Parterna hade avtalat om ett samarbete där deras gemensamma kunder, som en väsentlig del av samarbetet, fick bonuspoäng på basis av försäkringspremierna för riskpersonförsäkringar som B Ab och C Ab sålde. Dessa bonuspoäng kunde sedan användas för betalning i D Abp:s affärer.

Betalningen av försäkringsersättning för riskpersonförsäkringar förutsatte ett försäkringsfall, dvs. en persons bortgång, en allvarlig sjukdom eller arbetsoförmåga. Således var försäkringarna i fråga inte placeringsprodukter. Det var fråga om försäkringar som A själv skaffat och försäkringspremierna utgjorde A:s levnadskostnader. Bonusprogrammet var allmänt tillgängligt. Bonusarna kunde användas i samarbetsföretagets affärer, men kostnaderna som uppkom för bonusen betalades av försäkringens försäljare.

Under dessa förhållanden ansåg centralskattenämnden att bonuspoängen var vanliga rabatter på försäkringspremien för en riskpersonförsäkring och bonuspoängen var A:s skattefria inkomst.

Förhandsavgörande för skatteåren 2024 och 2025.

Inkomstskattelag 29 § 1 mom.

Lagakraftvunnet