanden överlät tjänsten till kunden genom ett avtal om kort vistelse kunde man anse att den överlåtelse av inkvarteringslokaler som beskrivs i ansökan tillsammans med de sidotjänster som ingick i avtalet konkurrerade med hotellbranschen. Centralskattenämnden ansåg att det i fråga om avtalen om kort vistelse i den tjänst som avses i ansökan var fråga om skattepliktig överlåtelse av nyttjanderätten till rum och andra sådana utrymmen som kan jämföras med hotellverksamhet enligt 29 § 1 mom. 3 punkten i mervärdesskattelagen.

Till den del sökanden överlät rätten att använda rummet till kunden genom avtal om flexibel vistelse som avses i ansökan, skulle de rättigheter och skyldigheter som enligt avtalet hörde till kunden inte anses avvika avsevärt från de rättigheter och skyldigheter som i allmänhet finns i hyresavtal. Med beaktande av giltighetsvillkoren för avtalen om flexibel vistelse och andra avtalsvillkor hade tjänsten inte i hög grad samma drag och mål som hotellverksamheten. Det huvudsakliga objektiva innehållet i den tjänst som överlämnas genom avtalet om flexibel vistelse var att sökanden gav sin kund rätt att under en överenskommen tid förfoga över utrymmet i fråga och utesluta andra från dess krets. De avtalsenliga sidotjänsterna var under dessa förhållanden ett sätt för kunden att använda denna huvudsakliga tjänst under bästa möjliga förhållanden.

En tjänst som såldes med ett avtal om flexibel vistelse skulle anses vara en sådan skattefri överlåtelse av nyttjanderätt till fastighet som avses i 27 § i mervärdesskattelagen och sådan uthyrning av fast egendom som avses i artikel 135.1 l i mervärdesskattedirektivet. Enbart det faktum att avtalet om ett flexibelt besök som ingåtts med kunden till sin juridiska form var ett avtal om inkvarteringstjänster gav inte anledning att bedöma tjänstens faktiska karaktär i mervärdesbeskattningen som en skattefri överlåtelse av en rätt till fastigheten på något annat sätt.

Förhandsavgörande för tiden 24.4.2025–31.12.2026.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 27 § 1 mom. och 29 § 1 mom. 3 punkten
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 135.1 a och 135.2 a
Lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet 1 § 2 mom. 1 punkten, 6 § och 7 §

(Ej lagakraftvunnet)