CSN:2024/41

Pensionsstiftelsen B ("pensionsstiftelsen") var en tilläggspensionsstiftelse enligt lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor. Delägare i Pensionsstiftelsen var C Ab och försäkrade var de personer som hade varit i C Ab:s fasta anställning vid den tidpunkt som pensionsstiftelsens stadgar förutsätter. Pension intjänades på basis av arbetad tid och pensionslön. A hade varit anställd av C Ab åren 1990–2024, och enligt Pensionsstiftelsens stadgar beviljades A Pensionsstiftelsens ålderspension när hen fyllde 60 år.

Efter att C Ab upphört med sin verksamhet var Pensionsstiftelsen i likvidation. Det var fråga om huruvida inkomstutjämning kunde tillämpas på en prestation som med anledning av Pensionsstiftelsens likvidation skulle betalas till A i två rater som engångsinkomst. Syftet med engångsinkomsten var att betala A:s pensionsstiftelses ålderspensionsfordran, varvid pensionsstiftelsen skulle befrias från sitt ansvar att betala ålderspension till A under hela A:s återstående livstid.

Centralskattenämnden konstaterade att A:s rätt till pension och därmed även till engångsinkomst hade intjänats under tiden i arbete och att utbetalningen av pensionsinkomsten som engångsersättning berodde på pensionsbolagets likvidation.

Således var vardera pensionsutbetalning till A år 2026 och 2027 separat sådan förvärvsinkomst som avses i ISkL 128 § och som skulle anses ha influtit i efterhand under två eller flera år och på vilken inkomstutjämning kunde tillämpas, då A:s engångsinkomst från Pensionsstiftelsen utgjorde minst en fjärdedel av det sammanlagda beloppet av A:s nettoförvärvsinkomst under skatteåret. Båda inkomstposterna ansågs ha influtit för 16 år, varvid de vid beräkningen av inkomstutjämningen dividerades med fem i enlighet med ISkL 129 § 1 mom.

Förhandsavgörande för skatteåren 2026 och 2027.

Inkomstskattelagen 128 § 1 och 2 mom., 129 § 1 mom.

Lagakraftvunnet