CSN:2025/5

Enligt lagen om samfällda skogar var A en samfälld skog med syfte att idka hållbart skogsbruk till förmån för delägarna. En skogsägare som ansluter sig som delägare till A fick andelar i den samfällda skogen i enlighet med anslutningsvärdet för den skogsfastighet som skulle anslutas till den samfällda skogen. Överlåtelsen av andelarna i den samfällda skogen skedde enligt reglerna för fastighetsköp. Ägandet av skogsfastigheten övergick till A när fastigheten fogades till den samfällda skogen, och A ansvarade för skogsfastighetens skogsvård och virkeshandel i fortsättningen. Det var också möjligt att bli delägare i A genom att köpa A:s andelar som var till salu.

Cirka 90 procent av A:s inkomster bestod av momspliktiga inkomster från virkesförsäljning. Resterande tio procent av inkomsterna hade uppkommit bland annat genom skattefri utarrendering av åkrar och sporadisk försäljning av fastigheter.

Eftersom inkomsterna från virkesförsäljningen kom direkt till A, utnyttjade den samfällda skogen sina skogsfastigheter på det sätt som avses i artikel 9 i mervärdesskattedirektivet i syfte att få inkomster av kontinuerlig karaktär. Till den del A idkade skattepliktig virkesförsäljning var det fråga om skattepliktig affärsverksamhet som berättigar till avdrag. A hade således enligt 102 § i mervärdesskattelagen avdragsrätt från mervärdesskatten på kostnader som direkt och omedelbart hänför sig till virkesförsäljningen, såsom kostnader för skogsvård. Försäljning av fastigheter och utarrendering av åkrar var sådan skattefri verksamhet som avses i 27 § i mervärdesskattelagen för vilken A inte kunde dra av mervärdesskatt på de direkta och omedelbara kostnaderna.

Till den del A överlät andelar i den samfällda skogen ansåg centralskattenämnden att det var fråga om värdepappershandel enligt 41 och 42 § 1 mom. 6 punkten i mervärdesskattelagen, det vill säga skattefria finansiella tjänster. A hade inte med stöd av 102 § i mervärdesskattelagen avdragsrätt direkt eller omedelbart från mervärdesskatten på de kostnader som hänförde sig till överlåtelsen av andelar i den samfällda skogen.

Kostnaderna för A för förvaltningen av den samfällda skogen, såsom kostnaderna för ordnandet av delägarstämmor, ansågs vara allmänna kostnader för A:s hela verksamhet. Eftersom A bedrev både verksamhet som berättigar till avdrag och verksamhet som inte berättigar till avdrag, hade A med stöd av 102 och 117 § i mervärdesskattelagen rätt att dra av den mervärdesskatt som ingår i de allmänna kostnaderna till den del nyttigheterna användes i den skattepliktiga affärsverksamheten.

Förhandsavgörande för tiden 29.1.2025–31.12.2026.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 17 §, 18 § 1 mom., 27 §, 28 §, 29 § 1 mom. 2 punkten, 41 §, 42 § 1 mom. 6 punkten och 3 mom., 102 § samt 117 §
Artikel 2.1 a och c, artikel 9.1, artikel 135.1 f, k och l, artikel 168 a och artikel 133.2 c i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
Lagen om samfällda skogar 1, 2, 3, 4, 32 och 35 §

(Ej lagakraftvunnet)