CSN:2025/14

Enligt 19 § 4 mom. i upphovsrättslagen har upphovsmannen till ett verk rätt till ersättning för utlåning av exemplar av verket till allmänheten, om utlåningen äger rum vid allmänna bibliotek eller högskolebibliotek. Enligt 19 a § i upphovsrättslagen betalas ersättning genom förmedling av en kollektiv förvaltningsorganisation. Det som skulle bedömas i ärendet var om den ersättning för utlåning som staten betalade till den kollektiva förvaltningsorganisationen A rf skulle betraktas som ett vederlag för försäljning av en tjänst som omfattas av mervärdesskatt.

Centralskattenämnden ansåg att det med stöd av upphovsrättslagen uppstod ett rättsförhållande mellan verkets upphovsman och det bibliotek som lånade ut exemplar av verket till allmänheten. I detta rättsförhållande överlät upphovsmannen rätten att låna ut exemplar av verket till allmänheten till biblioteket och hade rätt till den ersättning för utlåning som avses i 19 § i upphovsrättslagen.

A rf betalades en viss andel av anslaget för ersättning för utlåning i statsbudgeten och A rf redovisade ersättningarna vidare till verkens upphovsmän. Upphovsmännen krävde utlåningsersättning av A rf genom att registrera sig i ett elektroniskt system och fylla i en förteckning där respektive upphovsmans verk antecknades. A rf samlade årligen in lånestatistik från de allmänna biblioteken och högskolebiblioteken och redovisade ersättningen för utlåning till upphovsmännen utifrån det faktiska antalet utlåningar.

Den ersättning som verkets upphovsman fick grundade sig på en identifierbar prestation, dvs. bibliotekets rätt att låna ut ett exemplar av verket till allmänheten. Under dessa förhållanden fanns det ett direkt samband mellan prestationen och betalningen av ersättningen. Utlåningsersättningen utgjorde det faktiska vederlaget för en identifierbar tjänst som utfördes i ett rättsförhållande. Verkets upphovsman utförde således en tjänst mot vederlag när hen överlät rätten att låna ut ett exemplar av verket till allmänheten mot utlåningsersättning. Ersättningen betalades av staten på användarens, dvs. bibliotekets, vägnar.

Centralskattenämnden ansåg att A rf i sitt eget namn sålde en tjänst mot vederlag för huvudmannens, dvs. verkets upphovsmans räkning, när A rf tog emot ersättningar för utlåning som avses i 19 § och 19 a § i upphovsrättslagen. Den utlåningsersättning som staten betalade A rf skulle betraktas som vederlag för rätten att låna exemplar av verket till allmänheten. Det var fråga om sådan kommissionshandel som avses i artikel 28 i mervärdesskattedirektivet och i 19 § i mervärdesskattelagen. Vid kommissionshandel skapas juridisk fiktion för två tjänster som utförs efter varandra. Med beaktande av kommissionshandelns karaktär kunde ärendet inte bedömas på annat sätt på grund av att upphovsmannen enligt upphovsrättslagen inte kunde överlåta sin rätt till utlåningsersättning vidare till den kollektiva förvaltningsorganisationen.

Vid kommissionshandel ska momsbehandlingen av huvudmannens och kommissionstagarens försäljningar avgöras självständigt. Enligt 45 § 1 mom. 5 punkten i mervärdesskattelagen betalas skatt inte på ersättningar som betalats enligt 19 a § i upphovsrättslagen. Enligt 45 § 3 mom. i mervärdesskattelagen gäller skattefriheten dock inte de ersättningar som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får för överlåtelse av en rättighet eller på grund av denna rätt. A rf skulle således betala mervärdesskatt på de ersättningar för utlåning som staten betalat till organisationen.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 18 § 2 mom., 19 § 1 mom., 45 § 1 mom. 5 punkten och 3 mom., 73 § och 190 a §
Mervärdesskattedirektivet artikel 2.1 c, artikel 24.1, artikel 25, artikel 28 och artikel 73
Lag om Skatteförvaltningen 14 § 1 mom.
Upphovsrättslagen 19 § och 19 a §
EU-domstolens dom i mål C-501/19, UCRM–ADA

(Ej lagakraftvunnet)